6
Riksdagens Skrifvelse, N:o 34.
N:o 34.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 April 1884.
— — — — Andra Kammaren den 30 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, om antagande af en Lag
angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af prestgård.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.)
Till Konungen.
Bestämmelserna angående deltagande i den församling åliggande
skyldighet med afseende å byggnad och underhåll af prestgård '(kyrko¬
herdeboställe) äro både många och mycket obestämda.
Grunden för fördelningen socknemännen emellan af denna skyl¬
dighet torde emellertid, oberoende af frågan om fördelningen mellan
boställshafvaren och församlingen af skyldigheten att vidmakthålla och
bättra laga husen å prestgård, väl egna sig för särskilda bestämmelser
i syfte att låta socknemännens deltagande i detta kommunala besvär
blifva på dem fördeladt efter billigare och rättvisare grunder, än de
hittills gällande.
Skatteregleringskomitén har, i sitt den 13 September 1882 afgifna
utlåtande, om nu ifrågavarande skyldighets utgörande, kostnaden derför
7
Riksdagens Skrifvelse, N:o 34.
och dennas fördelning lemnat åtskilliga statistiska uppgifter (sid. 27, 28,
373 — jemte motsvarande tabeller), samt uttalar sig sålunda:
»Sedan länge har man kommit till insigt derom, att mantalet icke
vidare är en tillförlitlig gradmätare på olika fastigheters skatteförmåga.
Denna insigt har föranledt, att mantalet afskaffats såsom grundval för
utgörande af kyrkobyggnadsskyldigheten, och det har synts komitén
vara af bjudande skäl påkalladt att nu jemväl för de återstående före¬
varande fall (af kommunal byggnadsskyldighet), der mantalet bibehållits
såsom grund för utskylders utgörande, ersätta detsamma med en annan
och rättvisare norm. Äfven ur andra synpunkter har komitén funnit
mycket vara att anmärka mot nu gällande grunder för utgörande af
ifrågavarande byggnadsskyldigheter», (sid. 371.)
»I hittills gällande bestämmelser rörande ifrågavarande kommunala
byggnadsskyldigheter har den utan tvifvel rigtiga åsigten, att till vissa
slags utgifter den fasta egendomen bör i högre grad än andra beskatt-
ningsföremål bidraga, funnit ett om än otillfredsställande uttryck (sid.
374).---Likaledes har komitén ansett billigt, att äfven i de
öfriga byggnadsskyldigheterna, som hittills utgjorts endast af jordbruks¬
fastighet samt, hvad prestgårdsbyggnad beträffar, jemväl af bruk och
qvarnar, deltagande ålägges äfven innehafvarno af hittills befriad fastig¬
het äfvensom, om ock i ringare grad, dem, Indika icke ega fastighet,
men erlägga skatt för inkomst af kapital och arbete. Rättelse af det
missförhållande, som för närvarande egcr rum i berörda hänseende,
har synts komitén så mycket angelägnare, som påtagligt är, att värdet
af annan fastighet och beloppet af inkomst år efter år ökas i långt
högre grad än värdet af jordbruksfastighet, hvarigenom sagda miss¬
förhållande komme att allt bjert are framträda. Kyrkobyggnadsskyldig¬
heten, i fråga om hvilken nämnda grundsats redan blifvit i icke ringa
grad erkänd, är för öfrig! den drygaste af de tre (kommunala byggnads¬
skyldigheterna), hvadan den ökning i utskylder, som genom en rätt¬
visare fördelning, grundad på taxeringsvärdet å fastighet samt beloppet
af beskattningsbar inkomst, jemväl af de öfriga komme att drabba de
hittills fritagna beskatlningsföremålen, icke blefve af särdeles stor be¬
tydenhet. En sådan ökning är, hvad annan fastighet beträffar, fullt
befogad, och, hvad inkomst af kapital och arbete angår, har komitén
funnit möjligt att, såsom framdeles skall visas, på annat sätt motverka
en för denna ofördelaktig rubbning i skattebördans relativa tyngd».
»I sammanhang härmed har ock hos komitén den mening gjort
sig gällande, att deltagandet i ifrågavarande bördor bör utsträckas till
all jordbruksfastighet af hvad slag som helst» (sid. 375).
8
Riksdagens Skrifvelse, N:o 34
Komitén, som fann det vara af vigt, att för deltagande i all kom¬
munal byggnadsskyldighet erhölles en gemensam grund, hvilken med
afseende å det större intresse, innehafvare af fastighet såsom ständige
ledamöter i kommunen hade af dess bestånd och utveckling, borde med¬
föra högre utgift för fastighet än för inkomst, har på dessa och i öfrigt
anförda skäl, som på det närmaste sammanhänga med hela det sätt,
å livilket komitén ansett den kommunala beskattningen i allmänhet
böra ordnas, föreslagit, »att 1, 2 och 4 §§ i 26 kapitlet Byggninga-
balken måtte på det sätt ändras, att bestämmelser i dem införas derom,
att kostnaderna för deri omförmälda byggnader skola utgå efter samma
grund, som komitén för utgörande af kommunalutskylder föreslår»
(sid. 403).
Riksdagen anser jemväl för sin del de nu i förevarande ämne
gällande bestämmelser böra förändras. I kostnaden för prestgårds-
byggnad torde fastighet böra deltaga med hela samt andra beskatt-
ningsföremål med fjerdedelen af derå belöpande fyrktal. Till stöd för
sådan ändring åberopar Riksdagen uti tillämpliga delar de skäl, som för
en liknande anordning beträffande deltagande i tingshusbyggning finnas
anförda i Riksdagens under den 15 sistlidne Mars till Eders Kongl. Maj :t
aflåtna skrifvelse om antagande af en Lag angående skyldighet att del¬
taga i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och härads-
fängelse.
Riksdagen erinrar derjemte om, att enligt Lagen angående till¬
sättning af presterliga tjenster den 26 Oktober 1883 valrätten vid prest¬
val blifvit utsträckt till en hvar, som i församling, der sådant val skall
anställas, eger rättighet att i kyrkostämmas öfverläggningar och be¬
slut deltaga.
På grund af det nu anförda har Riksdagen, hos hvilken framställ¬
ningar i ämnet skett, för sin del antagit följande
Lag
angående skyldighet att deltaga, i kostnaden för byggnad och
underhåll af prestgård.
Med ändring af hvad 26 kap. 2 § Byggningabalken och särskilda
författningar innehålla häremot stridande, förordnas som följer:
9
Riksdagens Skrifvelse, N:o 35.
Der enligt 26 kap. 2 § Byggningabalken eller särskilda författ¬
ningar det åligger socknemän att på sin kostnad bygga eller bättra
busen å prestgård, skola i sådan kostnad alla de, hvilka inom försam¬
lingen erlägga kommunalutskylder, deltaga, för fastighet efter hela samt
för andra beskattningsföremål efter en fjerdedel af derå belöpande
fyrktal, Uppkommer vid den beräkning bråktal, skall det bortfalla.
Detta sitt beslut får Riksdagen härmed för Eders Kongl. Maj:t
anmäla.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 30 April 1884.
Ko
Q/r
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 Maj 1884.
— — — — Andra Kammaren den 10 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående beviljande af vissa
förmäner för enskilda jernväg sanläggning ar.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4 och Memorial N:o 17.)
Till Konungen.
Medelst nådig proposition den 22 December 1882 föreslog Eders
Kongl. Maj:t Riksdagen att medgifva, det enskilda personer eller bolag,
hvilka intill början af 1884 års lagtima riksdag kunde undfå Eders
jBih. till Biksd. Prof. 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 5 Käft. 2