Btats-Utskottets Utlåtande N:o 5.
1
N:o 5.
Ank. till Riksd. Kansli den 6 Febr. 1884, kl. 12 midd.
Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och
förbättring, hamn- och brobyggnader, vattenkommunikationer
samt torrläggning af vattensjuka marker.
(R. A.)
Uti sin nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof har
Kongl. Maj:t, i sammanhang med afgifvet förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens sjette hufvudtitel, hos Riksdagen gjort framställning om de
anslag, hvilka Kongl. Maj:t ansett böra beviljas för utförande af väganlägg-
ningar och vägförbättringar, hamn- och brobyggnader, vattenkommunikationer
samt arbeten för torrläggning af sådana vattensjuka marker, som, utan att
kunna med fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd; och får
Stats-Utskottet härmed ej mindre öfver Kongl. Maj:ts omförmälda förslag än
ock öfver en i enskild motion gjord framställning angående en särskild väg-
anläggning afgifva utlåtande.
A) Väganläggningar och vägförbättringar.
l:o.
För anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga
eller eljest mindre goda vägar har Kongl. Maj:t i sin ofvanberörda nådiga
proposition föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1885 bevilja 400,000 kronor.
Uih. till Riksd. Frat. 1884. 4 Samt. 1 Afd. 4 Höft.
2
Stats-TJtslcottets Utlåtande N:o 5.
Ifrågavarande vägbyggnadsfond blef af sistlidna års Riksdag för år
1884 höjd från 300,000 till 400,000 kronor; och var såsom skäl för denna
förhöjning dels af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i dess underdåniga general¬
förslag rörande allmänna arbeten år 1884, dels af sistlidna års Riksdags
Stats-Utskott i dess Utlåtande N:o 14 anfördt, att i de landsdelar, der jern-
vägar redan funnes anlagda, dessa, långt ifrån att hafva minskat beliofvet
af nya landsvägar, visserligen föranledt att åtskilliga gamla sådana numera
ej hade för trafiken samma betydelse som förr, men i stället nödvändiggjort
anläggning af nya vägar i den förändrade rigtning af trafiken, som jern-
banornas sträckning framkallat. De orter åter, hvilka ej kommit i åtnjutande
af jernvägar, funne i denna omständighet ett ökadt stöd för sitt anspråk på
statens understöd för väganläggningars utförande, helst just i dessa orter de
långa afstånden och den ringa folkmängden gjorde dylika anläggningar både
genom väglängd och dryg arbetskostnad mera betungande för de enskilde än
i flera andra delar af landet.
Att beliofvet af anslag ur denna fond fortfarande är stort, har Ut¬
skottet inhemtat, bland annat, deraf att, efter fördelning af anslaget för
innevarande år, i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arkiv finnas Infilande
ansökningar och granskade förslag till företag, hvilka styrelsen, enligt under¬
dånigt utlåtande den 8 sistlidne Januari, ansett förtjenta att understödjas
med statsbidrag af ett kommande års vägbyggnadsfond och för hvilka anlägg¬
ningskostnaden beräknats till sammanlagdt omkring 1,500,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts före¬
varande förslag, för är 1885 såsom bidrag för anläggning
af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar anvisa ett belopp af 400,000
kronor.
2:o.
I en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 11) har Herr P. A.
H. Stjernspet\s föreslagit, att Riksdagen måtte för undersökning af en större
landsvägs anläggande från Ström i Jemtland öfver trakterna Dorothea, Lång-
tjern, Atskilje, Mala, Aborrträsk, Svartlå och Lassbyn till Yttermor eller
Forsbyn i Kalix’ socken af Norrbottens län samt för påbörjandet af en sådan
väg emellan Ström och Dorothea, ställa till Kongl. Maj:ts förfogande 50,000
kronor att af statsverket under år 1885 utgå.
Stats-Utskottets Utlåtande JS':o 5.
3
Herr Stjernspetz liar i sin motion, som är åtföljd af en karta och till
hvilken Utskottet beträffande detaljerna får hänvisa, fäst uppmärksamheten der¬
på, att den del af Norrland, som läge norr om staden Hernösand eller, rättare
sagdt, norr om Angermanelfven, vore omöjlig att verksamt försvara. Orsaken
dertill vore den, att blott en enda väg, gående helt nära hafskusten, forbonde
denna landsdel med det öfriga Sverige. Afståndet från Angermanelfven till
Haparanda vore öfver 65 mil, hvartill koinme ytterligare 40 mil-till Sveriges
nordligaste spets. Hvarhelst en större svensk truppstyrka skulle samlas i
denna landsdel, för att utdrifva en inbrytande fiende, kunde den af
fienden med största lätthet afskäras ifrån all förbindelse med södra de¬
len af landet eller med dess s. k. operationsbas, hvilken ej kunde ut¬
göras af någon nordligare trakt än trakten emellan Hernösand—-Sollefteå
—Östersund. Efter anläggande af en väg i det inre af Norrland, som för¬
bund e trakten kring Östersund med trakten omkring Kalix, gjordes det
emellertid möjligt för en svensk styrka att redan vid Neder-Kalix upptaga
striden. Våra trupper kunde nemligen på denna väg hålla sin förbindelse
öppen med Östersund och derigenom med hela vårt land samt med Norge.
