Lag- Utskottets Utlåtande N:o 58.
i
N:o 58.
Ank. till Riksd. Kansli den 11 Maj 1885, kl. 12 midd.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om förän¬
drade föreskrifter rörande utbetalning af ersättning till
vittnen i brottmål.
Lag-Utskottet har från Andra Kammaren fått till sig hänvisad eu af
Herr Gustaf Hceggström afgifven motion, N:o 27, om förändrade före¬
skrifter rörande utbetalning af ersättning till vittnen i brottmål, uti
hvilken motion Herr P. A. Hellgrén instämt.
Motionen har följande lydelse:
»Jemlikt 17 kap. 5 § Rättegångsbalken »skall den vittne påkallat,
betala ty sin resekostnad och färing efter dess värdighet. Sämjas de
ej derom, iägge dem så domaren emellan, som skäligt pröfvas».
»Detta lagens bud tolkas, efter häfdvunnen praxis, af alla dom¬
stolar så, att der vittne blifvit af enskild person till domstol inkalladt,
den, som vittnet påkallat, förpligtas att till vittnet genast förskjuta det
belopp, hvartill vittnets resekostnad och täring kan uppgå.
»Annorlunda gestaltar sig dock förhållandet med de vittnen, som
i brottmål inkallas af allmän åklagare. Väl äro dessa vittnen, jemlikt
förenämnda lagrum samt Kongl. kungörelsen den 6 Augusti 1881 till
Bill. till Riksd. Prof. 1885. 7 Sami. 38 Höft. 1
2
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 58.
ersättning berättigade och i vissa fall äfven af allmänna medel, men
Kongl. kungörelsen den 8 Oktober 1851 stadgar:
»den ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål, hvilken
af första domstol bestämmes, får, oberoende af målets fullföljd i högre
Rätt eller skedd underställning af Underrätts utslag, till vittnet uppå
dess anmälan, med företeende af styrkt transsumt af första domstols
beslut i hvad det angår berörde godtgörelse, förskottsvis utbetalas, å
landet af kronofogde i det fögderi, der ransakningen varit hållen, samt
i städerna, utom Stockholm, af Magistraten. I Stockholm skola dylika
utgifter af Statskontoret till vederbörande direkte anordnas».
»Den ersättning, som således kan tillfalla vittnen, hvilka i brott¬
mål blifvit af allmän åklagare inkallade, kan derföre ej till dem utbe¬
talas förr än första domstols beslut fallit; och ej sällan kan lång tid
förflyta, innan vittnet kan utbekomma sin ersättning, sedan han först
hos den från vittnets bostad mången gång aflägse boende domaren för¬
skaffat sig ett transsumt af underrättens beslut och derefter med detta
transsumt vändt sig till den till äfventyrs lika aflägse boende krono¬
fogden. Skyldigheten att aflägga vittnesmål är ett personell onus,
som åligger hvarje svensk man och qvinna och som svårligen lärer
kunna borttagas; men med hvarje skyldighet bör ock följa eu motsva¬
rande rättighet, och denna är, hvad vittnen angår, att erhålla betal¬
ning för sin resekostnad och låring.
»Denna rättighet blir dock ej sällan fullkomligt illusorisk, om den¬
samma realiseras lång tid efteråt, kanske först efter åratals förlopp.»
»17 kap. 3 § Rättegångsbalken stadgar bland annat: »kommer
ej vittne, som stämdt är; bote i Underrätt tre daler; i Hofrätt fem
daler, och lägge Rätten sedan viss dag och vite före. Kommer vitt¬
net ej ändå; lite Rätten å landet Konungens Befallningshafvande till
eller den kronobetjent, som närmast är, att skaffa vittnet in; i staden
eger domaren sjelf makt dertill». Det är ej alltid tredska, som för¬
orsakar ett vittnes uteblifvande från domstol. Orkeslöshet och fattig¬
dom äro ej sällan orsakerna dertill, att vittnen ofta nog i det längsta
söka undandraga sig och jemväl måste undandraga sig inställelse vid
domstol, och derigenom vålla uppskof med brottmåls slutliga afgö¬
rande; och huru gestaltar sig då förhållandet? Jo, med tillämpning
af sist åberopade lagrum fäller underrätten det instämda, men ute-
blilna vittnet att bota tre daler med 1 krona 50 öre, uppskjuter målet
till viss dag och förelägger vittnet vid vite att sig då inställa. Orkes¬
lösheten och fattigdomen äro lika stora som förut, och vittnet mäktar
ej inställa sig. Vittnet fälles till vitet, och rätten anlitar Konungens
Lag- Utskottets Utlåtande N:o ÖS.
