RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1885. Andra Kammaren. N:o 29.
Fredagen den 20 Mars.
Kl. 11 f. in.
8 1.
Föredrogs och bordlädes för andra gången Lag-Utskottets Ut¬
låtande N:o 17.
§ 2.
Fortsattes föredragningen åt' Bevillnings-Utskottets Betänkande
lN:o 3, angående vissa delar af tnllbevillningen.
Enligt den af Kammaren antagna föredragningsordningen. före¬
kom nu till behandling ° n
Punkten 23.
A artikeln mats hade i afgifna särskilda motioner yrkats af Fri¬
herre Klinckowström eu inregistreringsafgift, beräknad för omalen
mais till 49 öre och för mjöl till 50 öre, allt för 100 kilogram; af
Herr P. Pehrsson i Norrsund, sa vidt motionären under spanmål in-
begriper denna vara, eu dylik afgift af 8 procent; af Herrar Bexell
och Orwall m. fl, en tull af 1 krona för omalen mats och 2 kronor
50 öre för mjöl; samt af Herr Fredholm en tull af 10 kronor för
omalen mais och 15 kronor för mjöl, allt för 100 kilogram; och hade
Utskottet med anledning häraf under förevarande punkt hemstält, att
artikeln Mais, omalen, i tulltaxan måtte åsättas en införselstull af 1 öre
för 1 kilogram.
Emot denna Utskottets hemställan hade reservation anmälts af
Herr Bennicli, med hvilken Herrar Tlammar, Kockum, L. Björn¬
stjerna, C. F. Wcern, //. Forssell. C. O. Widmark, O. Jonsson i Hot',
, Johansson i Noraskog och S. M. Olsson i Sörnäs instämt, och
livilken hemstält, att Riksdagen, med afslag å ifrågavarande yrkan-
Andra Kammarens Prof.. 1885. N:o 2.9. i
Angående
infSrselstull
A mais.
N:o 29.
Angående
införselstull
ö mats.
(Forts.)
2 Fredagen den 20 Mars, f. m.
den om införselsafgift å omalen mats, måtte bibehålla tullfrihet å
denna rara.
Efter uppläsande af Utskottets hemställan anförde
Herr Öl. Jonsson: Herr Talman! I fråga om den nu före¬
dragna punkten har jag förenat mig i den reservation, som af Herr
Bennich m. fl. afgifvits och deri yrkats, att artikeln mais skall vara
tullfri. Jag behöfver endast påminna om de svårigheter, som skulle
uppstå, i fall tull åsattes mais i omalen form, men deremot mjölet
vore tullfritt. Men icke mindre svårigheter skulle uppstå, om vi i det
fallet vore konseqvente och läte äfven maismjöl beläggas med tull.
Såsom herrarne veta, ingår maismjöl icke obetydligt i åtskilliga sor¬
ters bakverk, och det användes då sammanblandadt med hvetemjöl.
Det måste derför blifva mycket svårt att kunna urskilja, huru vida
maismjölet är uppblandadt med hvetemjöl vid införseln, och man kan
mycket väl tänka sig, att affärsmännen, som äro ganska spekulative,
skulle, när hvetemjölet är tullfritt, finna med sin fördel förenadt att
hopblanda mjölsorterna. Det skulle blifva samma historier som un¬
der de föregående år, då vi hade tull pa dessa artiklar. Derjemte
skulle det vara egendomligt, om svenska Riksdagen, som afslagit span-
målstullarne för resten, skulle lägga tull på artikeln mais, när just de
stater, man i dessa dagar åberopat som stöd för spanmålstullarne,
antingen icke hafva tull på mais, såsom förhållandet är i Frankrike,
eller låtit den stå qvar vid sitt förra låga belopp, såsom i Tyskland.
Dessa exempel tala för nyttan att i vissa fall använda mais och att
den är tullfri. Jag fäster mig icke så mycket vid den ^omständig¬
heten, huru vida mais för bränvinstillverkningen är användbar ellei
icke, men såsom gödningsämne för kreatur är maisen af tillräckligt
stor betydelse, för att man icke skall i fråga om den gifva sig in pa
den inkonseqvensen att sätta tull på en enstaka spanmålsartikel.
Jag hoppas, att efter det beslut, som i gar afton fattades, och
den ofantligt långa diskussion, som föregick detta beslut, någon vid¬
lyftigare debatt icke skall erfordras om de öfriga punkterna i betän¬
kandet. För att icke gifva anledning till ett vidare upptagande åt striden,
skall jag inskränka mig till att yrka bifall till Herr Bennichs reser¬
vation och således utslag å Utskottets hemställan om tull a arti¬
keln mais.
Häruti förenade sig Herrar S. M. Olsson och A åsman.
Vidare anförde
Herr Nils Petersson: Under den långa diskussion, som före¬
gick gårdagens beslut, framhölls och kunde icke_ bestridas, ^att jord¬
bruket i allmänhet befann sig i en betryckt ställning; men äfven så¬
som motskäl för att man icke skulle lägga tull på spanmål, att man
icke skulle fördyra den fattige arbetarens lefvebröd. Men i denna
fråga tror jag icke att man kan framhålla sådana skäl, och jag tyc¬
Fredagen den 20 Mars, f. m.
o
N:o 29.
kei derför, att stridigheterna härom icke borde blifva så synnerligt
störa i denna _ Kammare, utan att Utskottets förslag i denna punkt
skulle kunna bifallas. Dock tror jag, att tullen bör så utsträckas, att
den tmampas pa både malen och omalen mais, emedan i annat fall det
Td. nlaLh,ullen afsedda ändamål icke skulle ernås. Man har väl velat
pasta, att i sådant fall maismjöl och hvetemjöl skulle sammanblandas
och således vid det förhållande, att hvetemjöl är tullfritt, svårigheter
uppstå vid förtullningen; men detta är mera de obotfärdigas förhin¬
der än veklighet, ty icke lärer någon blanda tillsammans mjöl af
hvete och mais för att göra maismjölet tullfritt, då maismjölet skulle
förstöra hvetemjölet. Skulle det oaktadt någon vilja göra det, är jag
0 yeitygacl om, att man lått nog skulle kunna taga reda på den
saken. 1
Hvad angår påståendet, att maistullen icke skulle vara till nå^on
nytta för jordbrukarne, så bär jag mig val bekant, att maisen använ¬
des till gödning; men hufvudsakligast torde den användas vid brän-
vidbränning, och det är en handtering, hvilken icke torde behöfva
vidare uppmuntras och för hvars drifvande i allt fäll finnas tillräck-
Vg.a Produkter inom landet. Jag finner således alla skäl tala för
»sättande af den ifrågavarande tullsatsen. Äfven den kommer att i
någon man reglera spanmålsmarknaden derigenom att, derest impor¬
ten af mais minskades, andra och inhemska produkter mera komma
att användas vid bränvinsbränning. Härigenom skulle också afsätt-
ningen åt potates underlättas, å hvilken vara priset oftast står så
lågt, att den^som odlar potates icke kan tänka på att derpå existera.
Man kan, när man vet att priset på potates, hvilken tål vid långa
transporter, nu gatt ned till 2 kronor 50 öre tunnan, tänka sig, att
det icke motsvarar produktionskostnaden; och något måste man väl
unna joidbrukaren att sälja, för att han skall kunna betala sina ut-
skylder.
tt. i 'i1® Siäli 1111 anfört’ tager Jag ™g friheten yrka bifall till
Utskottets förslag med den ändring, att tullsatsen skall tillämpas på
aiven malen mais.
Herrar Sjö, Johansson i Löfåsen, Pettersson i Alfvesta, Erickson
1 H] ers by, Odell, Sjöberg i Hodaryd, Ersson i Duska och Danielson
instämde i detta yttrande.
hfrj"r Nils Jönsson: Asättande af tull på mais anser jao- helt
och hållet nödvändigt, emedan tullfri införsel deraf i de trakter, som
aro hänvisade till odlingen af råg och potates, och der bränvinsbränning
idkas, oskäligt nedsätter priset på sistnämnda produkt, hvilket är det
enda, som den mindre jordbrukaren på denna ort har att sälja. Ofta
har intraffat, att potatespriset nedgått ända till 2 kronor, 2 kronor 50
ore a 3 kronor a eu tunna om 9 kubikfot, ja ännu lägre; och man
kan da tänka sig, att jordbrukarens ställning icke är afundsvärd, han
har knappast^ ersättning för produktionskostnaden, mycket mindre
någon ^ ränta å jorden. Reservanterna hafva, såsom skål för att icke
tall pa mans skulle asättas, aberopat äfven sista tullkomiténs betän-
Angående
införselstull
å mais.
(Forts.)
N:o 29.
4
Angående
nförselstitll
å mals.
(Forts.)
Fredagen den 20 Mars, i. m.
kände, som förmäler, bland annat, att maks med fördel användes till
bränvinsbränning, och att sista tiders erfarenhet visat, att denna hand¬
tering med fördel kunde bedrifvas för export i stor skala. Att brän¬
vinsbränning af mais till export med fördel kan^drifvas, vågar jag
på det bestämdaste bestrida, hvilket också framgår af senaste arens
export. Att sådan export i stor skala egde rum åren 1880 och 1881
berodde på öfverprodulrtion, som nedtryckte prisen till och med un¬
der produktionskostnaderna, samt ovanligt högt pris på utländska mark¬
naden. Sedermera har icke någon nämnvärd export åt bränvin egt
rum, och de båda sista åren har icke exporterats 1 procent af till¬
verkningen.
Då den nu af Utskottet föreslagna tullen på mais skulle åstad¬
komma jemnare pris och derigenom betydligt förbättra jordbrukarens,,
i synnerhet den mindres, ställning, vågar jag till Kammarens behjer¬
tande framställa yrkande om bifall till Utskottets förslag, med den
förändring deri Nils Petersson yrkat.
Herr Aug. Peterson: Jag skall också instämma i hvad Herr
Nils Petersson yrkat, synnerligen som artikeln mais icke kan anses
såsom nödvändig för brödfödan. Dertill kommer, att jag strängt
håller på att, om Kammaren bifaller den här föreslagna tullen på
mais, Kammaren äfven måtte antaga af samme talare yrkade tull pa
maismjöl.
Inom den provins, jag tillhör, utgör, såsom min iänskamrat nyss
nämnde, maisen eu hämsko på den bila vinst, jordbrukaren der möj¬
ligen kunde få af sin potatesodling. Genom den fria införseln af
mais nedtryckes nemligen potatespriset så, att det är öfver höfvan
lågt, och den mindre jordbrukaren får alldeles för litet betaldt för sin
potates. Af dessa skäl hoppas jag, att mais skall blifva åsatt den
tull här föreslagits.
Beträffande en ledamots af Bevillnings-Utskottet yttrande, att det
skulle vara svårt för tullbetjeningen att tullbehandla maismjöl, eme¬
dan det kunde uppblandas med annat mjöl, tror jag icke att detta
är så farligt. Jag hörde nemligen för några år sedan, då frågan
förevar om tull på mais och samma anmärkning gjordes i fråga om tull¬
behandling af mjöl, en vetenskapsman nämna, att det är mycket lätt
att tullbehandla sådant mjöl, ty om man ser på detsamma genom ett
glas, synes det genast, om det är rent mjöl eller om mjöl af hvete
eller annan spanmål inblandats deri. Jag tror således icke, ^att det
skall möta något hinder vid tullbehandlingen att sätta tull å mais¬
mjöl.
Jag ber, såsom jag i början nämnde, att få instämma i det åt
Herr Nils Petersson i Runtorp tfamstälda yrkandet.
Herr Björkman: Herr Talman! mine herrar! Jag begärde icke
ordet i går afton, emedan jag af smällandet med klaffarne fann, att
tiden då icke var tjenlig dertill. Men det var äfven en^annan om¬
ständighet, som afhöll mig derifrån, den nemligen, att från alla hall
uttalades det lifligaste intresse för arbetaren. Det var ingen, som
Fredagen den 20 Mara, t m. 5
icke för den fattige uttalade de varmaste sympatier, och alla hoppa¬
des, att tullfri spanmålsinförsel skulle verka godt för den fattige ar¬
betaren.^ .Tåg, som sjelf är en arbetare och en arbetares son, gläder
mig deröfver, liksom jag gläder mig att saken i går fick den utgång,
som den fick, jag har velat uttala detta, men vill icke vidare i denna
fråga upptaga Kammarens tid, utan anhåller blott att i denna fråga få
förena mig med Herr Nils Petersson.
Herr Graf ström: Om tull lägges på mals, men maismjöl blif-
ver tullfritt,. gar detta i en orätt rigtning mot den inom tulltaxan
vanligen följda. Inom industrien anser man, att råvaran bör vara
tullfri, men att, i samma mån den något förädlas, bör den ock be-
läggas med tull. Då den här följda principen således strider mot de
vanliga, ber jag att fa bigga detta skäl till de skäl, förste talaren gaf
för afslag å denna punkt.
Herr Kricsson i Ahlberga: Herr Talman! Min uppfattning af
nykterhetsverksambeten i vårt land bjuder mig att yttra några ord
för att gifva till känna, hvilken ställning jag intager till denna fråga.
Det är känd t, att stora massor af mais årligen importeras, hufvud¬
sakligen för att användas till bränvinsbränning. Vid sådant förhål¬
lande tror jag. att det för nykterhetssaken vore ett steg framåt, om
Utskottets förslag vunne Kammarens bifall. Hvad Kammaren gör för
att lägga hinder i vägen för denna handtering, skola alla nykterhets-
vänner helsa med glädje. Då mais är en mycket billig råvara, kunna
bränvinsbrännare genom att använda mais få ett billigt bränvin. Men
genom billigt bränvin befrämjar man icke nykterheten; man bör tvärt¬
om fördyra varan så mycket som möjligt för att derigenom söka mot¬
verka missbruket af spritdrycker. För min del har jag bidragit til!
det slut, denna fråga fatt i Utskottet, och jag vågar hoppas, att äfven
denna Kammare skall skänka sitt bifall till Utskottets utlåtande.
Herr Talman! Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
t detta anförande instämde Herrar Nyström, Andersson i Lysvik,
Thermcenius, Göransson, Nyqvist och Jnk. Erikson.
Herr Pehr sson i Tömeryd: Af det beslut, Kammaren fattade
i går qväll, anser jag icke någon behöfver känna sig bunden vid af¬
görande!: af denna punkt. Det är naturligtvis en stor skilnad uti hvad
man använder mais till, och det hvartill man använder de egentliga
slagen af spanmål; och kan man säga, att man bör hafva de span-
målsslag tullfria, hvilka användas till brödfödan, så kan man å andra
sidan lugnt vara med om att ålägga en lämplig införselstull på ett så¬
dant sädesslag som mais, hvilket i vårt land företrädesvis användes
såsom råämne vid bränvinstillverkning.
Man bör vid åtgörande! af denna fråga tänka på den stora delen
af landets jordbrukare, som är hänvisad till att taga sin utkomst på
en mager och fattig jord. Alla dessa äro på samma gång hänvisade
till att odla potates i temligen vidsträckt mån. Denna odling medför
för dem den största inkomsten, derför att den magra jorden icke kan
N:o 29
Angående
införselstull
å mais.
(Forts.)
N:o 29
B
Fredagen den 20 Mars. f. m.
Angående
införselstull
å mats.
(Forts.)
lemna någon skörd al andra rotfrukter eller spanmål, som gifva ens
närmelsevis den inkomst, som potatesskörden under ej allt för ogyn-
sainma förhållanden lemnar, detta i synnerhet derför, att de mindre
jordbrukare vanligtvis sjelfva äro i tillfälle att verkställa det ganska
dryga arbete, som är förenadt med en väl skött potatesodling. Det
är icke litet arbete, som måste nedläggas på en väl handhafd potates¬
odling, och just genom att sjelf verkställa detta arbete är det, som den
mindre jordbrukaren är i tillfälle att mera än den större jordbrukaren
få någon behållning på potatesodlingen. De provinser, som af sagda
skäl odla potates i mera utsträckt omfång, äro: Östergötland, Vester -
götland. Småland, Blekinge, Kristianstads och Hallands län med flera
trakter af vårt land. Man har talat om att bevara de olika samhälls¬
klassernas intressen, och då vågar jag påstå, att här är ett intresse, vid
hvilket man är skyldig att fästa afseende, ty antalet af den befolkning
i vårt land, som hufvudsakligen har sin inkomst af potatesodling, är
så stort, att dess intressen i detta fäll böra bevaras. Då dertill kom¬
mer, att mais företrädesvis användes såsom råvara vid bränvinspro-
duktionen och att man genom en tull derpå icke fördyrar lifsförnöden-
heterna för vare sig den ena eller andra, anser jag, att man på goda
grunder kan åsätta denna tull.
