1884. Första Kammaren. N:o 7.
RIKSDAGENS PROTOKOLL.
Fredagen den 15 Februari.
Kammaren sammanträdde kl. y23 e. m.
Anmäldes och, bordlädes Stats-Utsbottets utlåtande N:o 6, i anled¬
ning af väckta förslag dels om jernvägsbyggnader för statens räkning,
dels om lån åt två enskilda jernvägsbolag.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran Lag-
Utskottets den 13 innevarande Februari bordlagda utlåtanden Nås
13—17 samt Första Kammarens Tillfälliga Utskotts samma dag bord¬
lagda utlåtande N:o 1.
På framställning af Herr (trefven och Talmannen beslöts, att på
föredragningslistan för nästa sammanträde skulle uppföras främst bland
utskottsbetänkandena det denna dag första gången bordlagda utlåtan¬
det samt sist sättas de ärenden, som denna dag bordlagts för andra
gången.
Kammaren åtskildes.
Jn fidem
A. von Krusenstjerna.
Första Kammarens Prof.. 1884. AT:o 7.
1
N:o 7. 2
Lördagen den 16 Februari.
Lördagen den 16 Felbruari.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 9 i denna månad.
Företogs val af tjugufyra valmän för utseende af Riksdagens Justi¬
tieombudsman och hans efterträdare; och befunnos, efter valförrättnin¬
gens slut, hafva blifvit till valmäu utsedde:
Herr Berg....................................... med 63 röster
»
|
Bäckström.........................
|
... . » 63
|
»
|
»
|
Casparsson.........................
|
..... » 63
|
»
|
»
|
Cavallin............................
|
..... » 63
|
»
|
|
Croneborg.........................
|
..... » 63
|
»
|
»
|
Dahl..................................
|
..... » 63
|
»
|
»
|
Falk..................................
|
..... » 63
|
»
|
»
|
Fock.................................
|
..... » 63
|
»
|
»
|
Gahn ...............................
|
..... » 63
|
»
|
Grefve Hamilton, W. G..............
|
..... » 63
|
»
|
Ilerr Kockum............................
|
..... » 63
|
»
|
»
|
Lagerstråle ......................
|
..... » 63
|
»
|
»
|
Lindahl ............................
|
..... » 63
|
»
|
»
|
von Plåten ....................
|
.. .. » 63
|
»
|
»
|
Rappe...............................
|
..... » 63
|
»
|
»
|
Richter ...........................
|
..... » 63
|
»
|
»
|
Robson ...........................
|
..... » 63
|
»
|
»
|
Rääf..................................
|
..... » 63
|
»
|
»
|
Sederholm.........................
|
..... » 63
|
»
|
»
|
von Stockenström.............
|
..... » 63
|
»
|
Grefve Strömfelt .........................
|
..... » 63
|
»
|
Herr
|
Wallberg.........................
|
..... » 63
|
»
|
»
|
Widén ............................
|
..... » 63
|
»
|
»
|
Nyström .........................
|
..... » 62
|
»
|
Företogs val af sex suppleanter för de valmän, som af Kammaren
fått i uppdrag att utse Riksdagens Justitieombudsman och hans efter¬
trädare; och befunnos, efter valförrättningens slut, hafva blifvit till
suppleanter för dessa valmän utsedde:
Herr Lundin ........................
» Sandberg
» von Baumgarten
Grefve Falkenberg .........
Herr Pettersson, P.......
» Biesert ...............
med 55 röster
» 55 »
» 55 »
. » 54 »
» 54 »
» 45 »
Lördagen den 16 Februari. 3
sedan ordningen mellan dem, som erhållit lika antal röster, blifvit
genom lottning bestämd.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets utlåtanden:
N:o 7, angående regleringen af utgifterna under riksstatens första
hufvudtitel;
N:o 8, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra
hufvudtitel; och
N:o 9, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tredje
hufvudtitel; äfvensom
Lag-Utskottets utlåtanden:
N:o 18, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egen¬
dom, dels ock enskild motion i ämnet;
X :ii 19, i anledning af väckt motion om ändring i § 7 af Jagt-
stadgan den 21 Oktober 1864; samt
N:o 20, i anledning af väckta motioner om ökadt skydd för sam¬
mankomster till gemensamma andaktsöfningar.
Föredrogs och hänvisades till Lag-Utskottet Kongl. Majds den 13
i denna månad bordlagda proposition till Riksdagen, med förslag till
förordning angående patent.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran Stats-
Utskottets under gårdagen bordlagda utlåtande N:o 6, i anledning af
väckta förslag dels om jernvägsbyggnader för statens räkning, dels om
lån åt två enskilda jernvägsbolag.