o
Befallningshafvande eller den kronobetjent, som närmast är, att skaffa
vittnet in. Efter ett förnyadt uppskof, å landet, gemenligen till nästa
ting eller tingssammanträde, kommer vittnet ändtligen tillstädes, denna
gång »inskaffadt» genom Konungens Befallningshafvandes eller närmast
boende kronobetjents försorg. Vittnet höres och fordrar ersättning
för sin hemförs kalfning, ofta med förmälan, att det saknar alla dertill
erforderliga medel. Kronobetjenten, hvilken, jemlikt Rättens bud,
införskaffat vittnet, bereder sig, genom företeende af Rättens föregående
beslut om vittnets hemtning och bevis att vittnet blifvit inför Rätten
instäldt, genast ersättning för de med vittnets inställande förenade
kostnader, men huru går det med vittnet och de kostnader, som äro
förenade med vittnets hemförskaffning? Jo, med stöd af gällande lag¬
bud, förklarar underrätten och måste göra det, att vittnets anspråk
å godtgörelse för hemförskaffningen skola i Rättens protokoll antecknas,
för att i sammanhang med målets slutliga afgörande pröfvas; och så
lemnas vittnet handlöst att bäst det kan och gitter taga sig hem till
sitt, åtminstone i Norrland mången gång på fem å sex mils afstånd
från tingsstället belägna hemvist. Att förskaffa sig skjuts har vittnet
ej råd, att gå orkar det icke och betla får det icke, men måste dock
lagstridigt anlita den sistnämnda utvägen. Må man ej komma och säga,
att detta är fantasibilder. De äro tvärt om bilder tagna ur verklig¬
heten och sådana som ej sällan förekomma. Men hvadan allt detta?
Jo deraf, att staten ej velat ikläda sig samma förbindelse mot den
enskilde, som denne kan utkräfva af en annan dylik. Då likväl ej
mindre billighet än äfven statens intresse att ernå en möjligast skynd¬
sam rättskipning synas påfordra rättelse i nu anmärkta förhållande,
hvilken ock torde utan större svårighet kunna vinnas, vågar jag vörd¬
samt hemställa det Riksdagen ville för sin del besluta:
»att vittne, som af allmän åklagare åberopas, skall vara berätti¬
gad!, att, genast efter det blifvit inför domstol hördt, af den åklagare,
som vittnet påkallat, i förskott utbekomma ersättning för sin inställelse
vid domstol och för sin hemförskaffning till belopp, som domstolen i
hvarje särskild! fall bestämmer;
»att för detta ändamål nödiga medel skola åklagarne, emot redo¬
visningsskyldighet, tillhandahållas af Konungens Befallningshafvande;
samt
»att vid slutliga afgörande! af mål, som af allmän åklagare an-
hängiggjorts, det skall åligga domstolen att bestämma, hvilken af par¬
terna skall vidkännas kostnaderna för vittnenas inställelse, dock att
4
Lag-Utskottets L tint ande A:o 58.
härigenom ej någon ändring göres uti föreskrifterna uti Kongl. kun¬
görelsen den 6 Augusti 1881 angående ersättning till vittnen i brottmål.»
Kongl. kungörelsen angående ersättning till vittnen i brottmål
deri 6 Augusti 1881 lyder, med uteslutande af ingressen, sålunda:
»Hvad lagen stadgar i 17 kap. 5 § rättegångsbalken, att den, som vittne
påkallat, skall betala dess resekostnad och låring, bör äfven tillämpas i
brottmål, som af allmän åklagare anhängiggöras eller utföras, der brottet
är åt den beskaffenhet, att det kan af honom åtalas utan angifvelse af måls¬
egande, sa att den, som allmän åklagare å tjenstlös vägnar åberopat
till vittne i dylikt mål och som instält sig vid domstolen, oger, så
framt vittnet det äskar och domaren pröfva!- sådant skäligt, att, i de
händelser, da deri tilltalade antingen icke kan till ansvar dömas eller
ock sakfälles, men saknar tillgång att ersättningen utgifva, af allmänna
medel åtnjuta ej mindre ersättning för vittnets uppehälle med högst
en krona 50 öre för hvarje dag, som i och för resan samt vistandet
vid domstolen erfordras, än äfven, derest vittnets hemvist är beläget
på minst eu hall mils afstånd från det ställe, der domstolen samman¬
träder, godtgörelse för resekostnaden med skjutspenningar för en häst
fram och åter, eller, der jernvägs- eller ångbåtslägenhet kan för resan
eller någon del deraf begagnas, med afgift för billigaste plats å jern¬
väg eller a ångbåt. \ årder den tilltalade frikänd och finnes åtalet
vara utan skäl anstäldt, åligge nämnda ersättningsskyldighet åkla¬
garen».
