Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.
1
N:o 17.
Ank. till Biksd. Kansli den IT Mars 1885, kl. 3 e. m.
Lac/-Utskottets Utlåtande, i anledning af dels Kong!. Maj ds proposi¬
tion med förslag till Lag angående ändring i 9, 51 och 52
§§ Konkurslagen, dels och enskild motion med förslag till
Lag om s. k. afveckling medelst administration af gäldbunden
köpmans bo.
Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver den af Kamrarne
till Utskottet hänvisade Kongl. propositionen med förslag till Lag an¬
gående ändring i 9, 51 och 52 §§ Konkurslagen, äfvensom i samman¬
hang härmed öfver en af Första Kammaren till handläggning af Ut¬
skottet öfverlemnad enskild motion med förslag till Lag om s. k. af¬
veckling medelst administration af gäldbunden köpmans bo.
Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda, under den 9 sistlidne Januari
till Riksdagen aflåtna proposition har följande lydelse:
»Med öfverlemnande af de i Statsrådet och Högsta Domstolen i
ärendet hållna protokoll, vill Kongl. Maj:t härmed jemlik! 87 § Rege¬
ringsformen hafva i nåder föreslagit Riksdagen att antaga följande för¬
slag till
Lag angående ändring i 9, 51 och 52 §§ Konkurslagen.
Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i Konkurs-
lagen den 18 September 1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:
Bill. till Likså. Prof. 1885. 7 Sami. 13 Höft. 1
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.
9 §•
Vid konkursansökning foge gäldenär uppteckning å boets egen¬
dom och gäld, med uppgift å borgenärers namn och hemvist, så ock
å de böcker och handlingar, som boet röra; och vare uppteckningen
med edsförpligtelse underskrifven. År ej bouppteckning bifogad, eller
uppstår konkurs i följd af borgenärs yrkande och aflemna!- ej gäldenär
vid förklarings afgifvande bouppteckning; varde, i stad af rätten och
å landet af domaren, förordnande genast meddeladt magistratsperson,
kronofogde, länsman, rättens betjent eller annan lämplig person att
uppteckningen utan dröjsmål förrätta; och åligge gäldenären att allt,
som till boet hörer, under edsförpligtelse redligen uppgifva. Kan ej
fullständig uppteckning genast ske, bör skriftlig uppgift å borgenärerne
och deras hemvist rätten eller domaren ofördröjligen tillställas.
Då konkurs uppstått, varde förordnande genast meddeladt person,
som nu nämnd är, att gäldenärs böcker och andra handlingar, som
hans rörelse angå, under försegling sätta eller i förvar taga, så ock,
der rätten eller domaren så nödigt anser, att låta konkursboets kända
egendom under säker vård hållas och boets angelägenheter bevakas,
intilldess, såsom framdeles sägs, gode män utsedde blifvit. År ej bo¬
uppteckning af gäldenären ingifven, varde förordnande, på sätt nyss
nämndt är, alltid meddeladt. På yrkande af gäldenären eller någon
af borgenärerne ege rätten eller domaren att, i stället för förordnande,
hvarom nu är nämndt, uppdraga åt en eller flere skicklige män att
boet jemte de böcker och handlingar, som nämnda äro, omhändertaga
och med den befogenhet, som tillkommer gode män, boet förvalta,
intilldess gode män utsedde blifvit.
Varder annan än den, som domare- eller tjensteed aflagt, till för-
rättningsman enligt denna § förordnad; svärje inför rätten eller doma¬
ren, att han det uppdrag redligen fullgöra skall; och hafve sedan
samma pligt och njute lika skydd, som enligt lag tillkommer dem,
hvilka rättens ärenden gå.
51 §.
Fast egendom må ej annorledes än å offentlig auktion säljas, der
ej alla vid sammankomsten närvarande borgenärer, så ock gäldenären,
3
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.
dertill samtycka. År sådan egendom för gäld intecknad, då må för¬
säljning utom offentlig auktion ej ske, der ej de inteckningshafvare,
hvilkas rätt må vara deraf beroende, bifall dertill lemnat; sker försälj¬
ningen å auktion, värde de inteckningshafvare, som kände äro, dertill
kallade. Ej må å sådan auktion egendom säljas under inteckningarnes
värde, sammanlagdt med det belopp, som med förmånsrätt framför
desamma enligt lag bör ur egendomen utgå, der ej borgenärerne i
den ordning 59 och 60 §§ stadga, så ock de inteckningshafvare, hvilkas
rätt är deraf beroende, till den försäljning bifall lemna. Kan försälj¬
ning sålunda ej ske, ega borgenärerne hos vederbörande myndighet
äska försäljning i den ordning, som om fast egendom,'den der utmätt
blifvit, särskilt är stadgadt.
Lös egendom må ej heller säljas annorledes än å auktion, Lien
der blifvit lagligen kungjord, der ej borgenärerne i den ordning, som
i 59 och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del deraf
må säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens
hörande dertill lemnar bifall. Lös egendom, deri borgenär har pant¬
rätt eller annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej
i något fall utan hans samtycke säljas utom auktion.
52 §.
Sedan afgjordt är, att ackord ej kommer till stånd, skall försälj¬
ning af boets egendom, så fort ske kan, ega rum, der ej borgenärerne
besluta uppskof med försäljningen. Sådant uppskof må dock ej emot
någon borgenärs eller gäldenärens vid sammankomst gjorda bestridande
bestämmas till längre tid än ett år. Ej heller må sådant beslut lända
till inskränkning i den rätt, i fråga om försäljning af egendom, som
enligt lag tillkommer inteckningshafvare eller borgenär, hvarom i 54
§ sägs.
Väckes fråga om sådant uppskof, skola borgenärerne samman¬
kallas att öfver frågan besluta; skolande i kallelsen till borgenärs-
sammanträdet utsättas, att dylik fråga å sammanträdet förekommer till
afgörande.»
