Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
1
X
5¥:o 88.
Ank. till Rikscl. Kansli den 26 Mars 1884, kl. 8 e. ni.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om aflåtande
af skrifvelse till Konungen angående ändring i sättet för
fullgörande af den arbetsskyldighet, som åligger egare af
stenkolsgrufva.
Från Första Kammaren har Lag-Utskottet fått till sig öfverlemnad
en af Herr Grefve Fr. Strömfélt afgifven motion, N:o 40, af följande
lydelse:
»I underdånig skrifvelse af den 13 Maj 1872 anhöll Riksdagen, att
»Kongl. Maj.t täcktes dels taga i nådigt öfvervägande, huruvida minut*
ningsrätten i fråga om stenkol ma kunna alldeles upphäfvas eller så be¬
gränsas, att garantier uppställas emot missbruk deraf till men för jord¬
brukare eller jordegare, samt i ena eller andra fallet derom utfärda nå¬
dig författning, dels låta omarbeta grufvestadgan i öfrigt i syftning att
förekomma missbruk af inmutningsrätten till men så för jordbruket som
för bergsbruket». I motiven till denna skrifvelse säger Riksdagen, angå¬
ende lagstiftning för inmutning af stenkolsfyndighet, »det vara angeläget,
att denna fråga genom särskild lagstiftning skyndsamt löses, oberoende af
den mera omfattande omarbetningen af grufvestadgan i öfrigt». Med an-
Bih. till Riksd. Prof. 1884. 7 Samt. 25 Raft.
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
ledning häraf utfärdades en Kongl. kungörelse den 24 Maj 1872, der
Kongl. Maj:t tills vidare suspenderade inmutningsrätten för stenkol.
»I det af Kongl. Maj:t till Riksdagens yttrande öfverlemnade »förslag
till förnyad grufvestadga» har stadga för minera Ifyndigheten stenkol blif-
vit utbruten, och 71 § innehåller, att grufvestadgan af den 12 Januari
1S55 och Kongl. kungörelsen af den 24 Maj 1872 fortfarande skola gälla
för stenkol, »intill dess annorlunda varder förordnadt». Sist åberopade
grufvestadga tillåter icke att en i gång varande grufva får genom gruf-
arbetet, d. v. s. genom dagsverken i grufvan, försvara angränsande utmål.
I afseende å försvarsarbetet innehåller dess 42 §, att försvarsarbete årligen
skall utgöras på hvarje utmål; enligt 81 § skall utmål för stenkol hafva
högst 200 famnars längd och bredd, hvarför ett stenkolsutmål eller, såsom
det äfven benämnes, »stenkolsgrufva» omfattar ungefär 25,8 tunnland; a
hvarje sådan areal skall således grufegaren årligen gräfva en »grop»,
hvilket kallas försvarsarbete; vid dessa arbeten från jordytan anträffas
nästan aldrig stenkol, hvarför de äro utan allt ändamål, men deremot till
stor skada för innehafvare!! af jorden, och man kali väl säga, att större
rniem) för jordbrukare eller jordegare i en provins, der största delen af
jorden utgöres af åker, näppeligen torde kunna framvisas. Nu innehåller
40 § i »förslag till förnyad grufvestadga», att grufegare, när han innehar
flere intill hvarandra gränsande utmål, får genom arbete inom något eller
några af utmålen fullgöra arbetsskyldigheten för dem alla och 41 § till-
städjer, att försvarsarbete får ersättas med penningar, som tillfalla kronan
och jordegare med hälften hvardera.
»Då det torde vara ovisst, huru länge stenkolsfyndighet ännu måste
sakna en tidsenlig lagstiftning, föranledes jag, på skäl, som gåfvo anled¬
ning till Riksdagens förut anförda skrifvelse och vidare blifvit af mig här
utvecklade, vördsamt föreslå,
att Riksdagen, i sammanhang med sitt yttrande
öfver Kongl. Maj:ts förslag till förnyad grufvestadga,
ville hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täck¬
tes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke, intill
dess ny grufvestadga för stenkol varder utfärdad,
stenkolsgrufegare kunde, der flere honom tillhöriga
utmål gränsa intill hvarandra, tillåtas utgöra arbets¬
skyldigheten för dem alla inom något eller nagra af
utmålen, samt, der grufdrift icke eger rum, med-
3
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
gifvas rättighet att, i stället för den honom åliggande
arbetsskyldigheten, betala en årlig afgift för hvarje
utmål, hvars belopp af Kongl. Maj:t bestämdes, och
derom utfärda nådig förordning.»
