Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
1
JST:o 35.
Ant. till Kikärt. Kansli den 21 Mars 1884, kl. 3 e. m.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition
med förslag till förordning angående patent.
Genom proposition af den 25 sistlidne Januari (N:o 20) har Kongl.
Maj:t i nåder velat inhemta Riksdagens yttrande öfver ett samma propo¬
sition bilagdt förslag till förordning angående patent, af den lydelse här
nedan i detta utlåtande angifves, samt tillika förklarat sig vilja, efter
emottagandet af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af
samma förslag och om författnings utfärdande i ämnet i nåder för¬
ordna.
Hufvudgrunderna i förslaget hafva af föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet för den 25 sistlidne Januari blifvit i korthet så¬
lunda angifna:
Patent meddelas för nya uppfinningar af industriella alster eller af
särskilda sätt för sådana alsters tillverkning.
Patentskydd tillkommer endast uppfinnaren eller dennes rättsinne-
hafvare.
Svensk och utländsk uppfinnare äro i fråga om patentskydd lik-
stälde.
Bill. till Riksd. Prof. 1884. 7 Sand. 22 Haft.
1
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
Vid pröfning af patentansökningar användes det s. k. uppbuds-
förfarandet.
I fråga om sättet för meddelande mellan patentsökande och andra
parter, å ena, samt patentmyndigheten, å andra sidan, lemnas åtskilliga
stadganden i syfte att, med öfvergifvande af en alltför sträng formalism
i berörda hänseende, meddelandet måtte befrias från alla onödigt häm¬
mande band.
Patenttiden är lika för alla patent, femton år.
För patents erhållande och fortfarande åtnjutande skola afgifter er¬
läggas. Inbetalningen sker successivt för hvarje patentår med lägre be¬
lopp i början och högre under senare delen af patenttiden. Samman¬
lagda beloppet af afgifterna till patentmyndigheten för ett patent, som
förblifver i kraft under hela patenttiden, uppgår till 775 kronor.
Patentbeskrifningens offentliggörande sker genom patentmyndigheten
och på allmän bekostnad.
För åtnjutande af patentskydd fordras, att uppfinningen inom viss
tid (tre till fyra år) efter patentets meddelande bringas till utöfning inom
riket och att den sedermera fortfarande utöfvas.
Något s. k. licenstvång finnes ej, men om det allmännas intresse så¬
dant fordrar, kan Konungen föreskrifva, att en patenterad uppfinning skall
mot ersättning upplåtas till statens eller allmänhetens begagnande.
Tvister om patents giltighet upptagas i första hand af Stockholms
rådstufvurätt.
Ansvaret för patentbrott är skärpt mot hvad nu gäller.
Särskilda stadganden äro gifna i syfte att möjliggöra Sveriges an¬
slutning till Pariserkonventionen.
Patent, meddeladt enligt äldre lag, kan, om patenthafvaren så önskar,
få utbytas mot ett patent enligt den nya författningen.
Lag-Utskottet, hvilket det på grund af remiss från Kamrarne åligger
att yttra sig öfver det Kong!, förslaget, har vid granskning af detsamma
funnit både de hufvudgrunder, å livilka förslaget sålunda är bygdt, och
det sätt, på hvilket de allmänna grundsatserna blifvit i förslagets detaljer
genomförda, böra godkännas; och får Utskottet, till stöd för detta utta¬
lande, hänvisa till de skäl, som för dels förslaget i dess hufvudgrunder,
dels ock särskilda delar deraf finnas andragna ej mindre i komitébetän-
kandet angående patentskydd m. m. af den 6 November 1878, än äfven i
de handlingar, hvilka finnas propositionen bifogade, äfvensom i de ytt¬
randen, som afgifvits af Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium den
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
3
18 Juni 1880 samt af Styrelsen för Svenska Slöjdföreningen den 31
Oktober 1879. Utskottet, som ansett sistnämnda yttranden böra i deras
helhet komtna till Riksdagens kännedom, har derför låtit dem såsom bi¬
lagor N:is I ocli II åtfölja detta utlåtande.
De helt obetydliga ändringar, hvilka Utskottet trott sig böra föreslå
i det Kongl. förslaget, inskränka sig till följande:
I 4 §, 1 inom., lista stycket, har den derstädes begagnade förkort¬
ning o. d. blifvit utbytt mot de ord, hvilka nämnda förkortning angifver:
och dylikt.
I 15 §, senare stycket, har Utskottet trott ett förtydligande tillägg
vara nödigt, hvadan orden: inom föreskrifven Hd blifvit der inskjutna.
I 22 § har Utskottet intagit uttrycklig bestämmelse om skyldighet
för den, som i de i paragrafen förutsatta händelser varder fäld till böter,
att jemväl ersätta all skada. Utskottet har ansett intagandet af nämnda
bestämmelse i denna § vara af vigt för att dels tydligen utmärka, att
sådan ersättningsskyldighet bör den bötfälde ådömas, dels ock begränsa
ersättningsskyldigheten till de i paragrafen omförmälda händelser, eller att
någon, utom i de fall, hvilka omnämnas i 16 och 17 §§, utan patcnt-
hafvares lof inom riket till afsalu tillverkar vara eller vid tillverkning
till afsalu använder tillverkningssätt, derå honom veterligen patent här åt-
njutes, eller till salu här i riket håller eller för försäljning till riket in¬
för här patenterad eller efter här patenteradt tillverkningssätt frambragt
vara, som honom veterligen utan patenthafvarens tillstånd åstadkommits.
Ingrepp i de patenthafvare till följd af patent tillkommande rättigheter
medför således icke i och för sig ersättningsskyldighet för den, som gjort
sådant ingrepp. För inträdande af nämnda skyldighet kräfves, att den skyl¬
dige vetat, att ingreppet innebar en rättskränkning. Fn bestämmelse, sva¬
rande mot den af Utskottet här föreslagna, återfinnes ock i 12 § af det utaf
Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagda förslaget till lag om skydd för
varumärken.
Då med uttrycket i 26 § af förslaget, att de närmare föreskrifter,
som angående vissa angifna ämnen finnas erforderliga, meddelas särskildt,
måste afses, att dessa föreskrifter skola meddelas af Konungen, har Ut¬
skottet ansett det senare uttrycket böra användas i stället för det förra.
Slutligen har Utskottet öfver allt, der i förslaget kronor eller år eller
timme äro angifna med siffror, utbytt sifferbeteckningen mot bokstafs-
beteckning.
Då i det af Utskottet förordade Kongl. förslaget särskilda stadganden
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
äro gifna för att möjliggöra Sveriges tillträde till den konvention angående
bildande af en förening till skyddande af industriel eganderätt, hvilken af
åtskilliga europeiska och utom-europeiska stater undertecknades i Paris den
20 Mars 1883, har Utskottet låtit ombesörja en öfversättning af nämnda
konvention, hvilken öfversättning blifvit granskad och godkänd af Sveriges
ombud vid den konferens i Paris år 1880, vid hvilken förslaget till kon¬
ventionen utarbetades; och har Utskottet fogat denna öfversättning vid
detta utlåtande såsom bilaga N:o III.
Med anledning af hvad Utskottet nu anfört, får Utskottet hemställa,
att Riksdagen må för sin del antaga det af Kongl.
Maj:t framlagda, här nedan intagna förslag till förord¬
ning angående patent, med de ändringar Utskottet deri
föreslår.
Kongl. Maj:ts förslag:
Lag- Utskottets förslag:
Förslag till förordning angående patent.
1 §•
Patent må, under de vilkor här nedan äro stadgade, meddelas å nya
uppfinningar af industriela alster eller af särskilda sätt för sådana alsters
tillverkning.
Till patents erhållande vare endast uppfinnare, svensk eller främ¬
mande, eller uppfinnares rättsinnehafvare berättigad.
2 §.
Å uppfinning, hvars utöfning skulle strida mot lag eller goda se¬
der, må ej patent meddelas. Afser uppfinning lifs- eller läkemedel, må
patent ej meddelas å sjelfva varan, utan endast å ett särskildt sätt för
dess tillverkning.
3 §•
Uppfinning må ej anses såsom ny, om den, innan ansökan om pa¬
tent derå inkommit till patentmyndigheten, redan blifvit så beskrifven i
5
Lag Utskottets Utlåtande N:o 35.
Kongl. Häfte förslag: Lag-Utskottets förslag\
allmänt tillgänglig tryckt skrift eller så öppet utöfvad, att sakkunnig
person kan med ledning af derigenom vunna upplysningar utöfva upp¬
finningen, eller om dess föremål ej väsentligen skiljer sig från alster eller
tillverkningssätt, som förut blifvit sålunda känd!.
En uppfinnings offentliggörande i tryckt skrift genom utländsk pa-
tentmyndighet eller förevisande å en internationel utställning må dock
ej utgöra hinder för patents meddelande, så framt ansökan derom in¬
kommer inom sex månader efter offentliggörandet eller utställningens
öppnande.
i §•
1 mom. Den, som vill erhålla
patent, skall till patentmyndigheten
ingifva eller i betaldt bref insända
skriftlig ansökan samt dervid foga
beskrifning i två exemplar öfver
uppfinningen och
de ritningar, som erfordras för
att tydliggöra beskrifningen, jemväl
i två exemplar, äfvensom, der sådant
behofves, modeller, varuprof o. d.
Ansökningen skall innehålla upp¬
gift om sökandens namn, yrke och
postadress samt uppfinningens be¬
nämning.
Beskrifningen skall vara så tydlig
och fullständig, att sakkunnig person
bör kunna med ledning deraf utöfva
uppfinningen. Deri skall bestämdt
angifvas hvad sökanden anser vara
det nya i uppfinningen.
År sökanden ej boende inom ri¬
ket, foge han vid ansökningen jem-
1 mom. Den, som vill erhålla
patent, skall till patentmyndigheten
ingifva eller i betaldt bref insända
skriftlig ansökan samt dervid foga
beskrifning i två exemplar öfver
uppfinningen och
de ritningar, som erfordras för
att tydliggöra beskrifningen, jemväl
i två exemplar, äfvensom, der sådant
behöfves, modeller, varuprof och
dylikt.
Ansökningen skall innehålla upp¬
gift om sökandens namn, yrke och
postadress samt uppfinningens be¬
nämning.
Beskrifningen skall vara så tydlig
och fullständig, att sakkunnig person
bör kunna med ledning deraf utöfva
uppfinningen. Deri skall bestämdt
angifvas hvad sökanden anser vara
det nya i uppfinningen.
Är sökanden ej boende inom ri¬
ket, foge han vid ansökningen jern-
6
Lag-TJtshottets Utlåtande N:o 35.
Kongl. Maj ds förslag:
väl fullmakt för ett inom riket bo¬
satt ombud att i allt hvad patentet
angår för honom svara.
Sökes patent å flera uppfinningar,
varde särskilda ansökningshandlingar
för hvardera ingifna.
O
2 mom. Uppgifver sökanden an¬
nan såsom uppfinnare, skall sökan¬
den förete handling, som visar, att
han är dennes rättsinnehafvare.
3 mom. Derjemte åligge sökan¬
den att bifoga den i 11 § stadgade
afgift af 50 kronor.
Lag- Utskottets förslag:
väl fullmakt för ett inom riket bo¬
satt ombud att i allt hvad patentet
angår för honom svara.
Sökes patent å flere uppfinningar,
varde särskilda ansökningshandlingar
för hvardera ingifna.
2 mom. Uppgifver sökanden an¬
nan såsom uppfinnare, skall sökan¬
den förete handling, som visar, att
han är dennes rättsinnehafvare.
3 mom. Derjemte åligge sökan¬
den att bifoga den i 11 § stadgade
afgift af femtio kronor.
5 §•
Finner patentmyndigheten, att sökanden ej fullgjort hvad enligt 4 §
1 mom. honom ålegat, skall skriftlig underrättelse härom hållas sökanden
tillhanda eller, om fullständig adress uppgifvits, med posten till honom
öfversändas. Fullgör ej sökanden inom viss af patentmyndigheten be¬
stämd tid hvad som brister, anses patentansökningen förfallen.
6 §.
År uppfinningens föremål icke af sådan beskaffenhet, att patent derå
må meddelas, eller är uppfinningen uppenbarligen icke ny, eller har sö¬
kande, hvilken uppgifvit annan såsom uppfinnare, ej visat, att han är
dennes rättsinnehafvare, eller har sökande underlåtit att erlägga afgift,
hvarom i 4 § 3 mom. sägs, ege patentmyndigheten att genast afslå an¬
sökningen.
Underrättelse om detta beslut med skälen derför skall skriftligen
delgifvas sökanden så som i 5 § stadgas för der afsedda fall.
7 §*
Äro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej före¬
kommit att, efter ty i 6 § sägs, genast afslå ansökningen, läte patent-
myndigheten i allmänna tidningarna införa kungörelse om ansökningen
med uppgift å dess hufvudsakliga innehåll; hålle ock ansökningshandlin-
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
7
Kongl. Maj:is förslag:
Lag-Utskottets förslag:
gärna hos patentmyndigheten tillgängliga för en hvar, som önskar deraf
taga kännedom.
Under två månader efter kungörandet stånde en hvar öppet att till
patentmyndigheten ingifva eller i betaldt bref insända skriftlig invändning
mot patentansökningen.
Efter utgången af denna tid företage patentmyndigheten ärendet till
afgörande.
Möter ej hinder mot bifall till ansökningen, varde, under förbehåll
af den i 18 § omförmälda klanderrätt, patent ineddeladt samt patent bref
utfärdadt. Genom patentmyndighetens försorg skall härom göras anteck¬
ning i ett för sådant ändamål upprättadt register och kungörelse i all¬
männa tidningarna införas samt beskrifningen jemte erforderliga bilagor
i hufvudsakliga delar på lämpligt sätt genom tryck offentliggöras.
Afslås ansökningen, galle om meddelande åt sökanden af beslutet
hvad i 6 § stadgas.
. 8 §-
Har patentansökning afslagits efter ty i 6 och 7 §§ sägs, och är
sökanden missnöjd med beslutet, eger han att vid talans förlust innan
klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver hos Konungen
anföra besvär.
» §•
Anmäla sig flere för erhållande af patent å samma eller väsentligen
lika uppfinning, hafve den företräde, som först inkom till patentmyndig¬
heten med fullständiga ansökningshandlingar.
10 §.
Patent varde, utom i det fall hvarom här nedan sägs, meddeladt för
en tid af femton år, räknadt från den dag, då ansökningen inkom.
Vill någon, utan att söka nytt patent, undfå tilläggspatent å för¬
bättring af en för hans räkning patenterad uppfinning, må sådant, under
i öfrigt stadgade vilkor, beviljas, dock ej för längre tid än den, under
hvilken det förra patentet förblifver gällande.
n §■
Vid hvarje ansökning om patent inbetalas till patentmyndigheten,
efter ty i 4 § sägs, femtio kronor, deraf dock sökanden, om ansökningen
förfaller eller afslås, eger återfå hälften.
8
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:
För beviljadt patent, med undantag af tilläggspatent, erlägges der¬
jemte af patenthafvaren till patentmyndigheten en årlig afgift, utgörande
för hvarje af det andra, det tredje, det fjerde och det femte patentaret
tjugufem kronor, för hvarje af de fem följande aren femtio kronor och
för hvarje af de fem sista åren sjutiofem kronor. Afgiften, som må i
betaldt bref insändas, skall för hvarje patentår erläggas före det årets
början, vid påföljd att afgiften för samma år höjes med en femtedel.
Fullgöres ej sedermera inbetalning af den förhöjda afgiften inom nitio
dagar efter patentårets början, vare det erhållna patentet förfallet.
Patenthafvare vare ej pligtig att utöfver nämnda afgifter vidkännas
kostnad för kungörelser om patentet eller för beskrifningens offentlig¬
görande.
12 §.
Öfvergår patent å annan, skall med anmälan härom den handling,
hvarigenom sådan öfvergång visas, företes hos patentmyndigheten. Intill
dess sådant skett, betraktas i patentafseende den såsom patenthafvare,
hvilken senast finnes i denna egenskap antecknad hos patentmyndigheten.
13 §.
Flyttar patenthafvare utrikes, eller öfvergår patent å person, som
ej är inom riket bosatt, vare patenthafvaren pligtig att till patentmyn¬
digheten insända fullmakt för sådant ombud, som i 4 § 1 mom. om-
förmäles. Flyttar patenthafvares ombud ur riket eller upphör eljest
dess befattning, skall patenthafvaren ingifva fullmakt för nytt ombud.
Iakttages icke hvad sålunda är föreskrifvet, må domaren på anmälan i
förekommande fall med laga verkan utse ombud för patenthafvaren.
14 §.
Angående inbetalda afgifter samt om fullgörandet af de i 12 och
13 §§ föreskrift^ åtgärder läte patentmyndigheten göra anteckning uti
det i 7 § omförmälda register.
15 §.
Patenthafvare åligger att inom | Patenthafvare åligger att inom
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
9
Kongl. Maj ds förslag:
tre år från det patentet beviljades
hafva låtit bringa uppfinningen i nå¬
got väsentligt omfång till utöfning
inom riket; dock att patentmyndig¬
heten må ega att vid patentets be¬
viljande eller sedermera på derom
gjord framställning, och i den mån
uppfinningens beskaffenhet och om¬
fång sådant föranleda, utsträcka
nämnda tid till fyra år, så ock att
i särskilda undantagsfall föreskrifva
andra åtgärder, genom hvilka patent-
hafvaren må anses hafva uppfyllt
vilkoret om utöfning af uppfinningen.
