Lag- Utskottets Utlåtande N:o 40.
1
N:o 40.
Ank. till Riksd. Kansli den 8 April 1885, kl. 3 e. m.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphö-
liörande af den vissa slags hemman medgifna frihet från
inqvarteringsskyldighet under fredstid.
Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet till handläggning emot-
tagit en af Herr Anders Persson i Mörarp afgifven motion, N:o 114,
om upphörande af den vissa slags hemman medgifna frihet från in¬
qvarteringsskyldighet under fredstid.
Motionären förmäler, hurusom bland stadganden, som röjde sitt
ursprung från en förgången tid, förekomme skyldigheten att emottaga
och herbergera tågande trupper under fredstid. Dels vore nemligen
från denna skyldighet, på grund af stadganden i Kongl. Qvarterord-
ningen den 28 Mars 1719 in. fl. Kongl. förordningar, säteri- och ladu¬
gårdar, rå- och rörshemman, vissa slag af boställen, post- och lots¬
hemman, kyrkoherde- och klockarebol helt och hållet befriade, och dels
ålåge samma skyldighet frälsehemman endast intill hälften mot krono-
och skattehemman. I vår tid, då man sträfvade att utjemna gamla skatte¬
bördor och rättvisare fördela dessa samhällsklasserna emellan, läte qvar-
ståendet af ett dylikt stadgande, då det påpekades, näppeligen försvara
sig. Visserligen lemnades ersättning för den proviant och de rationer,
som det ålåge de inqvarteringsskyldige att anskaffa och tillhandahålla;
men dels vore denna ersättning ofta ganska knapp i förhållande till
Bill. till Rfksd. Prof. 1885. 7 Sami. 23 Höft.
2
Lag-Utskottets Utledande N:o 40.
den verkliga kostnaden, då väl högst sällan, om ens någonsin, före-
komme att eu husvärd utspisade manskapet efter gällande proviante-
ringsstat, och dels vore ett årligt återkommande onus och intrång, då
detta skulle utgöras af och vidlåda ett ringa fåtal, i stället för att vara
fördeladt på ett flertal medborgare inom samhället, förenadt både med
uppoffringar, de der vore oproportionerliga, och med obehagligheter af
mer än ett slag. Fördelades deremot detta onus på samtlige fastig-
hetsinnehafvare inom den kommun, der inqvartering skulle ega rum,
blefve bördan lättare att bära, och en hvar borde icke då rimligtvis
hafva att befara, det han finge sig tilldeladt större antal än han
kunde herbergera. Motionären föreslår, »det Riksdagen ville för sin del
besluta, att den frihet från inqvarteringsskyldighet under fredstid, som
nu, i följd af särskilda stadganden, förefinnes för vissa slag af hem¬
man, måtte från och med den 1 Januari 1886 upphöra att gälla», hvar¬
jemte han anhåller, att Lag-Utskottet, till hvilket motionen torde blifva,
remitterad, ville uppsätta förslag till författning i ämnet.
Inqvartering är af tvenne slag: ständig och tillfällig. Den senare
utgöres, så å landet som i städerna, när trupp är stadd på tåg, och
skiljer sig härigenom från den ständiga, som utgår till trupp, hvil¬
ken blifvit anbefald att längre tid uppehålla sig på ett ställe.
Tillfällig inqvartering består af husrum, ljus, värme och sängkläder
och utgöres å landet af egare eller innehafvare af sådan jord, för hvil¬
ken icke, enligt hvad här nedan förmäles, frihet åtnjutes från detta be¬
svär, samt i städerna af dem, som äro skyldiga att deltaga i den stän¬
diga inqvarteringens utgörande. Skyldigheten att utgöra tillfällig in¬
qvartering är olika i fred och under krig.
I fred äro ä landet frie derifrån de, som innehafva 1) Kungsgårdar
och kungsladugårdar (K. Br. 2 Nov. 1719; 2) Sätes- och ladugårdar,
oskattlagda rå- och rörshemman (Kongl. förnyade Qvarterordningen 28
Mars 1719, § 23 samt Adb Priv. § 8); 3) Officerareboställen; 4) Gäst-
gifvaregårda.r; 5) Kyrkoherde- och kapellansbol (3—5 enligt Qvarter¬
ordningen 28 Mars 1719, § 23); 6) Lotshemman (K. F. 17 Sept.
1783, § 2); 7) Allmänna frälsehemman till hälften (Adb Priv. § 9);
8) Skatte- och kronobonde, som uppfunnit mineralstreck (K. F. 27 Aug.
