Motioner i Andra Kammaren, N:o 46.
1
N:o 46.
Af Herr E. Wretlilld: Angående skrifvelse till Kongl. Maj:t om
framläggande af lagförslag rörande skyldighet för för-
samlingarne i riket att i mån af omfång och folkmängd
hos sig anställa nödigt antal barnmorskor med bestämd
minimilön.
Barnmorskeväsendet har i Sverige icke blott gamla anor, utan
har också här nått en högre utveckling än i de flesta andra kulturländer.
Redan 1663, då någre af Stockholms läkare inrättade ett Collegium
Medicorum, innehöll § 12 i Kongl. Maj:ts nådiga resolution för det¬
samma följande stadgande: »Detta Collegium skall ock uppsigt draga,
att de, som vilja sig för jordegummor och barnmorskor bruka låta, äro
förståndiga och vid sådant vane; att icke några-sig derföre utgifva,
som ljuga och folk bedraga och med obilliga pretentioner sig dyrka
låta; utan att gudfruktiga, ärbara och försigtiga qvinnor dertill brukas
och de andra billigt derifrån stängas och hållas.»
Äfven i 1686 års Kyrkolag kap. 4 § 4 stadgas: Till barnmor¬
skor eller jordegummor skola gudfruktige, ärlige, nyktre och i sådana
beställningar väl förfarne qvinnor antagas och förordnas, uti städerna
af magistraten och på landet af kyrkoherden och kyrkans föreståndare
och sexmän.»
Först 100 år senare blef dock tänkt på att bereda tillfälle till
ordnad undervisning för landets jordemödrar, hvilka dittills icke haft
tillfälle till annan undervisning, än den de kunnat erhålla af äldre
jordemödrar samt af stads- och landsphysici. År 1776 öppnades nem¬
ligen i Stockholm vid Röda bodarne det s. k. Accouchementshuset, der
Bill. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 8 Haft. 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 46.
edsvurna barnmorskor för rikets behof skulle utbildas och undervisas.
Och 1778 öppnades en dylik undervisningsanstalt äfven i Lund. Under¬
visningsanstalten i Göteborg öppnades först 1856.
Redan 1777 utfärdades ett Barnmorskereglemente, i hvars § 9
stadgades:
»Ingen, förutom edsvurne och privilegierade jordegummor, skall
utan i högsta nödfall, eller då ingen sådan kan eller hinner vara till¬
städes, understå sig att sig som barnmorska tinga och bruka låta eller
hustrur förlossa, vid 30 Daler s:mts böter till deras fattigkassa eller
14 dagars fängelse, om hon ej orkar bota. Skulle ock någon under¬
stå sig emot detta förbud låta sig tinga och bruka för barnmorska och
barnet eller hustrun kommer uti förlossningen om lifvet, då bör derom
lagligen ransakas och sådan qvinna efter sakens beskaffenhet bota half
eller hel mansbot eller, i brist af böterna, plikta med fängelse vid vat¬
ten och bröd. Samma straff skall ock den undergå, vare sig man,
barnaföderskan sjelf eller andre, som vården om henne hafva, hvilken,
då edsvuren barnmorska finnes i staden eller socknen, anlita eller efter¬
skicka någon obehörig och oerfaren att vid barnförlossningen biträda.»
Dessa stränga bestämmelser kunde dock icke gerna vara tillämp¬
liga, innan ännu någon nämnvärd tillgång på privilegierade barnmor¬
skor förefans. Redan 1780 måste ock detta stränga reglemente på
bondeståndets yrkande upphäfvas.
Men att höga vederbörande fortfarande hade denna vigtiga sak
för ögonen synes af åtskilliga Kongl. cirkulärbref och förordningar.
Sålunda heter det i ett Kongl. cirkulärbref den 29 Januari 1812:
»Konsistorierna och Konungens Befallningshafvande böra, i samråd med
ortens presterskap och läkare, söka öfvertala och förmå församlingarne,
der någon behörigen lärd jordegumma icke förut finnes, att efter deras
olika vidd och folkmängd förse sig med en eller flera vederbörligen
examinerade barnmorskor och sig om deras bekostande samt aflönande
förena, äfvensom att, när en sådan person dör, genast om antagande
af en annan i dess ställe föranstalta; anseende Kongl. Maj:t, att klockare¬
hustrur i allmänhet äro tjenliga att härtill öfvertalas.»