De af Bevillnings-Utskottet nu anförda skäl, hvilka vid 1880 års
riksdag af mig och andra talare då framhöllos, tillsammans med hvad
i dag blifvit anfördt, anser jag vara tillräckligt talande för att Kam¬
maren bör åsätta mais en tull med hvad nu föreslagits, eller 1 öre¬
per kilogram, hvartill jag yrkar bifall.
Angående malen mais, så bör naturligtvis äfven den beläggas med
en efter förhållandena lämplig tullsats, och derom få vi ju tillfälle att
bestämma i nästa punkt i detta betänkande, derest den föreslagna
tullsatsen å omalen mais nu skulle af' Kammaren godkännas.
Häruti instämde Herrar Smedberg, Norén, Folke Andersson, Sven¬
son i Edum, Börjesson, A. P. Lind, Glist. Mellin och Svenson i Boss¬
gården.
Herr Öl. Jonsson: Då eu talare ur nykterhetens intresse
sökt framhålla vigten af tull på mais, har jag icke kunnat underlåta
att begära ordet ännu eu gång. Att tro det man genom att införa
tull på mais skall kunna inskränka förbrukningen af bränvin, synes
mig vara en högst märkvärdig tanke. Riksdagen har ju i sin hand
att fördyra bränvinet så mycket som helst, och icke lär denna tull
kunna spela någon roll med afseende å bränvinspriset. Deremot kan
den vara af någon vigt för potatesodlare i de trakter, der jorden för¬
menas vara så beskaffad, att endast potates skulle kunna med fram¬
gång odlas. Men jag får säga, att jag har svårt att tro det jordens
beskaffenhet kan vara sådan. Potates odlas på sandjord, och min er¬
farenhet är, att råg å dylik jord växer lika val som potates. Jag ber
äfven få fästa uppmärksamhet å inkonseqvensen i det påståendet af
den siste talaren, att icke maistullen skulle bidraga att fördyra lits—
förnödenheterna. Meningen med maistullens påläggande skulle ju just
vara att fördyra priset å potates och icke finnes det hvarken i Bie-
Fredagen den 20 Mars, f.. m.
7
N:o 29.
länge eller andra trakter någon, som icke förbrukar potates. Nog är
det sålunda tydligt, att maistullen skulle lända till fördyrande af lifs-
förnödenheterna, om än icke i samma grad som tull å spanmål. Alla
som yttrat sig för maistull hafva äfven påyrkat tull å malen mais och
konseqvensen fördrar naturligtvis äfven tull å maismjölet, om råvaran
skall beläggas med tull.
Den ärade vice ordförandens i Bevillnings-Utskottet yttrande
en föregående dag, att mellanri k slagen ej kunde gifvas den tolkning,
att införsel från Norge af malen vara finge ske tullfritt, om råvaran
vore åsatt tull, anser jag vara afvita. Ty med samma rätt skulle man
kunna säga, att våra linne- och bomullsvaror och dylikt, som hos oss
tillverkats åt utländsk råvara, icke skulle få införas tullfritt i Norge,
hvilket likväl sker, och exempelvis vill jag äfven nämna, att här må¬
let rågmjöl af rysk råg alltid införts i Norge såsom svensk produkt.
Det är sålunda i min tanke alldeles tydligt, att om ej tull lägges å
maismjöl, så skall omalen mais kunna försäljas till Norge och der för¬
målen, tullfritt införas här i riket, hvarigenom maistullen helt och hål¬
let skulle förlora effektivitet.
På alla dessa skäl vidhåller jag mitt förut gjorda yrkande.
Herr Marks t ed t: Jag ber till en början få frambära min sann¬
skyldiga tacksamhet till alla dem, som ifra för nykterhetens befrämjande
i vårt land. Men då de inblanda bränvin i snart sagdt hvarje före¬
kommande fråga, gå de längre, än jag vill följa dem. Frågan om
maistullen står utom bränvinsfrågan och spelar ej någon hufvudsaklig
roll rörande bränvinsproduktionen. Jag erinrar mig lifligt från 1882
års riksdag, som beslöt borttagande af den 1880 pålagda inregistre-
ringsafgiften å mais, hurusom flere framstående ledamöter från de
sydliga provinserna framhöllo, att maistull skulle för dem verka skad¬
ligt, emedan de oundgängligen behöfde mais för sina kreaturs utfo¬
dring, hvilken i anledning af föreskrifter från Danmarks sida till
hinder för kreatursutförseln måste uppdrifvas med afseende å krea¬
turens gödande och omvårdnad, på det att kreaturen måtte kunna di¬
rekt öfverföras till den engelska marknaden, och hvilket gaf mig an¬
ledning att rösta för inregistreringsafgifternas borttagande.
Jag skulle icke tagit till ordet, om jag icke i denna fråga stode
i den angenäma belägenheten att få tillfälle yttra mig om förhållan¬
den, som icke beröra Norrland. Jag ber att få instämma med dem,
som yrkat afslag å Utskottets hemställan och bifall till reservanternas
förslag.
Herr Johansson från Stockholm: Jag skall icke tillåta mig att
orda om lämpligheten af tull på mais eller icke, emedan detta föga
kommer mina kommittenter vid. Jag vill endast säga, att jag tror att
det föga inverkar på bränvinspriset, huru vida maisen är tullfri eller ej,
i synnerhet om man tänker på våra utskänkningsbolag, som hafva
sitt bestämda pris hela året om. Några talare hafva här ordat om
på samma gång 23 och 24 punkten af detta betänkande, och med stöd
häraf vill jag också inlägga en gensaga mot att lägga tull på omalen
Angående
införselstull
å mais.
(Forts.)
N:o 29.
8
Fredagen den 20 Mars, f. m.
Angående mais, medan malen skulle vara tullfri. Jag gör icke detta af ömhet
införselstull fgr T|r qvamindustri — livilket man må hända kunde tro, då jag i
å niais. fa]j par något eget intresse — tv förmalning af mais är den
1 0T s-i Syåraste af all målning, enär det icke finnes någon så hård spanmål
som denna. Huru mycket högre tull på den förmalna varan gent
emot den oförmalna, som kan vara lämplig för att det för våra qvar-
nar skulle bära sig, är jag för närvarande ej i tillfälle att uppgifva.
Om detta är ej heller frågan, utan derom, att den icke förmalna maisen
kan man bedöma, då deremot utur den importerade förmalna en viss
del af den finare sikten redan på förhand kan vara urtagen, och denna
finsikt inblandad uti det hvetemjöl, som också hit importeras.
Sant kan vara, att, till undvikande af förvexling, bör den ena
mjölsorten vara tullfri så väl som den andra, men föga varukännedom
behöfs för att, exempelvis, skilja på sammanmalet rågmjöl och rnais-
gröpe, och mais, malen eller omalen, kommer dessutom merendels in
i endast större qvantiteter.
Det är blott detta jag velat yttra. Något yrkande har jag icke
att framställa.
Herr Wilh. Carlson: Som jag, så vidt jag vet, är den ende
representantanten för Stockholms stad, som blifvit hedrad med epitetet
protektionist, och jag nu i två dagar tyst och stillatigande lyssnat
till den lifliga diskussionen i tullfrågan, känner jag mig i dag af flera
skäl manad att påkalla Kammarens uppmärksamhet några ögonblick
för att redogöra för mina åsigter i dessa tullfrågor, hvilka nära sam¬
manhänga med hvarandra. Jag her att först fä förklara, att jag anser
att protektionist är den, som är vänlig mot sådana tullar, som gagna
vårt land, och att frihandlaren har en motsatt åsigt, d. v. s. att han
icke vill höra talas om tullar. På grund häraf skall jag be att få
försvara min ställning såsom protektionist.
Enligt min åsigt har en tull tre ändamål. Det första är att
skaffa inkomster till statskassan, om behof deraf förefinnes, i hvilket
fall tullen väl lämpar sig för indirekt beskattning. En tulls andra
ändamål är att, om man i några hänseenden anser sig skyldig att
skydda den inhemska industrien, bidraga dertill, och det tredje, att
utjemna den mycket mystiskt omtalade handelsbalansen. I nu före¬
liggande frågor om tull å spanmål och lifsförnödenheter finner jag
icke, att något af dessa tre syftemål förefinnes. Det finnes nemligen
ingen brist i statskassan, och icke heller någon industri, som särskildt
behöfver tullskydd; ty, mine herrar, jag tager mig friheten att icke
inräkna landtbruket i clen vanliga industrien. Men, ehuru sjelf tull¬
vän, är jag dock icke så oförståndig, att jag skulle vilja lägga tull
på alla råvaror, då derigenom industriens utveckling skulle hämmas.
Enligt min uppfattning höra alla råvaror vara fria från tull, och jag-
ställer dessa jordbruksprodukter lika med andra råvaror. Artikeln
ull t. ex. är en råvara, derför att man icke kan klåda sig med den
oförädlad, och äfven spannmål, emedan ingen kan föda sig med den i
oförädlad form. Såsom jag nyss nämnde, föreligga icke nu några af
de skäl, som skulle tala för införandet af tull. Icke behöfves det
Fredagen den 20 Mars, f. m.
9
N:o 29.
för statskassans räkning, icke keller för industriens skydd ock icke
är det säkert, att den mycket omordade kandelsbalansen skulle på
något sätt beröras af dessa skyddstullar, emedan vårt land producerar
en så stor mängd spanmål af alla slag, att, om vi sammanlägga
alla sädesslagen, som produceras, sammanlagda mängden deraf blifver
tillräcklig för landets behof. Visserligen produceras hafre i större
qvantitet, än landet beköfver, men råg deremot i mindre, så att det
kela utjemnar den så kallade kandelsbalansen. På dessa grunder tror
jag, mine herrar, att man icke gagnar hvad man tror sig gagna,
om man åsätter tull på spanmål, mais eller fläsk, utan att man tvärtom
gör skada. För att icke trötta Kammaren ber jag att ytterligare en¬
dast få förklara, att jag instämmer med reservanterna ock således
yrkar utslag å förslaget om tull på mais.
Herr Pehr sson i Törneryd: En talare på norrlandsbänken, Herr
O. Jonsson i Hot', förebrådde mig för att jag gjort mig skyldig till
en inkonseqvens derutinnan, att jag skulle kafva sagt, att tullen på
mais icke fördyrade lifsförnödenheterna. Jag erkänner villigt, att jag
der vid lag icke uttryckt mig så tydligt, som jag skulle velat göra.
Jag kan mycket väl förstå, att maistullen i någon mån under vissa
förhållanden och vid några tider på året skall fördyra priset på po-
tateseu, men jag vill påstå, att en sådan tull icke ökar priset på
brödet. Jag tror derför, att jag kan hafva lika rätt i hvad jag sagt,
som den ärade talaren. Han sade vidare, att de, som hade dålig jord,
icke beköfde odla potates derpå, de kunde ju odla råg. Om eu så¬
dan invändning kommit från någon annan än en jordbrukare, så skulle
jag funnit det förklarligt och naturligt, men då en jordbrukare säger så.
då får jag erkänna, att det väcker, minst sagdt, min förundran. Han
bör val veta, att man omöjligen kan hålla på med att odla samma
sädesslag oupphörligt, utan man måste ovilkorligen hafva eu lämplig
förfrukt, och likasom potatesen behöfver en god och fullt lämplig
förfrukt, lika väl behöfver rågen en sådan. Jag vågar påstå, att om
man på samma stycke jord odlar råg och endast råg, så får man till
sist liten eller ingen skörd, trots alla omsorger. Den lämpligaste för¬
frukten för råg på mager jord tror jag vara potatesen.
Jag minnes mycket väl, då denna fråga var före vid 1880 års
riksdag, att en af vårt lands största jordbrukare hänvisade mig och
många andra att på dålig, mager jord för råg och hafre såsom för¬
frukt i stället för potatesen använda lupiner, lucern och spergel. Her-
rarne, åtminstone de, som äro jordbrukare, känna nog till, att man
på dålig sandjord omöjligen kan framtvinga sistnämnda foderväxter,
då man deremot med stor fördel kan odla potates och får eu ganska
hjelplig skörd. Detta torde vara tillräckligt bevisande, att potates-
odlingen, hvarom jag nu talat, bör, såsom nu fordras, bevaras
åt dem bland Sveriges jordbrukare, som skola taga sin hufvudinkomst
af densamma.
På dessa grunder fortfar jag i mitt förra yrkande.
Angående
infSrseUtnll
å mais.
(Forts.)
Herr Joh:s Jonson: Under de föregående dagarnes debatt
N;o 29.
10
Fredagen den 20 Mars, f. m.
Angående
införselstnll
å mais.
(Forts.)
i denna Kammare har man hört flera utmärkta och vackra tal om
att man icke skulle fördyra brödet för den fattige. I afseende å tull
å mais gäller icke samma skäl, ty, mine herrar, mais begagnas här i
landet hufvudsakligen till bränvinshränning, och då maisen införes
från utlandet, gå äfven våra penningar till utlandet. Ur statsekono¬
mi synpunkt är det således en ren förlust att köpa så mycket mais
utifrån, då bränvin kan tillverkas af vårt eget jordbruks produkter.
Det går val an, så länge vi få låna penningar i utlandet och således
kunna köpa utländska saker derför, men fortsätta vi på samma sätt
som hittills, få vi ingenting qvar, då de artiklar äro använda, som
vi köpt. Men hvad vi ha qvar, det blir skulderna. Det finnes åt¬
skilliga trakter i vårt land, der ingenting annat med fördel kan odlas
än potates, men dessa potatesodlare hafva på" senare tider fått sälja
sin potates till underpris, för att den icke skulle ruttna för dem, och
de hafva icke kunnat erhålla mera betaldt för den, derför att man
kunnat obehindradt köpa mais till bränvinshränning. Under sådana
förhållanden skall jag be få yrka bifall till Utskottets hemställan.
Häruti förenade sig Herr Carl Persson.
Herr Lasse Jönsson: Jag vill blott tillkännagifva, att jag-
kommer att rösta för bifall till Utskottets förslag. Jag ber likväl att
få bemöta en ledamot af Bevillnings-Utskottet, som anförde, att det
vore omöjligt att lägga tull på maismjöl, derför, att importen deraf
i sådant fall skulle ske öfver Norge, och att det vore omöjligt att
kontrollera densamma. Jag her då att få fästa hans uppmärksamhet
på, hvad han svarade talaren på uplandsbänken, hvilken sade, att
maisen vore till fördel för bränvinsbränningen, nemligen att “vi
hafva årliga riksdagar, hvilka hafva, i sin makt att höja bränvins-
af'giften.“ Det är just dessa årliga Riksdagar, hvilka, i fall denna im¬
port öfver Norge bedrifves emot Sveriges intressen, ega att med tanke
på landets sanna nytta förhindra en sådan import.
Denne talare sade vidare, att han ville göra oss uppmärksamma
på, att vi år 1882 införde mais till fördel för sydsvenskarne, och att
desse sedan utfodrade sina kreatur dermed, hvarefter de exporterade
dem till England. Jag får saga, att detta bevisar en bra liten känne¬
dom om våra landtbrukare i södra Sverige. Jag är öfvertvgad om,
att de, som gjort detta, hafva icke förtjenat mycket derpå och hafva
icke länge dermed fortfarit, om icke för att åstadkomma lyxartiklar.
Jag slutar med att yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Nils Olsson: Jag vill icke anföra något skäl hvarken
för eller mot skyddstull å mais, ty i den trakt, jag tillhör, förbrukas
mycket litet mais, utan endast fästa uppmärksamheten på, att reser¬
vanternas skäl förefalla mig synnerligen olyckligt valda. Reservan¬
terna måtte icke hafva läst Utskottets betänkande, då de afgåtvo sin
reservation. De anföra såsom ett hufvudskål, att »den för våra kli¬
matiska förhållanden synnerligen naturliga hrånvinstillverkningen,
enligt sista tidens erfarenhet, hör och kan bedrifvas för export i stor
Fredagen den 20 Mars, f. in.
11
N:o 29.
.skala.11 Hvad säger då Utskottet om sista tidens erfarenhet i den
vägen? Jo, att utförseln af bränvin, som år 1880 utgjorde 6,248,425
liter, år efter år nedgått, så att den år 1884 i rundt tal utgjorde
allenast 240,000 liter. Således har exporten under dessa år nedgått
med ungefär 6,000,000 liter. Det är allenast på detta förhållande jag
velat fästa uppmärksamheten.