Fullgör patenthaf'varen icke hvad
honom i fråga om uppfinningens
utöfning åligger eller nedlägges se¬
dermera utöfningeri och varder ej
inom ett år derefter upptagen, vare
patentet förverkadt.
Lag- Utskottets förslag:
tre år från det patentet beviljades
hafva låtit bringa uppfinningen i nå¬
got väsentligt omfång till utöfning
inom riket; dock att patentmyndig¬
heten må ega att vid patentets be¬
viljande eller sedermera på derom
gjord framställning, och i den mån
uppfinningens beskaffenhet och om¬
fång sådant föranleda, utsträcka
nämnda tid till fyra år, så ock att
i särskilda undantagsfall föreskrifva
andra åtgärder, genom hvilka patent-
hafvaren må anses hafva uppfylt
vilkoret om utöfning af uppfinningen.
Fullgör patenthafvaren icke inom
föreskrifven tid hvad honom i fråga
om uppfinningens utöfning åligger
eller nedlägges sedermera utöfningen
och varder ej inom ett år derefter
upptagen, vare patentet förverkadt.
16 §.
Patent vare ej gällande mot någon, som vid den tid, då ansökningen
derom inkom, inom riket var i utöfning af den patenterade uppfinningen
eller för sådan utöfning der vidtagit väsentliga åtgärder.
17 §•
Derest Konungen pröfvar nödigt, att patenterad uppfinning skall
upplåtas till allmänhetens fria begagnande eller utöfvas för statens räk¬
ning, utgöre patentet ej hinder deremot; dock vare patenthafvaren berät¬
tigad till full ersättning. Kan ej öfverenskommelse träffas om ersättnin¬
gens belopp, varde detta bestämdt af särskild nämnd, tillsatt inför dom¬
stol i den ordning gällande förordning om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof föreskrifver.
Bih. till Biksd. Prof. 1884. 7 Sami. 22 Höft.
2
10
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
Kongl. Maj ds förslag: Lag- Utskottets förslag:
18 §.
Har patent blifvit meddeladt i strid mot föreskrifterna i 1, 2 och
3 §§; då må en hvar, som anser sin rätt vara genom patentet förnärmad,
så ock allmän åklagare, när det allmännas fördel sådant påkallar, vid
domstol föra talan om patentets ogillande.
19 §.
Hvar som förmenar, att patenthafvare genom underlåtenhet att full¬
göra hvad enligt 15 § honom ålegat, patentet förverkat, må derom vid
domstol föra talan.
20 §.
Rätt domstol i fall, hvarom i 17, 18 och 19 §§ förmäles, vare
Stockholms rådstufvurätt.
21 §.
Dom i tvist om patents giltighet skall, der klandertalan blifvit gillad,
genom domstolens försorg insändas till patentmyndigheten.
22 §.
Den, som utom i de fall, hvilka
omförmälas i 16 och 17 §§, utan
patenthafvares lof inom riket till af¬
salu tillverkar vara eller vid till¬
verkning till afsalu använder sil¬
ver kningssätt, derå honom veterligen
patent här åtnjutes, eller till salu
bär i riket håller eller för försäljning
till riket inför här patenterad eller
efter här patenteradt tillverknings-
sätt frambragt vara, som honom
veterligen utan patenthafvarens till¬
stånd åstadkommits, straffes med bö¬
ter från och med tjugu till och med
två tusen kronor. Ej må dock an¬
nan än patenthafvaren härom föra
talan.
Den, som utom i de fall, hvilka
omförmälas i 16 och 17 §§, utan
patenthafvares lof inom riket till af¬
salu tillverkar vara eller vid till¬
verkning till afsalu använder till-
verkningssätt, derå honom veterligen
patent här åtnjutes, eller till salu
här i riket håller eller för försäljning
till riket inför här patenterad eller
efter här patenteradt tillverknings-
sätt frambragt vara, som honom
veterligen utan patenthafvarens till¬
stånd åstadkommits, straffes med bö¬
ter från och med tjugu till och med
två tusen kronor; er sätte ock all
skada. Ej må dock annan än patent¬
hafvaren härom föra talan.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
11
Kong!. Maj ds förslag:
Olofligen tillverkade eller olof¬
ligen i riket införda varor skola, der
målseganden det äskar, till honom
utlemnas mot ersättning för värdet
eller mot afdrag derför å honom till¬
kommande skadestånd. Med redskap,
som äro för den olofliga tillverknin¬
gen uteslutande användbara, skall,
om målseganden det yrkar, så för¬
faras, att missbruk dermed ej må ske.
Hvar som under tid, då han är
stäld under tilltal för öfverträdelse
af denna §, fortsätter samma förseelse,
skall, när han dertill varder lagligen
förvunnen, dömas till särskildt an¬
svar för hvarje gång stämning derför
utfärdas och delgifvits.
Böter, som ådömas enligt denna §,
tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, förvandlas
de enligt allmän strafflag.
Lag- Utslcottets förslag:
Olofligen tillverkade eller olof¬
ligen i riket införda varor skola, der
målseganden det äskar, till honom
utlemnas mot ersättning för värdet
eller mot afdrag derför å honom till¬
kommande skadestånd. Med redskap,
som äro för den olofliga tillverknin¬
gen uteslutande användbara, skall,
om målseganden det yrkar, så för¬
faras, att missbruk dermed ej må ske.
Hvar som under tid, då han är
stäld under tilltal för öfverträdelse
af denna §, fortsätter samma förseelse,
skall, när han dertill varder lagligen
förvunnen, dömas till särskildt an¬
svar för hvarje gång stämning derför
utfärdas och delgifvits.
Böter, som ådömas enligt denna §,
tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, förvandlas
de enligt allmän straff lag.
23 §.
Är någon tilltalad för intrång i patenträtt, och finnes vid målets
handläggning, att patentet bör anses ogift, förverkadt eller förfallet, vare
den tilltalade från ansvar fri.
24 §.
Då patent upphört att gälla, vare sig på grund af föreskrift i denna
författning eller derigenom att patenthafvaren hos patentmyndigheten an¬
mält sig vilja afstå från patentet, åligge patentmyndigheten att afföra
detsamma ur patentregistret och låta kungörelse derom införas i all¬
männa tidningarna.
25 §.
Med afseende å patent, beviljadt i stat, som för här i riket beviljadt
12
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
Kongl. Maj ds förslag: Lag-TJtskottets förslag:
patent gör motsvarande medgifvande, galle att, om någon inom högst sju
månader, från det han i den främmande staten sökt patent å en upp¬
finning, här gör ansökning om patent å samma uppfinning; då må denna
ansökning i förhållande till andra ansökningar betraktas så, som vore
den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten.
26 §.
De närmare föreskrifter, som fin¬
nas erforderliga angående beskaffen¬
heten af de handlingar, som vid an¬
sökan om patent skola inlemnas, an¬
gående patentregistret och angående
sättet för patentbeskrifningars offent¬
liggörande meddelas särskildt.
De närmare föreskrifter, som fin¬
nas erforderliga angående beskaffen¬
heten af de handlingar, som vid an¬
sökan om patent skola inlemnas, an¬
gående patentregistret och angående
sättet för patentbeskrifningars offent¬
liggörande, meddelas af Konungen.
27 §.
Denna författning skall lända till efterrättelse från och med den 1
Januari 1885, dock att dessförinnan till patentmyndigheten inkomna an¬
sökningar om patent skola behandlas efter hvad hittills varit stadgadt,
och att domstol, till hvilken tvist om patents giltighet blifvit före sagde
dag instämd, skall med tvistens handläggning taga befattning utan hinder
af föreskriften i 20 §.
Vill innehafvare af patent, meddeladt enligt äldre lag, få detsamma
utbytt mot ett patent enligt denna författning, göre derom ansökning hos
patentmyndigheten, och skola denna författnings bestämmelser tillämpas
i afseende å ansökningen, dock att frågan om uppfinningens nyhet skall
bedömas efter förhållandena vid den tid, då det äldre patentet meddela¬
des. Beviljas nytt patent, skall tiden för dess giltighet räknas från det
äldre patentets utfärdande och årsafgiften utgå efter det äldre patentets
ålder.
Stockholm den 21 Mars 1884.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.
13
Reservation:
af Herrar Thomasson, Magnus Jonsson och Lewin, som ansett, att 8
och 9 §§ i förslaget böra byta plats och erhålla följande lydelse:
8 §•
Anmäla sig flere för erhållande af patent å samma eller väsentligen
lika uppfinning, halve den företräde, som först inkom till patentmyndig¬
heten med fullständiga ansökningshandlingar.
9 §•
Har patentansökning afslagits efter ty i 6, 7 och 8 §§ sägs, och är
sökanden missnöjd med beslutet, eger han att vid talans förlust innan
klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver hos Konungen
anföra besvär.
Herr Smedlerg har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets behandling inom Utskottet.
Bih. till Riksd. Prot. 1884. 7 Sami. 22 Käft.
3
Bilagor till Lag- Utskottets utlåtande, i anledning af Kongl, Majds
‘proposition N:o 20, med förslag till Förordning an¬
gående patent.
I.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Sedan vid föredragning af en af Eders Kongl. Maj:ts och Rikets
Commerce-Collegium uti underdånigt utlåtande den 30 December 1876 gjord
framställning, Eders Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 11 Maj 1877,
funnit godt att åt särskilde Kommitterade uppdraga, bland annat, att ut¬
reda, huruvida och i hvilka fall patentskydd kunde vara berättigadt och för
varf land gagneligt, samt, derest sådant skydd fortfarande skulle anses nyt¬
tigt och beliöfligt, utarbeta förslag till förordning i ämnet, så hafva desse
Kommitterade den 6 November 1878 till Eders Kongl. Maj:t afgifvit, se¬
dermera på nådig befallning i tryck offentlig^'ordt, betänkande angående,
bland annat, patentskydd, med förslag till förordning angående patent.
Genom nådig remiss den 30 December 1878 bär Eders Kongl.
Maj:t, med öfverlemnande, i tryckt exemplar, af nämnda betänkande och
förslag, anbefallt Commerce-Collegium att, efter vederbörandes hörande, i
ärendet afgifva underdånigt utlåtande; hvarjemte Eders Kongl. Maj:t me¬
delst nådig remiss den 11 Augusti 1879 till Collegium likaledes öfverlem-
nat en af W. Wenström, m. fl., gjord underdånig framställning, för att
tagas i öfvervägande vid afgifvandet af det genom den nådiga remissen
den 30 December 1878 från Collegium infordrade underdåniga utlåtande;
Bill. till Riksd. Prof. 1884. 7 Sami.
1
2
äfvensom ock statsrådet och chefen för Eders Kongl. Maj:ts Civildeparte¬
ment den 30 April 1879 till Collegium öfversändt åtskilliga af Civilinge-
niören L. A. Gfrotli, med skrift i ämnet, till hemälde chef ingifna hand¬
lingar angående den i Paris år 1878 hållna internationela kongress rörande
frågor om industriel eganderätt, att vara tillgängliga vid besvarandet af
samma remiss; och får Collegium, efter att hafva, med afseende å först¬
nämnda nådiga remiss, infordrat yttrande från, bland andra, dels Fullmäk¬
tige i Jernkontoret, dels styrelsen för Svenska Slöjdföreningen, af hvilkas
inkomna yttranden det af Fullmäktige i Jernkontoret afgifna blifvit af Col¬
legium med dess underdåniga utlåtande angående förslag till förändringar
rörande skydd för industriel mönster och modeller samt varumärken den
28 nästlidne Maj till Eders Kongl. Maj: t öfverlemnadt, nu, med återstäl¬
lande af remisshandlingarne samt med bifogande af styrelsens för Svenska
Slöjdföreningen till Collegium insända utlåtande angående patentskydd, i
här ifrågavarande ärende i underdånighet anföra följande:
Kommitterade hafva i det afgifna betänkandet redogjort för åtskil¬
liga af de mera väsentliga skäl, som blifvit anförda eller må vara att an¬
föra både för och mot uppställandet eller bibehållandet af patentskydd för
uppfinningar, samt, efter att tillika hafva vidrört de förhållanden, som, en¬
ligt Kommitterades uppfattning, härutinnan vore gällande för vårt land, ut¬
talat den åsigten, att påkalladt vore, det patentinrättningen, ordnad efter
tidsenliga grunder, finge ega fortfarande bestånd inom landet; och då, oak¬
tadt de flerahanda olägenheter, som utan fråga äro oskiljaktiga från tillva¬
ron af patent, och på hvilka, i åtskilliga riktningar, jemnväl en af de Kom¬
mitterade, Öfverdirektören Styffe, uti den af honom yttrade särskilda me¬
ning fäst uppmärksamheten, något annat praktiskt tillämpligt sätt att i
jemn förlig män tillförsäkra uppfinnare inom industriens område det skydd
i åtnjutande af frukterna af hans arbete och omkostnader, hvars beredande,
i förening med tillgodoseendet af industriens intresse att få tillkomna uppi-
tinningar bekantgjorda, utgör syftemålet för patentinrättningen, icke för
närvarande lärer kunna uppvisas, anser Collegium äfven för sin del ifråga¬
varande inrättning höra inom vårt land fortfarande bibehållas.
Efter att sålunda hafva yttrat sig i den nu omförmälda princip¬
frågan, öfvergår Collegium till angifvande af hvad Collegium vid gransk¬
ning af det framlagda förslaget till förordning angående patent, och efter
öfvervägande af hvad vederbörande deremot anmärkt, funnit vara att i
saken erinra.
3
Enär, såsom nyss antydts, i syftemålet med tillerkännande af patent- § 1
skydd åt uppfinnare ingår, att den uppfinning, Hvarå patent meddelas, äfven
skall varda så tillförlitligt känd, att densamma efter patenttidens utgång
må kunna industrien fullt tillgodogöras, samt detta i fråga om ett »alster»
eller en tillverkning, stundom ej kan ske endast genom sj elfva varans be¬
skrifvande eller företeende, och dessutom stadgandet i § 4 om åliggande
att ingifva, bland annat, tydlig och fullständig beskrifning å uppfinningen
väl bör anses innefatta ett åliggande att redogöra för sättet att tillverka
eller framställa varan, der detta sätt innebär någonting för saken egen¬
domligt, så synes den i § 1 af förslaget förekommande bestämmelsen, att
patent må meddelas å nya uppfinningar »af industriela alster» böra i så
måtto fullständigas, att tillika varder uttryckt, att, för att uppfinning af
industrielt alster skall vara hänförligt till föremålen för patent, beskaffen¬
heten icke blott af sjelf va alstret, utan äfven af det i uppfinningen in¬
gående sättet att tillverka eller åstadkomma detta alster skall vara behö¬
rigen framstäldt. Ett stadgande härom förekommer redan i nu gällande
patentförordning af den 19 Augusti 1856 § 2, der föreskrifvet är, att
patent medför uteslutande rätt endast att nyttja det eller de sätt eller
medel för en uppfinnings användande, som af den sökande uppgifvas och
beskrifvas; hvarjemte i § 6 af samma förordning stadgas, att patentsökande
skall förete riktig och fullständig beskrifning äfven å sättet, huru upp¬
finningen skall användas, med hvilket uttryck lärer böra förstås, att äfven
sättet för en varas tillverkning eller åstadkommande skall framställas. Nå¬
gon obefogad inskränkning i patenthafvares rätt kan genom en sådan be¬
stämmelse icke heller uppstå. Åstadkommandet af sjelfva varan är genom
patentet skyddadt, och vill patenthafvaren under patentskydd använda äfven
annat sätt, än det ursprungligen uppgifna, att tillverka varan, erbjuder för¬
slaget eu särskild utväg dertill genom medgifvandet att få förändringen
upptagen under så kalladt tilläggspatent.
I nu gällande patentförordning äro bland föremålen för patent, jemte
»nya uppfinningar» af åsyftadt slag, särskilt upptagna äfven »förbättringar
af äldre dylika uppfinningar, dock utan att sådant må till intrång i förut
beviljad patenträttighet föranleda». På sätt styrelsen för Svenska Slöjd¬
föreningen vid § 8 af förslaget anmärkt, torde, om än sådana förbättrin¬
gar må kunna, till följd af det nya, hvari förbättringen består, sjelf ve räk¬
nas till nya uppfinningar, likväl, till vinnande af mera tydlighet, skäl före¬
komma att äfven nu upptaga en bestämmelse i denna riktning, vare sig i
samband med bestämmelserna i § 1, såsom lämpligast synes vara, enär
stadgandet är af allmän beskatt enhet och skulle beröra frågan om ett sjelf¬
ständigt patent eller ock vid sidan af föreskrifterna i § 8, i hvilken senare
paragraf emellertid afses endast sådan förbättring af uppfinningen, som af
patenthafvaren sjelf blifvit gjord, och hvarå han önskade endast ett sådant
patent, som för sin giltighet vore beroende af giltigheten hos patentet å
den hufvudsakliga uppfinningen.