4
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 17.
Uti den från Första Kammaren till Utskottet hänvisade, af Herr
A. 0. Wallenberg afgifna motionen, N:o 5, hemställes, på andragna skäl,
>det Riksdagen för sin del behagade besluta en så lydande författning:
Lag om afveckling medelst administration af gäldbunden köpmans bo.
§ 1.
Önskar köpman, som instält sina betalningar, men om hvars för¬
sättande i konkurs yrkande ej blifvit väckt, att få sitt bo öfverlemnadt
till afveckling medelst borgenärernas administration, gifve skriftlig framställ¬
ning derom in till ordföranden i underrätten uti den stad, eller, å
landet, till domaren i den ort, der gäldenär bör inför domstol svara i
tvistemål, som angå gäld i allmänhet. Sådan framställning skall vara
åtföljd af intyg från minst tre af hans borgenärer, att de anse afveck¬
ling medelst administration lämpligen böra ega rum. Vid inlagan loge
gäldenären jemväl skriftlig uppgift å alla sina borgenärer samt deras
hemvist, med åtecknadt intyg af tvenne trovärdige män, att uppgiften
öfverensstämmer med gäldenärens böcker.
§2.
Har framställning om afveckling medelst administration så skett
som nu är sagdt, skall rättens ordförande eller domaren genom kun¬
görelse, den han läte ofördröjligen införa i allmänna tidningarne, kalla
samtlige borgenärer att å viss dag, tidigast den tionde och senast den
tolfte från det gäldenärens framställning ingafs, dagen för ingifvandet
oräknad, sammanträda inför rätten för att deltaga i pröfningen af den
gjorda framställningen. Alla af gäldenären uppgifna borgenärer skola
derjemte om sammanträdet underrättas genom särskilda kallelsebref,
dem rättens ordförande eller domaren läte till dem med posten oför¬
dröjligen afsändas.
§ 3.
Rättens ordförande eller domaren meddele ock genast förordnande
åt tvenne män, helst borgenärer, att förrätta uppteckning af boets till¬
5
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.
gångar och gäld samt att, med ledning af gäldenärens böcker och
andra boet rörande handlingar, uppsätta skriftlig berättelse om boets
tillstånd och anledningarna till obeståndet.
Bouppteckningen och berättelsen skola så skyndsamt uppsättas,
att de kunna borgenärerna å sammanträdet föreläggas.
§ 4.
Domaren utsätte, för sammanträdet, urtima ting, der ej lagtima
rättegångsdag infaller inom ofvannämnde tid efter ansökningens in¬
gifvande.
§ 5-
Rättens ordförande eller domaren ege, ändock att han jäfvig är,
vidtaga de åtgärder, som enligt bestämmelserna i föregående paragrafer
på honom ankomma; anmäle dock, der särskild! förordnande för annan
tarfvas, jäfvet utan dröjsmål i hofrätten.
§ 6.
Vid sammanträdet föredrage rättens ordförande eller domaren
gäldenärens ingifna framställning samt de öfriga handlingar, som saken
röra. Härefter öfverlägge borgenärerna, under ledning af rättens ord¬
förande eller domaren, huruvida afveckling medelst administration må
af dem medgifvas, samt fatta härom beslut. Medgifva borgenärerna
afveckling medelst administration, kommer sådan dock ej till stånd, med
mindre rätten det tillstädjer.
§ 7.
Vid omröstning, huruvida afveckling medelst administration må
af borgenärerna medgifvas, ege rösträtt rum allenast för fordran, som
är i gäldenärens böcker upptagen eller som kan med skriftliga bevis
omedelbart styrkas, och beräknas rösträtten efter fordringens belopp,
sådant detta finnes upptaget i gäldenärens böcker eller kan på nyss
6
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.
angifvet sätt omedelbart ådagaläggas- Finnes för någon fordran med¬
gäldenär eller löftesman, ege de tillsammans med fordringsegaren röst,
beräknad efter den fordran; kunna de sig ej förena, gälle borgenärens
mening, der ej de andra honom utlösa eller för hans fordran ställa full
säkerhet. Tvistiga frågor om rätt att i omröstningen deltaga skola
under omröstningen, i mån som de uppstå, af rätten afgöras. Afveck¬
ling medelst administration skall anses vara af borgenärerna medgifven,
derest minst fyra femtedelar af de röstande dertill samtyckt och dessa
borgenärers fordringar tillsammans utgöra minst fyra femtedelar af
samtliga de fordringsbelopp, för hvilka rösträtt utöfvas.
§ 8-
Finnes boets afveckling medelst administration vara af borge¬
närerna medgifven, skola borgenärerna välja tvenne eller flere admi¬
nistratörer, dem det skall åligga, om afveckling medelst administration
kommer till stånd, att förvalta boet samt ombesörja, att dettas tillgångar
komma borgenärerna till godo enligt de grunder, som i konkurslagen
äro bestämda. I sammanhang dermed ega borgenärerna besluta om
arfvode och instruktion för administratörerna att vid deras förvaltning
lända till efterrättelse.
§ 9-
Vid' val af administratörer samt beslut om instruktion för dem
galle om rösträtt hvad ofvan i § 7 är sagdt. Såsom beslut gälle de
borgenärers mening, hvilkas sammanräknade fordringar utgöra mera än
hälften af de fordringsbelopp, för hvilka i omröstningen rösträtt utöfvas,
så framt de borgenärer derjemte utgöra minst en fjerdedel af de
röstande.
§ 10.
Härefter pröfve rätten, huruvida afveckling, som af borgenärerna
medgifvits, må komma till stånd och gifve sitt utslag derom samma
dag eller senast den följande.
