Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.
1
N:o 48.
Ank. till Riksd. Kansli den 18 April 1884, kl. 12 midd.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om än¬
drade grunder för deltagande i den församling ålig¬
gande skyldighet att hygga prestgård.
Bestämmelserna angående deltagande i den församling åliggande
skyldighet att bygga prestgård äro både många och mycket obestämda.
Skatteregleringskomitén, i sitt den 13 September 1882 afgifna
utlåtande, lemnar (ss. 351—353) öfver dessa bestämmelser följande
öfversigt:
»Såsom allmän regel är stadgadt i Byggningabalken 26 kap. 2 §,
att »prestgård skola ock alle bygga efter gårdatalet», d. v. s. mantalet,
.med de hus, som i samma § äro närmare angifna; och skola sockne-
männen »dessa hus, och ej flere, med tak och innanredet kyrkoherden
färdiga antvarda, och vare han sedan skyldig att hålla dem vid magt
med egen kostnad. När de af ålder och bruk, och ej af prestens van¬
rykt förfalla; då skola socknemän dem bygga och bättra på deras kost¬
nad». Enligt Kongl. brefven den 21 Oktober 1736, den 4 Maj 1759,
den 16 Juli 1766 och den 29 Januari 1812, samt Kongl. Resolutionen
på presterskapets besvär den 7 Juli 1752, § 5, skola materialier, kor¬
sar, dagsverken och penningetillskott till sådan byggnad utgöras efter
oförmedlade mantalet.
»Friheterna från prestgårdsbyggnad äro dock ganska talrika och
betydande. Sålunda äro befriade:
1) Sätes- och ladugårdar samt afhysta rå- och rörshemman, enligt
Lih. till Biksd. Prat. 1884. 7 Samt. 31 Höft.
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.
26 kap. 2 § Byggningabalken, äfven om de äro i ofrälse mans eg o,
jemlikt Kong!, brefvet till Kammarkollegiet den 3 Juli 1829; skolande
denna frihet så förstås, att säterierna med de inom deras enskilda bol-
bys egor anlagda gamla och nybyggda torp äro fria, men för de till
sätesgårdarne hörande samt bebodda rå- och rörshemman svarar land¬
bon, efter vanligheten, till prestgårdsbyggnad. Fria äro ock säterierna
i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän, men de under dessa säterier
lydande insockne- eller veckodagshemman skola uti slik byggnad del¬
taga, der så af ålder varit. (Adelns privilegier den 16 Oktober 1723, § 8.)
2) Kungs- och kungsladugårdar, äfvensom boställen, som tillkom¬
mit medelst dertill anordnade kungsgårdar. (Kongl. Reglementet den
20 November 1741, § 2; Kongl. brefvet till Kammarkollegiet den 12
April 1748; Kammarkollegiets bref den 18 Januari 1804.)
3) Berustade säterier. (Kongl. brefvet den 18 December 1.690;
Kongl. Resolutionen den 25 Maj 1720, § 12; Kammarkollegiets bref
den 18 Januari 1804 samt Utslag den 9 September 1807 och den 15
Februari 1815; Kongl. brefvet till Kammarkollegiet den 3 Juli 1829.)
4) Andra krono- och skattesäterier. (Kongl. brefvet till Kammar¬
kollegiet den 4 Juni 1858.)
5) Akademihemman, som åtnjuta frälserätt och frihet. (Kongl.
Donationsbrefvet den 31 Augusti 1624; Kongl. Resolutionerna den 7
Januari 1731 och den 20 November 1738; Kongl. brefven den 15 Maj
1767, den 30 Oktober 1770 och den 16 December 1812.)
6) Preste-, kapellans- och klockarebol samt stommar (Kongl. Re¬
solutionerna på allmogens besvär den 13 December 1672, § 4 och den
25 Maj 1720, § 41), hvarunder äfven annex- och mensalhemman torde
förstås (Kongl. Resolutionen den 6 April 1681; presterskapets privilegier
den 16 Oktober 1723, § 4).
