10 Motioner i Andra Kammaren, N:o 99.
Mången redlig samhällsmedlem, som med svett och mödosamt
kroppsarbete sökt till att förvärfva sig en någorlunda oberoende ekono¬
misk ställning i lifvet, har med vemodiga känslor fått erfara, att en
del af hans mödosamt förvärfvade gods blifvit — med hot af exekutiva
åtgärder — bortsopadt just genom samvetslösa advokaters vittnesmål.
Färska exempel skulle här kunna anföras, men det sagda må vara
nog för att visa, att ett ondt finnes inom samhället, som bör utrotas.
Jag har tänkt oss kunna härutinnan något stäfja näsvisa advo¬
kater derigenom, att ofvan anmärkta lagrum gifves en något kortare,
och starkare betoning, och vill derföre vördsamt föreslå,
att Riksdagen täcktes besluta, att sista meningen
af Rättegångsbalkens 17 kap. 7 § må erhålla följande
förändrade lydelse:
Ej må någon vittna i den sak, der han är eller
varit fullmäktig.
Skulle Lag-Utskottet, till hvilket motionen torde blifva remitterad,
finna något för ändamålet lämpligare och starkare uttryck, må det
tillåtas.
Stockholm den 28 Januari 1885.
Anders Nilsson
för Hvetlanda härad.
N:0 100.
Af Herr E. VOil der Lancken: Angående skrifvelse till Kongl.
Maj:t om utredning i fråga om vilkoren för inrättande
af en allmän lånekassa för Sveriges kommuner.
Eu af de märkligaste företeelserna i det moderna samfundslifvet
torde vara den lifliga del, staten och dess underafdelningar, kommu¬
nerna, taga i utförandet icke allenast af de uppgifter, som sedan gam¬
11
Motioner i Andra Kammaren, N:o 100.
malt ansetts åligga dem, utan äfven af företag, som, med den trängre
uppfattning af statens ändamål, hvilken för ännu jemförelsevis helt
kort tid sedan var gällande, räknades till dem, livilka det ålåge den
enskilda företagsamheten ensam att åvägabringa. Den åsigt, som i
staten såg en anstalt uteslutande för förverkligandet af rätten, är öfver-
vunnen och, om man felar i våra dagar, torde det vara snarare genom
att för mycket utsträcka det offentligas verksamhetsområde än. genom
att åt detsamma gifva för trånga gränser. Den egendomliga tillfällig¬
heten, att kommunernas sjelfbestämningsrätt kom att vidgas, på samma
gång inom nästan alla områden af mensklig verksamhet gjordes upp¬
täckter och uppfinningar, som endast genom att utföras i stor skala
kunde visa sina rätta, välsignelsebringande verkningar, torde särskild!
hafva fört våra kommuner in på en väg, den allmänna skuldsättnin¬
gens som af en och annan lärer anses för en afväg, äfven om man
å andra sidan måste medgifva, att de storartade företag, .förnämligast
i fråga om kommunikationer, helsovård och skolundervisning, hvar¬
öfver vår tid med rätta är så stolt, aldrig skulle kommit till utförande,
derest ej kommunerna, med den dem tillagda beskattningsrätt, haft i
sin hand att till deras åvägabringande framtvinga medverkan af alla
kommunens medlemmar. Om således för framtiden någon minskning
i den öfverdrifna skuldsättning, man förebrått våra kommuner, val är
att motse, kan dock å andra sidan icke bestridas, att uppgifter af be¬
skaffenhet att icke utan belastande af framtiden kunna lösas städse
skola ställas på dem, och att följaktligen skuldsättning inom kommu¬
nerna kommer att räknas till de så att säga normala samhällsfunk¬
tionerna.
Men är det nu så, hafva vi att för framtiden emotse ett fort¬
gående på nyssnämnda väg, lärer väl också tiden vara kommen att ej
mindre, mera än hittills varit fallet, regelbinda denna del af kommu-
nernas verksamhet, än äfven genom ett förståndigt och ändamålsenligt
anordnande af upplåningen ställa så till, att den må ske på de gyn-
sammaste vilkor och mot den billiga räntefot, den otvifvelaktiga säker¬
heten af de utgifna lånen, enligt allmänna nationalekonomiska lagar,
måste betinga. Det kan ej nekas, att, om undantag göres för de.större
städerna, der en rikare tillgång på arbetskrafter gör det möjligt att
äfven för detta område af kommunens verksamhet få »den. rätta man¬
nen på den rätta platsen», kommunernas lånerörelse i allmänhet måste
anförtros åt personer, som, huru pligttrogna, samvetsgranna, och för
sin kommun nitälskande de i öfrigt må vara, i afseende på ekono¬
miska insigter och ett rätt bedömande af penningemarknadens läge ej
kunna mäta sig med de män, med hvilka de för undfående af lån
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 100.