De kunde på denna väg erhålla alla behöfliga förnödenheter och förstärk¬
ningar, och de ständiga passen lemnade tillfälle för äfven ett litet antal för¬
svarare att göra fienden kraftigt motstånd. Afståndet från Östersund till
Kalix blefve cirka 50 mil, men vore nu med begagnande af den farliga
strandvägen 87 3 4 mil-, hvarföre den nya vägen förkortade afståndet med icke
mindre än 37% mil. Äfven 50 mil vore en afskräckande lång väg, men
vid befarandet af ett fredsbrott kunde på denna väg framflyttas behöfliga
förråd, så att de komme vår opererande armé så nära som kunde behöfvas.
Jemväl för att utan risk kunna samla en corps vid Umeå emot en fiende, be-
liöfdes ej mera än att en god väg funnes från Östersund till Dorothea, eller
blott att man utsträckte den emellan Östersund och Ström redan befintliga
vägen till Dorothea, en sträcka af ej mera än 6 mil. Kortaste körvägen
emellan Östersund och Umeå vore nu 46 mil, men genom denna nya väg
till Dorothea blefve den blott cirka 32 mil. Då den nya vägen blifvit färdig
till Dorothea, kunde, såsom sålunda nämnts, våra trupper utan risk upp¬
ställas vid Umeå; när den blifvit färdig till Malå, kunde de uppställas vid
Skellefteå; när den blifvit utsträckt till Aborrträsk, kunde de samlas vid
Piteå; när den uppnått Svartlå, kunde de intaga ställning vid Luleå, och när
den uppnått Forsbyn, kunde de möta fienden redan vid Neder-Kalix och
Hane med förtrupperna ända fram emot Haparanda.
Möjligheten att försvara en landsdel berodde i allra första rummet
derpå att man hade vägar dit, på livilka försvararne med trygghet kunde
komma till landsdelen. Ifrån det att landsdelen norr om Ångermanelfven
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.
nu knappast på något sätt kunde försvaras, blefve dess försvar, genom anta¬
gandet af motionärens förslag, en jemförelsevis lätt uppgift; den af de krig¬
förande, som beherskade Östersjön med sin flotta, kunde väl ännu beherska
kusten, men lian kunde svårligen besätta någon större del af densamma,
eller sprida sig, emedan han ständigt vore hotad från den nya vägen och
i så fall lätt kunde tillfogas känbara nederlag.
Om den föreslagna vägen vore vigtig i militäriskt hänseende, så vore
han det ej mindre för dessa aflägsna orters ekonomiska utveckling och
befolkande.
Utan att ega farbara förbindelser med hvarandra, slöte alla de vägar,
som inom Norr- och Vesterbotten ledde från kusten till det inre af landet,
i mer eller mindre uppodlade vildmarker eller de s. k. lappmarkerna. Om
man t. ex. ifrån Dorothea kyrkoliv skulle vilja färdas eller transportera
varor till det 6 mil derifrån belägna Ström, eller till Östersund, dit afstån-
det tvärs öfver vore 13 mil, måste man först färdas ner till hafskusten i
trakten af Umeå, dit afståndet vore cirka 18 mil, sedan följa kusten till
Ångermanelfven, så upp igen till det inre af landet, och sålunda vore den
nuvarande körvägen emellan Dorothea och Ström omkring 40 mil och emellan
Dorothea och Östersund 46 mil. Liknande vore förhållandet öfver allt i det
inre af landet, oaktadt inga större svårigheter förefunnes att anlägga vägar
i den föreslagna rigtningen. Att någon större odling eller annan rörelse än
nedflottning af timmer i elfvarne skulle kunna uppstå vore derföre nästan
omöjligt af brist på kommunikationer. Eljest saknade dessa trakter ingalunda
stora odlingstillfällen. Tvärtom hade det inre af Norrland i alla hänseenden
vida större naturliga tillgångar än sjelfva kustlandet. Yägen vore derjemte
föreslagen att gå så, att den skulle beröra eller komma i närheten af de
talrika långa segelbara vattnen, som läge på den här jemnländta bygden.
Folkmängden vore, ehuru spridd, ej obetydlig. Enligt senaste officiella
statistiska berättelse utgjordes den i de socknar, som vägen skulle komma att
genomgå, eller som läge så nära intill densamma, att hela befolkningen deraf
skulle draga den största nytta, af 55,037 invånare, och de socknar, som
genomskures delvis af den föreslagna vägen eller hade till stor del nytta
af densamma, beboddes af 82,235 invånare. För att till enskildt och allmänt
gagn tillgodogöra Norrlands naturliga rikedomar fordrades nödvändigtvis
vägar, och svårligen kunde man tänka sig en väg på cirka 39 mils längd
inom våra landamären, som skulle kunna gagna så som den föreslagna.