I fråga om vilkoren för stenkols bearbetande och tillgodogörande
yttrar föredragande departementschefen i sitt anförande till statsrådsproto¬
kollet den 12 Januari 1884, då inför Kongl. Maj:t föredrogs förslaget till
förnyad grufvestadga, följande:
»Såsom förut är nämndt, innehåller förslaget ej några bestämmelser
om vilkoren för stenkols bearbetande och tillgodogörande. Stenkolsindu-
strien erbjuder nemligen i så många hänseenden olikheter mot den öfriga
bergverksindustrien, att, såsom flere gånger blifvit erinradt, den i alla
händelser bör utgöra föremål för särskild lagstiftning. I hufvudfrågan —
om inmutningsrätten — råder stor meningsskiljaktighet. A ena sidan
framhålles, att stenkolsflötsernas bearbetande, i anseende till såväl beskaf¬
fenheten af den mark, der mineralet i vårt land vanligen förekommer,
som ock den stora utsträckning, hvari mark behöfver tagas i anspråk,
förorsakar ojemförligt större intrång än annan grufdrift. Obestridligen
har ock inmutning af stenkol — kanske dock icke minst i följd af de
missbruk, som under eu särskild tidpunkt voro med utöfningen af rättig¬
heten förenade — gifvit anledning till vida djupare missnöje och starkare
klagomål än annan inmutningsrätt.
»Å andra sidan anföres, att stenkolsindustrien, i följd af de störa
omkostnader och svårigheter, hvarunder industrien har att arbeta, är i
lika, om ej i högre grad än annan bergverksindustri i behof af lättnader
från lagstiftningens sida. Innan man emellertid kan afgöra fragan om
hvilken princip, som skall blifva den bestämmande för lagstiftningen, om
stenkol _ om inmutningsrätten skall alldeles borttagas eller bibehållas
eller möjligen utbytas emot ett koncessionssystem i ungefärlig likhet med
den franska lagstiftningen — lärer vara nödvändigt att erhålla en nog¬
grannare och fullständigare utredning af alla på frågan inverkande om¬
ständigheter, än som för närvarande föreligger, och det torde derför till-
låtas mig att inom kort få föreslå Eders Kongl. Maj:t vidtagande af åt¬
gärder för erhållande af dylik utredning.»
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
Det har synts Utskottet som, da sålunda inom kort åtgärder torde
vara att från Kongl. Ma,j:ts sida förvänta för erhållande af en noggrann
och fullständig utredning i fråga om den för vårt lands förhållanden
lämpligaste lagstiftning för stenkolsindustrien, Riksdagen icke nu borde
genom en skrifvelse, sådan motionären föreslagit, på sätt och vis gå denna
utredning i förväg. En sådan åtgärd kunde, i anseende till det föreslagna
innehållet af skrifvelsen, tolkas såsom ett uttalande från Riksdagens sida
för bibehållande af inmutningsrätt beträffande stenkol och för en tillämp-
ning, i den omfattning, sådant läte sig göra, å stenkolsfyndigheter af lik¬
artade bestämmelser med dem, som innehållas i det förslag till förnyad
grufvestadga, om hvars antagande af Riksdagen Utskottet i sitt nästföre¬
gående utlåtande gjort hemställan — allt frågor, hvilkas rätta lösning
dock är beroende af resultatet af den väntade utredningen. Icke heller
torde, på sätt motionären föreslår, Riksdagen böra åt Kongl. Maj:t öfver¬
låta att bestämma beloppet af den årliga afgift för hvarje utmål, som,
der grufvedrift icke eger rum, stenkolsgrufegare skulle, i stället för att
utgöra den honom åliggande ar betsskyldigheten, ega att betala, och hvil¬
ken afgift alltså skulle kunna sättas lägre än den i förslaget till förnyad
grulvestadga för andra utmål bestämda, ehuru utmålen för stenkolsfyndig¬
heter äro, såsom äfven motionären sjelf uppgifver, betydligt större än de,
s°m enligt förslaget skulle tilldelas i fråga om de fyndigheter, Indika det
angår.
På nu anförda grunder får Utskottet hemställa,
att förevarande motion icke må föranleda någon
Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 Mars 1884.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
5
Reservationer:
af Herr Bergström; samt
af Herr Grefve Strömfelt: »Da jag ingaf motion angående ändring
i sättet att verkställa s. k. »försvarsarbete» för stenkolsgrufva, intill dess
ny grufvestadga för stenkol hunne att blifva antagen, skedde detta endast
för att under^ mellantiden få undanröjdt det oefterrättliga sätt, på hvilket
detta i lag påbjudna arbete nu verkställes.
Ändamålet med »försvarsarbete» är att grufegaren, antingen genom
att årligen upptaga fyndighet (mineral) och bringa samma till nytta för
det allmänna eller genom att årligen verkställa arbete för att göra på djupet
liggande fyndighet slutligen åtkomlig, skall försvara sin rätt till fyndig¬
hetens bearbetande. I öfverensstämmelse härmed står i 39 § 3 inom.
