RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1885. Första Kammaren. N:o 4.
Måndagen den 26 Januari.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Herr Statsrådet Loven aflemnade Kongl. Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner till Riksdagen:
l:o) angående upplåtande af enkesäten åt Hennes Maj:t Drott¬
ningen och Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan;
2:o) med förslag till lag om förändrade bestämmelser rörande
ordalagen vid edgångs fullgörande;
3:o) med förslag till lag angående lösdrifvares behandling;
4:o) med förslag till lag angående skyldighet att deltaga i
kostnaden för byggnad och underhåll af prestgård;
5:o) med förslag till lag angående ändring i 9, 51 och 52
§§ Konkurslagen;
6:o) med förslag dels till lag angående säkerhet för utbekom¬
mande af utflyttningsbidrag och andra ersättningar i anledning af
laga skifte, dels ock till förordning angående _ tillägg till 136 §
i Kongl. Majrts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket
den 9 November 1866;
7:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägs-
anläggningar;
8:o) angående upplåtelse af mark m. m. till Örebro stad för
möjliggörande af reglering och kanalisering af Svartån;
9:o) angående försäljning af en del smärre kronolägenheter;
10:o) angående expropriation af jord från en statsverket till¬
hörig lägenhet till begrafningsplats för Ystads St. Mark» och St.
Petri församlingar;
Första Kammarens Prof. 1885. N:o 4.
1
3f:0 i. 2
Måndagen den 26 Januari.
ll:o) angående aflöning och lönetillskott åt lärare och lära¬
rinnor vid folkskolor, m. m.; samt
12:o) med förslag till förordning om ändringar i förordningen
angående fattigvården den 9 Juni 1871;
äfvensom Kongl. Maj:ts nådiga skrivelser till Riksdagen:
l:o) i anledning af en vid sistförfiutne riksdag beslutad lag-
förändring; och
2:o) om förordnande af en statsrådsledamot att utöfva den
befattning med riksdagsärenden, som enligt § 46 af Riksdags¬
ordningen tillkommer en ledamot af Statsrådet.
Herr Gr äfven och Talmannen mottog dessa handlingar med
förklarande, att de Kongl. propositionerna skulle af Kammaren i
grundlagsenlig ordning behandlas.
Justerades protokollen för den 17 och 19 i denna månad.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herrar Sundström
och Andersson, Jonas, till och med den 24 instundande Februari,
Herr Liljesköld från den 28 innevarande Januari till den 22 näst¬
kommande Februari och Herr Falk, Helmer, under tjugufyra dagar
från den 28 i denna månad.
Föredrogos och bordlädes de nyss aflemnade Kongl. proposi¬
tionerna äfvensom Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Riksdagen
i anledning af eu vid sistförfiutne riksdag beslutad lagförändring.
Föredrogs och lades till handlingarna Kongl. Maj:ts nådiga
skrifvelse till Riksdagen om förordnande af en statsrådsledamot
att utöfva den befattning med riksdagsärenden, som enligt § 46 af
Riksdagsordningen tillkommer en ledamot af Statsrådet; och skulle
underrättelse om denna skrifvelses innehåll genom irtdrag af
protokollet meddelas vederbörande Utskott samt de ledamöter,
som hafva inseende öfver Riksdagens kansli.
Statsregic- Föredrogs Kongl. Maj:ts den 20 innevarande månad bordlagda
ringsprOjposi- proposition till Riksdagen angående statsverket tillstånd och be-
tionen.
3 N:0 4.
Måndagen den 26 Januari.
Friherre Klinckowström: Jag skall i detta mitt yttrande
icke besvära Kammaren med några anmärkningar mot de olika 1
anslagen, som i den Kongl. propositionen innehållas. Jag ämnar
nemligen efter remissen af den Kongl. propositionen yttra mig der¬
öfver i en motion, som torde komma att remitteras till Stats-
TJtskottet. För närvarande har jag endast ämnat med några ord
beröra, om jag så får säga, det system, som afspegla!' sig i den
Kongl. propositionen beträffande de två utan tvifvel vigtigaste och
största frågorna, som stå på Riksdagens dagordning, nemligen den
nya arméorganisationen och afskrifningen af grundskatterna, så
vidt dessa frågor blifvit i propositionen berörda. Om man med
uppmärksamhet genomläser den del af chefens för Landtförsvars¬
departementet jfftrande, som åtföljer den Kongl. propositionen,
skall man finna att, hvad beträffar den organisativa delen deraf,
der såsom en röd tråd framträder Herr Statsrådets tanke rörande
den stora samhällsfrågan eller egentligen den del deraf som afser
försvarsverket och arméorganisationen. Detta krigsministerns
yttrande, har, såsom herrarne af propositionen finna, af Konungens
samtliga öfriga rådgifvare godkänts och gillats. Det kan väl icke
nekas, att detta yttrande visar, att Kongl. Maj:t icke afstått från
den tanke, som redan år 1888 gaf sig luft i dåvarande förslag till
organisation af landtförsvaret, att nemligen detta skulle grundas
på värfvad stam med uppgifvande af vår indelta armé, och att
andra nyheter skulle införas. Herr Statsrådet och Chefen för
Landtförsvarsdeparmentet har nemligen ganska upprigtigt sagt,
att det för närvarande endast torde vara fråga om en partiel om¬
organisation af landtförsvaret, emedan något annat icke hade
någon utsigt att vinna bifall. Han deremot förtviflar om vår in¬
delta armé och lemnar hela den må hända vigtigaste delen af för¬
svarsorganisationen å sido, sysselsättande sig endast med organi¬
sationen af åtskilliga tekniska och vetenskapliga corpser samt dess¬
utom framställande några framtidsidéer beträffande de garnisone-
rade truppernas rekrytering, undervisning och öfning m. in., allt
hemtadt från den meranämnda, af så väl Riksdagen som hela landet
förkastade 1883 års organisation.
Det är besynnerligt, att Herr Statsrådet och Chefen för Landt¬
försvarsdepartementet med en sådan envishet och seghet, om jag
så får säga, vidhåller detta förslag. Jag beklagar att dessa hans
egenskaper icke blifvit helgade åt en bättre sak än denna. Herr
Departementschefen säger visserligen på ett ställe i sitt ytt-
yttrande, att tillbörlig uppmärksamhet äfven borde egnas åt de
befintliga strömningarne inom landet i föreställningssättet angående
de olika organisationssystemen; men jag betviflar att hvarken
Herr Statsrådet eller regeringen gjort sig rätt reda för dessa
strömningar i det allmänna tänkesättet i landet. Det är verkligen
att beklaga, att de stora dagliga tidningarne, som underrättat all¬
mänheten den ena dagen efter den andra under 4 å 5 månaders
tid om folk- och valmöten och om dessa meningsutbyten och der¬
vid fattade beslut öfver allt i landet, icke gjort sig mödan att
göra ett sammandrag af alla dessa möten, meningar och beslut
Statsregle¬
ring sproposi¬
tionen.
(Forts.)
N:0 4. 4
Måndagen den 26 Januari.
StaUreglc-
ringxprnpo&i■
tionen.
(Forts.)
och såmedelst för den läsande allmänheten klargöra den allmänna
meningen i landet. Jag anser, att det hade varit tidningarnes
pligt och beklagar mycket, att de detta försummat. Jag skall nu
bedja att få framställa ett sammandrag af denna mening i landet
och af hvad våra folkmöten tänka i de allmänna stora frågorna,
som stå på dagordningen. Detta är så mycket nödvändigare,
synes mig, som af andan i den Kongl. propositionen framgår, att
regeringen har föga eller intet reda derpå eller åtminstone der¬
öfver litet reflekterat.
Dessa folkmöten, mina herrar, äro icke samlingar af lärdt folk,
utan i dem deltaga sådana personer, som begagnat sig af sin
grundlagsenliga rätt att utse riksdagsmän. Yi hafva också sett, att
på många orter i landet missnöjet öfver de senare? åtgöranden
vid riksdagarne varit så stort, att dessa valmän undandragit dem
sitt förtroende. Denna valmännens åtgärd är i sin ordning och
fullt öfverensstämmande med grundlagen.
Beträffande folkmötenas mening om försvarsfrågan ber jag att
få anföra följande.
Strax före 1883 års riksdag samt under densamma, då de
stora frågorna om reorganisation af försvarsverket och om grund¬
skatternas afskrifning skulle förekomma, höllos i hela landet folk¬
möten för att diskutera dessa frågor och derom uttala en mening.
Af rikets 25 län (Stockholms stad deri inberäknad) var det endast
o, som då ej på något sätt uttalade sig, vare sig direkt genom beslut
eller genom undertecknande af adress. Af de öfriga 20 länen hade
uttalat sig
mot 1883 års Kongl. förslag och för bibehållande af
den indelta armén ................................. 79 folkmöten,
mot 1883 års förslag, utan att hafva yttrat sig om
indelta arméns bibehållande .............. 2 „
för 1883 års Kong!, förslag med eller utan modifika¬
tioner ......................................................... 10 „
Summa Öl folkmöten.
1884 på sommaren och intill årets slut höllos i de flesta delar af
landet 106 folkmöten inom 21 af Sveriges län. Så vidt resultatet af
dervid hållna öfverläggninar genom tidningarne blifvit kändt, fram¬
går, att
61 folkmöten uttalat sig för bibehållande af vår indelta armé,
med soldaterna bosatta på sina torp. 7 af dessa möten hafva der¬
jemte biträdt de åsigter, som finnas angifna i det s. k. Rundbäck¬
ska förslaget;
6 folkmöten — deraf 4 i Skåne, 1 i Skaraborgs och 1 i Ve-
sternorrlands län — hafva uttalat sig för 1883 års Kongl. arméor-
ganisationsförslag;
17 folkmöten — deraf 12 i Skåne, 1 i Hallands, 1 i Upsala,
1 i Södermanlands, 1 i Kronobergs och 1 i Vesternorrland län—
hafva uttalat sig för nyssnämnda förslag med de modifikationer, som
förekomma i de samma förslag bifogade reservationer eller i de
Måndagen den 26 Januari.
6 N:0 4.
beslut Andra Kammaren fattade under öfverläggningarne om staUregie-
samma förslag; Hngsproposi-
19 folkmöten hafva antingen yttrat sig oklart eller ock allde- (Forts )
les intet öfver 1883 års Kongl. förslag eller någon annan försvars¬
organisation;
3 möten hafva endast behandlat’frågan om val af riksdagsman
till Andra Kammaren.
Söker man i de hållna folkmötenas beslut få reda på de utta¬
lade meningarne angående aflyftandet af indelningsverkets skattebörda
från de dermed betungade jordfastigheterna, så befinnes, att bland
de år 1884 hållna 106 folkmöten hafva
52 möten, hvilka önskat bibehållandet af den indelta armén,
förordnat afskrifning af indelningsverkets börda och denna bördas
öfvertagande af staten, eller fördelande på alla jordfastigheter,
eller fördelande efter allmän fyrk, eller utgörande i likhet med all¬
män bevillning;
23 möten hafva genom antagande af 1883 års Kongl. armé¬
organisation, med eller utan modifikationer, i och med detsamma
äfven medgifvit afskrifning af indelningsverkets skattebörda; och
slutligen hafva de
7 möten, som direkt uttalat sig för det s. k. Rundbäckska för¬
slaget, bifallit de deri antydda lättnader uti ifrågavarande skatte¬
börda, utan att hafva medgifvit dess afskrifning.
24 möten hafva antingen helt obestämdt och sväfvande eller
ock alldeles icke yttrat någon mening eller beslut om denna
skattefråga.
Ofvanstående redogörelse gifver ett otvifvelaktigt och bestämdt
svar på den frågan, hvad landet tänker om vår indelta armé och
dess bibehållande såsom stam för våra värnpligtige. Af de under
åren 1882—1884 hållna 197 folkmöten hafva 147 möten uttalat sig
för bibehållande af den indelta armén och endast 33 möten bi¬
fallit 1883 års Kongl. förslag, med eller utan modifikationer.
Så står det till med folkets tankar, så vidt de kunnat utrönas
genom allmänna folkmöten i de flesta delar af landet.
Jag skall nu anhålla att få meddela, hvad folkmötena tänka
angående grundskatieaf'skrifningen. I detta afseende ställer sig saken
sålunda:
52 folkmöten hafva önskat grundskatternas afskrifning; de flesta
utan några vilkor; de öfriga fästande dervid vilkoret, att detta
måtte ske på flera eller färre år, vexlande mellan 3, 10, 15, 20..