hafva att träda i underhandling, och att sålunda ej så sällan inträffat,
att kommunernas lån kommit att uppnegocieras mot hårdare vilkor,
än den lemnade säkerheten bort medföra. Lånens jemförelsevis små
belopp lämpa dem ej heller till utbjudande å den utländska penning¬
marknaden, och man ma tänka om den utländska upplåningen hvad
nian vill, säkert är, att sättet, huru de upplånta penningarne användas,
i detta afseende spelar den största rolen, liksom att, så länge den hos
oss gällande räntefot är högre än utlajidets, hvarje anordning som
från den utländska marknaden och den lägre räntefoten utestänger de
så att säga legitima lånen, dem, der det upplånta kapitalet är afsedt
att produktivt användas, leder till en national-ekonomisk förlust. Dess¬
utom är det ingalunda gifvet, att det förslag, jag här nedan har äran
framställa, med nödvändighet skall föröka den utländska skuldsättnin¬
gen; fortgår vår kapitalbildning i samma skala som hittills, torde inom
kort flertalet, af de obligationer utaf otvifvelaktig säkerhet, som af
våra penninginrättningar utgifvas, komma att stanna på svenska hän-
der. Slutligen torde ej heller böra lemnas oanmärkt, att flera af de
lån, våra större och medelstora städer upplagt, redan funnit sin väg
till utlandet, der de naturligtvis förr eller senare skola komma att sins
emellan konkurrera, och sålunda frambringa förhållanden af enahanda
natur, som dem, hvilka på sin tid, i fråga om jordbrukets kredit, ledde
till inrättandet af Sveriges allmänna hjpoteksbank.
Enligt Statistiska centralbyråns berättelse för år 1882, den sista
hvarpå jag haft tillgång, uppgick landtkommunernas skuld vid nämnda
års slut till 11,055,446 kronor; och visar sig af samma berättelse, att
skuldbeloppet varit i jemnt stigande, så att, då det år 1874 utgjort
endast 4,323,295, det sedan 1879 fördubblats, för att sedan med ungefär
eu half million om aret ökas till den siffra för år 1882, jag nyss an-
gifvit. Enahanda siffra för städerna och köpingarne utgör år 1874
45,165,406 kronor 56 öre, ar 1879 72,777,448 kronor 51 öre samt år
1882. 88,861,634 kronor 48 öre. Sammanlagda skuldbeloppet för alla
Sveriges kommuner år 1882 uppgick alltså till 99,917,080 kronor 48
öre eher en summa stor nog, att äfven om derifrån frånräknas den
skuldsumma 52,172,979 kronor 60 öre, som belöper på de fyra efter
vara föi hallanden stora städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Norr¬
köping, hvilka antagligen komme att stå utanför den anordning, jag
med min motion afser, den besparing af 1 till 2 procents kapitalrabatt
och i> a 1 procents ränta, som kan blifva följden åt samma anordning,
torde vara afsevärd, helst en något mera omfattande kontroll öfver
kommunernas lånerörelse äfven deraf skulle uppkomma.
Af hvad jag redan anfört torde vara klart, att min motion afser
Motioner i Andra Kammaren, N:o 100.
13
inrättandet, efter allmänna hypoteksbankens mönster, af en allmän lån¬
kassa för Sveriges kommuner. Att mot detta förslag många och grun¬
dade invändningar kunna göras, är jag den förste att medgifva; den
mognare pröfning, som nu kommer att egnas saken, torde emellertid
ådagalägga, att förslaget icke är outförbar!
Det vigtigaste inkastet, hvilket också genast springer i ögonen,
torde vara det, att, då kommunerna, med hänsigt till det sätt hvarpå
de sköta sina affärer och deras finansiella ställning i öfrigt äro för¬
tjena af en högst olika kredit, åtgärden att till en kassa sammanföra
deras upplåning skulle, långt ifrån att öka krediten för de bäst lottade
kommunerna, snarare leda derhän, att den minskades, då den kredit,
lånekassans obligationer komme att åtnjuta, till äfventyrs komme att
mätas efter den minst säkra af de förbindelser, som gemensamt skulle
utgöra hypotek för kassans obligationslån. Just i denna kardinalpunkt
för förslaget, kommer det antagligen att sägas, kan någon jemförelse
med allmänna hypoteksbanken icke ega rum. Som bekant tjena så¬
som säkerhet för denna kassas obligationslån i främsta rummet de
af de enskilda hypoteksföreningarne lemnade, af de enskilda delegarne
i desamma utgifna och i de olika hemmanen intecknade skuldförbindel¬
ser. Dessutom är stadgadt, att delegare i hypoteksförening är för före¬
ningens förbindelse ansvarig i mån af sin delaktighet, så att, i hän¬
delse utredning af kassan måste ega rum, delegare, som å sin skuld¬
förbindelse gjort större eller mindre afbetalning, dock fortfarande häftar
för det belopp, hvarför delaktighet i förening ursprungligen vunnits.