7) Skattlagda utjordar. (Kongl. brefvet den 10 och Kammar¬
kollegiets kungörelse den 29 Oktober 1793; Kongl. brefvet till Kam¬
markollegiet den 4 Augusti 1813.)
»I de pastorat, der kapellförsamlingar finnas, få de senare ej undan¬
draga sig den vanliga prestgårdsbyggnaden, som de förut gjort, innan
kapellet byggdes (Kongl. Resolutionen den 17 December 1734, § 2);
och beträffande så små pastorat, att de blott bestå af 8 å 10 bonde¬
hemman, utom säterier, uttalar Kongl. Maj:t i Resolutionen den 17
September 1723, § 37, sin förmodan »att adeln lärer af fri vilja låta
sina torpare samma byggnad underhjelpa».
»Prestgårdarne på landet i Skåne byggas och underhållas af bo-
ställshafvarne ensamme, utan något församlingens deltagande, ehvad
kyrkoherden uppbär helgonskyld eller ej (Kongl. Förordningen angående
3
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.
prestgårdsbyggnader i Skåne den 16 December 1870, § 1). — Om prest-
gårdsbyggnad på Gotland innehåller Kongl. stadgan den 20 September
1648, att de hus, som nödiga äro, skola af allmogen hållas. — I Bo¬
huslän böra insockne frälsehemman i prestgårdsbyggnad taga lika del
med krono- och skattehemman, samt skärgårdsmän och fiskeriidkare
derstädes biträda med liandtlangaredagsverken efter matlag, enligt
Kongl. brefvet den 29 November 1784.
»Som bruksegare, hvilka ega stångjernshamrav, vid prestval rösta
för hvarje härd emot ett hemman, böra de ock i samma förhållande
deltaga i prestgårdsbyggnad, så vida hamrarne icke äro belägna på
säteriets samt rå- och rörshemmans egor, då de äro befriade. — Alla
krono- och skatteqvarnar, som ej äro begripna under något hemmans
skattläggning, utan i Kronans jordeböcker och räkenskaper stå upp¬
förda för sin särskilda ränta, böra ock deltaga i prestgårdsbyggnad
efter beloppet af räntans kronovärde, jemfördt med hemmanens i socknen.
—--— (Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 1 Septem¬
ber 1741, § 40.)
»Sådana här ofvan icke nämnda verk och inrättningar, hvilkas
egare eller innehafvare eg a rösträtt vid prestval, äro, enligt beslut,
som Kongl. Maj:t i särskilda mål meddelat, skyldiga deltaga i prest¬
gårdsbyggnad.»
Ändring i dessa bestämmelser påyrkas nu i två från Andra Kam¬
maren till Lag-Utskottet hänvisade motioner, i hvilka föreslås:
i den ena, N:o 3, af Herr Olaus Olofsson, med hvilken Herr J. M.
Svensson instämt:
»att Riksdagen måtte fatta det beslut, att ordet »gårdatalet» i
26 kap. 2 § Byggningabalken måtte förändras till »fyrktalet», samt att
Kongl. brefvet den 4 Maj 1759 måtte förklaras upphäfdt i hvad det¬
samma angår prestgårdsbyggnad;»
och i den andra, N:o 9, af Herr Lars Nilsson i Viby:
»att, med upphäfvande af deremot möjligen stridande författningar,
26 kap. 2 § Byggningabalken måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Prestgård bygges efter det fyrktaf som för rösträtt i kyrkostämma
är gällande. I prestgård skall vara — — — ----— — — — —
Dessa hus och ej flera ega socknemän med tak och innanredet kyrko¬
herden färdige antvarda och vare han sedan skyldig att hålla dem vid
makt med egen kostnad. När de af ålder och bruk och ej af prestens
vanryckt eller underlätet underhåll förfalla, så att de ej vidare kunna re¬
pareras, då skola socknemän dem nybygga på deras kostnad; och må
virke — — — — — — — — — — — — — vid deras byggning
i prestgård».
