Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.
I
N:o 39.
Ank. till Riksd. Kansli den 31 Mars 1885, kl. 3 e. m.
KongI. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
förordning om rätt för parter i kommunala mål och vissa
fattigvårdsmål att med posten insända besvärsskrifter
och öfrig a handlingar; gifven Stockholms slott den 6
Februari 1885.
Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen att antaga följande förslag till
y>Förordning
om rätt för parter i kommunala mål och vissa fattigvårdsmål att med
posten insända besvärsskrifter och öfriga handlingar.
Härigenom förordnas att i mål, som behandlas enligt förordningarne
den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse
i stad, om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd och om landsting,
den 23 Maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm, den 20 November
1863 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm och den
9 Juni 1871 angående fattigvården, det må vara part tillåtet att, under
Bill. Ull Piksd. Prot. 1885. 1 Samt. 1 Afd. 29 Käft. 1
2
Köngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3!).
iakttagande för öfrigt af vederbörlig tid och ordning, på eget äfven¬
tyr till myndighet insända besvär och andra handlingar i betaldt bref
med allmänna posten; egande detta dock icke tillämpning, då hos Kongl.
Maj:t sökes ändring enligt 49 § i förordningen angående fattigvården.»
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong!, nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
E. von Krusenstjerna.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition^^:o 39.
3
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 6 Februari
1885.
N ärvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Loyén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.
33:o.
Efter gemensam beredning med Statsrådet och Chefen för Eckle¬
siastikdepartementet anförde Departementschefen Statsrådet von Krusen¬
stjerna följande:
»Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, är det för närvarande
i de flesta fall stadgadt, att besvärsskrifter i mål af beskaffenhet att
tillhöra förvaltande myndighets handläggning skola dit ingifvas. Af en
dylik bestämmelse följer, att den, som har att för någon sin angelägen¬
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.
het hänvända sig till en myndighet, men icke kan personligen infinna
sig hos denna, nödgas för inlemnande af sin skrift anlita ombud.
Det ligger i öppen dag, att sådant ofta är förenad! med åtskilliga
olägenheter, såsom att den rättsökande måste, oafsedt det med an¬
skaffande af ombud förknippade besvär, vidkännas ganska dryga om¬
kostnader, utan att likväl derigenom vara förvissad, att ombudet med
noggrannhet och omsigt. fullgör det honom lemnade uppdrag. Till
följd häraf hafva, i synnerhet under senare tider, försports klagomål
öfver bibehållande af de i detta hänseende gällande bestämmelser, och
röster hafva höjt sig, påyrkande ett medgifvande för parter att med
allmänna posten insända sina handlingar.
I anledning af de utaf mig nu antydda förhållanden, och då det
icke lärer kunna nekas, att de klagomål, som sålunda försports, inne¬
burit ett visst berättigande, har jag från Eders Kongl. Majrts samtlige
Befallningshafvande äfvensom från de flesta, centrala embetsverken
infordrat yttrande, huru vida det borde tillåtas parter i administrativa
mål, deri jemväl inbegripna de mål, som bedömas efter kommunallagarne,
att, i hvilken instans talan än föres, med allmänna posten insända sina
besvärsskrifter och öfriga handlingar.
De flesta myndigheterna, och bland dem Kammarkollegium, Kam¬
marrätten, Statskontoret och samtliga öfriga i ämnet hörda centrala
embetsverk, med undantag allenast af Kommerskollegium, hafva ansett
det ifrågasatta medgifvandet böra lemnas, medan andra åter funnit de
af förslaget väntade fördelar icke uppvägas af de olägenheter, som
deraf blefve en följd, och på grund häraf afstyrkt vidtagande af någon
ändring i förevarande hänseende. Några myndigheter slutligen hafva
på annan väg sökt uppnå de med förslaget åsyftade lättnader för parter.
