RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1885.. Ändra Kammaren. N:o 80.
Fredagen den 15 Maj.
Kl. 7 e. ro.
§ 1.
Fortsattes föredragningen af det i Bevillnings-Utskottets Betän- Angående
kande N:o 7 framlagda förslag till förordning angående vilkoren för vilkor en för
försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa fejning
drycker. af bra™™.
(Forts.)
I ordningen förekom § 23, som var af följande lydelse:
1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg
eller torg, och må å landet ej förläggas stad eller köping närmare
än en half mil, utan att Kongl. Maj;ts Befallningshafvande efter sär¬
skild pröfning och vederbörandes hörande det medgifvit och bestämt
vilkoren derför.
2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara
ljusa och luftiga, hafva en i förhållande till rörelsens omfattning till¬
räcklig storlek samt hållas i ordentligt skick.
Efter föredragning häraf anförde:
Herr A nd. Persson: Denna paragraf kan jag icke låta oanmärkt
passera. Det är här fråga om införandet af en ny princip, ett nytt
monopol, kan jag nästan säga, i bränvinslagen. Jag menar härmed
hvad som förekommer i första stycket af paragrafen, nemligen stad¬
gandet att det på landet icke får finnas försäljningsställen på 1/2
mils afstånd från stad eller köping. Nu förhåller sig så, att det
finnes åtminstone på ett ställe, som jag bestämdt har reda på, ett
samhälle med omkring 2,000 invånare, hvilket, som jag tror, är be¬
läget inom V2 mils afstånd från en stad, och hvarest, så länge den
nya bränvinslagen existerat, enligt Konungens Befallningshafvandes
medgifvande, funnits utskänkningsrättigheter på icke mindre än två
ställen. Nu kan jag icke finna det vara rimligt, att, då man icke
lägger någon befolkningssiffra till grund för utskänkningsrättigheters
beviljande i städerna, man likväl vill förbjuda bränvinsförsäljning på
eu plats, som har eu befolkning af 2,000 invånare. En sådan
Andra Kammarens Prat. 1885. N:o 60. X
N:o 60.
2
Fredagen den 15 Maj, e. m.
Angående rättighet tillkommer dock alla städer, ändock invånareantalet icke
vilkor™ /(»uppgår till stort mer än några hundra personer.
(rf bränvin Motiven till det förevarande Kongl. förslaget äro hemtade från
fFraT\' bränvinskomiténs betänkande. Men nu är att märka, att bränvins-
( 01 9'; komitén gått ut från den åsigt, att man skulle ega rättighet att
bilda bränvinsförsäljningsbolag så väl på landet som i städerna.
Detta förslag blef emellertid icke accepteradt, och då förstår jag icke
hvarför man skall göra ett absolut förbud för den kommun på lands¬
bygden, som ligger på nyssnämnda afstånd från en stad, att hålla
sig ett lagligt bränvinsförsäljningsställe. Skulle derstädes oordningar
uppstå eller olagligheter begås, eger ju Konungens Befallningshaf¬
vande att gripa in och förbjuda försäljningsrättighetens "vidare ut¬
öfvande, ja, att aldrig ens från början medgifva någon sådan, om det
ansåges förenligt med det allmänna bästa.
På grund af livad jag nu yttrat anhåller jag att få framställa
det yrkande, att ur paragrafens lista mom. måtte utslutas det stycke,
som börjar med orden »och må landet» etc., under det 2:dra mom.
bibehålies oförändradt.
Häruti instämde Herr Olof Andersson.
Herr Wieselgren yttrade: Jag ber få erinra den siste talaren
derom, att här alldeles icke är fråga om något absolut förbud, då
det ju heter: »försäljningsställe må å landet ej förläggas stad eller
köping närmare än eu half mil, utan att Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande efter särskild pröfning och vederbörandes hörande det med-
gifvit och bestämt vilkoren derför.» Jag beköfver icke fästa Kamma¬
rens uppmärksamhet på att det är alldeles nödvändigt att, derest
man vill det städerna skola på ett ändamålsenligt sätt kunna ordna
sitt bränvinsförsäljningsväsende, de hafva någon garanti för att icke
alldeles utanför deras portar anläggas ställen, hvilka förstöra all
effekt af deras sträfvanden att åstadkomma något bättre i denna väg.
Jag tror derför verkligen icke att landsbygdens herrar representanter
behöfva låta sig påverkas af Herr Perssons motion derhän att anse
sig böra afslå paragrafen i den form Kongl. Maj:t framstäf densamma.
Jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts förslag i den föredragna punkten.
IJerr Öl. Jonsson: Icke heller jag tror att det ifrågavarande
förslaget har så stor betydelse, då det ju beror på Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande att meddela den berörda tillåtelsen; men jag
kan i alla fäll icke undgå att gifva den förste talaren rätt deri, att
stadgandet dock innehåller en oegentlighet. Och mot de skäl Herr
Wieselgren anfört, eller att den ifrågavarande inskränkningen måste
finnas, på det att städerna obehindradt må kunna ordna sin bränvins-
handel, vill jag endast anföra, att man på samma grund lika väl kunde
gifva kommunerna i landsbygden rätt att förbjuda bränvinsutskänk-
ning i sådana städer, som äro belägna inom eu half mil från kom¬
munens gräns. Således tycker jag att just det skälet Herr Wiesel¬
gren androg icke var så lämpligt att komma fram med.
Fredagen den 1E Maj, e. m. 3 K:o 60.
Herr Sven Nilsson: Jag instämmer för min del i Herr Anders Angående
Perssons yrkande. Jag anser ifrågavarande tillägg alldeles obehöf- horeri för
list, ty om kommunalstämma och kommunalnämnd medgifva inrättande
af en krog på ett sådant ställe, som här är i fråga, så bör man
val kunna hysa det förtroende till Konungens Befallningshafvande, '
att han griper in. Och derest olägenheter eller oordningar uppstå,
som demoralisera belolkningen eller vålla staden olägenheter på
sedlighetens^ och nykterhetens område, lära väl stadens myndigheter
icke underlåta att derpå fästa vederbörande Konungens Befallnings-
hafvandes uppmärksamhet, som med nu gällande bestämmelser kan
förhindra sadant. Jag tror således icke att städerna, såsom Herr
Wieselgren befarade, skola komma att hindras i att ordna bränvins-
lorsäljningen på lämpligaste sätt, derest nämnda bestämmelse bort-
toges. Det är val sant, såsom den förste talaren jemväl erinrade,
att så väl i bränvinskomiténs betänkande, som reservanternas förslag
förefinnes ett stadgande af enahanda innehåll som det nu ifråga¬
varande och som varit motivet för Kongl. Maj:ts förslag. Men det
är härvid att märka, att helt andra principer ligga till grund för
dessa förslag än de, som gjort sig gällande i det föreliggande förslaget.
Jag har visserligen varit med om det nu föreslagna stadgandet i
komiténs förslag, och detta helt naturligt derför, att jag hyste den
åsigten, att bränvinsförsäljningen skulle lemnas fri. Men då Kongl.
Maj:t. framlagt ett förslag, bygdt på nu bestående grunder, så kan
det icke vara skäl att nu införa bestämmelsen. Jag anhåller der¬
för om bifall till Herr Anders Perssons yrkande. .Skulle stadgandet
stå qvar, så skulle åtminstone befolkningen på landet derigenom lätt
kunna få den uppfattningen, att man med detsamma åstadkommer
ett än ytterligare monopoliserande af bränvinshandeln i städerna.
Herr Öl. Persson instämde i detta yttrande.
Herr Boström: Jag tillåter mig blott göra en erinran. I det
af bränvinskomitén afgifua förslag finnes ett stadgande af enahanda
innehåll som det nu förevarande, och reservanterna voro med öfriga
ledamöter ense om lämpligheten af en sådan bestämmelse. Jag an¬
håller om bifall till Kongl. Maj:ts i öfverensstämmelse med detta
stadgande framlagda förslag.
Herr Sven Nilsson: Jag ber få fästa uppmärksamheten på, att
jag i mitt förra yttrande uppgå!' det förhållande, som den siste talaren
åberopat. Men på samma gång upplyste jag, att det var helt andra
principer, som genomgingo komiténs och reservanternas förslag, än
de, Indika ligga till grund för Kongl. Maj:ts förslag. Jag var ange¬
lägen om att erinra om detta uti mitt förra anförande, just för att
ådagalägga, att genom mitt uppträdande i denna fråga jag icke visat
någon inkonseqvens.
Herr Ljungman: Äfven jag ber att fä instämma i Herr Anders
Perssons yrkande. Jag gör detta med hänsyn till de förhållanden,
som råda på landsbygden omkring åtskilliga småstäder, som öppen-
N:o 60. i Fredagen den 15 Maj, e. m.
Angående bart från samma landsbygd draga den hufvudsakliga inkomsten af
vilkoren för s\n bränvinsförsäljning, men hvilka göra alls intet för att afhjelpa
Ä2 de olägenheter, som derigenom tillskyndas landsbygden, och den
rpTT’ demoralisation,' som der uppstår. Vilja bolagen i städerna hafva
u?orts'-) monopol å bränvinsförsäljningen äfven inom den städerna omgifvande
landsbygden, bör denna senare ock fä vara med om städernas vinst
och förmåner af den monopoliserade bränvinsaffären, på det att den,
liksom städerna, måtte varda satt i tillfälle att nödigt sörja för det
ur nämnda affär härrörande samhällsondas förminskande. Det är
nemligen icke ensamt städerna, som deraf äro i behof. Jag tror
derför, att Herr Wieselgren allt för mycket tagit i betraktande
göteborgsförhållanden, men förbisett landsbygden. För öfrigt kan
jag icke se, att han fullt rätt uppfattat ifrågavarande stadgandes
innehåll. Det må väl vara sant, att paragrafen icke stadgar uttryck¬
ligt förbud mot förläggande af försäljningsställe å sådan plats, hvarom
bär är fråga, men denna paragraf är dock så affattad, att den innebär
en uppmaning till Konungens Befallningshafvande att utslå framställ¬
ning, som i en sådan rigtning göres.
Öfverläggningen var slutad. Efter upptagande af de gjorda yr¬
kandena gaf Herr Talmannen propositioner så väl på godkännande
af den förevarande paragrafen i otorändradt skick som ock på god¬
kännande af densamma med den förändring deri, som af Herr And.
Persson under öfverläggningen föreslagits; och fann Herr Talmannen
den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad. Som
votering begärdes, blef eu så lydande omröstningsproposition uppsatt,
justerad och anslagen:
Den, som vill, att § 23 uti det af Bevillnings-Utskottet i Betän¬
kandet N:o 7 framlagda förordningsförslag skall i otorändradt skick
godkännas, löstal¬
ja,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren godkänt nämnda § med den för¬
ändring deri, som af Herr Anders Persson i Mörarp under öfverlägg¬
ningen föreslagits.
Omröstningen försiggick och utföll med 64 ja mot 86 nej; hvadan
Kammaren för sin del beslutat, att ifrågavarande § skulle erhålla
följande lydelse:
»Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg eller
torg».
Fredagen den 15 Maj, e. in.
5 N:o 60.
§§ 24 och 25.
Godkändes.
§ 26 lydde:
Enligt Kongl. May.ts förslag:
1. Minuthandel med bränvin
må ega rum söeknedagar från
klockan 8 förmiddagen till 9 efter¬
middagen utom ä dagen före sön-
eller helgdag, då den ej må fort¬
fara längre än till klockan 7 efter¬
middagen.
2. Iskänkning af bränvin må
under söeknedagar begynna tidi¬
gast klockan 6 på morgonen och i
stad eller köping i allmänhet ej
fortfara längre än till klockan 10
och å landet till klockan 8 på af¬
tonen, men vare å dagen näst före
sön- eller helgdag ej medgifven
efter klockan 7 eftermiddagen.
3. Under sön- och helgdagar
vare iskänkning åf bränvin i stad
tillåten endast vid middagstiden
under högst tre timmar, som af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
efter kommunalstyrelsens hörande,
bestämmas.
4. På landet vare å sön- och
helgdagar all annan bränvins-
ntskänkning förbjuden än på gäst-
gilvaregårdar åt resande.
5. Under gudstjenst skall ut-
skänkningsställe alltid vara till-
stängdt.
6. Skulle ytterligare inskränk¬
ningar i de här ofvan i denna §
bestämda tiderna för bränvins-
utskänknings utöfvande befinnas
erforderliga, eger Kongl. Majs
Befallningshafvande att på fram¬
stående
vilkoren för
försäljning
af bränvin.
(Forts.)
Enligt Utskottets förslag:
1. Minuthandel med bränvin
må ega rum endast söeknedagar
från klockan 8 förmiddagen till 9
eftermiddagen utom å dagen före
sön- eller helgdag, då den ej må
fortfara längre än till klockan 7
eftermiddagen.
2. Utskänkning af bränvin må
under söeknedagar begynna tidi¬
gast klockan 6 på morgonen och i
stad eller köping i allmänhet ej
fortfara längre än till klockan 10
och å landet till klockan 8 på af¬
tonen, men vare å dagen näst före
sön- eller helgdag ej medgifven
efter klockan 7 eftermiddagen.
3. Under sön- och helgdagar
vare i allmänhet all utskänkning
af bränvin förbjuden.
4. Der särskilda omständighe¬
ter föranleda behof af inskränk¬
ning eller utsträckning af de här
ofvan i denna § bestämda tiderna
för bränvinsförsäljnings utöfvande,
eger Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande i förra fallet på fram¬
ställning af kommunalstyrelse samt
i alla händelser efter magistrats
eller kommunalnämnds hörande
derom förordna.
5. Under gudstjenst skall ut-
skänkningsställe alltid vara till-
stängdt.
(Se ofvan mom. 4.)
Nät 60.
6
Fredagen den 15 Maj, e. m.
Angående Enligt Kongl. Maj.ls förslag.
VllJcOVdYb JÖV
försäljning ställning af kommunalstyrelse samt
af bränvin, efter magistrats eller kommunal-
(Forts.) nämnds körande derom besluta.
7. Der rätt till utskänkning
enligt § 13 mom. 1 lemnats till
utöfning vid läger eller der trupp
eljest är för flere dagar samman¬
dragen, må bränvin utlemnas en¬
dast till lägerpersonalen ock till
förtäring på stället samt utskänk-
ningeu ej ega rum före klockan
6 förmiddagen eller efter klockan
5 eftermiddagen; dock vareåsön-
ock helgdagar all utskänkning för¬
bjuden utom under högst tre tim¬
mar vid middagstiden, kvilka af
högsta befälhafvaren på stället be¬
stämmas.
I afgifven reservation hade Herr E. G. Boström, med hvilken
Herrar A. Svensson i Lösen och J. Johansson i Noraskog instämt,
yrkat, att denna § måtte erhålla nedan angifna lydelse:
1. Minuthandel med bränvin må ega rum endast söcknedagar
från klockan <3 förmiddagen till 9 eftermiddagen utom å dagen före
sön- eller helgdag, då den ej må fortfara längre än till klockan 7
eftermiddagen.
2. Utskänkning af bränvin må begynna tidigast hlockan 6 på
morgonen och i stad eller köping i allmänhet ej fortfara längre än
till klockan 10 och å landet till klockan 8 på aftonen.
3. På landet vare å sön- och helgdagar all annan bränvins-
utskänkning förbjuden än på gästgifvaregårdar vid måltider åt re¬
sande.
4. Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara till-
stängdt.
5. Der särskilda omständigheter föranleda behof af försäljnings¬
tidens inskränkning eller utsträckning, eger Kongl. Majds Befallnings¬
hafvande att på framställning af kommunalstyrelse samt efter magi¬
strats eller kommunalnämnds hörande derom förordna.
Sedan paragrafen, sådan den af Utskottet föreslagits, blifvit upp¬
läst, lemnades ordet, på begäran, till:
Herr Boström, som anförde: I denna punkt har jag varit af
olika mening, och äfven i Utskottets afdelning har gjorts en annan
åsigt gällande, hvilken vill bibehålla hittills gällande bestämmelser.
På de skäl, som finnas anförda i reservationen, tillåter jag
mig hemställa, att § 26 måtte erhålla den lydelse, som der finnes
angifven.
Enligt Utskottets förslag:
(Se ofvan mom. 4.)
(Utgår.)
Fredagen den IS Maj, e. m.
7
jV:o 60.
Vidare yttrade: Angående
vilkoren för
Herr Hedin: Efter de skiftande öden, som det föreliggande för-
slaget till försäljningslag redan genomgått, befarar jag icke att eu (Forts)
återremiss af ett moment af denna § skulle medföra någon nämn¬
värd förlängning af riksdagen. Jag skall derför taga mig friheten
föreslå, att Kammaren måtte återremittera 24 §:s mom. 4.
Det var en gång, Herr Talman, en landshöfding — som väl icke
många äro det — hvilken i en debatt i Första Kammaren uttalade
den åsigt, att Kongl. Maj:t vid tolkning och tillämpning af en af
Riksdagen eventuel antagen lag skulle komma att till sin uppbyggelse
och ledning studera Stats-Utskottets motivering för lagförslaget. En
annan landshöfding protesterade mot hvad han kallade »den farliga
läran» att Kongl. Maj:t skulle vara bunden icke af riksdagsbeslutets
ordalydelse, utan af hvad Stats-Utskottet hade skrifvit i sin motivering.
Jag vill nu icke yttra mig om huru vida denna lära är farlig eller
ej. Men då jag antager, att Kongl. Maj:t nog har tillgång till Stats-
Utskottets och andra Utskotts alla motiveringar, torde anvisningen
för Kongl. Maj:t ej vara omöjlig att iakttaga. Deremot misstänker
jag, att det samma icke är förhållandet med alla vederbörande här
i landet, som kunna få något att göra med tillämpningen af 4 mom.
i 24 §.
Jag tror icke att det är så säkert, att de alltid hafva detta
Bevillnings-Utskottets utlåtande till hands för att på sidan 25 der¬
städes inhemta hvad som annars torde vara svårt att fatta, nemligen
huru denna paragraf skall rätteligen förstås. Jag har åtminstone icke
varit i stånd, genom att endast studera densamma, att begripa hvad
Utskottet menar, men jag har slutligen fått det klart för mig genom
att läsa och läsa om igen hvad som förekommer litet nedom midten
af sidan 25 i betänkandet. Utom det att detta moment i allmänhet
förekommit mig något oklart, har jag tyckt det vara särdeles märk¬
värdigt att, under det man, som jag tror, med rätta föreskrifvit initiativ
från kommunalstyrelsernas sida för att Konungens Befallningshafvande
skall hafva rätt att påbjuda inskränkning i tiden för utskänkning af
bränvin under sön- och helgdagar, ett sådant initiativ deremot icke
skulle behöfvas, der fråga kunde uppstå att påtvinga en kommun en
utsträckning af denna tid emot dess egen vilja. Magistraten eller
kommunalnämnden skulle visserligen i så fäll höras, men Konungens
Befallningshafvandes beslutanderätt skulle likväl stå qvar oförkränkt.
