Motioner i Andra Kammaren, N:o 41.
5
att förmånsrätt näst efter kronoutskylder beredes de
kommunalutskylder, som skola utgöras för fastighet.
Att närmare redigera ett lagförslag i ofvan angifna syfte, äfven¬
som att föreslå de förändringar i öfriga författningar, som häraf kunna
blifva en följd, öfverlemnas åt Lag-Utskottet, till h vilket denna motion
torde remitteras.
Stockholm den 26 Januari 1885.
A. Svenson,
fr. Edum.
N:o 41.
Af Herr K. P. Arnoldson: Om ändringar i Kongl. förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm.
Enligt de föreskrifter, som meddelas i Kongl. förordningen af den
23 Maj 1862, om kommunalstyrelse i Stockholm, är hufvudstaden för
val af stadsfullmäktige indelad i fem valkretsar, som hvardera utse 20
fullmäktige, och som till sitt omfång bestämmas af magistraten.
Men valkretsarnes fördelning sker icke efter folkmängd, utan efter
bevillning, så att en ungefärligen lika stor summa af bevillning för fa¬
stighet eller inkomst faller på hvarje krets.
Stockholms stad är emellertid det enda samhälle i riket, der denna
grund för representationsrättens fördelning tillämpas. I alla andra fall
bestämmes antalet representanter i förhållande till folkmängden. Så
är fallet vid valen till Riksdagens båda Kamrar och till landstingen,
med hvilka Stockholms stadsfullmäktige närmast äro att jemföra. Äfven
antalet fullmäktige i alla andra städer inom riket beror af deras re-
spektiva folkmängd. Endast i fråga om Stockholm hafva lagstiftarne,
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o åt.
ovisst af hvad anledning, gjort ett undantag från den annars öfver
allt gällande regeln och, ej nöjde med det öfvertag, som penningen
fått vid de kommunala valen genom den nu befintliga grunden för
rösträtt, äfven lagt bevillningen till grund för indelningen i valkretsar.
Som det var att vänta, hafva åtskilliga olägenheter och ojemn-
heter blifvit en följd häraf. De mindre, men rikare stadsdelarne gifva
vid val af fullmäktige städse utslaget gent emot de större och fattigare.
Klara församling, som ensam bildar en krets, tillsätter alltså ensam
en femtedel af stadens fullmäktige, oaktadt dess folkmängd knappast
går upp till en tiondedel af hela stadens. Södermalms åter, som också
utgör en valkrets, utser icke flere fullmäktige än Klara, oaktadt dess
befolkning är minst tre gånger så stor.
Härtill komma de o egentligheter, som uppstå i följd af det stad¬
gande, enligt hvilket valkretsarnes antal fastslås till fem. Häraf har
blifvit en följd, att Kungsholms församling bildar valkrets tillhopa med
Nikolai, och Adolf Fredriks tillhopa med Jakobs, under det Johannis
än varit förenad med Ladugårdslands, än med Jakobs församling. Här¬
vid inträffar naturligen, att den rikare församlingen vid valen alltid
kan öfverrösta den fattigare, äfven om den senare är mera folkrik.
Att denna ojemnhet i den kommunala representationens fördelning
icke gerna kan förblifva utan inverkan på dess beslut, ligger i sakens
natur. Äfven med bästa vilja att visa all möjlig opartiskhet kan det
svårligen undgås, att de stadsdelar i någon mån varda tillbakasätta,
som ej bland kommunens valda ombud erhållit tillräckligt många re¬
presentanter, hvilka der äro i stånd att bevaka deras rätt och föra
deras talan.
Det synes alltså högeligen önskvärd!, att hvarje valkrets måtte få
välja det antal fullmäktige, som närmast svarar mot dess folkmängd,
och att kommunallagen ändras i detta syfte. Men dervid fordras ej
blott, att antalet valde från de olika kretsarne förändras, utan äfven,
att sjelfva valkretsindelningen fotas på en helt annan och mera naturlig
grund.
Enklast och rigtigast är dervid att låta valkretsarne sammanfalla
med hufvudstadens territoriella församlingar. Indelningen i församlin¬
gar har sin förutsättning i stadens historiska utveckling, och bör der¬
för erbjuda en fullt naturlig grund för indelningen i valkretsar.
Då vidare antalet af stadens fullmäktige utgör 100, bör det stad¬
gas, att det antal fullmäktige, som hvarje krets utser, bör vara i det
närmaste lika med. det procenttal af stadens befolkning, som derinom
har sin bostad. Om t. ex. en församlings folkmängd utgör vid pass
Motioner i Andra Kammaren, N:o 41.
7
10 procent af hela hufvudstadens, väljer den 10 fullmäktige; om dess
befolkning utgör omkring 14 procent af det hela, väljer den 14 full¬
mäktige o. s. v.
Enär Stockholms befolkning vid slutet af år 1883 räknades till
194,469 personer, kom då i medeltal en stadsfullmäktig på 1,945 per¬
soner. Enligt senaste tillgängliga statistiska uppgifter om de olika för¬
samlingarnas folkmängd skulle efter förestående grunder väljas för
Nikolai församling (med Skepps- och Kastellholmarne) åtta; för Kungs-
holms nio; för Klara tio; för Adolf Fredriks tolf; för Jakobs åtta; för
Johannis fyra; för Ladugårdslands tjugu; för Maria fjorton; för Katrina
femton; summa ett hundra fullmäktige.
Ännu en omständighet förtjenar härvid att tagas i betraktande. I
fall Stockholm framdeles kommer att för val af riksdagsmän indelas i
valkretsar, skall detta enligt paragraf 16 Riksdagsordningen ske »på
sätt om val till stadsfullmäktige är stadgadt.» Af denna anledning är
det dubbelt angeläget, att den nuvarande, delvis rent af onaturliga
hopkopplingen af olika stadsdelar med första upplöses och ersättes
med eu efter behofvet bättre lämpad kretsindelning.
På grund af det nu sagda föreslår jag alltså,
att Riksdagen ville för sin del besluta sådana än¬
dringar i Kongl- förordningen af den 23 Maj 1862 om
kommunalstyrelse i Stockholm, att dels hvarje territoriel
församling vid val af stadens fullmäktige skulle utgöra
en valkrets, dels hvarje sådan valkrets skulle utse det
antal fullmäktige, som närmast svarar mot dess folk¬
mängd.
Lag-Utskottet, till hvilket motionen torde remitteras, bör bäst vara
i tillfälle att formulera ordalydelsen af de förändringar i ofvan nämnda
förordning, som härigenom varda af nöden.
Stockholm den 27 Januari 1885.
K. P. Arnoldson.