Herr Grefve Sparre: Ehuru jag är vän af tullen å jordbrukets
produkter, så kan jag icke, sedan denna fråga fallit i sin helhet, för¬
orda tull på en så ringa del af importen som mais. Dermed torde få
anstå, till dess frågan vid nästa riksdag åter förekommer. Här före¬
står nemligen, mine herrar, från och med gårdagen, en strid, jag vill
icke säga på lif och död, ty vi använda ju icke blanka vapen, men
den mest oförsonliga, den häftigaste strid emellan dem, som vilja
rädda jordbruket från undergång och såmedelst, jag vågar säga det,
rädda fosterlandet, och dem, som, jag vill ej säga motsatsen, men
icke hafva öppna ögon för hvad som passerar inom vårt land. Jag
beklagar, att regeringens främste man i går tog till orda på sätt
som skedde i denna fråga. Jag beklagar det derför att det bevisar,
att han icke känner ställningen i landet, hvilken är af den beskaffen¬
het — och derom hafva vi hvarje dag tydliga vittnesbörd — att
Sverige icke längre kan uthärda detta skick. Och ändå säger man:
det skulle icke gå an att bryta med detta system/ Nå väl, mine
herrar, bär detta system verkligen varit så välsignelsebringande för
vårt land? Visade jag icke i går med officiella siffror, att nästan
alla de fabriker, hvarom i Kommerskollegii berättelse oinförmäles,
minska sin produktion år efter år, och hvad är orsaken dertill? Jo,
att icke deras artiklar konsumeras, och detta härrör till stor del af
jordbrukets betryck. Vi måste komma i håg, att landtbefolkningen
utgör 85 procent af landets hela folkmängd, således de, som mest
konsumera dessa varor. Då dessa icke hafva något att köpa för,
kunna fabrikerna ej afsätta sina varor och måste derför slutligen
gå under. Detta så kallade system består egentligen deruti, att vi
lefva på utländsk skuldsättning, hvarmed vi gälda de varor, vi im¬
portera, ett system således, hvarunder vi, i den djupaste fred gyn¬
nade af de lyckligaste förhållanden, under en tid af 70 år åsamkat
oss en' skuld af omkring 7 å 8 hundra millioner kronor och hvilken
ökas med hvarje år. Ständigt utfärdas till utlandet nya serier af
obligationer. Den, som här vid lag hyser någon tvekan, hänvisar jag
att samtala med administratörerna för de stora bankerna, Riksbanken
och Skandinaviska kreditaktiebolaget: och de skola erfara att de ti¬
der, då räntorna skola utbetalas, gå de i en slags feber, ty de veta
icke, hvarifrån de skola taga vexlar att betacka utgifterna. Ett så¬
dant system prisar man och vill icke bryta dermed, derför att det
varit så gynsamt, att vi, under lyckliga politiska förhållanden, då der¬
emot hela den öfriga verlden varit mer eller mindre invecklad i krig
och strider, hafva åsamkat oss en skuld af flera hundra millioner,
hvilken beständigt ökas. Talar man med desse administratörer, som
jag nyss omnämnde, så säga de, att det år, då vi sluta att låna pen-
Angående
inferselstull
å mais.
(Forts.)
N:o 29.
12
Fredagen deri 20 Mars, f. m.
Angående
införselstull
å mats.
(Forts.)
ningar, går det icke längre. Det är icke endast staten, som upp-
lånar millioner för jemvägsanläggningar, hvilkas belopp, ehuru de för
en viss tidsperiod blifvit bestämda, i strid dermed väsentligen ökas,
såsom t. ex. vid fråga om Skåne—Hallands-banan, det är icke endast
hypoteksbanken, de enskilda bankerna och hypotekskassan för Sve¬
riges städer, det är icke ensamt Stockholm och Göteborg, som på de
utländska börserna upptaga stora penningbelopp, utan man har, så¬
som vi nyss sett, varit betänkt på att organisera ett låneinstitut för
kommunerna i allmänhet, i ändamål att upptaga nya lån. Så länge
detta system fortfar, så länge går det nog, men då vi sluta att låna,
då jordbrukaren är ruinerad, och han blir ruinerad, derpå har jag
just i dag haft nya bevis genom underrättelser och samtal med per¬
soner från olika orter i landet, der utmätningar och förhärjningar
pågå, då detta händer en gång, då är det färdigt, mine herrar; då
inträffar den kris, som, kanske icke jag, men de, som äro yngre än
jag få känna på ett förskräckligt sätt.
De strider, som i går slutade till vår nackdel, skola vid nästa
riksdag med förnyade krafter återupptagas, och jag skall under hela
mellantiden icke göra annat än samla med mig lika tänkande för
denna kamp. Men jag anser för min del bättre att på eu gång slå
hela slaget än komma med en sådan obetydlighet som tullen på mais.
Ett sådant förslag kan jag icke tillst3Trka.
Herrar J. Rundbäck, Janson i Karlshed, Mallmin och Petersson
i Boestad instämde med Grefve Sparre.
Herr Herslow: Återigen hörde jag nyss, liksom vid hvarje tull¬
debatt, att så snart det gäller att visa nödvändigheten att “bryta med
frihandelssystemet“ häftigt och med väldiga siffror ordas om den rui¬
nerande skuldsättning, som egt rum i vårt land. Vid sådant förhål¬
lande torde det kanske vara af vigt att en gång söka kontrollera
dessa siffror, hvilka, om de utan all granskning allenast kastas fram
i runda tal, lätt injaga förskräckelse icke blott för hvad vi redan
gjort och göra, utan äfven för hvad i framtiden förestår. Jag vill
derför något belysa sammanhanget mellan dessa siffror; jag tager
dem, sådana de te sig vid fjolårets ingång, ty jag är icke i stånd utt¬
rycka längre in mot det närvarande ögonblicket än till den sista De¬
cember 1883.
Vår statsskuld utgjorde då 227,871,000 kronor. Samtidigt upp¬
gick värdet af statens banor till 221,195,000 kronor, d. v. s. till myc¬
ket nära samma belopp som skulden. Då dertill kommer, att staten
har förskotterat en stor del af våra enskilda jern vägar rätt stora be¬
lopp, kan man till en början väl åtminstone om staten säga, dels att
den redan i sina jernvägar har tillgångar motsvarande sin skuld, dels
att den icke improduktivt förbrukat de från utlandet hemtade pennin-
garne, utan tvärtom placerat dem i produktionens tjenst på det verk¬
sammaste sätt, som nutiden känner, nemligen i utbildningen af lan¬
dets kommunikationsmedel.
Hypoteksinrättningens skuld uppgår med säkerhet till fulla 300
N:o 29.
Fredagen den 20 Hare, f. m. 18
millioner kronor. Jag säger med säkerhet, ty här finnes eu mot¬
sägelse i sifferuppgifterna, som icke är fullt förklarlig. Enligt andra
tabelluppgifter skulle nemligen hypoteksföreningarnes och hypoteks-
bankens utländska skuld uppgå till öfver 350,000,000 kronor. Äfven
då man fäster afseende vid den genom kapitalrabatter uppståndna
differensen, finnes här eu lucka, för hvilken jag ej kan finna täck¬
ning ; ty. hela det kapital, för hvilket de ha intecknad fordran i den
svenska jorden, inskränker sig till 280 millioner. Jag har angående
detta sifferförhållande hört mig för hos vederbörande och fått till
svar, att det skulle vara beroende på bokföringen hos de äldre hypo-
teksföreningarne. Saken betyder emellertid här vid lag ej så mycket.
Här kunna vi gerna taga till och med den högre siffran, 350,000,000
kronor. Häraf finnas antagligen omkring 20—25 millioner i inländ¬
ska kassor: resten är utländsk skuld.
Vidare hafva samtliga stads- och landtkommuner samt lands¬
tingen upplånat inalles 93,000,000 kronor. Häraf ha emellertid endast de
större stadskommunerna sin anpart placerad i utlandet, och detta långt
ifrån uteslutande. De mindre kommunerna och landstingen åter hafva
på dem belöpande andelar placerade i Sverige, deraf en stor del i
kassor i Stockholm samt i sparbankerna. Återstående beloppet af
samtliga de obligationslån, som af stadskommuner afslutats med ut¬
ländske långifvare, var vid 1883 års utgång 31 millioner kronor.
Våra enskilda jemvägsbolags obligationsskuld uppgår till omkring
100 millioner kronor. Häraf har blott en ringa del funnit vägen till
utlandet. Vår svenska jernvägsobligation är gudnås icke en så fin
valuta, att den ännu blifvit ackrediterad som internationelt värdepapper
eller vunnit notering på utländska börser. Den fordran, utlandet har
hos oss på grund af jernvägsobligationer, torde näppeligen uppgå till
15 millioner.
De olikartade industribolagens totala obligationsemission uppgår
till 46,000,000 kronor. Denna skuld är emellertid nästan fullständigt
placerad inom. landet. Högst få af dessa enskilda bolag äro så vidt
kända eller hafva i utlandet lyckats förväfva sig sådant anseende, att
man der tager emot deras obligationer, om icke möjligen någon gång'
såsom hypotek för tillfällig kredit. Dessa papper ligga numera ej
heller i bankernas portföljer eller i de allmänna kassorna; den höga
ränta, hvartill i regeln de äro förskrifne, har gjort dem, särskildt under
de trenne sista åren, med deras billiga penningpris, till en omtyckt
placering för enskildt kapital, och de äro nu till öfvervägande del ute
i den svenska allmänhetens händer.
Bankskulden till utlandet utgör 17,000,000 kronor; häremot inne¬
hafva bankerna bokfordringar i utlandet å 14,000,000 samt utländska
vexla!- till belopp af 26,000,000. Således summa fordringar i utlandet
40 millioner kronor, mot 17 millioner kronor skuld till utlandet; gör
ett öfverskott fordringar i utlandet af 23,000,000 kronor.
Räkna vi nu i hop de olika obligationsbelopp, hvilka vi antagit
ka funnit väg till utlandet, 370 å 375 millioner kronor, och draga
derifrån banköfverskottet, visar sig, att Sveriges skuld till utlandet,
statsskulden oberäknad, skulle utgöra omkring 350 millioner.
Angående
införselstmll
n ma is.
(Korta.)
N:o 29.
14
Fredagen den 20 Mars, f. m.
Angående Vi kunna ock gorå ett slags kontrollräkning å denna slutsumma.
införselstull |[e[a ^et sammanräknade obligat!onsbelopp, som emitterats af hypo-
(FortsO teksinrättningar, kommuner, jernvägar och privatbolag, uppgår, såsom
ofvan visats, till cirka 590 millioner. Häraf ligga i våra bankinrätt¬
ningar 77,000,000 kronor, dels i bankernas grundfonder dels i deras
obligationsportföljer. Dessutom äro ungefär 13,000,000 kronor belå¬
nade af banker inom landet, hvilket gör sammanlagdt cirka 90,000,000
kronor, som utaf nämda 590,000,000 kronor ligga i svenska bank¬
kassor. I sparbankernas ego finnas något öfver 20 millioner.
De belopp, som inneligga i försäkringsbolagens fonder, de all¬
männa kassorna, pensionsinrättningarne och de många andra fonderna
i Stockholm, kunna, såsom jag tror, icke uppskattas under 50 mil¬
lioner kronor. Kommer så härtill det belopp, som finnes på privata
händer. Derom är det omöjligt att bilda sig något säkert omdöme.
Utöfver industribolagens obligationer, hvilka nästan alla upptagits af
allmänheten, utgör det belopp, som af hypoteksbankens, kommuners
och jernvägars obligationer befinner sig på enskild, inhemsk hand,
kanske 10 å 15 men näppeligen öfver 20 millioner kronor. Om man
nu från hela obligationsskulden, 590 millioner, frånräknar samtliga
ofvan nämnda belopp, inalles 220 å 225 millioner kronor, såsom varande
upplånade, icke i utlandet utan i inlandet af våra hypoteksinrättningar,
kommuner, landsting och privata bolag, samt äfven här tager i be¬
räkning banköfverskottet, så återstå ungefär 350 millioner kronor
såsom Sveriges kommunala och privata skuld till utlandet.
Hvad hafva vi att sätta mot denna skuld? När staten byggt
2,300 kilometer jernväg, så hafva de privata bolagen byggt 4,100
kilometer. Det är, såsom herrarne se, icke dubbelt, men ej så långt
ifrån dubbelt så lång vägsträcka som statens. Jag är ur stånd att
uppgifva dessa privatbanors samfälda byggnadskostnad; men vilja vi
ändock söka värdera den, så torde vi kanske vara berättigade antaga,
att denna dubbla sträcka ungefärligen motsvarar 1 '/2 gång statsbanor¬
nas värde, och vi komma då till det resultat, att icke blott staten
såsom sådan eger i sina jernvägar ett produktivt kapital, motsvarande
sin skuld, utan äfven att Sveriges öfriga utländska skuld ganska nära
motväges af det produktiva kapital, som ligger i de privata jern-
banorna. Det är öfverensstämmande med sanningen att under de
trettio år, sedan vi börjat bygga jernvägar och fått en friare handels¬
lagstiftning, landet råkat i en ganska betydlig skuld; men det är en
lika obestridlig sanning, att vi placerat denna skuld på ett sätt, som
bör berättiga till den tron, att icke någon förskräcklig tyngd kommer
att hvila på framtiden, utan tvärt om att en den kraftigaste häfstång
åstadkommits för framtidens ekonomiska utveckling.
Men det är icke blott jernvägarne, som i och för sig bilda det
kapital, vi mot skuldsättningen förvärfvat oss. Jernvägarne hafva
indirekt skapat ett enormt kapital i landet genom stegradt jordvärde
vid och utmed jernvägarne. Dessutom hafva i och med jernvägs-
anläggningarne uppstått industriella inrättningar i en så stor utsträck¬
ning, att deras värde måste minst beräknas till 100 å 150 millioner
kronor. Jordbrukskapitalet, eller den jord, som är materialet för pro-
Fredagen den 20 Mars, f. in.
15
N:o 29.
duktion af lifsförnödenheter och landtbruksalster i allmänhet, har dels
genom jernbanorna dels genom bättre odling så stegrats i värde blott
under de allra sista åren att, då detta värde utgjorde 1878 ett belopp
af 1,876 millioner, det år 1883 utgör icke mindre än 2,189 millioner;
stigningen å jordbruksfastighet under dessa 5 år är således öfver 300
millioner och å annan fastighet är den öfver 200 millioner. Huru
mycket ha dessa värden då ej stigit sedan 1855? Jag finner icke alls,
att numera eu noggrannare och strängare taxering eger rum, så att
en del af denna kapitalstegring framkallats mera genom taxering än
realiter. Men det kan icke förnekas, att Sverige ser helt annorlunda
ut 1885 iin 1855.
Huru tynger nu den ifrågavarande skulden på vårt land? Att
statsskulden icke utöfva!' något förskräckligt tryck på vår ställning,
visar sig af de årliga statsbudgeterna, som under flera år lemnat an¬
senliga öfverskott. Den trycker icke heller synnerligen mycket på kom¬
munernas och landstingens ekonomi, ty då jag beräknar, på sätt jag
förut gjort, deras skuld till 93 millioner kronor, och vi veta att samt¬
liga kommuners årsinkomster uppgå till 49 å 50 millioner kronor, så
uppgår skuldsättningen icke till två gånger årsinkomsten. Men man
säger att jorden är fruktansvärdt intecknad. Ja, den är onekligen
hardt intecknad för skuld, men icke mycket för utländsk skuld. Om
vi beräkna denna skuld till hypoteksföreningarnes fordran i jordbruks¬
fastigheter, inalles 280 millioner kronor, så hvilar den på ett kapital,
som är uppskattadt till omkring 2 milliarder 200 millioner kronor.
Vår svenska jord häftar då för skuld till utlandet, motsvarande V8 af
jordens värde. Jag delar lifligt deras åsigt, som yrka att vi höra
låna endast för produktiva ändamål och först då behofvet oundgäng¬
ligen så krafvel'. Men man får vid förfäktandet af denna idé icke gå
så långt, att man, uttalande såsom allmänt omdöme, att vårt folk
lättsinnigt sköter sin ekonomi, anser sig berättigad att måla fram¬
tiden så, som skulle förr eller senare en fruktansvärd kris inträffa,
som slutar med allmän ruin. Vi ha ingen grund att antaga, att så
blir förhållandet. Det finnes icke något land, hvilket så sent kommit
till en kraftig produktion som vårt, som kan påvisa en sådan ställning,
att hela skulden till utlandet nästan uteslutande uppväges af landets
jernvägskapital, lemnande i nettovinst all den kapitalökning, som ge¬
nom jernvägsanläggningar indirekt skapats.