Den i § 2, andra punkten, förekommande, ur den Tyska patent¬
lagen af den 25 Maj 1877 upptagna, bestämmelsen.om uteslutande från
föremålen för patent af »alster, som på kemisk väg eller genom blandning
af särskilda ämnen framställes» skulle visserligen både medföra den i åt¬
skilliga fall gynsamma verkan att inskränka en patentlags hämmande in¬
flytelse på industriens frihet att omedelbarligen tillegna sig frukterna af
gjorda framsteg och i ej oväsentlig mån leda till förenklande af lagens till-
lämpning; men då det, oaktadt hvad deremot blifvit sagdt och må kunna
sägas, svårligen torde låta sig behörigen visas, att uppdaganden inom nu
angifvet område skulle vara af ett slag så väsentligt skiljaktigt från upp¬
finningar inom andra till industrien hörande, för vinnande af patentskydd
öppna områden, att dessa uppdaganden och användandet af desamma borde
undantagas från nämnda skydd, genom hvilket förfarande äfven för landet
vigtiga näringsgrenar, bland andra de, som för sina tillverkningar äro be¬
roende af metallurgiska processer, komme att, ofta nog i hvad angår den
väsentligare delen af tillverkningen, varda utan dylikt skydd, så synes det
icke vara med följdriktighet fullt förenligt att från detta skydd undan¬
taga uppfinningar af här åsyftade slag; hvadan i nyssberörda punkt ord¬
följden »eller alster, som på kemisk väg eller genom blandning af särskilda
ämnen framställes» torde böra utgå.
Då af ordalydelsen i § 3 skulle kunna komma att följa, att, om
patentsökande för undfående i annat land af patent å uppfinning varit nöd¬
sakad att der offentliggöra beskrifning å samma uppfinning, denna af sådan
anledning icke finge anses såsom ny och följaktligen patent å uppfinningen
icke heller finge meddelas, men eu dylik, utöfver hvad nu är stadgadt gå¬
ende, inskränkning lärer kunna medföra väsentliga, patentinrättningens ända¬
mål motverkande, olägenheter, torde, på sätt styrelsen för Svenska Slöjd¬
föreningen ock hemställt, böra i samband med bestämmelserna i § 3 af för¬
slaget meddelas ett, i hufvudsak med hvad i § 5 af nu gällande patent¬
förordning är stadgadt öfverensstämmande, förklarande af innehåll, att, om
5
någon å sin uppfinning erhållit patent utrikes och dervid varit nödsakad
att offentliggöra beskrifning å uppfinningen, detta icke må utgöra hinder
för honom att äfven här i riket undfå patent.
Enligt nu gällande patentförordning skall endast uppfinnare, svensk
eller främmande, vara berättigad att undfå patent. Att patentskydd bör.
tillkomma endast uppfinnare eller hans rättsinnehafvare synes ock vara en
förutsättning, som är omedelbarligen betingad-af patentskyddets ändamål;
och att jemväl Kommitterade såsom giltig upptagit denna förutsättning, fram¬
går af deras uttalanden, bland annat, å sidorna 45 och 47 af betänkandet.
Om äfven de i § 3 af förslaget meddelade stadgan den jemförda med inne¬
hållet af 2:dra punkten i § 17 skulle anses för de flesta fall erbjuda en
utväg till skyddande af uppfinnares rätt härutinnan, så lärer likväl, till före¬
byggande af vissa oegentligheter, missförstånd och tvister samt på skäl för¬
öfrigt, som Öfverdirektören Styffe i sin yttrade särskilda mening för saken
anfört, och hvilka skäl äfven blifvit af styrelsen för Slöjdföreningen åbe¬
ropade, ett uttalande i sjelfva författningen af berörda grundsats vara på
sin plats, ehuru något åliggande för patentsökande att styrka sig vara upp¬
finnare naturligtvis icke kan föreskrifvas, utan hans uppgift i detta hän¬
seende bör, hädanefter som hittills, få gälla till dess motsatsen visas; och
torde alltså böra i författningen uttryckas, att endast uppfinnare, svensk
eller främmande, eller hans rättsinnehafvare, skall vara till erhållande af
patent berättigad. Af sakens beskaffenhet följer, att såsom uppfinnare må
kunna antagas endast viss namngifven person eller vissa namngifna per¬
soner, och att således icke, såsom styrelsen för Svenska Slöjdföreningen
synes haft för afsigt att ifrågasätta, samhälle, bolag, der ej detta består
af särskildt namngifna personer, som förklarat sig hafva samfäldt gjort
uppfinningen, eller sällskap kan betraktas såsom uppfinnare ; hvilket emellertid
icke hindrar, att, der uppfinnare visas hafva på sådan förening öfverlåtit
sin rätt, föreningen kan på grund deraf söka och undfå patent, liksom ock
gifvet är, att beviljadt och vid laga kraft behållet patent kan, med den
rätt, det för patenthafvaren medför, på dylik förening öfverlåtas.
6
§ 4. Att vid ansökning om patent å uppfinning, för hvars framställande
något slags afteckning jemte beskrifningen erfordras, ritning alltid skall in-
gifvas följer af sakens natur; men deremot lärer inlemnande af modeller
eller varuprof icke annat än för särskilda fall vara nödigt eller ens alltid
kunna åstadkommas; hvadan det vill synas lämpligt, att åliggandet härut¬
innan för patentsökande icke såsom nu skett i § 4 göres fullt likställigt
med åliggandet att ingifva beskrifning och ritning.
Då dels, enligt förslaget, de handlingar, medelst hvilka uppfinningen
skall framställas, böra genom patentmyndighetens försorg i hufvudsakliga
delar i tryck offentliggöras, och för sådant ändamål ett exemplar af be¬
skrifning och ritning, eller ritningar, måste till vederbörande för tryck¬
ningens verkställande aflemnas, dels vid patentbrefvet äfven ritningar, der
sådana skolat ingifvas, synas böra vara fogade, dels ett exemplar af an¬
sökningshandlingarna böra förvaras i patentmyndighetens arkiv, samt, derest
åstadkommandet af de för förstnämnda tvenne ändamål erforderliga hand¬
lingar skulle ske medelst kopiering vid patentmyndigheten, detta måste, i
synnerhet hvad angår ritningarna, nödvändiggöra anställandet hos embets-
verket af särskilda personer för dylikt arbetes utförande och föranleda en
icke obetydlig kostnad för statsverket, hvilket kan undvikas genom att
ålägga sökanden att sjelf ombesörja verkställandet af detta arbete, ett åläg¬
gande, som icke kan för honom medföra någon afsevärd olägenhet, så torde
höra bland bestämmelserna i § 4 meddelas föreskrift derom, att beskrif¬
ning och dertill hörande ritning, eller ritningar, öfver uppfinning, hvarå
patent sökes, skola ingifvas i tre exemplar,
g 5. Med afseende å hvad här ofvan blifvit erinradt derom, att endast
uppfinnare skulle vara till undfående af patent berättigad, torde, ur formel
synpunkt sedt, höra bland de i § 5 mom. 1 omförmälda anledningar till
afslag å patentansökning, äfven upptagas det fall, att sökanden icke be¬
hörigen anmält sig vara uppfinnare.
Derest den patentafgift, som första gången, eller vid ansökningshand-
lingarnes ingifvande, skall erläggas, varder bestämd att utgå med det be¬
lopp, Collegium vid § 7 skall i sådant hänseende föreslå, synes den i nyss¬
nämnda § 5 mom. 1 upptagna föreskriften om rätt för patentsökande att, om
patentansökningen varder utslagen, återfå hvad han kan hafva inbetalt ut¬
öfver hälften af första årets patentafgift böra i så måtto förändras, att be-
mälde sökande i det förutsatta fallet må ega återbekomma hvad han kan
7
hafva inbetalt utöfver en fjerdedel af den patentafgift, som skall vid an¬
sökningshandlingarnas ingifvande erläggas.
Då det icke kan vara afsedt eller i sin ordning, att bilagor af hvad
slag som helst skola jemnte beskrifningen å patenterad uppfinning i tryck
offentliggöras, torde uttrycket »bilagor» i nämnda § 5 mom. 2 höra full¬
ständigas till »erforderliga bilagor».
Det vid bestämmelserna i § 7 mom. 1 gjorda undantag för det fall, § 7.
som i § 9 åsyftas, eller att patentsökande utrikes före ansökningens in¬
gifvande här erhållit patent å samma eller väsentligen lika uppfinning, för¬
utsätter, att patentmyndigheten, bland annat, alltid skulle hafva eller kunna
hafva sig bekant berörda förhållande, hvilket, såsom lätt inses, ofta ej kan
ega rum, der patentsökande ej sjelf anmäler saken eller han vill densamma
fördölja; hvarjemte ock kan inträffa, att patentsökande erhållit patent å
uppfinningen i flere land äfvensom att patenttiden der icke samtidigt går
till ända. Af sådan orsak och på skäl, som vid § 9 än vidare skola an¬
föras, föreslår Collegium, att i nyssnämnda moment orden »i de fall, som
i 8 och 9 §§ omförmälas» må så förändras, att undantaget kommer att
gälla endast det fall, som med föreskriften i § 8 afses.
Bland de ökade utgifter, som till följd af förslaget skulle för patent¬
inrättningens vidmakthållande uppkomma, intaga kostnaderna för offentlig¬
görandet af beskrifningar och ritningar ett ganska väsentligt rum. Nu har
erfarenheten visat, att det största antalet af de beviljade patenten icke bibe¬
hållas vid gällande kraft under hela den medgifna patenttiden, och att ett
ganska stort antal af dem förfalla redan under de två första åren efter ut¬
färdandet. Har detta varit förhållandet innan någon patentafgift funnits
åsatt, så kan af sagda erfarenhet hemtas stöd för det antagandet, att med
åliggande att årligen betala en sådan afgift detta förhållande skall jem¬
förelsevis än oftare förekomma, och att således mången gång blott den af¬
gift, som skall erläggas vid ansökningens ingifvande, komme att inbetalas;
till följd hvaraf ofta nog kostnaderna för offentliggörandet af de handlin¬
gar, som höra genom att i tryck utgifvas bringas till allmänhetens känne¬
dom, icke skulle, der första afgiften sattes allenast till femtio kronor, kunna
genom denna afgift betäckas. Dertill kommer ock, att för de i § 8 före¬
slagna tilläggspatenten, i fråga om hvilka kostnaderna för offentliggörandet
af beskrifningar och ritningar , stundom kunna uppgå till lika högt belopp
som för dylika handlingar vid de ursprungliga patenten, afgift skulle erläg¬
gas endast en gång.
8
I betraktande häraf tillstyrker Collegium den förändring i afgifts-
beräkningen, att den afgift af femtio kronor för år under de två första
åren, hvilken förslaget upptager, måtte komma att på en gång för begge
åren, och således med etthundra kronor, med ansökningens ingifvande er¬
läggas. I sjelfva verket sker derigenom icke någon förböjning i den för
ursprungligen meddelade patent för de två första åren föreslagna afgiften,
under det att den vid ansökningens ingifvande då erlagda patentafgiften
jemväl komme att motsvara samma tid, inom hvilken uppfinningen i regeln
skulle vara bragd i utöfning. Finnes denna förändring böra vidtagas, skulle
detta påkalla en deraf föranledd förändring i innehållet äfven af momenten
2 och 3 i § 7.
§9. Å ena sidan följer af bestämmelserna i § 9, liksom af bestämmelsen
i § 7, mom. 1, att patentmyndigheten för alla händelser skulle hafva sig
bekant, om och när patentsökande utrikes erhållit patent å »samma eller
väsentligen lika uppfinning», för att kunna afgöra för huru lång tid pa¬
tentet skulle »meddelas», å andra sidan låter sig det i paragrafen med
afseende å patent, som förut erhållits, begagnade uttrycket »det förra pa¬
tentet» icke hänföras till annat förhållande, än att blott i ett land patent
å uppfinningen vore beviljadt, under det att likväl patentskydd för upp¬
finning kan vara och i verkligheten ofta är medgifvet i flere andra land,
innan patent å samma uppfinning här i riket sökes. Dels kunna dessa,
utrikes beviljade, patent vara utfärdade å olika tider, hvarigenom patentens
trädande i kraft i de särskilda landen icke infaller samtidigt, dels kan ock
inträffa, att ett eller flere af dessa patent förfaller eller förfalla före den
fastställda patenttidens utgång, hvadan det äfven af sådan anledning skulle
blifva betydelselöst att föreskrifva, det vid fastställandet af patenttiden kär
i landet skulle tagas hänsyn till återstoden af patenttiden i annat land.
Såsom bestämmelserna nu äro affattade, medgifva de derföre icke en följd¬
riktig tillämpning, och deras upptagande i en författning skulle i flera
hänseenden leda till förvecklingar, samt jemväl, och bland annat, påkalla
den oegentligheten, att, der det undantagsförhållande möjligen förekomme,
att visadt och kändt vore, att patent erhållits i utlandet, innan patent här
i riket söktes, patenttiden inom riket ofta nog, derest gmständigheterna i
afseende å patenttidens beräknande i annat land sådant föranledde, icke
kunde, såsom eljest vore afsedt, utsättas i hela år, utan måste derutöfver
beräknas äfven i månader och till och med i dagar.
Till undvikande af dessa motsägelser och olägenheter samt till verk-
9
ligt afhjelpande af det bristfälliga i den i § 5 af nu gällande patentförord¬
ning införda bestämmelsen, som skulle afse det internationella förhållandet
beträffande patents giltighet, synes det ifrågavarande stadgandet böra, med
uppställande, såsom utgångspunkt för patentets fortvaro, af den tid då pa¬
tent å uppfinningen i utlandet först meddeladas, innefatta endast föreskrift
derom att patent inom riket meddeladt å uppfinning, å hvilken patent dess¬
förinnan utrikes erhållits, icke må ega gällande kraft för längre tid än det
i annat land först beviljade patentet förblifver gällande. Det åsyftade
ändamålet skulle såmedelst tillfullo vinnas; och befogenhet att öfvervaka,
det patenthafvares tillgodonjutande af honom tillerkändt patentskydd icke
sträcktes utöfver den tid, hvartill detsamma genom nyss angifna stadgande
vore hegränsadt, tillkomme en hvar, som funne sin rätt af obehöriga anspråk
och åtgöranden i detta hänseende förnärmad.
På samtliga dessa skäl föreslår Collegium, att bestämmelserna i § 9
af förslaget må utbytas mot ett stadgande af följande innehåll: »Har nå¬
gon, som utrikes, i ett eller flere land, erhållit patent å en uppfinning,
derefter inom riket undfått patent å samma eller väsentligen lika upp¬
finning, må det senare patentet icke tillgodo njutas för längre tid än det i
annat land först meddelade patentet å uppfinningen förblifver gällande.»
Den i § 10 af förslaget ifrågasatta förändring i hvad nu, enligt §
6 af gällande patentförordning, är stadgadt om åliggande för patentsökande,
som icke är i riket bosatt, att hos det embetsverk, som handlägger patent-
ärenden, för sig ställa ett i riket bosatt ombud, som har att i allt hvad patent¬
frågan angår å hans vägnar tala och svara, och hvilken förändring innefattar,
att endast bevis om att ett sådant ombud blifvit stäldt skulle företes, samt
att ombudet skall hafva att i patentfrågan endast svara, synes icke vara af
beskaffenhet att höra vinna godkännande. Oafsedt att i paragrafen icke
finnes angifvet, hos hvem ombudet skulle ställas och af hvem beviset att
ombud blifvit stäldt skulle utfärdas, lärer det få antagas vara lämpligt, att
sj elfva fullmakten, behörigen affattad och styrkt, företes hos den embets¬
myndighet, som skall handlägga saken, hvilken bemyndigandet angår,
och dervid jemnväl har att granska fullmaktens beskaffenhet, liksom ock
påkalladt är, att fullmakten skall lyda å behörighet icke blott att för huf-
vudmannen svara, utan äfven att för honom tala; af hvithet senare det,
förutom i hvad angår sj elfva ansökandet om patent, hvithet väl måste be¬
traktas såsom hänförligt till hvad med Uttrycket »tala» förstås, äfven för
öfrigt, i motsats till hvad Kommitterade förmenat, ofta nog kan göras be¬
ifra. till Riksd. Prof. 1S84. T Sand. 2
§ 10.
10
§11 och
12.
Imf, då ombudet i saknad af sådant bemyndigande icke kan anses vara
befogadt, exempelvis, att, såsom ej sällan önskas och begäres, få göra än¬
dringar eller uteslutningar i eller tillägg till patenthandlingarnas innehåll,
eller, der sådant äskas, få återbekomma och utqvittera dessa handlingar, in¬
nan de varda till pröfning föredragna. Collegium hemställer således, att i
detta hänseende måtte bibehållas det stadgande, som härutinnan för närva¬
rande skall tjena till efterrättelse, hvilket skulle erfordra en deraf föranledd
förändring i nämnda § 10 mom. 1 och 2 äfvensom i § 13.