I Kongl. Maj:ts instruktion för dess Sundhetskollegium den 6
December 1815 heter det äfven § 16: »Att barnmorskorna, hvilka en¬
ligt reglemente lyda under Kollegium, blifva i deras åligganden och*
skyldigheter vederbörligen undervista samt tillhållas att vid deras för
populationen vigtiga handläggning sig oförtrutet och skickligen upp¬
föra, bör Kollegium med uppmärksamhet tillse, samt derjemte låta sig
angeläget vara, att landsorterna varda med kunniga samt skickliga
barnmorskor försedde.»
Motioner i Andra Kammaren, N:o 46. 3
Ett Kongl. bref den 6 Maj 1830 till Sundhetskollegium innehål¬
ler ytterligare i samma ämne: »Då vi i nåder ansett nödigt inhemta i
hvad mån de i senare tider vidtagna anstalter till anställande af er¬
forderligt antal skickliga barnmorskor i orterna svarat mot ändamålet,
vele Vi i nåder anbefalla eder att anskaffa och till oss insända uppgift,
så vidt ske kan, å den tillökning antalet af barnmorskor under loppet
af hvarje tiderymd af 5 år, räknadt från år 1810 till närvarande tid, er¬
hållit, samt huruvida nuvarande tillgång på barnmorskebiträde må an¬
ses emot behofvet svarande, eller i annat fall, i hvilka orter största
brist derå sig företer; och åligger det eder hädanefter att vid hvarje
års utgång, så snart ske kan, lika beskaffad rapport om förhållandet
under det sist förflutna året i underdånighet afgifva.»
Detta Kongl. bref hade troligen sin närmaste anledning i det
märkliga Kongl. bref af den 21 Februari 1829, som året förut utkom¬
mit och hvarigenom vårt land på barnmorskeväsendets område tog ett
steg minst 50 år före sin tid. Det var nemligen detta Kongl. bref,
som berättigade barnmorskor hos oss att få undervisning äfven i den
instrumentala förlossningskonsten och att under vissa vilkor bruka in¬
strumenter vid förlossningar, hvilka icke kunna genom naturens hjelp
allena afslutas. Att detta var ett steg långt före samtiden, synes deraf,
att först under de senaste åren barnmorskor i några få andra länder
(t. ex. Finland och Frankrike) börjat få denna rättighet, medan de i
de flesta kulturländer ännu sakna densamma; en rättighet, hvilken dock
i vårt land icke befunnits leda till faror eller missbruk.
Icke långt härefter sökte också Kongl. Maj: t å nyo att genom
konsistorierna och presterskapet förmå församlingarna att antaga exa¬
minerade förlossningsbiträden. I Kongl. cirkulärbref den 1 Oktober
1831 anbefalles nemligen konsistorierna, att »uppmana presterskapet, i
egenskap af sockenstämmors ordförande, att vid lämpliga tillfällen fästa
menigheternas uppmärksamhet på vigten och värdet åt kunniga barn¬
morskors antagande i de orter, hvarest sådana ännu saknas.»
I det den 28 November 1856 utfärdade Kongl. Maj:ts förnyade
nådiga reglemente för barnmorskor stadgas: § 27. Utom i nödfall, eller
då läkare eller examinerad barnmorska icke kan erhållas, må icke an¬
nan person låta begagna sig till förrättande af förlossning.
§ 32. Den som utom i nödfall eller då läkare eller examinerad
barnmorska icke är att tillgå, till förlossnings förrättande begagnar
oexaminerad person, böte sju rdr 50 öre rmt.
Detta reglemente är i afseende på dessa §§ icke upphäfdt; ehuru
kändt är att i vissa landsförsamlingar oexaminerade personer begagnas
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 46.
till förlossningsbiträden, ändock examinerade biträden finnas på ringa
afstånd att tillgå.
Såsom af denna öfversigt framgår, bar det sedan ett hundra år
tillbaka varit vår regerings syfte att söka skaffa vårt land sakkunniga
barnmorskor och att på öfvertalandets väg förmå församlingarna att åt
sig anställa sådana personer. Dessa bemödanden hafva äfven till viss
grad lyckats, i det att de examinerade barnmorskornas antal allt mera
ökats; så att då de 1872 utgjorde blott 1,976, uppgingo de vid 1882
års slut i hela riket till ett antal af 2,318. Detta antal skulle ock för
vårt land vara temligen tillräckligt, i fall barnmorskorna voro likformigt
efter folkmängden fördelade. Men så är ingalunda fallet. Då ett stort
antal församlingar å landsbygden icke velat underkasta sig uppoffringen
att anställa examinerad barnmorska — utan att tala derom att vissa
församlingar äro så pass stora, att de kunna vara i behof af 2 barn¬
morskor — så har följden blifvit den, att alla de barnmorskor, hvilka
icke kunnat få anställning å landsbygden, måst bosätta sig i städerna.
