6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 34,
N:o 34.
Aj Herr J. Andersson i Lysvik: Angående bildande af en fond
utaf tillgängliga statsmedel för beredande af lån åt före¬
trädesvis mindre jordbrukare.
För jordbrukets höjande tiar af statsmakterna välvilligt blifvit sörjdt
i flere afseenden, dels genom anslag för flere jordbruket rörande ändamål
och dels genom bildande af eu odlingsfond, hvarom beslut fattades vid 1883
års riksdag. G enom sistnämnde välvisa åtgärd kan utsigt förefinnas att inom
en ej långt aflägsen framtid få nu ouppodlade fält förvandlade till odlad och
bärande mark.
Mig synes dock, att jordbruket behöfde än kraftigare understödjas genom
ett bättre tillgodoseende af den redan odlade jorden. Att denna genom dik¬
ning, kraftigare gödning, omsorgsfullare bearbetning och annan förbättring
skulle mångenstädes kunna uppbringas till betydligt större bördighet lider
intet tvifvel. Derjemte skulle kostnaden för redan odlad jords förbättring
ställa sig betydligt billigare än för nyodling samt återgäldas på mycket
kortare tid.
Ehuru för nyodling tjenlig mark inom vissa orter finnes i stor ut¬
sträckning och dess tillgodogörande icke allenast kommer en viss ort utan
hela landet till godo, så finnas andra orter, der nyodling i större omfång ej
vidare kan förekomma, men der den redan odlade jorden är i behof af för¬
bättring för att kunna bringas till högre växtkraft och sålunda kunna lemna
dess innehafvare eu större afkastning. I synnerhet för den mindre jord¬
brukaren påkallas äfven det allmännas understöd i omförmälda hänseende.
I en tid, da skatter till stat och kommun samt aflöningar och under¬
håll, från att förut i betydligare män utgått in natura, allt mer börjat ut¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 34.
göras i penningar, måste den största delen jordbrukare se sig om efter bi-
förtjenst, enär jordens afkastning ej lemnar något öfverskott till bestridande
af de löpande utgifterna. Derigenom kommer jordbruket att lida, i det dels
medel fattas till jordens förbättring och dels otillräckligt arbete blir derpå
nedlagdt.
En fonds bildande i ändamål att med lån på billiga vilkor understödja
i synnerhet mindre jordbrukare till den odlade jordens förbättring skulle
tvifvelsutan ega lika vigtiga skäl för sig som bildandet af en odlingsfond.
Af våra banker och låneinrättningar är det få, som utlemna på för
jordbrukare fördelaktiga vilkor lån till förlags- och driftkapital för jord¬
brukets förbättrande. Hypotekslånen vore nog ganska lämpliga, men deras
amorteringstid är för ofvannämnda ändamål allt för lång, och då de lemnas
utan skyldighet för låntagaren att dermed förbättra sitt jordbruk, användas
detta slags lån mycket vid spekulation med egendomar äfvensom för impro¬
duktiva ändamål. Våra enskilda banker lemna lån endast på några månader
och kunna derför af jordbrukare ej användas för bär afsedda ändamål. Kiks-
bankens af betalningslån äro ej heller tillfyllestgörande, enär utlåningstiden äfven
för dem är för kort. En del sparbanker lemna amorteringslån på 10 år att
jemte ränta betalas med en tjugondedel hvarje halfår, hvilka lån torde vara
de lämpligaste, men tillgången till desamma är så begränsad, att icke många
kunna komma i åtnjutande deraf. Enskilde kapitalister på landsbygden in¬
sätta numera vanligen sina penningar i bankinrättning för att när som helst
hafva dem disponibla, och om lån någon gång utlemnas till enskild person,
sker detta vanligtvis med förbehåll af återbetalning vid anfordran eller
efter några månader förut skedd uppsägning.
Att den mindre bemedlade eller skuldsatta jordbrukaren för närvarande
befinner sig i en tryckt ställning, deröfver spörjes klagan från de flesta delar
af landet. Han inser att ett verksamt medel till räddning vore att hafva
sin jord väl häfdad och ladugårdsskötseln på ett rationel! sätt bedrifven, men
kapital saknas till förbättringar härutinnan.
De län, som för här afsedda ändamål vore de lämpligaste, borde, enligt
mitt förmenande, ställas på en tid af tio år sålunda, att låntagaren de första
fem åren blott behöfde erlägga ränta samt de återstående åren ränta och
amortering eu eller två gånger om året, med skyldighet att visa, det låne-
suminan blifvit under de första fem åren med minst en femtedel hvart år
använd till förbättring af jordbruket eller ladugårdsskötseln äfvensom att
denna förbättring utfördes i enlighet med en af agronom upprättad plan.
Lånen skulle utlemnas emot första inteckning till högst två femtedelar af
taxeringsvärdet samt företrädesvis till smärre jordbrukare.
8 Motioner i Andra Kammaren, N:o 34.
Jag anser, att endast Riksbanken är den penningeanstalt, hvilken
skulle kunna lemna sådana lån, som bär blifvit antjdt. Ty Riksbanken kl¬
en inrättning, hvars verksamhet icke allenast bör afse vinst för statsverket
utan ock derjemte nytta för landets näringar och företrädesvis de näringar,
hvilka öfriga låneanstalt er icke kunna betjena på ett sätt, som för dessa
näringar är fördelaktigt. Skulle Riksbankens tillgångar icke medgifva upp¬
läggande af en ny lånefond, torde det låta sig göra att i den mån sådant
vore behöfligt förändra fonden för afbetalningslån till en fond för sådana lån
på längre tid, såsom härmed afses.
Skulle deremot Riksbankens tillgångar vara upptagna för annat ända¬
mål, men deremot andra statens tillgångar förefinnas eller kunna beredas för
bildande af härmed afsedda fond, så kan det vara lika godt, blott det åsyftade
ändamålet vinnes.
På grund af hvad jag haft äran anföra får jag härmed vördsamt föreslå,
att Riksdagen behagade besluta att af tillgängliga stats¬
medel bilda en fond till försträckning af lån åt jord¬
brukare, företrädesvis mindre sådana, på en tid af tio år
mot sex procents ränta och med de vilkor, att de första
fem åren betalas endast ränta men de senare fem åren så
väl ränta å oguldet kapitalbelopp som ock en tiondedel
af lånet halfårsvis och mot skyldighet att under de första
fem åren med minst eu femtedel årligen använda låne-
summan till jordförbättring och ladugårdsskötsel^ upp¬
drifvande, allt i enlighet med af agronom upprättad plan,
samt emot säkerhet af första inteckning i lånetagarens
jordbruksfastighet, och att lånebeloppet bestämmes till högst
två femtedelar af nämnde fastighets taxeringsvärde.
Stats-Utskottet, dit denna motion torde remitteras, behagade vidtaga
nödige ansedda ändringar i motionens syfte.
Stockholm den 27 Januari 1885.
J. Andersson.
flin Vermlands län.