Föredrogs ä nyo och bifölls Lag-Utskottets den 9 och 12 inne¬
varande Februari bordlagda utlåtande N:o 12, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning angående förändrad
lydelse af 3, 58, 69, 88 och 89 §§ i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga
stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866.
Föredrogs och hänvisades till Bevillnings-Utskottet Kongl. Maj:ts
den 9 i denna månad bordlagda proposition till Riksdagen, angående
förändring i vissa för den inrikes posttrafiken gällande portosatser.
Föredrogos och hänvisades till Stats-Utskottet Kongl. Maj:ts den
9 innevarande Februari bordlagda propositioner till Riksdagen:
1*50 7.
N:o 7.
4
Lördagen den 16 Februari.
l:o) angående eftergift af kronan tillerkänd ersättning för försum¬
mad byggnads- och odlingsskyldighet å krononybygget Lanttö N:o 12
i Sattajärvi by af Norrbottens län; samt
2:o) angående upplåtelse under eganderätt till Vexiö stad af ]/,
mantal krono Yexiö domprostgården.
Om ändrad Föredrogs å nyo Lag-Utskottets den 13 och 15 i denna månad
lydelse af19 bordlagda utlåtande N:o 13 i anledning af väckta motioner omändrad
°%‘ilydelse 19 och 117 §§ Skiftesstadgan.
stadgan.
Pa framställning åt Herr Grofven och Talmannen beslöts, att den
föreslagna förordningen skulle genomgås paragrafvis, med rubrik och
ingress sist, samt att derefter Utskottets i utlåtandet gjorda hemstäl¬
lan skulle företagas till afgörande.
I enlighet härmed föredrogs nu
19 §.
Her Bergström: Herr Grefve och Talman! Det torde tillåtas
mig att, i enlighet med hvad vanligen eger rum, yttra mig i ett sam¬
manhang öfver hela lagförslaget, fastän jag nu icke kommer att fram¬
ställa något yrkande i afseende på mer än den först föredragna 19 §.
Jag skall dock börja mitt anförande med en kritik af Lag-Utskot¬
tets betänkande, hvad angår 117 §.
Såsom Kammaren behagade finna, afser motionärens förslag, att
ledamöter i egodelningsrätt, hvilka enligt nu gällande lag väljas för
lifstiden, skulle väljas endast för sex år, i likhet med hvad som eger
rum med nämndemännen. Motivet för detta förslag är, att de väl¬
jande ibland kunna göra sig skyldiga till misstag, och att derföre till¬
fälle bör lemnas dem att rätta ett sådant. Vid tvenne föregående
riksdagar har denna motion varit framstäld, och vid tvenne föregående
riksdagar har Lag-Utskottet på, enligt mitt förmenande, giltiga skäl
afstyrkt bifall till denna motion, och båda gångerna har denna Kam¬
mare bifallit Lag-Utskottets afstyrkande betänkande. För tredje gån¬
gen har denna motion åter blifvit väckt, och nu har Lag-Utskottet
funnit sig föranlåtet att frångå sin förra mening och tillstyrka motionen
på de skäl, som motionären har anfört. För min del finner jag, att
hvad motionären här föreslår, innebär något ganska betänkligt, nem¬
ligen att göra domare valbara för endast sex år. Det är möjligt, att
ett misstag vid val af ledamöter i egodelningsrätt kan ega rum, men
samma möjlighet af misstag eger äfven rum, då Kongl. Maja väljer
domare, och Kongl. Maj:t finner likväl icke anledning att välja domare
endast för sex år.
Den jemförelse, som motionären har gjort mellan nämndemän och
ledamöter i egodelningsrätt, är icke giltig. Som hvar man vet, har
nämnden endast en kollektiv röst, den sitter i domstolen för att repre¬
sentera det rättsliga folkmedvetandet. När detta är så starkt, att alla
nämndens ledamöter äro öfverens, då viker domarens mening för detta.
Lördagen den 16 Februari.
5
U:o 7.
Så är icke förhållandet i egodelningsrätten, der hvarje ledamot har en Om ändrad
individuel rösträtt, så att, om till exempel trenne meningar äro för han- hJdelse af g>
den, och två ledamöter i egodelningsrätten hafva eu mening, domaren
en annan och den tredje ledamoten åter en tredje, så segrar de tvenne stadgan.
ledamöternas. Jag vill icke vara med om att beträda en väg, som (Forts.)
kan leda till, att domare icke blifva tillsatta för lifstid.