Dessa senare hafva derigenom blifvit mer än nog försedde, hvarföre de
der anstälda eller bosatta barnmorskorna också icke sällan sakna nog
sysselsättning och tillräckligt lifsuppehälle af sitt yrke.
Den frivillighet, som hittills rådt och ännu råder för kommunerna
i riket att efter behag och på de vilkor, dem sjelfva för godt synes,
anställa examinerade barnmorskor har således medfört en dubbel olägen¬
het, nemligen:
l:o att i vissa landsdelar sakkunnig förlossningshjelp icke finnes
att tillgå, medan den i andra landsdelar — synnerligen i städerna -—
finnes i öfverflöd; och
2:o att en stor del af landets barnmorskor icke kunna få använd¬
ning för eller vinna lifsuppehälle genom sin under uppoffring inlärda
konst.
Huru ojemn fördelningen af rikets examinerade barnmorskor är,
synnerligen på landsbygden, i jemförelse så väl med den qvinliga be¬
folkningen som med antalet kyrkosocknar, framgår af följande tabellari-
ska öfversigt, der antalet barnmorskor är länsvis — med skilnad för
städer och landsbygd — infördt efter Kongl. Medicinalstyrelsens sist
utkomna berättelse, år 1882, och der antalet qvinlig befolkning är in¬
förd enligt Kongl. statistiska byråns berättelse för samma år, och an¬
talet kyrkosocknar efter samma byrås berättelse för år 1880.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 46.
5
Antalet barnmorskor och deras fördelning i riket 1882.
Län.
|
Antal
barn¬
morskor.
|
Antal qvin¬
lig in¬
vånare.
|
Antal qvin-
liga in¬
vånare på
1 barn¬
morska.
|
Antal
kyrko-
socknar.
|
Antal
barn¬
morskor
pålkyrko-
socken.
|
Stockholms stad...........................
|
158
|
101,782
|
644
|
9
|
17,6
|
Stockholms läns landsbygd......
|
77
|
70,834
|
919
|
112
|
0,7
|
„ ,, städer ............
|
12
|
4,802
|
400
|
6
|
2,-
|
Upsala läns landsbygd...............
|
56
|
47,746
|
852
|
88
|
0,8
|
,, ,, städer .....................
|
17
|
11,116
|
653
|
2
|
8,6
|
Södermanlands läns landsbygd
|
70
|
66,035
|
943
|
92
|
0,8
|
„ „ städer ......
Östergötlands läns landsbygd
|
19
|
9,341
|
491
|
8
|
2,4
|
78
|
111,824
|
1,433
|
151
|
0,6
|
,, ,, städer ......
|
38
|
25,301
|
665
|
6
|
6,3
|
Jönköpings läns landsbygd.....
|
48
|
89,141
|
1,857
|
130
|
0,4
|
,, ,, städer ............
|
17
|
12,193
|
717
|
4
|
4,2
|
Kronobergs läns landsbygd......
|
50
|
83,629
|
1,672
|
84
|
0,6
|
„ „ städer ............
|
6
|
3,102
|
517
|
1
|
6,—
|
Kalmar läns landsbygd ............
|
81
|
110,390
|
1,362
|
100
|
0,8 .
|
„ ,, städer.....................
|
17
|
13,999
|
823
|
6
|
2,8
|
Gotlands läns landsbygd .........
|
43
|
24,363
|
566
|
92
|
0,6
|
„ ,, städer...............
|
5
|
3,840
|
768
|
1
|
5,—
|
Blekinge läns landsbygd ........
|
30
|
56,393
|
1,879
|
32
|
0,9
|
,, „ städer..................
|
14
|
15,437
|
1,102
|
6
|
2,3
|
Kristianstads läns landsbygd...
|
179
|
110,461
|
617
|
149
|
1,2
|
„ „ städer .........