Lag-TJtsliOttets Utlåtande N:o 17.
7
§ 11.
Afveckling medelst administration må ej af rätten tillstädjas, der
ej rätten, med hänsyn till boets ställning och beskaffenheten af gälde-
närens affärsförhållanden, gäldenärens redbarhet, så ock de utsedda
administratörernas duglighet och vederhäftighet, finner sådan afveckling
lämpligen kanna tillstädjas.
§ 12.
Finner rätten ej skäl att tillstädja afvecklingen, förklare rätten i
sitt utslag, att gäldenärens egendom skall till konkurs afträdas.
§ 13.
Har afveckling medelst administration kommit till stånd, men
anse administratörerna, efter tagen närmare kännedom om gäldbunden
boets ställning, afveckling utan konkurs overkställbar eller olämplig,
göre derom anmälan hos rätten, som beslutar, att egendomen skall till
konkurs afträdas. Administratörerna ansvare för boets tillgångar, till
dess de af konkursförvaltarne emottagas.
§ 14.
Öfver rättens beslut i de frågor, hvarom i det föregående nämnes,
må ej klagan föras.
§ 15.
Göres, efter det framställning om afveckling medelst administra¬
tion ingifvits och intill dess densamma blifvit pröfvad, eller der afveck¬
ling medelst administration kommit till stånd, under den tid den pågår,
ansökan att gäldenärens egendom må till konkurs afträdas, varde den
ansökan afslagen.
8
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.
§ 16.
Emot bo under administration vare utan verkan hvad som, efter
det gäldenärens framställning om afveckling ingafs, i utsökningsmål
mot honom göres, der ej intecknings- eller panthafvare yrkar försälj¬
ning af egendom, hvari han förmånsrätt till betalning egen.
År före den dag, då framställning om afveckling medelst admi¬
nistration ingafs, lösegendom utmätt, men ej försåld, och kommer af¬
veckling medelst administration till stånd, upphöre Konungens Be-
fallningshafvandes eller utmätningsmans befattning med den utmätta
egendomen.
§ 17-
Hav afveckling medelst administration blifvit tilländabragt, skall
anmälan derom af administratörerna ofördröjligen göras hos rättens
ordförande eller domaren. Under ingen förevändning må afveckling
medelst administration fortgå längre tid än tolf månader, räknadt från
den dag densamma kom till stånd, med mindre rätten dertill lemmar
särskilt tillstånd.
§ 18.
Med köpmän förstås bär eu hvar, enskild eller bolag, som idkar
eller under loppet af minst ett år innan framställning om afveckling
medelst administration gjordes, idkat sådan handel eller drifvit sådan
rörelse, hvaröfver, enligt hvad särskildt är stadgadt, man pligtig är att
handelsböcker föra.»
Fyrfaldiga gånger hafva tillförene förslag varit för Riksdagen
framlagda om införande i vår lagstiftning af bestämmelser om s. k. af¬
veckling medelst administration af gäldbunden köpmans bo.
I förut afgifna utlåtanden i denna fråga har Utskottet erinrat,
att det egentligen är endast till England, man med något skäl kan
9
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.
hänvisa, då man i främmande lagstiftning söker stöd för införandet
hos oss af nämnda institut.
Emellertid gör hvarken 1869 års engelska konkurslag (32 & 33
Vict. cap. 71) — för hvars hufvudsakliga innehåll i hithörande delar
Utskottet redogjort i sitt vid 1878 års riksdag afgifna utlåtande N:o 41
samt i utlåtandet N:o 34 vid 1879 års riksdag — ej heller den för när¬
varande, från och med den 1 Januari 1884 gällande Bankruptcy Ad
(46 & 47 Yict. cap. 52), i detta hänseende någon skilnad mellan köp¬
män och icke-köpmän.
I utlåtandet N:o 34 vid 1879 års riksdag lemnade Utskottet en
framställning af de svåra missförhållanden, hvartill de i 1869 års ad
stadgade uppgörelseförfarandena gåfvo anledning, samt af åtskilliga
bland de åtgärder, hvilka vidtogos för dessa missförhållandens afhjel¬
pande. Dessa åtgärder hafva nu omsider ledt till utfärdande af 1883
års Bankruptcy Ad.
Då det vid behandling af nu föreliggande frågor torde kunna
vara af intresse att erfara, huru i England förfarandet i hithörande de¬
lar blifvit ordnadt genom den nyantagna konkurslagen, vill Utskottet
derför lemna en redogörelse, hvilken dock måste inskränkas till liuf-
vuddragen.
De missförhållanden, hvilka blefvo eu följd af 1869 års ad, söker
1883 års ad att förebygga genom att dels hindra, att gäldenärens till¬
gångar åtgå till eu, såsom förut var händelsen, ofta oredlig, vanligen
oerhördt dyr förvaltning, dels ock genom att underkasta gäldenären en
sträng undersökning/ beträffande hans föregående uppförande i sina
affärer. Man har derföre stält hela förfarandet i fråga om konkurs
under noggrann kontroll af en offentlig myndighet, Board of Trade,
hvars främste man, kabinettsminister!! Chamberlain, sjelf förut affärs¬
man i Birmingham, skall hafva hufvudsakliga äran och ansvaret för den
nya lagen. Denna innefattar 170 särskilda artiklar jemte 5 dertill hö¬
rande seltedidcs och upptager i den officiella författningssamlingen, The
Public General Statutes för år 1883 ej färre än 61 sidor.
Acten gäller i hufvudsak endast för England, men icke för Skot-
land eller Irland (art. 2). Den gäller ej heller beträffande korporation
eller beträffande bolag, association eller kompani, registreradt i enlig¬
het med the Companies Act 1862 (art, 123).