Dessutom lider förslaget af ganska väsentliga brister i öfrigt. Om
man skulle gå in på motionärens förslag, borde väl i en ny lag inflyta
någon bestämmelse i syfte att förekomma att de, som redan blifvit
valda för lifstiden, blifva genom lagen så att säga afsätta. Men något
dylikt förekommer icke i lagförslaget. Vidare är i ett annat afseende
likheten mellan nämndemän och ledamöter i egodelningsrätt icke åstad¬
kommen. Enligt 1 kap. 2 § Rättegångsbalken kunna nämndemän
afgå, när de hafva tjenstgjort i två år. »Flyttar — heter det der
vidare — nämndeman ur valkretsen eller visar eljest giltigt hinder,
då må Rätten honom entlediga, ändå att han ej två år tjenstgjort.
Nämndeman, som berättigad är att från tjensten afgå, skall dock tjen-
sten fortfarande bestrida, till dess besked till domaren inkommit att
annan vald blifvit», och så vidare. Man ser således, att motionären sjelf
icke har vetat att begagna sig af den analogi, han uppstält. På grund
af detta kommer jag att vid föredragning af 117 § yrka afslag å Lag-
Utskottets betänkande.
19 § är så till vida oskyldigare än den förut omnämnda, som den
icke handlar direkt om domare. Men jag vill dock anmärka, att gode
män i vissa fall äro sjelfskrifna suppleanter till de ledamöter i egodel¬
ningsrätt, som hafva laga förfall, och således i viss mening domare¬
suppleanter. I öfrigt torde denna nya föreslagna 19 § hafva samma
fel, som jag nämnde i fråga om den 117 §. Dessutom synes motionen
icke hafva tillkommit på grund af något eget sjelfständigt motiv. Jag-
finner den närmaste anledningen till denna motion, att gode män skola
utses på samma sätt som nämndemännen, egentligen ligga i det ytt¬
rande, som Lag-Utskottet vid sista riksdagen hade. Utskottet anmärkte
nemligen: »att motionären icke har ifrågasatt någon förändrad anord¬
ning beträffande valet af gode män vid landtmäteriförrättningar, hvilka
gode män, om motionärens förslag antoges, och sålunda ledamöter i
egodelningsrätt blefve utsedde för en tid af sex år, ändock fortfarande
skulle utses för lifstiden — eu bristande öfverensstämmelse i hufvud-
grundsatser beträffande likartade stadgande!!, till hvilken lagstiftaren
icke bör göra sig skyldig». Det synes nästan som om Herr Johan Fr.
Carlsson insett rigtigheten af denna anmärkning, då han förmått Herr
Anders Göransson att väcka en motion, som äfven afsåg förändradt
sätt för val af gode män vid landtmäteriförrättningar. Detta erinrar
mig om en gammal historia, huruledes eu professor i Lund, som såg
sin mening ligga under, i vredesmod aflägsnade sig under yttrande:
Jag ser, att jag får kalla till mera folk. Så har också Herr Carlsson
gjort, han har tillkalla,! mera folk för att vinna sin afsigt, men jag
tror dock icke, att det i alla fall skall lyckas honom. Jag är full¬
komligt viss på, att Kammaren, åtminstone hvad 117 § vidkommer,
skall vidhålla sin två gånger förut uttalade åsigt, och jag hoppas, att
Kammaren äfven ville afstå motionärens förslag i fråga om 19 §. Jag
N:o 7. c
Lördagen den 16 Februari.
Om ändrad yrkar således, att Kammaren, med afslag å Lag-Utskottets betänkande,
lydelse ville låta den nu föredragna paragrafen vara sådan, som den lyder i
°C,skifies- nu gällande skiftesstadga.
stadgan.
(Forts.) Herr Forssell, Otto Herman: Jag har begärt ordet endast
för att nämna, att jag icke deltagit i öfverläggningen inom Utskottet
af detta ärende och således icke är ansvarig för det slut, hvartill Ut¬
skottet kommit.
