10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.
att Riksdagen för sin del ville besluta att ingå
till Kongl. Maj:t med underdånig skrifvelse om, att
Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och till nästa års Riks¬
dag framlägga förslag till lag för byvägars byggande
och underhåll.
Stockholm den 23 Januari 1885.
Anders Bengtsson,
Riksdagsman för Jösse härad.
ST:o 17.
Af Herr A- BcilgtsSOll i Kärrmossen: Om ändring af 1 § i
Kongl. förordningen den 9 Juni 1811 angående fattig¬
vården.
Att en mängd unga män och qvinnor icke få laga tjenst utan stå
dels skrifna som inhyses och dels som lösdrifvare och i de flesta fall vistas
på obekant ort, då krono- och kommunalutskylder af dem skola uttagas,
samt att så många resa till Amerika, torde till en icke ringa del bero på
innehållet i 4 § uti Kongl. Maj:ts nådiga förordning om fattigvården i
riket af den 9 Juni 1871 och 6 § uti Kongl. Maj:ts förnyade nådiga
legostadga för husbönder och tjenstefolk af den 23 November 1833, hvilka
synas vara likställiga i bestämmande af ansvarsskyldigheter för husbönder
mot deras tjenstehjon.
Motioner i Andra Kammaren, N:ö 17.
11
Den förstnämnde §:n har följande lydelse:
»För försörjning af tjenstehjon, statfolk samt fabriks-, handtverks-,
bruks- eller grufvearbetare äfvensom af deras hustrur och hemmavarande
minderåriga barn skall, under den tid arbetsaftalet gäller, husbonde an¬
svara, så att de ej falla fattigvården till last.»
Genom föreskriften i denna lagparagraf äro husbönder skyldiga att
ansvara för vsina tjenstehjon hela den tid tjensteaftalet omfattar, äfven om
den person, med hvilken tjensteaftalet är uppgjordt, endast en kort tid
deraf kan fullgöra sin tjenst eller sitt arbete; och, som flyttningsdag å
landsbygden och i städerna är 24 Oktober, med undantag af Stockholms
stad, för hvilken 2:ne flyttningstider på året äro bestämda, kunna hus¬
bönder, genom att afsluta lagligt tjensteaftal, utsätta sig att nära ett helt
år nödgas försörja och vårda ett eller flera af sina tjenstehjon jemte hustru
och minderåriga barn, om sådana finnas, utan afseende om de kunna för¬
rätta arbete eller ej och utan laglig rätt att af lönen afdraga mer än
hvad som är till läkare och läkemedel utbetaldt enligt innehållet uti 6 §
uti förenämnde legostadga, hvilket gör, att en stor del af både män och
qvinnor icke få laglig tjenst utan endast tillfälligt arbete. De personer,
hvilka icke hafva laglig tjenst, äro när som helst, då utvandringslustan
påkommer, i tillfälle lemna sina tillfälliga arbeten för att söka sin lycka
dels i Amerika och dels å andra orter, hvilket ej vore förhållandet om
de hade laglig tjenst, ty de måste då qvarstanna till tjensteårets slut, så
vida husbonden det fordrar och torde under denna tid utvandringslustan
försvinna, så att ett nytt tjensteaftal komme att afslutas o. s. v. Om
äfven icke förenämnda lagrum har någon stor inverkan på utvandringen,
synes likväl orimligt att husbönder äro skyldige ansvara för tjenstehjon
m. fl., enligt härofvan intagne lagparagraf, så att de icke falla fattigvården
till last, oaktadt om den person, med hvilken tjensteaftalet blifvit af-
slutadt, endast en kort tid kan fullgöra det arbete, hvartill han blifvit
antagen. Att den ansvarsskyldighet, som, enligt förenämnde §, åligger en
husbonde, då han lagligen afslutar ett tjensteaftal, har stor inverkan på
lönen, och att eu större lön kunde betalas, om denna ansvarsskyldighet
vore inskränkt och begränsad t. ex. till 2:ne månader, torde väl kunna inses.
Lika väl som kommuner inom sig bilda bolag för att utjemna för¬
luster, som genom eldsvådor och andra olyckor uppstå, lika väl anser jag
att hvarje kommun bör gemensamt bekosta försörjning och vård för medel¬
lösa tjenstehjon, som under tjenstetiden blifva oförmögna att sköta den
tjenst, hvartill de blifvit lagligen stadde, sedan husbonden under en tid
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.
af högst 2:ne månader, från den dag tjenstehjonet blifvit till arbete oför¬
möget, dragit försorg om dess försörjning och vård.
Af förestående skäl tager jag mig friheten vördsamt föreslå,
att Riksdagen för sin del beslutar, att 4 § uti
Kong! Maj:ts nådiga förordning om fattigvården i riket
af den 9 Juni 1871 får följande förändrade lydelse:
För försörjning af tjenstehjon, statfolk samt fa¬
briks-, handtverks-, bruks- eller grufvearbetare äfven¬
som af deras hustrur och hemmavarande minderåriga
barn skall, under den tid arbetsaftalet gäller, husbonde
ansvara, så att de ej falla fattigvården till last; dock
må, om den, med hvilken arbetsaftalet är afslutadt, genom
sjuklighet blifver till arbete oförmögen, denna skyldighet
upphöra, då 2:ne månader förflutit från den dag, den¬
samma blifvit till arbete oförmögen.
Skulle Lag-Utskottet, till hvilket jag anhåller att motionen remitteras,
finna det af mig härofvan gjorda förslaget olämpligt, anhåller jag, att
Utskottet ville föreslå de förändringar, som erfordras för att vinna det
med framställningen afsedda ändamålet.
Stockholm den 26 Januari 1885.
Anders Bengtsson
i Kärrmossen.