4
Lag-JJtskottets Utlåtande N:o 48.
Båda motionärernes förslag gå sålunda ut derpå, att såsom grund
för deltagande i den församling åliggande skyldighet att bygga prest¬
gård må stadgas fyrktalet; hvarjemte Herr Lars Nilsson med sin
motion åsyftar förtydligande af de i ofvannämnda lagrum meddelade
bestämmelser i fråga om kyrkoherdes skyldighet att underhålla de åt
honom af församlingen uppförda laga hus.
Hvad då först angår den senare frågan, så torde hon allt för nära
sammanhänga med en annan, som för närvarande icke utgör föremål
för Riksdagens handläggning, nemligen den om en ny för hela riket
gällande ecklesiastik boställsordning, för att kunna på ett tillfredsstäl¬
lande sätt lösas utan sammanhang med nämnda fråga.
Redan den 28 Januari 1863 anhöllo Rikets Ständer i underdånig
skrifvelse, att Kong!. Maj:t måtte täckas låta utarbeta och för Rikets
Ständer framlägga förslag till en, om än i vissa delar efter särskilda
förhållanden inom olika orter lämpad, likväl, så vidt sådant sig göra
läte, för hela riket gällande ecklesiastik boställsordning. I anledning
häraf anbefalde Kongl. Maj:t den 13 Februari 1863 Kammarkollegium
att utarbeta och till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till förordning
i den syftning, Rikets Ständers skrifvelse angåfve. Af Kammarkolle¬
gium afgafs sådant förslag äfvensom underdånigt utlåtande den 30 Mars
1865 och, på Kongl. Maj:s befallning, efter åtskilliga vederbörandes
hörande, nytt underdånigt utlåtande i ämnet den 29 April 1867.
Emellertid förnyade Riksdagen i skrifvelse den 10 Maj 1876
Rikets Ständers förenämnda anhållan af år 1863, i anledning hvaraf
Kongl. Maj:t den 30 December 1876 åt särskild person lemnade nådigt
uppdrag att, efter granskning af Kammarkollegiets utlåtanden och
förslag i ämnet, i den mån dåmera förändrade förhållanden eller eljest
förekomna anledningar kunde föranleda, utarbeta förslag till de jemlc-
ningar i författningsförslagets särskilda delar, som deraf kunde blifva
en följd, äfvensom i öfrigt biträda chefen för Ecklesiastikdepartementet
vid detta ärendes beredande till föredragning. Den 19 Oktober 1877
förordnade Kongl. Maj:t vidare, att en af domkapitlet i Karlstad i
skrifvelse den 17 November 1875 gjord underdånig framställning om
utfärdande af en författning, huru i vissa fall med af- och tillträdessyner
å prestboställen borde förhållas, skulle beredas till föredragning i
sammanhang med förslaget till ecklesiastik boställsordning. Sedan
enligt ofvan omförmälda uppdrag ett nytt förslag till författning rö¬
rande presterskapets boställen blifvit utarbetadt och aflemnadt till
chefen för Ecklesiastikdepartementet, erhöllo fyra personer uppdrag
att jemte den, som utarbetat förslaget, deltaga i granskningen af samma
förslag; och afgåfvo desse fem komiterade, som ansågo sig i följd af det
5
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.
nådiga uppdraget jemväl böra föreslå de ändringar i förslaget, till
hvilka den gemensamma granskningen föranledt, under den 28 Mars
1879 förslag till Förordning, angående pr ester skåpets boställen, med in¬
ledning och motiv, livilket förslag finnes särskildt af trycket utgifvet.
Öfver detta förslag hafva Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande
äfvensom- domkapitlen erhållit befallning att afgifva underdåniga ut¬
låtanden. Alla dessa hafva emellertid ännu icke till Kongl. Maj:t inkommit.