|
6
|
7,136
|
1,189
|
6
|
1,-
|
Malmöhus läns landsbygd.........
|
253
|
132,491
|
523
|
245
|
1,1
|
,, ,, städer...............
|
70
|
46,633
|
666
|
14
|
5,-
|
Hallands läns landsbygd .........
|
54
|
61,011
|
1,129
|
86
|
0,6
|
„ „ städer ..................
|
14
|
8,637
|
616
|
5
|
2,8
|
Göteborgs och Bobus läns lands-
|
|
|
|
|
|
bygd..
|
58
|
87,746
|
1,512
|
89
|
0,7
|
it „ 55 55 städer
|
64
|
50,316
|
792
|
12
|
5,3
|
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 46.
Län.
|
Antal
barn¬
morskor.
|
Antal qvin¬
liga inne¬
vånare.
|
Antal qvin¬
liga inne¬
vånare på
1 barn¬
morska.
|
Antal
kyrko-
socknar.
|
Antal
barn¬
morskor
på 1 kyrko-
socken.
|
Elfsborgs läns landsbygd.........
|
57
|
137,995
|
2,420
|
223
|
0,2
|
„ ,, städer ...............
|
17
|
9,268
|
545
|
5
|
3,4
|
Skaraborgs läns landsbygd......
|
71
|
121,163
|
1,706
|
263
|
0,3
|
,, ,, städer ............
|
19
|
10,253
|
539
|
6
|
3,2
|
Vermlands läns landsbygd ......
|
85
|
126,246
|
1,485
|
89
|
0,9
|
„ „ städer..............
Örebro läns landsbygd..............
|
13
|
8,736
|
672
|
3
|
4,2
|
62
|
83,072
|
1,339
|
59
|
1,5
|
,, „ städer .....................
|
21
|
9,341
|
444
|
4
|
5,2
|
Vestmanlands läns landsbygd
|
71
|
56,091
|
790
|
70
|
1-
|
,, „ städer......
|
16
|
9,930
|
620
|
4
|
4-
|
Kopparbergs läns landsbygd...
|
56
|
92,851
|
1,658
|
58
|
1-
|
„ „ städer ......
|
9
|
5,155
|
572
|
4
|
2,2
|
Gefleborgs läns landsbygd .....
|
61
|
75,961
|
1,245
|
Öl
|
1,2
|
,, „ städer...............
|
20
|
16,647
|
832
|
3
|
6,6
|
Yesternorrlands läns landsbygd
|
68
|
80,427
|
1,182
|
68
|
1,-
|
„ „ städer......
|
10
|
7,696
|
769
|
2
|
■
|
Jemtlands läns landsbygd ......
|
41
|
40,821
|
995
|
64
|
0,6
|
,, ,, städer...............
|
6
|
1,823
|
304
|
1
|
6,-
|
Vesterbottens läns landsbygd
|
52
|
53,057
|
1,020
|
27
|
2-
|
„ ,, städer......
|
2
|
2,157
|
1,078
|
2
|
1-
|
Norrbottens läns landsbygd ...
|
21
|
42,773
|
2,036
|
20
|
1-
|
„ „ städer ............
|
6
|
3,610
|
601
|
3
|
2-
|
Summa landsbygd
,, städer ......
|
1,722
596
|
1,962,521
398,251
|
1,139,7
668,2
|
2,442
103
|
0,7
5,7
|
Summa summarum
|
2,318
|
2,360,772
|
1,018
|
2,545
|
0,9
|
Af denna tabell framgår, att, då riket i sin helhet har 1 exami¬
nerad barnmorska på 1,018 qvinliga invånare, har landsbygden blott
1 på 1,139, medan städerna hafva 1 på 668. Ännu större framträder
missförhållandet, då man ser på enskilda bygder. Under det i städerna
kan finnas 1 barnmorska på 300 (Jemtlands) eller 4 å 600 qvinliga
invånare (Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Hallands, Elfs¬
borgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Norrbottens läns) finnes på
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 46.
landsbygden ofta blott 1 på 1,400—2,000 (Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Blekinge, Göteborgs och Bohus läns, Skaraborgs, Verm-
lands, Kopparbergs) ja stundom blott 1 på 2,000 eller deröfver qvin-
liga invånare (Elfsborgs och Norrbottens).