30 eller 33 >/, år.
11 folkmöten hafva önskat, att grundskatterna måtte aflösas'
på ett billigt eller rättvist sätt; — äfven detta stundom med vil¬
koret att detta måtte ske på flera eller färre år.
6 folkmöten hafva önskat, att grundskatterna måtte: a. vare
sig afskrifvas och aflösas, eller b. afskrifvas, eller aflösas, och att
detta måtte ske på billiga grunder.
6 folkmöten hafva önskat, att grundskatterna måtte qvarblifva;
men bördan lättas eller utjemnas.
29 folkmöten hafva antingen icke uttalat någon mening om
N:0 4.
Statsregle-
rings]) ro posi¬
tionen.
(Forts.)
6 Måndagen den 26 Januari.
grundskatterna ock dessa äro de flesta (23; i denna grupp; eller
ock yttrat sig så oklart ock sväfvande derom, att man ej rätt vet
hvarthän de vilja.
Detta är hvad folket tänker. Riksdagen har redan år 1883 till-
kännagifvit sin mening, då Riksdagens båda Kamrar — af olika
skal, det är sant, — underkänt 1883 års arméorganisationsförslag.
År 1884 framkom åter regeringen med så kallade partiella för¬
bättringar af vårt försvarsväsen. Såsom herrarne alla veta, rörde
dessa partiella förbättringar ungefär samma frågor, som nu af
Kong!. Maj:t på Herr Chefens för Landtförsvarsdepartemetet fram¬
ställning blifvit för Riksdagen framlagda. Det är sant, att Kong!.
Maj:t nu umgås med tanken att begära ännu mera i den Kong!,
propositionen, enligt hvad i statsverkspropositionen omförmäles,
hvilken lärer vara beslutad den 9 i denna månad, men ännu icke
kommit till Riksdagens kännedom. Af hvad den Kongl. stats¬
verkspropositionen i ämnet innehåller, synes fråga vara om en
partiel afskrifning af grundskatterna. Det är visserligen sant, att
det är ett mycket läckert bete regeringen satt på kroken, och det
är möjligt, att många inom Riksdagen skola nappa derpå, men
jag hoppas att dessa icke måtte blifva flertalet.
Den envishet, som tyckes ligga till grund för den nuvarande
krigsministerns handlingssätt i denna fråga — att nemligen passa
på tiden, uttrötta sina motståndare samt successiv^ och planmes¬
sigt förstöra den indelta armén och derigenom tvinga fram 1883
års förslag — denna envishet beklagar jag och jag tror att Riks¬
dagen, som alltid är mera långlifvad, såsom korporation, än den
nuvarande regeringen, icke skall tröttna i sitt motstånd i denna
för hela landets framtid så vigtiga fråga.
Det synes mig hafva varit vida bättre, om regeringen, med
kännedom om landets mening och med den erfarenhet regeringen
har på grund af de två senaste Riksdagarnes uttalanden i de stora
frågorna, sökt förena de spridda sinnena inom Riksdagen och
vinna dem för någon viss enkel grund för landets försvar, med bi¬
behållande af den indelta armén som grund för stamtruppen, samt
genomföra den deraf beroende afskrifning af grundskatterna. Någon
svårighet dervid hade säkerligen icke förefunnits. Hvad grund¬
skatternas afskrifning beträffar, är ett så stort, vigtigt och förtjenst-
fullt förarbete redan gjordt genom Kammarrådet Andersons för¬
slag, som är bekant sedan flera riksdagar tillbaka, och genom de
två skattekomitéerna, h vil ka sedermera haft tillfälle yttra sig der¬
öfver, att denna fråga lätt nog skulle kunnat till sina principer
lösas. Äfven är det min öfvertygelse, att arméorganisationsfrågan
bör grundas på vissa principer, som torde blifva lagbundna genom
regerings och Riksdags sammanstämmande beslut. Att nå detta
mål torde således icke heller möta några oöfverstigliga svårigheter.
Sedan dessa principer blifvit bestämda, borde regeringen med hopp
om framgång kunna framlägga utarbetadt förslag i ämnet, icke så
vidlyftigt som de sedan 17" år tillbaka utarbetade, hvilka genom
deras ofantliga tabellverk o. d. m. voro nä.ra nog obegripliga för
de män, som skola deröfver besluta; utan innefattande eu sakrik,
Måndagen den 26 Januari.
7 N:0 4.
men sammandragen exposé öfver landtförsvaret, hvarigenom frågan Statsregle-
blefve lätt öfverskådlig.
Jag skall bedja att i sammanhang med detta få framställa (jr0rts.)
mina åsigter rörande dessa frågor, på det att ingen må säga: han
har lätt att klandra och kritisera, men han har icke sjelf fram-
stält någon åsigt, som möjligen kunde vara antaglig. Jag har här
uppstält- ett förslag till grunder för försvarsverkets omdaning. Jag
tror, att det vore lätt att derom öfverenskomma med Riksdagens
flertal. Mitt förslag är detta.
Svenska krigshären bör bestå af stam och beväring.
Stammen utgöres af så väl värfvade som ock indelta trupper.
Yärfvacle trupperna bestå dels af fotfolk och rytteri, till unge¬
fär samma styrka som den nuvarande: dels af artilleri och inge-
niörtrupper, med må hända någon tillökning i styrka; dels af ny-
uppsatta sjukvårds- och trängtrupper.
Indelta armén bör bibehållas såsom stam för beväringsman¬
skapet; truppen inqvarterad i torp, och nödigt befäl bosatt med
truppen i orterna.
De lättnader i indelning sv eris et s börda, som rust- och rotehållare
böra åtnjuta, finnas föreslagna i följande promemoria; emedan de¬
taljbestämmelserna derom icke anses böra tillhöra här framstälda
grunder för försvarets omdaning.
Värnpligten fullgöres i hären eller flottan från och med fylda
22 till och med fylda 30 år, fördelade i 8 årsklasser och derefter
intill fylda 40 år i landstormen.
Värnpligtig tjenstgör under fredstid sextio dygn, under ett
eller fördelade på 2 ä 3 år.
Till öfning vid rytteriet och specialvapnen utväljas bland
värnpligtige, som dertill frivilligt sig anmäla, de dertill tjenlige.
Desse frivilliges öfningstid pågår hela l:a året, emot ersättning af
omkring eu krona i dagligt traktamente. 2:a och 3:e året öfvas
desse frivillige 15 dygn hvartdera året, utan annan aflöning än den
för fotfolkets värnpligtige.
Landstormen kan endast under krig och till hemortens för¬
svar uppkallas. Landstormsman är underkastad krigslag; må icke
i allmänhet föras utom eget regementes område; förser sig sjelf
med kläder samt med föda under marschdagarne till samlingsplat¬
sen. Vapen och ammunition tillhandahållas af staten.
Rörande sjelfva knuten i denna fråga, eller bibehållandet af
den indelta armén, har jag tänkt mig, att den skulle lösas på det
sätt, som härefter skall anföras. Den största tvisten rörer torpen.
Att torpen skola bibehållas för den indelta arméns soldater, tyckes
dock vara af alla erkändt såsom det rätta. Men, mine herrar,
mig synes och jag tror, att ännu skulle det låta sig göra, att
rust- och rotehållarne skulle utan ersättning lemna dessa torp,
der de finnas, för att sedan blifva fria från indelningsverkets
börda. Uppskjutes denna fråga, så kan det hända, att de icke
lemna dem utan ersättning, och tvinga dem dertill kan man icke.
Om regeringen hade tagit upp denna fråga och drifvit den med
skicklighet och kraft, är det dock min öfvertygelse, att torpen
N:o 4. 8
Måndagen den 26 Januari.
Statsregle- skulle blifvit lemnade, och dessa representera dock, mine herrar,
ea tre^edel heta indelningsverkets skattebörda. Således skulle
(Forts.) indelningsverket blifvit aflöst mot erläggande, om jag så må säga,,
af en tredjedel af dess kapitalvärde.
Mitt förslag till reorganisation af den indelta armén är i kort¬
het följande:
Nuvarande ryttare-, soldat- och båtmanstorp öfverlemnas till
staten af rust- och rotehållarne utan ersättning, med vilkor att
desse senare befrias från alla dem hittills i och för indelnings¬
verket åliggande skyldigheter, utgifter, onera och besvär. Med
torpet bör följa åker, äng och hagmark till den areal, de ursprung¬
liga knektekontrakten bestämma. Der inga torp finnas eller så¬
dana med ingen eller otillräcklig mark, må sådan af rust- och
rotehållaren anskaffas, dervid hagmark må utbytas mot betesrätt
för 1 ko och 2 ä B får. Der rust- eller rotehållare ej kan an¬
skaffa torp eller jord, må han aflösa detta åliggande på en gång;
enligt laga värdering, särskildt för hvarje landsort.
Vill slutligen rust- och rotehållare bekosta knektens eller ryt¬
tarens med familj inqvartering in natura, må detta äfven med-
glfvas, der torp saknas.
Derest rust- eller rotehållare vägrar ingå på ofvan honom er¬
bjudna öfverlåtelse med dervid fästa vilkor, må han vidblifva
sina nuvarande åligganden och skyldigheter.
Inom hvarje in del t regemente eller corps bör chef samt rege¬
mentsofficerare på stat vara boende; samt inom hvarje kompani
eller sqvadron: chefen, minst 1 sulbalternofficer, 2 ä 3 underoffi¬
cerare, 1 nummerspel och 1 handtverkare. Nödiga bostads- med
flera byggnader, med några tunnland omgifvande jordområde, från¬
skiljas nuvarande boställen eller anskaffas och bebyggas, der så
nödigt är.
Om de nuvarande indelta regementena, så väl af fotfolk som
ock af rytteri, behöfva tillökas, så må det ske dels genom alla
indragna eller vakanta torps besättande med ryttare eller knekt;
dels med af nyroteringen lemnade eller från flottan indragna
torps läggande under indelt regemente; dels slutligen genom fyl¬
lande af behofvet med på statens bekostnad nyanlagda torp.
Nyuppsatta indelta fotregementen och afsutna rusthållsrege-
mentens remontering och omdaning till indelt rytteri må, om så¬
dant nödigt är och efter derom af Riksdagen lemnadt bifall, an¬
ordnas.
Som det vid stamtrupperna fast anstälda befäl och underbefäl
icke torde kunna lemna det erforderliga antalet vid en mobilise¬
ring, må redan under freden organiseras ett värnpligtigt befäl
och underbefäl, må hända med fast aflöning (half sold), på sätt
Kongl. Maj:t kan finna nödigt och nyttigt vara.
Då det synes, som om regeringen i sin helhet icke skulle
kunna komma till rätta med Riksdagen om några antagliga och lämp¬
ligagrunder för försvaret, vågar jag hemställa, huru vidaicke, på grund
af bestämmelserna i 50 § Riksdagsordningen, Hans Maj:t Konungen
personligen skulle vilja sammanträffa med båda Kamrarnes förtroende-
Måndagen den 26 Januari.
9 N o 4.
män för att personligen med dem öfverlägga och diskutera om Statsregle-
denna vigtiga fråga och höra de olika meningar, som af desse för-;
troendemän kunde i underdånighet inför honom framställas. Jag (Forts.)
har sjelf lefvat under en tid, då ett sådant personligt sammanträf¬
fande mellan konungen och folkets ombud egt ram. Hans Maj:t
Konung Oskar I anordnade nemligen ett så kalladt hemligt utskott
för att komma i tillfälle att höra folkets tankar och komma i per¬
sonlig beröring med dess representanter vid riksdagen. Ett så¬
dant till vägagående är således alldeles icke nytt och har, såsom
jag nyss nämnde, stöd i 50 § Riksdagsordningen.