Konkursansökan (bankruptcy petition) kan göras af gäldenären sjelf
eller af någon eller några af hans fordringsegare, hvilkens eller hvil-
kas fordringar uppgå till minst 50 pounds (art. 5, 6). Har gäldenä¬
ren sjelf sökt att få afträda sin egendom, eller visas, der ansökningen
Bih. till Riksd. Prof. 1885. 7 Sand. 13 Häft. 2
10
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.
sker af borgenär, att emot gäldenären förekommer någon sådan, inom
tre månader före ansökningens ingifvande inträffad, omständighet, hvil¬
ken i lagen är upptagen såsom tillräcklig' anledning till konkurs (ad of
hankruptcg), och styrker gäldenären icke, att han är i stånd att betala
sina skulder, fattar domstolen beslut (receiving order) att ställa gäldenä-
rens egendom under offentlig förvaltning af en vid hvarje konkursdom¬
stol utaf Board of Trade anstäld, under dess inseende stående och in¬
för detsamma ansvarig tjensteman (offidal reeeirer) (art. 4, 5, 6, 7, 8).
Berest domstol, till hvilken konkursansökan ingifvits, pröfvar sådant nö¬
digt, kan domstolen, äfven innan receiving order meddelas, förordna
den offentlige förvaltaren att vara i vite rim sförvaltare (interim recett er) af
gäldenärens egendom eller viss del deraf (art. 10). På begäran af
borgenär eger den offentlige förvaltaren, om för honom visas, att be¬
skaffenheten af gäldenärens egendom eller rörelse eller borgenärernes
allmänna intresse fordrar förordnande af särskild förvaltare (special
manager) af egendomen eller affären, tillsätta en sådan för tiden tills
god man (trnstee) blifvit utsedd och utrusta honom med den myndig¬
het, som den offentlige förvaltaren finner skäl att honom anförtro. Så¬
dan särskild förvaltare skall ställa säkerhet och göra räkenskap på sätt,
som bestämmes af Board of Trade (art. 12). Från det ögonblick, dom¬
stolen gifvit receiving order, kan ingen borgenär, som hos konkurs-
gäldenären har sådan fordran, som i konkurs kan göras gällande, med
anledning af denna fordran mot gäldenärens person eller egendom, på
annat sätt, än i konkurslagen stadgas, vidtaga några rättsliga åtgärder
utan domstolens tillstånd och på de vilkor, densamma bestämmer; dock
den rätt oförkränkt, som panthafvare kan ega att göra sig betäckt ur
panten (art. 9)- Sedan receiving order meddelats, skall gäldenären,
inom tre dagar derefter, om den meddelats på hans egen begäran, men
inom sju dagar, om den meddelats å borgenärs, till den offentlige för¬
valtaren aflemna uppgift på boets egendom och gäld (State merit of affaires)
(art. 16). Så snart lämpligt finnes efter förloppet af den tid, inom
hvilken gäldenären har att aflemna bouppteckning, skall gäldenären
inför domstolen underkastas offentligt förhör, som afser hans uppfö¬
rande, handel och vandel samt tillgångar. Vid denna rättsförhand-
ling, som kan vid särskilda tillfällen fortsättas, förhöres gäldenären å
ed af domstolen, den offentlige förvaltaren och den borgenär, som så
önskar, och sedan domstolen funnit, att tillräcklig undersökning skett,
förklarar domstolen undersökningen afslutad, dock icke förr än efter
borgenärernes första sammanträde (art. 17). Detta utlyses senast till
fjortonde dagen efter receiving order af den offentlige förvaltaren ge¬
11
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.
nom kungörelse minst sju dagar förut i den officiella tidningen (London
Gazelte) och ett lokalblad samt genom afsändande, så fort ske kan, af
särskilda kallelsebref till hvarje i gäldenärens bouppteckning upptagen for-
driugsegare. Kallelsebrefven skola vara åtföljda af ett summariskt sam¬
mandrag af bouppteckningen, hvilket tillika upptager anledningarne till
betalningsinställelsen och de anmärkningar deröfver, den offentliga för¬
valtaren kan finna skäl att göra. Vid detta första sammanträde, dervid
den officielle förvaltaren förer ordet, och som hålles i ändamål ej min¬
dre att taga i öfvervägande, huruvida möjligen skeende framställning
om ackord (compost tion) eller annan uppgörelseplan (schema of arrang emenc)
skall upptagas eller om gäldenären skall försättas i konkurstillstånd
(be adjadged bankrnpt) än äfven att i allmänhet träffa bestämmelser om
hvad som bör åtgöras med gäldenärens egendom (art. 15 och the First
Schedule), eller ock å sådant möte, hvartill det första ajournerats, kunna
nu borgenärerne genom minst enkel majoritet i antai af de vid mötet
personligen eller genom fullmakt närvarande och i frågan röstande for-
clringsegare, derest denna majoritet tillika representerar minst tre fjerde-
delar af de röstandes samfälda Ibrd ringsbelopp (special resolution), be¬
sluta att till vidare pröfning upptaga framstäldt förslag vare sig om
ackord eller annan plan för uppgörande af gäldenärens affärer. Varder
sådan t beslut fattadt, sammankallar den offentliga förvaltaren genom
kallelse, lemnande minst sju dagars frist samt åtföljd af tillkännagif¬
vande om hufvudgrunderna för uppgörelseförslaget och af den offent¬
lig6 förvaltarens yttrande deröfver, ett nytt borgenärsmöte, hvilket dock
ick:e må hållas förr än förhöret med gäldenären blifvit afslutadt. Bi-
falles då- förslaget af minst enkel majoritet i antal af samtlige de for-
dringsegare, som behörigen styrkt sina fordringar, och representera de
bifallande derjemte minst tre fjerdedelar af det styrkta fordringsbelop-
pet i dess helhet, är förslaget af borgenärerne slutligen antaget. Till
detta senare. sammanträde kan hvarje borgenär, som styrkt sin fordran,
äfven skriftligen i närmare föreskrifven form och inom föreskrifven tid
hos den offentlige förvaltaren tillkännagifva sitt bifall till eller afslag å
framställningen om ackord eller annan uppgörelseplan; och, vid sålunda
tillkännagifven mening, skall borgenären anses närvarande å mötet samt
hans afgifna röst medräknas vid omröstningen å detsamma. Sedan för¬
slag om ackord eller annan uppgörelseplan sålunda är af borgenärerne
slutligen antaget, kan antingen gäldenären eller den offentlige förval¬
taren derå begära domstolens stadfästelse, och skall då underrättelse
om tiden för ärendets handläggning inför domstolen lemnas hvarje bor¬
genär, som styrkt sin fordran. Domstolen skall, före sin pröfning, in-
12
Lag-Utskottets Utlåtande Abo 17.