Den säkerhet, som för de utlemnade lånen sålunda finnes och som
ytterligare stärkes genom de af staten till hypoteksbanken öfverlem-
uade statsobligationer, Indika under vissa i reglementet stadgade vilkor
få till infriande af hypoteksbankens förbindelser användas, är af den
beskaffenhet, att något tvifvel om bankens förmåga att fullgöra sina
förbindelser icke kan ega rum och att sålunda de obligationer, den¬
samma utgifver, kunna betinga den lägsta ränta, penningemarknadens
allmänna läge uti de i sådant afseende tongifvande länderna betingar.
I den tilltänkta allmänna lånekassan för Sveriges kommuner blefve
sjelfva grundvalen för kassan icke en realsäkerhet af ostridigt värde,
utan de enskilda kommunernas genom skattebevillningsrätten garan¬
terade låneförbindelser. Men, utom det att hinder icke möter att i den
blifvande kassans reglemente inrycka bestämmelser derom, att kommun,
som vunnit delaktighet i kassan, fortfarande, oafsedt beloppet af sin
skuld till kassan} häftar för kassans förbindelser i mån af det ursprung¬
liga delaktighetsbeloppet och att sålunda i detta afseende bringa lag¬
stiftningen för den allmänna lånekassan för kommunerna i full sam¬
14 Motioner i Andra Kammaren, N:o 100.
klang’ med den för allmänna hypoteksbanken gällande, utan att någon
obenägenhet från de lånsökandes sida att inträda i kassan, lika litet
som så varit händelsen med allmänna hypoteksbanken, kan befaras
blifva en följd af berörda stadgande, ser jag icke, hvarför den kom¬
munerna medgifna beskattningsrätt ej må kunna anses bilda eu lika
betryggande grundval för kassan som realsäkerheten. Tj^dligt är, att
i kassans reglemente Unge intagas noggranna föreskrifter rörande vil-
koren för en kommuns inträde i kassan, dervid för kommuner å lan¬
det taxeringsvärdet å dess fastigheter och för stadskommuner bevill-
ningen antagligen komma att ligga till grund. Vidare torde måhända
erfordras, att lagstiftningen rörande kommunernas upplåning något
utvecklades. Särskild! saknas bestämda former för den procedur, som
är att följa i den låt vara mycket osannolika händelse, att eu kommun
tredskas att fullgöra sina förbindelser, och ifrågasättas kan äfven, om
det ej vore lämpligt ordna lagstiftningen så, att en bestämd förmånsrätts-
ordning emellan en kommuns olika lån kunde ega rum. Det låter
åtminstone tänka sig, att en kommun, under nuvarande förhållanden,
kan genom öfverdrifven skuldsättning störa krediten för äldre lån, som
upptagits under gynsammare förhållanden och följaktligen ända hit¬
tills noterats såsom en första klassens säkerhet. Blefve emellertid
lagstiftningen i dessa delar ordnad och förfullständigad och nedlades i
kassans reglemente garantier för att kassans affärer komme att hand-
hafvas med den varsamhet och försigtighet, man har att vänta af eu
statsinstitution, lärer det knappast kunna betviflas, att dess obligationer
komma att likställas med allmänna hypoteksbankens eller svenska sta¬
tens och att sålunda, då förvaltningskostnaden uppenbarligen komme
att med knappast märkbart belopp tynga på den stora upplåning, som
är i fråga, de svenska kommunerna vid sin upplåning skulle komma
i åtnjutande af nästan samma räntefot som svenska staten. Dessutom
lär väl knappast skäl förefinnas, hvarför icke staten, på enahanda
sätt som nu eger rum med allmänna hypoteksbanken, skulle hafva rätt
att låna sitt stöd åt den allmänna lånekassan för kommunerna eller
med andra ord, att den såsom yttersta säkerhet för kassans förbindel¬
ser till densamma öfverlemnade ett visst antal statsobligationer. Staten,
som finge i sin hand att ordna lagstiftningen för kassan, skulle säker¬
ligen icke underlåta att omgärda dess lånerörelse inom sådana gränser,
att möjligheten att nödgas tillgripa de till kassan öfverlemnade obliga¬
tionerna nästan blefve utesluten. I alla händelser måste man erinra
sig, att något sådant icke kunde inträffa, med mindre en af de i kassan
delaktiga kommunerna blefve insolvent, ett fall som visserligen kan
tänkas under förutsättning, att kommunalskatten stigit till den höjd,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 100.