Bland de anmärkningar, som blifvit rigtade mot förslaget, synas
mig några förtjena särskild uppmärksamhet. Man befarar det förmånen
för parter att med posten insända sina skrifter skulle utesluta möjlig¬
heten att kontrollera skrifternas äkthet, hvarigenom embetsmyndigherna
kunde komma att utsättas för mystifikationer, och rum lemnas öppet
för bedrägerier af hvarjehanda slag. Myndigheterna kunde sålunda
komma att egna tid och omtanke åt ärenden, som icke blifvit af be¬
hörig person anhänggjorda, och det blefve i de flesta fall omöjligt att
bevisa hvem som insändt skriften, derest den namngifna personen
nekade dertill, hvilket kunde inträffa så väl då hans namn blifvit af
annan skrifvet, som ock när insändaren ville undgå att erlägga de å
expeditionen belöpande afgifter eller gjort sig skyldig till sådant skrif¬
sätt, att ansvar derför yrkades. De i detta afseende befarade olägen¬
heter har man å andra sidan sökt förekomma genom att för upptagande
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.
till pröfning af en med posten inkommen skrift uppställa det vilkor,
att sakegaren sjelf eller dennes dertill lagligen befullmäktigade ombud
skulle hafva egenhändigt undertecknat skriften, hvilket förhållande man
åter ansett böra styrkas vare sig af pastor, kronofogde eller annan
tjensteman eller ock på annat sätt. Flere hafva i detta hänseende en¬
dast förordat enahanda bestämmelse som den, hvilken meddelats beträf¬
fande i bevillningsförordningen omförmälda besvär, hvilka enligt för¬
ordningens § 66 få med allmänna posten till vederbörande myndighet
insändas, derest det behörigen styrkes, att den klagande egenhändigt
undertecknat besvärsskriften eller att densamma på hans begäran
eller med hans samtycke blifvit uppsatt. Detta vilkor lärer anses upp-
fyldt, allenast namnunderskriften blifvit af tvenne personer bevittnad.
Mot förslaget har vidare anmärkts, att den fördel, som nu står part
till buds, att, om felaktighet eller ofullständighet vidlåder hans skrift, in¬
lem naren kan derom erhålla upplysning och sålunda bereda rättelse, skulle
gå för part förlorad, om det tillstaddes honom att med posten insända sin
skrift och han begagnade sig af denna utväg. Till följd häraf skulle
en mängd mål blifva deserta, och många ansökningar eller yrkanden
komma att afslås eller underkännas af brist på erforderliga handlingar.
För de rättsökande vore det sålunda förenadt med risk att an¬
lita allmänna posten för handlingars inlemnande. Härtill komme, att
fatalier kunde gå förlorade derigenom att posten af någon anledning
försenades eller uteblefve, hvilket åter skulle medföra ansökningar om
återvinnande af försuten tid med deraf följande utredningar och skrift-
vexlingar.
För öfrigt vore den med förslaget åsyftade förmånen för den
rättsökande af ringa betydelse, då han i allt fall måste sjelf eller ge¬
nom ombud åter uttaga handlingarna dels, der kommunikation egde
rum genom den sökandes eller klagandes försorg, för handlingarnas
delgifning åt vederparten, dels ock för påminnelsers afgifvande, derest
sådana påkallades, hvarförutom den rättsökande hade att likaledes sjelf
eller genom ombud infinna sig hos myndigheten för utlösande af ex¬
peditionen. Önskade parten diariiutdrag derom, att hans skrift till
vederbörande myndighet inkommit, hvarom bevis i vissa fall, såsom
vid Överklagande af kommunala myndigheters beslut, är nödigt att
förete, måste han äfven härför anlita ombud, derest han icke kunde
sjelf inställa sig. Till undvikande af denna sistnämnda olägenhet hat¬
en myndighet föreslagit att part, mot insändande af afgift för diarii-
bevis, skulle ega att få sådant bevis sig af myndigheterna tillsändt
under uppgifven adress.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.
Under uttalande af sådana anmärkningar, hafva en del myndig¬
heter framhållit, huru som det ifrågasatta medgifvandet endast i det fall
skulle bereda allmänheten en verklig fördel, att myndigheterna ålades
besörja all kommunikation samt, för komplettering af handlingar och
inhemtande af parts påminnelser, direkt skriftvexla med de enskilde
äfvensom till part öfversända expeditioner, men att åter ett dylikt till-
vägagående skulle blifva hinderlig!, för vigtigare arbeten samt i öfrigt
förtynga och hämma myndigheternas öfriga verksamhet.