Jag kan för min del hvarken tro, att en dylik bestämmelse kan vara
lämplig, eller att någon kan erkänna paragrafens syfte vara så korrekt
och klart uttryckt, att en hvar, som skall tillämpa paragrafen, utan
svårighet kan förstå densamma. Derför, och då åtskilligt annat i
lagen redan blifvit återremitteradt och Bevillnings-Utskottet i alla
händelser får handlägga lagen en gång till, hoppas jag att Kam¬
maren skall bifalla mitt yrkande på återremiss af 4:de momentet af
nu föredragna paragraf.
Herr vice Talmannen L. O. Larsson: Jag skall tillåta mig att
framställa ett yrkande för den händelse att Utskottet icke kan ge
N:o 60.
Fredagen den 15 Maj, e. m.
Angående en tillfredsställande förklaring. Enligt l:a mom. i föredragna § heter
vilkm-en för att minuthandel med bränvin må ega rum endast söcknedagar
of 'bränvin från klockan 8 förmiddagen, i 2:a mom. åter heter det, att utskänkning
(Forts) a*' bränvin må begynna tidigast klockan 6 på morgonen. Jag kan
icke finna någon förklaringsgrund, hvarför man skall få börja att
försälja supar tidigare än försälja bränvin litervis, och jag kan ej
heller inse nödvändigheten att börja denna försäljning supvis sä
tidigt, som redan klockan 6 på morgonen, under det att tiden för
utminutering bestämmes till klockan 8. Jag föreställer mig nemligen
att den, som köper en hel liter bränvin, behöfver börja tidigare
på morgonen för att hinna med detsamma, än den som köper en
sup, som man fortare hinner med. För Utskottets förslag finner jag
intet rimligt skäl. Man har sagt att anledningen till föreslagna be¬
stämmelsen, att utskänkningen skulle få ega rum så tidigt som redan
klockan sex på morgonen, vore den, att arbetaren redan vid den tiden
behöfde fä sig en sup. Men jag får säga att den arbetare, som är
i behof att få en sup redan klockan sex på morgonen och som redan
så tidigt börjar supa, den har jag icke mycket förtroende för, och
för en sådan vore det bäst, om krogen vore stängd hela dagen. På
landsbygden börjar man arbetet ofta nog mycket förr än klockan
6, men icke förekommer af den anledningen, att man börjar taga
supar så tidigt. Jag anser att man kunde vara mycket belåten med
om i 2:dra momentet tiden, då utskänkning finge begynnas, bestämdes
till klockan 8 i stället för klockan 6 på morgonen, ty det är allt
tids nog att börja supningen. Jag hemställer att Kammaren måtte
besluta nämnda förändring. För öfrigt yrkar jag bifall till Utskottets
förslag.
Herr Gustafsson: Jag har alltid, då jag hört någon för¬
kättra nykterhetsverksamheten, tagit densamma i försvar, emedan
jag kommit till öfvertygelse om det välgörande inflytande denna
verksamhet utöfva!'. Jag skall också i dag taga nykterhetssaken i
försvar, men denna gång icke mot nykterhetssakens fiender, utan
mot dess ifrigaste förkämpar. Det synes mig, som om nykterhets-
sträfvarne nu hafva kommit till den point, då man på dem kan
tillämpa den satsen, att menniska!! har lättare att bära motgången
än medgången. Den framgång nykterhetsvännerna haft synas de
icke kunna bära, utan vilja de nu slä öfver till ytterlighet och deri¬
genom skada sin egen sak. Om nu § 26 skulle blifva antagen, så
skulle otvifvelaktigt detta beslut åstadkomma eu reaktion mot den
sak, för hvilken nykterhetssträfvandena hittills verkat, och paragrafen
alltså verka i motsatt rigtning, än den man åsyftat. I stället för
att såsom hittills väcka sympatier, skulle nykterhetens sak framkalla
antipati. Det kan icke vara rätt och billigt att, om bland ett hundra
personer några få missbruka de starka dryckerna, alla öfriga, som
äro måttlige, skola straffas för detta fåtals skull.
Hans Excellens Herr Statsministern har sjelf yttrat, att förbudet
i fråga innebure, att man för mycket ingriper i den enskildes rätt,
och så är också verkligen fallet här. Skulle man vinna något genom
denna åtgärd, så skulle det vara skäl att vidtaga densamma, men
9
N:o 60.
Fredagen den 16 Maj, e. m.
jag tror icke att den skulle vara till något gagn; man skall icke Angående
vinna det mål, som man åsyftar. Om man beslöte att krogarne »tikorm för
skulle hållas stängda på sön- och helgdagar, så frågas: hvad skulle
då inträffa? Jo, att de, som eljest plägade göra ett måttligt bruk af
starka drycker, blefve nu nödsakade att för dessa dagar köpa hem 01 9
för sitt behof, och hemmen blefve förvandlade till krogar. Jag tror
icke att. nykter!)etssaken skulle vinna derpå, utan i stället skadas.
Hvad blir följden, om under dessa dagar krogarne höllos stängda för
personer, som blifvit vana vill att der förtära sin toddy och dylikt?
Jo, de komma att i hemmen förtära så mycket mera af hvad som
kunnat anskaffas. För öfrigt om på offentliga ställen icke konjaks-
toddar serveras, så drickas så många flera glas sherrytoddar i stället;
får man nu ej köpa bränvin, så griper man till Öl o. s. v. Och hvad Öl
och vin beträffar, så hafva ju nykterhetsifrarne sjelfva. påstått, att dessa
drycker äro svårare fiender till nykterhetens sak än bränvin. Mine
herrar, jag skulle kunna anföra några exempel på, huru liten nytta
dylika förbud medföra. Det finnes en stor handelsstad i vårt land,
der principalerna icke tycka om att deras biträden besöka allmänna
ställen. Hvad har följden deraf blifvit? Jo, att det finnes ingen stad
i vårt land, der kontorister och handelsbiträden hemfalla så mycket
till dryckenskap i hemmen, som just i den staden.
Det har befunnits leda till mycket mindre missbruk att förtäringen
får ega rum på allmänt ställe, och inför allmänhetens blickar, då deremot
förtäringen i hemmen kan medföra vida större missbruk. Man tvingar
derigenom personer, som eljest skulle nöjt sig med att dricka Va liter,
att köpa hem en hel liter, och säkert är, att har man väl den hela
litern hemma, så nog blir den urdrucken; om man icke rår med den
ensam, skaffar man sig på ett eller annat sätt sällskap. Jag ber att
fä tala om för herrarne, huru det ser ut i en kommun, der man
infört absolut förbud mot all bränvinsförsäljning. Jag företog för
en tid sedan en resa för att bese eu af vårt lands naturskönaste
provinser och ville begagna tillfället att på samma gång studera
folklifvet. När jag kom dit, tog jag in på en gästgifvaregård. Mid¬
dagen kom och smörgåsbordet stod dukadt, men bränvin fäns der
icke. Jag frågade efter orsaken dertill, och med mystiska miner
och blinkningar svarade man, att der herskade absolut förbud mot
att sälja spirituösa, men huru det var, fick jag se, att den ene efter
den andre af gästerna försvann in i en garderob. Jag tänkte då:
jag skall val se efter hvad det är för märkvärdigt med den der
garderoben,_ och äfven jag försvann dit in. Och hvad tror väl her¬
rarne, att jag fick se der; jo der stod bränvinskaraffiner i långa
rader, och icke blott der, utan nästan i hvart enda rum fans der
något skåp med en bränvinsflaska. På räkningen upptogs icke något
bränvin, men supen fick man i alla fäll, så mycket man ville ha.
Hädan t blir följden, då man lägger allt för stort band på menniskans
frihet och stadgar dylika absoluta förbud. På samma gästgifvaregård
sammanträffade jag med en agent för ett vinhandelshus, på vägen till
ångbåten träffade jag eu till och, när jag kom ombord, ytterligare en;
således funnos der då icke mindre än tre vinagenter. ' Jag uttalade
min förvåning deröfver och förmodade, att de der icke skulle hafva
\:o 60.
10
Fredagen den 15 Maj, e. m.
Angående någon marknad. Men hvad fick jag till svar; jo, sade de, här hafva
vilkorm för Yj ],]ant[ våra bästa kunder; här sälja vi mycket vin, mer än på
af bränvin c^e flesta andra ställen; då de icke få bränvin, köpa de i stället de
(Forts.) starkaste viner. Så stod det till i den kommunen. Jag kom sedan
till eu annan kommun i samma provins, der icke något absolut
förbud herskade, meni der fördes ett nyktert och i allo sedligt lif.
Man säger: »man skall icke fresta njpnniskan»; men det är just genom
slika absoluta förbud man framkallar frestelsen, det är på det sättet
man förleder dem till lagöfverträdelser. Min tro är, att om man
vill göra menniskan godt, skall man söka höja henne, icke sänka
henne, men detta senare gör man, om man sätter henne under allt för
strängt förmynderskap. Derför bör man på öfvertygelsens, frivillig¬
hetens väg söka motverka fylleriet, men icke genom några absoluta
förbud. Man medger ju allmänt, att nykterhetens sak på senare
tider gått icke obetydligt framåt. Men vill man stifta dylika tvångs¬
lagar, då befarar jag att nykterhetssaken åter kommer att gå bakut;
och det är derför jag vill söka försvara nykterhetens sak mot nykter-
hetsvännerna sjelfva. Herr Wieselgren yttrade här om dagen, att
det är den allmänna meningen, som bör bestämma huru långt lag¬
stiftningen bör gå; sedan den allmänna meningen uttalat sig, bör
lagstiftaren derunder sätta sigillet. Ja, det är äfven jag med om;
men den allmänna meningen är icke för några absoluta förbud; det
är endast en liten hop af ifriga fantaster, som påyrka sådana. När
allmänna meningen en gång uttalat sig i den rigtningen, då skall
äfven jag vara med att sätta sigillet derunder. Herr Talman, jag-
anhåller om bifall till Herr Boströms reservation, hvilken jag anser
bättre, än Utskottets förslag, tillgodose folkets och frihetens sak.
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander: Jag tillhör
ingalunda antalet af dem, som anse, att man genom allt för långt drifven
stränghet, allt för restriktiva åtgärder främjar den sak, som i detta
fall ligger oss alla om hjerta!, nemligen nykterhetens befordrande;
och detta derför att en för långt drifven stränghet dels kan fram¬
kalla missbruk och öfverträdelser af de stränga förbuden och dels i
den allmänna meningen kan verka en reaktion, som söker sig uttryck
i en förändrad lagstiftning, som går för långt i alldeles motsatt retning.
Med denna min uppfattning var det naturligt, att när förliden års
Riksdag i princip beslöt förbud mot utskänkning af spirituösa under
sön- och helgdagar, jag fann det välkommet, att en omarbetning af
hela b r ä n v in s 1 a gs t i ft n i n ge n förestod och att ett helt nytt förslag till
förordning i detta ämne skulle underställas innevarande Riksdag, så
att med det partiella förslagets undanskjutande Riksdagen skulle
komma i tillfälle att taga den bär föreliggande frågan under förnyad
ompröfning. Men oneklig^ är, å andra sidan, att hela denna lag¬
stiftning nästan uteslutande hvital- på restriktiva grunder, den är så att
säga en sammanfattning af en hel mängd af restriktioner. Det kan
vid sådant förhållande vara svårt att bestämma gränsen, hvar man
skall sluta, och det var också derför samt till följd af det afseende,
jag för min del alltid är sinnad att fästa vid Riksdagens uttalanden,
som jag ansåg, att vid uppgörande af det nya förslaget en ganska
11
N:o 60.
Fredagen den 15 Maj, e. m.
afgörande hänsyn borde tagas till den åsigt, som förra Riksdagen i Angående
ämnet omfattat. Det är också derför, som herrarne finna, att detvjlkorf.1 för
Kongl. förslaget har i princip accepterat förra Riksdagens beslut, ehuru afbramm
jag visserligen får erkänna, att jag icke vågade gå så långt som förra (Fort(0 '
Riksdagen gjorde, utan af hänsyn till öfliga lefnadsvanor, hvilka inga¬
lunda kunna anses af klandervärd beskaffenhet, ansåg att en viss
tid under ifrågavarande dagar borde lemnas öppen för utskänkning
af bränvin. Jag erkänner emellertid, att det finnes ganska stora
praktiska svårigheter vid att tillämpa en sådan bestämmelse, som
innehålles i den Kongl. propositionen. En ärad ledamot af denna
Kammare, Herr Wieselgren, har väckt en motion, som går i samma
syfte, men afser att under de ifrågavarande dagarne medgifva ut¬
skänkning endast vid måltider åt spisande gäster, och har Kammaren
större sympati för ett så beskaffadt förslag, har jag icke något att
deremot erinra.
Men det var en annan sak i förra Riksdagens beslut, som hos
mig uppväckte de allra största betänkligheter, och det var det för¬
hållandet, att under det lagen bestämde såsom regel, att bränvins-
utskänkning under ifrågavarande dagar skulle vara förbjuden, med-
gaf den, att Konungens Befallningshafvande skulle ega rättighet att
meddela undantag från förbudet. Nu är det visserligen sant, att
våra lagar och författningar mångenstädes innehålla bemyndigande
för administrativ myndighet att meddela undantag från gällande
föreskrifter, men hvarför jag specielt i detta fall hade de största be¬
tänkligheter vid att inrymma myndigheterna en sådan rätt, var der¬
för t att jag förutsåg, att tillämpningen af en sådan föreskrift skulle
blifva den, att företrädesvis vissa klasser af utskäokningsställen
skulle komma i åtnjutande af förmånen, under det att lagens förbud
skulle blifva gällande för alla andra, och att det just skulle blifva
de ställen, som besöktes af de mera bemedlade, hvilka skulle få til¬
låtelse att utskänka spirituösa, under det att på de ställen, till
hvilka de mindre bemedlade och arbetarne företrädesvis äro hän¬
visade, utskänkning skulle enligt lagens föreskrift vara förbjuden.
Det är tillräckligt inånga förhållanden, som i allt fall framkalla skilj¬
aktigheter mellan samhällets olika medlemmar och hvilka icke kunna
undvikas, och derför må jag säga, att jag hyser mycken betänklig¬
het vid att genom lagstiftningen medverka till att i fall sådana som
detta uppdraga eu ny gränsskilnad, hvilken jag föreställer mig icke
skulle kunna annat än förefalla ganska stötande och vara egnad att
i vidsträckta kretsar framkalla missnöje. Det må vara sant, att i
en och annan af de största städerna möjligen icke detta missnöje
skulle blifva så stort, beroende derpå att der skulle alltid i följd af
förhållandenas natur ett ganska stort antal ställen komma i åtnju¬
tande af dispens från förbudet, äfvensom att der finnas så beskaffade
utskänkningsställen, som mottaga en mycket talrik publik, tillhörande
olika samhällsklasser; och det kan derför hända, att i dessa städer
missförhållandet icke skulle komma att sticka så bjert i ögonen, som
i det stora flertalet städer. Men hvarhelst missförhållandet skulle
framträda, der skulle det också i min tanke verka menligt. Nu har
N:o 60.
12
Fredagen den 15 Maj, e. m.
Angående Utskottet emellertid återupptagit det af förra Riksdagen fattade be-
vilkoren för s]utet och de erinringar, jag från min ståndpunkt nu ansett mig
faf8&vm höra gorå, drabba följaktligen äfven det nu af Utskottet tillstyrkta
(Forte) förslaget. Jag har också eu annan erinran deremot, beroende derpå,
1 att jag aldrig kan tro annat än att en sådan bestämmelse skall gifva i
viss mån fog för tal om administrativt godtycke. Vi hafva ju under
diskussionen hört, huru olika den enes och andres uppfattning är i
dessa frågor. Den ene anser, att man främjar nykterheten genom
långt gående restriktiva åtgärder, den andre anser, att friheten är
den bäste regulatorn, och att man på frihetens och öfvertygelsens väg
hör söka vinna målet. Om man nu tänker sig en länsstyrelse, som
skall tillämpa de här ifrågasatta bestämmelserna, blir det icke då
alldeles gifvet, att den tillämpning deraf, länsstyrelsen skall gorå
gällande, kommer att bero på olika uppfattning hos länets styresman i
detta fall. I det ena länet kommer då att tillämpas ett förfarings¬
sätt, i det andra ett annat. En landshöfding kommer att tillämpa
lagen på ett sätt; men hans efterträdare på ett annat. Jag kan icke
föreställa mig, att eu sådan ordning kan anses fördelaktig. Jag
skulle dock lättare förlika mig dermed, om landshöfdingen både att
påräkna stöd i sina åtgöranden från något annat håll, men icke ens
det är medgifvet i 4:de momentet, der det heter: »Der särskilda om¬
ständigheter föranleda behof af inskränkning eller utsträckning af de
bär ofvan i denna § bestämda tiderna för bränvinsförsäljnings utöf¬
vande, eger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i förra fallet på fram¬
ställning af kommunalstyrelse samt i alla händelser etter magistrats
eller kommunalnämnds hörande derom förordna.» Således erfordras
kommunalstyrelses framställning endast der det är fråga om inskränk¬
ning, men när det är fråga om utsträckning är det ej kommunalsty¬
relses framställning, som skall föranleda Konungens Befallningshaf-
vandes medgifvande. Vill man lemna länsstyrelsen en sådan rätt,
som Utskottet här föreslagit — hvilken rättighet jag under alla om¬
ständigheter anser vara ganska betänklig — vore det dock en be¬
stämd fördel, att man i detta fall gåfve den administrativa myndig¬
heten stödet af eu kommunal myndighets uttalande i frågan. Undf¬
alla omständigheter får jag saga, att jag är glad att, i händelse Ut¬
skottets förslag blifver Riksdagens beslut, hafva fästat uppmärksam¬
heten på de oegentligheter, som säkerligen komma att blifva eu följd
af detta förslags tillämpning. Vill man derför icke taga steget
fullt ut att meddela ett förbud gällande för alla, då tror jag för min
del att det är vida klokare att bibehålla den nuvarande lagstiftningen,
som hvilar på den regeln att utskänkningen är tillåten på sön- och
helgdagar, men att, der en kommun vill hafva en begränsning i detta
afseende, den administrativa myndigheten är befogad att medgifva en
sådan. Det förefaller mig, att det är antingen på den vägen eller
på det absoluta förbudets väg, om man vågar inlåta sig derpå, som
man bör ordna denna sak. Men den medelväg, Utskottet här före¬
slagit, synes mig af de skäl, jag tagit mig friheten antyda, icke vara
tillfredsställande, utan tvärt om säkerligen egnad att framkalla ganska
mycket missnöje.