För öfrigt har jag i detta preliminära yttrande intet annat att
tillägga än att påpeka en omständighet, vid hvilken jag tror att
Riksdagen måste fästa sin synnerliga uppmärksamhet, om Riksda¬
gen ändtligen vill bringa denna vigtiga fråga till sin lösning. Ty,
mine herrar, ju längre den nu rådande oron och ovissheten vara,
desto svårare måste det blifva för regeringen att få fram sina
önskningar, och desto vanskligare måste utsigterna blifva att kunna
med allvar och kraft sysselsätta sig med öfriga vigtiga kultur¬
eller finansiella och ekonomiska frågor, som föreligga och allt jemt
vänta på sin lösning. Enligt min åsigt måste Riksdagen påyrka:
cät nu öfvenskommes om en fullständig plan för grundskat¬
ternas afskrifning, såsom ett lagbundet, orubbligt beslut, som der¬
efter ej må kunna af endera statsmakten godtyckligt eller utan
den andras samtycke upphäfvas eller förändras;
att den del eller procent, som för hvarje kommande stats¬
reglering bör afskrifvas och som bör bestämmas af den nyss ofvan
nämnda afskrifningsplanen, icke måtte komma att ensamt bero på
regeringen att afgöra, utan bör till sitt minimum fixeras;
att hvad utöfver denna minimiprocent kan finnas tillgång till
att, vid statens reglerande, genom sparsamhet samt genom nya
eller ökade statsinkomster vinna, må bidraga att fortare kunna
åstadkomma ifrågavarande afskrifning, och att detta, likasom hvarje
annan statsutgiftsfråga, må ensamt bero på Riksdagen att afgöra;
att hvad beträffar omdaningen af landtförsvaret, bör densamma
byggas på det beståendes välkända grund, sålunda att vår indelta
armé bibehålies såsom stam för beväringsmanskapet, hvilket erhål¬
ler eu öfningstid i fred af ej öfver 60 dygn, och att vid krigstillfällen
ej mer än åtta årsklasser äro skyldige till krigstjenst, förutom en
landstorm af värnpligtige, intill 40 års ålder;
att indelning sverkets börda aflyftes från den dermed betungade
jorden, utan annan ersättning å de nu skattskyldiges sida, än att
torpen, med den jordareal de ursprungliga knektekontrakten be¬
stämma, öfverlemnas till staten, som derefter öfvertager alla de
utgifter, onera och besvär, som nu åtfölja indelningsverket, och
fördelar kostnaderna derför på samma sätt som nu sker med öfriga
utgifter för landtförsvaret;
att de nödigapenningarne för åstadkommande af de ofvan angifna
utgifter skulle i främsta rummet söka erhållas genom en förändrad
Lullagstiftning, afseende:
dels att lyx- och öfverflödsartiklar, som icke, hvad tullbeskatt-
K:0 4. 10
Måndagen den 26 Januari.
StatsregU- ningen beträffar, äro bundna genom de med Frankrike och Spa-
11 n^tionen U~ ri*en afskräde tor*/-traktater, fingo betala en införseltull åt i
(Forts.) medeltal 36 procent af tullvärdet (i stället för 15V2 procent, som
nu erlägges), hvarigenom en årlig tillökning i nuvarande tullinkomst
erkölles af omkring 51/., millioner kronor; och
dels att på införda s. k. landtmannaprodukter en inregistre-
r ing saf gift erlades af omkring 4 procent af tullvärdet (år 1882
uppgående till omkring 63 millioner kronor);
samt att för åstadkommande af en förändrad tullagstiftning, i
den ofvan angifna rigtningen, följande åtgärder måtte vidtagas:
a) att alla de med främmande länder afslutade, ännu gällande
handelstaktater, på grund af behandling lika med den
mest gynnade nation (men utan tarif), måtte samtidigt
och så fort ske kan af Kongl. Maj:t uppsägas, såsom
varande stälda på endast 12 månaders uppsägning;
b) att tvenne tulltaxor måtte uppgöras: en generel för alla med
Sverige handlande nationer; och en speciel för Frank¬
rike och Spanien (de enda länder, som med Sverige i
senaste tider afslutat tariftraktater;
c) att, vid en derefter skeende omarbetning af tulltaxan, tull-
afgifterna måtte i allmänhet bestämmas efter varans värde
i stället för efter vigt, såsom det nu sker.
Jag hoppas att, när detta förslag blifvit allmännare bekant, många
skola med mig instämma i detsamma, ty det synes mig vara den
enda väg att blänga till sitt slut den långvariga tvist, som nu räckt
så många år och som jag icke tror kan finna sin slutliga lösning
på annat sätt, än det jag här nu haft äran föreslå.
Herr Mankell: Då remissen till Stats-Utskottet af den Kongl.
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof nästan är
det enda tillfälle under riksdagen, då man lämpligen kan yttra sig
öfver statsregleringen i dess helhet, anhåller jag nu derom få säga
några ord.
När jag första gången under näst föregående riksdag här hade
tillfälle yttra mig, nödgades jag på det högsta beklaga, att, trots
det rikliga öfverskottet å statsinkomsterna och trots vårt ytterst
ojemna och orättvisa skattesystem, ingen nämnvärd lindring blif¬
vit beredd de obemedlade folkklasserna, men deremot mycket be¬
tydliga utgifter föreslagits.
Nu är ställningen så till vida på ett glädjande sätt förändrad,
att Kongl. Maj:t funnit för godt föreslå ganska betydliga lindrin¬
gar, utgörande, om jag icke missräknat mig, ett belopp af 2,800,000
kronor såsom afskrifning eller lindring i grundskatterna och rote-
ringsbördan samt 200,000 kronor såsom minskning af lastpennin-
garne, hvilka lindringar i främsta rummet böra komma till godo
ett af de mest betryckta och onererade folklagren, nemligen de
mindre jordbrukarne.
Tillfredsställelsen öfver detta Kongl. Maj:ts förslag har hos
mig ökats genom eu strof i Hans Excellens Herr Statsministerns
anförande till statsrådsprotokollet, i hviiket man kan se eu an-
Måndagen den 26 Januari. 11
tydan om fortgående skattelindringar. Herr Statsministern säger
nemligen på ett ställe: “Tillvaron af betydliga öfverskott å de '
senare årens statsregleringar vittnar, såsom jag förut framhållit,
om den varsamhet, som gjort sig gällande vid statsinkomster¬
nas beräknande, en varsamhet, som, under alla förhållanden på¬
kallad, blir det än mera, när fråga samtidigt är om skattelindringar.
Till företagande af sådana innebära dylika, under en följd af år åter¬
kommande öfverskott emellertid också en bestämd uppfordran11.
Jag vågar taga fasta på dessa ord, såsom innebärande ett gynn¬
samt omen för framtiden i afseende å fortsatta skattelindringar.
Emellertid har tillfredsställelsen öfver detta förhållande hos
mig i någon mån grumlats genom den farhågan, att Riksdagen
möjligen icke skulle kunna komma öfverens i fråga om de före¬
slagna skattelindringarne. För händelse detta skulle inträffa, har
jag frågat mig: Skall äfven denna Riksdag förflyta, utan att någon
nämnvärd lättnad beredes de obemedlade klasserna, såsom under
den förra riksdagen var fallet; och skall man i stället nu. liksom
då skedde, nöja sig med att hopa penningar på hög. Till före¬
kommande af en sådan eventualitet ber jag att före motionstidens slut
få väcka några förslag, som möjligen skulle kunna minska de sorg¬
liga följderna deraf.
Att emellertid denna farhåga icke är alldeles ogrundad, fram¬
går vid närmare betraktande af den Kong!, propositionen, då man
måste fråga sig, hvad densamma egentligen innebär. A ena sidan
har man nyssnämnda skattelindringar, å andra sidan stora anslags-
fordringar, i synnerhet för militära ändamål, hvarjemte en ny be-
väringslag bebådas. Nu gör man sig den frågan: Skola lindrin-
garne beviljas i och för sig utan några vilkor, eller skola de mili¬
tära anslagsfordringarne och värnpligtslagen utgöra vilkor för
lindringarnes beviljande? Det vill säga med andra ord: Skall
kompromissen åter hålla sitt intåg i fråga om skatte- och härord-
ningsfrågorna, om icke i sin helhet åtminstone delvis? Och skola
Kamrarne kunna komma öfverens om en sådan kompromiss?
En annan fråga är den: Skall skattelindringen innebära en
verklig afskrifning för framtiden eller blott en tillfällig lättnad
för ögonblicket? Det vill säga: Skall den vara så beskaffad, att
den af en kommande Riksdag kan återtagas, till exempel för den
händelse Riksdagen icke skulle finna för godt att fortfarande be¬
vilja de ytterligare militära anslagsfordringar, som framdeles kunna
ifrågasättas såsom en följd af de nu framlagda förslagen? Eller
skall den blifva för alltid beståndande?
En tredje och ännu vigtigare fråga är den: Skall man be¬
trakta den föreslagna skattelindringen såsom första början till en
fortgående periodisk afskrifning, eller skall den anses såsom en
afskrifning för en enda gång, hvarmed lindringarne afslutas och
hvarefter jordskatterna för framtiden fastläsas?
Någon ledning vid besvarandet af dessa frågor finner man
visserligen i Herr Statsrådets och Chefens för Landtförsvars¬
departementet inledande yttrande till statsrådsprotokollet rörande
de militära anslagen. Till en början föreslås der den åtgärd,
K:o 4.
Statsregle-
iugsproposi-
tionen.
(Forts.)
N:o 4. 12
Måndagen den 26 Januari.
Stats regi?,-, att de garniso nerade trupperna — en benämning för hvilken jag
> >ntioner °SI~ ^er uttala min tacksamhet, då man derigenom slipper
(Forts.) "ran ordet “värfvad", som ju är så illa anskrifvet — skulle
efter hand sättas på samma fot som den i 1883 års förslag
afsedda stammen, en åtgärd, som i och för sig måste obetin¬
gadt gillas och om hvilken man blott måste beklaga, att den icke
blifvit långt tidigare försökt, i hvilket fall möjligen genomförandet
af 1883 års förslag betydligt underlättats. — Men der står äfven
en annan antydan, nemligen att det indelta ltavalleriet jemväl
skall sättas på samma fot som de garnisonerade trupperna,
nemligen mot erläggande af vakansafgift för rusthållarne. Och
af denna antydan skulle man möjligen kunna vägleda sig till den
förmodan, att meningen vore att i framtiden äfven på samma sätt
omstöpa det indelta infanteriet. Skulle detta vara händelsen, så-
komme det att inträffa, att 1883 års förslag genomfördes med af¬
seende å stammens organisation, under det att indelningsverket
sattes på vakans. Detta vill med andra ord säga, att indelnings¬
verket såsom militärisk inrättning upphäfdes, men att detsamma
bibehölles såsom skattebörda. oDet är derföre man frågar sigt
Hvad är egentligen meningen? Åsyftas det successiva genomföran¬
det af 1883 års förslag eller af någon annan organisation?
Jag har icke framstält dessa frågor för att derigenom uttrycka
något ogillande af Herr Statsrådets antydan och följande förslag; och
ännu mindre för att i någon mån motarbeta detsamma. Men jag
har förestält mig, att det vore alldeles nödvändigt, att regeringen
på ett eller annat sätt lemnar Riksdagen närmare meddelanden
om den tilltänkta fortsättningen af de nu framstälda förslagen;
ty i annat fall kommer man i det svåra dilemmat, att man med
så godt som förbundna ögon måste besluta om så vidtutseende
saker som de nu ifrågasatta. Jag vågar tro, att en sådan för¬
klaring eller upplysning från regeringens sida snarare skulle
underlätta genomförandet af dess förslag än motsatsen.
Vid detta tillfälle vill jag icke vidröra detaljerna af de mili¬
tära åtgärder, som blifvit föreslagna. Jag hade nogsamt tillfäll;
att derom uttala mig under föregående riksdag och lär väl äfven
få anledning att göra det under innevavarande riksdag, då fjerde
och femte hufvudtitlarne förekomma till behandling. Hvarföre jag
bär omnämnt dessa, har blott varit för att påvisa de finansiella
följderna, det vill säga den tillväxt af budgeten, som säkerligen
skulle blifva en följd af bifall till de nu gjorda förslagen.
Dessa äro desamma, som vi känna till sedan föregående
riksdagen. Anslaget till tv äng en skulle nu uppföras såsom ordinarie
anslag; och oaktadt chefen för Landtförsvarsdepartementet förklarat,
att i den närmaste framtiden någon förstärkning af trängen icke
skulle komma i fråga, yttrade han sig likväl i det hänseendet vid näst
föregående års riksdag, i den dåvarande Kongl. propositionen, så
tydligt, att man kan vänta, att i en icke aflägsen framtid de fyra
öfriga trängbataljonerna skola följa efter. Vidare tillkommer
upprättande af ll/2 regemente fästnings- och positionsartilleri, de
två artilleribatterierna i Jetntland, beviljande af anslag till fält-
Måndagen den 26 Januari. 13
intendenter, samt slutligen åtskilliga andra anslag, som ifrågasattes
vid föregående riksdag.