De i §§ 11 och 12 upptagna bestämmelser innebära likaledes eu
förändring i hvad nu är föreskrifvet, hvilken icke heller synes vara att för¬
orda, Att en blott anmälan af patenthafvare, att han fullgjort ett ålig¬
gande, i afseende å hvilket en underlåtenhet för honom medför patenträt¬
tens förlust, skulle kunna tillmätas något egentligt vitsord torde icke vara
öfverensstämmande med hvad eljest är stadgadt om beskaffenheten af laga
bevis. Utan att öfverskatta det verkliga värdet af det nu föreskrifna sät¬
tet att styrka, det utöfning af patenterad uppfinning kommit till stånd och
fortsättes, lärer detsamma likväl kunna och böra tillerkännas en annan be¬
tydelse än den, som i detta hänseende kan tilläggas en blott anmälan af
paten thaf var en sjelf. Dessutom är ordalydelsen i § 11 angående hvad af
denne skulle anmälas, eller »huruvida och i hvilket omfång lian inom riket
är i utöfning af den patenterade uppfinningen» sådan, att den saknar er¬
forderlig bestämdhet, honom till efterrättelse och vederbörande embetsmyn¬
dighet till säker ledning för sakens bedömande i fråga om den i § 22 om-
förmälda åtgärd. Vid en sammanställning af innehållet i nämnda § 11
med bestämmelserna i § 12 vill det i sjelfva verket synas, såsom om all
påföljd af underlåtenhet att iakttaga föreskriften att bringa uppfinningen i
behörig utöfning inom riket skulle varda beroende endast deraf, att sådant
åtal, som i § 18 må vara åsyftadt, komme att anställas; och dessa bestäm¬
melser torde jemnväl i öfrigt, såsom ock Öfverdirektören St}rffe i vissa de¬
lar, på angifna skäl, erinrat, svårligen kunna medföra den med dem afsedda
verkan. Af dessa bestämmelser synes dels medgifvandet att under viss tid
få nedlägga utöfningen både vara obehöfligt och kunna leda till ett kring¬
gående af författningen, dels det uppställda undantaget från påföljden af
försummad utöfning, att nemligen denna påföljd icke skulle inträda, derest
»patenthafvaren förmår visa giltig anledning till berörda underlåtenhet»,
vara egnadt att lemna ett utrymme för vilkorligheter vid författningens
tillämpning, som icke kan vara hvarken lämpligt eller önskvärdt. Den om-
11
ständigheten, huruvida patenthafvare utöfvat sin uppfinning oafbrutet under
hela året, eller om han blott under eu del af året varit i utöfning af upp¬
finningen, sjnes icke höra göras till föremål för några särskilda lag¬
bestämmelser. Hufvudsaken måste vara, att uppfinningen i behörigt om¬
fång inom riket utöfvats och utöfvas under hvarje år, sedan utöfningen
skolat taga sin början; och derest någon anledning, hvars egenskap af att
vara »giltig» skulle af domstol prof vas, finge förebäras såsom lagstadgad
ursäkt för underlåtenhet att bringa uppfinningen i utöfning, skulle tvifvels¬
utan lika talrika fall förekomma, då sådana anledningar af mångahanda
slag, exempelvis bristande tillgång å medel, m. m., åberopades, som det
för domstolarne skulle varda vanskligt att med enhet i förfaringssätt afgöra,
hvilken eller hvilka af anledningarna borde anses giltiga eller icke. Att,
på sätt i Öfverdirektören Styffes förslag äfven synes vara åsyftadt, till det
embetsverk, som hade att bevilja patent, förlägga befattningen med att
pröfva ansökning om befrielse från utöfningen af patenterad uppfinning
skulle för denna embetsmyndighet medföra enahanda vansklighet som för
domstolen i afseende å fråga om nyssnämnda anlednings giltighet. Skulle
något särskild^ af olyckshändelse eller dermed jemnförlig orsak föranledt,
förhållande, som omöjliggjorde, eller i synnerligt hög grad försvårade ut-
öfningens bringande till stånd eller fortsättande, inträffa, kunde fråga om
uppskof härutinnan få, genom underdånig ansökning i ämnet, underställas
Kongl. Maj:ts egen Nådiga pröfning. Deremot synes patentmyndigheten
kunna hädanefter som hittills tillerkännas behörighet att vid ansökning om
patent, på särskild framställning, medgifva, i den mån uppfinningens be¬
skaffenhet och omfattning dertill föranleda, anstånd med uppfinningens för¬
sättande i utöfning högst två år.
Hvad angår den omfattning, i hvilken uppfinningen skulle bringas i
utöfning och patenthafvaren borde styrka utöfningen ega rum, torde denna
omfattning böra bestämmas så, att den afsåge ej mindre, att patenthafva¬
ren vore i »full» utöfning af uppfinningen och således icke blott i en viss
del eller i vissa delar utöfvade densamma, än äfven att utöfningen egde
rum i något väsentligare omfång, hvilket senare skulle, med iakttagande af
att i uttrycket ej inlades en alltför vidsträckt mening, kunna, såsom Öfver¬
direktören Styffe ifrågasatt, betecknas dermed, att utöfningen skulle vara
»yrkesmässig».
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föreslår Collegium, att i
stället för de i §§ 11 och 12 upptagna bestämmelser måtte meddelas stad-
12
ganden i det syfte: att patenthafvare skall inom två år från den dag pa¬
tentet utfärdades hafva bragt den patenterade uppfinningen i full och yrkes¬
mässig utöfning inom riket, dock att patentmyndigheten må ega att vid
patentets beviljande, på derom gjord framställning, och i den mån upp¬
finningens beskaffenhet och omfattning sådant föranleda, utsträcka nämnda
tid till högst fyra år; att patenthafvare skall före utgången af den sålunda be¬
stämda tiden hos patentmyndigheten behörigen styrka sig vara inom riket
i full och yrkesmässig utöfning af den patenterade uppfinningen; samt att
af patenthafvaren sedermera skall före utgången af hvarje efterföljande pa¬
tentår likaledes styrkas, att han är inom riket i full och yrkesmässig ut¬
öfning af den ifrågavarande uppfinningen; och att, der något af dessa pa-
tenthafvarens åligganden icke fullgöres, patentet skall vara förverkadt.
§ is. Enär de fall af underlåtenhet att ställa ombud, som i §§ 10 och
13 omförmälas, lära vara af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet, torde
stadgandet om påföljden i § 13 höra gifvas enahanda innehåll, som mot¬
svarande stadgande i § 10, sådant detta här ofvan blifvit ifrågastäldt.
§ 15. Ehuru det i § 15 mom. 1 åsyftade skydd mot patenthafvares an¬
språk torde, åtminstone i de allra flesta hänseenden, följa redan af inne¬
hållet i § 3 jemfördt med innehållet i 2:dra punkten af § 17, så synes
någon olägenhet icke höra härflyta från ett bibehållande äfven af den i
sagda moment förekommande bestämmelse.
§17. Med afseende å hvad ofvan blifvit föreslaget angående uttalande af
den grundsats, att endast uppfinnare skall vara till erhållande af patent
berättigad, torde den i den nyssnämnda 2:dra punkten af § L7 förekom¬
mande bestämmelsen höra gifvas eu sådan utsträckning, att på grund deraf
enhvar, som funne den, hvilken undfått patent, hafva oriktigt uppgifvit
sig såsom uppfinnare, må, i likhet med hvad nu är stadgadt, ega föra
talan om patentets ogillande.
§ 18. Vinner hvad i fråga om förändring af innehållet i §§ 11, 12 och
13 här ofvan blifvit hemstäldt nådigt godkännande, skulle detta föranleda
ett angifvande i den i § 18 upptagna bestämmelsen, att den der afsedda
talan må föras äfven i de fall, de här omförmälda förändringarna angå.
§ 20. I nu gällande patentförordning äro i § 1 meddelade positiva och
direkta bestämmelser i fråga om de rättigheter, beviljadt patent medför.
I förslaget deremot finnas dessa rättigheter endast negativt och indirekt
angifna genom de i § 20 upptagna stadganden om förbud för annan att,
utan patenthafvares medgifvande, i viss särskildt nämnd omfattning till¬
13
verka eller till salu hålla vara eller använda tillverkningssätt, hvarå patent
inom riket åtnjutes.
Mot den i berörda § 20 mom. 1 förekommande bestämmelse att
sagda förbud skulle gälla endast för det fall, att den i momentet åsyftade
verksamheten öfvades »yrkesmässigt», i följd af hvilken bestämmelse, den
der eger en motsvarighet äfven i Tyska patentlagen, förbudet icke skulle
träffa åtgärden att för eget behof tillverka vara eller använda tillverknings¬
sätt, hvarå patent åtnjutes, kan utan fråga erinras, att den, såsom ock
Styrelsen för Svenska Slöjdföreningen anmärkt, lemnar tillfälle öppet, eller
rum för möjlighet, att i ej oväsentlig mån för patenthafvare förringa värdet
af hans patent; och ehuru det visserligen å andra sidan icke häller låter
sig förnekas, att olägenheter och förvecklingar kunna uppstå genom patent¬
hafvare tillerkänd behörighet att göra sin uteslutande rätt att tillverka en
vara eller använda ett tillverkningssätt gällande äfven inom områden, der
vidtagandet af åtgärder och förefallande bestyr icke äro i egentlig' mening
till industriel verksamhet hänförliga, synes dock anledning förekomma att
ifrågasätta, huruvida den omförmälda begränsningen »yrkesmässigt» må
kunna utgå. Vid det förhållandet, att meddeladt patent å uppfinning fort¬
farande skulle, med framställande af dennas beskaffenhet, offentliggöras, och
den omständigheten att uppfinningen är patenterad sålunda hör kunna an¬
tagas varda bragt till allmänhetens kännedom, torde skäl icke heller saknas
att ifrågasätta, huruvida det medelst ordet »veterligen» i mom. 2 af para¬
grafen gjorda förbehåll kunde, beträffande öfverträdelse af förbudet i fråga
om tillverkning af patenterad vara och användande af patenteradt tillverk¬
ningssätt, uteslutas, hvilket torde vara befogadt företrädesvis i hvad angår
den, som må finnas »yrkesmässigt» öfva en slik tillverkning eller använda
ett slikt tillverkningssätt. Att för behörighet att »till salu hålla» varor,
å hvilka patent inom riket är gällande, skulle erfordras patenthafvares med¬
gifvande lärer väl icke vara afsedt att tagas i annan mening, än att varorna
skola vara i behörig* ordning tillkomna och således enligt patentförfattningen
till försäljning lofgifna.
Beträffande det i paragrafen föreslagna minimibeloppet af böter för
öfverträdelse af förbudet, vill det synas, som om detta belopp, åtminstone
derest ett bibehållande af den förenämnda inskränkningen af förbudet till
»yrkesmässigt» utöfvande af uppfinningen möjligen skulle ifrågakomma,
skäligen kunde och borde, på sätt jemn väl Styrelsen för Svenska Slöjdföre¬
ningen förordat, höjas till ett hundra kronor, eller till det belopp, hvilket
14
i nu gällande patentförordning är såsom minimum af böter för intrång i
patenträtt stadgadt; hemställande Collegium för öfrigt, huruvida i para¬
grafen må upptagas stadgande äfven derom, att den, som gjort sig skyldig
till förbrytelse emot hvad i paragrafen är föreskrifvet, skall förpligtas att
gälda skada, som af förbrytelsen uppstått.
Den i fråga om innehållet af § 13 här ofvan föreslagna förändring-
skulle erfordra, att hänvisning äfven till den dermed afsedda bestämmelsen
infördes bland de i § 20 mom. 1 gjorde undantagen från det förbud
samma moment innefattar.
§ 22. I afseende å föreskrifterna i § 22, skulle de vid §§ 11 och 12
föreslagna förändringarna påkalla, det ordföljden »att om uppfinningens ut¬
öfning göra anmälan», blefve utbytt mot en bestämmelse, lämpad efter
sagda förändringar, och sålunda angifvande, att förhållandet anginge patent-
hafvares underlåtenhet att behörigen styrka, att han vore inom riket i
full och yrkesmässig utöfning af uppfinningen.
||och Uti §§ 23 och 24 stadgas, hurusom till pröfning af ansökningar
om patent skall bildas inom Collegium en särskild afdelning, bestående af
två dess ledamöter och tre i tekniska ämnen kunnige män, dem Konungen
för viss tid förordnar, och att å denna patentafdelning ej må fattas beslut,
der ej minst en af Collegii ledamöter och två af de särskildt förordnade
äro tillstädes; men hvarken här eller annorstädes i författningsförslaget är
det förhållande, hvari nämnda afdelning är af sedd att stå till Collegium,
med tillräcklig tydlighet och noggrannt uttryckt, helst som, bland annat,
intet säges om hvem, Afdelningen eller Collegium, skall underskrifva och
utfärda patentbrefven, och, medan, jemlikt ifrågavarande §§ pröfnings- och
beslutanderätten i afseende å patentfrågor synes vara förlagd uteslutande
till Afdelningen, § 5 tyckes deremot gifva vid handen, att Collegium så¬
som sådant äfven skall ega pröfningsrätt.
Collegium, som delar kommitterades åsigt om lämpligheten och nöd¬
vändigheten deraf att, såvida patentärenden skola fortfarande tillhöra Col¬
legium, en särskild afdelning derinom, vid hvilken tekniskt bildade personer
anställes, varder till dessa ärendens behandling inrättad, samt jemväl före¬
ställer sig, att antalet af nämnda tekniska personer icke, med afseende på
mångfalden och de olika arterna af förekommande industriela uppfinningar,
hvarå patent sökas, ens för det närvarande bör bestämmas till färre än tre,
anser sig böra i underdånighet tillkännagifva, huru, enligt Collegii förme¬
nande, nämnda afdelning, den5* der torde kunna benämnas Patentbyrån,
15
lämpligast må, med hänsyn till åligganden och befogenhet, uti Collegium
inordnas.
Enär det måste vara med sakens natur mest öfverensstämmande, att
ansökningar om patent å uppfinningar, hvad det tekniska deraf vidkommer,
varda af den särskilda afdelningen, i hvilken flertalet skall af tekniskt
bildade personer bestå och Collegii ledamöter, hos Indika tekniska insigter
lära. icke kunna med skäl alltid förutsättas, blott utgöra ett mindre tal,
slutligen pröfvade, synes det mindre följdriktigt, ej blott ätt ansökningarna
i berörda afseende skulle, sedan de en gång varit föremål för Afdelningens
pröfning, underkastas ytterligare behandling i Collegium, dervid de sak
kunniges beslut skulle kunna ändras, men äfven att Collegium, som blott
genom delegerade tagit del i ärendenas handläggning, skulle i sin helhet
underskrifva patentbrefven. Rättast synes att Afdelningen bör bära hela
ansvaret för sina åtgöranden och till uttryck af sådant ansvar, underskrifva
de patentbref som utfärdas. Nu innebär likväl ett patentärende visserligen
hufvudsakligast tekniska saker, men derjemte, om än till en underordnad
del, äfven någonting rent formelt och administrativt, för tillgodoseendet af
hvars fordringar Collegium föreställer sig, att vissa dess ledamöter föreslagits
skola å patentafdelningen deltaga. Då med dennas sammansättning emeller¬
tid möjligen kunde inträffa, att sistnämnde ledamöter, hos hvilka sakkun¬
skap uti förevarande afseende lärer kunna påräknas, blefve af de tekniske
bisittarne öfverröstade, synes böra stadgas, att, derest i berörda del skilj¬
aktiga meningar emellan Collegii ledamöter, å ena sidan, och de tekniske
bisittarne, å andra sidan, eller ock emellan förstnämnde ledamöter inbördes
å Afdelningen uppstå och icke kunna sammanjemkas, ärendet, hvad mer-
berörda del vidkommer, skall underställas Collegii pröfning och afgörande,
innan patentbref utfärdas. Detta utfärdande synes derefter då, liksom i
alla öfriga fall, böra ske genom patentafdelningen, hvarvid dock, för be¬
tecknande af dennas beroende af Collegium, patentbrefven torde böra på
Kong!. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegii vägnar och under dess sigill
af patentbyrån underskrifvas.
Skälet till det sålunda förordade tillväga gåendet är emellertid icke
endast, att patentbyrån må behörigen känna och jemväl i allmänhetens ögon
bära ansvaret för patentärendenas hufvudsakliga behandling, ehuru otvifvel¬
aktigt a denna omständighet maste fästas stor vigt, utan ock att ärendenas
handläggning på sådant sätt bör, enligt Collegii åsigt, icke obetydligt vinna
i enkelhet och tidsbesparing. Tv, derest den särskilda afdelningen blott
16
till Collegium ingåfve skriftligt yttrande öfver en patentansökning och
denna sedermera komme att i allt öfrigt af Collegium behandlas, skulle,
för så vidt Collegium kan inse, följden blifva, att samma ärende utgjorde
föremål för tvefald föredragning och intoges uti tvenne protokoll, först i Af-
delningens, hos hvilken, enär dervarande flera ledamöter kunna i ämnet
hysa olika åsigter, ett protokoll lärer i alla fall böra föras, och vidare i
Collegii protokoll. Det torde äfven böra tagas i nådigt öfvervägande, hu¬
ruvida ej för ytterligare besparing af tid, med antagande af hvad Colle¬
gium här ofvan föreslagit om afdelningens underställande till Collegii pröf¬
ning af formfrågor rörande patent, skulle under alla omständigheter vara
tillfyllestgörande, att endast en af Collegii ledamöter ålägges att å afdel-
ningen deltaga.
Då till afdelningens åligganden skulle höra ej mindre pröfningen af
alla patentansökningar och utfärdandet af patentbref, utan ock förandet af
patentregister med deri erforderliga anteckningar angående patents förfal¬
lande eller öfverlåtelse äfvensom bestyret med kungörandet i den officiela
tidningen om beviljade och förfallna patent samt offentliggörandet genom
tryck af patentbeskrifningarna jemte erforderliga bilagor i hufvudsakliga
delar, synes redan deraf otvetydigt framgå, att icke riuga arbetskrafter äro
till bestridandet, af dessa göromål af nöden. Och enär ytterligare tillkom¬
mer, att å afdelningen ej mindre måste föras protokoll och uppsättas samt
expedieras sådana utlåtanden, som det enligt § 25 åligger patentafdelnin¬
gen att afgifva, än äfven, om med patentinstitutionen skall vinnas i någon
fullständigare mån det gagn för den inhemska industrien, som åsyftas, bör
finnas eu sakkunnig tjensteman, hvilken ordnar och har uppsigt öfver pa¬
tentarkivet samt kan tillhandagå allmänheten med nödiga upplysningar derur
af fierehanda slag, bland annat, då till exempel person söker utfinna någon
ny metod för en varas tillverkning, om de uppfinningar i angifven syft¬
ning, hvilka redan blifvit här i riket eller utrikes patenterade, synes det
Collegium, att antalet af de tjenstemän, som borde å patentbyrån anställas
med afsigt att åt dem gifva full sysselsättning, svårligen kan sättas till
mindre än två, nemligen en sekreterare eller notarie och en arkivarie, med
den fördelning af göromålen dem emellan, som uti en blifvande arbetsord¬
ning komme att närmare bestämmas. Att uppdraga bestridandet af nämnda
göromål åt Collegii nuvarande tjenstemän, hvilkas tid för visso är tillräck¬
ligt upptagen af desses hittills häfda åligganden, och af hvilka särskild!
