Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.
i
mo so.
Ank. till Riksd. Kansli den 18 April 1884, kl. 1 e. in.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion dels om,
ändring i 18 kap. 16 j Strafflagen, dels ock om anta¬
gande af en särskild lag angående ansvar för misshandel
af djur.
18 kap. 16 § Strafflagen lyder för närvarande sålunda:
»Visar någon i behandling af egna eller andras kreatur uppenbar
grymhet; straffes med böter, högst etthundra Riksdaler.»
Lag-Utskottet har nu från Första Kammaren emottaga en af Herr
C. 0. Berg afgifven motion, N:o 10, hvari anföres, att ofvan intagna
lagbestämmelse först och främst vore af allt för inskränkt omfattning, både
med hänseende till djuren och brottets beskaffenhet; och att för det andra
straffet vore vid mångfaldiga tillfällen och i synnerhet för bemedlade per¬
soner allt för lindrigt.
Beträffande djuren, så vore endast »egna och andras djur» skyddade,
det ville säga, att både sådana husdjur, som tillfälligtvis vore utan egare,
och alla vilda djur vore uteslutna från all barmhertighet och hemfallna åt
menniskors godtyckliga grymhet; och föreslår motionären med anledning
Bih. till Riksd. Prat. 1884. 7 Sami. 33 Höft. 1
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.
häraf, »att de i 16 § i 18 kap. i Strafflagen intagna orden »egna eller
andras kreatur» utbytas mot det enda ordet »djur».
Men, såsom motionären redan anmärkt, vore äfven bestämmelsen i
nämnda paragraf: »uppenbar grymhet» af allt för inskränkt och otydlig
beskaffenhet.
Yanan att behandla djur vårdslöst eller grymt, såsom till exempel
att inpacka flere till fotterna bundna kalf var eller får i trånga burar, att
på jernvägar eller vid andra transporter lemna dem hela dygn utan vatten
och föda; att gifva de djur, som skulle slägtas, eu onödigtvis grym och
pinsam död — denna vana förslöade visserligen menniskans naturliga med¬
känsla för andras lidanden; men brottet vore icke mindre brott, derföre
att man blundade för detsamma. I en lag till djurens skydd, hvilken
verkligen ville hvad han sade sig afse, borde således icke saknas bestäm¬
melser, som lemnade skydd äfven emot sådan misshandling, som ofta af
tanklöshet eller hårdhjertenhet lemnades utan uppmärksamhet, hvarföre
äfven så väl franska som engelska och nordamerikanska lagar, af hvilka
motionären meddelar utdrag, upptoge mera detaljerade stadgande!! i dessa
afseenden.
Ett djurplågeri, som hittills i vårt land blifvit allt för mycket förbi-
sedt, vore det, som föröfvades genom fångande af djur medelst giller eller
snaror. Egendomligt nog hade detta blott (utom under en kortare tid,
nemligen från den 16 Mars till och med den 10 Augusti) blifvit förbjudet
i de södra provinserna; men tiden borde vara inne för utsträckandet af
detta förbud att gälla för alla provinser. För att visa behofvet af strän¬
gare stadganden i detta fall kunde nämnas, att i de norra länen utsattes
mångenstädes så kallade trampsaxar och snaror i häpnadsväckande mängd,
i hvilka eu massa foglar fastnade och omkomme af hunger och köld.
Motionären hade redan förut anmärkt, att nu gällande straffbestäm¬
melser för misshandling af djur vore allt för milda för att vara verkligt
afskräckande.
I betraktande af nödvändigheten att, om möjligt, sätta en gräns för
så mycken omensklighet, som nu mot djuren beginges, vågade motionären
vidare föreslå, »att en ny lag angående ansvar för misshandling af djur
måtte utfärdas af hufvudsakligen följande innehåll:
Visar någon i behandling af djur, såsom här nedan säges eller på
liknande sätt, uppenbar grymhet, straffes med böter från 10 kronor till
3
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.
högst 300 kronor, eller med fängelse från fem till trettio dagar, och skall
vid upprepad förbrytelse alltid fängelse ådömas.
Till straff efter denna lag gör sig en hvar skyldig, som
Do. Våldsamt slår eller sparkar kreatur, detsamma öfvermåttan genom
körning, ridning eller för tungt lastande anstränger; beröfvar det nödig
näring; stympar eller på grymt och pinsamt sätt dödar.
2:o. På obarmhertigt sätt i trånga burar, korgar och fordon trans¬
porterar och sammanför fjäderfän och andra djur.
3:o. Till öfveransträngande arbete använder sjuka, utgamla eller
utmattade djur.