Jag gjorde då förslagsvis en beräkning angående det belopp,
till hviiket blott de ordinarie förköjningarne i budgeten skulle
uppgå genom beviljande af de anslag, som af de nya formatio¬
nerna måste föranledas, och kom till en summa af 1,870,000 kro¬
nor. Detta oberäknadt de extra anslagen, som voro ganska störa
och hvilka, om de fördelades på 5 ä 6 år, skulle tillsammans med
de ordinarie anslagen höja budgeten med omkring 2 millioner år¬
ligen. Detta var således den utgift, som då måste förutses, i hän¬
delse Riksdagen bifallit de ifrågasatta åtgärderna.
Möjligt är, att Kongl. Maj:t icke nu anser sig böra uppsätta
de öfriga trängbataljonerna så snart; men äfven om man afräkna!'
kostnaden för dem, återstår dock en utgift af minst 1 million på
ordinarie stat och dessutom några hundratusen kronor på extra stat.
Jag har berört dessa omständigheter, äfven för att fästa upp¬
märksamheten vid de, om jag så må kalla dem, okontrollerade
tillgångar, som förefinnas till bestridande af statsutgifterna, sär¬
deles hvad beträffar 4:de hufvudtiteln, och vid hvilka tillgångar
senast församlade statsrevisorer fäst uppmärksamheten. De äro
af icke mindre än sex olika slag, nemligen: besparningarne på de
bestämda anslagen; reservationerna på reservationsanslagen; öfver-
skridningarne af förslagsanslagen; de så kallade anslagen till extra
utgifter; vidare en ny inkomstkälla, som kan hända få känna till,
nemligen de så kallade enskilda uppbordsmedlen; och slutligen de
många kassor och fonder, som kunna användas till fyllande af
hvarjehanda behof, så väl under den 4:de som de öfriga hufvud-
titlarne. Regeringen har der en tillgång af många hundratusen
kronor, öfver hvilka Riksdagen icke har någon bestämmanderätt.
Först två eller tre år efter den tid, då inkomsten af dem influtit
och utgiften skett, erhåller Riksdagen derom någon kännedom;
och det är då för sent att om användandet fälla något omdöme.
Det är derföre jag kallat dessa medel för okontrollerade. Jag
anhåller särskildt, att herrar ledamöter af Stats-Utskottet från
denna Kammare måtte fästa uppmärksamheten vid de betydande
tillgångar, som der finnas till bestridande af statsutgifterna, i syn¬
nerhet för försvarsväsendet, utan att man behöfver bevilja nya
anslag, särskildt till dd extra ordinarie utgifterna.
Innan jag lemnar de militära anslagen, ber jag att få nämna
några ord om den betydliga tillväxten af sjöförsvarsbudgeten. Det
torde vara få, som närmare gjort sig reda för den snabbhet, hvar¬
med densamma ökats. År 1870 uppgick den blott till 4,851,800
kronor och ännu år 1880 endast till 5,640,000 kronor; men nu
föreslås den till icke mindre än 8,187,000 kronor. För hvar och en,
som förmår skåda försvaret ur en högre synpunkt och erinra sig,
huru ojemförligt ringa anslagen till försvarsväsendet från vårt
fattiga land måste blifva, i förhållande till hvad större och rikare
länder kunna åstadkomma, måste det utgöra en ständig källa till
lifligt bekymmer att se, huru dessa tillgångar splittras och an¬
vändas på den del af försvaret, som aldrig kan spela annat än eu
N:o 4.
Statsregle¬
ring sproposi¬
tionen.
(F orts.)
N:o 4. H
Statsregle-
ringsproposv
tionen.
(Forts.)
Måndagen den 26 Januari,
underordnad ro], och derigenom dragas från försvarets hufvuddel
eller landtförsvaret, det enda, vid hvilket vi. med någon säkerhet
kunna trygga oss. Jag vill nu icke ingå i vidare detaljer rörande
denna fråga; men när 5:te hufvudtiteln förekommer till behandling^
skall jag må hända ytterligare upptaga densamma och meddela
åtskilliga sifferförhållanden, som visa, huru befogadt mitt uttalande
i detta hänseende måste anses vara.
Jag har nu icke mycket att tillägga, utan vill blott nämna,
att jag med nöje sett, huru statsinkomsterna vid denna statsregle¬
ring af regeringen beräknats på ett högre och rigtigare sätt, än
fallet varit vid föregående statsreglering, då man, oaktadt rik¬
liga öfverskott, försökte nedpruta inkomsterna så mycket som
möjligt för att slippa från skattelindringar. Detta har icke ..nu
egt rum, så vida icke Riksdagen för samma ändamål ännu en gång
vidtager samma åtgärd.
Hvad angår de öfriga utgifterna, som icke afse militära ända¬
mål, vill jag blott påvisa de extra medel, som jag nyss omnämnde,
såsom tillgängliga för bestridande af de mindre anslagsfordringarne
på de särskilda hufvudtitlarne. Derjemte får jag uttrycka min
belåtenhet med de måttliga summor, som nu föreslås till afsättning
för fonden till byggande af ett nytt riksdagshus och för den nu¬
mera så kallade kassaförlagsfonden, på samma gång jag får ut¬
trycka min tacksamhet, att hans Excellens Statsministern funnit sig
föranlåten att så till vida gå statsrevisorernes förslag till mötes,
att han gifvit sistnämnda fond ett lämpligare och för allmänheten
begripligare namn, än hittills varit fallet. Deremot måste jag er¬
känna, att jag icke kan finna mig tillfredsstäld med den utredning
af denna fonds behöfliga storlek, som Statskontoret lemnat och
hvilken i statsrådsprotokollet finnes intagen.
Med afseende på de öfriga utgifterna, ber jag att slutligen få
uttala den åsigten, att blott den förhoppningen, att de störa och
vigtiga reformer i flera rigtningar, som nu stå på dagordningen
och hvilka till icke ringa de! hvila på regeringens bord, skola
genomföras i en icke allt för aflägsen framtid och på ett icke allt
för ofullständigt sätt, bör kunna föranleda sparsamhetens vänner
att vid denna riksdag iakttaga mindre återhållsamhet i afseende
på statsmedelns disponerande, än vid föregående riksdag var fallet.
Herr Adelsköld: Herr Grefve och Talman! Innan jagkom-
mer till den sak, hvarom jag först ämnar yttra mig, torde det
må bända böra erinras om, att, när statsanslag tillVexiö—Karls¬
krona jernväg beviljades, var det under förutsättning att banan
skulle utsträckas till flottans etablissement i Karlskrona och.der-
igenom förena denna flottans vigtigaste station med landets jern-
vägsnät. Detta har ännu icke skett; men vid sista riksdagen
framlade Kong]. Maj:t proposition om anslag till förberedande
arbeten för en sådan sammanbindningsbana. Kong!. Maj:t fram¬
höll deri icke blott de stora fördelar i militäriskt hänseende, en
sådan bana skulle åstadkomma, utan jemväl de ekonomiska, i det
att kostnaderna för transporterna af artilleri och ammunition
Måndagen den 20 Januari.
mellan jernvägen och varfvet genom densamma skulle minskas. Statsregle-
Detta anslag beviljades också af Riksdagen. I år har Kongl. Majd^W0^5*'
ytterligare begärt anslag till banans fullbordande, hvilket jag hoppas. ?ionin\
att Riksdagen beviljar. ’ ^ 0ItsJ
Så till vida är allt väl bestäldt.
Men nu kommer en annan sida af saken, nemligen den utsträck¬
ning, som är föreslagen för den ifrågavarande sammanbindnings-
banan. Uti det förslag, som förelåg sista Riksdagen, afsågs att
banan skulle ledas midt igenom staden med en tunnel under stora
torget. Ett annat förslag har äfven blifvit ifrågasatt, nemligen
att banan skulle dragas öster om staden, utmed hamnen, hvar¬
igenom dels mindre skada och olägenheter för Karlskrona stad
skulle uppkomma, dels ock handel och rörelse bättre tillgodoses.
Enligt den första sträckningen skulle jernvägen dragas från norra
ändan af jernvägsstationen öfver Kungsplanen, som korsas på sned,
vidare utmed Hoglandsparken och norra Kungsgatan till Ronneby-
gatan, der tunnel under stora torget börjar och fortsätter till Tre-
faldighetskyrkan. Från denna vidtager en öppen skärning, 50 ä
60 fot bred i dagen, i södra Kungsgatan och snedt öfver Amiralitets-
torget fram till Tygkontoret. Enligt det andra alternativet skulle
jernvägen gå öster om staden utmed hamnen, förbi Kasernplatsen,
kronomagasinen, sjukhuset och artillerigården. För mig synes den
senare sträckningen i många hänsenden vara så väl för staten som
staden ^ fördelaktigare än en bana midt igenom staden, hvilken
måste åstadkomma de allra största olägenheter för rörelsen, såsom
delande staden i tvenne delar medelst djupa och breda öppna skär¬
ningar, hvaraf den genom Amiralitetstorget dessutom skulle omöj¬
liggöra dess användande såsom exercisplats; hvaremot samman-
bindningsbanan, lagd utmed hamnen, å den' kaj, som vid stads-
regleringsplanens uppgörande derpå beräknats, förbi kasernen,
kronomagasinet och genom artillerigården, otvifvelaktigt borde
blifva åt stort gagn, ej allenast för handel och rörelse, utan jem¬
väl för staten. Och då Karlskrona stad genom den sistnämnda
sträckningen skulle vinna betydande fördelar, borde det kunna
påräknas, att staden äfven bidroge till kostnaden för en sådan an¬
läggning, så att denna derigenom icke skulle blifva kostsammare
iör staten än den andra, så mycket mera som den nu ifrågavarande
må hända icke kan utföras för den beräknade kostnaden, alldenstund
deruti icke beräknats någon ersättning för de stora intrång så väl
mot staden som enskilde, som genom tunnelalternativet uppkomma,
och tunneln derjemte måste till en del muras invändigt i stället
för att, som det antages, sprängas genom berg. Karlskrona stads
invånare hafva emellertid aldrig blifvit hörde i frågan, utan det
vay först förliden sommar, då arbetena för jernvägens utstakning
började, som stadens invånare började röra på sig och stads¬
fullmäktige beslutade ingå med en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan, att stadens invånare måtte blifva hörda samt
hanbyggnaden uppskjutas, _ så att kostnadsförslag till en bana
öster om staden kunde hinna uppgöras, äfvensom utredning för
öfrigt åstadkommas och framläggas för Kongl. Maj:t.
N:o 4.
16
Måndagen den £6 Januari.
Statsregle¬
ring sproposi¬
tionen.
(Forts.)
Med anledning häraf anmodades stadsfullmäktige i skrifvelse af
den 11 Oktober förlidet år, hvilken ingick den 16 i samma månad,
att inom den 30 Oktober, det vill säga. inom 14 dagar, afgifva svar
om staden ville dels förbinda sig tillskjuta de medel, som kunde er¬
fordras utöfver de för tunnelbanan genom staden beräknade, om jern-
vägen droges utmed hamnen, dels ock tillsläppa för denna sistnämnda
rigtning erforderlig mark m. m. Då det naturligtvis var alldeles omöj¬
ligt att på så kort tid verkställa undersökningar, uppgöra kost¬
nadsförslag och åstadkomma erforderlig utredning, anhölR stads¬
fullmäktige om sex månaders anstånd. Detta afslogs i nåder af
Kong!. Maj:t och på samma gång faststäldes sträckningen genom
staden, som från början var afsedd och hvarom förslag nu före¬
ligger inför Riksdagen. Hufvudsakliga anledningen till detta Kong!.
Maj-.ts beslut måste efter min uppfattning vara den, att då Kong!.
Maj:t med anledning af att bananläggningen utmed hamnen anta¬
gits (ty undersökning har ej skett) blifva kostsam, äskat anslag
till bansträckningen genom staden och icke till någon annan,
Kong!. Maj:t ansett sig bunden af detta förslag, som Olif vit god-
kändt af Riksdagen och i enlighet med hvilket anslaget beviljats.