Fredagen den 15 Maj, e. m.
13 N:o 60.
Herr J. H. G. Fredliolm: Stadgande^ i denna § hafva syn- Angående
barligen tillkommit i nykterhetens intresse, men jag för min del tör
betviflar, att man kan vinna någon större nykterhet genom att beträda a/iränvin
en väg sådan som denna, och jag anser mig derför pligtig att i (Port8)
en så vigtig fråga, en fråga, som så djupt ingriper i menniskornas
lefnadsvanor, tillkännagifva min mening.
Jag tror icke, att man vid sträfvande! att befrämja nykterheten
bör tillgripa någon sådan åtgärd, som allt för våldsamt gör intrång
på individens lefnadsvanor; och likasom olika individer, så hafva
också olika samhällen sina olika vanor. Det existerar icke samma
lefnadsvanor i en stad sådan som Stockholm som i ett mindre sam¬
hälle. Derför tror jag att man får taga hänsyn till dessa olika
förhållanden, så att, då man stiftar eu lag angående inskränkning i
utskänkningstiden, man icke uppställer såsom princip, att bestäm¬
melserna skola gälla utan undantag, vare sig för riket eller för indi¬
viderna, ehuru jag villigt medgifver att en sträng rättvisa krafvel-, att
den ena individen icke behandlas bättre än den andre, den fattige
icke sämre än den rike. Men om man återigen håller sig uteslu¬
tande till den stränga rättvisan, så att utskänkningstiderna blifva
lika för alla, skapar man en ny orättvisa, derför att lefnadsvanorna
och måltidstimmarne hos den ena och den andra äro så olika. Hvad
särskild! Stockholm beträffar, så är det min öfvertygelse, att, om
utskänkningen der skall vara slut på alla offentliga ställen kl. 10
på aftnarne och om lördagarne kl. 7 samt under hela söndagarne,
detta skall komma att verka en högst betydlig rubbning i lefnads¬
vanorna för en stor del af denna städs befolkning. Man kan visser¬
ligen säga, att så icke bör inträffa, emedan ingen påstått att ut-
skänkningsställena vid de föreslagna tiderna skola stängas, utan en¬
dast att utskänkningen då skall upphöra, och jag skulle vara benä¬
gen att göra detta medgifvande, för så vidt jag trodde det vara
möjligt att genom en lag få folk att på bestämda tider förtära andra
drycker än sådana, Indika de anse för sig vara de lämpligaste och
bästa. Skulle något annat vara möjligt, skulle jag vara den förste
att vara med om att rösta för att utskänkningen må afslutas på de
sagda tiderna. Men då jag tror det skall vara fåfängt att på det
sättet genom lag införa begagnandet af andra drycker, mindre skad¬
liga än spritdrycker, såsom t. ex. Öl i Tyskland och té i Ryssland,
så är jag öfvertygad om att dessa tidsbestämmelser skola komma
att hos många af Stockholms invånare framkalla ovilja. Det för¬
vånar mig, att, då ifrågavarande bestämmelser blifvit framkallade
af den Riksdagens skrifvelse, hvari Riksdagen uttalat eu önskan,
att något måtte göras för att inskränka utskänkningen under sön¬
dagarne, regeringen icke tyckte detta vara nog att till en början
hålla sig till, utan i stället gått ännu längre och utsträckt förbudet
äfven till lördagsaftonen, så att utskänkningen då skall vara slut
kl. 7. Man har såsom skäl derför anfört, att, om man afser att med
förbudet af utskänkning på söndagarne åt befolkningen bereda till¬
fälle att spara arbetskraft, samma skäl äfven skulle gälla om lör¬
dagarne; men då borde väl samma skäl gälla äfven för alla andra
dagar, och förbudet således utsträckas till veckans alla dagar och i
K :o 60. U
Fredagen den 15 Maj, e. m.
Angående sina konseqvenser leda till absolut förbud. Någon nödvändighet att
vilkoren föf gfr längre än hvad Riksdagen i detta hänseende uttalat förefinnes
af bränvin! således ej. Men äfven med denna begränsning har jag mina be-
(Forts.) tänkligheter, huru vida det kan vara lämpligt att vidtaga sådana
restriktiva lagbestämmelser, som dem, hvarom nu är fråga, men derom
vill jag nu icke uttala mig. Jag vill blott säga att jag, för den
händelse man anser sådana bestämmelser vara önskvärda och nyttiga,
hoppas att medgifvandet af de undantag från den allmänna regeln,
som Utskottet föreslagit skola få göras, måtte komma att läggas i
andras händer än i Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes och magistra¬
tens. Jag tror nemligen, att det skall blifva ganska vanskligt att
låta sådana frågor afgöras af en eller annan individ, hvilken vid
beslutets fattande skall vara hänvisad till sin egen uppfattning om
hvad han anser vara nyttigt och gagneligt. Uppfattningen derom
kommer alltid att blifva eu fråga, som är beroende på opinionen
hos mängden, och för att få ett uttryck för denna opinion tror jag
att det är klokast och rigtigast att förlägga afgörandet i kommunal¬
representationens händer. För att vinna en ändring i sådan rigtning,
skall jag be att få förena mig med dem, som yrkat återremiss af
denna punkt.
Herr J. Rundbäck: Det tjenar väl icke mycket till att yttra
sig i denna fråga, likasom icke i allmänhet om bränvinslagstiftningen,
hvilken alltid förefallit mig att vara en abderitisk lagstiftning. Jag
skall likväl tillåta mig att lästa uppmärksamheten på en omständig¬
het, hvilken hittills icke blifvit under diskussionen påpekad. För
min del är jag af den åsigten, att det är vida bättre att försäljningen
af bränvin förbjudes hela söndagen, än att utskänkningsställena skola
hållas öppna några timmar, ty derigenom uppstår endast oskick.
Utskottet har föreslagit och Kongl. Maj:t och Riksdagen hafva redan
bifallit, att innehafvarne af de gamla gästgifverierna skola få bi¬
behålla sina förra utskänkningsrättigheter under deras och deras
hustrurs lifstid, äfvensom att de, som på grund af burskap innehafva
sådan rättighet, fortfarande få bibehållas dervid under sin lifstid,
hvarförutom en del städer hafva upplåtit åt vissa personer att utöfva
bränvinsutskänkningen. Efter hvad jag vet, hafva flere af dem, som
på grund af burskap innehafva dylik rätt till bränvinsutskänkning,
utarrenderat denna rättighet, och detta tillåtes äfven enligt nu före¬
liggande lag. För arrende af dylika rättigheter betalas ofta enorma
pris, emedan på vissa ställen bränvinsutskänkningen är synnerligt
inkomstbringande. Om herrarne, på sätt här är föreslaget, taga bort
utskänkningen af bränvin på sön- och helgdagar, icke kunna väl
herrarne vilja ålägga dessa arrendatorer lika höga utgifter som förut
till egarne af burskapet? Frågan blir då, om dessa arrendatorer
kunna komma ifrån sina arrendekontrakt, och göra de icke detta,
blifva de helt enkelt ruinerade genom eu sådan bestämmelse, som
den här föreslagna. Jag känner personer, som i Göteborg för ut-
skänkningsrättigheten vid Lorentzberg och här i staden å Hassel¬
backen fatt betala tusentals kronor mera med anledning just af de
stora fester och den mängd besökande, som der äro att påräkna
15 Nso eo.
Fredagen den 16 Haj, e. m.
under sön- och helgdagar. Gå vi t. ex. upp på Hasselbacken en Angående
söndag, är det lätt att se detta. Jag tror att i allmänhet betalas vMorm för
betydliga summor för sådana rättigheter och att det tinnes många, f°rsäl:im?g
som i detta nu pa tre ar arrenderat utskänknings- och utminuterings- ° (Jar?V^1
rättigheter. Huru skall det gå med alla dessa, om denna författning ( °r ■
träder i kraft den 1 Oktober 1885, såsom i sista punkten af detta
förslag hemställes V Slipper en arrendator från det kontrakt, han
kan hafva ingått med en stad, kommun, eller burskapsegare om ut-
skänkningsrätt, på samma gång man tagel- bort förmånerna? Gör
lian det, har ju icke något ondt skett, men jag fruktar att så icke
är händelsen, utan att den, som ingått ett dylikt kontrakt på viss
tid eller lifstid, i alla händelser måste uppfylla de bestämda vilkoren,
och då blir han ruinerad genom eu dylik bestämmelse, som den i denna
§ föreslagna. Jag anser icke detta vara farligare än mycket annat,
som förekommer i denna lag, hvilken är besynnerlig från början till
slut, men jag kan icke fatta, hvarför man just vill skada dessa
arrendatorer af bränvinsutskänkningsrättigheter. Kan någon af Be-
villnings-Utskottets ledamöter visa, att dessa arrendatorer efter den
nya lagens genomförande slippa från sina kontrakt, då kan lagen ju
må hända vara rigtig, men jag undrar just, om icke den som arren¬
derat rättigheten skall få anledning att säga: »sedan Riksdagen nu
tagit bort _ utskänkniugsrättigheten» — och, märk väl, mine herrar,
denna rättighet innefattar utom bränvin äfven andra spirituösa drycker
— »kan jag icke betala mer än hälften af hvad jag betalt förut,
ty jag har egentligen lagt an på söndagsutskänkningen, och den har
Riksdagen nu tagit bort.» Jag tror icke, jag upprepar det, att lian
slipper ifrån att betala den en gång bestämda afgiften, om den andra
parten påstår, att han lika fullt skall betala den. På dessa grunder
kan jag icke biträda den i denna § föreslagna bestämmelsen, men
har dock icke något yrkande att framställa.
Herr Ekman: En talare på stockholmsbänken sade, att om
detta lagförslag autoges af Riksdagen, skulle det icke mottagas af
allmänheten med sympati. Det kan vara något svårt att afgöra
detta, men ett faktum är, att 1884 års Riksdag, hvilken liksom hvarje
annan Riksdag bestod af medlemmar från olika delar af riket, dock
besluta en sådan här inskränkning af söndagssupandet, och att 1885
års Bevillnings-Utskott nu framlagt förslag i enahanda rigtning.
Detta tycker jag dock betyder något, ty äfven dessa personer hafva
väl känt till folkets önskningar i detta hänseende.
Hvad nu båda dessa förslag, Kong! Maj:ts och Utskottets, be¬
träffar, så må jag erkänna, att Kongl. Maj:ts förslag tilltalar mig
mer än Utskottets, i synnerhet i nämnda paragrafs 3 mom. Jag
anser nemligen önskvärd!, att det blefve tillätet, att tre timmar vid
middagstiden hålla utskänkningsställena öppna, hellre än att förbjuda
all iskänkning af bränvin sön- och helgdagar, med det tillägg, att
på framställning af kommunalmyndighet, Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande eller i Stockholm Öfverståthållareembetet kan bevilja rät¬
tighet att hålla utskänkningsställena öppna äfven på andra tider.
Sådant skulle medföra många svårigheter. Hans Excellens Herr Stats-
N:o 60. 16
Angående,
vilkoren för
försäljning
af bränvin.
(Forts.)
Fredagen den 15 Maj, e. na.
ministern framhöll, att man borde tänka på livilka svårigheter skulle
blifva eu följd af eu sådan lag, och det förtjenar att noga aktgifva
på detta hans yttrande. Det är klart, att, om en sådan bestämnings-
rätt lades i myndigheternas hand, följden skulle blifva, att olika till¬
stånd gåfves på olika platser inom samma samhälle. Så skulle
kanske inom Stockholm Öfverståthållareembetet på ansökning af
vederbörande tillåta, att bättre ställen, såsom Hasselbacken, Blanchs
kafé och dylika, fingo hållas öppna, under det att andra, sämre
ställen, stängdes. Onekligen ligger en förhatlig orättvisa deri, att
de så kallade bättre klasserna beqvämt få tillträde till sina värdshus,
under det att arbetarne icke ega tillträde till sina. Jag tror att det
derför vore bättre att så bestämma, att alla utskänkningsställen
finge hållas öppna under trenne timmar. Arbetaren går må hända
icke till Hasselbacken, och derför är det nödvändigt, att äfven de
ställen, han uppsöker, hållas öppna under dessa tre timmar.
Genom att lägga bestämningsrätten i kommunalmyndigheternas
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes händer torde det ock blifva
olika föreskrifter för olika län och olika städer inom samma län. I
somliga städer komma kanske alla lokaler att hållas stängda; andra
åter öppna, och detta kommer säkert att väcka stor förargelse. Ålit
detta förekommes emellertid om Kongl. Maj:ts förslag antages. Der
heter det, att: »under sön- och helgdagar vare utskänkning af brän¬
vin i stad tillåten endast vid middagstiden under högst tre timmar»,
och detta skall vara lika öfver allt och således icke gifva anledning-
till klander eller missnöje. Jag skulle derför vilja anhålla, att
Kongl. Maj:ts förslag må bifallas, dock med den ändring Herr vice
Talmannen påyrkat, eller att i mom. 2 orden »klockan 6» ändras
till »klockan 8», i öfverensstämmelse med hvad som föreslås i Ut¬
skottets förslag; och vidare att sista mom. eller mom. 7 måtte helt
och hållet utgå, emedan det handlar om utskänkning i läger^ eller
der trupp är sammandragen, hvilken fråga redan afgjorts så, att
man icke skulle få utskänka bränvin derstädes, hvadan detta mom.
bör utgå.
Herr Talman, jag anhåller således om proposition på Kongl.
Maj:ts förslag med den ändring i mom. 2, att siffran 8 insättes för 6
och att mom. 7 helt och hållet utgår.
Herr Dickson: Det skulle i sanning vara ganska beklagligt,
om en så vacker sak som nykterhetssträfvandet här i landet skulle
genom betänkliga restriktiva lagstiftningsåtgärder bringas på eu dålig
väg. Vi måste väl alla medgifva, att nykterheten inom landet till¬
tagit i betydande grad, och då nykterhetssaken sålunda synes ga
framåt genom goodtemplarnes och andra nykterhetsföreningars sträf-
vanden, tror jag- det vore ganska oklokt att genom sådana åtgärder,
som nu ifrågasatts, möjligen framkalla ett bakslag, som jag verk¬
ligen fruktar, att Utskottets förslag i förevarande mom. 3 skulle
åstadkomma. För min del kan jag icke finna, att det är någonting
mera ondt i att taga en aptitsup på söndagen än på hvardagen. Jag
medgifver, att rusdrycker, då de begagnas till öfvermått, äro skadliga
och att allt bör göras för att stäfja detta, men jag är af den åsigten,
reel agen den 15 Maj, e. M. N:<> 60.
att sadana stimulerande drycker ofta kunna, om de njutas på ett Angående
förståndigt och måttligt sätt, långt ifrån att skada vara gagnande vilkoren för
och, jag tillägger, ganska ofta verkligen behöfliga. Ty hela processen f 'örflin™9
inom vårt lif är en förbränning af kol till kolsyra, och dertill be- a/ °ra™™-
höfvel- man brännmateriel. Hos gamla personer i synnerhet går icke ^ 0
denna lifsprocess väl för sig utan stimulerande medel, och jag tror,
att hos äldre och svaga personer sådana medel ofta äro alldeles nöd¬
vändiga.
Hvad mig särskild! beträffar, så må hvilka restriktiva åtgärder
som helst vidtagas, ty för min del begagnar jag icke bränvin och
går aldrig på värdshus om söndagen; men jag talar här såsom riks¬
dagsman och har att tillse, att de lagstiftningsåtgärder, som vidtagas,
äro gagneliga för hela landet. Det vore i min tanke i högsta grad
olämpligt, _att derför att ett par procent af landets manliga befolk¬
ning är sa svag och viljelös, att den icke låter förnuftet beherska
sig, de 98 andra procenten skulle underkastas ett så svårt straff, att
antingen afsåga sig begagnandet af en sak, hvarpå de sätta värde
och som i och för sig är alldeles oskadlig och oklanderlig, eller
också blifva lagbrytare. Jag tror, att det vore ett så betänkligt in¬
grepp i den personliga friheten, att jag hoppas, att Kammaren skall
noga betänka sig, innan den fager ett sådant steg. Jag föreställer
mig, att nykterheten bäst främjas på öfvertygelsens väg och ser
gerna alla dess framgångar, men tror, att alltför stränga restriktiva
åtgärder verka just motsatsen af hvad som åsyftas. Mig tilltalar
derför hvarken Utskottets eller Kong! Maj:ts förslag, utan finsk ar
jag, att Kammaren matte biträda den af Herr Boström med flera
afgifna reservation, _ som finnes intagen å 43 sidan af Utskottsbe¬
tänkande!, och får jag hos Herr Talmannen anhålla om proposition
på bifall till nämnda reservation.
Herr Waldenström: Det är en af våra skalder, som förklarat
bräuvinets uppkomst sä, att
»När satan fåfängt frestat Herran,
Flög han hämdfull ut i mörkrets fjerran
Och han bränvin grät».
Nu kanske Herrarne tro, att det är en nykterhetsfantast till
skald, som sjungit dessa ord. För att taga Herrarne ur den inbill¬
ningen vill jag upplysa, att det var eu skald, som sjelf sällan var
nykter. Det var nemligen Wilhelm von Bränn. Som Herrarne veta,
var han ingen nykterhetsfantast. Meii han hade eu egen sorglig
erfarenhet af bränvinet och dess sorgliga verkningar, der det tagit
herraväldet öfver menniska!!, hvilket allt för ofta är fallet. Det är
bedröfligt att man någonsin skall behöfva lagstifta för superiet, och
jag tycker, att man borde kunna komma derhän, att åtminstone en
dag i veckan, som man räknar för sabbat och en helig dag, skulle blifva
så pass respekterad, att iskänkning vore på den dagen alldeles
förbjuden. Men då ställningen nu en gång är sådan, att man icke
med ens kan komma dertill — ehuru man icke får uppgifva hoppet,
Andra Kammarens Prat. 1885. N:o 60. o
N:o 60. 18
Fredagen den 13 Maj, e. in.
Angående att en dag komma icke blott så långt, utan ännu längre — så får
vilkoren för man söka se till, hvad man nu kan göra för att så mycket som
Sfi möjligt närma sig detta mål.
(Forts) Hvad angår Utskottets förslag, så delar jag först och främst
^ 01 3' Herr vice Talmannens tanke om olämpligheten af bestämmelsen i 2
inom., att utskänkningen skall begynna klockan 6 på morgonen under
det att utminuteringen börjar först klockan 8. Man har beräknat, att
arbetaren, när han går ut till arbetet på morgonen, skall behöfva
en sup klockan 6. Jag tror, att för den ordentlige arbetaren är det
alldeles onödigt att slippa in på krogen vid denna tid, och för deri
oordentlige vore det eu stor välsignelse, om han finge arbeta två
timmar innan han slappe in. Jag ber Kammaren taga Herr vice
Talmannens förslag i noggrant öfvervägande och yrkar derför ’bifall
till detsamma.