Vidare är i Kongl. kungörelsen angående förändrade stadgande!!
i afseende å ersättning, i vissa fall, af allmänna medel till vittnen i
brottmål den 8 Oktober 1851 stadgadt: att den ersättning af allmänna
medel till vittnen i brottmål, hvilken af första domstol bestämmes, får,
oberoende af målets fullföljd i högre rätt eller skedd underställning af
underrätts utslag, till vittnet uppå dess anmälan, med företeende af
styrkt transsumt af första domstols beslut, i hvad det angår berörde
godtgörelse, förskottsvis utbetalas, å landet af kronofogde i det fög¬
deri, der ransakningen varit hållen, samt i städerna, utom Stockholm,
af magistraten; att, sedan genom slutligt utslag blifvit bestämdt, hvem
gäldandet af denna kostnad åligger, vederbörande exekutor skall, der¬
est någon varder skyldig känd att till statsverket återgälda förskottet,
detsamma hos denne uttaga, men att, om tillgång saknas, de redan ut¬
betalda ersättningsmedlen skola, uppå kronofogdes eller magistrats
5
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 58.
derå afgifvande verificerade reqvisitionsförslag, af Konungens Befall¬
ningshafvande, efter handlingarnes granskning i landskontoret, under
behörig titel till redovisning i vanlig ordning uti räkenskaperne afifö-
ras; att Konungens Befallningshafvande eger att i de fall, der sådant
erfordras, åt kronofogdar och magistrater från landtränteriet, emot
framdeles skeende redovisning, i och för vittnesersättningar meddela
lämpliga förskott; samt att, hvad Stockholms stad beträffar, dylika ut¬
gifter komma att af Kong! Statskontoret till vederbörande direkte an¬
ordnas.
På sätt, motionären anför, kunna dessa bestämmelser icke anses
tillfredsställande. Nya Lagberedningen har ock, i sitt under den 6
Juni 1884 afgifna Betänkande angående rättegångsväsendets ombild¬
ning, beträffande rättegången i brottmål föreslagit (se ofvan anförda
Betänkande, III, Förslag, XVI kap. 26 §) följande bestämmelser:
Mom. 1. Vittne bör åtnjuta skälig ersättning för omkostnader och
tidsspillan.
Mom. 2. Enskild part, som inkallat vittne, skall genast till er¬
sättningens utgifvande förpligtas genom . särskild! beslut, som går i
verkställighet, äfven om laga kraft derå ej kommit..
Mom. 3. Vill målsegande eller tilltalad, som vistas på fri fot, till
vittnesmål inkalla någon, hvars vistelseort är belägen på visst, i rätte¬
gångslagen närmare bestämdt afstånd från det ställe, der vittnet skall
höras, är parten pligtig att hos domstolens kansli ställa nöjaktig säker¬
het för den vittnet tillkommande ersättning.
Uppgifver i ty fall vittnet, då kallelsen delgifves, att det saknar
egen tillgång att bestrida kostnaden för inställelsen, skall parten ge¬
nom lemnande af förskott eller på annat lämpligt sätt bereda vittnet
tillfälle att inställa sig vid förhöret.
Mom. 4. Inkallas vittne af allmän åklagare, skall ersättningen till
vittnet genast förskottsvis gäldas af allmänna medel enligt, väsent¬
ligen med nu gällande föreskrifter öfverensstämmande särskild taxa;
och bör för ersättningens utbekommande skriftligt besked.om det fast-
stälda beloppet utan dröjsmål afgiftsfritt tillhandahållas vittnet genom
domstolens ordförande eller tjensteman vid domstolen.
Denna bestämmelse gäller äfven för det fall, att vittne inkallas
enligt domstolens förordnande eller på begäran af tilltalad, som hålles
häktad.
Erfordras i dessa händelser förskott såsom i föregående inom.
sägs eller annan åtgärd för att bereda vittnet tillfälle att inställa sig
vid domstolen, har vittnet att sådant genast anmäla hos åklagaren eller
Bill. till Riksd. Prat. 1885. 7 Sami. 38 Höft. 2
6
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 58.
Konungens Befallningshafvande, som derutinnan förfar på sätt för ända¬
målet synes lämpligast.
Enligt följande 27 § i förslaget äro nu anförda bestämmelser af¬
städa att gälla äfven i fråga om de personer, hvilka enligt 23 § samma
kapitel höras endast upplysningsvis.
De här ofvan under mom. 4 anförda föreslagna bestämmelser synas
Utskottet välbetänkta samt egnade att tillfredsställa de välberättigade
önskningar, som fått uttryck i motionen. Bestämmelserna äro emeller¬
tid af Nya Lagberedningen affattade endast såsom utkast att lägga till
grund för ett i detalj gående utarbetande i fullständig lagform; och
får Utskottet, som finner det angeläget, att med ändrade bestämmelser
i förevarande hänseende icke måtte anstå i afvaktan på den ifrågasatta
ombildningen af rättegångsväsendet i dess helhet, följaktligen, med an¬
ledning af motionen, hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och, oberoende af förslag
angående ombildning af rättegångsväsendet i dess
helhet, för Riksdagen framlägga ett hufvudsakligen
på ofvan åberopade af Nya Lagberedningen föreslagna
grunder bygd! förslag till ändrade bestämmelser be¬
träffande ersättning åt vittne, som i brottmål blifvit
af allmän åklagare inkalladt och sig instält.
Stockholm den 11 Maj 1885.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Herrar Widmark, Nisser och Hasselrot hafva begärt få här anteck-
nadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.
Stockholm, tryckt hos K. L Beckman, 1885.