Collegii sekreterare är mer än billigt öfverhopad af göromål och derför
17
lärer skäligen kunna behöfva flen lindring deri, som af patentbrefvens ut¬
färdande genom byrån blefve en följd, lärer, oafsedt nu antydda omstän¬
digheter, dessutom med behörigt aktgifvande på sakförhållanden icke vara
görligt. På sådana grunder anser sig Collegium böra i sammanhang med
detta sitt utlåtande öfver ifrågavarande förslag till förordning angående
patent, underdånigst fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamheten å nödvän¬
digheten att i nåder bereda erforderliga medel för aflönande af ofvanberörda
tjensteman å patentbyrån; hvarjemte, då en lokal, hvarest såväl beskrif-
ningarne å här i riket meddelade patent med dertill hörande ritningar och
modeller eller varuprof samt hvad af dylik art från främmande land rörande
der utfärdade patent kan förvärfvas, som ock de industriela mönster och
modeller samt varumärken, för hvilka jemlikt ifrågakomna särskilda författ¬
ningar skydd beviljas, jemte nödig literatur i sådana ämnen, må på ett
ändamålsenligt sätt kunna förvaras och för allmänheten hållas tillgängliga,
varder af behofvet oundgängligen påkallad, Eders Kongl. Maj:t täcktes vara
betänkt på att i nåder låta för anskaffande af en dylik lokal vidtaga erfor¬
derliga åtgärder.
Ltdrag af det hos Collegium vid ärendets slutliga handläggning förda
protokoll, innefattande yttrad särskild mening i en till ärendet hörande fråga,
bifogas i underdånighet, och Collegium framhärdar med djupaste vördnad,
Stormäktigste, Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maj:ts
S. J. Stenberg.
Stockholm den 18 Juni 1880.
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar
C. Fr. Wcern.
L. S.
./. Meijer.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1884. 7 Sand.
B
18
Utdrag af protokollet hos Kongl. Maj:ts och
Rikets Commerce- Collegium den 18
Juni 1880.
Närvarande:
Herr t. f. Presidenten.....Waern,
Herrar Commerceråden.....af Ström,
Grönlund.
Stenberg,
Adjungerade ledamoten, Sekreteraren Hegardt.
Sedan Kongl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt Kongl. Collegium
att, efter vederbörandes börande afgifva underdånigt utlåtande i anledning
af ett af dertill i nåder förordnade Kommiterade den 6 November 1878
till Kongl. Maj:t afgifvet betänkande angående, bland annat, patentskydd,
med dervid fogadt förslag till förordning angående patent, samt, efter det
infordradt yttrande i ämnet från Styrelsen för Svenska Slöjdföreningen till
Collegium inkommit, ärendet blifvit, på föredragning af Herr Commerce-
rådet Stenberg, vid flere särskilda sammanträden af Collegium handlagdt,
dervid äfven dels förebafts en till Collegium medelst nådig remiss öfver-
lemnad underdånig framställning i ämnet af \V. Wenström med flere, dels
anmälts vissa af Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Civildepartementet
till Collegium aflemnade, till bemälde chef af Civilingeniören L. A. Groth
ingifna, handlingar angående en i Paris år 1878 hållen kongress för öf-
verläggningar rörande industriel eganderätt; så afslutades nu granskningen
af nämnda förslag till förordning angående patent, hvarefter Collegium
beslöt underdånigt utlåtande af innehåll, som registraturet utvisar.
Under öfverläggningen i ämnet hade Herr Commercerådet Stenberg,
beträffande den del af ärendet, som afsåges i §§ 23, 24 och 25 af berörda
förslag till förordning, yttrat en mening skiljaktig från den hvarom Col-
legii flertal i denna del nu sig förenat, samt dervid anfört följande, hvilket
af honom nu åberopades, nemligen:
»Huru än den embetsmyndighet, som skall handlägga patentärenden,
må komma att anordnas, erfordras, från den synpunkt sedt, ur hvilken
patentväsendet blifvit i förslaget betraktadt, för dessa ärendens ändamåls¬
19
enliga behandling, saväl författningskunskap och embetsmannaförfarenhet
som tekniska insigter. För beredandet af tillfälle att tillgodogöra sig sist¬
nämnda slags insigter är nödigt, att vid embetsmjndigheten finnes tillgång
å lämpliga, i tekniska ämnen särskildt sakkunnige personer. Men liksom
de, af Indika författningskunskapen och embetsmannaförfarenheten skola
representeras, icke torde böra åläggas att befatta sig med annat än hvad
till deias område hörer, sa och da syftet med de tekniska fackmännens
anställande icke häller kan vara annat, än att de skulle taga befattning
allenast med de detaljer af patentärendena, i hvilka de äro sakkunnige,
och för hvilkas utredande och bedömande de äro särskildt anställde, eller
den rent tekniska delen af nämnda ärenden, synas dessa personer icke böra
tagas i anspråk för, eller gifvas i uppdrag att inlåta sig på, handläggan¬
det af frågor i ämnet, livilka icke äro till föremålen för den påräknade
sakkunskapen hänförliga.
Genom vidtagandet af eu sådan anordning, som den i §§ 23 och
24 af förslaget ifrågaställda, samt bildandet af den derstädes omförmälda
»särskilda afdelning», i fråga om hvars befattning med patentärenden för
öfrigt icke är i förslaget lemnad annan antydan, än att den vore afsedd för
»pröfning af ansökningar om patent», under det att, bland annat, icke är
angifvet af hvem, antingen af Commerce-Collegium eller af den särskilda
af delningen, patentbrefven borde utfärdas, skulle emellertid inom nämnda
afdelning icke blott Collegii ledamöter eller ledamot deltaga i beslut an¬
gående rent tekniska frågor och dertill, så vidt de tekniska fackmännen
stannade i olika meningar angående sådana frågor, för vissa fall nödgas i
dem afgifva utslagsröst, samt de tekniskt sakkunnige deltaga i beslut angå¬
ende detaljer, som icke tillhörde dessa frågor, utan, enär antalet af de
»särskildt förordnade», eller de »i tekniska ämnen kunnige män», alltid
komme att inom afdelningen vara det öfvervägande, besluten äfven i rent
administrativa frågor i regeln komma att af de tekniske fackmännen
af göras.
Jag föreställer mig, att saken kunde på ett lämpligare och äfven
enklare sätt ordnas, om vid den embetsmyndighet, vare sig Collegium eller
någon annan, som skulle handlägga patentärenden, anställdes ett behöfligt
antal i tekniska ämnen kunnige, för viss tid förordnade män, med ålig¬
gande att, under tjenstemanna-ansvar, i tekniskt hänseende granska de
till embetsmyndigheten inkomna patenthandlingar och deröfver i berörda
hänseende afgifva de yttranden, till hvilka omständigheterna funnes för-
20
anleda, hvarefter dessa yttranden kunde, i livad anginge den nämnda tek¬
niska delen af saken, lägges till grund för embetsmyndiglietens beslut i
ärendet; hvilket beslut sedermera komme att i embetsmyndiglietens namn
eller å dess vägnar expedieras. Antalet af bemälde sakkunnige synes, med
afseende å mångfalden af de olika föremål, å hvilka patent kan sökas,
böra till en början, på sätt Kommiterade föreslagit, bestämmas åtminstone
till tre; hälst det äfven lärer böra tillhöra desse sakkunnige ej mindre att
bedöma hvad af inkomna beskrifningar å uppfinningar är nödigt att, vid
det åsyftade offentliggörandet af uppfinningarna, för dessas nöjaktiga fram¬
ställande i tryck upptaga, samt att, i händelse dervid i någon del en sam¬
manfattning eller ett förtydligande af en beskrifning skulle erfordras, en
dylik åtgärd verkställa, än ock för öfrigt afgifva de upplysningar och ytt¬
randen, som af vederbörande kunde, beträffande tekniska, till patentväsen¬
det hörande frågor af dem äskas. För det fall, att prof ningen af patent¬
ansökningar och beviljandet af patent, med de till dylika ärenden hänför¬
liga bestyr, skulle finnas böra fortfarande af Commerce-Collegium omhän-
derhafvas, synes föredragningen af dessa ärenden kunna, sedan den nyss¬
nämnda granskningen i tekniskt hänseende blifvit af merabemälde sak¬
kunnige verkställd och yttranden i ämnet af dem afgifvits, på enahanda
sätt som öfriga till Collegii handläggning hörande ärenden, af en bland
Collegii ledamöter bestridas, dock utan att den rent tekniska delen af saken
gjordes till föremål för pröfning å Collegii sida i annan män, än att der¬
vid tillsåges, det afgifvet yttrande innehölle hvad detsamma i och för för¬
fattningens tillämpning borde innehålla.
Att då, vid utförandet af den, de tekniske fackmännen åliggande
granskning, skäl till anmärkning mot beskrifning och ritning eller ritnin¬
gar, eller ock mot sjelfva uppfinningens beskaffenhet, förekomma, jemväl
det väsentligaste af anledningen eller anledningarna till anmärkningen skulle
behörigen antecknas lärer vara gifvet; men detta synes ej påkalla någon
anordning af särskild protokollsföring i vanlig mening, hälst fackmännen
sjelfve lära vara bäst i tillfälle att nöjaktigt äfven i skrift upptaga an-
märkningsanledningarna. Af någon synnerlig omständlighet vid de förbe¬
rörda yttrandenas uppsättande synes icke häller göras behof. Det är en¬
dast sjelfva resultatet af de tekniska fackmännens granskning, som för
Collegium vore behöfligt att känna; och detta resultat kunde i all korthet,
i allmänhet till och med genom ifyllandet af för ändamålet anordnade
tryckta blanketter angifvas, så att någon vidlyftighet vid affattandet af
21
dessa yttranden ingalunda erfordrades. Skulle skiljaktiga meningar hos de
tekniske fackmännen någon gång uppstå, synas de äfven derom sjelfve
kunna göra nödig anteckning. Som det emellertid för främjandet af sakens
bestämmelse är af vigt att hafva på ett ställe sammanförda och ordnade
alla patentväsendet angående handlingar och afteckningar äfvensom dit¬
hörande modeller och varuprof, hvilka handlingar, afteckningar och effek¬
ter böra hållas för allmänheten tillgängliga, påkallas häraf en för detta
ändamål lämplig lokal, der berörda samlingar kunde inrymmas, och i hvil¬
ken lokal likaledes kunde förvaras de, under förutsättning att ifrågastäldt
skydd för mönster och modeller samt varumärken varder under en eller
annan form beviljadt, i sådant hänseende uppkommande samlingar af dit¬
hörande effekter och afteckningar. Tillika måste det blifva af nöden att
anställa en tjensteman dels för upprättandet och förandet af behöfliga re¬
gister så öfver beviljade patent, med upptagande af hvad i fråga om dem
bör antecknas, m. m., som öfver mönster och varumärken, dels för vårdan¬
det och tillgänglighållandet för allmänheten af här omförmälda handlingar
och effekter, af hvilka så väl de med patentansökningar ingifna beskrifnin-
gar och ritningar som ock samlingarna af mönster och varumärken tvifvels¬
utan komma att, oaktadt föremålens bekantgörande genom tryck, af allmän¬
heten i ganska vidsträckt omfattning, för jemförelse!’ och inhemtande af när¬
mare kännedom i öfrigt om föremålen, begagnas. Då det derjemte måste
vara af fördel, att den person, hvilken dessa bestyr skulle åligga, jemväl
hade befattning med hvad till patentärendens expedierande hörde samt dy¬
medelst kunde, genom att få odeladt egna sig åt sysselsättningen med dessa
bestyr och ärenden, varda såväl med alla detaljer af densamma mera för¬
trogen, som ock bättre än eljest i tillfälle att med upplysningar i ämnet
gå allmänheten tillhanda, synes det mig vara att förorda, att bemälde tjen¬
steman skulle vid föredragning af patentärenden hos Collegium föra proto¬
kollet samt uppsätta och ombesörja expedierandet af patentbrefven; hvari¬
genom äfven skulle beredas den sekreterare, som hittills haft expeditionen
af dessa bref sig ålagd, en, med afseende å hans öfriga göromål, behöflig
lättnad. Enär alltså ifrågavarande tjensteman skulle med befattningen att
upprätta och föra de särskilda, en synnerlig noggrannhet fordrande, registren
samt att vårda och tillhandahålla allmänheten samlingarna, förena göromål
äfven som protokollsförande och sekreterare för berörda ärenden, samt dessa
bestyr måste anses komma att upptaga hela hans arbetstid och dertill, såsom
antydt blifvit, äro i vissa delar af ganska grannlaga beskaffenhet, synas
22
hans aflöningsförmåner ock böra med hänsigt till samtliga dessa omständig¬
heter och de på honom ställda anspråk bestämmas.
För att gifva en benämning åt sammanfattningen af de arbetskrafter,
som hade att utföra hvad, å ena sidan, de i tekniska ämnen sakkunniga
männen samt, å andra sidan, nyss omförmälde tjensteman skulle hafva att
ombesörja och förrätta, kunde i sådant hänseende väljas namnet: Patent¬
kontor eller Patentbyrå. I detta kontors eller denna hyrås lokal skulle då
såväl de tekniske fackmännen sammankomma för handläggande af dem till¬
hörande delar af patentärendena, som den ifrågavarande tjenstemannen hafva
sin arbetsplats; hvarjemte i samma lokal skulle finnas att tillgå, förutom
ofvannämnda samlingar, jemväl de tryckalster i ämnen rörande patentväsen¬
det och tekniska uppfinningar samt mönsterskydd och varumärken, hvilka
må pröfvas erforderliga eller kunna af vederbörande inom eller utom lan¬
det till Collegium insändas.
I den mån patentärendenas antal må komma att ytterligare tilltaga
och de förberörda samlingarna må ökas, eller omständigheterna i öfrigt må
dertill föranleda, torde äfven kunna varda behöfiigt att vid patenkontoret
eller patentbyrån jemväl anställa en tekniskt bildad assistent, för att gå
allmänheten tillhanda med förevisande af och redogörande för modeller och
ritningar m. m., samt handhafva de å kontoret eller hyrån befintliga tryck¬
alster äfvensom föra ändamålsenligt anordnad förteckning eller katalog
öfver dessa alster; och skulle en sådan assistent finnas höra redan från
början anställas, har jag för min del icke något att deremot erinra.
Hvad slutligen beträffar de i § 25 af förslaget omförmälda förfråg¬
ningar, följer af det redan anförda, att de af dylika förfrågningar föran¬
ledda utlåtanden skulle, så vidt saken angår tekniska ämnen, af de i
dessa ämnen kunnige männen afgifvas, för att af Collegium vederbörande
tillställas.»
Den af Herr Commercerådet Stenberg yttrade skiljaktiga mening
hade biträdts af adjungerade ledamoten, sekreteraren Hegardt, hvilken nu
för sin del likaledes åberopade hvad sålunda blifvit anfördt.
In fidem
B. Fock.
23
II.
Till Kongl. Majt:s och Rikets Kommers-Kollegium.
Med anledning af att Kongl. Kommers-Kollegium i brefvet den 4
Februari 1879 på nådig befallning anmodat Styrelsen för Svenska Slöjd¬
föreningen att afgifva utlåtande öfver det förslag till förordningar angående
patentskydd samt skydd för industriela mönster och modeller samt varu¬
märken,^ som afgifvits af dertill i nåder förordnade komiterade, får Sty¬
relsen till en början meddela, att hon för granskning af dessa frågor till¬
satt tvenne Komitier, nämligen en för patentfrågan och en för frågan
beträffande skydd för mönster och modeller samt varumärken, och att i
den förra Komiten hafva såsom ledamöter arbetat: Herr Rådmannen A.
Ulrich, Herr Professoren (i. K. Dahlander samt Herrar Ingeniörerna L. A.
Groth och E. A. Wiman; och såsom ledamöter i den senare: Herr Majo¬
xen A. Björkman, Herr Fabri ks i dkaren Carl Ai'nbei’g, Herr Ecktorn Mag¬
nus Isaeus, Herr Brukspatronen G. H. Stråle samt Häradshöfdingen Claes
Westman.
Det är på dessa Komitéers, till Styrelsen afgifna utlåtanden, som
Styrelsen hufvudsakligen grundat sitt eget. Som imellertid begärda upp¬
lysningen från Tyskland först i dagarne kommit Styrelsen tillhanda och
derigenom uppskof föranledts i behandlingen af en vigtig fråga inom mön¬
sterskyddet, och det kommit till Styrelsens kännedom, att Kongl. Kolle¬
gium med det föista ämnar till behandling föi'etaga föx-slaget till förordning
24
angående patentskydd, får Styrelsen härmed öfverlemna sitt utlåtande rörande
denna fråga under vördsam anhållan om några dagars uppskof med afgif-
vandet af sitt betänkande rörande frågan om skydd för industriela mön¬
ster och modeller samt varumärken.
Särskilda meningar af Professor Dahlander äfvensom af Öfverdirektör
Elworth och Litografen Ström bifogas, hvarjemte medföljer ett exemplar af
det i Styrelsens utlåtande åberopade betänkande, som en af Slöjdföreningen
år 1877 tillsatt patentkomité afgifvit.