Friherre Hamilton: Beträffande den föredragna 19:de paragrafen
anser jag motionären haft stora skäl till den af honom gjorda fram¬
ställningen, att gode män vid skiftesförrättningar hädanefter skola väljas
allenast för eu tid af sex år. Det inträffar nemligen ofta, att en person
under loppet af några få år blifver så nedsatt till krafter och praktisk
duglighet, att det värf, som han det ena året blifvit vald att förrätta,
blifver honom allt för svårt några år derefter. Det händer då också,
att sådana personer tycka det vara svårt att afsåga sig ett dylikt för¬
troendeuppdrag och derföre bibehålla det längre än det kan vara nyttigt
och godt för dem sjelfva och det allmänna. När dertill kommer, att
just sådana gode män, hvarom här är fråga, kunna blifva inkallade
såsom ledamöter i egodolningsrätter i händelse af förfall för ordinarie
ledamot, synes det än mera maktpåliggande, att de äro i besittning af
de egenskaper, som erfordras för att lägligt kunna bedöma de frågor,
som dervid skola tagas i betraktande, såsom t. ex. att på fältet besig¬
tiga och gradera olika jordnaturer, uppskatta ståndskog in. m., hvar¬
till erfordras en ganska stor fysisk kraft, om det skall göras på till¬
börligt sätt. Jag anser derföre, att det är ganska rigtigt att, när en
till god man vid skiftesförrättningar utsedd person icke längre kan väl
fullgöra detta uppdrag, det må kunna få väljas en annan i hans ställe.
Eu sådan man kali väl icke anses vara mera likstäld med domare än
en nämndeman, enär denne ju äfven är utsatt för att icke blifva om¬
vald efter sex års förlopp. Jag finner derföre icke något giltigt skäl,
hvarför en sådan god man skulle ställas i eu annan ställning än eu
nämndeman. Med domaren är förhållandet något helt annat, ty han
är såsom tjensteman ofta beroende af den löneinkomst lian uppbär,
och om han skulle vara utsatt för omval eller afsättning, kunde sådant
utöfva ett skadligt inflytande på hans sjelfständighet. Jag vill icke
tillägga något vidare, utan inskränker mig till att yrka bifall till
motionen.
Herr Nyström: Då gode männen icke hafva något prof att af¬
lägga, innan de inträda i sin befattning; då det oftast händer, att gode
män qvarstå, äfven om de i vissa hänseenden äro alldeles olämpliga
för uppdraget; och då man enligt skiftesstadgans 25:e paragraf bör
helst till landtmäteriförrättningar tillkalla de gode män, som äro när¬
mast förrättningsstället boende och man sålunda icke kan anlita mera
aflägse boende gode män utan att riskera att få ersätta kostnaderna;
så har jag för min del funnit mig tilltalad af Lag-Utskottets förslag
och instämmer deri. Jag tror icke att det är någon fara uti att låta
gode männen väljas hvart 6:e år; och jag anser gifvet att de åter-
Lördagen den 16 Februari.
Skiftes-
stadgan.
(Forts.)
7 , N:o 7.
väljas, om de äro lämpliga. Och i annat fall böra de ju icke qvarstå. [Om ändrad
Det har blifvit åtminstone i de norra orterna, der väl de största för -lydelse af 19
rättningarne förekomma, mycket eftersträfvansvärdt att få innehafva °chsl^tJ.
dylika platser, särskildt sedan numera eu temligen hög taxa blifvit för
dem bestämd, så att man icke kan komma ifrån att taga till gode
män vid skiftesförrättningar de närmast boende, äfven om man skulle
anse dem alldeles olämpliga. Jag kan styrka, att det finnes gode
män, som uppnått 70 års ålder, och som fortfarande vilja utöfva sina
befattningar, oaktadt de hvarken höra eller se som sig bör. Utan dom
och ransakning kunna de icke skiljas från dessa befattningar, och
derföre är den nuvarande lagbestämmelsen mycket olämplig. Särskildt
vill jag nämna, att, då författningen endast talar om att till gode män
skola utses i jordbruk kunnige och erfarne män, det ofta inträffar, att
personer, som gjort cession och hafva föga förtroende hos allmänheten,
likväl qvarstå såsom gode män. Och äfven om de äro under konkurs,
får man likväl icke för den orsakens skull förbigå dem. Det står
visserligen uti 25:e paragrafen i skiftesstadgan inskjutet ordet »helst»,
men detta förutsätter, att, om man icke tager den närmast boende, man
dock skall inkalla den, sommar närmast honom. Och sålunda har det
hän dt, att man fått till gode män personer, som icke haft något för¬
troende af allmänheten, men emellertid stannat qvar på sina platser.
Jag yrkar bifall till Lag-Utskottets förslag.
