2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 9 7.
N:o 97.
Af Herr A. V. Ljlinyman. in. fl.: Om anslag till anläggning af
för sillfiskets främjande behöfliga telegraf- och telefon¬
ledningar i Bohuslänska skärgården.
Den allt större betydelse, det med vintern 1877—1878 ånyo »yp¬
pade ymniga sillfisket» i Bohuslänska skärgården visar sig ega, icke
blott emedan det allt tydligare börjat utveckla sig i en sådan rigtning,
som enligt föregående århundradens erfarenhet med säkerhet antyder
en allt mer storartad framtid, utan äfven emedan man redan med fram¬
gång försökt införandet af förbättrade nya metoder för sillens både
fångande och beredning till handelsvara, samt emedan nutidens mång¬
faldigade möjlighet af en tilltagande storartad afsättning, till följd af
den oafbrutet sig ökande samfärdseln, manar till vidtagande af sådana
åtgärder, hvarigenom det möjliggöres både att drifva sjelfva fisket i
allt större omfattning och allt bättre tillgodogöra sig fångsten, så att
nu innevarande fiskeperiod må om möjligt kunna i ekonomisk betyden¬
het till och med öfverträffa de föregående perioderna. Erfarenheten så
väl från näst föregående bohuslänska sillfiskeperiod som från Skoband,
hvars fiske under innevarande århundrade utvecklats till en den mest
storartade betydenhet, bär nemligen tillräckligt vittne om i hvilken hög-
grad sillfiskenäringen kan främjas genom och för sin förkofran är i
behof af en kraftigt ingripande offentlig verksamhet samt frikostigt
understöd, åtminstone intill dess densamma nått den höga utveckling,
att den förmår hjelpa sig sjelf. Det är vidare klart, att detta behof af
statens mäktigt verkande omvårdnad i synnerhet måste framträda i fråga
om ett periodiskt fiske, sådant som det bohuslänska sillfisket, vid
hvilket det naturligen måste vara särskildt af vigt att hastigt få nä¬
ringen bragt upp till en sådan höjd, att man kan hoppas att i önsklig
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 97.
omfattning hinna, medan perioden räcker, tillvarataga all den rikedom,
som hafssillens kustbesök innebära.
Ett hufvud vilkor för en sådan utveckling af Bohuslänska sillfisket
och på samma gång främsta föremålet för statens verksamhet och upp¬
offringar med hänsyn till detta fiske är nu tydligen, att staten drager
försorg om att Bohuslänska skärgården kommer i besittning af de för
just nämnda utveckling oumbärliga samfärdsmedlen. Från Bohus län
sjelft kan nemligen icke väntas någon nämnvärd verksamhet med hän¬
syn till afhjelpandet af detta sillfiskebedriftens hufvudbehof, ty dess
befolkning egnar sig till största delen åt landtbruket, och den i jem¬
förelse med jordbrukarne både fåtaliga och mindre förmögna fiskare¬
befolkningen saknar medel dertill. Sillfiskebedriften i Bohus län är
ock en för alla öppen näring, som af ingen der utöfvas under sådana
förhållanden, som karakterisera de på full enskild eganderätt till be¬
driftens föremål grundade näringarne, hvadan man ej heller från denna
bedrifts utöfvare kan vänta sig någon större uppoffrande verksamhet
till fiskets fromma. Så väl under näst föregående perioden i Bohuslän
som i broderlandet Norge bär det derför varit staten, som mast träda
emellan för att det till näringens förkofran nödvändigaste icke skulle
saknas, och så måste ske äfven framdeles, om något af nämnvärd be¬
tydenhet skall kunna åstadkommas.
Bland de för sillfiskebedriftens främjande oumbärliga samfärds¬
medlen intager såsom bekant telegrafen ett mycket framstående rum.
För bohuslänska sillfiskebedriftens utveckling är det nemligen nödvän¬
digt, att anläggningar för sillens beredning till lämpliga handelsvaror
komma till stånd i nödig omfattning, ty det är klart, att endast en
mindre del af fångsten kan vinna afsättning till omedelbar förbrukning
såsom färsk fisk. Ej ens i det folkrika Storbritannien med dess täta
jern vägsnät är en öfvervägande sådan afsättning möjlig, utan måste
största delen af äfven dess sill genom saltning eller rökning beredas
till hållbara handelsvaror. För åstadkommandet åter af dylika anlägg¬
ningar eller s. k. »verk» i bohuslänska skärgarden för sillens bered¬
ning till handelsvara är emellertid oumbärligt, att ett nödigt antal väl¬
belägen platser finnas derstädes, hvilka äro i besittning af telegraf¬
förbindelser; ty ingen nedlägger gerna stora kostnader för byggandet
af dylika verk med mindre han har tillgång till sådan plats för dem,
å hvilken han direkt eller medelst telefonledning, kan för affärens ve¬
derbörliga skötande stå i telegrafisk förbindelse både med hufvudorterna
inom skärgården för sillfiskebedriften och med den öfriga affär sverlden.