Några hafva ansett den ifrågasatta befogenheten endast böra lem-
nas kommunala och andra offentliga korporationer, hvilkas beslut för¬
varades i tillgängliga protokoll, medan andra åter, hvilka afstyrkt att
besvär och ansökningar finge anhängiggöras genom med posten in¬
sända skrifter, funnit hinder icke möta för ett medgifvande att på detta
sätt insända förklaringar, påminnelser och dylika handlingar i redan
anhängig]ord a mål och ärenden.
Slutligen hafva några myndigheter ansett den afsedda lättnaden
för allmänheten kunna fullständigare och bättre vinnas om, i likhet
med hvad på grund af nådiga kungörelsen den 12 Juli 1878 redan
eger rum hos öfverexekutor, hos alla de förvaltningsmyndigheter, der
så funnes lämpligt, anstäldes särskild! förordnade personer att med
tjenstemannaansvar mot billig afgift tillhandagå parter med hand¬
lingars ingifvande och uttagande, i hvilket afseende ett par myndig¬
heter upplyst, att den genom nämnda nådiga kungörelse föreskrifna
anordning i tillämpningen omfattat äfven andra än de i kungörelsen
egentligen afsedda ärenden, och att detta varit till stort gagn för all¬
mänheten.
Frågan om beredande åt de enskilde af lättnader i de former, de
hafva att iakttaga, då de för sina angelägenheter behöfva hänvända
sig till myndigheterna, har redan vid ett par föregående tillfällen varit
å bane. Jag tillåter mig i detta afseende erinra derom, att den af Eders
Kongl. Maj:t under den 19 December 1873 tillsatta komité för afgif¬
vande af förslag rörande reglering af de förvaltande embetsverkens
och myndigheternas löneförhållanden i sitt den 9 Juni 1875 afgifna
betänkande angående lönereglering med mera för Kammarkollegium
föreslagit, bland annat, att besvär i mål, som till kollegium fullföljdes,
skulle inlemnas eller med posten insändas till Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, hvilken egde föranstalta om infordrande af veder-
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.
börandes förklaring eller yttrande och derefter till kollegium öfver¬
lemna målet. Sedan Kammarkollegium i sitt öfver förslaget afgifna
utlåtande afstyrkt så väl besvärs insändande med posten på den grund,
att den klagande då icke kunde, i händelse handlingarne vore felak¬
tiga, derom erhålla upplysning och inom fatalietidens utgång deri
bereda rättelse, som ock kommunikationsväsendets förläggande till
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, enär målen stundom kunde
vara af beskaffenhet att antingen kunna afgöras utan kommunika¬
tion eller ock fordra skyndsam inhibition af öfverklagadt beslut,
blef komiténs förslag i dessa hänseenden icke af Eders Kongl.
Maj:t godkändt. Genom nådigt bref den 14 November 1879 föreskref
emellertid Eders Kongl. Maj:t, att i alla till Kammarkollegium fullföljda
besvärsmål handlingarne skola, der besvären utställas till kommunika¬
tion, genom kollegii försorg öfversändas till Eders Kongl. Maj:ts Be¬
fallningshafvande för kommunikationens verkställande.
Vidare har i denna fråga förekommit att Riksdagen, uti underdå¬
nig skrifvelse den 19 Maj 1877 i anledning af Eders Kongl. Maj:ts
nådiga proposition med förslag till utsökningslag med mera, under an¬
förande att Riksdagen funnit lättnader kunna beredas åt de parter, som
nödgades anlita öfverexekutorerne, derigenom att någon eller några
hos öfverexekutor anstälde tjenstemän eller af öfverexekutor dertill
särskildt förordnade personer finge skyldighet att tillhandagå parter
med handlingars ingifvande till öfverexekutor samt utlösande och af¬
sändande af meddelade beslut och utslag, samt med hemställan att
Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela de i detta afseende erforderliga
föreskrifter, uttalat den åsigt att dessa föreskrifter, hvilka kunde i ad¬
ministrativ väg meddelas, till äfventyrs torde, i afseende å handlingars
ingifvande till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, icke böra in¬
skränkas allenast till utsökningsmål, utan äfven kunde göras tillämpliga
å andra ärenden, som hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande an-
hängiggjordes eller fullföljdes. I anledning af Riksdagens i denna
skrifvelse gjorda hemställan, täcktes Eders Kongl. Maj:t besluta utfär¬
dandet af ofvan omförmälda nådiga kungörelse af den 12 Juli 1878.