Jag har icke något yrkande att afgifva i sjelfva frågan. Men då
man än en gång framkommit med det gamla argumentet, att Sveriges
utländska skuldsättning — hvilken alltid sättes tillsammans med dess
så kallade frihandelssystem — kommer att föra oss brådstörtadt i
förderfvet, har jag ansett det som en pligt att söka närmare pröfva
arten af de sifferuppgifter, som vid sådana tillfällen alltid framläggas.
Herr Gummlius: Jag har blifvit uppkallad af det visserligen
för Kammaren men icke för talaren sjelf ovanligt ungdomliga, må
hända något våldsamma anförande, som vår ärade ålderspresident
nyss hållit i denna fråga. Han hänvisade till sitt yttrande i går; må
han nu tillåta, att äfven jag erinrar något litet om detsamma. Då
Angående
inforselstull
d mai».
(B’orts.)
N:0 29.
lli
Fredagen den 20 Mars, f. ra.
Angående
infäreelstnll
å mats.
(Forts.)
säde lian, bland mycket annat, sig vilja hafva införselstull på folkmö-
testalare, och en ganska hög tull ändå. Jag tror emellertid icke, att
vi behöfva importera folktalare, ty i den ärade representanten sjelf an¬
ser jag att vi hafva en så grann typ för en sådan, att jag betvifla!-,
att man på annat håll skall kunna träffa på någonting mera fram¬
stående. Grefve Sparre har en märkvärdig förmåga att genom blix¬
trande och briljanta anföranden draga liktänkande och oliktänkande
med sig. Så rönte han i går bifall från helt olika, alldeles motsatta
håll, och i dag, då han slutade sitt anförande, hördes talrika rop af
instämmanden med honom. Jag hide emellertid icke märke till, huru
vida dessa bifallsrop komrno från dem, som gillade hans angrepp mot
Utskottet, eller från dem, som gillade det slut, hvartill han kom, då
han yrkade tullfrihet å mais. Hvad som icke gerna kan hända någon
annan, det har inträffat med Grefve Sparre, som till min förvåning fått
en mängd personer, till och med så betänksamt folk som i allmänhet
medlemmarne af denna ärade Kammare, att instämma med sig, om
hans premisser och konklusioner stå i rak strid med hvarandra, då han
talar i en rigtning och framställer sitt yrkande i en annan. Men, som
sagdt, detta torde väl hafva sin förklaringsgrund i talarens elektriska
förmåga att draga folk med sig. Till ytterligare belysning häraf vill
jag endast nämna, att vid ett nyligen utlyst folkmöte i Venersborg
— som jag tror, det senaste, hvithet egt rum — det lyckades Grefve
Sparre — väl icke att grundligt omvända vid mötet närvarande från
de åsigter, som de några dagar förut uttalat, men att dock från en
församling, bestående till stor del af motståndare, framkalla bifallsrop.
Samme ärade talare egen derjemte bland annat en sällspord för¬
måga att sköta sig raskt och ledigt med siffror. Alltid har han till
hands sådant .statistisk material, som verkar lika fördelaktigt för en
sak, om den användes med smak, som den i motsatt fall kan verka
ofördelaktigt. Grefve Sparre skötte emellertid sina siffror med smak,
särskildt då han valde de två åren 1877 och 1881. Mig synas de två
åren mindre lämpliga, om man nemligen vill ur det statistiska mate¬
rialet hafva fram ett opartiskt och rigtigt resultat, och då man rör
sig med statistiska siffror, söker man ju alltid sanningen. Jag har
hört en framställning, likartad med Grefve Sparres, af en talare i För¬
sta Kammaren, som dock rörde sig på ett större och mera neutralt tids¬
område, nemligen inom årsperioden 1865 och 1883, således med en så
att säga neutral utgångspunkt och jemförelse hemtad från de nyaste
tillgängliga uppgifter. Man kan visserligen disputera om lämpligheten
af det ena eller det andra; mig förefaller det dock, som sistberörde
talare i sin undersökning gick mera objektivt till väga. o
Då den ärade representanten från Venersborg och Amål anstälde
sin undersökning om jordbrukets ställning i landet, kom han antagli¬
gen af förbiseende att hålla sig endast till en del af de siffror, som
äro af vigt för jordbruket. Han uppehöll sig vid några hufvudposter
men gick deremot förbi en del andra, ehuru de torde vara lika vig¬
tiga. Jag nämner detta endast i förbigående. Tidens knapphet nöd¬
gar naturligtvis litet hvar att fatta sig kort, men då man som den
ärade talaren i går håller ett föredrag, som räcker ett stycke in på
Fredagen den 20 Mara, f. m.
17 N:o 29.
andra timmen, kunde man vara i tilltälle att, då man anfört så många Angående
siffror tran debetsidan, äfven anföra de motsvarande i kredit för att infömelstuH
få en rigtig belysning. Jag hade äfven ämnat yttra något med anled- Il¬
ning åt den rysliga sotmålning, Grefve Sparre tecknade för oss, men C 0
det var rätt val, att jag* icke fick ordet före den föregående talaren,
ty nu kan jag inskränka mig till att instämma i den" utredning och
moträkning, han lemnade, och hvilken var vida bättre än jag skulle kun¬
nat åstadkomma. Det är för öfrigt rätt egendomligt med Grefve
Sparre såsom målare ; huru använder han icke än idel svart och än
deremot ljusa, hjerta färger, men alltid med eu talang, som är omiss-
kanlig, huru har han icke så väl i Kammaren som i sitt län förstått
att draga med sig personer, hvilka ingen annan skulle mäktat att öf¬
vertala! Huru ofta har han icke visat, huru väl det går för sio- att
drifva igenom både ett och annat! Pinnes det någon i denna Kammare,
som inom sitt område lyckats förmå landsting-, kommuner eller en¬
skilde att skuldsätta sig för mer eller mindre allmännyttiga företal
till den omfattning, som Elfsborgs läns med rätta så frejdade höfdino-V
Men den ena dagen är flen andra icke lik; hvad han den ena dagen
,gör svart, gör han den andra ljust. Ena dagen säger han: “här är
idel mörk er “, och den andra: “sen I icke hur det dagas: här är den
giannaste utsigt, låt oss raskt gå framåt!" Den ena gången hejdar
han ^dem såsom molnstoden, den andra gången åter drifver han dem
framåt, i den vildaste fart. Vi böra vara stolta öfver att såsom den
äldste ibland oss hafva en man med en sådan lifskraft; vi yngre borde
känna oss manade att också i verksamhet söka att i viss mån likna
honom.
Det var ännu en annan sak jag ville på samma gång vidröra.
Grefve Sparre uppgaf nemligen, att Riksbankens och Skandinaviska
kreditaktiebolagets administratörer — en litet vågad benämning han
der begagnade! — han uppgaf, att förvaltarne af dessa inrättningar be¬
finna sig i ett febrilt tillstånd, så snart räntorna på lånen till utlan-
det skola betalas, men då dessa räntor enligt hans framställning utgå
sa inånga gånger, om året, skulle desse bankmän ju befinna sig unge¬
fär i det obehagliga tillstånd, som kallas hvarannandagsfrossan. .fao-
känner något till dessa förhållanden och dessa personer; och visser¬
ligen är det, .hvad Riksbanken angar, en sanning, att åtskilliga af her¬
rar fullmäktige varit sjukliga, men att de varit sjuka på det sättet,
han påstod, har jag aldrig försport. De synas tvärt om ha tagit sa¬
ken lugnt, och, så vidt jag sett af Riksbankens förvaltning, hanåo-ra
frosskaknmgar icke kunnat der märkas. Det var då val, att icke Riks-
gäldskontoret och Hypoteksbanken också uppgåfvos befinna sig i sam¬
ma febrila tillstånd; de, som egentligen skola ut med de största räntorna,
voro eljest närmast till att bäfva för betalningstiderna. Men jag tror
att alla dessa penninginrättningar skötas med omsorg och förstånd
samt att de ställa sig sa att de veta, hvar de skola taga penningar
den dag, dessa skola utbetalas.
Hvad sjelfva saken beträffar, skall jag, på samma gång jag måste
motsätta mig Grefve Sparres premisser," bedja att få instämma med
honom i det yrkandet, att omalen mais borde vara tullfri. Jag skulle
Andra Kammarens Prut. 1885. N:o 29.
2
N:o 29.
18
Fredagen den 20 Mars, f. m.
Angående vara temligen likgiltig i frågan eljest, ehuru jag från upplyste jorcl-
•inför se,htull bokare hört skäl andragas för den mening, att det är bättre göra
(FOTts*) mai sen tullfri än motsatsen; men jag skulle icke hålla så strängt på
^ °r denna mening gent emot dem, som tala för tullar på mais, om jag
icke ansåg det omöjligt att sätta tullar på omalen mais utan att på
samma gång sätta tull äfven på den mallra maisen, hvilket jag åter
anser orimligt, då man i går beviljade tullfrihet för allt annat mjöl.
En del utländska mjölsorter bruka blandas med maismjöl, och .skulle
vi nu göra alla andra mjölsorter tullfria, men belägga maisen med
tull, skulle vi åter få upplefva obehag och förvecklingar, som blefve
en nödvändig följd af att man vid gränsen finge göra undersökningar
af de mjölsorter, som infördes, livilka olägenheter och kostnader sanno¬
likt i praktiken skulle blifva vida dyrbarare än hela den inkomst, man
erhölle, om man ansåg lämpligt att nu åter införa maistull. Somlige
säga, att sådana undersökningar äro eu lätt sak, man behöfver endast
sätta ett förstoringsglas på mjölet; men herrarne minnas nog, huru
det gick till förra gången, vi hade tull på mais; huru skarpa strider
då uppstodo icke endast mellan importörer och tillverkare utan äfven
mellan vetenskapsmän inom och utom landet, i det nemligen utländ¬
ske vetenskapsmän, som förut undersökt mjölet, påstodo, att våra
svenska vetenskapsmän icke förstodo saken, då resultatet af undersök-
ningarne här utföllo olika mot utomlands. Då man redan i princip
godkänt, att alla mjölsorter skola vara tullfria, kan jag följaktligen
icke vara med om att i dag upprifva och bryta mot det system, vi i
går afton antogo; jag vill alltså ej sätta tull å maismjöl, följaktligen
ej heller å ornalen mais, och jag instämmer, som. sagdt, i det slut,
hvartill Grefve Sparre kommit.
Herr Thermasnius: Yi, som i går hafva röstat emot spanmåls-
tullar, hafva nyss varit vittne till en allvarsam straffpredikan; vi ha
hört uttalas en förskräcklig profetia om den tid vi gå^ till mötes, som
lärer komma att bli en tid af allmän ruin; vi ha erhållit ett högtid-
tidligt löfte om en allvarsam strid på lif och död.
Då någons ekonomiska bestånd hotas, gifves det två sätt att före¬
komma ruin. Det ena är att skaffa sig ökade inkomster, det andra
att minska sina utgifter. Under de så kallade goda år vi haft, hafva
vi kommit till ett lefnadssätt, som — det kan icke nekas — kanske
varit allt för högt. Den omtalade handelsbalansen har utan tvifvel
till stor del sin orsak i utgifter för sådana artiklar, som till stor del
kunnat undvaras. Då det således gäller att förebygga en ekonomisk
kris, skulle jag för min del tycka, att, hellre än att söka skaffa ökade
inkomster på den väg, som talaren på venersborgsbänken yrkat, vi
i stället böra med all kraft gripa an striden mot öfverflödiga utgifter,
vare sig i statens eller enskildes hushållning.
Jag har velat uttala detta, emedan jag tror, att den profetia han
uttalat icke kommer att slå in, om man ställer rätt och förstån¬
digt till.
Hvad sjelfva saken angår, har jag redan förut angifvit min me¬
ning, då jag instämt i en föregående talares yttrande.
Fredagen den 20 Mars, f. m. 19
Herr Jöns Rundbäck: Jag finner mig föranlåten begära ordet
för att i någon mån taga till granskning de nationalekonomiska sat¬
ser, som af talaren på malmöbänken framstäldes. Det fägna!- mig,
att lian i afsende å Sveriges skuld till utlandet kommit till ungefär
samma siffror, som jag i går afton uppgaf. Han har emellertid för¬
minskat dem i någon mån. Men då, för så vidt jag kunde förnimma
och följa med, skilnaden i våra uppgifter om skuldbeloppet icke be¬
löper sig till mer än 27 millioner kronor, så spelar denna skilnad i
fråga om det totala skuldbeloppet och ändamålet, hvartill inlåningen
blifvit använd, icke någon större roll.
Den skuld, hvari enskilde stå till utlandet, förklarade jag i går
afton mig icke kunnat taga reda på. Samma förklaring afgaf den.
ärade talaren, men kom emellertid icke desto mindre till det resultat,
att hela landets skuld till utlandet utöfver statens skuldsättning upp¬
gick till 450,000,000 kronor, och efter reduktion af 150,000,000 till
300,000,000 kronor, en i alla händelser ganska vacker summa. Huru
vida den reduktionen är rigtig, skall jag lemna derhän, men låtoui
oss i alla fäll antaga den utländska skuldsättningen till 300,000,000
förutom de 200,000,000 kronor, som staten upplånat. Det blir sam-
manlagdt likvisst en half milliard. Denna till en half milliard sig be¬
löpande skuldsumma motsvarar emellertid i det närmaste den summa,
616 millioner, hvilken jag i går påvisade utgöra skilnaden till vår
nackdel uti importen mot exporten under de senare 10 åren. De 100
millioner, som skilja, torde få antagas såsom handelsvinst och frakt-
förtjenst. Skilnaden uti den ärade talarens och min uppfattning eller be¬
räkning består emellertid deruti, att den värde talaren vill placera hela
skuldbeloppet uti våra jernvägar och produktiva företag, det jag inga¬
lunda kan eller vågar göra, ty äfven om jag medgifver, det jag jem¬
väl i går antydde, att af de inlånade medlen 100 å 200 millioner blif¬
vit använda till inköp af utländskt jernvägsmateriel och andra nyttiga
i behåll varande föremål, så har dock återstoden utbetalts för in¬
ländsk materiel och svenskt arbete; och således skulle — i fall man
icke samtidigt användt dessa penningar till inköp af andra utländska
varor — det återstående inlånade beloppet finnas i mynt eller
annan reel tillgång inom landet, men så är icke förhållandet. När
derför talaren för att få debet och kredit att gå i hop alls icke låt¬
sar om den lucka eller rättare det stora svalg, som den ogynsamma
handelsbalansen för oss visar, så konstruerar han felaktigt och hans
beräkningar kunna icke godkännas, så länge han icke tillika visar, på
hvad sätt och genom hvilka medel den af mig uppvisade öfverimpor-
ten betalts eller att de inlånta penningarne finnas inom landet.
Det är härom jag beder att för talaren och herrarne i gemen få
sätta ett betecknande och bekymmersamt frågetecken.
Hvart hafva emellertid dessa 300 millioner tagit vägen ? De borde
väl finnas i ett öfverflöd af ädla metaller eller motsvarande värde?
Beträffande kommunernas skuldsättning, så är det visst sant, så¬
som han sade, att de äfven hafva tillgångar, men herrarne veta väl.
hvari dessa tillgångar på landsbygden bestå, nemligen i kyrkor, skol¬
hus, fattighus och dylikt. Icke kan man emellertid säga, att dessa
N:o 29.
Angående
inför selstull
å mais.
(Forts.)
N:o 29.
20
Fredagen den 20 Mars, f. m.
Angående gifva någon egentlig afkastning, men om herrarne vilja sälja kyrkorna
inforsehtull _ oc^ Synes SOm om snart nog många skulle vilja det — lärer
y— betalningen icke blifva sä stor, att den kan i nämnvärd grad bidraga
(, or ,o J..JJ atj. beveka kommunernas skulder, ännu mindre till att dermed be¬
tala landets importöfverskott. Den ärade talaren yttrade vidare, att
man icke skulle låna för annat än produktiva ändamål. Ja, hvem in¬
stämmer icke med honom deri, men vi veta huru som det mer än en
gång skett, att man anropat Riksdagen om låneunderstöd äfven för an¬
dra ändamål och att det, om än icke offentligen utsagts, dock varit
en känd sak, att man varit tvungen att låna för att undvika en kris.
På samma sätt har det, efter hvad jag hört berättas, tillgått här i Stock¬
holms kommun, då stadsfullmäktige lemna! låneunderstöd för att der¬
med undanrödja en fara, som hotat mången med fullständig ruin.