hemta yttrande af den offentlige förvaltaren om vilkoren för uppgörel¬
sen och om gäldenärens uppförande samt taga kännedom om de in¬
vändningar, som må af borgenärer framställas mot uppgörelsen. Fin¬
ner domstolen, att bestämmelserna icke äro skäliga eller icke beräknade
att lända till fördel för borgenärerne i allmänhet, eller är sådant fall
för handen, då domstolen, derest gäldenären vore försatt i konkurstill¬
stånd, hade sig i lagen ålagdt att neka honom frikallelse från vidare
kraf (disahaiye), är domstolen skyldig, och, om sådana omständigheter
bevisas, Indika enligt lagen skulle i sådant fall berättiga domstolen att
neka, endast med vilkor gifva eller uppskjuta frikallelse från vidare
kraf, bär domstolen efter fri ompröfning rätt att vägra stadfästelse å
ackordet eller uppgörelseplanen. Ett af domstolen faststäldt ackord eller
eu faststäld uppgörelseplan är bindande för alla borgenärer i kon¬
kursen. Bestämmelserna i ackordsaftal eller uppgörelseplan kunna på
anhållan af någon, som häri eger intresse, bringas i verkställighet
genom åtgärd af domstolen. Om gäldenären brister i afbetalning,
grundad på ackord eller uppgörelseplan, eller om domstolen, på grund
af tillräcklig bevisning, finner, att ackord eller uppgörelseplan icke
kan, till följd af rättsliga svårigheter eller annan anledning, fortgå
utan orättvisa eller otillbörligt uppskof för borgenärerne eller gälde¬
nären, eller att domstolens fastställelse vunnits genom bedrägeri, kan,
på anhållan af borgenär, domstolen, om den så finner för godt, sätta
gäldenären i konkurs och annulera ackordet eller uppgörelseplanen;
dock utan att härigenom beröres giltigheten af försäljning, disposition
eller betalning, som rätteligen skett, eller af handlingar, som vederbör¬
ligen egt rum på grund eller till följd af ackordet eller uppgörelse¬
planen. Ackord eller uppgörelseplan får icke af domstolen fastställas,
derest den icke sörjer för betalning med förmånsrätt för de fordringar,
som i konkurs skulle utgå med dylik rätt (art. 18).
Då 18 art. 12 mom. af lagen innehåller, att, om under eller i
följd af ackord eller annan plan för uppgörelse en god man {trustee)
tillsättes att förvalta gäldenärens egendom eller sköta hans affär, för
sådan trustee skola gälla de angående trustee i konkurs meddelade be¬
stämmelser, samt mom. 13 af samma artikel stadgar, att lagens bestäm¬
melser om egendoms förvaltning i konkurs äfven skola vara tillämp¬
liga å egendoms förvaltning på grund af ackord eller annan uppgörelse¬
plan, så vidt fallets beskaffenhet och bestämmelserna i ackordet eller
uppgörelseplanen det medgifva, torde här böra något redogöras för
hufvudgrunderna i lagens stadganden om trustee och egendomsförvalt-
ning i konkurs.
13
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.
Blifver, efter första borgenärsmötet — förr kan det /eko skr — gäl-
denären försatt i konkurs, ega borgenärerne genom beslut, fattadt med
minst enkel majoritet af de personligen eller genom fullmakt å mötet
närvarande och i frågan röstande borgenärers samfälda fordringsbelopp
(ordinär!/ resolution) tillsätta en lämplig person, vare sig borgenär eller
icke, att vara god man (tr tis ter) beträffande konkursgäldenärens egen¬
dom, eller ock kunna de öfverlemna tillsättandet af sådan god man åt
det uppsigtsråd, hvarom nedan förmäles. God man skall, på föreskrif-
vet sätt, ställa säkerhet, som godkännes af Board of Trade, hvilken,
myndighet, om den godkänner säkerheten och. icke finner skäl att göra
invändning mot tillsättningen på den grund, att den icke i god tro
skett af erforderlig majoritet, eller att den tillsatte icke är lämplig att
handla som god man, eller att hans förbindelse med eller förhållande
till gäldenären eller dennes egendom eller till någon särskild borgenär
för honom innebär svårighet att handla opartiskt i borgenärernes all¬
männa intresse, lemnar bevis öfver tillsättningen, (för Board of Trade
sådan anmärkning, som ofvan är nämnd, skall densamma dock, om
borgenärerne med majoritet i fordringsbelopp derom fatta beslut, hän-
skjutas till afgörande af High Court (art. 21). Borgenärerne ega att,
å första eller något följande borgenärsmöte, genom ordinary resolution
tillsätta ett, uppsigtsråd (eonrnittce of inspection) af minst tre, högst fem
personel- bland de till rösträtt berättigade borgenärer och dem, som
från sådana hafva generella fullmakter, för att hafva inseende öfver
gode mannens förvaltning af konkursboet. Uppsigtsrådet skall sam¬
manträda minst en gång i månaden (art. 22). Äfven efter det gälde¬
nären blifvit dömd i konkurs, kunna borgenärerne när som helst på
förut beskrifvet sätt besluta om antagande af framlagdt förslag till
ackord eller uppgörelseplan samt kan domstolen fastställa dylikt al
borgenärerne antaget förslag (art. 23).