Äfven har uti en vid 1880 års riksdag inom Andra Kammaren
väckt motion föreslagits rättighet för den, som åt beslut i kommunala
angelägenheter ej nöjdes, att genom allmänna posten insända sin be¬
svärsskrift till vederbörande myndighet, hvilken ock, der så med bifo¬
gande af lösen begärts, skulle vara skyldig att diariiutdrag till kla¬
ganden öfversända med allmänna posten. Lag-Utskottet afstyrkte emel¬
lertid detta förslag, bland annat, på den grund, att det icke syntes Ut¬
skottet vara af några särskilda förhållanden påkalladt att i kommunala
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.
angelägenheter medgifva ett sätt för besvärs ingifvande, hvithet icke i
allmänhet vore godkändt; och blef Lag-Utskottets hemställan, att motio¬
nen icke måtte vinna Riksdagens bifall, af Kamrarne godkänd.
Af den redogörelse, jag nu lemnat för åsigterna om lämpligheten
af det ifrågasatta medgifvandet för parter att få i administrativa mål
med posten insända besvärsskrifter och öfriga handlingar, täcktes Eders
Kong!. Maj:t finna, att förslaget icke mötts af odeladt bifall. Till en
del anser jag detta bero på det för Sverige så godt som nya i den nu
ifrågastälda anordningen, hvilken likväl länge med framgång till-
lämpats i flera främmande länder. I de med innevarande års ingång
gällande nya patent- och varumärkesförfattningarna har Eders Kongl.
Maj:t lemnat de sökande rätt att i betaldt bref insända sina ansöknin¬
gar till patent- och registreringsmyndigheten, men för öfrigt har detta
förfaringssätt hittills endast varit medgifvet beträffande besvär, som
omförmälas i bevillningsförordningen. Den allmännast befarade olä¬
genheten, att nemligen embetsmyndigheterna skulle komma att utsättas
för mystifikationer, kan jag för min del icke tillmäta någon egentlig bety¬
delse. Något bedrägeri af denna art har, så vidt jag känner, hittills
icke förekommit, då besvär öfver påförd bevillningsafgift blifvit med
posten insända. Vid anförande af besvär skall för öfrigt det öfver-
klagade beslutet företes, och detta kan sålunda i viss mån anses utgöra
eu legitimation för den klagande. Jag finner således ur dessa syn¬
punkter någon betänklighet icke böra möta för att tillåta parter med
posten insända ej mindre besvärsskrifter och öfriga handlingar i be¬
svärsmål än äfven ansökningar, och detta utan uppställande af det utaf
en del myndigheter föreslagna vilkor i afseende på namnunderskrifts
bestyrkande. Skulle man i detta hänseende vinna full trygghet, måste
man fordra ett af tjensteman å skriften tecknadt embetsintyg om un¬
derskriftens rigtighet, men detta blefve ofta besvärligt och förenadt
med kostnader att anskaffa.
Den andra hufvudanmärkning, som rigtats mot förevarande för¬
slag, består deruti att den, som med posten insände sin skrift, deri¬
genom skulle gå förlustig den fördel, som nu står sökande och kla¬
gande till buds, att nemligen vid inlemnande! kunna rätta och kom¬
plettera möjligen felaktiga eller ofullständiga handlingar. Denna in¬
vändning torde förfalla, då man ihågkommer, att här icke är fråga om
en ovilkorlig föreskrift, utan endast om att bereda de rättsökande
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.
möjlighet och rättighet till att med posten insända sina handlingar,
om de sådant önska och finna det med sin fördel förenligt. Dessutom
är det icke säkert att, om en handling, som ingifves, skulle vara fel¬
aktig eller ofullständig, uppmärksamheten derå fästes vid ingifvandet.