Motionären har, såsom synes, begärt medels anvisande både till under¬
sökning om den föreslagna vägen och till densammas påbörjande. Ett så
omfattande företag synes likväl ej böra beslutas utan föregången, af behöriga
myndigheter verkstäld pröfning angående behofvet af den föreslagna anlägg¬
Stats-UtsJcottets Utlåtande JS7:o 5.
5
ningen. Förslaget synes hafva sin närmaste och hufvudsakligaste grund i
strategiska skäl, i omsorgen om landets försvar, och således beröra ett om¬
råde för statens verksamhet, der lämpligheten af hvarje särskild åtgärd är
beroende af dess större eller mindre ändamålsenlighet i förhållande till planen
för det hela. Det lärer hvarken för Utskottet eller för Riksdagen vara
möjligt att härom omedelbart ingå i pröfning, och på grund häraf, samt enär
Kongl. Maj:t ej lärer sakna medel till bestridande af kostnaderna för en ut¬
redning i ämnet, om Kongl. Maj:t finner den af motionären väckta frågan
böra dertill föranleda, hemställer Utskottet,
att Herr Stjernspetz’ ifrågavarande motion ej må vinna
Riksdagens bifall.
B) Bro- och hamnbyggnader samt yattenkommunikationer.
3:o.
För understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt
upprensning af åar och farleder har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen
måtte för är 1885 anvisa samma belopp, som för åren 1883 och 1884 be¬
viljats, eller 100,000 kronor.
Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll för den 9
sistlidne Januari (sjette hufvudtiteln, sid. 50) inhemtas, att enahanda anslag
för innevarande år redan blifvit af Kongl. Maj:t fördeladt, samt att planer till
åtskilliga arbeten af denna art, för hvilkas utförande understöd sökts, äro
hos Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inneliggande; och har nämnda styrelse
i sitt den 20 sistlidne November afgifna generalförslag intygat, att ifråga¬
varande fond fortfarande med begärlighet anlitas.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,
till understödjande af brobyggnader och mindre hamn¬
byggnader samt upprensning af åar och farleder för. år
1885 anvisa 100,000 kronor.
C) Tätteiiaftappningsföretag,
4:o.
Jemte det sistlidna års Riksdag, enligt dess underdåniga skrifvelse den
11 Juni 1883 (N:o 67), beslöt bildande af en särskild fond med ändarna
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.
att genom lån understödja odling af sanka trakter och för åren 1884—1888
meddelade bestämmelser angående nämnda fond, anvisade Riksdagen, till
understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldigliet, af torrläggning
utaf sådana vattensjuka marker, som utan att kunna med fördel odlas sprida
frostskador öfver omgifvande nejd, för år 1884 ett belopp af 100,000 kronor;
och har Kong! Maj:t för samma ändamål äskat enahanda belopp för år 1885.
Anslag af dessa medel må, enligt derför gifna bestämmelser, utgöra
högst en tredjedel af den beräknade kostnaden för torrläggningsföretaget;
och ehuru erfarenhet ännu ej kunnat vinnas om i huru stor utsträckning
ifrågavarande anslagsbelopp kan komma att anlitas under tillämpning af den
stadgade bestämmelsen att detsamma afser endast sådana marker, som ej
kunna med fördel odlas, har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordat dess
bibehållande vid ofvannämnda summa af 100,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, med bifall till Kong! Maj:ts förslag,
till understödjande, medelst anslag utan återbetalnings-
skyldighet, af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker,
som utan att kunna med fördel odlas sprida frostskador
öfver omgifvande nejd, för år 1885 anvisa 100,000 kronor.
5:o.
1 afseende å vilkoren för erhållande och tillgodonjutande af dehär ofvan
omför malda statsbidrag samt angående kontrollen derå att arbetena utföras
enligt faststälda planer hemställer Utskottet,
att de i Riksdagens underdåniga skrivelser den 27 April
1881 (jST',0 69) och den 11 Juni 1883 (U:o 67) intagna
allmänna vilkor och föreskrifter fortfarande skola blifva
gällande.
Stockholm den 6 Februari 1884.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5.
7
Sammandrag af de uti Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5 tillstyrkta statsbidrag
för väganläggningar och vägförbättringar, hamn- och brobyggnader, vatten¬
kommunikationer samt torrläggning af vattensjuka marker.
|
Anslag.
|
Summa.
|
A) Yäganläggningar och vägförbättringar.
|
|
|
|
|
Till fond för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar
|
400,000
|
|
|
|
B) Bro- och hamnbyggnader samt vatten-
kommunikationer.
|
|
|
|
Till fond för understödjande af brobyggnader och
mindre hamnbyggnader samt upprensning af åar
och farleder
|
100,000
|
|
|
-
|
C) V attenaftappningsföretag.
|
|
|
|
Till fond för understödjande af torrläggning utaf
sådana vattensjuka marker, som utan att kunna
med fördel odlas sprida frostskador öfver om-
gifvande nejd
|
100,000
|
|
600,000
|
__
|