Hvad angår 4 inom. i Utskottets betänkande, anser jag det¬
samma icke vara riktigt bra. Det skulle kunna leda dertill, att
Konungens Befallningshafvande komme att meddela undantag för de
bättre krogarne, men deremot stadfästa förbudet för de egentliga
arbetarekrogarne. Jag känner ett exempel i detta afseende från den
stad, som jag representerar. Dervarande kommunalmyndighet beslöt,
att krogarne skulle vara stängda under söndagarne. Konungens Be¬
fallningshafvande stadfäste förbudet för så vidt det giilde arbetare¬
krogarne, men uppkäfde detsamma beträffande de bättre krogarne
eller schweitzerierna. Det är högst bedröfligt, att den samhällsklass,
af hvilken man borde kunna vänta ett godt föredöme för den arbe¬
tande befolkningen, skall vara just deri, som allramest lägger hinder
i vägen för reformer i nykterhetens intresse. För arbetareklassen
går det att stänga krogarne, men för herremannen går det icke.
Allraminst tror jag det skulle gå för sig i eu sådan stad som Stock¬
holm, derifrån man dock borde kunna vänta de bästa exemplen.
Detta är ett sorgligt förhållande, en skam för herremännen, men det
är en verklighet, som jag icke tror att man kan bestrida. Med-
gifver alltså Konungens Befallningshafvande den myndighet, som 4
mom. omtalar, så har det 3:dje mom. förlorat eu stor del af sin be¬
tydelse.
Hvad deremot angår Kongl. Maj:ts förslag, att »under sön- och
helgdagar vare utskänkning af bränvin i stad tillåten endast vid
middagstiden under högst tre timmar», så tycker jag, att det har ett
afgjordt företräde, äfven om jag icke kan neka, att hvad Herr Wiesel-
gren i sin motion deremot anmärkt är mycket berättigad^ Att
emellertid lemna bifall till den på Herr Wieselgreus motion grundade
reservation af Herr Forssell med liera att »under sön- och helgdagar
vare utskänkning af bränvin i stad i allmänhet tillåten endast vid
måltid till spisande gäster, enligt de närmare bestämmelser, som af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter kommunalstyrelsens hörande,
kunna meddelas», synes mig något betänkligt. Det skulle nemligen
kunna hända, att måltiderna utsträcktes så, att frukost räckte till
middag och middag till qvällsvard, hvarigenom krogarne komma att
hållas öppna hela söndagen och utskänkningen sålunda fortgå utan
afbrott.
19 N:o 60.
Fredagen den 16 Maj, e. m.
Under allt erkännande, att så val Utskottets förslag som reserva- Angående
tionen och i synnerhet det Kong], förslaget, äro vida bättre än vilharen för
den nn gällande bränvinslagen, ber jag dock att, på grund af hvad {flränvm
jag nu emot dem anmärkt, få hemställa, huru vida icke Kammaren (Forts) '
ville förena sig om en sammanjemkning mellan Herr Wieselgrens ^ '
motion och Kongl. Maj:ts förslag, nemligen så att man i Kong! Maj:ts
förslag sätter in några ord, hvarigenom det i mom. 3 skulle få följande
lydelse^ »under sön-. och helgdagar vare utskänkning af bränvin i
stad tillåten endast vid middagstiden åt spisande gäster under högst
tre timmar etc.» Jag tror att eu sådan formulering, åtminstone så¬
som jag nu kan se saken, skulle vara den bästa. Jag vill dock för
ögonblicket icke göra något yrkande, emedan jag först önskar att
se, om jag har att påräkna något understöd i denna Kammare för
mitt förslag. För öfrigt är jag öfverens med det som Utskottet före¬
slår och således äfven derom att sjunde mom. i Kongl. Maj:ts förslag
alldeles utgår. 1 allmänhet är jag således äfven öfverens med det,
som nyss är yttradt af Herr Ekman, med undantag af detta enda, att
såsom jag yttrat, jag anser att i 3:dje mom. af Kongl. Maj:ts förslag
bör insättas orden: för spisande gäster.
Herr Ekdahl: I forna tider voro, såsom bekant är, stränga tull¬
satser och . till och med förbud för införsel af en del varor, hvilket
både till följd att en hel klass lurendrejare uppstod, och det gick
slutligen till och med så långt, att man icke vidare ansåg det vara
något lagbrott att lurendreja. Med anledning häraf funno myndig¬
heterna sig tvungna att till förekommande af denna mängd lagbrott
upphäfva dessa stränga tullsatser.
Nu stå vi färdiga att fatta ett beslut, hvarigenom vi kunna göra
större delen af nationen till lagbrytare. Jag tror derför det vara
nödvändigt att vi tänka oss före flere gånger, innan vi gå in på ett
dylikt förslag. Vi böra se till att icke vidare sådant inträffar, som
innan de stränga tullsatserna borttogos, eller att det allmänna med¬
vetandet icke anser det vara något brott att bryta mot en sådan lag.
Jag har förr varit ledamot i ett bolag, som haft en kommuns
hränvinsaffärer om hand, och derigenom har jag haft tillfälle att
sätta mig in i förhållandena och vinna erfarenhet inom detta om¬
råde. Under hela denna tid har jag arbetat på att så mycket som
möjligt hämma superiet, och det har öfver all förväntan lyckats på
öfvertygelsens väg och genom att folket sjelf velat vara med derom,
så snart det sjelf fick något att bestämma deri.
Om sådana stränga bestämmelser, som för söndags-utskänknin-
gen här ifrågasättas, skulle komma till stånd, så är jag öfvertygad
om, att hemmasupningen skulle tilltaga och lönkrogar uppstå, och
således man genom den antagna bestämmelsen skulle vinna ett mål,
motsatt det man åsyftat.
Vi kunna tänka oss, huru förhållandet skulle blifva i de städer,
som ligga nära hufvudstaden, t. ex. Södertelje och Vaxholm.
Dit fara ut från Stockholm om söndagarne tusentals menniskor,
af hvilka en stor del icke hafva annan plats att vända sig till för
sitt uppehälle än till värdshusen. Skulle dessa då vara stängda
N:o (JO. SO fredagen den 16 Maj, e. In.
Angående eller der icke tillhandahållas spirituösa, så skulle säkerligen stora
vilkorenför qyantiteter sådan af de resande medföras och förtäras på promenader
försäljning ^ offentliga platser, livilket jag tror skulle vara mycket motbju-
af bränvin. (]an(]e för en hvar> ; synnerhet för dem, som ifra för nykterheten.
er orts.; pjv;uj beträffar 2:a mom. eller att krogarna få öppnas klockan 6
förmiddagen, så är det nog åtskilligt, som talar för en sådan bestäm¬
melse. Det finnes nemligen i åtskilliga städer fabriker, vid Indika
arbetet fortgår både natt och dag, och en sådan arbetare, som haft
arbete under natten till klockan 6 på morgonen, kan behöfva komma
in på ett utskänkningsställe för att få sig någon föda och möjligen
friska upp sig med en sup.
Likaså är förhållandet i flera städer vid s. k. torgdagar, då
landtbefolkningen i allmänhet använder natten för sin resa för att
kunna vara inne i staden klockan 4 eller 5 på morgonen. Om
de då fått göra denna resa under regn och oväder eller köld,
så kunna de behöfva komma in på ett utskänkningsställe så tidigt
som möjligt för att få något att stärka sig med. Derför är det min
åsigt, att utskänkningsställena böra få öppnas vid den tid, som bär
föreslås.
Hvad beträffar regeringens förslag, att utskänkningsställena
under sön- och helgdagar skulle få hållas uppe endast tre timmar
vid middagstiden, så tror jag det skulle blifva mycket svårt för
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att bestämma, hvilka timmar
dessa skulle vara, ty för arbetaren inträffar middagstimmen klockan
12 eller 1, för andra klockan 4 och för åter andra klockan 6 å 7
eftermiddagen.
Detta blefve, som sagdt, ganska svårt, och skulle man bestämma
tiderna olika för olika klassers utskänkningar, så blefve sannerligen
icke det åsyftade målet vunnet.
Jag kan sålunda icke finna, att de nu föreslagna bestäm¬
melserna skola lända till någon nytta, utan tror tvärt om att de skola
framkalla lagbrytare och icke lända till nykterhetens befrämjande;
och ber jag för den skull att få yrka bifall till den af Herr Boströms
med flera vid Utskottets betänkande fogade reservation.
Herr Öl. Jonsson: Då åtskilliga anmärkningar från skilda håll
rigtats emot Utskottets förslag i denna paragraf, har jag ansett för
min pligt att redogöra för de skäl, hvarför Utskottet fattat detta
beslut.
Hans Excellens Herr Statsministern förklarade här i Kammaren,
likasom han förut gjort i statsrådsprotokollet, hvilka svårigheter
skulle uppstå, om Utskottets förslag blefve Riksdagens beslut. Det
skulle nemligen kunna leda till mannamån för krogar, som äro af¬
råda för »bättre» folk, gent emot sådana som äro afsedda för »sämre»
folk. Jag vill heller icke förneka att sådant kan inträffa, men då
han deremot försvarade Kongl. Maj:ts förslag såsom varande bättre
och mera praktiskt än Utskottets, då kunde jag icke följa honom.
Om också Utskottets förslag har åtskilliga brister, så har enligt min
tanke Kongl. Maj:ts det i ännu högre grad.
Det är, såsom en ärad talare nyss säde, mycket svårt att be-
21 N:o 60.
Fredagen den 15 Maj, e. m.
stämma dessa 3 timmar så, att det skulle blifva lämpligt för all- Angående
mänheten, och huru skulle det dessutom gå till i praktiken, om man för
nu hade dessa, 3 timmar bestämda? Om en person sutte på ett ut- ’af bränvin
skänkningsställc och intoge sin måltid och han vid dess slut reqvirerade (Forts.)
åtskilliga spirituösa drycker, Indika lian icke hunnit förbruka, då
dessa 3 timmar gått till ända, finge han då månne stoppa flaskan i
fickan och gå sin väg? Det skulle leda till betänkliga förvecklingar,
om man gåfve sig in på detta förslag.
Man har anmärkt att, då man i ena fallet stadgat, att minut¬
handeln skall börja kl. 8, så har man deremot ansett utskänkningen
kunna börja klockan 6. Derpå vill jag svara, att det för närvarande
stål’ vederbörande fritt att börja klockan 1 på natten, och att vi inom
Utskottet ansett, att denna bestämmelse åtminstone skulle vara till
fördel för nykterheten i jemförelse med nu rådande förhållanden.
Jag har dock icke närmare tänkt på, hvarför icke tiden skulle kunna
sättas lika i båda fallen, men jag anser det likväl vara en stor för¬
del, att timmarne fixerats, hvilket förut icke varit förhållandet. Jag
får säga att, oaktadt jag deltagit i Utskottets beslut, så lutar jag i
alla fall mycket åt reservanternas förslag, emedan jag är fullkomligt
öfvcrtygad om att, huru man än vill stipulera ett lagstadgande i
detta fall, skall det alltid medföra en massa förvecklingar och olägen¬
heter, Indika kanske skulle undvikas, om man i regel tilläte fri ut-
skänkning på söndagarne, och då de kommunala myndigheterna finge
göra framställning om de inskräkningar, som hvarje kommun för sig
anser lämpligast. 1 princip skiljer sig Utskottets förslag icke mycket
från reservanternas, ty enligt det förra skulle man kunna frångå det
förbud, som finnes, huru mycket som helst, men enligt reservanternas
förslag skulle det i regel vara fritt, men ett förbud efter omständig¬
heterna kan åstadkommas och då får man i alla fall samma resultat
i praktiken. Till slut blir det dock eu smakfråga hvilketdera af de
båda förslagen skall anses bättre.
Herr Hedin anmärkte en oegentlighet i 4 mom. af denna §,
nemligen att Konungens Befallningshafvande i ena fallet hade att
fatta beslut på framställning af kommunalstyrelsen, men i det andra
efter magistratens och kommunalstyrelsens hörande. Jag får förklara,
att anledningen till dessa olika bestämmelser ligger deruti, att en in¬
skränkning ansåg man blifva en inskränkning i regel och gällande
för en längre tid, då deremot en utsträckning af försäljningstiden i
vissa fall kan komma i fråga utöfver den bestämda tiden på aftonen
ut till mycket sent på natten. Om man t. ex. tänker sig att ut¬
smältning vore medgifven endast till klockan 10 och en större fest¬
lighet, ett bröllop eller dylikt, som ju ofta räcker långt öfver mid¬
natt, skulle anordnas, så skulle ett särskild! medgifvande i detta fäll
lä anskaffas, men för att af kommunalstyrelsen kunna erhålla ett
sådant medgifvande, skulle man många dagar förut känna till, då
en sådan festlighet skall ega rum, i annat fäll vore det omöjligt att
erhålla ett sådant medgifvande. I detta fäll har man att vidtaga
hastiga åtgärder för tillstånds erhållande, i det förra deremot kan
det fås först efter en ganska lång procedur.
Kammaren har kanske lika svårt som Utskottet att i denna para-
N:o 60.
22
Fredagen den 15 Maj. e. m.
Angående graf komma till något resultat, och jag tror att det är den svåraste
vilkoren /orparagrafen i hela försäljningslagen. Om man å ena sidan skulle om-
af bränvin fatta det, som läge i nykterhetens intresse, så skulle förhuden vara
(Förta) sa restriktiva som möjligt, ehuru man derigenom å andra sidan kanske
skulle alstra lagbrott och andra förseelser. Jag tror fortfarande, att
det icke är lämpligt att stadga alltför stränga lagar, om man vill
hoppas att de lagbestämmelser, som man stiftar, skola efterlefvas.
Utan att framställa något yrkande har jag velat framhålla hvar¬
för Utskottet kommit till det resultat som det gjort. Jag får der¬
jemte upplysa, att Första Kammaren redan antagit paragrafen i den
form, som Utskottet föreslagit.
Herr Wretlind: Herr Talman! Under diskussionen här på för¬
middagen sades visserligen icke offentligt, men åtminstone enskildt,
att det endast var den ekonomiska fördelen städernas representanter
frågade efter i bränvinsfrågan. Är det så, hoppas jag, att den be¬
slutade fördelningen af bränvinsmedlen skall öfvertyga stadsrepre-
sentanterna derom, att den ekonomiska fördelen blir för städerna
ingen, och att det derför är bäst att stänga krogarne.
Jag förmodar att, då Kammaren sedan beslöt, att krogar skulle
få läggas strax invid städernas gränser, så var det af omsorg för
att dessa städers invånare dock skulle få tillfälle att supa strax
invid städerna, när de icke längre kunde få det inom städerna. En
och annan småstad har verkligen redan stängt alla sina krogar, och
jag hoppas, att flertalet skall inse, att detta är för dem en stor för¬
del. Blir förhållandet sådant, kan det vara temligen likgiltigt hvad
Kammaren beslutar i denna punkt. Men i de stora städerna, af
hvilka jag representerar en, torde det dock komma att dröja länge,
innan krogarne stängas, och för dem kan det då hafva en stor be¬
tydelse huru denna paragraf formuleras.
Jag vet, att i Göteborg upptogs det förlidet år med synnerlig
glädje och tillfredsställelse, när man fick höra om Riksdagens be¬
slut, att krogarne skulle vara stängda på sön- och helgdagar. Det
kunde dock vara för Göteborg af föga vigt, ty der voro sedan flera
år tillbaka krogarna i allmänhet stängda på söndagarna, och det var
endast schweizerierna eller de finare ställena för det så kallade »bättre»
folket, som källos öppna, och jag har icke hört, att det »sämre»
folket klagar öfver att det »bättre» folket får supa, emedan det
»sämre» får låta bli. Jag tror derför att, om andra städers invå¬
nare äro lika med Göteborgs, skola de bära med temligen jemnmod,
om Utskottets förslag går igenom, ty resultatet blir i alla fäll, att
de egentliga folkkrogarna komma att hållas stängda,, under det att
de finare ställena komma att genom Konungens Befällningshafvandes
beslut hållas öppna.
Det är väl sant, att det icke är just den bästa rättvisan, men
då man icke kan få den bästa får man väl nöja sig med den som
mindre är, och när nu detta stadgande antagits af Första Kammaren,
skulle det glädja mig, om det blefve antaget äfven här.
Jag tror att enligt Kong!. Maj ds förslag det skulle vara nästan
omöjligt för polismyndigheterna att öfvervaka de bättre försäljnings-
Fredagen den 15 Maj, e m.
23 N:o (iO.
ställena, ty der gästerna sitta qvar, så skulle punsch och toddy och Angående
dylikt, som af dem reqvirerats in, tagas ifrån dem vid en viss tid Ekoren för
men då är jag rädd man skulle komma att få så kalladt söndagsvin, „frill£
som vore lika starkt som cognac. " ncorts)
Det kungliga förslaget tror jag sålunda är omöjligt att strängt ' 01 *'
tillämpa. Deremot medför Utskottets förslag visserligen den olägen¬
heten, att man får olika stadganden för så kalladt »bättre» och
>sämre» folk. Jag tror dock, att så kalladt sämre folk tager detta
ganska lugnt.
Hvad tiden angår, så har här yrkats förändring af 2:a mom.
i det afseende, att kl. 6 på morgonen skulle ändras till kl. 8. Jag
Iber härvid få nämna, att man i Göteborg öppnar krogarne dels kl.
7 och dels kl. 1/2 8 på morgonen, beroende på vid hvilken tid arbetet
vid närliggande verkstäder eller fabriker tager sin början. Den
senare tiden blef bestämd för krogar invid fabriker, då dessa tilläto
sina arbetare att komma 10 minuter efter 7 på morgonen, emedan
arbetarne då begagnade dessa minuter till slipning på krogarne.
Denna åtgärd bevisar, att utskänkningsbolaget icke ser på inkomsten
genom att begagna hvarje tillfälle till försäljning, såsom åtskilliga
velat påstå, utan att det äfven sett på arbetarnes eget bästa. Jag
vill derför yrka bifall till Utskottets förslag med den ändring deri,
som vice Talmannen föreslagit.
Herr J. H. G. Fredholm: Jag har begärt ordet endast med
anledning af en uttalad farhåga att läggandet af rätten till bestäm¬
mande af utskänkningstiden i kommunalstyrelsens händer, skulle
medföra en skilnad mellan fattigt och rikt folk, der de senare skulle
gynnas. För min del tror jag dock icke att en sådan fara af för¬
slaget skulle uppstå, om denna rätt lemnades åt kommunalstyrelsen,
men möjligen om den lades i Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
eller Ofverståthållareembetets händer, emedan dessa myndigheter äro
mindre beroende af befolkningens opinion än kommunalmyndigheterna.