Slutligen anhåller Styrelsen få meddela, att Herr Ordförande Stats¬
rådet von Ehrenheim, såsom tillhörande den Kongl. Komitén, ej ansett
sig böra i Styrelsens öfverläggningar rörande förevarande ärenden deltaga.
Å Svenska Slöjdföreningens Styrelses vägnar:
Alf Björkman.
Föreningens v. Ordförande.
Stockholm den 31 Okt. 1879.
J. O. Andersson.
25
Utlåtande i anledning af förslaget till förordning angående
patent, afgifvet af Svenska Slöjdföreningens Styrelse
den 31 Oktober 1879.
Till en början går Styrelsen att uttala sin åsigt, rörande rättmätig
heten och lämpligheten af patentskydd i allmänhet och särskilt hvad vår
land beträffar; och får Styrelsen i detta hänseende, i full öfverensstämmelse
med flertalet ledamöter af den Kongl. Komitén, förklara, att hon anser att
uppfinnarens förtjenstfulla, ofta med stora uppoffringar förbundna arbete,
omsorgen om samhällets genom nyttiga uppfinningars införande mägtigt
främjade ekonomiska utveckling, samt ett följdriktigt fortgående på den
väg, vår lagstiftning redan beträdt, och på hvilken den synes vara i be¬
grepp att taga ytterligare steg, påkalla att patentinrättningen ordnad efter
tidsenliga grunder må ega fortfarande bestånd i vårt land.
Hvad åter angår de grunder, på livilka patentlagstiftningen bör byg¬
gas och de närmare bestämmelser rörande densamma, som i vårt land böra
blifva gällande, skilja sig Styrelsens åsigter i några punkter från den Kongl.
Komiténs. Denna skilnad är emellertid icke större, än att hon anser sig
böra förorda, att det af nämnde Komité utarbetade förslag till förordning
angående patent lägges till grund för en ny patentlag, ehuru med de för¬
ändringar, som i det följande skola angifvas.
Vid granskningen af den Kongl. Komiténs förslag har Styrelsen ta¬
git i betraktande så väl det förslag till ny patentlag, hvilket blifvit år
1877 afgifvet af eu af Svenska Slöjdföreningen tillsatt Komité och den
Kongl. Komitén meddeladt, som ock främmande länders patentlagar samt
de åsigter och erfarenheter rörande patentväsendet, som af patentkongres¬
sen i Wien 1873 och i Paris 1878 blifvit af sakkunnige män meddelade.
1 §•
Ingen förändring föreslås.
Bih. till Riksd. Prof. 1884. 7 Sami.
4
26
2 §.
Den Kongl. Komitén har föreslagit att, om uppfinning afser alster,
som på kemisk väg eller genom blandning af särskilda ämnen framställas,
patent ej må meddelas å sjelfva varan, utan endast å ett särskildt sätt för
dess tillverkning. Mot detta förslag har likväl en af den Kongl. Komi-
téns ledamöter, Herr Lagerhjelm, på anförda skäl reserverat sig. Styrelsen
kan icke annat än instämma i denna reservation. Såsom stöd för det före¬
slagna undantaget i patenträttens beviljande, har Komitén förnämligast an¬
fört: att en uppfinning inom den kemiskt-tekniska industrien ej gerna kan
vara förtjent af att genom patent belönas, om den icke tillika innefattar
ett nytt förfaringssätt för framställning af en vara, för hvilken patent kan
erhållas;
att patent å dylika föremål särskildt egna sig för missbruk derige¬
nom, att allmänheten af patentbenämningen föranledes antaga, att den i
fråga varande artikeln genom någon fördelaktig egenskap skiljer sig från
andra af samma slag, samt
att vid de förhandlingar, som föregingo den tyska patentlagens an¬
tagande, just den kemiska industriens målsmän yrkade, att kemiskt-tekniska
fabrikat icke måtte såsom sådana patenteras.
Beträffande det först anförda skälet, torde få erinras, att flera af den
kemiska industriens alster, oafsedt det sätt hvarpå de framställas, tillhöra
de vigtigaste uppfinningar i alla tider, uppfinningar hvilka kostat upphofs-
männen oerhörd möda och uppoffring. Sålunda kan, för att åberopa ett af
Herr Lagerhjelm anfördt exempel, uppfinningen af en ny för industrien
värdefull legering af olika metaller, huru enkelt sj elfva framställningssättet
ock må vara, numera näppeligen ske utan ganska omfattande arbeten och
icke ringa kostnad, enär otaliga kombinationer af olika ämnen kunna vid
undersökningen ifrågasättas, då kanske blott en vid pröfningen visar sig
användbar.
Hvad åter angår det befarade missbruket af patenträtt för den kemi¬
ska industriens alster, så skulle detta skäl med fullt lika stort eller lika
litet berättigande kunna anföras mot patent å en mycket stor del af de
mekaniska industrigrenarnes produkter, ja mot hela patentväsendet, så att
man icke med fog kan derpå grunda den föreslagna uteslutningen.
Beträffande slutligen det stöd, som den Kongl. Komitén hemtat för
sitt ifrågavarande förslag, af den omständigheten, att åtskilliga målsmän
27
för den kemiska industrien uttalat sig mot patent på kemiska alster — ett
uttalande som ingalunda var enhälligt — torde få anmärkas, att patent-
lcongressen i Paris 1878, hvilken särskild! behandlade denna fråga, efter
framställning af sakkunniga personer kommit till en helt annan uppfatt¬
ning deraf. Icke heller får det glömmas, att just inom de kemiska indu-
strigrenarne fabrikshemligheterna hafva sina förnämsta tillhåll, till erkändt
stor skada för dessa industrigrenars framsteg, om ock till gagn för en och
annan fabrikant; men att en af de förnämsta fördelarne som patentväsen¬
det tillskyndar det allmänna är, att fabrikshemligheterna blifva det allmän¬
nas egendom (jemför Kong! Komiténs betänkande, sid. 39—45). Det sy¬
nes således icke finnas något giltigt skäl för den Kong! Komiténs i fråga
varande förslag, och får Styrelsen derföre hemställa, att i 2 § orden »eller
alster, som på kemisk väg eller genom blandning af särskilda ämnen
framställas» må utgå.
3 §.
Till denna paragraf får Styrelsen föreslå ett .tillägg, nemligen ett
stadgande, som medgifver uppfinnare, hvilken å sin uppfinning utrikes er¬
hållit patent och dervid varit nödsakad offentliggöra beskrifning å sättet
för uppfinningens utöfvande, att detta oaktadt i riket undfå patent. Det
är nämligen ytterst svårt för en uppfinnare, särdeles om han är mindre be¬
medlad och derföre icke kan anlita erfarna patentagenters biträde, att nä¬
stan samtidigt erhålla patent i flera stater; och det synes särdeles obilligt
att utestänga honom från patenträttens åtnjutande, derföre att i ett annat
land hans patentbeskrifning blifvit mot hans önskan något förr offentlig¬
gjord än han påräknat. Ett moment af följande lydelse torde derföre böra
tilläggas 3 §:
»Har dock någon å sin uppfinning erhållit patent utrikes och der¬
vid blifvit föranledd (nödgad) offentliggöra beskrifning å sättet för upp¬
finningens utöfvande, må detta offentliggörande icke utgöra hinder för
honom att äfven här i riket derå undfå patent».
4 §.
Då det möjligen kan inträffa att ärenden rörande patentskydd samt
skydd för industriela mönster, modeller och varumärken komma att öfver-
flyttas från Kongl. Kommers-Kollegium till annan eller särskild myndighet
28
har Styrelsen i förevarande utlåtande tillåtit sig använda benämningen »pa¬
tentmyndighet» för den myndighet, som skall behandla hithörande ärenden.
Dock förutsattes af lätt insedd orsak intet utbyte i 26 §.
Den Kong! Komitén har i olikhet med så väl den ännu gällande
svenska patentlagen som flertalet af främmande länders patentlagar i för¬
slaget till förordning icke uttryckligen förutsatt att blott uppfinnare eller
dennes rättsinnehafvare skulle kunna undfå patent, utan har, i sitt för¬
slag, lemnande denna fråga alldeles oberörd, i öfverensstämmelse med den
nya tyska patentlagen faktiskt antagit att den, som med företeende af be¬
höriga ansökningshandlingar först anmäler sig till erhållande af patent, skall
vara berättigad att detsamma undfå, han må vara uppfinnare eller icke.
Mot denna bestämmelse har likväl en af Komiténs ledamöter, Herr Styffe,
formligen sig reserverat, under förklaring, att han anser endast uppfinnaren
eller dennes rättsinnehafvare böra vara berättigad till patents erhållande,
och af ordalydelsen i Herr Lagerhjelms reservation framgår tydligen samma
förutsättning. Styrelsen får för sin del instämma i Herr Styffes reserva¬
tion. De förnämsta skäl, som af den Kongl. Komitén blifvit anförda för
ifrågavarande bestämmelse, äro:
»att, då allmänhetens rätt icke kan anses beroende deraf, huruvida
den ene eller den andre erhåller patent på en patentbar uppfinning, måste
den, som är i besittning af fullständig beskrifning å en sådan uppfinning,
betraktas såsom dess uppfinnare eller innehafvare af uppfinnarens rätt, in¬
till dess någon annan visar sig ega bättre rätt till uppfinningen»;
att »när, som ej sällan inträffar, en uppfinning är resultatet af fleres,
vare sig gemensamt, eller oberoende af hvarandra företagna arbete, det skulle
blifva synnerligen svårt att bestämma, hvilkendera borde såsom den egent¬
liga uppfinnaren anses och i sådan egenskap ega tillgodonjuta patentet,» samt
att »en uppfinnare, om han icke kunde befara att blifva förekommen,
skulle finna med sin fördel öfverensstämmande att, så länge han vore i
stånd att hålla sin uppfinning hemlig, dröja med patentansökningen.»
Det torde härå i första rummet få anmärkas, att det måhända för
allmänheten kan vara temligen likgiltigt, om den ene eller andre erhåller
patentet; men det torde icke desto mindre vara sårande för den allmänna
rättskänslan — åtminstone i vårt land — om någon annan än den verk¬
liga uppfinnaren eller dennes rättsinnehafvare skulle få rättighet att för¬
värfva patent. Detta är icke beroende af den större eller mindre svårig¬
heten att i vissa fall bevisa hvem som är uppfinnaren; rättsgrundsatsen
/
29
måste i alla händelser upprätthållas. Äfven för materiel egendom inträffar
det stundom, att det är förenadt med stor svårighet att bestämma hvem
som är den rättmätige egaren, och lika litet som man häraf kan med fog
hemta något stöd för förnekandet af eganderättens helgd, lika litet torde
det vara lämpligt att uppställa den i den nya tyska patentlagen införda
och af den Kongl. Komitén antagna bestämmelsen såsom grundsats i fråga
om eganderätt till en uppfinning. Icke heller synes det samhället värdigt
att, på sätt föreslaget är, utöfva en tryckning på uppfinnaren för att förmå,
denne att skyndsamt begära patent å sin uppfinning, af fruktan att en
annan eljest uppsnappar den och erhåller patent derå. Man torde på detta
sätt snarare uppmuntra bedragaren än uppfinnaren.
Med hänvisning för öfrigt till hvad reservanten inom den Kongl.
Komitén i denna fråga anfört, får Styrelsen tillstyrka att patent endast må
tilldelas uppfinnare eller dennes rättsinnehafvare, men att den, som söker
patent å en ny uppfinning och förklarar sig vara uppfinnaren dertill, an-
tages vara detta till dess motsatsen bevisas. Följande momenter i 5 § af
det genom Svenska Slöjdföreningens förutnämnda komité utarbetade förslag
till patentlag torde lämpligen kunna införas såsom momenter i 4 §:
Patent meddelas endast åt uppfinnare, eller hans rättsinnehajvare,
hvarvid utländsk undersåte, med iakttagande af nedan stadgade vilkor,
är lika med svensk till erhållande af patent berättigad; och kan patent
förvärfvas så väl af enskild, som af samhälle, bolag eller sällskap.
Den, som söker patent å en ny uppfinning, antages vara uppfin¬
naren, till dess motsatsen bevisas.
Äfven torde en annan förändring i 4 § vara behöflig. Enär det
icke gerna kan skäligen i fråga sättas att annat än undantagsvis vid patent-
ansökan jemte ritningar foga modeller och varuprof, och behöfligheten häraf
hör af patentmyndigheten för hvarje särskildt fall, sedan skriftlig patent¬
ansökan ingått bestämmas; torde den föreslagna ordalydelsen »samt af erfor¬
derliga ritningar, modeller och varuprof åtföljd beskrifning», lämpligen
kunna utbytas mot »beskrifning åtföljd, af erforderliga ritningar, äfven¬
som, när patentmyndigheten så finner nödigt, af modeller eller varuprof.■»
5 och 6
Ingen förändring.
30
7 §.
De i denna § stadgade patentafgifter, nemligen 50 kronor för hvar¬
dera af de två första patentåren och 100 kronor för hvardera af de följande,
utgörande tillhopa för hela patenttiden 1,400 kronor, torde i liera fall
blifva allt för betungande. Visserligen betingas den förökade patentafgiften
såväl deraf, att en fullständigare och af flera sakkunnige män verkstäld
granskning af patentansökan hädanefter skulle verkställas samt att genom
patentmyndighetens försorg och på det allmännas bekostnad beskrifning å
uppfinningen jemte bilagor skulle i hufvudsakliga delar genom tryck offent¬
liggöras, men de häraf föranledda kostnaderna kunna icke gerna blifva så
betydande, att de göra så höga patentafgifter som de föreslagna nödvändiga.
Styrelsen får derföre hemställa, att något lägre afgifter bestämmas samt
att förhöjningen i dessa sker successivt, sä att de icke sättas högre än 40
kronor för hvardera af de första fem åren, 60 kronor för hvardera aj
de fem derpå följande samt 80 för de sista fem åren patentet är
gällande. Hela patentkostnaden skulle då belöpa sig till 900 kronor.
8 §•
Den Kongl. Komitén har icke i sitt förslag till patentlag infört något
särskilt stadgande rörande patent å uppfinning, hvilken utgör förbättring
å en af annan person gjord och för dennes räkning patenterad uppfinning,
eller s. k. förbättring spatent, hvaremot sådant stadgande hlifvit i 8 §
infördt för s. k. tillägg spatent, h vilket skulle kunna uttagas af den per¬
son, för hvars räkning uppfinningen blifvit patenterad. Sannolikt har den
Kongl. Komitén dervid utgått från den förutsättningen, att ett förbättrings-
patent finge anses som en fullkomligt sjelfständig ny uppfinning och såsom
sådan patenteras. Det sjmes likväl vara mest betryggande för såväl upp¬
finnarens som allmänhetens rätt att — såsom förhållandet är i flera länders
patentlagar — bestämdt uttrycka att och under hvilka förhållanden en för¬
bättring i en af annan person patenterad uppfinning får åtnjuta patent. I
annat fall torde icke ringa svårighet uppstå vid patentlagens tillämpning
å ansökningar om patent för sådana uppfinningar och vid de från dylika
ansökningar härrörande rättstvister. Det gäller nemligen å ena sidan att
skydda den första uppfinnaren för intrång af personer, som genom en ringa
förändring af uppfinningen vilja kringgå det ursprungliga patentet, men å
andra sidan att icke genom detta hämma andra uppfinnares berättigade sträf-
vanden att uppfinningen förbättra. Denna sista omständighet är af så
mycket större vigt, som det ingalunda är sällsynt, att en uppfinnings
praktiska värde väsentligen ökas genom detaljförbättringar af annan person
än den ursprunglige uppfinnaren; och det är skäligt, att äfven denne andre
får åtnjuta patentskydd för sin uppfinning. På grund häraf får Styrelsen
hemställa, att en förändring i nämnda syfte vidtages i 8 § af förslaget till
patentlag. De af den förut nämnde, af Slöjdföreningen tillsatta komitén
föreslagna bestämmelser torde i detta hänseende vara i hufvudsak lämpliga
och torde derföre i 8 § kunna formuleras sålunda:
Förbättring spatent meddelas under ofvan stadgade vilkor å sådan
förändring af redan patenter ad uppfinning, som kan betraktas såsom
sjelfständig uppfinning; dock utan att sådant må till intrång i fond be¬
viljad patenträtt föranleda.
Tillägg spatent meddelas åt mindre väsentlig förändring å den upp¬
finning, hvarå sökanden innehar patent; dock gäller tillägg spatentet endast
för så lång tid, som hufvudpatentet egen bestånd, och får ej sökas efter
två år från fettas meddelande. För tillag g spatentet inbetalas ej annan
afgift än den, som enligt 4 j skatt ansökningen åtfölja.
9 §.
Ingen förändring föreslås.
10 §.
I likhet med tvenne reservanter inom den Kong!. Komitén, nämligen
Herrar Styffe och Lagerhjelm, anser Styrelsen att utländning, som här i
landet undfår patent, bör åläggas att här hålla ett ombud, med hvilket
personer, som önska begagna uppfinningen, derom kunna träffa öfverens¬
kommelse, och hvilket tillika eger att vid domstol för honom svara. Styrel¬
sen får derföre föreslå, att det i 10 § 1 mom. förekommande uttrycket
»vid domstol, för honom svan-a» förändras till »å sökandens vägnar handla
och vid, domstol svara.