1723, § 2); ovisst torde dock vara, att detta stadgande kan anses vara
ännu gällande; samt 9) Nämndemän för den hemmansdel de bebo (K. Br.
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 40. 3
27 Juni 1791). / städerna åtnjutes friheten af dem, som äro frie från
ständig inqvartering.
Under krig utgöres åt landet inqvartering äfven af dem, hvilka här
ofvan finnas under 1—5 upptagne bland de i fredstid frikallade (Qvar-
terordningen 28 Mars 1719, § 23; K. K. 6 April 1810); samt af all¬
männa frälset fullt (Adb Priv. § 9), hvadan alltså denna frihet i krigs¬
tid endast tillkommer lotshemman, skatte- och kronobonde, som uppfunnit
mineralstreck, samt nämndemän; 1 städerna åtnjutes äfven under krig fri¬
het af dem, som i fred äro från detta onus fritagne.
Ständig inqvartering medförer äfvenledes dels rättigheten till fritt
husrum, dels rättigheten till säng och sängkläder, ved och ljus, hvilka
fyra sistnämnda förmåner innefattas under benämningen servis. Den
del af inqvarteringen, som består af fritt husrum, utgöres antingen me¬
delst inqvartering in natura, i något Kronan eller den inqvarterings-
skyldiga staden tillhörigt hus, eller genom ersättning i kontant; servi¬
sen utgår alltid kontant och utbetalas äfven till den, som har inqvar¬
tering in natura (Inqvarteringsordning för Stockholm 28 Febr. 1856,
§ 12; Inqvarteringsordning för städerna utom Stockholm 22 Febr. 1841,
§§ 12, 15). Penningeersättningen, så väl för husrum som för servis,
utgår till olika, i tariffer bestämda, belopp efter hvarje särskild tjenste-
grad. Ersättningen för den ständiga inqvarteringen till de i Stock¬
holm garnisonerande regementen bestrides dels af vissa å den allmänna
rörelsen lagda afgifter, dels af ett bidrag af stadens inqvarteringsskyl-
dige innevånare, dels af statsmedel (Inqv. ordn. för Stockholm, § 1);
för de i öfriga städer garnisonerande trupper bestrides den de! af in-
qvarteringskostnaden, som utgör ersättning för husrum, af staten, ersätt¬
ningen för servis af staden (Inq. ordn. för städerna utom Stockholm, §§ 15,
17) och detta efter den fördelning, der ej annan blifvit faststäld, att den
ena hälften deraf åligger borgerskap^, den andra husen och gårdarne efter
den proportion, i hvilken de äro taxerade till brandvaktsafgift (K. F. 13
Nov. 1766), och äro bland dessa befriade endast biskopars, pr esters, läse-
mästares och klockares embetsgårdar (Prest. Priv. § 7, K. K. 6 April 1810,
jfr. K. F. 3 Okt. 1873). Den förut gällande förnyade Kong!, inqvar-
teringsordningen för flottan af den 22 Juli 1858 är till all vidare kraft
och verkan upphäfd genom Kongl. kungörelsen den 20 Januari 1882.
Lika med motionären, som dock synes fäst sin uppmärksamhet
uteslutande vid den tillfälliga inqvarteringen å landet, finner Utskottet
de bestämmelser om inqvartering, hvilka för närvarande äro gällande,
icke vidare tidsenliga eller på full rättvisa grundade, särskildt med af¬
seende å de flerehanda slags fastigheter, för hvilka frihet från detta
4
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 40.
onus åtnjutes. Den grundsats, från hvilken bestämmelserna om inqvar¬
tering utgå, eller att detta onus, der det in natura utgöres, bör åligga
fastighetsegare och fastighetsinnehafvare, anser Utskottet deremot ligga
i sjelfva arten af detta slags besvär. Att nu omedelbart lagstifta i
ämnet, på sätt motionären föreslår, finner Utskottet mindre lämpligt,
enär härför torde erfordras en sorgfälligare och mera omfattande ut¬
redning af alla hithörande förhållanden, än Utskottet varit i tillfälle att
åt ärendet egna; och får Utskottet alltså, med anledning af motionen,
hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta samt förelägga Riksdagen
förslag till ändrade bestämmelser angående inqvarte-
ringsskyldigheten, hvarigenom denna skyldighet blefve
efter billiga grunder fördelad på egare eller inne¬
hafvare af allt slags fastighet.
Stockholm den 7 April 1885.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Reservationer:
af Herrar Bergström, Hisser, Hasselrot och Sandberg.
Stockholm, ÅL L. Beckman, 1885.