För närvarande existerar faktiskt en sådan skilnad bär i Stockholm,
der utskänkningsställena skola stängas på olika tider, vexlande mellan
8—12 eftermiddagen, men jag har dock icke hört något missnöje
uttalas häremot.
Hvad särskildt Stockholm beträffar, så är jag öfvertygad om,
att, om en sådan rättighet att bestämma utskänkningstiden inom nu
medgifna gränser, beroende på behofven inom olika samhällsklasser
samt härom uttalad opinion, öfverlemnades åt stadsfullmäktige, man
skulle vinna det syfte man eftersträfva!', nemligen att begränsa ut-
skänkningen så mycket som med existerande förhållanden är för¬
enligt och möjligt utan att framkalla sådana olägenheter, som jag-
är viss på skulle blifva en följd af en, hvad Stockholm särskildt
beträffar, så restriktiv bestämmelse som den nu föreslagna.
Herr Gustafsson: I likhet med Hans Excellens Herr Statsmi¬
nistern anser äfven jag att en lag bör gälla lika för alla. Derför
är det enligt min tanke orätt att antaga en lag, som är olika för
olika folkklasser. Då synes mig reservanternas förslag vara långt
N:o 60. 24
J?redagen den 15 Maj, e. m.
Angående bättre än Utskottets, emedan deras förslag icke uppställer någon
vilkoren för sådan olikhet, men förutsätter, att om eu kommuns majoritet önskar
af bränvin en inskränkning i försäljningstiden, så kan denna kommun hos
(Forts) K°ngl- Maj:ts Befallningshafvande begära och erhålla ett undantags-
förbud. Detta synes mig vara fullkomligt rigtigt samt bevisar till¬
varon af kommunal sjelfstyrelse, som jag väl tycker att denna Kam-
■ mare borde hålla på. Herr Ekman har sagt, att utskänkningsställen
borde hållas öppna endast under tre timmar på sön- och helgdagar,
såsom det står i Kongl. Maj ds proposition, men der står endast att
bränvinsutskänkning skulle få ega rum under tre timmar samt att
utskänkningsställe skulle vara stängdt under gudstjenst. Följden
häraf skulle blifva, att det med undantag af denna tid skulle vara
lika öppet som under öfriga dagar och då kunde ju andra drycker,
deribland giftiga viner, serveras i stället, hvilket icke i någon mån
skulle förbättra saken.
Herr Waldenström talade om, huru bränvinet kommit till. Jag
får dock saga, att jag icke trott att en sådan praktisk man som häri
är skulle bry sig om skalders fantasier. Han sade också att det
skulle vara så beköfiigt att stifta lagar för superiet. Nej, mine
herrar, det är icke behöflig!. Superiet har visat sig vara i afta¬
gande; detta har gått på frivillighetens väg, och jag säger som den
store engelsmannen Buckle, att den bästa förordning är den, som
är oskrifven. Jag yrkar bifall till reservanternas förslag, som bäst
bevarar sjelfbestämningsrätten.
Herr Andersson från Malmö: Jag har ett par tre gånger upp-
trädt här i Kammaren, då man velat göra alltför stora inskränkningar
i den individuella friheten Men jag får upprigtigt tillstå, att jag icke
förr gjort det med sådan motvilja som denna gäng.
Såsom herrarne påminna sig, antog Andra Kammaren för någon
tid sedan ett förslag, väckt af åtskilliga ledamöter i denna Kammare,
angående inskränkning i försäljningen af vin och maltdrycker. Strax
efter sedan Kammaren antagit det Tillfälliga Utskottets förslag hölls
här i Stockholm ett nykterhetsmöte, på hvilket alla de, som icke
ville obetingadt gå in på de förslag som af nykterhetsvännerna
framställas, stämplades såsom förrädare. Det är ett hardt ord om
personer, som äro med dem olika tänkande. Oaktadt jag kanske
kommer att inregistreras under denna rubrik, skall jag dock be att
få säga min mening i den förevarande frågan. Jag frambär först
min tack till alla dem, som sträfva för nykterheten och som uppträdt
på ett sansadt och klokt sätt. På samma gång jag tackar dem för
detta, på samma gång vill jag, ur rent praktisk synpunkt, allvarligen
anmoda dem att gå försigtigt tillväga i detta fall. Det kan hända
att man i annat fall verkar motsatsen mot hvad man åsyftar. Man
har i Andra Kammaren under denna riksdag talat sä mycket om
brun vinets och andra rusdryckers missbruk bland svenska folket och
deraf följande andligt och timligt förderf. Nog åstadkommer detta
missbruk mycket elände, men jag tror dock för min del att det icke
är så illa bestäldt härmed som man velat låta påskina, och att det
25 >:o GO.
Fredagen den 15 Maj, e. m.
på senare tiden blifvit bättre är det för mig ett nöje att kunna Angående
konstatera. vilkoren för
Sedan vi debatterade Öl- och vinfrågan, har jag erhållit årsbe- af^in^n
rättelser från utskänkningsbolageu i tvenne af rikets större städer, (FortgV
Göteborg och Malmö. Om siffror någonsin tala, så tror jag, mine 01 s’;
herrar, att de gorå det just i dessa årsberättelser. Enligt dessa har
superiet j en förvånande grad aftagit. Jag vill endast citera ett par
siffror. År 1855, då Göteborg hade endast 24,804 invånare, bötfäldes
för fylleri 3,431 personer eller 14 procent, då deremot 1884, då in¬
vånareantalet både uppgått till 80,811, endast 2,375 personer eller 3
procent straffades för nämnda förseelse. År 1865 hade af 45,750
personel- 118 insjuknat i delirium tremens, då deremot 1884, då be¬
folkningen nära fördubblats, endast 55 blefVo behandlade för nämnda
sjukdom.
1 Malmö, med en folkmängd af 32,145, bötfäldes 1876 815 per¬
soner och behandlades för fyllerigalenskap 52, då deremot 1884, då
folkmängden ökats till 41,332, endast 253 personer bötfäldes för
fylleri och endast 22 insjuknade i delirium tremens.
Dessa uppgifter äro lemnade af kronouppbördskamreraren, polis¬
mästaren och stadsläkaren i de respektive städerna, hvarför jag påstår
dem vara fullkomligt exakta.
_ Jag tror, mine herrar, att detta är siffror som tala, och då folket
börjat inse sitt eget menniskovärde, så bör man icke i lagstiftnings¬
väg för detta folk taga steget ut för långt, ty då kan man, som jag
nyss sade, verka motsatsen mot hvad man åstunda]-.
Det är så väl af Hans Excellens Herr Statsministern som af Herr
Statsrådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet med flera fram¬
hållet, att man icke bör gå för långt här vid lag och icke vidtaga
alltför stränga åtgärder, och jag tror att dessa personer mena lika
väl med det svenska folket som trots någon af dem, hvilka yrka
på långt gående inskränkningar.
Jag skall be att få för herrarne omtala hvad som inträffade i
London för några år sedan. Jag har nemligen en god vän, handt¬
verkare i Malmö, som varit i de flesta af Europas hufvudstäder.
Han påstod att icke någonstädes florerade superiet så som i London,
och der hade nian just vidtagit stränga restriktiva åtgärder. Han
berättade att då restaurationerna på söndagarne höllos öppna endast
eu enda timme, så fick man se så väl karlar som qvinnor gå in och
stalla, sig vid disken och konsumera sin gin och sin whisky, och
ofta inträffade att de togo så stora qvantiteter af dessa spirituösa
drycker, att de blefvo fullkomligt redlösa; de skulle hafva sin qvan¬
titet och då tiden var knapp blefvo de i allmänhet öfverlastade.
Hvad sjelfva förslaget angår, så kan jag för min del icke gilla
hvarken Kong!. Maj:ts eller Utskottets förslag i den form de föreligga,
ty jag finner dem vara alltför oegenlliga och inkonseqventa och de
skulle helt säkert leda till mannamån om de antoges.
Jag- skall .derföre anhålla att fä yrka bifall till den af Herr Bo¬
ström in. fl. afgifna reservation.
Likväl skulle jag lika med herr vice Talmannen äfvensom Ilerrar
Waldenström och Ekman vilja göra en liten ändring. Här står nem-
N:o 60.
26
Fredagen den 16 Maj, e. m.
Angående ligen i 2 inom. att utskänkningen af bränvin må under söcknedagar
vilkor en /^'begynna, tidigast kl. 6 på morgonen. Lika med nyssnämnda talare
"bränvin föreslår jag att denna tid förändras till kl. 8 och* ber att i korthet
a ( Forts) få anföra mina skäl härför.
Det är allmänt bekant, att i städerna arbetet i allmänhet börjar
kl. 7 på morgonen. Ofta nog händer det emellertid att arbetaren
under vägen till sitt arbete träffar en kamrat, som ber honom taga
en sup eller en bäsk och att han då, oaktadt han är eu präktig och
ordentlig karl och utan att vara hvad man kallar fallen för dryckenskap,
går in på förslaget, och sedan hela dagen känner sig olustig och oför¬
mögen till arbete. Jag anser derför, att denna bestämmelse bör för¬
ändras på sätt här blifvit föreslaget, allrahelst jag hört läkare bestämdt
förklara, att det är mycket skadligt att supa tidigt på morgna»)e.
Jag anhåller derföre om bifall till Herr Boströms m. fl:s reserva¬
tion, likväl med den förändring, att tiden för utskänkningsställenas
öppnande i stället för kl. 6 bestämmes till kl. 8.
Herr Boström: När man vill ändra en lag, bör man väl först noga
se till huru den gamla verkat. Hafven I, mine herrar, som nu så
ifrigt talen för en förändrad lagstiftning i förevarande ämne, gjort eder
reda för huru förhållandena utvecklat sig under den bestående lag¬
stiftningen? Hafven I observerat de upplysningar, vi reservanter
meddelat derom, huruledes under den tid, som den nu bestående lagen
varit gällande, förbrukningen af spirituösa aftagit? Denna förbruk¬
ning, hvilken år 1873 utgjorde 4 kannor 47 kubiktum, har nedgått
till 3 kannor 7 kubiktum per person. Finnes det då något skäl att
ändra en lag, under hvilkens hägn ett sådant lyckligt förhållande
uppstått? Det kan verkligen icke vara skäl att gorå detta till för¬
fång för hvad man anser vara lifvets högsta goda, nemligen friheten.
Jag medgifver gerna, att man kan vara berättigad att göra inskränk¬
ningar på den menskliga friheten, men endast då menniskan icke
tager rätt reda på sin frihet. Det gör emellertid ett ganska egen¬
domligt intryck, när man ser, huru personer, hvilka då lagstiftningen
går dem emot i åtskilliga frågor, såsom barndop eller kyrkliga för¬
hållanden i öfrigt, då ropa på frihet samt rätt att sköta sig sjelfva,
nu deremot, då lagstiftningen ej går i en rigtning, fullt öfverensstäm¬
mande med deras öfvertygelse, ropa på tvång i lagbestämmelser.
Detta innebär ett underkännande och ett misstroende mot deras egen
verksamhet. Jag tror, att deras yrkande icke kan vara berättigadt.
Låtom oss hellre söka vinna målet på öfvertygelsens väg och tillgripa
lagbestämmelser endast som den sista resursen. Öfverdrifter skada
endast en sak, det må nu gälla åt ena hållet eller åt det andra.
Om vi se på skilnaden mellan Utskottets förslag och reservan¬
ternas, hvilket senare i parentes sagdt är lika med den nu gällande
lagstifningen, så finner man, att hvad hittills gält såsom undantag,
det vill den af Utskottet föreslagna lagstiftningen göra till regel. Om
man godkänner hvad Utskottet föreslagit, skulle man göra sig beroende
af en landshöfdinges eller öfverståthållarens godtycke, och det skulle
icke stå rätt tillsammans med den frihet, vi äro vana vid. Dessutom
kan det icke finnas mera skäl för att förbjuda bränvinssupandet på
Fredagen den 15 Maj, e. m.
27 K:o 60.
cd söndag än på söcknedagarne. Jag har samma uppfattning om Angående
superiet på söndagar som om helighållandet i allmänhet af eu söndag. för
Är en menniska icke gudaktig 6 dagar under veckan, så blir hon icke afbrävmm
bättre derföre att hon helighåller söndagen. Är en menniska icke (Korta)
nykter 6 dagar i veckan, så blir hon icke bättre derföre att hon icke
super på söndagen. Men, säger man, meningen är just att för be¬
folkningen, som endast har ledighet under söndagarne, betaga tillfället
att då supa. Jag ber dervid först få erinra, att superiet å söndagarne
aftagit år från år just till följd af nykterhetsvännernas sträfvanden.
Dessutom vill jag fasta uppmärksamheten derå, att hittills gällande
lagstiftning icke lägger något hinder i vägen för stängning af en krog¬
rörelse, derest missbruk sker. Tvärt om. Uppstå oordningar till följd
af en sdåan rörelse, eller vilja arbetarne hafva krogen stängd, så
kunna vederbörande på derom gjord framställning förordna om kro¬
gens stängning. Är icke då all rättfärdighet tillgodosedd?
Hans Excellens Herr Statsministern ansåg i sitt anförande, att
Utskottets förslag vore rent af ohållbart. Jag gifver honom rätt deri,
men jag tror, att regeringens förslag icke är bättre hållbart än Ut¬
skottets. Jag finner ett visst stöd för denna uppfattning deruti, att
icke någon röst vare sig inom Utskottet eller i Kammaren höjt sig
för regeringens förslag. Det synes mig ock vara alltför opraktiskt.
Herr Statsministern yttrade vidare, att, om man icke vill taga
regeringens förslag, så bör man bibehålla nu gällande bestämmelser.
Om man ej vill taga vare sig Kongl. Maj:ts eller Utskottets förslag,
så återstå blott två utvägar: rent förbud eller hittills gällande be¬
stämmelser. Jag frågar, om någon vill taga ett absolut förbud? Det
hafva icke ens nykterhetsvännerna velat påyrka. Således återstår
endast, att bibehålla den nu gällande lagstiftningen, eller hvilket är
detsamma, reservanternas förslag.
Under diskussionen har yrkats, att iskänkning af bränvin skulle
vara tillåten endast från klockan 8 på morgonen i stället för klockan
6. Jag har deremot icke något att erinra.
Jag får derför yrka bifall till reservanternas förslag med den
förändring att iskänkning af bränvin må begynna tidigast klockan
8 på morgonen i stället för, såsom reservanterna föreslagit, klockan 6
Med Herr Boström förenade sig Herrar von der Lancken, Ahlström,
Helander, Söderblom, Halm, Mallmin och Johansson från Stockholm
Herr Waldenström yttrade: Dä jag närmare ser på 3 och 4
mom. i denna paragraf, såsom de i Kongl. Maj:ts förslag lyda, kan jag
icke undgå att fästa mig vid den åtskilnad, som der i nu förevarande
afseende göres mellan stad och land. Och jag finner denna åtskilnad
så mycket betänkligare, som, enligt förslaget, i hvad det rörer lands¬
bygden, det icke gifves någon begränsning af tiden för bränvins-
utskänkningen vid gästgifverierna. Man skulle kunna tänka sig, att
stadsboar komme att fara ut till närbelägna gästgifverier och der agera
resande, för att få supa så mycket de önskade. Jag ber derför att
få föreslå den förändring, vidkommande dessa tvenne moment, att
i 3 mom. orden »i stad» utstrykes och efter ordet »middagstiden» in-
N:o 60.
28
Fredagen den 15 Maj, e, m.
Angående sättes orden »för spisande gäster» samt att 4 mom. helt och hållet utgår.
vilkor™ för Härigenom skulle mom. 3 erhålla följande lydelse: »Under sön- och
^bränvin helgdagar vare utskänkning af bränvin tillåten endast vid middags-
(Forts) tiden för spisande gäster under högst tre timmar, som af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande efter kommunalstyrelsens hörande bestämmas».
Herr Talman! Jag anhåller om proposition på detta förslag.
Herr Berglöf: De olika meningar, man hört uttalas under denna
flera timmar långa öfverläggning, visa att man ännu icke kommit på
det klara med föreliggande fråga; snart sagdt hvarje talare, som här
uppträda bär haft sitt förslag till frågans lösning. Jag tror derför,
att man nästan till sist kommer till det resultat att de här ifrågasatta
förändringarna i nu gällande lagstiftning icke äro af behofvet på¬
kallade — en åsigt, som jag för min del finner ganska naturlig, om
man granskar saken litet närmare. Den nu varande förordningens
28 paragraf stadgar nemligen, att vederbörande kommunalstyrelse är
berättigad att uti ifrågavarande hänseende göra den inskränkning
som af förhållandena anses nödig, ja, till och med att utfärda totalt
förbud för utskänkning af bränvin under sön- och helgdagar. Beslut
i sådan rigtning skall dock underställas Kongl. Maj:ts Befallnings-
hafvandes pröfning, och kan med anledning deraf invändas, att Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande icke fastställer ett sådant beslut och lagen
blir kraftlös. Detta kan visserligen vara möjligt; men jag tror icke
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande många gånger skall neka sin
fastställelse, om kommunalstyrelsen verkligen önskar inskränkning eller
förbud i den angifna rigtningen.
Hvad nu vidkommer Utskottets förslag, hvilken om jagärrigtigt
underrättad, antagits af Första Kammaren, är det för mig icke till¬
fredsställande, och i synnerhet 4 mom., som icke kan anses väl redi-
geradt samt af sådan anledning måste föranleda till obehag och krångel.
För min del skulle jag helst sett att hela denna 26 § blifvit
återremitterad för omarbetning i öfverensstämmelse med 28 § i
i flit gällande förordning. Som dock en återremiss icke skulle vara
till något gagn sedan Första Kammaren fattat beslut i frågan, förenar
jag mig i den af Herr Boström med flere i ämnet afgifna reserva¬
tionen. Denna torde kunna sammanjemkas med Utskottets förslag,
hvarigenom man må hända kunde komma till en för de många olika
meningarne mera tillfredsställande lösning af saken.
Jag yrkar således bifall till Herr Boströms reservation.
Herr vice Talmannen L. O. Larsson: Det bär här yrkats bifall
till Herr Boströms m. ll:s reservation. Det skulle således förblifva
vid de gamla bestämmelserna, och man skulle äfven efter den nya
lagens genomförande likasom förut tå supa under sön-och helgdagar.
