Motioner i Andra Kammaren, N:o 70.
1
N:o 70.
Af Herr S. NilSSOll i Ef ver ad: Med förning till förändrad för¬
delning af så väl af gifter som bolags i stad vinstmedel ä
bränvinsför säljning.
Vid förlidet års riksdag väckte jag förslag om förändrad fördelning
af så väl afgifter som vinstmedel af bolag, som uppkomma vid försäljning
af bränvin. Jag redogjorde då för skälen till det väckta förslaget och
hänvisar till desamma i motionen N:o 83.
Berörda motion, som behandlades af Bevillnings-Utskottet, tillvann
sig af detsamma ett ganska stort erkännande, hvilket kan inhemtas af
dess betänkande N:o 3, ehuru Utskottet icke tog steget så långt som jag
föreslog. Oaktadt den inskränkning, som Utskottet vidtog i motionen
till fördel för städerna, förkastades likväl Utskottets förslag af Första
Kammaren, hvaremot Andra Kammaren biföll mitt förslag. Kamrarne
hade alltså stannat i olika beslut, med anledning hvaraf Utskottet hade
skyldighet att bereda frågan till slutligt afgörande vid den riksdagen.
Man hade dervid gjort sig den föreställningen att gemensam votering
skulle afgjort de olika meningarne Kamrarne emellan, alldenstund ifråga¬
varande afgifter och vinstmedel ej kunna hänföras till annat än bevillning.
Som skäl för denna uppfattning hänvisar jag till den vid Utskottets be¬
tänkande N:o 5 förda reservationen samt det anförande, som framlades i
Andra Kammaren af ena reservanten (se protokollet för den 6 Maj 1884,
N:o 47, sid. 1). Utskottets flertal var emellertid af en annan uppfatt¬
ning i denna del, som hemstälde, att då Kamrarne stannat i olika beslut,
hade frågan för den riksdagen förfallit. Detta förslag godkändes af
Första Kammaren, men ogillades deremot af Andra Kammaren, hvilken
likväl för den gången lät vid Utskottets hemställan bero.
Bill. till Rilcsd, Prof. 1885. 1 Sami. 2 Afä. 2 Band. 12 Höft.
1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 70.
Frågan, huruvida bränvinsförsäljningsmedlen böra för statsändamål
användas samt om dess rättvisare fördelning emellan landsting, hushåll¬
ningssällskap och kommuner, i fall de för dem fortfarande skola behållas,
är af den beskaffenhet, att den ej kan falla, och då det ännu ej med viss¬
het är kändt, huruvida Kong! Maj:t vid innevarande riksdag härom kommer
att framlägga förslag, och dessutom, om än så kommer att ske, det med
anledning af regeringens i frågan uttalade åsigt torde vara föga sanno¬
likt, att förslaget förelägges Riksdagen i den form eller den utsträckning,
som Andra Kammaren för sin del önskar och jag anser vara rätt och
billigt, har jag å ny o upptagit frågan till Riksdagens pröfning, ehuru i
något förändrad form, än förlidet år.
Enligt Sveriges officiella statistik rörande bränvins försäljning och
tillverkning för året 1881—1882 utgöra försäljningsafgifterna för minut¬
handel med och utskänkning af bränvin 2,405,298 kronor 56 öre och
vinstmedlen af bolag i städerna 3,306,179 kronor 14 öre, eller tillsammans
5,711,477 kronor 70 öre, hvilka författningsenligt fördelats så, att samt¬
liga städerna deraf uppburit tillsammans......... 4,038,414 kronor 12 öre,
landstingen ......................................................... 664,229 » 43 »
hushållningssällskapen ......................................... 830,721 » 14 »
provisioner................................................................. 7,094 » 61 »
och samtliga landsbygdens kommuner endast... 171,018 » 40 »
och enligt hvad af samma statistik inhemtas hafva 2:ne hushållningssäll¬
skap, hvars län i folkmängdsförhållanden med hvarandra äro jemförliga,
för samma år uppburit, det ena hushållningssällskapet endast 30,116 kronor
24 öre och det andra 137,173 kronor 14 öre.