Likartadt framträder missförhållandet, då man gör jemförelser med
kyrkosocknarna. Medan i städerna det finnes 2 till 8 (i Stockholm
17,5) barnmorskor för hvarje kyrksocken, finnes på landsbygden blott
sällan 1 eller 2 (Kristianstads, Malmöhus, Örebro, Vestmanlands, Koppar¬
bergs, Gefleborgs, Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län),
utan vanligen mindre än 1, d. ä. 0,2—0,9.
Det är således uppenbart, att, medan städerna somligstädes hafva
öfverflöd, lider landsbygden mångenstädes en betydlig brist på sak¬
kunnig förlossningshjelp. Orsaken till det senare missförhållandet torde
derför sällan eller aldrig vara den, att sökande icke anmäla sig till ledig
förklarade tjenster på landet, utan i stället den, att många församlingar
antingen icke insett behofvet och nyttan af examinerade förlossnings-
biträden eller också icke velat eller kunnat underkasta sig den med
barnmorskas anställning förenade ekonomiska uppoffringen. Härvid
bör dock påpekas, att församlingar, som en gång börjat hålla sig med
barnmorska, alltid fortfara dermed, hvarföre de, som ännu sakna sådana,
säkerligen till största delen aldrig haft någon sådan, hvarföre de icke
heller kommit till insigt om deras stora nytta. Ty påaktas bör, att
barnmorskorna på landsbygden vanligen äro till stor nytta icke blott
för sitt egentliga yrke, utan äfven för hjelp vid späda barns och
sjukes vård.
Man torde derföre icke synnerligen misstaga sig, om man påstår,
att det är lika mycket okunnighet och oföretagsamhet som sparsamhet,
hvilka stält sig i vägen för en allmän anställning af barnmorskor å
landsbygden.
Sedan nu vederbörande i snart hundra år arbetat på att god¬
villigt förmå rikets församlingar att anställa examinerade barnmorskor,
och sedan nu tillgången på sådana är för riket i sin helhet temligen
tillräcklig, synes alltså tiden vara inne att genom lag ålägga försam¬
lingarna att tillgodose detta ganska vigtiga kraf på den enskilda helso-
vårdens område, hvars försummande medför för många barnaföderskor
och barn onödiga lidanden eller förtidig död.
Men då församlingarna i riket äro ganska olika så väl till om¬
råde som folkmängd, är det kanske icke alltid nödvändigt, att hvarje
församling har sin egen barnmorska, likasom det å andra sidan i
vidsträckta eller folkrika församlingar kan behöfvas mer än 1 barn¬
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 46.
morska. Derföre borde lagstadgandet taga hänsyn lika mycket till folk¬
mängden och arealen som till församlingsindelningen.
Och då det vidare torde finnas åtskilliga församlingar i riket, som
på grund af ekonomiska svårigheter näppeligen kunna för närvarande
anställa egen barnmorska, synes mig staten i sådana fall, efter behörig
ansökan, kunna bisträcka sådana församlingar för denna vigtiga helso-
vårdsangelägenhet. Härigenom finge ock staten välgrundad rätt att
fastställa en viss minimilön för hvarje behörigen anstäld och exami¬
nerad barnmorska. Erfarenheterna visa nemligen en allt för stor och
oskälig vexling i de af församlingarna åt barnmorskorna anslagna lö¬
nerna, då de, enligt stads- och provinsialläkarnes berättelser till Kongl.
Medicinalstyrelsen, befinnas vexla mellan 50 och 650 kronor för år,
ehuru barnmorskornas arbeten äro desamma, och kuuskapsmåtten hos
dem föga olika.
Fastställandet af en viss minimilön vore sålunda en gärd af billig¬
het mot barnmorskecorpsen på samma gång som derigenom församlin-
garne vunne mera trygghet att vid ledig förklarade platser få fullt
dugliga sökande.
På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig vördsamt
hemställa, att Riksdagen behagade besluta
att i underdånig skrifvelse anhålla, det Konun¬
gen täcktes till en kommande Riksdag aflåta förslag
till lag, hvarigenom församlingarna i riket åläggas att,
i mån af omfång och folkmängd, anställa hos sig nö¬
digt antal behörigen examinerade barnmorskor med
en bestämd minimilön, dock med rätt för mer än
vanligt genom skatter betungade församlingar att hos
regeringen genom statsmedel söka bidrag till den
faststälda minimilönen.
Stockholm den 26 Januari 1885.
E. W. Wretlind.