Någon förpligtelse i sådant hänseende för den, som mottager hand¬
lingen, finnes ej stadgad och skulle till äfventyra under stundom kunna
innefatta eu åtgärd, hvars befogenhet kan ifrågasättas. Allenast den
omständigheten, att en skrift med posten inkommit, torde icke vara af
beskaffenhet att böra föranleda dertill, att samma skrift icke till pröf¬
ning upptages. Jag anser alltså att det bör vara allmänheten tillåtet
att, på eget ansvar och under iakttagande i öfrigt af stadgad tid och
ordning, med posten i betaldt bref till vederbörande myndighet insända
ansökningar samt besvärs- och förklaringsskrifter jemte öfriga hand¬
lingar i mål, hvilka tillhöra förvaltande myndighets handläggning. Här¬
vid afser jag endast sådana mål och ärenden, hvilka behandlas af den
förvaltande myndigheten såsom sådan, till följd hvaraf till exempel ut¬
sökningsmål icke af mig i denna framställning åsyftas.
För att bereda parter ytterligare lättnad och tillika tillfälle att
vinna visshet om att handlingarne framkommit, torde det böra åläggas
vederbörande tjensteman att, om parten bifogat afgift för diariibevis
jemte postpenningar samt lemnat uppgift å sin postadress, till par¬
ten ofördröjligen öfversända sådant bevis.
Då emellertid handlingarnas insändande med posten måste ske
på parts eget äfventyr, är det antagligt att mången skall föredraga den
kostsammare, men i fieres tanke säkrare utvägen att använda ombud
för att låta ingifva handlingarna till myndigheten. Dessutom torde
det ej sällan blifva nödigt för de rättsökande att fortfarande anlita
ombud för målens bevakning, påminnelsers afgifvande och utlösande
af expeditioner med mera, enär ett allmänt åläggande för myndighe¬
terna att i dessa afseenden genom brefvexling med parterna gå dem
till hända skulle för myndigheterna medföra betydliga olägenheter och
tynga på deras öfriga verksamhet. I afseende å ombuden har före¬
trädesvis anmärkts, dels att deras anlitande vore förenadt med väl dryga
kostnader och dels att man ändock icke kunde ega full trygghet att
de dem lemnade uppdrag med noggrannhet fullgjordes. Båda dessa
olägenheter skulle förekommas om, i likhet med hvad redan nu beträf¬
fande öfverexekutor är stadgadt, föreskrefves, att hos alla förvaltande
myndigheter skulle förordnas en eller flere skicklige män med ålig¬
gande att, då de anlitades, mot en bestämd billig afgift tillhandagå
parter med handlingars ingifvande samt uttagande och afsändande af
expeditioner med mera. Dylika ombud skulle handla under tjenste-
Bih. till RiJcsd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 29 Käft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.
mannaansvar och för sitt sysslande icke ega uppbära annat arfvode
än vissa afgifter, som skulle erläggas af dem, som anlitade ombuden,
och hviika afgifter torde kunna bestämmas till ungefärligen enahanda
belopp, som nu för ombud hos öfverexekutor äro enligt nådiga kun¬
görelsen den 12 Juli 1878 föreskrifna, eller 75 öre för ingifvande af
ansökning, besvärsskrift eller annan handling och i sammanhang der¬
med uttagande och afsändande af diariibevis samt likaledes 75 öre för
uttagande och öfversändande eljest af diariibevis äfvensom af föreläg¬
gande, beslut eller utslag samt för meddelande åt part af underrättelse
om dagen då beslut utfärdas efter anslag. Vidare torde ungefär ena¬
handa bestämmelser i afseende å dessa ombuds tillsättande och afske-
dande med mera böra föreskrifvas som de, hviika äro i 1878 års kun¬
görelse för deri afsedda ombud stadgade. Anställande af dylika utaf
staten auktoriserade ombud, hviika hade skyldighet att under tjenste-
mannaansvar och mot en ringa afgift tillhandagå allmänheten, skulle,
enligt min tanke, i många afseenden verka välgörande. Någon olä¬
genhet af en dylik anordning torde icke kunna påvisas, och någon ut¬
gift för staten föranleddes icke deraf.