Ehuru den glädjande företeelsen inhemtas af omförmälda statistik,
att för sälj ningsafgifterna och vinstmedlen från föregående år något min¬
skats, hvilket är att hoppas äfven framdeles skall komma att ega rum
under nuvarande förhållanden, framstår likväl oförminskadt orimligheten
af den grund som nu följes. Då härtill kommer, att af dessa medel ska¬
pats för kommunerna en inkomstskälla, om hvars läglighet man förut ej
haft någon aning, den uppfattningen i ej ringa mån gjort sig gällande,
att kommunernas intresse för befrämjande af nykterhet och sedlighet
kommit i en ganska betänklig strid med tillfredsställelsen af egen fördel
genom beredandet af stegrade inkomster. Det torde derföre med skäl kunna
ifrågasättas, huruvida icke tiden bör vara inne både att till någon större
del återbörda till staten en skatt, som är dess obestridliga rättighet, och
att för kommunerna sjelfva minska de tillfällen till svåra frestelser, som
Motioner i Andra Kammaren, N:o 70.
3
ett ohejdad!. tillfälle af stora bränvin sinkomster kan medföra i fråga om
nykterhets- och sedlighetspricipernas stränga tillämpning. Att vinna
ett steg i den rätta rigtningen i berörda hänseende är det, som jag åsyf¬
tar med mitt förslag.
Då det varit rigtigast att de medel, som jag föreslår skola använ¬
das för statsändamål, bort ingå till Statskontoret för att användas till
rikets gemensamma behof, hade jag väl i främsta rummet bort uppställa
mitt förslag i detta syfte. Men då statskassan för närvarande bär så rik¬
liga tillgångar från andra skattetitlar, att betydliga öfverskott under
senare åren uppstått, hvilket förhållande sannolikt äfven åtminstone under
den nämaste framtiden kommer att blifva fallet, har jag ansett lämpligare
föreslå, att berörda medel skola ingå till Riksgäldskontoret för att an¬
vändas till afbetalning på rikets gäld.
På grund af hvad jag nu anfört föreslår jag följande förändring i
§ 24 af nu gällande förordning om försäljning af bränvin:
De utgifter, som enligt denna förordning inflyta för
minuthandel med och utskänkning af bränvin, så väl i
stad som på landet, inbetalas i landtränterierna, hvilka
öfverlemna dessa medel till Riksgäldskontoret för att
användas till betalning på rikets skuld.
Utaf den nettovinst, som bolag i stad enligt § 18
skall afstå, behålle staden tre tiondedelar. Återstoden
inbetalas till ränterierna. De till ränterierna influtna
jnedlen öfverlemnas till Statskontoret, som fördelar de¬
samma så, att rikets samtliga landsting och de städer,
som ej i landsting deltaga, deraf erhålla tre tiondedelar
samt hushållningssällskapen och Stockholms stad två
tiondedelar. Återstoden fem tiondedelar tillfaller samtliga
städer, och kommuner på landet. De landstingen samt
städer, som ej i landsting deltaga, hushållningssällska¬
pen och Stockholms stad samt kommunerna i stad och
på landet tillkommande andelar fördelas af Stats¬
kontoret dem emellan efter folkmängden. Hvad stad
eller socken på landet tillfaller användes till kommu¬
nala behof inom staden eller socknen.
Har enligt § 23 rättighet-----—
— — — — — — — — — — — sitt hufvudsäte.
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 70.
Om detta förslag af Riksdagen gillas, och man lägger folkmängden
för år 1881 samt året 1881—1882 för brän vinsförsäljningen till grund
för eu fördelning af vinstmedlen, skulle fördelningen utfalla sålunda:
Riksgäldskontor uppbär hela afgiften för minuthandel med och ^skänk¬
ling af bränvin, tillsammans................................ kronor 2,405,298: 56.
Af vinstmedlen från bolag i stad erhåller staden
tre tiondedelar, som för samtliga städerna utgör » 991,853: 73.
Återstoden af vinstmedlen fördelas så, att samtliga
landsting och de städer, som ej i landsting
deltaga, erhålla tre tiondedelar med ............... » 694,297: 62.
Hushållningssällskapen och Stockholms stad............ » 462,865: 08.
Af öfriga fem tiondedelar erhålla städerna för en
folkmängd af 710,463 personer ....................... » 179,806: 92.
och kommunerna på landsbygden för en folkmängd
af 3,861,782 personer ............................................. » 977,355: 79.
En kommun på landsbygden med 1,000 invånare skulle alltså efter
denna fördelning erhålla 253 kronor 08 öre och en stad med lika stort
invånareantal 1,649 kronor 15 öre, hvaraf framgår, att städerna fortfa¬
rande skulle komma i en gynsammare ställning än landsbygden, men
största delen af den orättvisa fördelningen är dock genom detta förslag
utjemnad, då landsbygdens kommuner nu endast uppbära 44 kronor 28
öre och städerna 5,684 kronor 20 öre för hvarje tusental invånare.
Stockholm den 29 Januari 1885.
Sven Nilsson.