Då det emellertid efter min uppfattning, såsom jag förut tagit mig
friheten nämna, skulle vara icke obetydlig fördel jemväl för sta¬
ten, som genom denna bansträckning skulle få en lätt och beqväm
förbindelse mellan jernvägen och sina kaserner, magasin och åt¬
skilliga andra anläggningar, och det dessutom borde vara ett stats¬
intresse att äfven handel och rörelse befordras, och då det slut¬
ligen vid undersökning må hända skulle visa sig att denna, otvif¬
velaktigt fördelaktiga sträckning af sammanbindningsbanan mellan
Vexiö—Karlskrona jernväg och varfvet icke skulle blifva så kost¬
sam, som man förestält sig; och Karlskrona stad, i dubbelt hän¬
seende — d. v. s. för att slippa olägenheten af banan genom sta¬
den och vinna fördelarna af dess dragande utmed hamnen — borde
vara intresserad i ändringen och kunna deltaga i utförandet, åt
hamnbanan med ett mot fördelen svarande belopp, skulle jag-
för min del vilja hemställa, att Stats-Utskottet, när denna fråga
förekommer till behandling, och Utskottet, såsom jag hoppas, till¬
styrker anslag till ifrågavarande anläggning, gör. det i sådana
ordalag, att Karlskrona stads invånare måtte sättas i tillfälle att låta
uppgöra förslag till banans sträckning öster om staden, och in¬
komma med utlåtande, på hvad sätt och till hvilket belopp staden
skulle vilja bidraga till banans utförande.
Medan jag har ordet, kan jag icke underlåta att inför Stats-
Utskottet uttala den förhoppningen, att Utskottet måtte förorda
beviljandet af de anslag till minbåtar, som Kongl. Maj.:t af Riks¬
dagen äskat. Jag tror nemligen, att det är ett inslag just på den
rätta vägen att ordna vårt försvarsväsen medelst ett kraftigt kust¬
försvar, hvilket bäst vinnes medelst snabbgående torpedobåtar.
Genom de omfattande försök, som förliden sommar verkstäldes af
tyska regeringen för att pröfva torpedobåtar gent emot pansarfar¬
tyg, har det visat sig, huru ofantligt öfverlägsna de förra befun¬
nits och huru de stora pansarkolosserna äro hjelplöst förlorade,
Måndagen den 26 Januari. 17
om de råka ut för dessa förstörelseverktyg; och då anfallet repre¬
senteras af pansarfartygen och försvaret af de små torpedobåtarne,
hvaraf kunna erhållas 40 till 200 st. för hvad hvarje mindre eller
större pansarfartyg kostar, så visar sig häraf, huru ofantligt ett
lands försvarskraft — som eger sådana gränser som Sverige —
vunnit genom uppfinningen af detta förfärliga vapen. Skulle vi
då ej hufvudsakligen begagna oss deraf? Jag skall tillåta mig
ur engelska tidningen Times uppläsa ett kort utdrag rörande de
tyska torpedoförsöken, som gjordes med minbåtar under förra som¬
marens sjömanövrer:
“Aldrig förr — skrifver tidningen — hafva försök med min¬
båtar egt rum i så omfattande grad som detta år. Icke allenast
voro alla pansarfartyg försedda med apparater för utskjutning af
minor, utan en särskild division af torpedobåtar bildades och med¬
följde pansareskadern. Tanken att sätta eu eller två minbåtar
om bord på hvarje större pansarfartyg synes vara öfvergifven. I
stället bygger man dem större och sjödugligare, och på längre
expeditioner, der de icke kunna följa med sjelfständigt, vill man
sända odem i särskilda transportfartyg.
“Arets manövrer hafva befäst öfvertygelsen, att ofantliga, pansarfar-
tyg* hunna sänkas genom ett enda skott frun eu minbåt. Äfven i
månljusa nätter och medan skarpaste vakt hålles är intet fartyg
säkert i närheten af en fiendtlig kust, som är väl försedd med
minbåtar, synnerligen om det ligger för ankar. Men icke heller
under rörelse äro blockadfartygen säkra; ty minbåtarne kunna
följa dem och igenkänna sina offer på ljusen, som dessa icke
kunna undvara, så snart de gå i eskader. Ett pansarfartyg, som
träffats af en torpedo, varder odugligt till strid, äfven om det har
vattentäta skott. Icke den starkaste pansarklädnad kan skydda det.
“Så vidt man för närvarande kan skönja, finnas inga medel
att trygga äfven de mäktigaste krigsskepp, den nutida vetenskapen
åstadkommit, mot förstöring genom öfverraskning af minbåtar.
Man har försökt att omgifva fartyget med vaktbåtar på ett af¬
stånd af 500 meter; men erfarenheten har visat, att, äfven under
månklara nätter och då folket är som påpassligast, de icke kunna
skydda det hotade fartyget. Lika litet gagn har ståltrådsnätet
kring det förankrade fartyget visat sig göra; angripas nemligen
fartygen, hindrar nätet dem att röra sig, och de äro föliaktligen
nästan _ försvarslösa. Minbåtarne sjelfve äro svåra att träffa och
hafva i minskjutningen den fördelen framför stora fartyg, att de
lätt kunna intaga den retning, som är nödig för att mman skall
råka sitt mål. Oemotståndligast är emellertid torpedobåten i mör¬
ker eller tjocka eller krutrök eller då han plötsligt ilar ut från
något gömställe vid kusten."
De små minbåtarne äro genom sin snabbhet, som uppgår till
circa 3 svenska mil i timmen, ytterst svåra att träffa, och erfaren¬
heten har dessutom visat, att pansarfartygen, så fort de skjutit
ett eller annat skott, insvepas i rök, så att ingen derifrån kan se
minbåten, och äro då ett säkert offer för torpedon. Minbåtar sy¬
nas således för oss vara det bästa försvarsmedel, som vetenskapen
Första Kammarens Prot 1885. N:o i. 2
N:o i.
Statsregle¬
ring spr oposi¬
tionen.
(Forts.)
S:0 i.
18
Statsregle-
ringsproposi-
tioncn.
(Forts.)
Måndagen den 26 Januari.
ännu uppfunnit, så mycket mer som de äro det jemförelsevis bil¬
ligaste. Jag tror således, att den väg vi hittills gått för ord¬
nande af vårt försvarsväsende under nämnda förhållanden icke är
den rätta, nemligen att använda större delen af våra tillgångar på
ett landtförsvar, som i sjelfva verket icke kan blifva betryggande.
Jag tror att hvar och en förnuftig menniska, som närmare och för¬
domsfritt tänkt på den saken, skall erkänna, att mot våra mäktige
grannar bjelper icke ett landtförsvar, huru det än ordnas, om vi
icke kunna hindra fienden att landstiga och afbryta hans kom¬
munikation med eget land. Ja, äfven om man skulle uppställa
hela landets befolkning i vapen rustadt till tänderna, med ett ord
sagdt använder alla tillgångar på landtförsvaret, men försummar
sjöförsvaret, så gagnade det föga, ty, mine herrar, en fiende be-
höfver icke landsätta en enda soldat på svensk botten; han kan
endast genom blokad förstöra vår handelsflotta, som är värd mel¬
lan 100 och 150 millioner, och dermed ruinera fraktfarten, som år¬
ligen inbringar circa 40 millioner; tullinkomsterna, som utgöra den
förnämsta statsintägten och lemna omkring 30 millioner, skulle
försvinna. Härigenom och genom att bombardera vara kuststädei
och bränna våra utmed kusterna belägna sågverk och andra in¬
dustriella inrättningar med lager, värda hundratals millioner kro¬
nor m. m. m. m., kan en fiende, utan att behöfva hitsända någon,
armé, fullkomligt ruinera och tvinga oss till fred på hvad vilkor
som helst. Såsom det för närvarande är stäldt,. kan till och med
det lilla Danmark genom sin öfverlägsenhet till sjös trakassera
oss, huru mycket det behagar. Detta är sorgligt, och åtminstone
borde vi väl ordna vårt försvar, så att vi kunde med hopp om
framgång upptaga en stridshandske, utkastad åt Danmark. Jag
tror således, i motsats till den siste ärade talaren, att vi icke höra
spilla våra krafter och våra tillgångar på landtförsvaret, som otvif¬
velaktigt icke kan blifva betryggande för landet, utan mera rigta
vår uppmärksamhet på sjövapnet, som är det naturliga för ett land
med sådana gränser som Sverige.
Något hvar vet, huru maskinerna undanträngt menmskokratten
i alla industriens grenar. Vi se huru maskiner mer och mer an¬
vändas i landtbruket och i alla näringar, och detta just för att
spara den dyrbaraste af alla krafter, nemligen menniskokraften.
Hvad hundratals menniskor icke kunna åstadkomma, uträttas
säkert och billigt genom en enda ångmaskin, och hvarföre skulle
vi icke vid ordnandet af försvarsväsendet, om det låter sig göra,
företrädesvis begagna krigsmaskiner i stället för menniskomassor.
Ett landtförsvar har af alla komitéer ansetts fordra en armé Pa
minst 100,000 man stridande, oberäknad! reserven; med denna
träng o. s. v. stiger den folkmassa, som måste hållas i beredskap
och uppbudas i krig, må hända till 150 å 200 tusen man, och ändå
har ingen vågat förklara en sådan armé. betryggande, hvaremot
ett kustförsvar, som kunde anses ofantligt mycket mer betryg¬
gande och genom hviiket krigsskådeplatsen skulle förlägggas pa hat-
vet i stället för i land, med alla deraf följande utpressningar,
ohvggligheter och förluster, icke skulle iordra mer än 7 ä 8, pa sm
Måndagen den 26 Januari. 19
höjd 10 tusen man. Riksdagen synes också på senaste tiden hafva
insett detta, ty om man går tillbaka till de två sista riksdagarne,
Snäll man finna, att under det att 4:e hufvudtitein i allmänhet blifvit
något omildt behandlad, bär Riksdagen deremot beviljat de flesta
anslag, ^som Kongl. Maj:t funnit godt begära till den 5:te. Jag
skulle således för min del anse, att Kongl. Maj:ts regering gjorde
klokt i att uppmärksamma dessa tecken och länsa undan litet mer
för den friska “sjövind**, som blåst upp i Kamrarne, hvarigenom
vårt försvarsväsende genom en lämpligare fördelning af anslagen
till armén och flottan skulle kunna ordnas på ett annat, långt
mer betryggande och tillika ofantligt mycket mindre kostsamt
och betungande sätt, än som hittills varit tillämnadt, hvarigenom
skatteregleringen äfven lättare kunde genomföras och de mindre
bemedlade erhålla lättnad i sina bördor.
Jag får anhålla att detta mitt yttrande, jemte några kand-
lnrgar rörande sammanbindningsbanan genom Karlskrona, måtte
få åtfölja den Kongl. propositionen till Stats-Utskottet.
Herr Wallenberg: Herr Talman! I den Kongl. propositionen
igenfinner jag några uppgifter, som föranleda mig att bedja få
fästa Kammarens uppmärksamhet på hvad jag tycker kan vara
lämpligt, och i sammanhang dermed refererar jag mig också till
3rttranden, som förekomma i det Kongl. trontalet.
I detta omförmäldes, att flera lagförslag skulle komma att
framläggas för Riksdagen, och med anledning deraf uttrycker jag
den förhoppning, att handelslagstiftningen må komma i åtnjutande
af någon sorts uppmärksamhet, ty den har under långliga tider
varit åsidosatt. Jag har i dessa ämnen flera gånger tillåtit mig
att framställa förslag, särskildt i fråga om afveckling medelst admi¬
nistration ctf gäldbunden Jcöpmansbo. Vid fyra riksdagar har Första
Kammaren uttalat sig för behofvet af eu sådan lag, utan att rege¬
ringen dervid fäst ringaste afseende.
Deremot finner jag att regeringen, eller justitieministern, rättare
sagdt, har föranstaltat en jettekomité, som skall behandla det
principbetänkande, som utarbetats af Nya lagberedningen. Hvar och
en vet, att detta arbete utförts af utmärkta personligheter, som
allmänt anses ega stora kunskaper i juridiken, och nu skall detta
deras arbete bedömas af personer, som troligen icke ega någon
kunskap alls i hithörande ämnen. Man torde nemligen kunna
sätta . i fråga, huru vida justitieministern förvissat sig om, att
samtlige. dessa ledamöter åtminstone tillegnat sig så stora kun¬
skaper i rättegångsväsendet, som nämndemän vanligen besitta?
Icke. ens detta har iakttagits, och då för öfrigt hela denna jette¬
komité aldrig blifvit af Riksdagen begärd, kan jag icke annat än
uttrycka min förvåning öfver den nya lagstiftningsmetod, som
Herr Justitieministern härmed synes vilja införa.
I det Kongl. trontalet omförmäldes inrättandet af ett nytt
statsdepartement. Jag vill nu icke yttra mig om behofvet af
detta departement; men jag begagnar tillfället att uttrycka min
ledsnad öfver, att man icke förut behagar fullborda en påbörjad
ST:o 4.
Statsregle-
ringsproposi¬
tionen.
(Forts.)
N:o 4. 20
Statsreglc-
ringsproposi-
tinnen.