Gode mannen förvaltar och tillgodogör konkursboet gäldenärens
egendom samt egen att, under iakttagande af de närmare bestämmel¬
ser, lagen innehåller, försälja egendomen i dess helhet eller delvis, å
offentlig auktion eller genom enskildt aftal (art. 56). Med uppsigts-
rådets medgifvande kan han äfven fortsätta gäldenärens rörelse, så vidt
sådant erfordras för ett fördelaktigt afvecklande af densamma, göra
sådan kompromiss eller annan uppgörelse, som synes lämplig, med for-
dringsegare, eller person, som gör anspråk att såsom sådan anses
(art. 57), samt äfven sätta gäldenären sjelf att hafva inseende öfver för¬
valtningen af konkursegendomen eller del deraf, eller att för borgenä¬
rernes räkning fortsätta rörelsen, och att i annat afseende vara behjelp-
14
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.
lig vid förvaltningen af egendomen på sådant sätt och sådana vilkor,
som gode mannen föreskrifver (art. 64). Gode mannen skall då och
då till allmänna möten sammankalla borgenärerne för att erfara deras
önskningar med afseende å konkursförvaltningen, likasom han är skyl¬
dig att sammankalla dem till sådant möte, om vid ett föregående möte
borgenärerne så beslutit, eller om borgenärer, representerande minst en
fjerdedel af fordringsbeloppet, skriftligen det begära, De beslut, borge¬
närerne eller uppsigtsrådet fatta om förvaltningen, skall gode mannen
ställa sig till efterrättelse (art. 89). Finner sig gäldenären eller någon
af borgenärerne eller annan person kränkt i sin rätt genom någon
handling eller beslut af gode mannen, eger han liänvända sig till kon¬
kursdomstolen (art. 90).
Första utdelningen skall gode mannen verkställa inom fyra må¬
nader efter första borgenärsmötet, derest han icke kan för uppsigts¬
rådet styrka, att tillräcklig anledning förekommer att uppskjuta sådan
utdelning till senare datum, och följande utdelningar skola, derest icke
särskilda hinder möta, verkställas med mellantid, icke öfverstigande
sex månader (art. 58). Öfver åtgärderna i konkursen skall gode mannen
föra protokollsbok, hvilken skall vara tillgänglig för hvarje borgenär
(art. 80). Utan tillstånd af Board of Trade få icke inflytande medel
insättas å annat ställe än å den i Englands Bank öppnade räkning
för konkursmedel (banlruptci/ Estafcs Account), å hvilken räkning belop¬
pen skola inom viss tid insättas (art. 74). Gode mannen skall å tider,
som bestämmas, men minst två gånger om året till Board of Trade
ingifva räkenskap öfver inflytande och utgående medel, hvilken räken¬
skap derstädes granskas, för hvilket ändamål godo mannen skall lemna
de upplysningar och verifikationer, som Board of Trade må begära
(art. 78). Minst en gång om året skall gode mannen till Board of
Trade ingifva redogörelse enligt gifna bestämmelser för de i konkursen
vidtagna åtgärder, hvilken redogörelse granskas i Board of Trade,
som för hvarje förseelse i förvaltningen kan ställa gode mannen till
ansvar (art. 81). Efter fulländandet af sitt uppdrag skall gode mannen
aflägga slutredovisning inför Board of Trade, som efter granskning af
denna jemte de anmärkningar, som af någon, hvars rätt den berör,
deremot göras, lemnar eller vägrar ansvarsfrihet (reta.ase), dock under
möjlighet af appell till High Cour! (art, 82).
Borgenärerne kunna, när helst de det önska, genom ordinary
resolution, fattad å ett för ändamålet med minst sju dagars frist sam-
mankalladt möte, afsätta en af dem utsedd god man och tillsätta en
annan, och likaledes kan Board of Trade, när helst denna myndighet
15
Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 17.
finner skäl härtill förekomma, afsätta en af borgenärerne utsedd god
man, dock att, om borgenärerne genom ordinär}' resolution ogilla af-
sättningen, gode mannen eller borgenärerne kunna appellera till High
Court (art. 86).
Konkurs afslutas sålunda, att, dock i alla händelser först sedan
gäldenären undergått det förut omförmälda förhöret, konkursdomstolen
efter ansökan och inhemtande af yttrande öfver gäldenärens uppfö¬
rande och affärer af den offentlige förvaltaren, gode mannen och de
borgenärer, som för ändamålet på kallelse infinna sig, förklarar gälde¬
nären fri från vidare kraf (order of decharge), ovilkorligen eller med vil¬
kor. Såsom sådant vilkor kan domstolen föreskrifva, att gäldenären
låter dom öfvergå sig för det fordringsbelopp, som ännu icke guldits
(art. 28). Genom order of discharge blir annars, med några undantag,
gäldenären fri från alla fordringar, som i konkursen kunna göras gäl¬
lande (art. 30).
För smärre konkurser, dervid anledning förekommer, att gälde¬
närens egendom icke i värde öfverstiger 300 pounds, är stadgadt ett
mera summariskt förfarande (art. 121, 122).
Det är onekligen en praktisk ande, som tryckt sin stämpel på
denna nya engelska konkurslag. Endast erfarenheten kan lära, huru¬
vida den klagan är verkligen berättigad, som redan låtit sig förspörja
öfver de för konkursboen, särskildt de mindre, uppkommande kost¬
nader, som äro förenade med den lagstadgade offentliga kontrollen.
