Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.
I
N:o 42.
Ank. till Rilcsd. Kansli den 9 April 1884, kl. 1 e. in.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upp¬
häfvande af vissa stadganden angående strömrensning.
Lag-Utskottet har från Andra Kammaren emottagit en inom Kam¬
maren af Hen Jan Eliasson afgifven motion, N:o 54, hvari motionären
anför följande:
»Vid betraktande af föreskrifterna i Kongl. förordningen den 20
Februari 1764, Kongl. brefvet den 17 Februari 1786, Kongl. kungörel¬
sen den 28 December 1822 och Kongl. brefvet den 9 Februari 1833,
Indika innehålla stadganden angående strömrensning, har jag kommit
i tvekan, huru vida dessa bestämmelser äro tidsenliga, billiga och rätt¬
visa.
Det kan, efter min uppfattning, icke gerna anses tidsenligt att,
sedan en stor del strömmar, åar och bäckar blifvit för odling fördju¬
pade, det skall behöfvas stadganden om dessas vidmakthållande vid
deras natuilig^a aflopp. Det förefaller mig att det icke gerna kan kallas
billigt att, pa sätt som stadgadt är, kostnaden skall fördelas emellan
länets invånare, då en del af dessa strömmars, åars och bäckars natur¬
liga aflopp blifvit förändrade på dervid liggande jordegares bekostnad,
men i annan länsdel dylik förbättring icke egt rum. Det skall icke
heller, efter min tanke, kunna kallas rättvist, att alla skola lika efter mat¬
lag deltaga i strömrensning, utan annat undantag än för soldater.
Att stadganden sådana som de nämnda medföra missnöje vid till-
lämpningen, deröfver må man icke förundra sig, äfven om ifrågavarande
skyldighet betraktas såsom småsak. Detta missnöje ökas än mer der-
Bill. till Riksd. Prof. 1884. 7 Samt. 28 Höft. ' 1
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.
utaf, att eu icke ringa del af dem, som strömrensning åligga, ej ega
rösträtt i kommunens allmänna angelägenheter och således icke blifva
hörde i fråga om strömrensnings anställande. Erfarenheten har äfven
visat, att med de dagsverken, som offrats vid ström- eller årensning,
då de in natura af de dertill skyldige blifvit utgjorda, ej vunnits någon
synnerligen märkbar nytta. Det torde icke höra till det ovanliga, att
likgiltighet gör sig i många fall gällande. Sällsynt är det ej heller,
att olika uppfattning och fördelar af strömrensning medföra rättegångar,
synnerligen der mer än en kommun är af densamma beroende. Det
har till och med händt, att kommuner beslutat rensning af aflopps¬
dike^ i akt och mening endast att derigenom undgå deltagande i rens¬
ning af de i 1764 års förordning omnämnda strömmar, åar och bäckar.
På dessa omständigheter och förhållanden tillåter jag mig fästa
Riksdagens uppmärksamhet; och då gällande stadganden om ström¬
rensning icke allenast kunna anses föråldrade, utan äfven, efter nutidens
uppfattning, obilliga och orättvisa, samt dertill kommer att ifrågavarande
föreskrifter ej äro tydliga och bestämmande, och afvikelser eller olika
tolkning svåra att 'förekomma, vågar jag hos Riksdagen föreslå, att
Riksdagen för sin del beslutar upphäfvandet af ofvan omnämnda nu
gällande stadganden angående strömrensning.
Skulle Riksdagen finna skäl att härpå fästa afseende, så tillåter jag
mig såsom en följd deraf väcka fråga om, att sista momentet i 12 § af
Lagen om dikning och annan afledning af vatten den 20 Juni 1879
äfven måtte upphäfvas».
12 § i Lag om dikning och annan afledning af vatten den 20 Juni
1879 har för närvarande följande lydelse:
»Nu vill man för vinnande af odlingsbar mark eller eljest för sin
jords odling eller förbättring sänka eller uttappa sjö, upprensa, för¬
djupa, utvidga eller räta eif, å eller annat vattendrag eller vatten der¬
ifrån eljest afleda; kan det ske utan förnärmande af annans rätt öfver
vattnet och möter ej heller emot företaget hinder, efter ty i 13 § sägs;
då vare om jordegares rätt till sådant företag och skyldighet att deri
deltaga lag, som om vattenafledning ur kärr, mosse eller annan dylik
vattendränkt mark i 11 § skils.
Om strömrensning för allmänt behof eller eljest för annat ändamål
än här ofvan nämnes gälle hvad särskildt är stadgadt».
I motiven till denna paragraf yttrar Nya Lagberedningen: »Bland
åtgärder, som i denna paragraf omförmälas, är äfven upprensning af
3
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.
vattendrag, så vida den äskas för jords odling eller förbättring. Med
den begränsning af ämnet, som i förevarande förslag bort iakttagas,
har följaktligen den strömrensning, som påkallas för andra vare sig
allmänna eller enskilda ändamål, ej kunnat göras till föremål för för¬
slagets bestämmelser. De angående dessa strömrensningar gifna före¬
skrifter qvarstå således tills vidare oförändrade».
Utskottet, som villigt medgifver, att sistberörda föreskrifter, hvilkas
upphäfvande nu af motionären föreslagits, äro, åtminstone delvis, mindre
lämpliga och jemväl från billighetens synpunkt i ett eller annat afseende
lemna åtskilligt öfrigt att önska, håller dock före, att samma bestäm¬
melser, hvilka i väsentlig mån åsyfta att förekomma öfversvämningar
och eljest tillgodose allmänna ändamål, icke kunna på sätt motionären
föreslagit helt enkelt utplånas ur lagstiftningen, utan måste, om de upp-
häfvas, ersättas af andra, mera lämpliga och rättvisa.
Då emellertid motionären, om han än må anses hafva ådagalagt
behofvet att ändra ifrågavarande lagbestämmelser, icke uppgifvit de
förändringar, som lämpligen böra deri vidtagas, hemställer Utskottet,
att motionen icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 April 1884.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Reservationer:
af Herrar Magnus Jonsson, Smedberg och Johannes Jonson, hvilka
ansett, att Utskottet bort tillstyrka bifall till motionen.