Lag-Utskottets Utlåtande JS:o 58.
1
%
N:o 58.
Ank. till Riksd. Kansli den 29 April 1884, kl. 5 e. in.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion angående än¬
dring i gällande stadganden rörande förlust af medborger¬
ligt förtroende.
Lag-Utskottet har från Andra Kammaren fått emottaga en af Herr
Joll. Johansson i Stockholm afgifven motion, K:o 110, hvari — då i
enlighet med den nutida civilisationens humanare åskådningssätt lagstiftaren
på goda grunder ur vår strafflag redan aflägsnat de straff, som varit af i
egentligaste mening vanärande beskaffenhet, samt då en konseqvent tillämp¬
ning af denna grundsats fordrade, såsom eu åt vårt lands mera framstående
rättslärde uttalat sig, att i en strafflag, hvilken utginge från principen, att
»allt straff bär vara till förbättring», ej vidare bibehålla en straffpåföljd,
hvilken, infam eran de till sin karakter, visat sig olämplig, just emedan den
praktiskt motarbetade ett af straffets väsentliga ändamål, nemligen den fri-
gifne fångens borgerliga återupprättelse — motionären, för att åtminstone an¬
vändningen af nämnda straffpåföljd måtte blifva inskränkt, föreslår, »att
Riksdagen ville i underdånig skrifvelse till Kong!. Maj:t begära det Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana
förändringar i strafflagen, att då någon första gängen sakfälles för brott,
som medför förlust af medborgerligt, förtroende, det må, utom då fråga är
om de gröfsta arter af dessa brott, bero på domarens pröfning, huru vida
nämnda straffpåföljd bör ådömas eller icke.»
Bih. till Biksd. Prof. 1884. 7 Sand. 38 Höft.
2
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 58.
Förslag i enahanda syfte, somt det nu föreliggande, eller att inskränka
användningen af straffpåföljden »förlust af medborgerligt förtroende», hafva
förevarit vid riksdagarne 1877 (Lag-Utskottets Utlåtande U:o 4), 1878
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21), 1880 (Lag-Utskottets Utlåtande U:o 18),
1881 (Lag-Utskottets Utlåtande iST:o 30), 1882 (Lag-Utskottets Utlåtande
N:o 57), samt 1883 (Lag-Utskottets Utlåtande j\t:o 41) utan att dock föran¬
leda någon Riksdagens åtgärd. De upprepade framställningarne i ämnet
torde emellertid utmärka, att här föreligger ett verkligt behof af lagändring
i framställningarnes syfte.
Det torde icke af någon med förhållandena förtrogen kunna förnekas,
att den utöfver strafftiden ådömda förlusten af medborgerligt förtroende,
hvilken ju, så länge den varar, skall i prestbetyget angifvas, oftast i sina
följder för den brottslige utgör det svåraste straffet och sålunda — utöfver
det egentliga straff, hvarmed brottet borde vara försonadt och brottslingen
åt samhället återgifven - tillskynda]- honom ett ytterligare lidande. Men
icke nog härmed. Hvad värre är: denna vanfräjd, som — låt vara genom
fördom — för honom ofta stänger ärlig mans dörr och ännu oftare beröfvar
honom tillfälle till ärligt arbete, kastar honom härigenom ock ofta åter in
på brottets bana, den han. utan denna vanfrejd, kanske aldrig åter beträdt;
och samhället har en nyttig medborgare mindre, men en fiende mer, hvilken
dertill må hända under större delen af lifvet blir samhällets underhållshjon.
All erfarenhet visar, att den vanfrejd, som vidhäftar den första gången
brottslige, utgör en hufvudsaklig orsak till återfall i brott.
Utskottet, som sålunda biträder motionens syfte, kan dock icke i allo
instämma med motionären.
Då motionären föreslår, att, när någon första gången sakfälles för
brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, det skulle, utom då
fråga vore om de gröfsta arter af brott, bero på domarens pröfning, huruvida
sådan påföljd borde ådömas eller icke, så kan Utskottet lika litet nu, som
då ett, dylikt förslag år 1881 förelåg, tillstyrka ett sådant stadgande, och
Utskottet'åberopar hvad Utskottet vid nämnda tillfälle härom yttrade:
»Enligt Utskottets mening skulle härigenom uti domarens hand läggas
eu benådningsrätt, som icke bör tillkomma honom. En så fri pröfning hos
domstolarne skulle lätteligen kunna leda till godtycklighet i lagtillämpningen,
visserligen icke så fattadt, att man hos den särskilde domaren skulle förut¬
sätta något godtycke, men så, att, till följd af olika uppfattning, t. ex. i
fråga om två särskilda fall af samma brott under i det allra närmaste
samma omständigheter, den ene domaren kanske skulle ådöma påföljden,
under det att den andre icke skulle tillämpa densamma, eller till och med
påföljden blifva ådömd för ett brott, under jemförelsevis förmildrande omstän¬
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 58.
3
digheter, men icke i ett annat fall af samma brott under jemförelsevis för¬
svårande; och sådant skulle säkerligen icke bidraga att i allmänhetens upp¬
fattning ingifva förtroende för lagskipning^.»
Enligt det förslag åter, som Utskottet här nedan afgifver, skulle,
beträffande ådömandet eller icke-ådömandet af medborgerligt förtroendes
förlust, ej åt domaren lemnas någon särskild pröfningsrätt, utan i lag be¬
stämmas, hvilka fall af brott i nu förevarande afseende skulle anses såsom
varande af gröfsta art, samt sedermera domaren endast ega att pröfva, huru
vida brottet vore ,af sådan gröfsta art eller föröfvats under synnerligen för¬
svårande omständigheter — eu ompröfning, hvilken redan nu i och för be¬
stämmande af straffmåttet åligger honom — och, i fall så befunnes vara
förhållandet, det icke blott för domaren vara en rättighet utan eu ovilkorlig
skyldighet att äfven tillämpa straffpåföljden.
På grund af det anförda får Utskottet, med anledning af motionen,
hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kong!.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring i. gällande strafflag, att den,
som första gången dömes för brott, hvilket enligt gällande
strafflag medför förlust af medborgerligt förtroende, ej må
drabbas af denna straffpåföljd, så vida ej brottet är af
gröfsta art eller föröfvats under synnerligen försvårande
omständigheter.
Stockholm den 29 April 1884.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Reservationer:
af Herrar Bergström, Widmark, Stråle, Forssell och Berglöf; samt
af Herr Magnus Jonsson, som ansett att Utskottet bort tillstyrka
bifall till förevarande motion.
Herrar Grefve Strömfelt och Bäckström hafva begärt få här anteck-
nadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.