Måndagen den 26 Januari.
reform, nemligen införandet af ett statsministersembete. Stats¬
ministern är Konungens närmaste man, och när Konungen är hin¬
drad sjelfskrifven ordförande i Rådet. Åt en person med ett så
maktpåliggande och ansvarsfullt uppdrag begäres icke en lämplig
löneinkomst, erforderligt kansli och passande embetslokal? Staten
aflönar icke ens en handsekter åt statsministern, utan får han låna
skrifbjelp än här och än der ur statsdepartementen. Nu invänder
man, att statsministern för tillfället benäget åtagit sig finans¬
departementet och att han der förfogar öfver erforderligt skrifbi-
träde; men jag anser att undantag ej böra upphöjas till regel, utan
att när Riksdagen beslutit införandet af ett statsministersembete,
bör Riksdagen bekosta en statsministersbyrå. Derigenom gjorde
man något för att fullborda en påbörjad reform, och detta måste
göras först, innan man tänker på att ytterligare förse sig med ett
nytt statsdepartement. Det säges nu, att regeringen icke vill
göra en sådan framställning af farhåga för afslag, men jag får
då upprigtigt säga, att man bör göra framställningar på grund af
verkliga behof och nyttan för landet och för regeringen, men alldeles
icke låta på förhand afskräcka sig af ett möjligt omotiveradt
afslag.
Angående den fjerde hufvudtiteln har en ärad talare här i
Kammaren gjort många anmärkningar. Jag har visserligen icke
insigter nog i dessa ämnen att besvara dessa anmärkningar; men
jag vill dock säga, att jag har läst Hem Krigsministerns framställning
på helt annat sätt än han, och jag kan icke finna det olämpligt
att göra det bästa möjliga af den värfvade armé, som redan fin¬
nes. En annan sak är att införa en värfvad stam, och jag har
icke kunnat se, att här skirlle vara ett fördoldt anslag emot den
indelta armén, utan jag ser endast med glädje, att den värfvade
soldaten fått sina vilkor förbättrade, och skulle gerna hafva ön¬
skat, att de blifvit ännu bättre, än som nu föreslagits, hvarom jag
för min del vid två riksdagar har motionerat.
Med afseende på 8:de hufvudtiteln skall jag anhålla få uttrycka
den åsigt — dervid jag finner ett stöd i hvad Herr Mankell be¬
hagat säga om att offervilligheten för det närvarande vore så stor,
— att jag skulle önskat, att Herr Ecklesiastikministern i åtskilliga
fall begärt mer än hvad den Kongl. propositionen innehåller; men
då jag icke besitter kunskap nog att framställa motioner i
dessa ämnen, har jag blott härmed velat uttala, hvad jag derom
tänker.
I afseende på den finansiella frågan föreligga åtskilliga om¬
ständigheter att taga i betraktande.
Såsom Hem Talmannen kanske har funnit, är afshrifningen å
räntan föreslagen till 1,353,000 kronor — om jag nemligen nuute-
lemnar hundratalen, som icke spela någon rol — samt lindring af
rustnings- och roteringsbesvären, föreslagen till 1,450,000 kronor,
eller tillsammans 2,803,000 kronor. — Ser jag nu på huru upp¬
ställningen skulle komma att se ut, så äro utgifterna, som utgå
från Statskontoret, 71,701,000 kronor, riksdagskostnaderna 618,000
kronor, annuiteter å de fonderade statslånen samt räntor å öfrig stats-
Måndagen den 26 Januari.
21 N:o 4.
skuld 10,154,000 kronor; samt på andra sidan bevillningar tillbe- Statsregle-
lopp af 74,476,000 kronor, hälften af bankovinsten 1,800,000 kronor rin!isPr0P03L'
och öfverskott å föregående års statsregleringar 6,989,000 kronor, (Forts.)
så att det der går ungefär i hop.
Vidare inhemtas, att under det annuiteten å statsskulden i
och för jernvägsanläggningar uppgår till 10,154,000 kronor, jern-
vägarnes afkastning uppgått till endast 7 millioner kronor, hva¬
dan således dervid en brist uppkommer af 3,154,000 kronor, som
måste med skattemedel betäckas.
Nu är frågan: skall man vid sådant förhållande våga vidtaga
en så beskaffad åtgärd, som här är föreslagen, eller att afskrifva
en ordinarie inkomst af 2,803,000 kronor, såsom regeringen före¬
slagit.
Jag har då först att deremot erinra, att det nu är en fråga
om afskrifning af 30 procent, utan att man talar ett ord om de
återstående 70 procenten! Jag har förut varit emot en afskrif¬
ning af grundskatterna, emedan jag ansett det icke vara rätt, att
i denna afskrifning ingår jemväl sådant, som ovilkorligen är inne-
stående köpeskilling, såsom förhållandet är med de hemman, som
äro från kronan köpta till skatte; ty livad är det väl i afseende
å dessa annat än ett efterskänkande af innestående köpeskilling?
Det synes som om den delen borde alldeles skiljas från den
andra, nemligen lindring af rustningsbesväret. Vill man en sådan,
— så mycket gerna, så vidt ske kan; dock icke så att man läg¬
ger hela bördan på bevillningen. Denna inflyter nog nu, under
djupaste fred, under en lycklig ställning så inom som utom lan¬
det; men icke kan man väl för alltid anse, att dessa skattetitlar
ovilkorligen skola vara samma flödande källa, som de nu äro.
Det är mycket oförsigtigt — och jag kan icke nog uttrycka
min förvåning deröfver — att man icke i sammanhang med frå¬
gan om afskrifning af grundskatterna framlagt en Jcadaster eller
plan för jordens beskattning efter värdet, i den händelse att detta
skatteföremål skulle behöfva åter anlitas.
Om jordvärdet också icke beskattades annat än pro forma,
efter sitt värde, såsom sker i andra länder under fredliga tider,
och om man icke satte skatten till mer än ett öre för 1000 kronor
af taxeringsvärdet, så hade man ju åtminstone en beräkningsgrund
att följa i händelse af behof.
Ty dessa bevillningar — tull- och bränvinsmedel — icke kan
man väl tänka sig möjligheten af att de skola gifva lika stor in¬
komst i händelse af krig soro under nuvarande förhållanden;
och då måste man återvända till den fasta egendomen, då den
fasta egendomens innehafvare skola låta på helt annat sätt än
nu. Ty icke är det väl möjligt, att någon kan låta dåra sig af
sådana försäkringar, som man hört framkastas, att “jorden skulle
vara skyddad genom att intecknas". Jag hade derföre önskat en
på förhand uppgjord plan för jordens beskattning efter värdet.
Såsom en föregående talare sagt, hade det jemväl, enligt min
tanke, i den Kongl. propositionen bort vara uttryckt, huru det i
detta afseende kommer att gå i fortsättningen. Ty det är icke
Bi:o 4. 22
Måndagen den 26 Januari.
Statsregle- troligt, att man kommer att stanna vid den nu föreslagna afskrif-
rinjspropon- ningen, utan afskrifningarna komma säkerligen att fortgå. Man
(Forts.) later icke blodad tand bita i ett köttstycke och sedan släppa det,
utan man vill nog hafva mer.
Herr Finansministern har tagit för gifvet, att icke mer än
1,300,000 kronor borde af Riksbankens afkastning för år 1884 be¬
räknas såsom en statsverkets inkomst. I en uppgift, som nyss
är publicerad, förekommer, att Riksbanken eger egna fonder af
inalles 52 millioner kronor. Jag undrar nu, huru länge hopandet
af millioner i Riksbanken skall fortgå, och hvad som är syftemå¬
let dermed? Det är kändt, att bankkomitén föreslog detta kapital
till 40 millioner kronor; och det är också kändt, huru som de stri¬
der, som förut kämpades inom Riksdagen, galt frågan att stanna
vid 25 millioner kronor eller att uppnå 40 millioner kronor.
Men då frågar jag, hur kan det komma sig, att Herr Finansmini¬
stern tager för gifvet, att detta ökande af kapital i Riksbanken
skall fortgå år efter år, under det att vi samtidigt år efter år
öka vår statsskuld? Jag förstår icke denna kushållningsmetod och
kan icke tänka annat, än att det förr eller senare leder till någon¬
ting, som man nu icke vågar tänka högt om. Naturligare vore väl
då, att Riksbanken fått behålla sina 40 millioner kronor som
grundfond, och att hvad derutöfver varit att tillgå användts till
afbetalning å statsskulden.
I stället föreslås nu här att ytterligare låna upp 2 millioner
kronor för jernvägsbyggandet; och detta är att öka statsskulden,
utan att deraf på något sätt göres behof.
I andra länder deremot — t. ex. England, Amerika och Preus¬
sen — ser man en allvarlig sträfvan att minska statsskulden; men
här gå vi en alldeles motsatt väg. I Preussen till exempel, när
landtdagen nyligen fann ett öfverskott i statskassan af 20 milli¬
oner mark, beslöt den att amortera statsskuld genom att inköpa
statsobligationer och makulera dem.
Nu säger man här, att statsskulden är kontraherad på vissa
år, nemligen inom femtio år; ja, det är visserligen sant, men våra
efterkommande kunna må hända inom den tiden få behof af att
upplåna medel, och då kunde det vara godt, att vi minskat stats¬
skulden, då vi äro i tillfälle dertill.
Jag anser sålunda, att jernvägsbyggandet nog kan fortsättas,
men att man derföre icke skall uppehålla penningar, särskilt nu,
då vi veta, att det som nu bygges för statens räkning, blir under
en följd af år improduktivt.
Det har här blifvit anfördt att den siffra, till hvilken det anses
önskvärdt att statsverkets kassaförlagsfond borde uppgå, är 15 milli¬
oner kronor. Jag ser att den nu uppgår till 11 millioner kronor;
efter min uppfattning skulle denna fond mycket väl kunna stanna
vid 10 millioner och i allt fall motsvara behofvet att utjemna för¬
hållandet mellan in- och utgående belopp i Statskontoret.
Herr Finansministern har föreslagit, att lastpenningarne skulle
nedsättas från 14 öre till 10 öre per ton. — Sjöfarten är natur¬
ligtvis tacksam för hvad som kan förunnas densamma, ty den är
Måndagen den 26 Januari.
23 N:o 4.
■val ändå den mest betryckta af alla näringar. Jag tillåter mig
erinra om, att år 1872 föreslog dåvarande regering, att lastpennin¬
gar^ skulle bortfalla helt och hållet, såsom varande en skatt på
iredskap, som icke var rätt lämplig, sedan man infört bevillning
af inkomst på sjöfart, hvilken förut icke brukat tillämpas. Emel¬
lertid förklarade då Andra Kammarens majoritet, att lastpennin-
garne vore grundskatt på fartyg. Ja, man kan ju skämta om all¬
ting; och detta var naturligtvis ett dåligt skämt; men säkert är,
att lastpenningarne äro och förblifva en skatt på redskap, ty far¬
tyg äro fordon på sjön af alldeles samma egenskaper som lastvag¬
nar äro fordon på land.
Det förekommer mig som om, när man tänker på att i stället
för ordinarie skatter införa bevillningar, man helt och hållet förbi¬
sett den strömning, som gör sig gällande här i landet, icke blott
i denna Kammare utan i hela det politiska lifvet i Sverige, och
Jet är “det radikala programmet'1.
Herr Talmannen har säkert och I, mine herrar, liafven ock sä¬
kert hört hvad detta innebär; men jag skall bedja att här i allt
fall få omnämna det.
Först och främst skall all bränvinskatt ingå till staten, och
städerna deraf möjligen få blott en ringa del. Vidare skola kon-
sumtionsskatterna successivt borttagas, och de så kallade finans¬
tullarna naturligtvis gå samma väg, allt för att arbetareklasserna
må komma till lindrigare lefnadskostnader. Och slutligen fordras
en progressiv beskattning på all beskattningsbar inkomst, som skall
fylla de luckor, borttagandet åt de andra skatterna förorsakat.
Jag vill då fästa uppmärksamheten på, att man kommer från de
ordinarie inkomsterna, som äro pålitliga, till bevillningarna, men
att icke heller dessa äro säkra att icke blifva föremål för anfall,
såsom varade “himmelskriande orättvisor", och då äro vi åter snart
inne på det gamla förslaget “att beskatta verksamheten". Då ser
jag verkligen icke huru det skall komma att gå med allt närings-
Jif, som är beroende af företagsamheten och som då kommer att
lida på ett oerhört sätt och föra ett tynande lif.