Talaren yttrade äfven, att all fastighet inom landet vore taxerad till
3,200,000*000 kronor, men jag ber'att få påpeka, att mer än tredje¬
delen deraf är intecknad och att en annan del deraf är af den beskaf¬
fenhet, att den icke lemnar någon afkastning. På de sista sju åren
hafva inteckningarne stigit med 446,000,000 kronor, och i Östergötland
särskilt uppgår det intecknade beloppet till 45 å 50 procent af fa¬
stighetsvärdet. Men månne Östergötland har så mycket jernvägar att
man kan antaga, att de uppslita penningarne blifvit använda till en¬
dast sådana?
Medan jag har ordet, ber jag att få påpeka en annan sak, som
är fullkomligt vilseledande och som till min förvåning en stor del äf¬
ven af landtmännen inom Kammaren icke uppmärksammat, nemligen
den uppfattning, som råder, att spanmål och landtmannaprodukter i
allmänhet äro att betrakta endast som råvaror. Huru många processer
har emellertid icke spanmålen under jordbrukarens ledning måst ge¬
nomgå, innan den blifvit spanmål eller sälj- och brukbar vara? Kali
man med sådant förhållande kalla den råvara? Linet till exempel, som
måst genomgå så många processer, innan det kan uppträda som han¬
delsvara, är val det en råvara uti egentlig bemärkelse? Ja, då måste
man äfven såsom råvaror betrakta kläden, lärfter och mycket annat,
ända till dess till exempel lärften kommit nr sömmerskans hand i form
af en krage eller något dylikt. Likaså, skulle icke detta stång- eller
tackjern få betraktas annat än såsom råvara, förrän det blifvit till
exempel den finaste synål? År det icke en mängd förädlingsprocesser
det genomgått för att blifva tackjern eller stångjern? Nej mine her¬
rar, malmen som brytes och leran som tages direkt upp ur jorden,
de äro råvaror. Men tegelstenen, äfven den obrände, är en förädlad
vara. Brödet låter man vara tullfritt, månne derför att det också är en
råvara, men sockerbageriarbeten har man försett med en skyddstull åt
Jo öre per kilogram. Likaså äro pepparkakor, finare småbröd och
dylikt åsätta en tull af 15 öre och konfektyrer en tull af 47 öre per
kilogram. Men det förundrar mig, att man icke vill taga bort tullen
äfven på dessa artiklar. Jag skulle väcka förslag derom, om jag icke
unnade Herr Grafström äran att sjelf föreslå borttagande åt tull på
det slags varor, som han fabricerar. Det finnes äfven en annan sak,
som jag anser böra afskalfas, nemligen den så kallade tolagen, eme-
Fredagen den 20 Mars, {, m.
21
N:o 29.
dan den är en betungande afgift för så väl städernas som andra arbe- Angående
tare. Jag hoppas också att herrar stockholmare till nästa Riksdag införselstuU
framlägga förslag om borttagande af denna skatt, och. om jag lefver, rpTvta)
skall jag försöka att gå herrarne så mycket som möjligt till mötes ' °r
i detta fall. Likaså hoppas jag att, när det blir fråga om bränvins-
medlens användande, herrarne understödja oss uti att fä dessa så rätt¬
vist som möjligt fördelade. Det är skada nu att dyrtidstilläget för
embete- och tj en stena ännen är borta. Det gafs dem vid 1873 års riks¬
dag, emedan deras löner då voro för låga i förhållande till de i lan¬
det gällande prisen. Nu hafva dessa sjunkit till hälften, och det
kunde derför vara skäl, att också ett motsvarande afdrag gjordes på
lönerna.
Jag skall emellertid icke göra något yrkande, men jag her att
ännu eu gång få påpeka den rådande missuppfattningen om hvad som
är råvara eller ej. Så hörde jag någon säga. att t. ex. kött, ull och
dylikt äro råvaror. Tror dä den välvise talaren att fåret t. ex.
växer på träd, på stenar eller under jorden. Förmenar han att fåret
icke behöfver föda, ans och omvårdnad långt mer och längre än till¬
verkningen af t. ex. eu saffrans bulle; begär och tror han icke att
denna fårskötsel, detta frambringande af anmärkta råvaror kostar mel¬
odi är förenadt med mera besvär än den procedur, som består i att
förvandla råvaran till en för honom förädlad vara, d. v. s. koka och
äta upp fåret. 0, I oförståndige galileer!
Herr Grefve Sparre: Med all tacksamhet för de kompliment^,
som talaren på örebrobänken gaf mig, skall jag dock noga akta mig
för att spilla ett enda ord på ett så obetydligt föremål som mig sjelf.
Jag önskar deremot att med några ord få bemöta först talaren på
malmöbänken. Hafva icke herrarne hört nog af dessa blomstermål¬
ningar? Äro vi icke nu allt för prosaiska och för mycket hemma¬
stadda med verkligheten för att låta hänföra oss af detta glitter? Jag
åtminstone kan det ej. Det var kanske eu tid, då äfven jag lät för¬
blända mig deraf, men numera ser jag den torra, nakna och prosaiska
verkligheten allt för klart framför mina ögon, för att jag någonsin
.skulle låna mitt öra åt sådan der grannlåt. Händelsen har satt eller,
rättare sagdt, förflyttat mig till ett län, hvarest finnes nästan icke an¬
nat än smärre jordbrukare, då deremot de större jordbrukarnes antal
är till den grad försvinnande litet, att jag skulle kunna räkna dem i
ett enda ögonblick. Jag har derigenom kommit till erfarenhet om
den förskräckliga ställning, hvari de förra befinna sig. Jag vädjar
till hvem som helst af mina kamrater på elfsborgsbänken, om jag i
något afseende med hvad jag nu sagt gjort mig skyldig till öfverdrift.
De ständiga utmätningarna, det qvidande som litet hvarstädes för-
spörjes, bekymren för framtiden, den ständigt växande emigrationen
— och hvilken är starkast från Elfsborgs län — de i utblottadt tillstånd
återvändande skaror af emigranter, hvilka sedermera falla fattigvården
till last, kommunernas klagan, in. m. synes mig allt vara saker, som
icke hafva sitt rätta uttryck i eller böra göras till föremål för blom¬
stermålningar. Dessa äro tilltagna i en allt för rundlig skala, för att
N:0 29.
22
Fredagen den 20 Mars, f. m.
Angående jag ett enda ögonblick skulle af dem lata narra mig. Jag gratulera!
införselstull som kan säga om sm provins, att densamma är bättre lottad,
?FortsS'i mai säkert är, att i grannprovinserna, Skaraborgs län och Småland,
v förhållandena icke ställa sig stort bättre än i Mfsborgs lån. När
jag vidare kommer till TJpland och der träffar personer af allmogens
klass, med hvilka jag har temligen mycket att skaffa, sa later det pre¬
cis på samma sätt. Fjolåret gaf en temligen klen skörd, och allmo¬
gen fick likväl ingenting betaldt för den säd, som skördades. Under
innevarande ar åter, da man fatt eu bättre skörd, saga köpmännen,
att de föredraga att taga sitt sädesbeliof från Ryssland, i stället för
att köpa det inom landet. Till bonden säger man, att han skall än¬
dra metod vid skötandet af sin jord, att han hör egna sig åt ladu¬
gårdsskötsel i stället för sädesproduktion. Men, mine herrar, man
glömmer sanningen af det gamla ordspråket, att “medan gräset gror,
dör kon“. Den lilla jordbrukaren har icke så stort kapital, att han
kan vidtaga en sådan förändring, och i allt fall sker det ej på en gång.
Med anledning af de förebråelser, soni talaren på örebrobanken
mot mig rigtade, skall jag endast tillåta mig uppläsa följande upp-
gifter från chefens för Kong!. Justitiedepartementet underdåniga em¬
betsberättelse för år 1883,' deri det heter“Enligt ofvamiämnda, på
förut följda grunder-----gjorda beräkning åt den gäld, hvarför den
fasta egendomen i riket vid 1883 års slut häftade, utgjorde det unge¬
färliga beloppet deraf 1,278,016,217 kronor. Jemförelsen med år 1882
angifver eu stegring af 47,5 millioner . . .“ På ett år, mine herrar!
Går man tillbaka till år 1874, så har tillökningen uppgått till unge¬
färligen 10,000,000 kronor för hvarje är; men 1882 ökades den med
45 millioner. Här är en tabell, som jag erbjuder en hvar att taga
del utaf. Tro lierrarne, att detta i längden kan vara lugnande, eller
att vi länge kunna uthärda detta. Om herrarne derjemte besinna -
hvad som utan tvifvel en hvar känner till — att ganska ofta taxerings¬
värdena uppdyrkas, derför att man hehölver lån på sill jord, och att,
sedan värdet på en fastighet sålunda blifvit uppdrifvet, taxeringsnämn¬
derna sätta de öfriga värdena i förhållande derefter, sa skola herrarne
förstå, hvad jag kommit till nogsam insigt om, nemligen att taxerings¬
värdena för närvarande är o nog höga. Jag kan upplysa, att pa exe¬
kutiva auktioner i Venersborg fastigheter säljas vida under taxerings¬
värdet, och då undrar jag, om man icke kan hafva skäl att såga, att
oroande symptom förefinnas, och att framtiden kan komma att te sig
nog mörk. Att jorden är skuldsatt bevisas för Girigt derutaf, att hela
taxeringsvärdet på jorden i Sverige år 1883 var 3,213,000 kronor och
den intecknade skulden 1,278,000 kronor samt hvarje ar ökas med 10
millioner, men för vissa år med 45 millioner. Således förmodar jag,
att inom kort jorden är intecknad till nära hälften af dess värde,
och detta med de höga taxeringsvärden vi för närvarande hatva. Att
taxeringsvärdena äro höga, beror åter derpå, att jordvärdet oupphör¬
ligt fallit, derför att allmogen icke har något att sälja; jag tror så¬
ledes, att man kan hafva rättighet att förutse såsom en möjlighet den
tidpunkt, då utlandet, efter att hafva tätt kännedom om huru det star
till, skall säga: vi låna icke längre. Jag kan också såsom vittnesbörd
Fredagen den 20 Mars, f. ro.
23
N:o 29.
för mina påståenden åberopa bankofullmäktige, hvilka förklara, att
■de tider, då räntorna skola utgå, en stor oro råder, ja, en af dem här¬
till och med sagt — det kali jag nämna, ty jag Tet. till hvilken han
sagt det — att det år vi sluta låna, då vill jag icke vara qvar i ban¬
kens styrelse längre.
Jag är glad att talaren på malmöbänken icke vederläde min upp¬
gift, att vår skuld till utlandet uppgår till 6 å 700 millioner kronor,
ty efter hvad jag tyckte mig märka, sade lian, att den var större.
Jag erkänner, att jag tog till siffran på höft; jag kände egentligen
endast de summor, som upplånats för jernvägarne och af hypoteks-
banken, men jag hör nu, att siffran är högre, och det är så mycket
värre. Han sade, att saken icke vore det minsta farlig, ty pennin-
garne hade användts för produktiva ändamål. Jag tror dock, att vi
litet hvar känna till, att hypotekslånen icke alltid användts för pro¬
duktiva ändamål; detta är en beklaglig sanning. Och jag är alldeles
öfvertygad om att, om vi nu skulle stifta en hypoteksförening, dessa lån.
efter den erfarenhet vi haft, skulle komma att utlemnas på helt an¬
dra grunder och efter eu helt annan metod än hittills. Vidare hafva
vi, sade lian, lånat för våra kommunikationer, hvilket också vore för
ett produktivt ändamål. Ja, jernvägarne äro så till vida produktiva,
att de indirekt medverka till produktionen, derför att de möjliggöra
afsättningen, men i egentlig mening äro de icke produktiva, och om
vi ruinera vårt jordbruk, så att icke jernvägarne hafva något att trans¬
portera, eller skola inskränka sig att transportera den säd vi köpa
utifrån, då fruktar jag, att jernvägarne icke blifva särdeles produktiva,
icke ens i så måtto, att de betala räntan på anläggningskostnaderna.
Hvad de industriella anläggningarne angår, på hvilka så mycket pen¬
ningar nedlagts, tillät jag mig i går uppgifva, huru det stod till med
dem och huru under några år tillverkningen förminskats, ibland med
hälften, ibland med. mindre.
Talaren från Örebro förebrådde mig, att jag välde mina uppgif¬
ter för åren 1876—1881. Det får lian förlåta mig. Men Sveriges
officiella statistik är så upprättad, att den, särskild!; hvad beträffar
Kommerskollegii berättelser angående fabriker, manufakturer in. in., om-
iattar åren 18/7, 1878, 1879, 1880 och 1881. Jag kan icke rå för
det. Jag hade icke något annat häfte till hands, det är möjligt, att
det för 1882 redan utkommit, men jag har det ej. Genom en daglig
•erfarenhet vet jag nogsamt, att ställningen på landet blir allt bekym¬
mersammare, och jag är fullt öfvertygad, att om de herrar från stä¬
derna, som här uppträdt mot spannmålstullar, kände denna ställning,
eller voro tvungna att såsom jag taga del af förhållandena, skulle det
vara omöjligt för dem att med en sådan kallblodighet yttra sig i sa¬
ken. De skulle då finna sig nödsakade att tänka på nödvändigheten
att försöka åstadkomma någon förbättring i jordbrukarens ställning
i stället för att afspisa dem med teorier. Ty teorier upphjelpa icke
näringslifvet. Saken gäller icke heller blott jordbruket utan äfven an¬
dra näringar, hvilket, såsom jag förut visat, kommer sig deraf, att 85
procent konsumenter äro jordbrukare, och de återstående lefva af in¬
komster från jordbrukarne. Men när nu tillgångarne för dem utsina,
Angående
införselstull
å mais.
(Forts.)
N:o 29.
24
Fredagen den 20 Mars, f. m.
-Angående
införselstull
å mais.
(Forts.)
livad finnes då för konsumtion? Då måste fabrikerna stängas. Alla
nationalekonomiska teorier måste rätta sig efter tidsomständigheterna;
något annat duger icke. Jag bestrider ej frihandelsprincipens rigtig-
het; jag erkänner, att den öfverensstämmer med den ekonomiska lo¬
giken; men när alla andra länder i Europa tillstänga sina hamnar,
hvad vilja vi då göra? När Tyskland för trävaror åsätter tull, som
gör det omöjligt att dit exportera våra trävaror — och rikskansleren
har Öppet förklarat, att det skett för att landet skulle taga sina trä¬
varor inom landet — hvad tjenar det då att soutenera sådana grund¬
satser, som hela den öfriga verlden öfVergifvit. Det var på 1850-ta-
let, då en frihandelsfläkt gick genom Europa, som vi beträdde denna
bana, men nu är förhållandet alldeles motsatt. Nu söker man grunda
produktionen på den inhemska konsumtionen och utestänger derför ut¬
landet. Skola vi då säga, att vi icke vilja bryta med frihandelssystemet?
Talaren på örebrobänken anmärkte vidare, att jag endast talat
om råg. Ja det var derför att frågan om råg då förelåg, och jag
tog mig derför friheten att med stöd af officiella statistiska uppgifter
visa, att en förminskning i produktionen egt rum på ett år med
500,000 tunnor eller 1j9 af hela produktionen.
Man säger vidare, att landtörn karen bör göra indragningar på
sina utgifter. Men jag tror, att den, som känner 1 a n dt b efolkningen,
nog vet, att den icke behöfver draga in på utgifterna; de äro redan
reducerade till ett ytterligt minimum, och om de, som tillstyrka nå¬
got sådant, ville gå in i bondstugorna och se. huru bonden lefver sin
dag, skulle de icke framkommit med dylika råd. Det var detsamma,
som en talare i nationalekonomiska föreningen yttrade, eller att ned¬
sätta en diet, som icke tål någon nedsättning.
Herr Nils Persson: Månge talare hafva uppträdt här med olika
åsigter, men om två saker har man varit ense, den ena att jordbruket
arbetar under svåra konjunkturer och den andra att något bör göras
för att lindra jordbrukarens utgifter eller öka hans inkomster. Herr
Grefve Sparre bär gjort det för alla klart, att den mindre landtbruka-
ren lider under svårt tryck och väl behöfver några kronors högre
inkomst. Deri har Herr Grefve Sparre fullkomligt rätt. Men går
man tillbaka till hvad han för några dagar sedan yttrade, måste man
förvåna sig öfver en viss olikhet i åsigter. Då gäide det anslag till¬
byggande af pansarbåtar, och man fick då höra, att millioner med
lätthet kunde beviljas för sådana ändamål. Jag lian icke föreställa
mig, att Grefve Sparres mening var att låta landtbrukaren få inkom¬
ster genom tullar, så att han skulle kunna uthärda en tid med att
betala till fästningsbyggnader, pansarbåtar och dylikt. En talare har
yttrat, att han ville för ingen del pålägga folket nya skatter, men
då är det förvånande att höra från det hållet, att vid fråga om
pansarbåten han på det lifligaste förordade Kong!. Maj:ts proposition»
Då var det icke så noga, om skatterna blefvo något större eller min¬
dre. På det sättet hjelper man icke landtbruket.