4:o. Begagnar finare giller eller snaror till fångande af djur ; hvar¬
vid såsom eu försvårande omständighet må anses, om den skyldige icke
dagligen eftersett af honom begagnade fångstmedel.
5:o. Instänger inom hägnad något djur, utan att förse detsamma,
under dess instängning, med tillräcklig föda och vatten.»
Hvad först angår motionärens förslag att i 18 kap. 16 § Straff¬
lagen insätta uttrycket djur i stället för egna eller andras kreatur, så
anser Utskottet detta förslag icke vara lämpligt.
Skyddet i vår lagstiftning för kreatur är af jemförelsevis ringa ålder.
Stadgande härom infördes först genom förordningen den 21 December 1857
samt intogs sedermera oförändradt i den nya strafflagen. De härvid be¬
gagnade uttryck torde afse icke endast husdjuren, utan åtminstone äfven
sådana vilda djur, som, fångade eller tämda, någon tid tillhört eu person;
och domstolarne i allmänhet lära jemväl vid tolkning af stadgandet ansett,
att en person, som fångat ett vildt eller satt sig i besittning af ett lierre-
löst djur, i och med fångandet eller besitta ingstagai i det varit att betrakta
såsom blifven egare till djuret och alltså kunnat straffas äfven för sådan
grym behandling af detsamma, som egt rum omedelbart derefter. Vid
sådant förhållande och då det så allmänna uttryck, motionären föreslår,
skulle, i lagen infördt, kunna vid lagtillämpningen föranleda hvarjehanda
trakasserier, samt i alla händelser en hos det uppväxande slägtet inplantad
och med åren allt mera utvecklad känsla af hvad religion och sedlighet i
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.
afseende å behandlingen af djuren bjuda, torde vara det enda fullt
verksamma korrektivet mot grymhet emot djur, får Utskottet, under
allt behjertande af det ädla motiv, som föranledt motionärens förslag,
hemställa,
1) att motionen, i hvad den afser utbyte i 18 kap.
16 § Strafflagen af de der förekommande uttryck:
»egna eller andras kreatur» mot ordet »djur», icke må
af Riksdagen antagas.
Hvad i öfrigt angår det i motionen innefattade förslag om antagande
af en ny lag angående ansvar för misshandel af djur, så torde ett sådant
uppräknande af särskilda sätt för misshandel, som det motionären här ön¬
skar i lagen infördt, icke vara erforderligt, då alla dessa sätt, utom det
under 4:o upptagna, måste, åtminstone i svårare fall, anses vara inbe¬
gripna under de uti 18 kap. 16 § Strafflagen redan nu använda ordalag,
samt icke heller vara lämpligt, enär ett dylikt uppräknande, hvilket svår¬
ligen kan blifva fullständigt, deremot lätteligen kan gifva anledning till
den åsigt, att öfriga icke uppräknade sätt för misshandel vore straffria.
Att åter genom införande i lagen af en bestämmelse, sådan den motio¬
nären föreslår under 4:o, omintetgöra eller åtminstone göra olaglig en
hel, särskildt för de norra orterna af vårt land icke ovigtig binäring kan
Utskottet icke tillstyrka.
Deremot finner Utskottet, att det i 18 kap. 16 § Strafflagen nu
stadgade bötesstraff af »högst etthundra Riksdaler» lämpligen bör så för¬
ändras, att bötesbeloppet må, i de svåraste fallen, kunna sättas till och
med till det i Strafflagen i allmänhet antagna bötesmaximum, femhundra
Riksdaler.
På grund af det anförda får Utskottet, med anledning af hvad i
motionens senare afdelning föreslagits, hemställa,
2) att Riksdagen ville för sin del antaga följande
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.
5
Lag
angående ändrad lydelse af 18 kap. 16 § Strafflagen.
Härigenom förordnas, att 18 kap. 16 § Strafflagen
den 16 Februari 1864 skall erhålla följande ändrade
lydelse:
Yisar någon i behandling af egna eller andras
kreatur uppenbar grymhet; straffes med böter.
Stockholm den 18 April 1884.
På Lag-Utskottets vägnar:
Axel Bergström.
Reservationer:
af Herr Bergström, som ansett ifrågavarande lagrum böra erhålla
följande ändrade lydelse: »Yisar någon i behandling af egna eller andras
djur uppenbar grymhet, straffes med böter»; samt
af Herrar Magnus Jonsson, Berglöf och Folke Andersson, hvilka
ansett, att Utskottet icke bort tillstyrka någon förändring i gällande be¬
stämmelser mot misshandel af kreatur.
Herr Grefve Strömfelt har begärt få här antecknadt, att han icke
deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.