Med min nu gjorda framställning har jag åsyftat att fästa Eders
Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet å möjligheten att bereda sökande
och öfriga parter i administrativa mål vissa lättnader vid deras trä¬
dande i beröring med statens förvaltande myndigheter. Att i dylika
mål låta förhandlingen mellan det allmänna och de enskilde förtyngas
af de former, som inom rättskipningen i vissa afseenden till säkerhet
för rättstillståndet med nödvändighet betingas, öfverensstämmer icke
väl med nutidens kraf å beqvämare och lämpligare utvägar för allmän¬
heten att kommunicera sig med myndigheterna, än hittills stått den
till buds. Det är för att i viss mån tillgodose detta kraf, som jag,
med hänsyn till hvad jag förut anfört, anser mig böra tillstyrka Eders
Kongl. Maj:t,
att det må tillåtas sökande och klagande samt öfriga parter i ad¬
ministrativa mål och ärenden, som af förvaltande myndigheter hand¬
läggas, att i betaldt bref med allmänna posten insända skrifter och öf¬
riga handlingar;
att det ålägges vederbörande tjenstemän att till part öfversända
diariibevis, om parten, med uppgift om sin adress, inskickat afgiften
för dylikt bevis samt bifogat nödiga postpenningar; samt
att hos alla förvaltande myndigheter anställas personer, hviika
hafva till åliggande att under tjenstemannaansvar och mot viss ringa
afgift tillhandagå parter med handlingars inlemnande och uttagande
samt deras öfversändande till parterna med mera dylikt.
11
Kongl. Maj:‘s Nåd. Proposition N:o 39.
För vinnande af likformighet i behandlingssättet af mål och ären¬
den, som tillhöra administrativa myndigheter såsom sådana att hand¬
lägga, torde det emellertid vara lämpligt, att de bestämmelser, jag till¬
låtit mig tillstyrka, erhölle den utsträckning, att de komme att omfatta
jemväl de mål, som af administrativ myndighet behandlas på grund af
komumnallagarne och förordningen om fattigvården. I fråga om till-
låtelsen att med posten insända besvär och öfriga handlingar i dylika
mål, torde det dock blifva nödigt att inhemta Riksdagens yttrande, och
jag anser mig derför, innan så skett, icke böra framlägga detaljeradt
förslag till författning i ämnet i vidsträcktare mån, än som sålunda bör
blifva föremål för Riksdagens bedömande. Fn del fattigvårdsmål, som
anhängiggöras hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, fullföljas
slutligen genom besvärs ingifvande till Justitierevisionen och afgöras
i Högsta Domstolen. Besvär och öfriga handlingar i dessa mål torde
böra, så länge deras handläggning tillhör Eders Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande eller Kammarrätten, få med allmänna posten insändas,
men deremot synes, då de vid deras slutliga fullföljande falla inom
kretsen för Högsta Domstolens verksamhet, för dessa mål i sista in¬
stans böra gälla samma föreskrifter, som i allmänhet tillämpas vid dom-
stolarne, och således tillåtelsen att med posten insända handlingarna
icke böra omfatta dessa mål, sedan deras handläggning tillkommer
domstol.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes i nådig propositionen föreslå Riksdagen antaga
följande
»Förordning
om rätt för parter i kommunala mål och vissa fattigvårdsmål att med
posten insända besvärsskrifter och öfriga handlingar.
Härigenom förordnas att i mål, som behandlas enligt förordnin-
garne den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet, om kom¬
munalstyrelse i stad, om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd och
om landsting, den 23 Maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm, den
20 November 1863 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i
Stockholm och den 9 Juni 1871 angående fattigvården, det må vara part
tillåtet att, under iakttagande för öfrigt af vederbörlig tid och ordning,
på eget äfventyr till myndighet insända besvär och andra handlingar
i betaldt bref med allmänna posten; egande detta dock icke tillämp¬
ning, då hos Kongl. Maj:t sökes ändring enligt 49 § i förordningen
angående fattigvården.»
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.
Hvad Departementschefen sålunda hemstält och
deri Statsrådets öfriga ledamöter instämde beha¬
gade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla samt befalde
att proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas,
så lydande, som bilaga till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
A. L. van der Hagen.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1885.