Såsom framgår af den här ofvan lemnade redogörelse, är det ett
utmärkande drag för den nya engelska konkurslagen, att den så att
säga inordnat sätten att utom egentlig konkurs åstadkomma uppgörelse
under det vid egendomsafträde till borgenärers förnöjande inträdande
allmänna förfarandet. De förslag till ändring i vår konkurslag, som
innehållas i flen Kongl. proposition, hvilken är förut i detta utlåtande
intagen, synas Utskottet gå i samma rigtning samt kunna komma att,
derest de varda antagna, på ett lyckligt sätt, låt vara inom konkurs¬
förfarandets råmärken, underlätta en lugn och derför i allmänhet mera
fördelaktig afveckling af konkursgäldenärens affärsverksamhet.
Det Kongl. förslaget eger, framför motionärens, det företräde, att
dess bestämmelser gälla lika beträffande hvar och en, som kommit på
sådant obestånd, att han måste afträda sin egendom till sina borgenärers
fö rnöjande. Det har ock derföre lättare låtit sig inordna i vår gällande
konkurslags förutvarande, hit hörande bestämmelser. Motionärens förslag
åter gäller endast köpmän, hvarmed härvidlag skulle förstås en hvar,
enskild eller bolag, som idkar eller under loppet af minst ett år, innan
16
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.
framställning om afveckling medelst administration gjordes, idkat sådan
handel eller drifvit sådan rörelse, hvaröfver, enligt livad särskild! är
stadgadt, man är pligtig att föra liandelsböcker. Vår tid är icke vän
af speciallagstiftningar, och sådana böra äfven, enligt Utskottets tanke,
der så ske kan, undvikas. De fördelar, hvilka med motionärens förslag
afses, torde kunna i allt hufvudsakligt vinnas äfven på den af Kongl.
Maj:t anvisade väg, och enligt Kong!. Maj:ts förslag skulle dessa för¬
delar tillkomma alla, ej mindre t. ex. jordbrukaren, som icke är skyldig
att föra handelsböcker, än den egentlige affärsmannen samt bådas borge¬
närer. Hvarken 1869 års eller 1883 års engelska konkurslag gör
någon skilnad mellan köpmän och icke-köpmän; och om man än, säker¬
ligen i många fall icke utan stora skäl, kan invända, att engelska förhål¬
landen äro mycket skiljaktiga från våra, så torde det dock icke kunna
jäfvas, att England är Europas förnämsta affärsland, och att man följ¬
aktligen der, om någonstädes, kunde vänta att finna speciallagstiftning
för köpmän i nu förevarande hänseende, derest öfver hufvud sådan spe¬
ciallagstiftning skulle vara att eftersträfva.
Utskottet har, på nu anförda skäl och under åberopande i öfrig!
af hvad för den Kongl. propositionen blifvit i Statsrådet andraget, funnit
denna proposition böra till sitt hufvudsakliga syfte vinna Riksdagens
godkännande.
Beträffande det i propositionen i 9 § 3 mom. Konkurslagen upp¬
tagna stadgandet om eds afläggande delar emellertid Utskottet de be¬
tänkligheter, hvilka emot bibehållandet af de i nämnda moment i dess
nuvarande lydelse föreskrifna edgångar samt emot utsträckning, på sätt
föreslaget är, af de fall, i hvilka dylika böra ifrågakomma, blifvit inom
Högsta Domstolen vid förslagets granskning derstädes yttrade af en
ledamot, som anförde:
»Uti den föreslagna nya 9 § har upptagits enahanda bestämmelse
om edgång af förrättningsman, som förefinnes i den nuvarande lydelsen
af samma paragraf. Under de decennier, som förflutit efter det gällande
konkurslag trädde i kraft, bär emellertid eu väsentlig förändring in-
trädt i det allmänna åskådningssättet i fråga om edgångs behöflighet
och lämplighet i vissa fall. Den allmänna meningen synes numera med
mycken styrka kräfva att ingen edgång införes eller någon redan på¬
bjuden bibehålies, så vidt ej oafvisligt nödtvång föranleder dertill.
Delande denna uppfattning, har jag derföre ansett mig böra äfven i
förevarande fall tillse, huruvida den omnämnda edgången verkligen är
af behofvet påkallad. Dervid har jag kommit till den öfvertygelse att
samma edgång, i likhet med de flesta andra löfteseder, som endast
17
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.
innebära en i allmänna ordalag åtagen förpligtelse att redligt eller or¬
dentligt fullgöra vissa åtagna bestyr, är helt och hållet öfverflödig för
den, som träder till uppdraget med redligt uppsåt, men deremot för
den, hos hvilken redbar vilja saknas, betydelselös, då löftesbrottet icke
är såsom mened straffbart enligt statens lagar. I hvilketdera fallet som
helst äfventyrar man att edgången kommer att betraktas såsom en tom
formalitet och till följd deraf, långt ifrån att lända till fromma för den
borgerliga lagens helgd eller sann religiositet, snarare verkar till mot¬
satsen deraf. Vid sådant förhållande föranlåtes jag hemställa, att, sam¬
tidigt dermed att en ny lydelse gifves åt förevarande paragraf i vissa
delar, den nu föreskrifna edgången derur må helt och hållet uteslutas.
»Skulle eu sådan åtgärd icke anses lämplig och edgången sålunda
lemnas kvarstående, torde uppmärksamheten böra fästas derå, att gode
män och syssloman i konkurs i allmänhet icke hafva edgång sig ålagd
och att följaktligen de gode män, som enligt förslaget skulle i föreva¬
rande fall förordnas af domstol eller domare, skulle underkastas eu
edgångspligt, som ej förefinnes för gode män, som väljas eller förord¬
nas enligt konkurslagens 39 och 40 §§, äfvensom att edgångens full¬
görande understundom kan medföra en omgång och tidsutdrägt, hvar¬
igenom ändamålet med anordningen i viss män förfelas.»