Innan jag lemnar denna fråga om näringslifvets ställning, må¬
ste jag tillåta mig att beklaga, att bankfrågan hållits sväfvande
under mer än tio års tid. Nu hör jag, att det i Andra Kammaren
är fråga att komma fram med en massmotion om tiokrone-sedlar-
nas borttagande.
Nå ja, jag undrar icke derpå, när regeringen icke gifvit nå¬
gon åsigt till känna utan låter allt vara sväfvande.
Jag ber Herr Talmannen icke tro, att jag säger detta såsom
bankman, ty skulle jag dermed upphöra denna dag, skulle mina
intressen såsom industriidkare vara mångdubbelt större än mina
nuvarande bankintressen. Det är för det industriella lifvet och den
utveckling och den stadga, som med all sådan företagsamhet är
oundgängligt förbunden, det är i dessa hänseenden, som jag är be¬
kymrad öfver, att man låtit detta Damocles-svärd hänga öfver de
enskilda bankerna. Genom 1874 års Förordning angående dessa
bruker bestämdes, att de skulle få utgifva sedlar tills vidare jem-
Statsregle-
Hng sproposi¬
tionen.
(Forts.)
S:0 K. 24
Måndagen den 26 Januari.
Statsregle- väl å 10 och 5 kronor. Såsom hvar man vet, så strökos 5-krone-
inSe«m'sei^arna ar 1879, och 10-kronesedlarna kunna strykas, när helst
(Foitsj Kongl. Maj:t kan finna så lämpligt. Detta är en fara; och jag
kan icke annat än förundra mig öfver att någon menniska vill
hafva ett så drygt ansvar, som att hålla tråden till denna fallbila
i sin hand. Hvarföre kan man man icke företaga frågan till afgö¬
rande? Ja, var så god, svarar jag, banker komma väl att finnas
ändå. Men det blir väl banker derefter också! I de större stä-
derna^ kommer väl bankrörelsen att löna sig ändå, men huru skall
det gå i landsorten?
Men hvarföre uppskjuta frågan år efter år? Nu talar man om
en massmotion med begäran om borttagande af 10-kronesedlarna.
Ja, mycket gerna för mig. Jag vill ej säga något derom. Tvärtom
vill jag mycket hellre nu diskutera frågans kärna, om man blott
dermed kan komma till ett beslut, som skänker stadga och trygg¬
het åt näringslifvet. Mycket hellre det, än att det nu sväfvande
tillståndet fortfarande skall vara rådande. Ty jag kan försäkra,
att det finnes ganska många, som nu uppskjuta nyttiga företag,
emedan de känna en viss oro, de veta icke hvad som komma skall.
Först och främst derföre att de ej veta, om de icke gå till mötes
en okänd tunga, som heter beskattning på verksamheten, och se¬
dan emedan de icke veta hvilka genomgripande rubbningar, som
kunde komma att inträda i vår banklagstiftning.
I den Kongl. propositionen finner man en siffra på 300,000
kronor att afsättas till fonden för ett nytt riksdagshus. När nu rege¬
ringen behagat intressera sig för ett nytt riksdagshus, föranleder
mig detta att hemställa, om det icke kunde vara lämpligt, att re¬
geringen också intresserade sig för ett statsministerhotel. Stats¬
ministern bör väl lika väl som utrikesministern hafva ett hotel,
der han vore anständigt bebodd, utan att löpa fara att af en hyres¬
värd blifva uppsagd till aflyttning; och nog skulle vi väl kunna
hafva råd att bygga ett boställshus åt Konungens främste rådgif¬
vare...
Ännu en fråga skall jag tillåta mig att beröra i sammanhang
med dessa 300,000 kronor. Hvarföre intresserar sig icke regerin¬
gen för att Riksdagen må blifva till sina ledamöters antal begrän¬
sad? Inser icke regeringen, att det nu rådande systemet i längden
är ohållbart? För denna treårsperiod hafva 8 nya ledamöter till¬
kommit; en annan gång blir det kanske 10, och till slut måste ju
på detta sätt Riksdagen blifva en stor folkförsamling i stället för
dessa två Kamrar. Ingenstädes finner man en så våldsam pro¬
gression i tillökningen af ledamöternas antal som enligt vår riks¬
dagsordning. Detta missgrepp i vår riksdagsordning måste afhjel-
pas; och regeringen borde väl behandla denna fråga just nu' då
fråga är om byggandet af ett nytt riksdagshus. I England har
valmännens antal tillökats med 2 millioner, men ingen har före¬
slagit tillökning med en enda ledamot i underhuset. Der utgör,
om jag minnes rätt, ledamöternas antal 656; och jag tror nästan,
att det skulle anses revolutionärt att begära en tillökning af det¬
samma. Regeringen måste göra något allvarsamt för att förbättra
Måndagen den 26 Januari.
25 N:o 4.
vår riksdagsordning och för att begränsa antalet ledamöter inom Statsreglc-
Riksdagens begge Kamrar, innan det blifver för sent. nngspropott-
Friherre Barnekow: Den förste ärade talaren, som här upp- ^ ^
trädde, började sitt anförande med ett klander emot regeringen
derför att den framlagt ett förslag, som var bygdt på något som
så väl Riksdagen som hela landet förkastat. Men på det att man
icke må tro, vare sig i landet eller i denna Kammare, att en sådan
uppfattning som denna skulle vara allmänt gällande, så skall jag
bedja att få protestera emot densamma. Min uppfattning är nem¬
ligen, att regeringens förslag är det enda möjliga, såsom situa- '
tionen för det närvarande är, emedan det afser en tidsenlig reforme¬
ring af de garnisonerade trupperna och vidrör tills vidare ej den
indelta armén, om hvars organisering meningarna äro så stridiga
oaktadt förra riksdagen afslog en skrifvelse, som afsåg att bygga
försvaret på indelningsverkets grund.
Den förste talaren åberopade som stöd för sin mening, hvad
man å folkmötena i landet yttrat, och anförde siffror för att visa,
huru de olika lägren grupperat sig; och resultatet var det, att de
fleste uttalat sig för indelningsverkets bibehållande.
Jag skall då bedja få säga den ärade talaren, att jag smick¬
rar mig med att äfven jag vet, huru denna fråga ligger i landet.
Att indelningsverket omfattats med ifver af en del folkmöten,
kan jag icke bestrida; men mine herrar, huru är väl frågan om
detta indelningsverk framstäld för folkmötena? År den framstäld
så, att indelningsverket skulle bibehållas och äfven den skatte¬
börda, som vidlåder densamma? Nej, så är icke förhållandet.
Utan så, att de skola få bibehålla indelningsverket, men få den der¬
med förenade skattebördan borttagen; och det är derföre, som en
stor del af dessa möten omfattat indelningsverkets bibehållande.
Den ärade talaren yttrade i slutet af sitt anförande, att han
ville hos regeringen anhålla, att regeringen måtte framkomma med
en fullständig plan för grundskatternas afskrifning.
Men, mine herrar, jag frågar: hafva vi icke haft en sådan
fullständig plan till behandling? Hafva vi icke haft oss förelagda
stora, digra komitébetänkanden, som afhandlat just denna fråga?
Skulle vi må hända återigen tillsätta en komité för att behandla
frågan? Den är så utredd, att vi icke hafva annat att göra än
att votera.
Sedan sade talaren, att hvad armén beträffade, skulle vi bibe¬
hålla densamma och utveckla den på den “gamla, välkända grun-
den“. Ja, att denna grund är gammal, det är nog säkert, och
äfven må hända att den är känd; men huru vida den är välkänd,
det vill jag lemna derhän.
I militäriskt hänseende åtminstone, säga herrar militärer sjelfva,
att den icke är lämplig. År den så lämplig som skatteform? Nej,
sägen man; den trycker så ojemnt. På hvad sätt är den då så
välkänd? Jo naturligtvis af dem, som icke hafva något med saken
att skaffa. De, som icke hafva några grundskatter, för dem, men
icke för någon annan, är grunden välkänd.
Ji:0 4. 26
Måndagen den 26 Januari.
Statsregle- Slutligen säde den ärade talaren, att, sedan vi byggt på denna
Tin9tionen°Sl" Skända grand, skulle densamma tagas bort och öfverlemnas åt sta¬
morts.) ten, med vilkor att rust-och rotebållarne skulle lemna ifrån sig torpen.
Men då bygga vi ju icke på den välkända grunden; då bygga
vi på 1883 års förslag med värfvad stam, endast med den skilna-
den, att rust- och rotehållare skulle aflemna torpen till staten.
Men då detta kommer att ske, har Riksdagen förut sagt, att
alla domäner, som icke gifva 2 ä 300 kronors afkastning, skola
säljas, och så gör man sig af med alla dessa små domäner. Yi
äro då stälda på den ståndpunkten, att vi hafva en värfvad stam
liksom 1883, utom torp, men detta ville ju icke den ärade talaren;
nej på sådant gatt bygger man ej på indelningsverkets grund.
Skall man bygga derpå, skall man vara upprigtig och saga: “Jag
bygger på indelningsverkets grund; jag bibehåller det oförändradt;
jag fordrar, att torpen uppsättas. Sedan detta är gjordt, vidtager
jag en värnpligtslag och utvidgar öfningarna.“ Om den ärade
talaren behagade framställa detta förslag på ett folkmöte i någon
del af Sverige, skulle det vara intressant att höra, om det mötet
skulle vilja, att man byggde på den “välkända" grunden. Jag,
för min del, tror det icke!
Då jag nu har ordet, anhåller jag att äfven få säga ett par
ord om femte hufvudtiteln. Jag liar verkligen någon liten känne¬
dom om denna, ehuru det kan låta besynnerligt. Då jag insattes
såsom ledamot i sjöförsvarskomitén, stod i en tidning anfördt det
bekanta ordspråket, att “en sjöman till häst är en styggelse för
vår Herre*'. Jag har nemligen varit kavalleriofficer. Emellertid
kom jag in i komitén, och satt der i två år. Under den tiden tog
jag reda på saken och fick kännedom om de stora belopp, som
femte hufvudtiteln kostar oss. Detta gäller dock icke materielen.
tv den är ju alltid af gagn, men i öfrigt tror jag, att det skulle
kunna göras någon reduktion å denna hufvudtitel för att få det
hela billigare. Én sådan reduktion afhandlades mycket inom ko¬
mitén, och det var en ren tillfällighet, att ingenting derom kom fram
i en reservation. Först kunde nemligen frågas, huru vida det icke
kunde vara skäl att i detta lilla land sammanslå landt- och sjö¬
försvarsdepartementen till ett departement. Man vore då åtmin¬
stone befriad från den olägenheten, att armén och flottan stode gent
emot hvarandra, och att det ena departementet sökte draga till sig
anslag på det andras bekostnad. En annan fråga, som kunde fram¬
ställas, vore, om det icke för detta land blir för dyrt att hafva
två stationer för flottan — eu i Stockholm och en i Karlskrona —
eller om icke åtminstone den ena borde underordnas den andra, i
hvilket fall detta borde kunna ske med Stockholms station. Om
herrarne ville göra sig besvär att taga reda på dessa förhållanden,
skulle herrarne finna, hvilken betydlig massa befäl, som nu åtgår
till tjenstgöring på land å dessa båda stationer, ty det måste ju
nu finnas dubbelt antal befäl på de dubbla stationerna. Jag frå¬
gar då, om det icke vore bättre att göra reduktioner i detta hän¬
seende och i stället använda de medel, som derigenom komme att
besparas, till eu behöflig ökning af materielen.
Måndagen den 26 Januari.
27 N:0 4.
Slutligen har den siste ärade talaren berört något frågan om Stetsregie-
våra finanser, då han klandrat regeringen derför, att den föreslå
git en afskrifning.af grundskatterna och en lindring i indelnings- (Forts.)
verket. Som jag nu varit med några år och hört det myckna talet
i detta ämne, vågar jag icke bestämdt säga, om det är den siste
talaren, som uttalat den åsigt, att “när staten får tillgångar, skall
jag möjligen kunna vara med om att göra lindringar å grundskat¬
terna"; men jag tror mig våga påstå, att en dylik åsigt blifvit ut¬
talad i denna Kammare. Ja, nu stå vi inför ett sådant faktum;, vi
hafva flera millioner öfver. Skola vi då icke göra någon lindring
för vår modernäring, jordbruket, som vi ju omfatta med så varmt
intresse? Just skatterna på jordbruket böra lindras, ty det är
säkert, att dessa äro de tyngsta och drygaste, och skall någon
lindring göras, så bör det ske, när penningar finnas i kassan. Men
det är alltid så, att när tillgångar finnas, då kommer man med
tusen saker, som skola göras. Man hittar på alla möjliga sätt för
att slippa att lindra skatterna. “Det kunna vi icke göra", säger
man, “vi veta icke hvad som kan ske om några år; man måste se
tiden an", o. s. v. Med ett ord, det blir ingenting utaf. Nu finnas
emellertid penningar i öfverflöd, men man gör ändå icke något i
detta hänseende. Det är detta, mot hvilket jag ber att få prote¬
stera. Om något skall göras, bör det väl ske, när penningar finnas
i statskassan.