Det synes mig dock bra märkvärdigt om, sedan Första Kammaren
antagit detta förslag, som i regeln förbjuder söndagshandeln med
bränvin, Andra Kammaren skulle komma och säga: nej, det går
icke an, det måste supas om söndagarne! Det vore verkligen be¬
klagligt, om det, emot hvad vi utan votering beslöto i fjor, blefve vi
som skulle säga till städerna, att under det man förbjuder det på
29 N:o (JO.
Fredagen den 16 Maj, e. m.
landet, så må det gerna vara tillåtet att supa i städerna. Mig före- Angående
fäller det som om ett sådant beslut af Andra Kammaren icke skulle vjfkoren för
mötas af mycken välvilja från landsbygden, och jag kan således för a^bränvm
min del icke vara med om Herr Boströms reservation. Deremot luta (F0rts)
mina sympatier mycket åt Herr Waldenströms förslag, hufvudsakligen
af det skäl, att jag alltid, så vidt möjligt är, velat hafva bort olik¬
heten mellan stad och land. Jag vill icke att städerna skola hafva
sådana förmåner eller rättare olägenheter — hvad man nu må kalla
det — framför landsbygden, utan att man, då man så lian, också
bör åstadkomma likställighet land och stad emellan. Derför skulle
jag, för min del, också gerna sluta mig till ett ditåt syftande förslag.
Herrar Göransson, 8. M. Olsson, Nyqvist och Persson i Gärstad
instämde med Herr vice Talmannen.
Herr Nyström: Eftersom tillfälle dertill gifves, begagnar jag
mig deraf för att tillkännagifva, att äfven jag helst skulle vilja rösta
för det af Herr Waldenström framstälda förslag.
Herr Wieselgren: Jag hade icke ämnat begära ordet i denna
fråga, men då ett förslag framlagts i närmaste öfverensstämmelse
med den af mig afgifna motion, nemligen det yrkande som Herr
Waldenström framstälde, så anser jag mig böra tillkännagifva, att
äfven jag vill ansluta mig till detsamma. Jag gör detta af den orsak,
att jag icke anser Utskottets förslag vara tillrådligt, och jag skall be
att med några ord få belysa detta.
Den princip, att under sön- och helgdagar all utskänkning skall
vara förbjuden, är ju synnerligen vacker, i fäll den verkligen kan komma
till någon praktisk tillämpning. För min del tror jag icke att så
kommer att ske. Om herrarne påminna sig, så står det i en paragraf
längre fram, att på hvarje utskänkningsställe skall mat vara att tillgå.
Nu veta herrarne också att en allmän sed i vårt land är att till mål¬
tiderna förtära bränvin. Följden är den, att hvarje sådant ställe skall,
för att kunna utskänka aptitsupen, begagna sig af den utväg, som
4 mom. anvisar, att gå till Konungens Befallningshafvande och begära
rättighet till utskänkning, åtminstone under måltiderna till spisande
gäster. Men eu regel, som upplöses i lutter undantag, är icke mycket
värd. För min del tror jag derföre att, huru vacker denna princip
är uttalad i inom., kommer den dock icke att vinna någon praktisk
tillämpning, så vida derjemte den i 4 mom. af 26 § aogifna utväg för
embetsmyndigheterna att kunna lemna och vägra tillstånd, hvilket
under antydda förhållanden skall komma att föranleda många obehag¬
ligheter, kommer att qvarstå.
Jag för min del yrkar bifall till det af Herr Waldenström afgifna
yrkande.
Häruti instämde Herr Jaliob Erikson.
Herr Hedin: Om jag, trots Första Kammarens beslut, ändock
vågar vidhålla mitt redan framstälda yrkande om återremiss, så gör
N:o 60.
30
Fredagen den 16 Maj, e. m.
Angående jag det derför, att Andra Kammaren under den tid, som förflyter,
vilkoren /örjnnan ärendet hinner återkomma från Utskottet, må kunna besinna
tf bränvin si8 På ett beslut, som erbjuder möjlighet till en sammanjemkning
(Forts) med Första Kammarens beslut, hvilket jag icke tror vara förhållandet
med något af de hittills här framstälda yrkandena.
Härmed var öfverläggningen slutad. Derunder hade yrkanden
blifvit gjorda på bifall till hvart och ett af de olika förslag som
Herrar vice Talmannen, Ekman, Waldenström och Andersson från
Malmö i afgifna yttranden framstält, dels på bifall till hvad Herr
Boström i sin hithörande reservation föreslagit, dels ock slutligen på
paragrafens återremitterande till Utskottet. Herr Talmannen gaf först
proposition på bifall till Utskottets förslag i oförändradt skick samt
derefter på samtliga ofvanomförmälda yrkanden; och förklarade Herr
Talmannen sig hafva funnit propositionen på antagande af Herr vice
Talmannens ändringsförslag vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering blef då begärd. Med anledning deraf och för bestämmande
af kontrapropositionen, upptog Herr Talmannen å nyo de öfriga yr¬
kandena, af hvilka det som afsåg bifall till Herr Anderssons från
Malmö förslag nu förklarades hafva flertalets röster för sig. Men
jemväl rörande kontrapropositionen äskades votering, i följd hvaraf,
och sedan till kontraproposition i denna votering antagits yrkandet
på bifall till Herr Waldenströms förslag, en så lydande omröstuings-
proposition först uppsattes, justerades och anslogs:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteriugen öfver 26 § i
förevarande förordningsförslag antager deras mening, som yrkat att
ifrågavarande § måtte erhålla sådan lydelse, som uti Herr Boströms
med fleres reservation föreslagits, med den förändring att deri förekom¬
mande tidsbestämmelsen klockan 6 på morgonen ändras till klockan
8 på morgonen,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej.
Vinner Nej, har Kammaren till kontraproposition i nämnda vo¬
tering antagit' det af Herr Waldenström under öfverläggningen i
ämnet framstälda yrkande.
Den omröstning, som anstäldes enligt denna voteringsproposition,
utföll med 116 Ja mot 63 Nej; hvadan propositionen för hufvudvote-
ringen erhöll följande lydelse:
Den, som godkänner 26 § uti det af Bevillnings-Utskottet, i Be¬
tänkandet N:o 7 framlagda förordningsförslag, med den förändring,
att den i mom. 2 af samma § angifna tidsbestämmelsen kl. 6 på
morgonen ändras till kl. 8 på morgonen,
röstar Ja;
Fredagen den 15 Maj, e. m.
31 N:o 60.
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Angående
vilkoren för
försäljning
af bränvin.
Vinner Nej, bär Kammaren beslutat, att ifrågavarande § skall ( or 9-'
erhålla sådan lydelse, som uti Herr Boströms med fleres vid Betän¬
kandet fogade reservation föreslagits, dock med den förändring att
deri upptagna tidsbestämmelsen kl. 6 på morgonen ändras till kl. 8
på morgonen.
Den senare voteringen utvisade 65 Ja mot 115 Nej; och hade
Kammaren alltså beslutat, att denna § skulle erhålla sådan lydelse,
som föreslagits i den af Herr Boström afgifna, vid betänkandet fogade
reservation, dock med den förändring att den i mom. 2 af samma
reservation förekommande tidsbestämmelse klockan 6 på morgonen
framflyttats till klockan 8 på morgonen.
§ 37.
Godkändes.
§ 28 var af följande lydelse:
Enligt Kongl. Maj.ts förslag.
1. Vid iskänkning skall lagad
mat alltid vara att tillgå.
2. Bränvin må å försäljnings¬
ställe icke utlemna^ till den, som
är rusig, ej heller till minderårig.
3. Öfverlastad person får ej
utdrifvas från utskäukningsställe,
der han förtärt starka drycker, eller
lemnas utan vård.
Enligt Utskottets förslag.
1. Vid utskänkning skall lagad
mat alltid vara att tillgå.
2. Bränvin må å försäljnings¬
ställe icke utlemnas till den, som
är rusig, ej eller å utskänknings-
ställe till minderårig.
3. Öfverlastad person får ej
utdrifvas från utskänkningsställe,
der han förtärt starka drycker, eller
lemnas utan vård.
Sedan Utskottets förslag- blilvit uppläst, erhölls ordet af
Herr Ericsson i Ahlberga, hvilken i afgifven reservation yrkat
bifall till mom. 2 sådant det förekom i Kongl. Maj:ts förslag, och
nu anförde: 1 2 mom. af denna § har Utskottet föreslagit en ändring
i Kongl. Maj:ts proposition, som jag för min del icke kunnat biträda
inom Utskottet. Jag anser Kongl. Maj ds förslag mycket mera till¬
fredsställande och mera betryggande för minderåriga, Indika icke
böra utsättas för faran att med rusdrycker taga någon befattning,
och jag anhåller derför om utslag ä 2 mom. i denna §, sådant det
åt Utskottet är formuleradt, och bifall till momentet i den Kongl.
propositionen oförändradt.
Herr Boström yttrade: Jag tillåter mig på de af Utskottet an¬
förda skäl yrka bifall till Utskottets förslag.
N:o 60. 32
Fredagen den 15 Maj, e. m.
Angående Efter (let öfverläggningen härmed förklarats slutad, gaf Herr Tal-
nilkaren /öVmannen propositioner på bifall så väl till hvad Utskottet som Kong].
af*bränvin. Maj:t i ämnet föreslagit, och ansåg Herr Talmannen röstöfvervigt före-
(Forts) finnas för deri förra meningen. Votering begärdes och försiggick
enligt följande, nu uppsatta och af Kammaren godkända voterings¬
proposition:
Den, som godkänner 28 § uti det af Bevillnings-Utskottet i Be¬
tänkandet N:o 7 framlagda förordningsförslag,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren beslutat att nämnda § skall erhålla
sådan lydelse som af Kong!. Maj:t föreslagits.
Rösterna sammanräknades och visade 83 Ja och 50 Nej; varande
alltså för denna § godkänd den af Utskottet föreslagna lydelse.
§§ 29 och 50.
Godkändes.
§ 31 hade följande lydelse:
I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin äfvensom
vid auktioner vare bränvinsutdelning äfven utan betalning förbjuden.
I fråga om denna § hade reservationer anmälts
af Herrar A. Svensson i Lösen och J. P. Nilsson i Käggla;
samt af Herr J. E. Ericsson i Ahlberga, hvilken för sin del
föreslagit ett tillägg till paragrafen, hvarigenom densamma skulle
erhålla följande förändrade lydelse:
I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin äfven¬
som vid auktioner och på offentliga matställen vare bränvinsutdelning
äfven utan betalning förbjuden.
Efter föredragning af paragrafen anförde:
Herr Svensson i Lösen: Jag har reserverat mig mot denna
paragraf utan att motivera hvad jag med min reservation afsett, och
jag skall derför anhålla att nu få tillkännagifva detta.
Denna paragraf har samma lydelse som motsvarande paragraf i
den gamla lagen med undantag af att här äro inskjutna de tre
orden »äfvensom vid auktioner».
Paragrafen lyder: »I öppen salubod för handel med andra varor
i\:o (10.
Fredagen den 15 Maj, e. na. §3
ån bränvin äfvensom vid auktioner vare bränvinsutdelning äfven utan Angående
betalning förbjuden.» vilkoren för
Jag kan omöjligen biträda att vi skola lagstifta så, att det skall {^bränvin
vara förbjudet att till eu bekant gifva bort en sup. Herrarne, som J Fortg,
äro från landet, veta troligen att vid auktioner reser man temligen °r s'
långa vägar. Vanligtvis finnes der ingenting att fä för betalning,
och då är det en gammal plägsed att värden bjuder på något mat
och dryck. Då skall det nu vara förbud att till denna mat gifva
en sup eller, om de, som resa i rusk- och oväder långa vägar hafva
en flaska med bränvin eller konjak med sig, så skall det vara dem
förbjudet att gifva en kamrat en sup. Jag får säga att eu sådan
lagstiftning kan jag omöjligen biträda, utan får jag derför anhålla
om proposition på att ur paragrafen måste uteslutas de tre orden
»äfvensom vid auktioner».
Herr Boström: Herr Talman! Det är en gammal känd erfarenhet,
att ingen auktion eger rum, utan att den auktionsbesökande allmän¬
heten lär tillfälle att uppfriska sig med litet bränvin, och lika allmänt
erkändt är det, att detta är ett stort missbruk. Det är detta som
Kongl. Maj:t velat bota genom detta lagstadgande. För min del kan
jag icke finna att deri ligger något som helst ingrepp i den enskilda
gästfriheten, och jag kan aldrig tro att denna paragraf skall kunna
så tillämpas, att den kan hindra eu enskild person att bjuda sina
vänner. Paragrafen är tillkommen för att hindra att hvar och eu,
som besöker en auktion, skall anse sig berättigad att gå in till
värden och få en sup, och det är icke något annat än som är med
god ordning förenligt.
Jag anhåller derför om bifall till Utskottets förslag.
Flen- Nilson i Käggla: Jag kan icke på något sätt förena mig i
det beslut, hvartill Utskottet kommit.
Bevilluings-Utskottets vice ordförande sade att han icke kunde
tro att någon olägenhet skulle kunna uppkomma genom det nu före¬
slagna tillägget, men det är icke längre sedan än i förgår qväll,
som vi hörde att en person blifvit tilltalad för det han köpt hem
bränvin till sig. Jag tror verkligen icke att det kan vara rigtigt
att, om värden bjuder en auktionsbesökande på bränvin eller om den
som rest 2, 3, 4 mils väg bjuder eu bekant på en sup, han skall
vara hemfallen åt en kitslig länsman. Jag kan icke förstå hvarför
ett sådant förbud skall stadgas för landet, då det icke kommer i
fråga i städerna, och jag kan icke neka till att mig synes besynner¬
ligt att öfverheten skall hafva en så synnerlig omsorg om att få be¬
slutade inskränkningar i fråga om landet.
Jag hemställer om bifall till Herr Anders Svensons förslag.
Herr Nils Jönsson: Om denna paragraf, som nu föreligger till
behandling, skulle af Riksdagen antagas, tror jag, att man gått längre
än man bort i lagstiftningsväg. Här är nemligen fråga om ingenting
mindre än att Erbjuda enskilda personer att vid vissa tillfällen bort-
Andra Kammarens Prat. 1885. iV.-o 60, a
Jfso <>0. 34 Fredagen den 16 Maj, e. in.
Angående skänka en sup eller bjuda på ett glas punsch. Jag tror icke, det
Mkoren för är nyttigt, att lagstiftningen beträder en sådan väg, att man nästan
af bränvin tvingar hederligt folk att, så att säga, blifva lagbrytare. Hvad det
(Forts.) 'beträffar att här står »öppen salubod», vill jag fästa uppmärksam¬
heten på, att detta stadgande allt funnits förut, men är af föga be¬
tydelse, eftersom det är ganska lätt att kringgå detsamma. Om^ en
köpman vill bjuda eu person på en sup, har han vanligen tillgång
till en bodkammare eller ett kontor, dit han kan anmoda honom att
inträda för att blifva bjuden. På detta sätt har ifrågavarande stad¬
gande lätt kringgåtts. Hvad beträffar auktioner på landet, är med
afseende på dem ett helt annat förhållande. När de pågå både lör-
och eftermiddag, är det på många ställen vanligt, att värden bjuder
på mat; han skulle då hafva rättighet att sjelf taga en sup, men
icke att bjuda sina gäster på en sådan. Jag tror, det kommer att
leda till orimligheter. Om man drager ut konseqvenserna af ett sådant
stadgande, kan man snart nog komma derhän, om man lagstiftar i
denna rigtning, att man icke ens vid bröllop eller andra festligheter
skulle få bjuda sina bekanta på spirituösa. Jag går så långt, att
jag för min del helst skulle vilja yrka på uteslutande af hela para¬
grafen såsom onödig och öfverflödig, men skall dock förena mig
med Herr Anders Svensson i Lösen i hans yrkande.
Herr Gustafsson: Då denna paragraf helt visst skulle leda till
mycket trakasseri, skall äfven jag be att få förena mig med Herr
Anders Svensson i Lösen.
Herr Lyth: Jag tror, att här icke utan skäl tillagts orden »vid
auktioner.» Det är nemligen ett bruk mångenstädes på landsbygden
att vid auktioner utskänka bränvin för att derigenom locka att
göra höga inrop, och det är detta missbruk, man velat förekomma
genom denna bestämmelse. För min del anser jag icke, att det är
någon fara för att, om en person bjuder en bekant in i ett särskild!
ram på bränvin, han skall hemfalla under denna lag, men väl der¬
emot om han skänker bort bränvin till hvar och en, som kommer
och gör det på det ställe eller i det rum, der auktionen hålles. Så
har jag fattat betydelsen af denna paragraf och anser derför icke
farligt att antaga densamma.
Herr Thermcenius instämde med Herr Lyth.
Herr G. W. Svensson: Jag ber blott fä upplysa, att på den
ort, der jag är bosatt, förr åtminstone varit vanligt att, medan auk-
tionsropen pågingo, bjuda de auktionsbesökande på bränvin, i den
meningen att dessa derigenom skulle lockas göra höga bud, och jag tror,
det är detta som det ifrågavarande momentet med rätta velat för¬
hindra, hvarföre jag ber att få yrka bifall till detsamma oförändradt.
Herr Magnusson: Jag begärde ordet med anledning af den
siste talarens yttrande. Jag har varit auktionsförrättare i närmare
tjugo år och har dervid aldrig sett något oskick i den vägen, hvar-
35
N:o 60.
Fredagen den 15 Maj, e. ni.
för jag skulle anse det vara mycket märkvärdigt, om denna lag an- Angående
toges. Man beköfver blott rätt läsa dessa rader för att finna, att vilkoren för
meningen verkligen är, att den, som låter hålla eu auktion, icke bränvin
skall tå bjuda de auktionsbesökande, hvilka ofta rest långa vägar, ,Forts )
på en sup, och der står äfven, att han icke får bjuda på bränvin
ens utan betalning. Då det nu tyckes skola gå så långt, att vi,
som bo på landet, icke få bjudas ens på eu sup, då betackar jag
mig att längre vara auktionsförrättare och ber att få instämma med
den förste talaren i hans yrkande.
Herr Sjö: Jag för min del anser, tvärt emot den näst föregående
talaren, att man godt kan antaga paragrafen oförändrad. Jag kan
såsom denne talare säga, att jag har en mer än 20-årig erfarenhet
såsom auktionsförrättare och har en ganska sorglig erfarenhet af
förhållandena vid dessa auktioner. För flera år sedan bodde, i den
församling jag tillhör, en kyrkoherde, som mycket nitälskade för
nykterheten. Han plägade efter uppläsandet af auktionskungörelseu
tillhålla icke blott den, hos hvilken auktionen skulle förrättas, utan
de, som ämnade sig till de pålysta auktionerna, att under desamma
hålla sig nyktra och ordentliga, och han plägade till och med för¬
anstalta om att någon person på hans vägnar var närvarande vid
auktionen och såg efter, alt nykterhet iakttogs. Detta hade till följd,
att de, som läto förrätta auktioner, ej bjödo på bränvin, utan allt gick
ordentligt till. Sedan denne utmärkte och så väl för sedlighet som
nykterhet nitälskande man lemnade församlingen, blef förhållandet
annorlunda. Jag har sedermera vid mången auktion bevittnat mycket
sorgliga tilldragelser i följd af superiet, tilldragelser, som jag ej vill
besvära Kammaren med att omtala, och jag önskar af hjertat bifall
till Utskottets förslag, som jag hoppas skall blifva af gagn, hvarför
jag yrkar bifall till detsamma.