15
att samtliga invånarne i kommunen funne med sin fördel förenligt
att öfvergifva den och sin dervarande fasta egendom, men som dock
torde vara eu af dessa sällsynta händelser, med hvilka man, vid en
kalkyls uppgörande, icke har att räkna. Ur nationalekonomiska grun¬
der lära kommunerna med sina hälft statliga uppgifter med skäl kunna
framställa samma anspråk på staten som jordbruket, hvilket, så vår
modernäring det är, dock endast representerar ett enskildt intresse.
Ett annat inkast, som jag väntar mig, är att, då det svårligen
går an att göra inträde i kassan obligatoriskt ens för de medelstora
och små städerna samt landtkommunerna, dess delegare antagligen en¬
dast kommer att utgöras af de mindre kommunerna till stort men så
för kassans anseende som dess kredit, Inkastet är emellertid lätt
vederlagdt; ty visar det sig, att kassan, till följd af det sätt hvarpå
den är inrättad och handhafves, är i stånd att lemna lån till de bil¬
ligaste pris, som öfverhufvud på penningmarknaden stå att erhålla,
lär också blifva en följd, att de större kommunerna med sina låne-
ansökningar vända sig till densamma och att sålunda det mal, som
kassan har att sätta för sin verksamhet eller att inom vissa gränser
få öfvertaga all de mindre städernas och landtkommunernas upplåning,
småningom skall vinnas utan lagstiftningens mellankomst.
Att frågan, huruvida kassan skall vara skyldig besörja all den
upplåning, hvarom begäran hos henne framställes, likaledes skall gifva
anledning till allvarlig öfverläggning, är klart. Af hvad jag ofvan
anfört framgår att jag icke tänkt mig, att en dylik förbindelse borde
åläggas kassan. Man invänder säkerligen, att, då Kongl. Maj:t fram¬
deles såsom hittills skall vara berättigad pröfva en kommuns behof
af upplåning, i den undersökning af eu kommuns finansiella ställning,
som af denna pröfning föranleddes, skulle ligga en säker borgen, att
eu öfverdrifven skuldsättning från en eller annan kommuns sida, hvil¬
ken kunde menligt inverka på allmänna lånekassans kredit, icke skulle
ega rum. Redan analogien med allmänna hypoteksbanken torde emel¬
lertid böra föranleda ett generelt stadgande, hvarigenom ett visst, att.
jag må så säga, belåningsvärde för hvarje kommun faststäldes, så att
beviljandet af lån, som folie utom detta belåningsvärde, skulle bero på
särskild pröfning vare sig af kassans styrelse eller dess principaler,
de i kassan delaktiga kommunerna, Uppbenbart är, att denna pröfning,
som ej komme att - sakna sin betydelse för kassans redan i omlopp
varande obligationer, skulle verkställas med ännu mera omsorg, än
dem Kongl. Maj:t kan egna deråt. Det egna intresset skulle här som
öfver allt annanstädes skärpa uppmärksamheten. Att ett afslag på
låneansökningen skulle verka synnerligen menligt på den ifrågavarande
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 100.
kommunens kredit, vill jag icke neka, men kan deremot icke inse, att
detta förhållande skulle kunna läggas den föreslagna institutionen till
last. År i lag ett visst mått för en kommuns belåningsvärde faststäldt,
är det i och för sig tydligt, att hvarje lån, som faller utom denna
gräns, icke utan svårighet skall kunna uppnegocieras; i alla händelser
måste kommunen i fråga vara beredd att betala dylika lån dyrare än
dem, som falla inom gränsen.
Frågan om styrelsens sammansättning och delegarnes rösträtt
torde äfven komma att erbjuda sina svårigheter. Vill man sjelfva sa¬
ken, torde dock dessa frågor icke vara af den svårlösta beskaffenhet
att hela företaget på grund deraf bör stranda.
Om slutligen i den föreslagna kassan uppväxte en institution,
som med lika mycket intresse kunde omfattas af landt- och stads¬
befolkningen och sålunda i sin mån bidroge till utjemnande af den
klyfta, som nu delar vårt folk i skilda läger, vore vid sidan af för¬
slagets egentliga ändamål eu fördel vunnen, som i och för sig icke är
att förakta.
Med stöd af hvad jag sålunda haft äran anföra vågar jag vörd¬
samt föreslå Riksdagen,
att i skrifvelse hos Kong!. Maj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, på hvilka vilkor eu
allmän lånekassa för Sveriges kommuner kan inrättas,
och derefter vidtaga de åtgärder, som för kassans
bringande till stånd kunna erfordras.
Stockholm den 29 Januari 1885.
E. von der Lancken.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1885.