Vidare behöfves ett tillräckligt antal telegraf-_ eller telefonstationer
inom skärgården för afsändande! af dels för ordningens upprätthållande
T _ Motioner i Andra Kammaren, N-.o 97.
möjligen oumbärliga underrättelser, dels för både fisket och afsättnin-
gen af den fångade sillen mycket gagnande offentliga väderleks-, fiske-
och färsksillhandelstelegram. Den erfarenhet, man redan haft af de,
till följd af de allt för begränsade tillgångarne och det otillräckliga an¬
talet stationer, visserligen ännu långt ifrån tillfyllesgörande s. k. »sill-
telegram», som bragts till stånd genom »Föreningen till bohuslänska
fiskeriernas främjande», har ock redan lemnat talande bevis på hur
ofantligt stort det gagn kan varda, som genom ett fullständigare dy¬
likt offentligt tillkännagifvande så val af fiskets utfall i skärgården som
af silltillförseln och sillprisen å de främsta afsättningsplatserna m. m
kan beredas näringen.
Inom Bohus län har emellertid norra skärgården med dess få
fiskelägen redan blifvit tillgodosedd genom dels de äldre sedan många
år tillbaka befintliga stationerna och dels den under ännu innevarande
vinter nyupprättade stationen å Grebbestad, så att man der ej gerna
kan. med hänsyn till sillfisket hafva behof af mer än blott en telefon¬
station med ledning från Grebbestad vid Hafstenssund, hvilket måste
passeras af de norr ifrån kommande och inomskärsleden söder ut gå¬
ende sillbåtarne. Mellersta och södra skärgårdarne åter med deras
mycket vidsträcktare och mera splittrade område, mångfaldigt talrikare
fiskelägen och fiskarebefolkning, samt långt större betydelse för fiskeri¬
näringen behöfva deremot flera nya stationer, innan de kunna anses
hafva erhållit det för sillfiskebedriftens utveckling nödvändigaste. Så
tarfvas^t. ex. inom Sunnervikens fögderi én telegrafstation å Kungshamn,
hvarifrån en telefonledning torde böra dragas till Bovallstrand, under
det att inom Orousts och Tjörns fögderi behöfvas en station för nord¬
vestra Oroust a Bilus och en för Tjörn a Stockeldk (biligast torde dessa
val kunna åstadkommas sålunda^ att stationen å Mollösund ändrades
till telefonstation, och telegrafstationen såsom sammanbindningsstation
förlädes, till Varekil, samt telefonledningar derifrån drogos till Ellös och
Stockevik) och inom Inlands fögderi behöfvas stationer å Stenungssund
och Tjufkil samt inom Göteborgs fögderi en station vid Hisingens
sydvestra hörn, således inalles åtta nya stationer, af hvilka dock åtmin¬
stone fyra eller fem kunna förses med endast en telefonapparat och
sålunda kräfva eu blott helt föga kostsam skötsel under den tid de
för fiskebedriften begagnas.
Enligt inhemtade tillförlitliga upplysningar skulle utförandet af
de ofvannämnda telegraf- eller telefonledningarne med tillhörande sta¬
tioner kräfva en anläggningskostnad af närmare 30,000 kronor.
På grund af det anförda få vi alltså hemställa,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 98.
o
det Riksdagen måtte ställa ett förslagsanslag
af högst 30,000 kronor till Kongl. Maj:ts förfogande
för anläggningen af för sillfiskebedriftens främjande
behöfliga telegraf- eller telefonledningar med tillhö¬
rande stationer i Bohuslänska skärgården.
Stockholm den 27 Januari 1885.
Axel Vilh. Ljungman. A. Andersson
i Intagan.
J. Andersson A. P. Lind.
Knarreyik.
Gustaf Mellan.
N:o 98.
Af Herr A. V. (.jungman: Om anslag till en inomshärsfarled
utmed vestra Tjörn emellan Krosse- och Marstrands-fjor-
darne.
Bland näringar, som företrädesvis äro i behof af statens mellan¬
komst för att kunna bringas upp till en högre utveckling, intaga
fiskerinäringen och särskildt de ymniga sillfiskena ett framstående rum.
Näringarnas historia lär oss sålunda, icke allenast hvilken stor ekono¬
misk betydelse sistnämnda fisken i verkligheten egt och ännu ega,
utan äfven huru denna betydelse ofta ernåtts genom en klok och kraf¬
tigt ingripande verksamhet från statens sida. Så har t. ex. det nu
så kolossala skotska ostkustsillfisket obestridligen en dugande led¬
ning och stora uppoffringar från statens sida i hufvudsaklig mån
att tacka för sin närvarande betydenhet och höga ståndpunkt. Ensamt
under åren 1809—1841 uppgingo nemligen de genom den skotska