»förnyad grufvestadga», hvilken § afhandlar försvarsarbete: »arbete hvarom
i denna § sägs, skall afse verklig grufdrift eller eljest vara af beskaffenhet
att det kan lända graf anläggningen till nytta.» Hitintills kända stenkols-
fyndigheter i vart land, d. v. s. såkallade »flötser», och annat bör ej till
grufarbete hänföras, ligga i allmänhet på 80 till 600 fots djup under
jordytan. Dessa fyndigheter kunna således icke göras åtkomliga från
jordytan pa annat sätt, än genom »schakt». Schakt med tillhörande ma¬
skinerier är en anläggning, soin kostar från 50,000 kronor till 200,000 kronor
och deröfver. Ett utmål för stenkolsfyndighet omfattar enligt 31 § af
1855 års grufvestaga 25,8 tunnland; enligt 42 § samma stadga skall
försvarsarbete årligen utgöras på hvarje utmål. Häraf följer att schakt¬
sänkning omöjligen kan på hvarje utmål företagas, och att fyndigheten
icke kan från hvarje utmål blottas och göras åtkomlig. Försvarsarbete
för stenkol måste derför tillgå så, att grufegaren årligen låter gräfva en
grop, motsvarande honom åliggande dagsverksskyldighet, på hvarje 25,8
tunnland, vanligen åkerjord. Nu kan väl med fog frågas: afser sådant
arbete verklig grufdrift eller är det af beskaffenhet att det kan lända gruf-
anläggningen till nytta? Svaret måste blifva —- intetdera. Arbetet är
fullkomligt ändainalslöst, men till stort »men» för jordegaren, så mycket
6
Lag-Utskott ds Utlåtande N:o 38.
större, sou), om grufegaren noga iakttager 1855 års grufvestadgas före¬
skrifter och verkställer försvarsarbete i öfverensstämmelse med gifna domar,
lian måste uppgräfva och förstöra eu icke obetydlig del af små jord-
egares åkerareal. Derför är detta gagnlösa arbete rent af vidrigt ör
båda parterna.
I min af Utskottet afstyrka motion begärdes, att egare af stenkols-
grufva skulle, der flere honom tillhöriga utmål gränsa intill hvarandra,
tillåtas utgöra ar betsskyldigheten för dem alla inom något eller nagra af
utmålen; detta i öfverensstämmelse med 40 § i »förslag till förnyad
grufvestadga», som lyder sålunda:
»Bergsöfverstyrelsen inå, när omständigheterna dertill föranleda, med-
dela grufegare, som innehar flera intill hvarandra gränsande utmål, till¬
stånd att, så länge de af honom fortfarande innehafva*, få under ett eller
{lera år genom arbete inom något eller några af utmålen fullgöra arbets-
skyldigheten för dem alla.»
Genom tillämpning af bestämmelsen i denna § på; stenkolsgrutva,
skulle dels sådan grufegare, som redan upphemtar fyndighet och undei
jordytan verkställer tillräckligt arbete för att dermed försvara angränsande
utmål, icke behöfva att, såsom 1855 års grufvestadga ^ tillämpas, tillika
årligen på hvarje intill grufvan gränsande, outbrutet område af 25,8 tunn¬
land gräfva eu grop från jordytan, deraf det allmänna icke har något
gagn, men jordegaren stor skada, dels egare af sadana gruffält, som
icke arbetas, men som skola försvaras, kunna pa ett utmål verkställa iör-
svarsarbete för angränsande och sålunda, genom arbetskraftens samlande
på en punkt, börja att sänka »schakt» och derigenom förvandla ett allde¬
les ofruktbart arbete till fruktbringande. Endast på sådant sätt verk-
stäldt försvarsarbete kan Dafse verklig grufdrift» eller »vara af beskaffenhet,
att det kan lända grafanläggningen till nytta».
Man har inom Utskottet såsom skäl för afslag andragit, att bifall
till motionen vore att »fastspika» inmutningsrätten, eller, såsom det i ut¬
låtandet sedermera blifvit uttryckt, skulle kunna tolkas såsom ett utta¬
lande från Riksdagens sida för bibehållande af inmutningsrätt. Denna
rätt är och förblir genom Kongl. kungörelsen af den 24 Maj 1872 och
och § 71 i »förslag till förnyad grufvestadga» suspenderad, intill dess ny
grufvestadga för stenkol varder antagen, och beröres icke af den i motio¬
nen gjorda framställning om förändradt sätt att under tiden verkställa
försvarsarbete; ej heller kan det af Utskottet anförda skäl, att »bifall»
skulle kunna tolkas såsom ett uttalande för tillämpning å stenkolsfyndig-
7
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
het af alla likartade bestämmelser med dem, som innehållas i förslag till
förnyad grufvestadga, hafva ringaste giltighet; tvärtom torde begäran om
en enda §:s tillämpning, lösbruten ur hela den nya stadgan, bevisa all¬
deles motsatsen eller kunna anses för ett uttalande i motsatt ristning.