Under åberopande af hvad sålunda blifvit inom Högsta Domstolen
uttaladt, och då det i öfrigt uti ifrågavarande moment innefattade sär¬
skilda lagstadgande om lika pligt och lika skydd för förrättningsman
enligt denna paragraf, som enligt lag tillkommer dem, Indika rättens ären¬
den gå, i Utskottets tanke är öfverflödigt, anser Utskottet sista momentet
i 9 § 3 mom. Konkurslagen, sådant detta moment lyder enligt den Kongl.
propositionen, böra ur lagförslaget uteslutas samt får följaktligen och på
här ofvan andragna skäl hemställa,
1) att Riksdagen, med förklarande att Kongl.
Maj:ts förevarande proposition icke kan bifallas i oför-
ändradt skick, må för sin del antaga följande:
Lag angående ändring i f). 51 och 52 §§ Konkurslagen.
Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i Konkurslagen
den 18 September 1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:
9 §•
Vid konkursansökning foge gäldenär uppteckning å boets egen¬
dom och gäld, med uppgift å borgenärers namn och hemvist, så ock
å de böcker och handlingar, som boet röra; och vare uppteckningen
Bih. till Likså. Prof. 1885. 7 Sami. 13 Käft. 3
18
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.
med edsförpligtelse underskrifven. År ej bouppteckning bifogad, eller
uppstår konkurs i följd af borgenärs yrkande och aflemna!- ej gäldenär
vid förklarings afgifvande bouppteckning; varde, i stad af rätten och
å landet af domaren, förordnande genast meddeladt magistratsperson,
kronofogde, länsman, rättens betjent eller annan lämplig person att
uppteckningen utan dröjsmål förrätta; och åligge gäldenären att allt,
som till boet hörer, under edsförpligtelse redligen uppgifva. Kan ej
fullständig uppteckning genast ske, bör skriftlig uppgift å borgenärerne
och deras hemvist rätten eller domaren ofördröjligen tillställas.
Då konkurs uppstått, varde förordnande genast meddeladt person,
som nu nämnd är, att gäldenärs böcker och andra handlingar, som
hans rörelse angå, under försegling sätta eller i förvar taga, så ock,
der rätten eller domaren så nödigt anser, att låta konkursboets kända
egendom under säker vård hållas och boets angelägenheter bevakas
intilldess, såsom framdeles sägs, gode män utsedde blifvit. År ej bo¬
uppteckning af gäldenären ingifven, varde förordnande, på sätt nyss
nämndt är, alltid meddeladt. På yrkande af gäldenären eller någon
af borgenärerne ege rätten eller domaren att, i stället för förordnande,
hvarom nu är nämndt, uppdraga åt en eller flere skicklige män att
boet jemte de böcker och handlingar, som nämnda äro, omhändertaga
och med den befogenhet, som tillkommer godo män, boet förvalta,
intilldess gode män utsedde blifvit.
Öl §.
Fast egendom må ej annorledes än å offentlig auktion säljas, der
ej alla vid sammankomsten närvarande borgenärer, så ock gäldenären,
dertill samtycka. År sådan egendom för gäld inteclmad, då må för¬
säljning utom offentlig auktion ej ske, der ej de inteckningshafvare,
hvilkas rätt må vara deraf beroende, bifall dertill lemnat; sker försälj¬
ningen å auktion, varde de inteckningshafvare, som kände äro, dertill
kallade. Ej må å sådan auktion egendom säljas under inteckniugarnes
värde, sammanlagdt med det belopp, som med förmånsrätt framför de¬
samma enligt lag bör ur egendomen utgå, der ej borgenärerne i den
ordning 59 och 60 §§ stadga, så ock de inteckningshafvare, hvilkas
rätt är deraf beroende, till den försäljning bifall lemna. Kan försälj¬
ning sålunda ej ske, ega borgenärerne hos vederbörande myndighet
äska försäljning i den ordning, som om fast egendom, den der utmätt
blifvit, särskildt är stadgadt.
Lös egendom må ej heller säljas annorledes än å auktion, den
der blifvit lagligen kungjord, der ej borgenärerne i den ordning, som
19
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.
i 59 och 60 §§ stadgas, besluta, att egendom eller någon del deraf må
säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenär ens hörande
dertill lemnar bifall. Lös egendom, deri borgenär bar panträtt eller
annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i något
fall utan hans samtycke säljas utom auktion.
52 §.
Sedan afgjordt är, att ackord ej kommer till stånd, skall försälj¬
ning af boets egendom, så fort ske kan, ega rum, der ej borgenärerne
besluta uppskof med försäljningen. Sådant uppskof må dock ej emot
någon borgenärs eller gäldenärens vid sammankomst gjorda bestridande
bestämmas till längre tid än ett år. Ej heller må sådant beslut lända
till inskränkning i den rätt, i fråga om försäljning af egendom, som
enligt lag tillkommer inteckningshafvare eller borgenär, hvarom i 54 §
sägs.
Väckes fråga om sådant uppskof, skola borgenärerne samman¬
kallas att öfver frågan besluta; skolande i kallelsen till borgenärs-
sammanträdet utsättas, att dylik fråga å sammanträdet förekommer till
afgörande;
samt
2) att Herr Wallenbergs motion ej må vinna Riks¬
dagens bifall.
Stockholm den 17 Mars 1885.
På Lag-Utskottets vägnar:
Axel Bergström.
Reservation
mot Utskottets heslut rörande 9 § Konkurslagen:
af Herr Bergström, som ansett, att Utskottet bort tillstyrka bifall till
den af Kongl. Maj:t föreslagna lydelsen af samma paragraf.