11 §•
I denna § stadgas, att om patenthafvaren underlåter att inom före-
skrifven tid hos Kommers-Kollegium anmäla, huruvida och i hvilket omfång
32
han inom riket är i utöfning af den patenterade uppfinningen, så förfaller
patentet. Det är likväl utan tvifvel skäligt att, om denna anmälan, hvilken
tillfölje af stadgandet i 12 § är af stor vigt, innehåller bevisligen falska
uppgifter, äfven detta straffas, åtminstone lika strängt som om anmälan
icke skett, och Styrelsen får med anledning deraf hemställa, att i sista
punkten af 11 § »underlåtes detta, vare patentet förfallet», inskjutas efter
ordet »detta» orden: »eller lemnas bevisligen falska uppgifter».
12 §.
Ingen förändring föreslås.
13 §.
Till denna paragraf synes det behöfligt foga ett moment, hvarigenom
patenthafvaren, som med bibehållande af patenträtt vill tillåta annan per¬
son att å viss tid eller ort utöfva den uppfinning, hvarå patentet lyder,
ålägges att, så framt denna tillåtelse skall vara gällande mot senare inne¬
hafvare af patentet, härom göra anmälan hos patentmyndigheten. Styrelsen
hemställer, att en bestämmelse i denna riktning må inflyta i 13 § och torde
i detta hänseende följande af Slöjdföreningens ofvannämnde Komité i dess
förslag till patentlag intagna stadgande i 11 §, moment 3 lämpligen kunna
användas:
Vill patentinnehafvare, med bibehållande af sin patenträtt, tillåta
annan eller andra personer att å viss tid eller ort utöfva den uppfin¬
ning, hvarå patentet lyder, bör, för att denna tillåtelse skall mot senare
patentinnehafvare vara gällande, anmälan härom, innefattande de för
patentets utöfning föreskrift vilkor, till patentmyndigheten inlemnas,
och derstädes inregistreras.
14, 15, 16 §§.
Ingen förändring föreslås.
17 §
Denna paragraf torde erfordra en mindre förändring, så framt de i
4 § föreslagna förändringarne antagas. Den af Herr Styffe i dennes
reservation (sid, 146 i Kongl. Komiténs betänkande) föreslagna redak¬
tionen af denna paragraf torde i detta fall vara lämplig.
33
18 §.
Om den i 4 § föreslagna förändringen antages, skulle i 18 § i
stället för »enligt $$ 10 och 12» komma att insättas: »enligt §§ 10, 11
och 12.
19
Ingen förändring föreslås.
20 §.
På. här nedan angifna skäl nödgas Styrelsen hemställa att bestäm¬
melserna i denna paragraf väsentligen förändras.
Om en patentlag skall kunna åstadkomma något gagn, måste det
skydd, den lemnar patenthafvaren, vara verkligt och icke blott skenbart.
Den måhända svåraste anmärkningen mot den nu i vårt land gällande patent¬
lagen är just den lätthet, hvarmed den kan gäckas. Men det synes som
skulle, i händelse den Kong! Komiténs förslag vunne fastställelse, detta
skydd, snarare minskas än ökas i förhållande till hvad nu är fallet. För
att visa detta torde till en början få anmärkas att genom inskjutning af
ordet »yrkesmessigt» i 20 § ett stort steg tagits att beröfva patenträtten
dess värde. Man kan, enligt denna ordalydelse, strafflöst använda den
patenterade uppfinningen för sitt eget behof; man kan dermed betjena sina
vänner, åtminstone så länge man derför ej tager betaldt; ja äfven om man
öfverbevisas att någon gång hafva mottagit' sådan godtgörelse, icke utan
sken af rätt invända, att ett eller två sådana fall ej bevisa det man såsom
yrke använder uppfinningen. Icke heller torde det vara billigt, att den
patenterade uppfinningen får, utan uppfinnarens medgifvande eller ens rät¬
tighet att sig deröfver besvära, användas för det egna behofvet, helst åt¬
skilliga uppfinningar kunna vara sådana att, derest det egna behofvet får
oförhindradt af patentet fyllas, föga utrymme för patenträtten återstår.
Såsom exempel pa ett sadant patent ma erinras om det för länge sedan
tilländalupna, angående de s. k. gjutna kalkbrukshusen.
Visserligen har — i stället för nu stadgade böter för patentbrott
första gången från 100 till 200 kronor och andra gången från 200 till
400 kronor den Kong! Komitén föreslagit maximibeloppet af böterna
till 1,000 kronor, men då den Kong!. Komitén på samma gång nedflyttat
Bih. til!, Riksd. Prof. 1884. 7 Samt. r
34
minimibeloppet till 20 kronor, torde denna förändring snarare böra benäm¬
nas eu minskning än eu skärpning i ansvaret för patentbrott, helst när
man besinnar den böjelse domstolarne, efter hvad erfarenheten gifver vid
handen, i allmänhet visa för användande af blott de lägre bötesbeloppen,
oftast minimum eller ganska nära minimum, hvaremot exempel lärer sak¬
nas, att maximum någonsin blifvit tillämpadt. Då nu den Kong! Komitén
föreslagit patenthafvarens afgifter till 50 kronor för hvartdera af de båda
första åren och 100 kronor för hvarje följande år patentet varar, så, äfven
om dessa afgifter blifva jemkade på sätt ofvan under 7 § är föreslaget, är
det icke osannolikt, att de böter, som blifva en följd af patentbrott, ofta
nog ej komme att uppgå till ett belopp, motsvarande den kostnad, patent-
hafvaren för förvärfvandet och bevarandet af sin patenträtt fått vidkännas.
I flera fall komme patentbrytaren att finna sin fördel i lagbrottet, äfven
om det ej undgår beifran, i synnerhet om han begagnar sig af de utvägar,
vår rättegångsordning lernnar, att under flera år fördröja ansvarsfrågors
slutliga pröfning, och sedermera med ett enda bötesbelopp försona alla un¬
der tiden begångna öfverträdelse!' af patentet. Jemte det Styrelsen sålunda
anser, att minimibeloppet af böterna bör bestämmas till 100 kronor, tror
hon att, till förekommande af ett fortsatt lagbrytande, en bestämmelse lik¬
nande den, som finnes i 20 § af Kongl. Förordningen den 18 Sept. 1874,
angående försäljning af icke spirituösa drycker, samt i 49 § af Kongl.
Förordningen den 24 Augusti 1877 angående försäljning af bränvin och
andra hrända eller destillerade spirituösa drycker, jemväl vore i fråga om
patentöfverträdelser erforderlig. Det torde sålunda böra stadgas, att den,
som under tid, då han för intrång i patenträtt är ställd under åtal,
det åtalade förfarandet fortsätter, shall, när han dertill lagligen förvun¬
nen varder, för hvarje gång stämning derför utfärdats och delgifvits,
fällas till de böter och den påföljd i öfrigt, som patentförordningen
stadgar.
Sedan den Kongl. Komitén, såsom ytterligare påföljd för patentbrott
föreslagit i 20 § att de olagligen tillverkade eller till salu hållna varorna
samt för sådan tillverkning uteslutande användbara redskap skola tagas i
beslag, fortsätter den: »och varde med desamma så förfaret, att missbruk
dermed ej kan ske.» Denna föreskrift torde väl ej annorlunda kunna upp¬
fattas, än att ifrågavarande varor och redskap antingen ovilkorligen böra
eller åtminstone lagligen kunna i följd af det gillade åtalet underkastas
förstöring, genom hvilken åtgärd dock i flera fall den förfördelade patent-
35
Imf varen skulle bero f vas möjligheten att utbekomma de ersättningar, som
kunde blifva honom tillerkända. Det i fråga varande stadgandet torde
derföre böra gifvas följande lydelse :*» och eg er den förfördelade att jemväl
derutur utbekomma den godtgörelse, som honom kan varda tillerkänd,
hvarefter med återstoden af dessa varor och redskap så värde förfaret
att missbruk ej dermed kan sker.
I anseende till de svårigheter, som så ofta möta för domstolarne,
dels att i tekniska frågor bedöma, huruvida åtaladt förfarande innebär obe¬
hörigt användande af en patenterad uppfinning, dels att kunna bestämma
den förlust, som genom sådant förfarande tillskyndats patenthafvaren och
den ersättning, som i följd deraf bör honom tillerkännas, hade den förut¬
nämnda af Svenska Slöjdföreningen tillsatta Komitén i sitt utkast till ny
patentlag (pag. 3, 7, 39 och 40) föreslagit, att domstolen skulle — i fall
den så aktade nödigt — ega öfverlemna till särskild nämnd, dels att pröfva
huruvida sådan förnärmelse egt rum, och dels att bestämma skadeståndets
belopp. Då emellertid detta förslag icke vunnit understöd af den Kongl.
Komitén, vill Styrelsen icke återupptaga detsamma, men anser sig likväl
böra söka någon utväg att allvarligare än hvad nu är fallet bereda en för¬
fördelad patenthafvare ersättning af patentbrytaren. Sällan, om någonsin,
lärer väl nämligen kunna till en viss siffra i bevis ledas storleken af den
skada patentbrytaren tillskyndat egaren af patentet. Den objektiva bevis¬
ning, som de svenska domstolarne fordra såsom grund för sina domslut,
kan således ej i dessa mål åstadkommas, hvarför ock domstolarnes beslut
torde hädanefter såsom hittills blifva: »att, enär käranden ej kunnat styrka
skadans belopp, någon ersättning ej kan honom tilläggas». Då man ej vill
använda nämnd synes möjligheten för patenthafvaren att i detta fall vinna
skälig ersättning ej annorlunda kunna beredas, ån genom ett stadgande,
motsvarande 39 § i patentlagen af den 18 Juni 1877 för tyska riket, så
lydande: »huruvida skada egt rum och till livad belopp densamma stiger
afgöre domstolen, under uppskattning af alla omständigheter, efter sin fria
öfvertygelse.»
Enligt Styrelsens åsigt borde derföre 20 § erhålla följande lydelse:
rEj må någon, utom i de fall, som i 10, 15 och 16 omför-
målas, utom patenthafvaren# medgifvande, 'inom riket tillverka eller till
salu hålla varor eller använda tillverknings sätt, derå patent här åtnjuta#.'»
Bryter någon häremot, straffas med böter från och med ett hundra
till och med tusen kronor samt ersätta skadan, hvarjemte de olagligen
36
tillverkade eller till salu Kallna varorna och för sådan tillverkning ute¬
slutande användbara redskap skola tagas i 'beslag; och ege den förför¬
delade att jemväl derutur utbekomma den godtgörelse, som honom kan
varda tillerkänd, hvarefter med återstoden af dessa varor och redskap
sä värde förfaret att missbruk dermed ej kan ske. Ej må dock annan
än patenthafvaren 'härom föra talan.»
Den som å tid, dä han för intrång i patenträtt är stöld under
åtal, förbrytelsen fortsätter, skall, när han härtill lagligen förvunnen
varder, för hvarje gång stämning da för utfärdats och delgifvits, fällas
till de böter och den påföljd, som patentförordningen stadgar;
»Huruvida och till hvad belopp genom patentbrott skada tillskyn¬
dats patentegaren, af gör domstolen under uppskattning af alla omstän¬
digheter, efter sin fria öfvertygelse.»
21 §.
Äfven beträffande de i denna paragraf införda stadganden är Styrel¬
sen af olika åsigt med flertalet af den Kong!. Komiténs ledamöter.
Sedan den af Svenska Slöjdföreningen tillsatta komité i sitt flera
gånger omnämnda utkast till ny patentlag (sid. 39, § 14) föreslagit, att mål,
angående klander af patent, äfvensom åtal för intrång i patenträtt skulle
handläggas af allmän underdom,slol i Stockholm och f ullföljas på sätt, för
tviste- och brottmål i allmän lag finnes stadgadt, så har bland den Kong],
Komiténs ledamöter skiljaktiga åsigter härom yppats, hvarvid Herrar Styffe
och Lagerhjelm denna åsigt biträdt, men de tre öfriga ledamöterna den¬
samma ogillat. Då de skäl den Kongl. Komitén mot den föreslagna be¬
stämmelsen anfört, blifvit, enligt undertecknades åsigt, till fullo af reservan¬
terna vederlagda, kan Styrelsen icke annat än tillstyrka hvad Svenska Slöjd¬
föreningens Kom ité i detta afseende föreslaget, och derjemte framhålla
önskvärdheten af att hithörande mål kunde hänskjutas till cn viss afdel¬
ning af nämnde underdomstol.
Äfven får Styrelsen biträda nyssnämnde reservanters förslag att 21 §,
hvilken enligt Kongl. Komiténs förslag skulle börja med orden: »Invänder
någon, som för intrång i patenträtt tilltalas att patentet bör anses ogildt,
förverkadt eller förfallet;» borde få derefter följande mellan- och eftersats^’
utbytta mot orden: »prof ve rätten invändningen och gifva särskild,t utslag
37
deröfver; uti sådant utslag ma dock ändring i högre rätt ej sökas, ulan
i sammanhang med hufvadsaken.»
Denne förändring synes nemligen leda till förenkling i rättegången
och till förhindrande af eu förut begagnad utväg att fördröja afgörandet
af åtal för patentmissbruk.
22 §.
Ingen förändring föreslås.
23 §.
Genom den af Kong! Komitén föreslagna patentmyndigheten, i hvil¬
ken förutom tyå Kommers-Kollega ledamöter, tre i tekniska ämnen kunnige
män skulle ingå, kan visserligen förväntas en vida fullständigare pröfning
af patentansökningen och en ur teknisk synpunkt mer omfattande behand¬
ling af andra patent rörande ärenden, än hvad för närvarande skäligen kan
fordras. Den Kongl. Komitén synes härvid hafva följt det exempel,
som den nya tyska patentlagen i detta hänseende lemnar. Men uppen¬
barligen i ändamål att så vidt möjligt är utreda huruvida eu uppfinning,
för hvilken patent sökes, verkligen är ny, har den tyska patentlagen jem¬
väl upptagit såväl stadgandet om s. k. uppbud som ock föreskrift att,
utom de ordinarie tekniska ledamöterna i patentmyndigheten, äfven andra
sakkunnige må vid behof tillkallas. Om man nu också kan draga i tvif¬
velsmål huruvida hvad beträffar patent med uppbudsförfarandet så väsent¬
liga fördelar vinnas, att de öfverväga dermed förknippade olägenheter, så
torde det likväl icke vara något tvifvel underkastadt, att det vid behand¬
lingen af frågor som erfordra så mångsidig sakkunskap som patentfrågor,
bör i flera fall kunna medföra betydande fördelar att inhemta specialisters
åsigter. Styrelsen får derföre hemställa, att ett andra moment af följande
lydelse införes i 23 §:
» Till patentmyndighetens sammanträden må, när så pröfvas nödigt,
äfven kallas andra sakkunnige personer än de vid samma myndighet an-
stälde; och eg a de tillkallade att i öfverläggning arne icke i besluten
deltaga».
Det torde äfven få anmärkas, i fråga om 23 §, att, enär patentmyn¬
dighetens åligganden icke äro inskränkta till pröfning af ansökningar om
»
38
patent, utan äfven omfatta behandlingen af andra patent rörande ärenden
(se § 25), torde uttrycket -»Till pröfning af ansökningar om patent k lämp¬
ligen böra utbytas mot »Till behandling af patentärendeni).
Slutligen anhåller Styrelsen beträffande denna paragraf få hänvisa
till hvad hon under § 2 i förslaget till förordning angående skydd för in¬
dustriel mönster och modeller anfört rörande önskvärdheten af att en bland
de tekniskt bildade ledamöterna i patentmyndigheten tillika måtte vara
konstindustrielt bildad.
24,
25 och 26.
Ingen förändring föreslås.
Reservation:
Vid det af Slöjdföreningens Styrelse afgifna utlåtandet, angående det
af särskilde nådigst förordnade komiterade afgifna underdåniga förslag till
patentlag, anser jag mig böra bifoga en reservation, nemligen i frågan om
§ 20, der Styrelsen, i strid icke blott med den Kongl. Komitén, utan ock
med den af Styrelsen senast tillsatta patentkomitén, på hvars yttrande ut¬
låtandet för öfrigt är grundadt, funnit sig böra föreslå ett stadgande »att
den, som under den tid, då han är för intrång i patenträtt stäld under
åtal, det åtalade förfarandet fortsätter, skall när han detta lagligen förvun¬
nen varder, för hvarje gång stämning derför utfärdats och delgifvits, fällas
till de böter och den påföljd i öfrigt, som patentförordningen stadgar.» —
Jag är för min del af den åsigt, att ett sådant stadgande är alldeles olämp¬
ligt, i betraktande af att ofta om icke oftast vid rättegångar rörande pa¬
tentbrott en stor osäkerhet är rådande huru utgången deraf skall blifva och
hvad värde slutligen kommer att tillerkännas patentet. Om verkligen en
patentförbrytelse föreligger eller icke torde i de flesta fall svårligen kunna
med någon säkerhet afgöras förr än Domstols utslag fallit. Den anklagade
sjelf vet i så fall icke dess förinnan, huruvida han verkligen har förbrutit
sig, och stämningens upprepande huru många gånger som helst lärer icke
öfvertyga honom derom; ett sådant upprepande kan endast tjena till att
väcka hans oro och att förmå honom att af fruktan för oskäligt stegrade
39
böter afhålla sig från att begagna en uppfinning, till hvilken han
likväl måhända har full rätt. Under sådana förhållanden synes det
mig i hög grad betänkligt att införa så stränga bestämmelser, som dem
Styrelsen föreslagit, och det synes mig uppenbart att den skada, som
deraf skulle blifva en följd, vida öfverväger den fördel, som i vissa hän¬
delser skulle kunna vinnas genom ett strängare patentskydd. Icke heller
kan något verkligt behof deraf förefinnas, enär Domstolen, allt efter den
begångna förbrytelsens beskaffenhet, kan afpassa bötesbeloppet inom ganska
vidsträckta gränser, utan att upprepade böter användas. Styrelsen hänvisar
visserligen till redan gällande lagbud, angående försäljning af bränvin och
andra drycker, men det är så väsentligt olika omständigheter i det ena
och det andra fallet, att en jemförelse icke skäligen kan ega rum. Den
rättsliga frågan vid nämda försäljning torde i allmänhet vara af långt enk¬
lare och mindre tvifvelaktig beskaffenhet än angående patenttvister, och de
skäl, som betinga eu alldeles egendomlig ställning åt lagstiftningen, rörande
försäljningen af bränvin m. -m., förefinnas icke vid lagstiftningen för patent¬
skyddet. — Om det.verkligen är behöflig! att för ett kraftigt patenskydds
vinnande stadga upprepade böter och öfrig påföljd för den i fråga varande
händelsen, torde det vara nödvändigt tillika stadga ett maximum, hvaröfver
bötesbeloppet icke får gå, och torde ett sådant maximum icke böra öfver¬
stiga tredubbla beloppet, som svarar mot de böter, som på grund af en
enda stämning skulle ådömas. I annat fall skulle böterna, äfven för den
ringaste patentförseelse, kunna orimligt stegras.