Herr von der Lancken yttrade, att, om landtbrukaren köpte eller
arrenderade en egendom billigare, så skulle han hafva lättare att taga
Fredagen den 20 Mars, f. m.
25
N:o 29.
sig fram. Ja, det är sant, men de köp och arrenden, som upprät¬
tats, kunna icke ändras i dag.
Herr Meyer påstod, att man borde stifta en lag, som förbjöd
landtbrukaren att inteckna sin egendom öfver halfva taxeringsvärdet.
Kan det anses för en inkomst, så vore det märkvärdigt. Jag tror,
att de penningar, vi få genom att taga inteckningar, äro mycket bil¬
ligare, än om vi låna mot borgen, ty i förra fallet behöfva vi vanli¬
gen icke betala mer än l/2 eller 1 procent ränta. Alltså kan jag icke
se, att en lag i sådant syfte skulle göra annan nytta än förstora våra
utgifter.
Eu talare har sagt, att, då spanmålen är dyr, så äro de arbe¬
tande klasserna lyckligare, och man har, för att bevisa detta, gått
ända till 50 å 60 år tillbaka. Men jag har icke hört någon nämna
vintern 1868—1869. Då gälde kornet ända till 22, rågen 25 och
hvetet 30 kronor tunnan. Under det att dessa höga pris voro gäl¬
lande, funnos dock arbetare på min gård, som erbjödo sig att arbeta
för endast födan. Således måtte icke arbetarne vara lyckligare, då
spanmålsprisen äro höga. Jag tror att det icke är mycket att hälla
på sådana yttranden. Jag håller mycket mer på hvad ett par talare
på stockhoimsbänken yttrat. De säga: inga tullar, men lät landt¬
brukaren i stället fä nedsättning i skatterna; bered honom hellre några
kronors minskad utgift, när det blir fråga om afskrifning af grund¬
skatterna, än öka skatterna för så väl handeln och industrien som
jordbrukarnes klass.
På grund af hvad jag nu anfört anhåller jag om utslag å Ut¬
skottets förslag i denna punkt.
Herr Grafström: Det gamla ordspråket: erbjuden hjelp är ofta
försmådd, slår icke sällan in. Så hände äfven vid 1868 års riksdag,
hvarom riksdagsprotokollen för den tiden torde lemna närmare upp¬
lysning, då en mot mitt yrke vänligt stämd person väckte motion om
förhöjning i tullen på de artiklar jag då tillverkade. Jag ansåg mig
då böra uppträda mot införandet af denna förhöjning, och den blef
ej heller antagen. Jag säger detta med anledning af talarens på gö-
teborgsbänken yttrande, att han ville, så vidt jag hörde rätt, yrka på
höjandet af åtskilliga tullar, som beröra det yrke jag förr utöfvat, på
det han icke må besvära sig med sådana förslag, tv då måste jag i
min tur uppträda mot honom, såsom jag gjorde 1868.
Härmed var öfverläggningen slutad. I enlighet med de yrkanden
som förekommit, framstälde Herr Talmannen propositioner på dels
bifall till Utskottets hemställan och dels bifall till Herr Bennichs
m. flis ofvan omförmälda reservation; och förklarade Herr Talmannen
sig anse den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Då votering begärdes, blef' nu uppsatt och godkänd följande voterings¬
proposition:
Den, som bifaller hvad Bevillnings-Utskottet hemstält i 23:dje
punkten af Betänkandet N:o 3,
Angående
inför selstull
å mats.
(Forts.)
N:0 29.
Angående
vissa delar
af tullbevill-
ningen.
26
Fredagen den 20 Mars, £. m.
röstar Ja;
Den det ej Till,
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan,
beslutat, att artikeln mats, omalen, fortfarande skall vara tullfri.
Den härefter anstälda voteringen utföll med 94 ja och 102 nej;
i följd hvaraf Kammaren beslutat, att artikeln mais, omalen, fortfa¬
rande skulle vara tullfri.
Punkten 24.
Bifölls.
I enlighet med Kammarens förut i afseende på föredragnings-
sättet fattade beslut, föredrogs nu
Punkten 4.
Å naturliga, friska Blommor, för närvarande tullfria, hade Herr
J. Pundbäck i afgifven motion föreslagit en tullsats af 30 öre ^för
1 kilogram, men hemstälde Utskottet, att motionen i denna del matte
lenmas utan afseende.
I fråga härom anförde motionären
Herr J. Rundbäck: Det är nu för tiden bruklig^ att vid begraf-
ningar öfverhölja likkistorna med blommor, och dä jag här både i
går och i dag bevittnat en sorglig begrafning af hvad jag anser vara
svenska folkets lycka, ber jag" således få kasta en blomma på denna
graf. Jag tror visserligen, att de, som förut härjat fälten, nu icke
skola skona blomsterlanden, de få nog följa med i den allmänna grof¬
ven. Men såsom bevis på, att min motion icke är något hugskott,
ber jag att fä anföra litet, som dock maste gälla något. Jag har
nemligen först och främst fått en skrifvelse från ett sällskap här i
Stockholm, benämdt Svenska trädgårdsodlareförbundet, hvari säges,
att de diskuterat frågan, huru vida det vore gagneligt eller icke att
införa tull å trädgårdsal sfer. Denna fråga besvarades enhälligt med
“att tull vore af största betydenhet och nytta för den svenska träd-
gårdsodlarenh Vidare har jag fått. en .skrifvelse, undertecknad af'
mer än 70 framstående trädgårdsodlare i Göteborgs omnejd, hvari
säges. att det är alldeles nödvändigt att få skydd för deras produk¬
ter, och då de deri yttrat sig bättre, än jag skulle kunna göra, ber
jag få uppläsa en del deraf. De säga, "att eu lämplig införselstull a
dessa alster, i synnerhet färska grönsaker och frukter, skulle, tro vi,
utan att fördyra varan för konsumenterna, göra det möjligt för oss
Fredagen den 20 Mars, f. m.
27
N:o 29
att afsätta de inhemskt frambringade alstren. Dessa ofantliga qvan-
titeter, som, dels i friskt, dels i halfskämdt tillstånd, året om fylla
marknaden, göra det nästan omöjligt för oss att kunna afsätta våra
produkter, äfven om vi sälja dem lika billigt, ja, till billigare pris,
och derför är och blir det oss svårt att kunna lifnära oss på hand¬
teringen”. Så låter det från detta håll, men att det icke låter på
samma sätt från herrar blomsterhandlares sida, tror jag mig kunna
påstå. De tycka om dessa aftärer. Det är, såsom eu spanmålshand-
lare sade år 1868, då vi hade ett mycket svårt år: jag tycker, sade
han, att det var ett mycket bra år, ty jag förtjente 200,000 kronor
på spannmål. Som det nu är, kunna trädgårdsodlarne icke konkurrera
med tyskarne och fransmännen. Jag ber herrarne om ursäkt, att jag
upptager tiden med att uppläsa fortsättningen af hvad man om detta
skrifvit till mig. Det heter vidare: “Det torde ock vara temligen all¬
mänt bekant, att den inhemska trädgårdsodlingen år efter år går till¬
baka, och dess idkares ekonomiska ställning biafvel' allt sämre och
kan ej heller blifva annat, så länge ej någon skyddstull erhållits för
den öfversvämning af trädgårdsfrukter, som införes från utlandet. Vi
tro ock, att följderna af eu lagom afpassad skyddstull skulle blifva
för den konsumerande allmänheten endast, att de tidigare vårgrönsa¬
kerna måhända någon tid senare komme i marknaden utan att för¬
dyras, alldenstund produkter af detta slag produceras i tillräcklig
mangel, och om så icke vore förhållandet, skulle, om trädgårdsidkarne
vore förvissade att vinna afsättning af sina produkter, produktionen
häraf ökas i mer än tillräcklig mängd.
“Betänke man de enorma summor, som numera gå ur landet
för sådana produkter, som med fördel kunna framalstra» hemma, och
dessa summor, åtminstone till en del, om Eder motion vinner bifall,
skulle kunna komma landets egna trälande söner till godo, på samma
gång äfven 'trädgårdsodlingen derigenom skulle utvidgas och höjas
till större fullkomning, bidraga till lifvande af fosterlandskärleken hos
dessa arbetsmyror, samt lända till fromma såväl för dem som hela
befolkningen, äfvensom att till någon del hämma utvandringen af den
kraftigaste delen af befolkningen, och på sådant sätt bidraga till det
helas trefnad”.
Här, mine herrar, hafva vi verklige arbetare, som fä vara verk¬
samma, tidigt ute och hålla i, för att frambringa dessa alster, mer
än någon annan arbetare. Det är dock nästan omöjligt för dem att
draga sig fram, så länge den utländska konkurrensen icke hämmas
genom tull. Trädgårdsodlingen skulle enligt mitt förmenande fullt
ut lika väl behöfva skydd som t. ex. tillverkningen åt konfektyrer,
hvilka man skyddat genom tull. Sedan jag tagit mig dristigheten
uttala dessa allmänna satser om behöfligheten af skydd för trädgårds-
alster i allmänhet, heder jag la öfvergå till Utskottets betänkande öf¬
ver de särskilda slag af dylika alster, ä hvilka jag begärt skyddstull.
— Om blommor säger då Utskottet, att vid tullbehandlingen skulle
blommorna taga skada. Utskottet bestrider sålunda icke rigtigheten
af mitt påstående om nyttan af denna tull. Men det är besväret vid
tullbehandlingen man vill komma ifrån. Huru kan man väl tänka
Angående
vissa delar
af tullbevill-
ningen.
(Förta.)
N:o 29
28
Fredagen den 20 Mars. f. in.
Angående
vissa delar
af tullbevill-
ningen.
(Forts.)
sig, att dessa blommor, som förts från Italien och Frankrike först
till Lybeck och sedan derifrån på ångbåt hit under 3, 4 dagar, och
hvilka vid framkomsten äro fullkomligt friska, skulle kunna endast
till följd af tullbehandlingen blifva förstörda. Vore det fråga om att
plocka upp och sortera dem, blefve förhållandet möjligen, att de skulle
taga skada, men jag har icke ifrågasatt, att tullen .skulle bestämmas
olika efter olika värde å blommorna. Det vore nog det rättaste, ty
blommorna list ganska olika värde, och jag ber att i detta afseende
få lemna några upplysningar från eu sakkunnig person. 100 hyacint-
lökar väga 5,3 kilo och skulle draga en tull enligt mitt förslag af
1 krona 59 öre. Priset på 100 sådana lökar är omkring 25 kronor.
100 liljekonvaljerötter väga 1,2 kilo och kosta endast 2 kronor 70 öre.
I fråga om dem skulle tullen sålunda blifva något dryg. Hela tull¬
taxan borde i min tanke vara uppgjord efter varuvärdet, men den är
i stället uppgjord på slump. Tullen är lika hög för vin, som kostar
50 öre buteljen, som för det, som kostar 10 kronor buteljen. Åt
blommor väga t. ex. 100 törnrosor l.i kilo och skulle enligt mitt
förslag draga 2 kronor 90 öre i tull. Priset å dem är ungefär 25
kronor för 100. På kamelior är priset för röda 30 kronor och för
hvita 50 kronor för 100 stycken. Dylika blommor införas i stor
myckenhet. Att döma endast af Kommerskollegii berättelse, så skulle
införseln af dem ej vara synnerligen stor och endast uppgå till om¬
kring 10,900 kronors värde. Men enligt uppgifter från sakkunnige
införas dessa blommor till stor del af besättningen på ångfartygen
anda från kajutvakten till akterstäderskan, hvilka äro agenter för
blomsterhandlarne, och Kommerskollegii berättelse upptager icke hvad
som införes genom dem.
Om vi besinna, huru mycket en trädgårdsmästare får betala för
sin jord och hvilken möda lian måste nedlägga för att drifva upp
dessa blommor på vintern i drifhus, skola vi finna, huru svårt han
skall hafva att uthärda konkurrensen på blomstermarknaden, som, på
sätt vi kunna finna i hvarje blomsterbutik, är uppfyld af blommor,
som inkomna direkt från Italien och södra Frankrike med dess varma
klimat. Det är uppenbart, att denna täflan icke kan uthärdas.
De trädgårdsalster, å hvilka jag föreslagit tull, äro endast sådana,
som. med fördel kunna odlas i Sverige. Jag har med flit utelemnat
sådant, som icke varit.lämpligt för vårt klimat; men hvad som i min
motion upptagits representerar dock en import, som är 1882 uppgick
till värde af 1,173,000 kronor. Om jag nu tänker mig, att eu träd¬
gårdsmästare med familj kan lefva på 1,000 kronor årligen, och många
äro de, som få lefva på mycket mindre, så skall man finna, att tusen
familjer kunna lefva på den summan.
Hvad jag nu anfört eger sin tillämping på alla de olika artiklar
af detta slag, hvarå jag föreslagit tull; men då jag icke vill besvära
Kammaren med anförande vid hvarje punkt, skall jag bedja att nu
fa yttra mig om nämnda tullsatser på en gång, och ber jag, om jag
således kommer att tala om annat än blommor, om Kammarens öfver¬
seende derför.
Å “lefvande växter och plantor0, säger Utskottet, föreslår mo¬
Fredagen don 20 Mars, f. m.
20
N:o 29.
tionären en tull af 10 öre för stycket samt särskildt å “fruktträd
alla slag en dylik afgift af JO öre för stycket“, men “i motsats till
motionären är Utskottet af den öfvertygelse, att trädgårdsodlingens
intresse bäst tillgodoses genom fortfarande tullfrihet å dessa artiklar,
hvartill kommer, att hvad Utskottet ofvan anfört med afseende å
ifrågasatt införselsafgift å naturliga, friska blommor eger tillämplig¬
het jemväl å sä väl växter och plantor som fruktträd.6
När jag nu icke i motionen skilt på olika växter, så är det
ju klart, att man vid tull behandling icke heller behöfver skilja på
växterna. Mycket vore att säga om denna sak. Importen af utländ¬
ska plantor och fruktträd är må hända en af de mest skadliga för
landet, derför att deraf planteras tusen och åter tusen träd, men
när man efter en 10, 12 år hoppas att fa en frukt, ett äpple eller
dylikt, sa kan trädet hafva dött ut eller bär icke den väntade frukten.
Detta förhållande är allmänt, och jag skulle kunna i det hänseendet
visa på hvad Sveriges mest framstående fruktodlare Eneroth säger
i sin Pomona, der han talar om, huru illa trädgårdsodlingen i Sverige
är omhuldad.
En framstående trädgårdsmästare yttrar i en tidning, som jag här
har i handen, följande ord:
“Tjogtals stora trädskolor i utlandet lefva af exporten från nor¬
den, och för dem, som hafva arbete i dessa fruktträdsfabriker, är det
ej en gåta, att vår fruktodling, som till stor del leder sitt ursprung
ur dessa i allmänhet mer än grumliga källor, ej eger någon betyden¬
het. Den utländske trädskoleegaren sänder hvad han för tillfället har,
han har ofta ingen föreställning om i bvilka förhållanden de unga
fruktträden försättas, han syndar i enstaka fäll väl ej så mycket med
■öfverläggning som af oförstånd, då han sänder alla möjliga sorter
med granna etiketter och kanhända någon gång pomologiskt rigtiga
namn — en säker död eller ett tynande lif till mötes. Men det gif-
ves ett annat slag af handelsträdgårdsmästare, hvilka vid upphörandet
med trädskoleaffären, vid konkurser bland trädgärdsmästarne o. s. v.
uppköpa allt möjligt billigt skräp, förse det med alla möjliga bekanta
namn och sända denna härlighet, väl tillpyntad till sina kunder —
“die dummen Schweden“. Och hos oss planterar man, vattnar och
vårdar de rara plantorna, väntar i åratal, innan en frukt blir synlig,
och upptäcker först då. att man varit ett offer för en .straffvärd svin¬
del^ Fruktodlaren förlorar då måhända lusten till nya försök eller
skrifver ett allvarligt bref till leverantören, mottager tusentals ihåliga
ursäkter och beställer eu ny sändning, hvilken utföres lika samvets¬
grant som den första o. s. v.“
Ja rnine herrar, förhållandet med denna odling är icke detsamma
som när man odlar säd och dylikt. Fruktträd växa långsamt, och
den, som en gång i sitt lif anlagt en trädgård och misslyckats der¬
med, gör aldrig om det. Jag tror, att man bör lägga dessa omstän¬
digheter på minnet, och att de äro väl värda att tänka på. Jag bär
hört många af dem, som eljest äro ifriga frihandlare, säga, att de icke
äro emot tull på lyxartiklar. År icke detta då en lyxatikel, då så¬
som vi nyligen uti tidningarne läst, en enda likkista'kan vara täckt
Angående
vissa delar
af tullbevill-
ningen.