Den ärade talaren berörde äfven den mycket omtalade fördel¬
ningen af bränvinsmedlen. Jag vill nu icke närmare utlåta mig
derom. 1 den frågan hade jag en het dust vid sista riksdagen och
visade då, att alla landtkommunerna betalade så ofantligt störa
belopp emot städerna. Jag skall emellertid nog hafva denna sak
i minnet, när den åter kommer till behandling..
Slutligen ber jag att få tillägga, att särskilt hvad fjerde huf-
vudtiteln angår, sä vet jag knappast, hvad regeringen skulle fram¬
kommit med, som haft större utsigt till framgång, än det som blifvit
begärdt i Kongl. propositionen i år; att deremot blifva anmärkningar,
tager jag för alldeles gifvet, men att som den förste talaren klan¬
dra regeringen för grunden, på hvilken den stödt sig vid upp¬
görandet härutaf, det är detta jag skall bedja att få på det bestäm¬
daste protestera emot.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, och den Kongl.
propositionen jemte de i anledning af densamma nu afgifna ytt¬
randena hänvisades till Stats-Utskottet.
Föredrogos och hänvisades till Konstitutions-Utskottet Friherre
KlincJcowströms den 20 i denna månad bordlagda motioner:
N:o 1, om rätt för myndig prins af det Kongl. huset att del¬
taga i Kamrarnes öfverläggningar; samt
K:0 4. 28
Måndagen den 26 Januari.
N:o 2, angående förändring af åtskilliga paragrafer i Riks¬
dagsordningen, beträffande valrätt och valbarhet vid riksdags¬
mannaval.
Föredrogos och hänvisades till Lag-Utskottet Herr Wallenbergs
den 20 innevarande Januari bordlagda motioner:
N:o 3, med förslag till lag om aktiebolag;
N:o 4, med förslag till lag angående bankaktiebolag och kre¬
ditaktiebolag; samt
N:o 5, med förslag till lag om afveckling medelst administra¬
tion af gäldbunden köpmans bo.
Föredrogs och hänvisades till Bevillnings-Utskottet Friherre
Klinckowströms den 21 i denna månad bordlagda motion, N:o 6,
angående inregistreringsafgift på landmannaprodukter, som införas
i riket.
Föredrogs och hänvisades till Lag-Utskottet Herr Pettersons
den 23 innevarande Januari bordlagda motion, N:o 7, om ändring
af 19 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21
Mars 1862, m. m.
Föredrogs och godkändes Riksdagens kanslideputerades den
23 i denna månad bordlagda memorial N:o 1, angående antagande
af tjensteman i Riksdagens kansli.
Friherre Klinclcowström väckte följande två motioner:
N:o 8, angående dels åtskilliga reservations- och förslags¬
anslags förändrande till bestämda anslag, dels ock nedsättning af
några ordinarie anslag; samt
N:o 9, med åtskilliga förslag beträffande vissa delar af Kongl.
Maj:ts vid innevarande riksdag afgifna proposition angående stats¬
verkets tillstånd och behof.
Båda dessa motioner bordlädes.
Håndagea den 27 Januari.
29 N:0 4.
Herr Claeson afgaf en motion, N:o 10, om tillägg till 2 mom.
i 12 § af Kongl. förordningen angående inteckning i fast egen¬
dom den 16 Juni 1875.
Denna motion bordlädes.
Herr Casparsson väckte en motion, N:o 11, angående afskrif¬
ning af en de! utaf grundskatten, m. m.
Motionen lades på bordet.
Herr Adelsköld uppläste en motion, N:o 12, om aflåtande af
skrifvelse till Kongl. Maj:t angående bestämmande af skyldighet
för dem, som erhålla statsunderstöd för resor och studier i utlan¬
det, att derom afgifva berättelser m. m.
Äfven denna motion bordlädes.
Justerades sex protokollsutdrag för detta sammanträde, hvar¬
efter Kammaren åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem
A. von Rrusenstjerna.
Tisdagen den 27 Januari.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.
Justerades protokollet för den 20 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets memorial N:o 1, med
den till innevarande Riksdag af fullmäktige i Riksgäldskontor
afgifna berättelse.
!?:0 4. 30
Tisdagen den 27 Januari.
Afgåfvos och bordlädes följande motioner:
N:o 13, af Friherre von Kreemer, med förslag till ändrade
bestämmelser angående skyldighet att deltaga i kostnad för byggande
och underhåll af kyrka och hvad dertill hör;
N:o 14, af Herr Mankell, angående sockertullens nedsättande;
N:o 15, af densamme, om kaffetullens nedsättande;
N:o 16, af densamme, om upphäfvande af 18 kap. 15 § Straff¬
lagen och ändring af andra lagrum, som stadga straff för fylleri
å allmänt ställe;
N:o 17, af densamme, angående ändrade grunder för den per¬
sonliga sjukvårdsafgiftens utgörande;
N:o 18, af Friherre Klinckowström, angående förhöjning af
tullen på åtskilliga lyx- och öfverfiödsartiklar samt ändring i tull¬
taxans uppställning, m. m.; och
N:o 19, af Herr Cawallin, angående vissa medels afsättande
till en fond för landets försvar.
Föredrogs och hänvisades till Stats-Utskottet Kongl. Haj:ts
under gårdagen bordlagda proposition till Riksdagen, angående
upplåtande af enkesäten åt Hennes Maj:t Drottningen och Hennes
Kongl. Höghet Kronprinsessan.
Föredrogos och hänvisades till Lag-Utskottet Kongl. Maj:ts
nedannämnda, under gårdagen bordlagda propositioner till Riks¬
dagen:
l:o) med förslag till lag med förändrade bestämmelser rörande
ordalagen vid edgångs fullgörande;
2:o) med förslag till Jag angående lösdrifvares behandling;
3:o) med förslag till lag angående skyldighet att deltaga i
kostnaden för byggnad och underhåll af prestgård;
4:o) med förslag till lag angående ändring i 9, 51 och 52 §§
Konkurslagen; samt
5:o) med förslag dels till lag angående säkerhet för utbekom¬
mande af utflyttningsbidrag och andra ersättningar i anledning af
laga skrifte,
Tisdagen den 27 Januari. 31
dels ock till förordning angående tillägg till 136 § i Kongl. Maj:ts
förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November
1866.
Föredrogos och hänvisades till Stats-Utskottet Kongl. Maj:ts
nedannämnda, under gårdagen bordlagda propositioner till Riks¬
dagen:
l:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jern-
vägsanläggningar;
_ 2:o) angående upplåtelse af mark m. m. till Örebro stad för
möjliggörande af reglering och kanalisering af Svartån;
3:o) angående försäljning af en del smärre kronolägenheter;
4:o) angående expropriation af jord från en statsverket till¬
hörig lägenhet till begrafningsplats för Ystads S:t Marim och S:t
Petri församlingar; samt
5:o) angående aflöning och lönetillskott åt lärare och lära¬
rinnor vid folkskolor m. m.
Föredrogs och hänvisades till Lag-Utskottet Kongl. Maj:ts sist-
lidne dag bordlagda proposition till Riksdagen, med förslag till
förordning om ändringar i förordningen angående fattigvården den
9 Juni 1871.
Föredrogs och lades till handlingarna Kongl. Maj:ts under går¬
dagen bordlagda skrifvelse till Riksdagen, i anledning af en sist-
förflutna riksdag beslutad lagförändring.
Föredrogos och hänvisades till Stats-Utskottet Friherre Rlincfcow-
ströms sistlidne dag bordlagda motioner:
N:o 8, angående dels åtskilliga reservations- och förslags¬
anslags förändrande till bestämda anslag, dels ock nedsättning af
några ordinarie anslag; samt
_ N:o 9r med åtskilliga förslag beträffande vissa delar af Kongl.
Maj:ts vid innevarande riksdag afgifna proposition angående stats¬
verkets tillstånd och behof.
N:o; 4.
N:o 4. 32
Tisdagen den 27 Januari.
Föredrogs och hänvisades till Lag-Utskottet Herr Claesons under
gårdagen bordlagda motion, N:o 10, om tillägg till 2 mom. i 12 §
af Kongl. förordningen angående inteckning i fast egendom den 16
Juni 1875.
Föredrogs och hänvisades till Stats-Utskottet Herr Casparssons
sistlidne dag bordlagda motion, N:o 11, angående afskrifning af en
del utaf grundskatten, m. m.
Efter föredragning af Herr Adelskölds under gårdagen bord¬
lagda motion, N:o 12, om aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående bestämmande af skyldighet för dem, som erhålla stats¬
understöd för resor och studier i utlandet, att derom afgifva be¬
rättelser m. m., blef motionen hänvisad till ett Tillfälligt utskott.
Justerades sju protokollsutdrag för detta sammanträde.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Grefve Strömfelt
under hela nästinstundande Februari månad.
Kammaren åtskildes kl. s/t 2 e. m.
In fidem
A. von Kmsenstjerna.
Onsdagen den 28 Januari.
33 N:o 4.
Onsdagen den 28 Januari.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.
Justerades protokollet för den 21 i denna månad.
Föredrogs och hänvisades till Lag-Utskottet Friherre von Krce-
mers sistiidne dag bordlagda motion, N:o 13, med förslag till än¬
drade bestämmelser angående skyldighet att deltaga i kostnad för
byggande och underhåll af kyrka och hvad dertill hör.
Föredrogos och hänvisades till Bevillnings-Utskottet Herr Man-
kells under gårdagen bordlagda motioner:
N:o 14, angående sockertullens nedsättande; och
N:o 15, om kaffetullens nedsättande.
Föredrogs och hänvisades till Lag-Utskottet Herr Manicells sist¬
iidne dag bordlagda motion, N:o 16, om upphäfvande af 18 kap.
15 § Strafflagen och ändring af andra lagrum, som stadga straff
för fylleri å allmänt ställe.
Föredrogos och hänvisades till Bevillnings-Utskottet följande,
under gårdagen väckta motioner:
N:o 17, af Herr Mankel], angående ändrade grunder förden
personliga sjukvårdsafgiftens utgörande; och
N:o 18, af Friherre Klinckowström, angående förhöjning af
tullen på åtskilliga lyx- och öfverflödsartiklar samt ändring i tull¬
taxans uppställning, m. m.
Föredrogs och hänvisades till Stats-Utskottet Herr Gawallms
sistiidne dag bordlagda motion N:o 19, angående vissa medels af¬
sättande till en fond för landets försvar.
Första, Kammarens Prot. 1885- N:o 4.
3
Sto 4. 34
Onsdagen den 28 Januari.
Föredrogs och lades till handlingarna Stats-Utskottets under
gårdagen bordlagda memorial, N:o 1, med den till innevarande
Riksdag af fullmäktige i Riksgäldskontor afgifna berättelse.
Anmäldes och bordlädes Banko-Utskottets memorial N:o 1, med
öfverlemnande af fullmäktiges i Riksbanken till Utskottet afgifna
berättelse.
Afgåfvos och bordlädes följande motioner:
N:o 20, af Friherre Barnekow, angående förböjning af an¬
slaget till husslöjdens befrämjande;
N:o 21, af Herr Pettersson, angående förändring i lagstift¬
ningen om kyrkotukten, m. m.;
N:o 22, af Herr Stjernspetz, om aflåtande af skrifvelse till
Kong! Maj:t i fråga om inskränkning af rättigheten att låta nöt¬
boskap beta på ohägnad skogsmark, som anses vara till gemen¬
samt mulbete upplåten;
N:o 23, af Herr Bexell m. fl., angående tull på spanmål och
åtskilliga andra jordbruksprodukter; samt
N:o 24, af Herrar Bexell och Söderberg, angående förhöj¬
ning af tullen på sulläder, m. m.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herr Fogelin under
fyra veckor från morgondagen.
Justerades fyra protokollsutdrag för detta sammanträde, hvar¬
efter Kammaren åtskildes kl. Va 2 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1885.