G. R. Dahlander.
Stockholm den 3 Nov. 1879.
Reservation:
I sitt utlåtande öfver förslaget till förordning angående patent har
Slöjdföreningens Styrelse i förslagets 8:de paragraf intagit ett första moment,
hvari stadgas meddelandet af s. k. förbättringspatent, och få undertecknade
deremot anföra vår reservation, af skäl att ett dylikt stadgande ofta kan
gifva anledning till tvist angående skilnaden mellan förbättrings- och tilläggs-
40
patent, börande, enligt vår åsigt, härvid endast ifrågakomma sistnämnda
slags patent, hvarunder förbättringspatent då inbegripes, ehuru främmande
uppfinnare af en förbättring endast kan få tillämpa densamma genom öfver¬
enskommelse med patentinnehafvaren af hufvuduppfinningen, hvilket visser¬
ligen bereder denne eu fördel men som ock billigtvis bör komma honom
till del.
Stockholm den 31 Oktober 1879.
Hj. Elworth. Carl Fr. Ström.
STOCKHOLM, GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1884.
III.
(Öfversättning från franska originalet.)
Konvention.
Hans Maj.t Belgiernes Konung, Hans Maj:t Kejsaren af Brasilien,
Hans Maj:t Konungen af Spanien, Franska Republikens President, Presi¬
denten för Republiken Guatemala, Hans Maj:t Konungen af Italien, Hans
Maj:t Konungen af Nederländerna, Hans Maj:t Konungen af Portugal och
Algarvierne, Presidenten för Republiken Salvador, Hans Maj:t Konungen af
Serbien och Schweiziska Edsförbundets Förbundsråd hafva, lifvade af lika
önskan att gemensamt tillförsäkra fullständigt och verksamt skydd åt sina
respektive undersåtars eller medborgares industri och handel samt att be¬
fordra rättsskydd för uppfinnare och redbarhet i handelsoperationer, beslutit
att för sådant ändamål afsluta en konvention och fördenskull utsett till be-
fullmägtigade ombud:
Hans Maj:t Konungen af Belgien N. N.
Hans Maj:t Kejsaren af Brasilien N. N.
Och hafva dessa befullmägtigade ombud, efter att hafva utvexlat sina
fullmakter, som befunnits i godt och behörigt skick, öfverenskommit om
följande artiklar:
Art. 1.
Regeringarne i Belgien, Brasilien, Spanien, Frankrike, Guatemala,
Italien, Nederländerna, Portugal, Salvador, Serbien och Schweiz bilda en
förening till skyddande af industriel eganderätt.
Bih. till Riksd. Prof. 1884. 7 Sami.
1
2
Art. 2.
Undersåtar eller medborgare i enhvar af de kontraherande staterna
skola i samtliga öfriga till föreningen hörande stater i afseende å patent
industriela mönster eller modeller, fabriks- eller handelsmärken samt fir¬
mor åtnjuta de förmåner, som de särskilda lagstiftningarne för närvarande
tillerkänna eller framdeles kunna komma att tillerkänna landets egne under¬
såtar. De skola följaktligen ega samma skydd som dessa och tillgång
till samma rättsmedel mot hvarje förekommande rättskränkning, under förbe¬
håll att uppfylla de formaliteter och vilkor, som enligt hvarje stats inhem¬
ska lagstiftning äro för dess egne undersåtar föreskrifna.
Art. 3.
Likstälda med de kontraherande staternas undersåtar eller medborgare
äro sådana undersåtar eller medborgare i föreningen icke tillhörande sta¬
ter, hvilka ega fast boningsort eller industri- eller handels-etablissement inom
området för någon af de till föreningen hörande stater.
Art. 4.
Den, som i en af de kontraherande staterna i behörig ordning
gjort ansökan vare sig om erhållande af patent eller om skydd för indu-
strielt mönster eller modell eller för fabriks- eller handelsmärke, skall, un¬
der förbehåll af tredje mans rätt, för ansökan i de öfriga staterna ega före¬
trädesrätt under tid, som här nedan bestämmes.
Till följd häraf skall ansökan, som sedermera inom utgången af denna
tid göres i annan föreningen tillhörande stat, icke anses kraftlös på grund
af åtgärder, vidtagna under mellantiden, sålunda enkannerligen icke genom
enahanda anmälan af annan, genom uppfinningens offentliggörande eller ut¬
öfvande af tredje man, genom hållandet till salu af exemplar af mönstret
eller modellen eller genom begagnande af märket.
3
Tiden för ofvan omförmälda företrädesrätt utgör i fråga om patent
sex månader och i fråga om indnstriela mönster eller modeller, äfven¬
som fabriks- eller handelsmärken tre månader. Beträffande länder utom
Europa ökas tiden med en månad.
Art. 5.
Patent förverkas icke derigenom att jjatenthafvaren till det land, i
hvilket patent erhållits, inför föremål, som blifvit tillverkade i annan för¬
eningen tillhörande stat.
Dock skall patenthafvaren icke desto mindre vara förpligtad att
i det land, dit han inför de patenterade föremålen, utöfva sin patenterade
uppfinning i enlighet med nämnda lands lagar.
Art. 6.
Hvarje i hemlandet vederbörligen registreradt fabriks- eller handels-
märke skall kunna registreras samt erhålla skydd utan afseende å dess form
i enhvar af föreningens öfriga stater.
Som hemland anses det land, der den registreringssökande har sitt
förnämsta etablissement.
Är detta förnämsta etablissement icke beläget inom något af de till
föreningen hörande länder, räknas såsom hemland det land, den registre¬
ringssökande tillhör.
Registrering må vägras, derest det föremål, för hvilket sådan begäres,
finnes strida mot sedlighet eller allmän ordning.
Art. 7.
Beskaffenheten af det föremål, å hvilket fabriks- eller handelsmärke
är afsedt att anbringas, må icke i något fall utgöra hinder för registre¬
ring af märket.
4
Art. 8.
Firma skall, vare sig den ingår i fabriks- eller handelsmärke eller
icke, jemväl utan registrering åtnjuta skydd i samtliga till föreningen
hörande länder.
• Art. 9.
Varor, å hvilka olofligen finnas anbragta fabriks- eller handelsmärken
eller firma, kunna tagas i beslag vid införsel till sådana föreningen tillhö¬
rande stater, i hvilka ifrågavarande märke eller firma eger rätt till laga
skydd.
Beslaget sker på begäran antingen af offentlig myndighet eller af enskild
målsegande och i enlighet med vederbörande stats inhemska lagstiftning.
Art. 10.
Föreskrifterna i föregående artikel äro tillämpliga på varor, å hvilka
falskeligen finnes anbragt namnet å ett bestämdt ställe såsom ursprungsort,
derest sådan uppgift utgör tillägg till en uppdiktad eller i bedräglig afsigt
lånad firma.
Målsegande är hvarje fabrikant eller handlande, som sysselsätter sig
med tillverkning af eller handel med varor af ifrågavarande slag samt
idkar rörelse på det ställe, hvilket falskeligen angifvits såsom ursprungsort.
Art. 11.
De höga kontrollerande parterna förbinda sig att med afseende å
varor, som utställas vid officiela eller officielt erkända internationela expo¬
sitioner, meddela provisoriskt skydd för patenterbara uppfinningar, indu-
striela mönster eller modeller, äfvensom fabriks- eller handelsmärken.
5
Art. 12.
Enhvar af de höga kontraherande parterna förbinder sig att an¬
ordna ett särskildt förvaltningsorgan för ärenden rörande industriel egande-
rätt äfvensom en centraldepot med ändamål att hålla patentbeskrifningar,
industriela mönster eller modeller samt fabriks- eller handelsmärken till¬
gängliga för allmänheten.
Ad. 13.
En internationel anstalt skall inrättas under benämning: Interna-
tionel byrå för föreningen till skyddande af industriel eganderätt.
Denna byrå, för hvilken omkostnaderna bestridas af regeringarne i
samtliga föreningen tillhörande stater, ställes under det Schweiziska Eds¬
förbundets regerings höga skydd samt öfvar sin verksamhet under dess upp¬
sigt. Omfånget af byråns verksamhet bestämmes medelst öfverenskommelse
emellan de till föreningen hörande stater.
Art. 14.
Denna konvention skall underkastas periodiskt återkommande revi¬
sioner i syfte att i densamma införa sådana förbättringar, som kunna
bidraga till fullkomnande af föreningens inrättning.
För sådant ändamål skola tid efter annan i någon af de kontrahe¬
rande staterna hållas konferenser mellan delegerade för bemälda stater.
Nästa möte skall hållas i Rom år 1885.
Art. 15.
’ De höga kontraherande parterna förbehålla sig rätt att sins
emellan träffa särskilda öfverenskommelser angående skydd för in¬
6
dustriel eganderätt. Sådana överenskommelser må dock icke stå i strid
med föreskrifterna i denna konvention.
Art. 16.
De stater, som icke deltagit i denna konvention, ega att på begäran
tillträda densamma.
Sådant tillträde skall på diplomatisk väg tillkännagifvas för
Schweiziska Edsförbundets regering och af denna för samtliga öfriga
regeringar.
Tillträdet medför godkännande af alla bestämmelser och rättighet att
komma i åtnjutande af alla förmåner, som finnas stadgade i denna konvention.
Art. 17.
Genomförandet af de i denna konvention innehållna ömsesidiga för¬
bindelser är, i den mån det kan vara nödigt, beroende deraf, att sådana
formaliteter och regler blifvit behörigen iakttagna, hvilkas användning de
höga kontraherande parterna, i och för djdikt genomförande, må vara
grundlagsenlig! förpligtade att påkalla; hvilket de härmed förbinda sig att
göra så snart som möjligt.
Art, 18.
Denna konvention skall träda i kraft en månad efter det ratifika¬
tionerna blifvit utvexlade och förblifva gällande under obestämd tid, till
ett år förflutit efter den dag, då uppsägelse deraf skett.
Uppsägelse sker hos samma regering, som fått sig uppdraget att
emottaga tillkännagifvanden om tillträde och gäller endast i afseende å
den stat, som verkstält densamma. För öfriga kontraherande stater för-
blifver konventionen i kraft.
Art, 19.
Denna konvention skall ratificeras och ratifikationerna skola utvexlas
i Paris senast ett år härefter.
7
Till bekräftelse häraf hafva de befullmäktigade ombuden undertecknat
denna konvention och derunder fäst sina sigill.
Grifvet i Paris den 20 Mars 1883.
(Underskrifter.)
(Öfversättning från franska originalet.)
Slutprotokoll.
I begrepp att underteckna den under denna dags datum slutna kon¬
vention mellan Belgiska, Brasilianska, Spanska, Franska, Guatemalas, Ita¬
lienska, Nederländska, Portugisiska, Salvadors, Serbiska och Schweiziska
regeringarne angående skyddande af industriel eganderätt, hafva underteck¬
nade befullmägtigade ombud öfverenskommit som följer:
1. Uttrycket industriel eganderätt bör förstås i dess vidsträcktaste
bemärkelse, så att derunder inbegripas icke allenast alster af industrien i
egentlig mening, utan ock produkter af åkerbruket (vin, spanmål, frukter,
boskap, m. m.) samt mineraliska produkter, som utgöra föremål för handel
(mineralvatten m. m.)
2. Under uttrycket patent inbegripas de olika slag af patent, som
enligt de kontraherande staternas lagstiftningar kunna förekomma, såsom
införselpatent, förbättringspatent m. fl.
3. Föreskriften i sista delen af Art. 2 i konventionen berör icke
någon af de kontraherande makternas lagstiftning om processordningen vid
domstolarne eller om dessas behörighet.
4. lista momentet af Art. 6 bör så förstås, att icke i något fall
för fabriks- eller handelsmärke skydd kan nekas i någon till föreningen
hörande stat allenast på den grund, att märket icke med afseende å
de tecken, hvaraf det utgöres, uppfyller fordringarne i denna stats lagstift¬
ning, under vilkor att det i nämnda hänseende är öfverensstämmande med
lagstiftningen i hemlandet och i sistnämnda land blifvit behörigen registre-
radt. Med detta enda undantag, som allenast angår märkets form, och med
8
förbehåll af hvad konventionen i andra artiklar föreskrifter, skall enhvar
stats inhemska lagstiftning vara gällande.
Till förekommande af allt missförstånd förklaras, att begagnandet af
offentliga vapen och utmärkelsetecken kan betraktas såsom stridande emot
allmän ordning enligt sista momentet af Art. 6.
5. Det i Art. 12 omförmälda inrättande af ett särskild! förvalt¬
ningsorgan för frågor angående industriel eganderätt skall, såvidt möj¬
ligt äfven inbegripa utgifvande i hvarje särskild stat af en officiel tid¬
skrift.
6. Samtliga årliga utgifter för den enligt Art. 13 inrättade inter-
nationela byrå må icke i någon händelse öfverskrida en summa, som mot¬
svarar 2,000 francs i medeltal för hvarje af de kontraherande staterna.
För bestämmande af beloppet för hvarje stats bidrag till summan
skola de kontraherande staterna äfvensom de stater, som sedermera kunna
komma att tillträda föreningen, indelas i sex klasser, af hvilka hvar och en
skall lemna bidrag i förhållande till ett visst antal enheter, nämligen
1 :sta klassen efter
2: dra klassen »
3:dje klassen >
4: de klassen »
5: te klassen »
6: te klassen »
25 enheter.
20
15 »
10
5 »
3
Dessa koefficienter multipliceras med antalet stater i hvarje klass, och
summan af sålunda erhållna produkter angifver antalet enheter, å hvilka
hela kostnaden fördelas. Qvoten angifver storleken af det på hvarje enhet
belöpande bidrag.
I afseende å fördelningen af omkostnaderna indelas de kontraherande
staterna som följer:
1 :sta klass
2:dra »
3:dje »
4:de »
5:te »
6:te »
Frankrike, Italien.
Spanien.
Belgien Brasilien, Portugal,
Schweiz.
Nederländerna.
Serbien.
Guatemala, Salvador.
9
Den Schweiziska regeringen eger att öfva tillsyn öfver den inter-
nationela byråns utgifter, lemnar nödiga förskott och uppgör den årliga
räkenskapen, hvilken delgifves alla de öfriga regeringarne.
Det åligger den internationela byrån att samla alla slag af upplys¬
ningar angående skyddande af industriel eganderätt samt att sammanfatta
dessa till en allmän statistisk redogörelse, hvilken utdelas till samtliga
regeringar. Byrån skall företaga allmännyttiga undersökningar af intresse
för föreningen samt med stöd af de handlingar, som af de särskilda re¬
geringarne ställas till dess förfogande, på franska språket utgifva 'en tids-
skrift rörande de frågor, som angå föreningens föremål.
Denna tidskrifts häften äfvensom alla andra handlingar, som utgifvas
af den internationela byrån, utdelas till regeringarne i de föreningen tillhö¬
rande stater i förhållande till här ofvan omförmälda bidragsenheter. Be¬
gäras ytterligare exemplar och handlingar vare sig af nämnda regeringar
eller af enskilda föreningar eller personer, skola de särskildt betalas.
Den internationela byrån skall städse gå deltagarne i föreningen till¬
handa med införskaffande af sådana särskilda upplysningar i fråga om
det internationela ordnandet af industriel eganderätt, hvilka för dem kunna
vara af nöden.
Det åligger regeringen i det land, der nästa konferens skall hållas,
att med biträde af den internationela byrån förbereda konferensens ar¬
beten .
Direktören för den internationela byrån skall å konferenserna när¬
vara vid sammankomsterna samt eger taga del i förhandlingarne, men ej i
besluten. lian skall årligen angående sin verksamhet afgifva en redogörelse,
som delgifves alla deltagare i föreningen.
Det franska språket skall vara den internationela byråns officiela
språk.
7. Detta slutprotokoll, hvilket skall ratificeras samtidigt med den
under denna dag slutna konvention, skall betraktas såsom en integrerande
del af nämnda konvention samt ega samma kraft, giltighet och varaktighet
som denna.
Till bekräftelse häraf hafva undertecknade befullmägtigade ombud
upprättat detta protokoll.
(Underskrifter.)
Bih. till Rik ad. Prof. 1SS4. 7 Sami.