Vidare har sagts att jordegaren icke skulle hafva särskild nytta af för¬
ändringen. Har jordegare vid utmålsläggning afsagt sig jordegarandel och
icke genom aftal då betingat ersättning, förändras icke hans ställning
genom bifall till motionen; ärnar han åter begagna sin jordegarandel, så
tillträder han den, när arbetet kommer under hans grund, och denna för¬
del för honom påskyndas då genom bifall; har han, såsom emellanåt varit
fallet, gjort aftal med grufegaren om årlig afgift i stenkol, när grufar-
betet börjat och fyndighet blifvit uppfordrad, så påskyndas hans ersätt¬
ning likaledes genom bifall; har han betingat sådan ersättning att utgå
genast efter utmålsläggningen och oberoende af grufarbetets början eller
fortgång, såsom äfven inträffat, så bekommer han denna afgift antingen
grufvan går eller står, fältet arbetas eller hvilar medelst försvarsarbetens
fullgörande; slutligen upphäfves den länge och bittert öfverklagade olä¬
genhet och det intrång, som försvarsarbetes utgörande efter 1855 års
stadga ådrager honom; allt detta torde väl ändock för jordegaren utgöra
fördelar, som vinnas genom bifall till motionen. Till sist har man starkt
betonat, att ny grufvestadga för stenkol snart skulle vara att förvänta.
Häremot ställer jag erfarenhetens vittnesbörd. Ännu är icke någon komité
sammansatt för att göra det nödiga förarbetet till en sådan grufvestadga,
och det plägar åtgå åtskilliga år emellan tiden för en komités tillsättande
och förslags slutliga antagande af Riksdag; 12 år hafva förflutit mellan
det Riksdagen begärde och Kongl. Maj:t framlade »förslag till förnyad
grufvestadga». Då det sålunda kan med allt skäl antagas att några år
ännu måste förflyta, innan ny grufvestadga för stenkol varder antagen, är
det för mig ofattligt hvarför icke i den grufvestadga, som skall, enligt
71 § i »förslag till förnyad grufvestadga» fortfarande tillämpas på sten¬
kol och i hvilken ett stadgande angående sättet att verkställa försvarsar-
bete finnes, om hvars olämplighet och skadlighet aldrig två meningar
sedan dess tillkomst funnits, skulle kunna göras ett tillägg att räcka un¬
der mellantiden, hvarigenom ett för nödigt ansedt arbete får .utföras så,
att ändamålet med dess företagande förverkligas. Jag är, i motsats till
Utskottet, öfvertygad att ett sådant tillägg är både nyttigt och nödvän¬
digt och anser mig derför böra vädja till Riksdagen.
I afseende å senare delen af min motion, som afsåg betalning i stället
8
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
för arbetsskyldighetens utgörande, och att Kong!. Maj:t skulle bestämma
afgiftens belopp, är det Utskottet nogsamt bekant, såväl att denna hem¬
ställan gjordes derför, att försvarsarbete för stenkol i verkligheten kostar
20 till 25 kronor per utmål, under det att 4-1 § i »förslag till förnyad
grufvestadga» bestämmer 50 kronor per utmål för deri af handlade fyndig-
heter, som ock att jag under diskussionen frånträdde denna hemställan
och yrkade det senare beloppet för att hålla mig vid samma summa som
i åberopade § finnes bestämd. Då emellertid denna hemställan rönte
stort motstånd inom Utskottet och den frågan icke är af samma stora
vigt och betydelse, vare sig för jordegare eller industri, som sättet för
försvarsarbetes utgörande, har jag öfvergifvit den.
I stöd af det anförda och i full öfverensstämmelse med 40 § i »för¬
slag till förnyad grufvestadga» får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville för sin del antaga ett tillägg till 1855 års grufve¬
stadga, så lydande:
Bergsöfverstyrelsen må, när omständigheterna der¬
till föranleda, meddela stenkolsgrufveegare, som inne¬
har flera intill hvarandra gränsande utmål, tillstånd
att, så länge de af honom fortfarande innehafvas, få
under ett eller flera år genom arbete inom något eller
några af utmålen fullgöra ar betsskyldigheten för dem
alla.»
Herrar Thomasson ocli Johannes Jonson hafva begärt få här anteck-
nadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.
STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERTET, 1 884.