Herrar Göransson och Sjöberg i Bodaryd instämde i detta an¬
förande.
Herr Jönsson i Mårarp: Jag har förestält mig att auktioner
börja på den timme, hvartill de äro utlysta och sluta efter utropens
slut och så väl före som efter denna tid får bränvin bjudas. Men
de supar, som bjudas under sjelfva auktionsförrättningen, kallas
»slagsupar» och äro de dyraste supar jag vet.
Jag yrkar bifall till paragrafen oförändrad.
Härmed förklarades öfverläggningen slutad. Paragrafen god
kändes, sådan den af Utskottet föreslagits.
§ 32 blef likaledes godkänd.
För § 33 var föreslagen följande lydelse:
Kongl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Bränvin, som är försatt med nå- Bränvin, som är försatt med nå¬
got för helsan skadligt ämne eller got för helsan skadligt ämne eller
N:o 60. 3fi
Fredagen den 15 Maj. e. ni.
Angående Kong!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
vilkaren för gom jc]ie ;jr renadt från finkelolja som icke är renadt eller hvars
af bränvin, eller hvars styrka ej uppgår till styrka ej uppgår till minst 4(3
(Forts.) minst 46 procent, får ej till salu procent, får ej till salu hållas,
hållas.
Herr Wieselgren hvilken i afgifven motion föreslagit, att det
salugilda bränvinets alkoholstyrka måtte bestämmas till »minst 36
procent» i stället för »minst 46 procent», erhöll, efter föredragning
af paragrafen, ordet och yttrade: Jag har väckt motion i syfte
att den i denna 33 § antagna bestämmelsen, att bränvinets styrka
skall utgöra minst 46 procent, skulle ändras till minst 36 pro¬
cent, Utskottet har bemött mitt förslag med den förklaringen, att
Utskottet saknat hvarje ledning att på uttalanden af några sak¬
kunnige personer grunda ett förslag om procenttalets nedsättande
till något visst lägre belopp. För min del anser jag dock, att för
denna frågas bedömande något uttalande af sakkunniga personer
icke varit af nöden, då vi i denna fråga hafva hela stora länders
lagstiftning att åberopa. Mig veterligen finnes intet land i hela
verlden, som har bestämt en så hög procent alkohol för salugildt
bränvin som Sverige. I Norge utgör procenthalten 38, i Holland 35,
i Belgen, Bayern och Baden likaså 35, i Ryssland 40, och för några
dagar sedan beslöt bondeståndet i Finska landtdagen, sedan de
öfriga stånden, ridderskapet och adeln, presteståndet och borgare¬
ståndet redan förut besluta en sådan förändring, att nedsätta den
förut till 46 procent bestämda alkoholhalten till 40 procent. Detta
beslut fattades af bondeståndet med 36 röster mot 16. Men dessa
16 röstade icke för bibehållande af den förut varande alkoholhalten,
utan för borttagande af hvarje bestämmelse i detta hänseende. Det
är också mycket märkvärdigt, att under det t. ex. mjölk får för¬
säljas utan bestämmelse om, att den skall innehålla viss procent
grädde, så anser lagstiftningen sig skyldig att bestämma huru mycket
alkohol skall finnas i det, bränvin, som får försäljas. För min del
fattar jag mycket väl den åsigt, som ledde de 16 inom Finska bonde¬
ståndet, och jag skulle mycket gerna omfatta deras mening. Men
det lär väl icke vara skäl att nu tänka på ett så stort hopp, och
derföre vill jag icke framställa förslag i denna rigtning. ° Deremot
tror jag tiden vara inne att nedstiga från den »höga» ståndpunkt,
vi förut intagit, och hvilken i sjelfva verket är ganska låg. Jag kar
meddelat mig med den person, som kan lemna de bästa upplysningar
om anledningen till nu gällande bestämmelse om bränvinets alkohol-
halt och tillsport honom hvad som vid 1853—1854 årens riksdag
föranledde Riksdagens beslut derom. lian svarade, att bestämmelsen
tillkommit i filantropiskt syfte och i den akt och mening, att man
genom stadgandet af en mycket hög alkoholsats skulle motverka
superiet. På min fråga huru vida icke till bestämmelsen förefunnes
någon annan anledning jemte den anförda, svarade han att så icke,
var förhållandet.
Man trodde sig kunna inskränka supningen derigenom, att den
starka alkoholhalten på bränvinet skulle hindra från fortsättning af
Fredagen den 15 Maj, e. m.
37 Ji:o 60.
b rän vinsförtäringen; sedan man fått en eller två supar borde man Angående
nödgas till följd af bränvinets styrka afstå från att fortsätta. NuvAkaren, för
har, som herrarne väl veta, denna åsigt visat sig förfelad. Man har af bränvin.
supit förträffligt, sedan denna bestämmelse i vår lagstiftning tillkom, (port9-)
och den har alldeles icke slagit ut på det sätt lagstiftarne då trodde.
När nu det förmenande, från hvilket bestämmelsen härleder sig, be¬
rott på ett misstag och alla andra länder, som i denna fråga hafva
någon föreskrift, bestämt en lägre procenthalt, så hemställer jag till
Kammaren huruvida det icke vore skäl att vi också satte ned den
höga procenthalten. Ingen skada skulle derigenom uppkomma, men
väl gagn derigenom att vi åtminstone icke läte dessa arma, olyckliga
menniskor, som beträdt dryckenskapens väg, sä hastigt å densamma
skynda till sitt förderf. Med en lägre alkoholhalt i bränvinet skulle
deras förstörelse gå litet långsammare och man kunde ju hoppas att
de med längre besinningstid skulle hafva ökade utsigter att kunna
hejda sig litet i sin framfart.
Då jag af åtskilliga mina meningsvänner i denna Kammare
blifvit uppmanad att icke sträcka mina anspråk för långt, så an¬
håller jag att få så förändra min motion, att jag hemställer att lägsta
procentstyrkan måtta sättas till 3S procent.
Häruti instämde Herr Wretlind.
Vidare anförde:
Herr Nilsson i Käggla: Nu tycker jag verkligen att obillig¬
heten börjar gå för långt, då man vill att vi skola köpa så godt
som bara vatten från städerna. Väl har jag hört folk klaga öfver
att bränvinet varit för svagt, men aldrig öfver att det varit för starkt.
Om det är för starkt, så är det lätt hjelpt genom att slå vatten i
det, men att man skall nödgas betala 2 kronor 50 öre för bara
vatten, det finner jag vara alldeles för obilligt.
Herr Öl. Jonsson: Jag instämmer med den föregående talaren
i att jag icke kan begripa hvad motionären afser med den föreslagna
nedsättningen i bränvinets styrka, ty icke måtte väl motionären in¬
billa sig att folk derför icke skall supa sig fulla. Det finnes inga
dylika bestämmelser i fråga om Öl och vin, och dock supa sig folk
fulla lika väl deraf som af bränvin. Hela saken är blott att man
super något mera. Jag kan icke finna annat än att allt detta, ifrån
den synpunkten sett, är blott barnsligheter. Det är icke heller för
att besvara detta, som jag begärt ordet. Jag begärde ordet derför
att jag icke kunnat instämma med Utskottet i fråga om uteslutande
af bestämmelsen om finkelolja. Jag kan icke förstå, hvarför man
icke skall söka få varan så bra som möjligt. Jag skall icke göra
något yrkande. Jag har blott velat fä denna min åsigt i protokollet
förvarad.
Herr Gustafsson instämde i detta anförande.
Ji:o 60.
38
Fredagen den 16 Maj, e. m.
Angående Herr Joh. Ohlsson: Det motiv, som bestämde lagstiftaren,
mlkoren för- (]å procentstyrkan bestämdes till 46 procent, må hafva varit hvilket
af bränvin som helst, så är det dock visst att det var nödvändigt då för att
(Forts) dölja den vedervärdiga lukt och smak, som finkeloljan i potatis-
bränvin medförde vid större utspädning, men numera, då det låter
sig göra att rena bränvin, så att blott spår af finkelolja finnes qvar,
så tror jag icke att denna bestämmelse längre är nödvändig, för
såvidt den bestämmelse i lagen finge qvarstå, att bränvin skall vara
renadt från finkelolja. Skulle den deremot icke komma ett qvarstå,
så torde bestämmelsen om procenthalten böra stå qvar.
Herr Wieselgren: Det är klart som dagen, att när personer af
min ringa qvalitet uppträda mot så öfverlägsna personligheter som
Herrar J. P. Nilsson i Käggla och Olof Jonsson i Hot', kunna de
omöjligen vänta annat än att deras mot sagde herrars åsigter stridande
meningar karakteriseras såsom »barnsligheter». Men samma om¬
döme som från dessa utmärkta mäns sida träffat mig, träffar också
de lagstiftande myndigheterna för hela stora länder, det drabbar
brödralandet, Finland, Ryssland, som äfven bestämt styrkan lägre
än vi, Holland, med flera, och det drabbar detta sistnämnda lands
representation och regering värre än mig, ty de hafva satt ned pro-
eenthalten så lågt som till 35 procent. Jag tror emellertid att om
sagde herrar behagade erinra sig dessa omständigheter, så skulle
de tala ur en mindre hög ton och kan hända kunna tänka sig att
det framstälda yrkandet icke är så alldeles »barnsligt».
Om, såsom "synes framgå af de siste talarues resonnement, enda
afsigten med nu stadgade siffran vore att göra ruset så billigt som
möjligt — ja, då kan det vara rigtigt att bibehålla den oförändrad;
men ändamålsenligast vore dock då att bestämma procenthalten ännu
högre, t. ex. till 60 procent. Då kunde man ännu lättare få den af-
sedda valutan för sina penningar.
Jag hade knappt trott att sådana åsigter som de, hvilka jag
härmed tagit mig friheten bemöta, skulle kunna på fullt allvar gifvas
tillkänna i denna tid och i denna Kammare.
I detta yttrande instämde Herrar Hammarberg, Gibson och
Waldenström.
Herr vice Talmannen L. O. Larsson yttrade: Jag har uppträdt
emot detta stadgande i fråga om sprithalten förut, och jag tår till¬
kännagifva att jag lika litet nu som förut kan begripa, hvarför man
skall bestämma att denna vara skall hålla en viss sprithalt. Man
får ju köpa vin och Öl af hvilken sprithalt som helst. Jag kunde
förstå, om man bestämde att bränvinet icke fick gå öfver en viss
styrka, således ett maximum, men jag kan alldeles icke förstå, hvar¬
för man nödvändigt skall hafva en viss qvantitet sprit i sig. Man
får köpa vin huru dåligt som helst, och man får köpa andra varor
bättre och sämre, men när man köper bränvin, så skall det hafva en
viss styrka; det har förefallit mig besynnerligt, och jag har icke
kunnat finna någon rimlig anledning till ett sådant stadgande. Och
39 >:o 60.
Fredagen den 16 Maj, e. m.
att bränvin skulle vara skadligare, om det innehölle mera vatten, Angående
det har jag icke hört påstås, tv vatten är väl ändå icke skadligt. ”/“Sm?
Det var emellertid icke för att tala om detta som jag begärde ’af bränvin.
ordet. Jag begärde ordet för att för min del få biträda Kong!. Maj:ts (f-orts.)
förslag i fråga om finkeloljan. Utskottet har nu velat upphäfva det
förbud mot finkeloljan, som i mer än 30 år varit gällande. Jag bär
visserligen ingen egen erfarenhet i detta fall, men det har förefallit
mig besynnerligt, att, då finkeloljan i 30 år varit skadlig och behöft
förbjudas, den nu icke längre skulle behöfva förbjudas. Utskottet
har ansett detta på grund af några uttalanden, som finnas införda i
Utskottets motivering. Jag är öfvertygad om att regeringen icke
varit okunnig om dessa vetenskapsmäns uttalanden, men dock har
regeringen icke ansett sig vara så öfvertygad om finkeloljans oskad¬
lighet, att den ansett sig kunna taga bort detta stadgande. Och
vetenskapsmännen tyckas sjelfve vara af mycket delade tankar.
På sidan 29 i betänkandet finnes intaget ett yttrande af Pro¬
fessoren Stenberg, deri han bland annat säger, »att det ännu måste
anses outredt, om, och i sådant fall huru mycket, finkelhalten uti
orent bränvin bidrager till framkallandet af kronisk alkoholför¬
giftning.»
Han säger der ju alldeles tydligt, att denna fråga ännu behöfver
utredas. Men detta har Utskottet ansett så utredt, att Utskottet, se¬
dan det anfört detta, kommer till den åsigt att finkeloljan icke är
skadlig. Jag kan endast komma till den åsigt, att denna fråga
ännu är outredd och att det gamla stadgandet ännu bör stå qvar.
Derför ber jag för min del, utan att jag har något emot det
yrkande, som af Herr Wieselgren framstälts, att få yrka bifall till
Kong!. Maj:ts proposition i denna paragraf.
Herr Friherre Nordenskiöld: För min del skulle jag helst se, att
allt lagstadgande om en bestämd procenthalt å bränvin blefve bort¬
taget, och att således i detta fall som i alla andra det finge an¬
komma på köparen att se till att han får fullgod vara för sina pen¬
ningar. Det vore helt säkert det enklaste sättet att komma ifrån
denna fråga. Jag hör ingalunda till dem, som är fanatisk emot
måttligt begagnande af bränvinet. Jag tror att för mången man en
sup ibland ingalunda är till skada, men icke behöfver lagstiftningen
■ sörja för att den vara han får, har eu bestämd styrka. Det var
dock icke för att framhålla detta, som jag begärde ordet, utan af den
anledning att här nu varit fråga att i § 30 återinsätta det gamla
stadgandet om finkeloljan. Det är besynnerligt att i en så enkel
sak som denna, begreppen kunna vara så orediga som de äro. Vore
det möjligt att sälja alkohol med 20—30 procent finkelolja, så kunde
det vara värdi att tala om den i bränvinet ingående finkeloljans
skadlighet. Men nu ingår i äfven starkt finkelhaltigt bränvin, i fall
det är sådant att det öfver hufvud kan förtäras, finkeloljan till så
ringa procenthalt, att dess när- eller frånvaro i den dryck man
förtär är fullkomligt betydelselös för helsan. I många bränvinssorter
ingår finkeloljan såsom ett arom, hvilken gifver bränvinet en egen¬
domlig smak, som några personer tycka om. I alla vinsorter utan
S:o 60. 40
Fredagen den 15 Maj, e. m.
Angående undantag’ ingå jemte en blandning af alkohol och vatten som den
föi°aäljnmq öfvervägande beståndsdelen, åtskilliga icke flygtiga växtämnen och
af bränvin. blandningar af eteriska oljor, olika för hvarje särskild vinsort.
(Forts.) Många af dessa eterarter äro närbeslägtade med finkelolja^ men
icke har det fallit någon menniska in att lagstadga, det vinerna
skulle renas från dessa ämnen innan de försäljas.
Jag får yrka bifall till Utskottets förslag i afseende å § 33.
Herr Sv. Nilsson: Jag ber få yrka bifall till Utskottets förslag.
Jag tror, att den nu bestämda procenthalten i bränvin, som till
utskänkning eller minutering hålles, är nödvändig att fortfarande bi¬
behålla, och detta af den anledning att vi i vårt land hafva bränvins-
torsäljningen monopoliserad i städerna. Jag föreställer mig att de
länder, hvilka Herr Wieselgren uppgå!’ hafva nedsatt procenthalten,
icke följa samma principer i afseende på försäljningen som vi. I
länder, der bränvinshandeln icke är fri, utan lemnad i vissa personers
händer, der är det nödvändigt att hafva sådana bestämmelser, att
de som köpa må veta att de få en ordentlig vara. Jag tror derföre,
att det uttalande, som gjordes afen utaf Utskottets ledamöter, mycket
väl kan försvaras emot hvad Herr Wieselgren yttrade. Med afseende
ä procenthalten, så föreställer jag mig att, om man också vill sätta
denna så lågt som Herr Wieselgren föreslagit, skulle detta åstad¬
komma ett ytterligare fördyrande af bränvinet, och en ännu större
inkomst för städerna, emedan det nog skulle komma att praktiseras
så, att det lägst tillåtna procenthaltiga bränvinet kommer att hållas
till salu emot icke nedsatt pris, och då bränvin som endast håller
3S proc. är för vattenhaltig! att våra arbetare — som i allmänhet
begagna detsamma •— icke skulle deraf finna den styrka som ofta
behöfs vid ett släpsamt och tungt arbete, bör man ej bifalla Herr
Wieselgrens förslag. Det har dessutom det gagnet med sig, att om
man bestämmer bränvinets styrka till 46 procent, så veta våra arbe¬
tare att de få den starkare och bättre varan, och de kunna således
icke blifva lurade.
I afseende på den s. k. finkeloljan är det naturligt att på den
tiden, dä vår bränvinsförfattning tillkom, gjorde ett sådant stadgande
mycket mera skäl för sig än nu. Vi veta att det var då som hus-
behofsbränningen florerade och det bränvin, som då förekom i han¬
deln, var otvifvelaktigt mycket orenare och sämre än det som nu
framställes genom konstgjorda redskap. Man har nu icke före-
skrifvit att det icke får finnas finkelolja i bränvinet, utan det är
föreskrifvet, att bränvinet skall vara renadt från denna vara. Det är
dock ganska svårt att bestämma huru mycket eller huru litet finkel¬
olja som finnes qvar i bränvinet, sedan det är renadt, men säkert är
att hur rent man än hittills lyckats göra det från finkelolja, fins
dock ändå skadan qvar till någon del. Skall man hafva nu gäl¬
lande bestämmelser i afseende å bränvin qvar, så är det nödvändigt
att de föreskrifvas äfven rörande cognac, whisky m. fl. spirituösa
drycker samt Öl och vin. Jag kan icke förstå, hvarföre dessa be¬
stämmelser skola finnas för bränvinet, då de andra varorna få af
vårt folk förtäras utan några särskilda vilkor för deras renhet och
Fredagen den 15 Maj, e. m.