(Forts.)
N:o 29.
Angående
vissa delar
af tullbevill-
ningen,
(Forts.)
30 Fredagen den 20 Mars f. m.
med blommor för öfver 2,000 kronor. År icke det en verklig den
menskliga fåfängans marknad i sin högsta grad. Jag vädjer till
Kammaren en enda gång. Jag skall begära votering om blommorna.
och om icke trädgårdsmästame vinna, ja mine herrar, då få vi lägga
ned våra trädgårdar och låta våra blommor vissna ned. Herr Tal¬
man! Jag yrkar afslag å Utskottets hemställan och bifall till min
motion.
Herr Lönegren: Uti motionen har Herr Rundbäck berört såväl
“friska blommor14 som ett par andra artiklar, hvilka alla nära sam¬
manhänga och lätt kunna, vid tillämpningen af tulltaxan, komma i
kollision med hvarandra, om de blifva fullbelagda. Jag ber om^ ur¬
säkt, om jag na kommer att något orda om alla dessa artiklar pa en
gång, ehuru det endast är fråga om blommor, men jag gör det dels
af ofvan antydda skäl, dels för att slippa besvära Kammaren med ytt¬
rande härom mer än eu gång. De tullsatser Herr Rundbäck föreslå!-
äro: ä friska blommor JO öre pr kilogram, “å lefvande växter och
plantor“ 10 öre för stycket och “å fruktträd alla slag* 30 öre för
stycket. Dessa tullsatser skall jag icke yttra mig vidare om, utan ber
endast att få något redogöra för tullbehandlingen af dessa varor,
hvilka alla för närvarande äro tullfria. Man afvisiterar nu endast de
kollies, deri varan förvaras, och ser efter, att icke något tullpligtigt
gods deri är förstucket, samt upptager för de statistiska uppgifterna
det värde, egarne uppgifva.
Blifva nu dessa artiklar belagda med tull, då kan man icke gå sfi
lättvindigt till väga. Man måste då packa upp dem, sortera innehållet,
räkna alla plantor, hvilka inkomma i bundtar eller jackor, äfvensom
trädtelningar och sticklingar, hvilka vanligen äro knippvis inlagda, och
sedan bestämma om föreliggande varor skola hänföras till “lefvande
växter och plantor* eller till “träd1', samt i afseende på träden om de
äro fruktträd eller icke m. m.: och allt detta kommer helt säkert att
medföra mera besvär, än saken är vård. Jag maste äfven fästa upp¬
märksamheten på en annan omständighet, nemligen att denna, tull¬
behandling, som ju måste ske på ett noggrant sätt, då tulldebiteringen
deraf är beroende, lätt kan förorsaka, att varan tager skada genom
förtullningen. Dessa varor inkomma vanligen mycket omsorgsfullt
inlagda i stora korgar, fylda med jord, och täckta af fuktig mossa samt
omslutna med bastmattor, för att hålla sig under transporten; och
rubbas de ur denna emballering. kunna de lätt taga skada, särdeles
som dessa sändningar vanligen ej stanna i lossningsorten, utan deri¬
från skola transporteras till långt aflägsna platser inåt landet.
Hvad nu ihförseln af friska blommor angår, är denna, efter så
väl min egen erfarenhet som de upplysningar jag i går erhöll i Stock¬
holms packhus, ganska obetydlig. Statistiken bekräftar ock detta.
År 1873 uppgick importen deraf till 0 a 7,000 kronor, och år 1882,
som är det sista år, för hvilket vi hafva uppgifter, uppgick den till
emellan 10 ä 11,000 kronors värde, således en bagatell. Detta belopp
omfattar dock icke endast friska blommor, utan derunder innefattas
allt, som hänföres till rubriken “naturliga blommor* och således äfven
Fredagen den 20 Mars f. m.
&:o 29.
31
“torkade*, hvilka numera ej så sällan införas, emedan det blifvit en
modesak att hafva buketter af torkade blommor och bladväxter i
sina rum.
Herr Rundbäck har endast föreslagit tull på friska blommor;
för min del kan jag icke inse något skäl för att göra någon skilnad
i detta afseende; men skall skilnad göras, borde yrkandet gå i mot¬
satt rigtning, och tull snarare påläggas de torkade än de friska blom¬
morna. Jag skall emellertid icke framställa något yrkande, anser hela
frågan dertill för obetydlig, utan har endast velat meddela dessa upp¬
lysningar.
Herr Johansson från Stockholm: Jag tror icke för min del,
att det år så illa stäldt för våra trädgårdsmästare inom och i
närheten af Stockholm, som man här velat låta påskina, men deremot
ville jag gerna gå in på den åsigten, att brutna blommor, som vuxit
i utländska trädgårdar och hit införas, äro att hänföra till lyx. Jag-
tänker ofta med förargelse på dessa namnsdagsgratulanter, som många
gånger förstöra ej så litet af sin årliga inkomst på dyrbara buketter,
då det kunde vara vida bättre att gifva andra nyttigare och varakti¬
gare presenter. — Jag påminner mig dervid Kalchas ord “alldeles
för mycket blommor/“ och vill. hvad dessa snart vissnade buketter
angår, visa, att jag icke är en så frenetisk frihandlare, att jag icke i
likhet med Herr Jöns Rundbäck kan vara med om införselstull på denna
artikel.
Herr Gr af ström instämde med Herr Johansson.
Herr J. Rundbäck: Blott några ord i anledning af Herr Löne¬
grens yttrande. Det är alldeles icke min mening, att man skulle
räkna upp alla blommor hvar för sig, utan att man skulle taga kor¬
gen utan afseende på de olika blomslagen. Om man ser på tulltaxan,
finner man att eu stor del varor förtullas med emballage, när det icke
kan ske på annat sätt, hvarefter man sedan får afräkna vissa procent
för emballage.
Han talade vidare om skilnaden mellan friska och torkade blom¬
ster. Jag tår då till en början säga, att jag icke kan se, hvarför
icke Utskottet skulle kunnat göra en förändring i sådant syfte i min
motion; och för öfrigt, om icke torkade blommor skulle anses vara
iipptagna i min motion, så får jag säga, att jag- tror, att någon in¬
försel af torkade blommor just' icke kommer i fråga. Om så sker,
blir det väl egentligen för apoteken eller för botaniska museer, ty
icke lära väl några i öfrigt vilja köpa torkade blommor. Det kunna
vi ju litet hvar plocka sjelf va på våra ängar och sålunda lägga oss
till med. Herr Lönegren talade ock om svårigheten att räkna och
sortera växter och blomsterlökar, hvilka ofta voro inslagna i jord och
ombonade med mossa, hvarför man skulle förstöra växten, om denna
skyddande omklädnad rubbades. Men nu är det så, att man lägger
mossa, jord eller dylikt omkring, men man lägger icke jord eller
några tyngre föremål ofvanpå, så att växterna derigenom förderfvas,
och derför blifver icke tullbehandlingen så svår.
Angående
vissa delar
af tullbevill-
ningen.
(Forts.)
N:0 29.
32
Fredagen den 20 Mars, f. m.
Angående
vissa delar
.af tuttbevill-
ningen.
(Forts.)
Bär betonades, att införseln af denna artikel skulle Tara en små¬
sak. Det är dock ingen småsak, ty värdet på importen af artikeln
blomsterlökar går upp till öfver 200,000 kr., och dernäst kommer ar¬
tikeln “frukter och bär ej specificerade* med 1,480,000 kr.
Hvad beträffar att man icke skulle kunna skilja mellan fruktträd
och andra, så trot jag, att det just icke är annat än fruktträd, som
införskrifvas.
Häruti instämde Herr Hedin.
Herr Lönegren yttrade: Det kan icke falla mig in att bestrida
möjligheten af att förtulla friska blommor eller att hafva tull bestämd
för denna artikel. Då jag förra gången yttrade mig angående så väl
blommor som lefvande växter, plantor och fruktträd m. m., påpekade
jag dels den obetydliga införseln af friska blommor och att föga skäl
förefans till denna artikels beläggande med tull, dels de svårigheter
och olägenheter, som skulle uppstå vid förtullningen af dessa olika
slag af växter, om de blifva med tull belagda samt att menings¬
skiljaktigheter angående en varas hänförande till den ena eller andra
tulltaxerubriken ovilkorligen skulle framkallas af Herr Rundbäcks för¬
slag, enär det ju ej kan förnekas, att växter omfattar alla de uppgifna
slagen, så väl blommor, plantor och träd som ock buskar, sticklingar,
telningar in. m.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gaf Herr Tal¬
mannen proposition dels på bifall till Utskottets hemställan och dels
på afslag å den samma och bifall till Herr J. Rundbäcks i ämnet
väckta motion. Då Herr Talmannen dervid förklarade sig anse den
förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad, begärdes vo¬
tering, som anstäldes enligt följande godkända voteringsproposition:
Den, som bifaller hvad Bevillnings-Utskottet. hemstält i 4:de punk¬
ten af Betänkandet N:o 8,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets förevarande
hemställan, bifallit den af Herr Jöns Rundbäck i ämnet väckta motion.
Voteringen utföll med 85 Ja mot 90 Nej; varande sålunda beslut
fattadt i enlighet med nej-propositionen.
Punkten 5.
Äfven å Blomsterlökar, hvilka icke heller för närvarande hade
Fredagen den 20 Mara, f. m.
N:0 29.
33
någon tull sig åsatt, yrkade Herr Rundbäck i sin ofvan omförmälda
motion en tullsats af 30 öre för 1 kilogram.
Utskottet hemstälde, att ifrågavarande yrkande icke måtte af Riks¬
dagen bifallas.
Efter föredragning af ärendet erhöll motionären Herr J. Rund¬
bäck ordet och yttrade: Då Kammaren bifallit min motion i före¬
gående punkt, och hvad jag här föreslagit står i oskiljaktigt samband
dermed, anhåller jag vördsamt, att Kammaren måtte bifalla äfven mitt
yrkande här och således afslå Utskottets hemställan.
Vidare anförde:
Herr Johansson i Noraskog: Då jag svårligen kan föreställa
mig, att Kammaren verkligen menat allvarsamt med sitt nyss efter
votering fattade beslut, och att den icke heller vill sönderbryta det
system, som, i fråga om de föreslagna tullsatserna, blifvit af Utskottet
antaget, samt då jag för öfrigt tror, att den enda vinsten af att bi¬
falla motionärens förslag om tulls åsättande å blomsterlökar skulle
vara, att vi finge så många flera gemensamma voteringar om måndag,
så hemställer jag till Kammaren, om det icke vore skäl att bifalla
hvad Utskottet i denna punkt föreslagit. Jag tager mig derför fri¬
heten yrka bifall till Utskottets hemställan.
1 detta anförande instämde Herrar Key och Nyström.
Herr J. Rundbäck: Hvad Herr Johansson anförde innehöll icke
något skäl i sak. Om Herr Johansson icke vill deltaga i den gemen¬
samma voteringen, så kan han gerna afhålla sig derifrån.
Herr Gu m se Hus: Jag höll på att begära ordet samtidigt med
min granne till venster; men jag blef förekommen af honom, och det
är naturligt, att han, såsom medlem af Bevillnings-Utskottet, borde
hafva företrädet.
Den talare, som nu senast åter yttrade sig, sade sig icke hafva
funnit, att något skäl i sak anförts af den näst föregående talaren.
Jag ber då att få åberopa ett ytterligare skäl, som jag tror, att ta¬
laren från Bohuslän skall komma att godkänna såsom skäl i sak. Vi
ha nyss på hans förslag besluta att lägga tull på den förädlade varan,
friska blommor. Här är ju deremot fråga om en råvara, om dessa
lökar, ur hvilka de blommor skola uppspira, som sätta den svenska
trädgårdsodlaren i stånd att täfla med och ersätta de tullbelagda blom¬
morna från utlandet. Detta är ett skäl, som jag förmodar, att våra
tullekonomer tillägga tillräcklig vigt. Jag anhåller således, att ifråga¬
varande artikel — blomsterlökar — måtte vara tullfria.
Angående
vissa delar
af tullbevill-
ningen.
(Forts.)
Andra Kammarens Prof. 1885. N:o 29,
3
N:o 29.
34
Angående
vissa delar
af tulibevill-
ningen.
(Forts.)
Fredagen den 20 Mars, f. m.
Ofverläggningen var härmed slutad. Efter det Herr Talmannen
framstält propositioner dels på bifall till Utskottets hemställan dels å
afslag ä densamma samt bifall till motionen i förevarande del, samt
förklarat den senare propositionen vara med öfvervägande ja besvarad,
begärdes äfven härom votering, som företogs efter följande nu upp¬
satta justerade och anslagna voteringsproposition.
Den, som, med afslag å Bevillnings-Utskottets i 5:te punkten af
Betänkandet N:o 3 gjorda hemställan, vill bifalla den af Herr Jöns
Rundbäck i ämnet väckta motion,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren bifallit Bevillnings-Utskottets ifråga¬
varande hemställan.
Vid rösternas sammanräknande befans, att af Kammarens leda¬
möter 76 röstat ja, men 97 nej; varande alltså i denna punkt Utskot¬
tets hemställan bifallen.
Punkterna 6—8.
Biföllos. •
Punkten 9.
A friska frukter, bår samt grönsaker, ej specifierade, hade i sär¬
skilda motioner yrkats af Friherre Klinckowström en inregistrerings-
afgift, beräknad till 1 krona 40 öre för 100 kilogram, samt af Herr
J. Rundbäck en tullsats, motsvarande 20 kronor för 100 kilogram.
Utskottet hemstälde emellertid, att motionärernas yrkanden i före¬
varande del måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.
Herr J. Rundbäck, som erhöll ordet, yttrade: Jag skall nu fatta
mig mycket kort. Jag vill endast säga, att, då jag nu väckt motion
om åsättande af tull på trädgårdsalster, hvartill äfven kunna räknas
frukter och bär, är detta ingalunda en sådan småsak, som man må¬
hända föreställer sig. År 1882 importerades nemligen dylika varor
till ett värde af omkring 1,480,000 kronor.
Nu afser jag med min motion icke några andra frukter och bär
än de, som växa i Sverige, såsom äpplen, päron, bigaråer, körsbär,
krusbär och dylikt, men icke andra frukter, hvilka redan äro belagda
med tull och med hvilka min motion icke har något att göra. På
samma gång jag nu nämner detta, vill jag upplysa den person, som
Fredagen den 20 Mars, f. m.
35
N:o 29.
frågat mig, huru vida dessa frukter äro beroende af franska tulltrak¬
taten, att så icke är förhållandet. Såsom det nu är, öfversvämmas
vi af dessa frukter, som föras öfver hit på 14 dagar eller 3 veckor
och trycka ned prisen på våra egna frukter och bär. År 1882 sålde
vi i min hemtrakt frukt för 10 öre och högst 25 å 30 öre per kanna
för sådana sorter, som eljest pläga betalas med till och med 1 krona
kannan, men trots dessa billiga pris införskrefvo frukthandlandena
äpplen och päron från Amerika och Spanien. Eu af dem berättade,
att han införskrifvit och sålt 185 tunnor, under det vi icke fingo sälja
våra egna äpplen och päron, som dock äro ganska goda. Jag ber få
fästa berrarnes uppmärksamhet derpå, att jag har anledning tro, om
denna fråga dragés under gemensam votering, att Första Kammaren
icke skall säga nej till mitt förslag om tull å dessa frukter och bär.
Jag tager mig friheten yrka bifall till motionen.