Då således förslag till ecklesiastik boställsordning torde komma
att inom den närmaste framtiden af Kongl. Maj:t för Riksdagen fram¬
läggas, får Utskottet hemställa,
1) att Herr Lars Nilssons motion, i nu om-
förmälda del, icke må vinna Riksdagens bifall.
Om Utskottet sålunda för närvarande icke finner skäl förekomma
att ingå i pröfning af frågan om fördelningen mellan boställshafvaren
och församlingen af skyldigheten att vidmakthålla och bättre laga husen
å prestgård, så torde deremot, oberoende af denna fråga, grunden för
fördelningen mellan socknemännen af den skyldighet med afseende å
byggnad och underhåll af prestgård (kyrkoherdeboställe), hvilken lag¬
ligen åligger socknemännen, väl kunna egna sig för särskilda bestäm¬
melser i syfte att låta socknemännens deltagande i detta kommunala
besvär blifva på dem fördeladt efter billigare och rättvisare grunder,
än de hittills gällande, för hvilka Utskottet här ofvan redogjort.
Frågan är icke ny. Den har under det nya riksdagsskicket, i olika
former, förekommit vid riksdagarne 1868 (Lag-Utskottets Utlåtande N:o
10), 1870 (Lag-Utskottets Utlåtanden N:ris 10 och 18), 1872 (Lag-Utskottets
Utlåtanden N:ris 27 och 47) 1875 (Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20) och
1876 (Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32), hvarförutom dels vid samma, dels
vid öfriga riksdagar mångfaldiga framställningar skett om ändring i
fördelningen af byggnadsskyldigheten mellan församlingen och boställs¬
hafvaren, densammas öfvertagande i dess helhet af den senare, m. m.
Skatteregleringskomitén Tiar, i sitt ofvan omförmälda utlåtande, om
nu ifrågavarande skyldighets utgörande, kostnaden derför och dennas
fördelning lemnat åtskilliga statistiska uppgifter (ss. 27, 28,373 —jemte
motsvarande tabeller), samt uttalar sig sålunda:
“Sedan länge har man kommit till insigt derom, att mantalet icke
vidare är en tillförlitlig gradmätare på olika fastigheters skatteförmåga.
6
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.
Denna insigt har föranleda att mantalet afskalfats såsom grundval för
utgörande af kyrkobyggnadsskyldigheten, och det har synts komitén
vara af bjudande skäl påkalladt att nu jemväl för de återstående före¬
varande fall (af kommunal byggnadsskyldighet), der mantalet bibehållits
såsom grund för utskylders utgörande, ersätta detsamma med en annan
och rättvisare norm. Äfven ur andra synpunkter har komitén funnit
mycket vara att anmärka mot nu gällande grunder för utgörande af
ifrågavarande byggnadsskyldigheter" (s. 371.)
»I hittills gällande bestämmelser rörande ifrågavarande kommunala
byggnadsskyldigheter har den utan tvifvel rigtiga åsigten, att till vissa
slags utgifter den fasta egendomen bör i högre grad än andra beskatt-
ningsföremål bidraga, funnit ett om än otillfredsställande uttryck (sid.
374). — — — Likaledes har komitén ansett billigt, att äfven i de
öfriga byggnadsskyldigheterna, som hittills utgjorts endast af jordbruks¬
fastighet samt, hvad prestgårdsbygguad beträffar, jemväl af bruk och
qvarnar, deltagande ålägges äfven innehafvarne af hittills befriad fastig¬
het äfvensom, om ock i ringare grad, dem, hvilka icke ega fastighet,
men erlägga skatt för inkomst af kapital och arbete. Rättelse af det
missförhållande, som för närvarande eger rum i berörda hänseende,
har synts komitén så mycket angelägnare, som påtagligt är, att värdet
af annan fastighet och beloppet af inkomst år efter år ökas i långt
högre grad än värdet af jordbruksfastighet, hvarigenom sagda miss¬
förhållande komme att allt bjertare framträda. Kyrkobjggnadsskyldig-
heten, i fråga om hvilken nämnda grundsats redan blifvit i icke ringa
grad erkänd, är för öfrigt den drygaste af de tre (kommunala byggnads¬
skyldigheterna), hvadan den ökning i utskylder, som genom en rätt¬
visare fördelning, grundad på taxeringsvärdet å fastighet samt beloppet
af beskattningsbar inkomst, jemväl af de öfriga komme att drabba de
hittills fritagna beskattningsföremålen, icke blefve af särdeles stor be¬
tydenhet. En sådan ökning är, hvad annan fastighet beträffar, fullt
befogad, och, hvad inkomst af kapital och arbete angår, har komitén
funnit möjligt att, såsom framdeles skall visas, på annat sätt motverka
en för denna ofördelaktig rubbning i skattebördans relativa tyngd.