41 N:o 60.
styrka, helst då man vet att dessa drycker äfven äro bemängda med Angående
finkelolja. ” vilkorm för
Jag kan derför icke finna annat än att Utskottets förslag är
väl motiveradt, och anhåller jag om bifall till detsamma. (Forts)
Herr Boström: Vid behandlingen inom Utskottet åt Herr Wiesel-
grens motion om nedsättning af alkoholhalten å bränvin, gingo vi till¬
baka, till de äldre författningarne rörande denna sak för att se, huru
nu gällande bestämmelse tillkommit. Vi funno då att den blifvit
vid den stora bränvinsriksdagen 1853—1854 införd i försäljningslagen,
men någon vidare motivering, än den som finnes i Utskottets Be¬
tänkande återgifven, förekom ej. Man hade nemligen då erfarenhet
af att bränvin svagare än 5 grader eller 49 procent, hvilket är mot¬
svarande, ej var helsosamt. Utskottet hade ej tillgång till främ¬
mande länders lagstiftning i detta ämne och således ej heller reda
på de procenttal, som der äro stadgade, och hvarom Herr Wieselgren
upplyst. Nu deremot har Utskottet genomgått bränvinskomiténs be¬
tänkande och deraf funnit att denna komité, som dock måste anses
ega den största kunskap i vårt land om denna sak, enhälligt hem¬
stält, att 40 procent måtte bibehållas. Jag hyser all aktning för Herr
Wieselgren och hans kunskaper på detta område, men kan dock icke
i detta fall underlåta att sätta hans auktoritet efter komiténs. 1 fråga
om finkeloljan kan jag inskränka mig till att hänvisa till hvad Herr
Sven Nilsson derom redan anfört. På dessa grunder yrkar jag bifall
till Utskottets förslag.
Men jag begärde ordet äfven för eu tredje sak. Min uppmärk¬
samhet har blifvit fäst derpå, att denna punkt, sådan den blifvit
af Utskottet formulerad, innehåller en ovigtighet, i thy att all för¬
säljning af råbränvin skulle förhindras. Utskottet har begagnat Kongl.
Maj:ts formulering, hvilken är fullkomligt vigtig, då i denna med
bränvinsförsäljning afsågs endast minuthandel och utskänkning. Men
då Utskottet borttagit denna bestämning af uttryckets betydelse, är
det ock klart, att äfven här bort intagas orden minutering eller ut¬
skänkning, Indika ord jag anhåller må inflyta mellan orden »får ej»
och »till salu».
Jag anhåller om bifall till paragrafen med denua förändring.
Herr Nils Jönsson: Jag kan icke tro, att man behöfver befara,
att denna förordning skall hafva till följd att bränvinet blir renare
eller sämre än det förut varit. Men deremot tror jag att den kan
hafva med sig, att om det skulle lyckas en eller annan större fabrik
att åstadkomma fullkomligt rent bränvin, d. v.' s. fritt från finkelolja,
så skulle möjligen denna fabrik eller bolag kunna slå under sig hela
bränvinshandeln, hvithet icke skulle bidraga till bränvinsfabrikationen
eller vara förenligt med producenternas intresse. För öfrigt vet jag
dock icke, hvarför man skulle bibehålla detta ord »finkelolja», då,
såsom Utskottet säger, det visat sig, att det icke är finkeloljan i
bränvinet utan sjelfva spriten, som är skadlig.
Jag tager mig friheten att för frågans belysning uppläsa ett
yttrande af Professor Hamberg angående finkeloljans skadliga in¬
verkan på helsan, deri han säger:
JJ:o 60.
42
Fredagen den 16 Maj, e. m.
Angående »Rörande finkeloljans skadlighet för helsan, bör anmärkas, att
vilkoren /ö>allmänheten på senare tiden blifvit ganska mycket vilseledd genom
{rf bränvin osannfärdiga och öfverdrifna uppgifter, som varit i offentligt tryck
""(Forts) synliga. Till denna frågas belysning torde få anföras följande:
k Den alkohol, som uti det absolut rena bränviuet förefinnes till
46 procent eller 49 procent, är etylalkohol.
Vid tillverkningen af de olika bränvinsslagen, sädesbränvin, potatis-
bränvin, lafbränvin, konjak, rom, arrak, whiskygenever m. fl., bildas
utom etylalkohol äfvenledes åtskilliga andra till samma serie som
etylalkoholen hörande alkoholarter tillika med seterarter, hvilka äro
till beskaffenhet något olika, allt efter det råmaterial, hvaraf bränvinet
blifvit tillverkadt.
Alla dessa alkoholer och seterarter tillhöra de s. k. retmedlen;
de utöfva nemligen en upplifvande verkan på nervsystem och blod¬
omlopp, som dock, i synnerhet då större doser begagnats, etterträdes
af förslappning.
Uti mycket utspädt tillstånd kunna dessa retmedel utan olägenhet
fördragas; men då de i mera koncentreradt tillstånd och allt för otta
begagnas, åstadkomma de menlig inverkan på helsan.
Uti alla ofvan bemälda bränvinsslag ingår etylalkoholen till 40—50
procent och är det ämne, som åstadkommer bränvinets rusgifvande
egenskaper och skadliga verkan på helsan. De öfriga alkoholerna,
den s. k. finkeloljan, äro för handen i så liten mängd, att deras
verkan är af mycket underordnad betydelse. Bästa beviset härför
är, att af det absolut rena bränvinet, som man påstår hafva blifvit
• befriadt från sina giftiga föroreningar, det oaktadt, genom omättligt
begagnande, dessa ohyggliga och afskyvärda sjukdomar, alkohols¬
sjukdom och fyllerigalenskap, framkallas.
Sanna förhållandet är sålunda, att rusgifvande dryckers skadlighet
för helsan kan bedömas efter den mängd absolut rent bränvin, som
uti dem förefinnes.»
Jag vill nu icke längre uppehålla Kammarens tid, utan inskränker
mig till att yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Friherre Fock: Jag hade icke tänkt begära ordet i denna
fråga, men jag har likväl ansett mig skyldig dertill, derföre att jag har
från denna plats många gånger talat för det starka bränvinet och
då jag nu deremot vill förena mig med Herr Wieselgren i hans för¬
slag, så anser jag mig böra iippet uttala detta. Jag vill likväl icke
att man skall låta det vara alldeles fritt; detta vore att, såsom Herr
Sven Nilsson sade, göra konsumenterna beroende af de monopoliserade
innehafvarne. Enligt Herr Wieselgrens förslag skulle eu nedsättning
i styrkan ega rum, och det har jag ingenting emot. Då vi hafva
erfarenhet från andra länder, att de hafva nedsatt minimistyrkan hos
bränvinet, så vill jag icke af halsstarrighet bibehålla en förut för¬
fäktad åsigt.
Hvad finkeloljan beträffar, så får jag öppet bekänna, att jag är
ingen älskare af densamma, och, om jag vore i tillfälle att bjuda
herrarne på ett glas verkligt koncentrerad finkelolja, så tror jag att
herrarne skulle dela min osmak för denna. Jag vill dock icke upp-
Fredagen den 15 Maj, e. m.
43
X:o 60.
taga Kammarens tid med några lärda framställningar i den vägen. Angående
Jag vill blott fästa uppmärksamheten derpå, att det är en väsentlig vjM°ren för
skilnad på finkeloljan i potatisbränvin, hvilket vi mest begagna, och ^bränvin
finkeloljan t. ex. i vinspriten och i sädesbränvinet. Det är egentligen cportg \
potatisfinkeln som fördömelsen galler. Jag vill dock icke tala så
mycket om skadligheten härutaf, en fråga som dock icke är afgjord,
och om det icke både funnits ett stadgande i den äldre författningen,
som säger att bränvin skall vara renadt från finkelolja, så skulle jag
aldrig yrkat på att någonting sådant skulle införas. Med de bestäm¬
melser, som nu föreslås, blir följden den, att man släpper finkeloljan
fullkomligt fri. Det är detta jag tror att vi icke böra åstadkomma.
Jag tror icke att vi kunna taga på vårt ansvar att förklara den på
det viset fullkomligt oskadlig.
Man har talat om det sväfvande uttrycket att bränvinet skall
vara renadt från finkelolja, enär man ju icke kan veta, när så är för¬
hållandet. Jag vill då säga, att under de 30 år denna paragraf funnits
och tillämpats, så har man icke vetat detta, men det har i alla fall
gått bra.
Jag skall icke upptaga tiden längre, utan ber blott att få instämma
med dem, som i fråga om bränvinets styrka framställa yrkande på
bränvinets renhet från finkelolja, och instämmer med Herr Wieselgren.
Med Friherre Fock instämde Herrar Granlund, Fredenberg,
Svartling och Hammarlund.
Herr Lyth: Man har sagt att Utskottet bort skaffa sig utlåtande
af auktoriteter i denna sak. För min del har jag ock försökt skaffa
mig sådana uttalanden, och jag besökte derföre en person, hvars
auktoritet i förevarande fråga ingen lär kunna jäfva, nemligen Pro¬
fessor Hamberg. Han förklarade för mig, att hans åsigt vore den,
att en bestämmelse rörande finkeloljan vore alldeles obehöflig, dels
på den grund att en sådan lag omöjligen kunde efterlefvas, dels
äfven derföre, att finkeloljan icke är skadlig i de obetydliga partier,
hvari den förekommer i bränvinet. Han sade vidare, att det finnes
åtskilliga bränvinssorter, hvilka säljas här i Sverige, såsom t. ex.
gammalt sädesbränvin och aqua vitm, genever, rom, cognac, der
finkeloljan är qvar, och hvilka bränvinsslag icke borde få säljas på
grund af de bestämmelser, som nu förefinnas. Det var således hans
mening, att bestämmelsen om bränvinets renhet från finkelolja kunde
borttagas.
Jag frågade honom vidare hvad hans åsigt vore om procenthalten
uti bränvinet. Han förklarade då, att han ansåg 46 procent böra
bibehållas och, att om man nedsatte procenttalet, skulle varan ovil¬
korligen blifva sämre.
Jag har icke något vidare att tillägga, utan har endast velat
framhålla de skäl, på hvilka jag grundat min öfvertygelse att till¬
styrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Berglöf: Jag tror att frågan om procenthalten är en smak¬
fråga. För min del har jag icke kunskap om saken, ty jag är lycklig
Ji:o 60. 44 Fredagen den 15 Maj, e. m.
Angående nog att icke vara i behof af att förtära bränvin, men jag tror mig
vildren för hafva funnit af bränvinssuparens miner, dä han förtär bränvin, att det
af bränvin miuto vara styrka i bränvinet och föga välsmakande — en nedsättning
(Forts) i procentbalten torde derför utan olägenhet kunna medgifvas. Man
har väl invändt att köparen bör hafva valuta för sina pengar. Ja,
visserligen, men skall då valutan ovilkorligen beräknas efter en hög
styrka på bränvinet? Om det vore, som en och annan vill påstå, eller
att bränvinet icke är njutbart, om det icke har den nu föreskrift^
höga styrkan, kunde invändningen hafva någon betydelse, men man
dricker ju med god smak både vin och Öl, fastän dessa varor, som
bekant, hafva mycket lägre alkoholhalt än bränvinet, nemligen vinet
10 ä 20 procent och ölet omkring 4 procent.
Skulle vi derföre icke kunna enas om att nedbringa procenthalten
på bränvinet, och jag är säker på att den nu lefvande generationen
snart nog skulle finna sig i förändringen och en kommande genera¬
tion skulle vara oss tacksamma för att icke hafva drifvit deras smak
in på de öfverdrifvet starka dryckerna?
Utskottet säger sig hafva saknat ledning att på uttalanden af
några sakkunnige personer grunda ett förslag om procenttalets ned¬
sättande till något visst lägre belopp, och en föregående talare har
yttrat att Herr "Wieselgrens auktoritet icke vore nog för att ådaga¬
lägga att bränvinet nu har för hög alkoholhalt. Jag ber häremot få
erinra att Herr Wieselgren har åberopat sakförhållanden från flera
andra länders lagstiftning i detta ämne; och månne icke detta kunde
få anses vara tillräckligt talande auktoritet? Och skulle icke den
talare, som före mig både ordet, kunna få anses såsom en tillfreds¬
ställande auktoritet? Äfven han förklarar att 38 procent alkoholhalt
ger bränvinet tillräcklig styrka.
På grund af hvad jag nu anfört yrkar jag bifall till den förändring
af den föredragna 33 paragrafen, som dels gjorts af Herr Wieselgren
i hvad angår nedsättning af bränvinets alkoholhalt från 46 till 38
procent, och dels framstälts af Herr Boström i syfte att orden »till
salu» måtte utbytas mot: »vid minutering eller utskänkning till salu».
Paragrafen skulle alltså få följande lydelse: »Bränvin, som är försatt
med något för helsan skadligt ämne eller som icke är renadt, eller
hvars styrka ej uppgår till minst 38 procent, får ej vid minutering
eller utskänkning till salu hållas.»
Herr Folke Andersson instämde med Herr Berglöf.
Herr Sven Nilsson: Jag afstår från mitt förra yrkande och
instämmer med Herr Boström i hans yrkande, allrahelst jag vid
genomläsandet af denna paragraf funnit densamma lida af en brist,
som måste afbjelpas.
Häruti förenade sig Herr Nilsson i Käggla.
Herr Lytb: Jag ber också att få afstå från mitt förra yrkande
och instämma med Herr Boström.
46 Niö (iÖ.
fredagen den 16 Maj, e. in.
Herr Wieselgren: Jag ber också att till mitt förra yrkande Angående
få foga det af Herr Boström föreslagna tillägg. vilkoren för
° ° försäljning
Herr Friherre Nordenskiöld: Jag ber också att få ansluta mig ^(porto”
till det af Herr Boström gjorda yrkande. Medan jag har ordet, kan
jag icke underlåta att uttala min förvåning öfver att en så stor auk¬
toritet som Friherre Fock påyrkat ifrågavarande paragrafs redigering
enligt Kongl. Maj:ts förslag. Han vill således att lagen fortfarande
skall särskild! framhålla finkeloljans skadlighet. Och för att bevisa
denna skadlighet utgår han från den koncentrerade finkeloljans egen¬
skaper. Men vi veta ju, att den qvantitet finkelolja, som ingår i
bränvin, är så ringa, att dess inflytande på rusdryckens större eller
mindre skadlighet icke är nämnvärd. Äfven i de ädlaste för helsan
mest välgörande vinsorter ingå olika mtherarter såsom en bestånds¬
del, hvilken gifver hvarje vinsort dess särskilda bouquet och smak,
och dock skulle många af dessa seterarter i koncentrerad form vara
för menniskan så väl skadliga som väldeliga.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag med den af Herr Boström
föreslagna ändring.
Öfverläggningen var slutad. Enligt de meningar, som derunder
förekommit, gaf Herr Talmannen propositioner dels på godkännande
af paragrafen med det tillägg, som af Herr Boström under öfver¬
läggningen föreslagits, dels på antagande af den lydelse, som Kongl.
Maj:t föreslagit, och dels på bifall till hvardera af de utaf Herr
Berglöf och Herr Friherre Fock under öfverläggningen framstälda
ändringsförslag; och fann Herr Talmannen svaren hafva utfallit med
öfvervägande ja för den förstnämnda meningen. Votering blef begärd
och företogs, sedan till kontraproposition antagits yrkandet på bifall
till Herr Berglöfs förslag, enligt en nu uppsatt och af Kammaren god¬
känd så lydande omröstningsproposition:
Den som vill godkänna 33 § i förevarande af Bevillnings-Utskottet
i Betänkandet N:o 7 framlagda förordningsförslag med det tillägg i
samma § som af Herr Boström under öfverläggningen i ämnet före¬
slagits, röstar
Ja;
Den, det cj vill, röstar
Vinner Nej, har Kammaren beträffande lydelsen af ifrågavarande
§ bifallit det förslag i sådant hänseende som af Herr Berglöf framställa.
Omröstningen utföll med 106 Ja mot 45 Nej; varande alltså
paragrafen godkänd med den förändring, att mellan orden »får ej»
och orden »till salu» skulle insättas orden »vid minutering eller ut-
skänkning».
N:o 60,
46
Fredagen den 15 Maj, e. in.
Angående
vilkoren för
försäljning
af bränvin.
(Forts.)
§§ 34—56 äfvensom slutmeningen godkändes.
Rubriken till förordningsförslaget var af följande lydelse:
Förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända eller distillerade spirituösa drycker.
1 fråga härom anförde:
Herr Lyth: Som bekant har Första Kammaren återremitterat
öfverskriften till denna författning på grund deraf, att den icke skulle
vara rigtigt öfverensstämmande med innehållet i första paragrafens
andra moment. I Första Kammaren har nemligen föreslagits, att
öfverskriften skulle innehålla förordning angående vilkoren för för¬
säljning åt bränvin och andra spirituösa drycker, då här deremot
står: »bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker».
Denna titel skulle, som sagdt, icke rigtigt passa med hvad som
står i första paragrafens andra moment, som lyder: »Hvad i denna
förordning är stadgadt om försäljning af bränvin skall, med undantag
af den i § 33 meddelade föreskrift om bränvinets beskaffenhet och
styrka, gälla äfven för sprit samt andra brända eller distillerade
in- eller utländska spirituösa drycker äfvensom för drycker, hvilka
äro dermed tillagade eller hålla en högre alkoholhalt än 25 procent».
På grund af dessa sista ord i § 1 mom. 2 har Första Kammaren
återremitterat öfverskriften till förordningen för att ändras i öfverens¬
stämmelse härmed, och anhåller jag, att återremiss i samma syfte
måtte ske jemväl i denna Kammare.
Vidare yttrades ej. Rubriken återremitterades.
Utskottets i punkten 1 gjorda hemställan förklarades besvarad
genom Kammarens öfver det'i denna punkt framlagda förordnings-
förslag fattade, här ofvan omförmälda beslut.
Punhten 2.
Bifölls.
§ 2.
Till bordläggning anmäldes:
Bevillnings-Utskottets betänkande N:o 11, angående beräkning
af vissa bevillningar för år 1886, och
Lag-Utskottets utlåtande N:o 62, i anledning af väckta motioner
om ändrad lagstiftning rörande oäkta barns arfsrätt.
Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för morgondagens
sammanträde uppföras framför de ärenden, som blifvit tvenne gånger
bordlagda.
fredagen den 15 Maj, e. m.
N:o 60.
it
§ 3.
Anmäldes och godkändes Ståts-Utskottets förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:
N:o 53, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
första hufvudtitel;
N:o 54, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel;
N:o 55, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tredje hufvudtitel; samt
N:o G2, angående beviljande af vissa förmåner för enskilda
jern vägsanläggningar.
§ 7.
Justerades protokollsutdrag, hvarefter Kammarens ledamöter åt¬
skildes kl. 12 på natten.
In fidem
IT. A. Kolmodin.