Herr Lönegren: Efter min uppfattning är Utskottets motivering
i denna punkt både något knapphändig och icke fullt korrekt. Ty
jag kan icke tro, att friska frukter äro så ömtåliga, att de icke kunna
undergå tullbehandling. Då vi veta, att dessa frukter hit införas från
Tyskland, Frankrike, Algeriet och Norra Amerika och väl tåla vid
den långa transporten, så kunna de nog ock tåla vid den tidsutdrägt,
som tullbehandlingen medför. Men jag kan dock icke godkänna Herr
Jöns Rundbäcks tullsats 20 öre per kilogram, hvilken jag finner allt
för hög dels i förhållande till den i gällande tulltaxa för torkade fruk¬
ter bestämda tullsats af 25 öre per kilogram, dels ock i jemförelse
med den för åtskilliga andra frukter, såsom citroner, vindrufvor och
apelsiner, bestämda af 10 öre per kilogram. Om tullafgift skall på¬
läggas friska frukter och bär samt grönsaker, således äpplen, päron
m. m., synes det mig orimligt att bestämma den till högre belopp än
den för apelsiner och vindrufvor nu gällande. Jag kan således icke
gilla motionärens förslag med afseende på tullsatsen, men vill han
nedsätta denna till 10 öre per kilogram, skall jag för min del biträda
detsamma.
Herr Jöns Rundbäck: Jag tackar för det bistånd jag fått. Jag
vill för min del icke bibehålla den af mig föreslagna satsen af 20 öre,
då Herr Lönegren erinrat derom, att andra frukter icke draga mer än
10 öres tull. I sammanhang härmed ber jag få, på samma gång så¬
ledes den föreslagna satsen torde nedsättas till hälften, tillika föreslå
den ändring, att tullsatsen må lyda sålunda: 10 kronor per 100 kilo¬
gram.
Äfven angående denna punkt blef, sedan Herr Talmannen af de
framstälda propositionerna dels på bifall till Utskottets hemställan
och dels på bifall till Herr J. Rundbäcks under öfverläggningen fram¬
stälda yrkande funnit den förra vara med öfvervägande ja besvarad,
votering, på begäran, anstäld enligt följande godkända voterings¬
proposition :
Angående
vissa delar
af tvllbevill-
ningen.
(Forts.)
N:o 29,
Angående
vissa delar
af tullbevill-
ningen.
(Forts,)
36 Fredagen den 20 Mars, t. in.
Den, som bifaller hvad Bevillnings-Utskottet hemstält i 9:de
punkten af Betänkandet N:o 3,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan,
beslutat att artiklarne friska Frukter, Bär och Grönsaker, ej specifi¬
cerade, skola åsättas en tullsats af 10 kronor för 100 kilogram.
Då sammanräkningen af rösterna visade 72 ja mot 104 nej, hade
alltså Kammaren, med afslag å Utskottets i denna del gjorda hem¬
ställan, beslutat, att artiklarne friska frukter, bår och grönsaker, ej
specificerade, skulle åsättas en tullsats af 10 kronor för 100 kilogram.
Punkterna 10—16.
Biföllos.
I Punkten 17 hemstälde Utskottet, att de af olika motionärer
framstälda yrkanden om införselsafgift å artikeln Jäst måtte af Riks¬
dagen lemnas utan afseende.
Efter föredragning häraf anförde
Herr Lyth: Jag har reserverat mig mot det slut, hvartill Ut¬
skottet i förevarande punkt kommit. Men detta har jag gjort natur¬
ligtvis under förutsättning, att tull å spanmål skulle af Riksdagen
åsättas. Då så icke skett, ber jag nu att få återtaga min reserva¬
tion. Emellertid vill jag begagna tillfället, då jag nu har ordet, att
yttra mig något om den näring, som här är i fråga, då jag tror, att
hvad jag kommer att anföra kan tjena till att i någon mån belysa
det sätt, hvarpå en af våra näringsgrenars bedrifvande blifvit af rege¬
ring och Riksdag ordnad och lagstadgad. Pressjästfabrikationen är en
ganska vigtig näring, ty jästen ingår såsom en väsentlig beståndsdel
i vårt bröd. Som bekant beredes pressjästen egentligen af spanmål,
men för att den skall blifva tjenlig såsom handelsvara tillsättes om¬
kring en tredjedel potatesmjöl. Det har många gånger i motioner
vid riksdagen klagats öfver, att denna fabrikation lider deraf, att en
del af de ämnen, af hvilka fabrikatet beredes, nemligen potatesmjölet,
är belagd med tull, under det att det färdiga fabrikatet är tullfritt.
Jag kan icke neka till, att dessa klagomål förefalla mig i viss mån
berättigade, men jästfahrikationen har dock kunnat hålla sig uppe,
som jag tror, till följd af den ställning, hvari denna näring befinner
sig till den dermed förenade bränvinstillverkningen — och hvilken
Fredagen den 20 Mars, f. m.
37
N:o 29.
ställning hos oss torde vara något fördelaktigare än hos vår farliga- Angående
ste konkurrent, Danmark. vissa delar
I Danmark åtnjuter dock pressjästen ett tullskydd af 14 öre per a^ ningen^1
kilogram, som omöjliggör all utförsel härifrån dit, under det att vårt (Forts,)
land ligger alldeles öppet för införsel af pressjäst från detta vårt
grannfolk. En sak, som deremot verkat skadligt för denna näring,
är, att den mången gång bedrifvits såsom en binäring till bränvins-
tillverkningen såsom hufvudnäring. Det förhåller sig nemligen så,
att under sommarmånaderna, då bränvinstillverkning i regeln är för¬
bjuden, det likväl medgifves att bränna bränvin, om sådant sker i
sammanhang med pressjästtillverkning. Detta medgifvande begagnas nu
vanligen så, att när priset på bränvin är högt, begär bränneriegaren rätt
att tillverka pressjäst under sommarmånaderna, men pressjästfabrika¬
tionen blir då vanligtvis endast en binäring till eller, rättare sagdt,
en förevändning för brän vinstill verkningen. Jag tillåter mig derför
uttala den önskan, att, för att pressjästfabrikationen, som på senare
år i vårt land gått framåt, oaktadt de svåra förhållanden, under hvilka
den arbetat, måtte varda på ett ändamålsenligt sätt ordnad, veder¬
börande må vidtaga sådana åtgärder, att ingen må vara berättigad
att under sommarmånaderna fabricera pressjäst med mindre än att
han fabricerar pressjäst jemväl under den allmänna bränvinsbrännings-
tiden.
Endast derigenom att vi befrias från dessa skadliga skennäringar,
hvilka utgifva sig för annat än hvad de äro, skola verkliga pressjäst¬
fabriker kunna uppstå, utveckla sig och ega bestånd.
En annan fråga är, huru vida icke kontrollen vid våra pressjäst¬
fabriker kunde och borde vara litet noggrannare än hvad den kanske
hittills någon gång varit; och slutligen torde det kunna ifrågasättas,
om icke den procent pressjäst, som är bestämd att utgå af en
viss qvantitet råmaterial, t. ex. mjöl eller mäsk, borde sättas högre än
hvad som nu är lagstadgadt, emedan den nu gällande bestämmelsen är
sådan, att den mera befordrar tillverkning af bränvin än af jäst. Mine
herrar! Jag har velat korteligen påpeka dessa förhållanden, på det
att, för så vidt de af mig framstälda åsigter befinnas rigtiga, veder¬
börande deraf måtte taga sig anledning att, när så ske kan, vidtaga
nödiga åtgärder till undanrödjande af för handen varande missförhållan¬
den och till beredande af en naturlig, sund och gagnande utveckling
af pressjästfabrikationen i vårt land.
Något yrkande har jag naturligtvis icke att göra.
Vidare anfördes icke. Kammaren biföll Utskottets hemställan.
Punkterna 18—21.
Biföllos.
Punkten 22.
Jemte sitt ofvannämnda yrkande om tull å blomsterlökar hade
Herr J. Rundbäck för andra slag af Lök föreslagit en tullsats af 20
N:0 29.
38
Fredagen den 20 Mars, f. m.
Angående
visso.i delar
af tullbevill-
ningen.
(Forte.)
öre för 1 kilogram; hvilket förslag Utskottet emellertid hemstälde
måtte lemnas utan afseende.
Sedan denna Utskottets hemställan blifvit uppläst, yttrade:
Herr Jöns Rundbäck: Jag är, likasom herrarne också torde
vara, uttröttad af den långvariga diskussionen och skall derför icke
göra något yrkande vid denna punkt. Men jag hoppas att, när frå¬
gan en kommande riksdag återkommer, den skall röna ett bättre öde
än denna gång. Ehuru jag således ogillar Utskottets betänkande,
skall jag dock, som sagdt, icke göra något yrkande.
Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.
Punkterna 25 och 26.
Biföllos.
Punkten 27.
Å artikeln Ost, hvaraf alla slag för närvarande vore belagda
med en tull af 7 öre för 1 kilogram, hade yrkats af Friherre Klinckoiu-
ström, utöfver tullafgiften, en inregistreringsafgift, beräknad till 3
kronor 72 öre för 100 kilogram, af Herr P. Pehrsson i Norrsund en
dylik afgift af 8 procent samt af Herrar Bexell och Orwall m. fl.
äfvensom Herr Fredholm en till 15 öre för 1 kilogram förhöjd tull-
afgift.
Samtliga dessa yrkanden hemstälde Utskottet måtte lemnas utan
afseende.
Efter föredragning af punkten anförde
Herr Janson i Karlshed: Vid behandlingen af frågan om in¬
förande af tull på spanmål, tillrådde oss de herrar, som voro deremot,
att vi skulle slå oss på ladugårdsskötsel. Då tycker jag att konse-
qvensen fordrar, att de, som rådde oss till detta, nu ville biträda
Herrar Bexells och örwalls med fleres förslag om en tullafgift å ost
af 15 öre pr kilogram, och för min del anhåller jag vördsamt om
proposition å detta förslag.
Herr Johansson i Noraskog: Med afseende å de beslut, Kam¬
maren redan fattat i fråga om åsättande af tull å lifsmedel, tillåter
jag mig att helt enkelt yrka bifall till Utskottets förslag.
Härmed var öfverläggningen slutad. Kammaren biföll Utskottets
hemställan.
Fredagen den 20 Mars, f. m.
39 N:o 29.
Punkterna 28—30.
Angående
vissa delar
af tullbevill-
ningen.
(Forts.)
Biföllos.
Härefter föredrogs punkten 31, innefattande Utskottets hemställan
om afslag å gjorda framställningar om införselsafgift å artikeln smör
och anförde dervid
Herr Boström: Jag har icke begärt ordet för att göra något
yrkande i denna punkt, ty jag delar Utskottets uppfattning, att tull
på smör icke är lämplig eller behöflig hos oss, utan för att fästa
Kammarens uppmärksamhet på en fara, som hotar våra landthrukares
afsättning af smör från det konstgjorda smöret. Jag har i detta fall
meddelat mig med en lärare vid Ultuna landtbruksinstitut, och han
har lemnat mig uppgifter, som jag tror det kunde för Kammaren
vara af intresse att få del utaf. Han nämner der: “Natursmör kan
ej konkurrera i billighet, uttränges derför ur marknaden af konstsmör,
som redan tillverkas i oerhörda massor. En af Förenta staternas
senat tillsatt komité uppskattar produktionen i Förenta staterna till
ungefär samma mängd som natursmöret. Det diskrediterar smör¬
exporten, ty smör härstammande från land, der konstsmör fabriceras,
blir alltid misstänkt för förfalskning. Detta visas häst åt Förenta
staternas och Hollands —• de förnämste konstsmörproducenternas —
export på England. De förra exporterade 1879: 301,054 centner, 1880:
277,790, 1881: 174,246 och 1882: 51,246 centner, hvilket på 4 år är
en minskning med 86 procent. Blott i staten Newyork beräknas
förlusten till 5,000,000 för ett år. Hollands smörexport till England
har visserligen stigit allt jemt sedan konstsmörsfabrikationen 1872
började, men under det detta land förr var en af Englands förnämste
foumisseurer af fint smör, består exporten numera hufvudsakligen af
konstsmör, och det är omöjligt att i England sälja holländskt smör
till pris, som prima vara från andra land betinga, utan den hol¬
ländska smörexporten synes vara ohjelpligt förstörd." Han har äfven
meddelat mig hvad man gjort i andra länder för att sätta eu gräns
för detta. Åtskilliga stater i Amerika hafva helt och hållet förbjudit
fabrikation och försäljning af konstsmör, andra hafva vid vite af in¬
till 10,000 dollars ålagt fabrikant att lemna månatlig redogörelse
för sin fabrikation samt lagt skatt å konstsmör till 15 cents per skål¬
pund. I England är strängt förbud att sälja konstsmör såsom smör,
och i Frankrike är förslag väckt af regeringen att vid fängelse eller
höga böter påbjuda, att, konstsmör skall vid försäljningen tydligt an-
gifvas såsom sådant. Äfven i Danmark äro likartade åtgärder vid¬
tagna. Han säger också, att fabrikationen af dylikt smör bör i vårt
land motarbetas, enär den dag svensk konstsmörfabrik utsläppte sin
vara i handeln, svenskt smör skulle blifva i engelska marknaden miss¬
tänkt och illa betaldt såsom det holländska. På grund af den stora
vigt vår smörexport till England eger, tror jag att åtgärder böra
vidtagas för att hindra all konstsmörfabrikation. Har fabrikationen en
N:0 29.
40
Angående
vissa delar
af tullbevill-
ningen.
(Forts.)
Fredagen den 20 Mara, £. m.
gång kommit i gång, blifver den svårare att hämma. Åtminstone böra
åtgärder vidtagas för att hindra att konstsmör säljes som naturligt.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
Punkterna 33—38.
Biföllos.
§ 3.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
Herr E. G. Boström . . . under 14 dagar fr. o. m. den 26 dennes.
|
J. B. Ung er.....
|
Tf
|
14
|
7
|
7
|
7
|
26
|
7
|
|
A. Svenson i Kdum .
|
V
|
14
|
7
|
7
|
7
|
26
|
7
|
|
Mårten Trulsson . .
|
n
|
14
|
7
|
7
|
7
|
26
|
7
|
|
Nils Persson ....
|
r
|
14
|
7
|
7
|
7
|
26
|
7
|
|
P. Svenson......
|
71
|
14
|
7
|
7
|
7
|
26
|
7
|
|
J. F. Carlson ....
|
7!
|
12
|
7
|
7
|
7
|
26
|
n
|
|
0. Erickson i Bjersby
|
71
|
14
|
7
|
7
|
7
|
26
|
7
|
|
And. Persson ....
|
7!
|
14
|
7
|
7
|
7
|
26
|
7
|
|
C. H. Lundström . .
|
7
|
14
|
7
|
7
|
7
|
28
|
7
|
|
M. Arhusiander . . .
|
V
|
14
|
7
|
7
|
7
|
27
|
7
|
|
L. K. Söderblom . .
|
7
|
14
|
7
|
7
|
7
|
26
|
7
|
|
G. Mellin ......
|
7
|
10
|
7
|
7
|
7
|
28
|
7
|
|
A. M. Gudmundson.
|
7
|
14
|
7
|
7
|
7
|
28
|
7
|
|
P. M. Larsson . . .
|
Tf
|
14
|
7
|
7
|
7
|
26
|
7
|
|
Chr. Christenson . .
|
7
|
14
|
7
|
7
|
7
|
26
|
7
|
n
|
Jöns Bengtsson . . .
|
7
|
14
|
7
|
7
|
7
|
26
|
7
|
|
C. A. Andersson . .
|
7
|
14
|
7
|
7
|
7
|
26
|
7
|
|
J. Eklund......
|
7
|
14
|
7
|
7
|
7
|
27
|
7
|
|
M. Dahn ......
|
7
|
14
|
7
|
7
|
7
|
25
|
7
|
it
|
Lasse Jönsson ....
|
7
|
14
|
7
|
7
|
7
|
26
|
7
|
§ 4.
Justerades ett protokollsutdrag, hvarefter Kammarens ledamöter
åtskildes kl. 3/* 4 e. in.
In lidem
H. A. Kohnodin.
Fredagen den 20 Mars, e. m.
41
N:0 29.
Fredagen den 20 Mars.
Kl. 7 e. m.
Fortsattes, under ledning af Herr vice Talmannen, det på för¬
middagen började sammanträde.
§ 1.
Till bordläggning anmäldes:
_ Stats-Utskottets Memorial N:o 25, i anledning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut uti tvenne frågor rörande regleringen af utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel; samt
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 4, i anledning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande 4:de och 9:de punkterna af Bevillnings-
Utskottets Betänkande N:o 3, angående vissa delar af tullbevill-
ningen.
Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle uppföras främst å
föredragningslistan för morgondagens sammanträde.
Härefter åtskildes Kammarens ledamöter kl. % 8 e. m.
In fidem
H. A. Kolmodin.
Andra Kammarens Kret. 1885. N:o 29.
4