“I sammanhang härmed har ock hos komitén den mening gjort
sig gällande, att deltagandet i ifrågavarande bördor bör utsträckas till
all jordbruksfastighet af hvad slag som helst" (sid. 375).
Komitén, som fann det vara af vigt, att för deltagande i all kom¬
munal byggnadsskyldighet erhölles en gemensam grund, hvilken med
afseende å det större intresse, innehafvare af fastighet såsom ständige
ledamöter i kommunen hade af dess bestånd och utveckling, borde med¬
föra högre utgift för fastighet än för inkomst, har på dessa och i öfrigt
7
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.
anförda skal, som på det närmaste sammanhänga med hela det sätt,
å hvilket komitén ansett den kommunala beskattningen i allmänhet
böra ordnas, föreslagit, “att 1, 2 och 4 §§ i 26 kapitlet Byggninga-
balken måtte på det sätt ändras, att bestämmelser i dem införas derom,
att kostnaderna för deri omförmäida byggnader skola utgå efter samma
grund, som komitén för utgörande af kommunalutskylder föreslår“
(sid. 403). För frågans vidare behandling bos Kongl. Maj:t är redo-
gjordt i Utskottets förut afgifna Utlåtande N:o 32, ss. 5—7.
Utskottet anser jemväl för sin del de nu i förevarande ämne
gällande bestämmelser böra förändras. I kostnaden för prestgårds-
byggnad torde fastighet böra deltaga med hela samt andra beskatt-
ningsföremål med fjerdedelen af derå belöpande fyrktal. Till stöd för
sådan ändring åberopar Utskottet uti tillämpliga delar de skäl, som för
en liknande anordning beträffande deltagande i tingshusbyggning finnas
anförda i Utskottets nyss åberopade Utlåtande N:o 32, hvilket godkändes
af Första Kammaren med 73 röster mot 20, som afgåfvos för afslag,
samt af Andra Kammaren utan öfverläggning eller omröstning.
På grund af det nu anförda och med erinran, att enligt Lagen angående
tillsättning af presterliga tjenster den 26 Oktober 1883 valrätten vid
prestval blifvit utsträckt till en hvar, som i församling, der sådant val
skall anställas, eger rättighet att i kyrkostämmas öfverläggningar och
beslut deltaga, får Utskottet, med anledning af hvad ej mindre Herr
Olaus Olofsson än äfven Herr Lars Nilsson i hit hänförligt afseende
föreslagit, hemställa,
2) att Riksdagen ville för sin del antaga följande
Lag
angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och
underhåll af prestgård.
Med ändring af hvad 26 kap. 2 § Byggninga-
balken och särskilda författningar innehålla häremot
stridande, förordnas som följer:
Der enligt 26 kap. 2 § Byggningabalken eller
särskilda författningar det åligger socknemän att på
sin kostnad bygga eller bättra husen å prestgård, skola
8
Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 48.
i sådan kostnad alla de, hvilka inom församlingen
erlägga kommunalutskylder, deltaga, för fastighet efter
hela samt för andra beskattningsföremål efter en fjerde¬
del af derå belöpande fyrktal. Uppkommer vid den
beräkning bråktal, skall det bortfalla.
Stockholm den 18 April 1884.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1884.