Herr Carlsson, Lars Magnus: I motsats mot den förste, men
i likhet med de senare ärade talarne får jag yrka bifall till Lag-
Utskottets förslag om förändring af skiftesstadgans 1!) §. Jag tror
att förslaget är välbetänkt, och att tiden nu är inne att vidtaga den
ifrågasatta förändringen. Om ock för femtio år sedan, då skiftesstadgan
kom till stånd, det var lämpligt, att så val ledamöterna i egodelnings-
rätten som gode männen vid landtmäteriförrättningar utsågos för lifs¬
tid, så är det numera alls icke lämpligt. Ett talande skäl för för¬
ändringen är väl, att Första Kammaren förut varit med om, att nämnde¬
män skola väljas allenast för sex år. År det så, att desse väl sköta
sina befattningar, så kunna de ju omväljas. På samma sätt är det
också med de nu ifrågavarande förtroendemännen; fullgöra de sina
plister, så att de bibehålla sina valmäns förtroende, så blifva de nog
omvalde. Förhållandena hafva visat, att förslaget är godt, och för min
del är jag tacksam mot Lag-Utskottets majoritet, som funnit skäl att
tillstyrka motionen, hvarföre jag också får yrka bifall till Utskottets
hemställan.
Herr Bergst rom: Jag hade väntat, att äfven de, som godkänna
grundsatsen eller den ledande principen i motionärens förslag, dock
skulle till bemötande' upptaga mina anmärkningar om de brister, Indika
enligt mitt förmenande vidlåda lagförslaget, men jag bär icke hört
någon försöka att vederlägga mig i detta hänseende. Särskildt har
den näst föregående talaren framkommit med ytterligare en brist,
som visserligen vidlåder de nuvarande stadgandena, men äfven skulle
komma att vidlåda de nya, nemligen att en god man kan blifva kallad
till en förrättning, oaktadt han är försatt i konkurs. Hade motionären
S:o 7.
Om ändrad
lydelse af 19
och 117 §§
Skiftes-
stadgan.
(Forts.)
8 Lördagen den 16 Februari.
äfven i detta hänseende begagnat sig af analogien med nämndemän,
så skulle han funnit, att det är förbjudet för en i konkurs försatt person
att tjenstgöra såsom nämndeman.
Jag kan icke anse, att man bör antaga ett så underhaltigt redi-
geradt lagförslag, äfven om man gillar grundsatsen deri.
För öfrigt tror jag, att landtmätarne sjelfva få de största olägen¬
heterna deraf, att gode männen komma på så rörlig fot, som motio¬
nären yrkat, ty det blir då ganska svårt för landtmätarne att hålla
reda på, livilka som för ögonblicket äro gode män. Jag fortsätter
alltså mitt yrkande om afslag å Utskottets hemställan.
Friherre Barnekow: Den förste talaren började med att säga,
att han icke ville vara med om att ingå på principen, att domare
förordnas på viss tid. Jag vill börja på annat sätt. Jag vill icke
vara med om den principen, att de förtroendemän, som folket skall
välja, väljas på lifstid. Jag tror, att den åsigten är starkt inpreglad
hos befolkningen, att de personer, som väljas till dess förtroendemän,
ej böra erhålla sina uppdrag för lifstiden; åtminstone blifva de för¬
troendemän, som väljas på kommunalstämma och kyrkostämma, i all¬
mänhet icke valda för lifstiden.
Den förste talaren sade också såsom ett skäl för afslag, att Kongl.
Maj:t icke väljer sina förtroendemän för viss tid, utan för lifstiden.
Nu föreligger icke till behandling någon fråga, om hvad Kongl. Maj:t
gör med sina förtroendemän, utan här är fråga om dem, som folket
sjelf väljer, och dervid är jag af den bestämda öfvertygelse, grundad
på egen erfarenhet, att de icke vilja tillsätta dem annat än på kortare
tid. Hvad särskilt beträffar tjensternas skötande, så är jag äfven öf~
vertygad om, att det ligger något mera uppiggande, om jag så får
säga, uti att icke blifva sittande på samma plats för hela lifstiden,
oberoende af om jag är kompetent att sköta platsen eller icke. I så
fall vore ju, synes det, platsen till endast för personen, men så anser
jag icke att förhållandet är eller bör vara, och derföre har jag velat
uttrycka min belåtenhet med Utskottets förslag.
Den förste talaren anförde äfven såsom motiv för sitt yrkande på
afslag, att Första Kammaren redan två gånger afslagit denna lagför¬
ändring och på den grund önskade han, att Kammaren fortfarande
skulle afslå densamma. Men om man har denna åsigt, att en fram¬
ställning, som en gång blifvit afslagen, sedermera aldrig skulle kunna
bifallas, så hemställer jag till herrarne, på hvad sätt vi då skulle
kunna gå framåt.
Af hvad jag nu yttrat framgår, att jag för min del måste yrka
bifall till Utskottets förslag.
Herr Nord enfel t: Jag vill endast upplysa, att det ganska ofta
förekommit, att åldrige och sjuklige gode män icke stått ut med en
omfattande landtmäteriförrättning, utan fått förfall, hvarigenom förrätt¬
ningen måst afbrytas, till dess andra gode män hunnit anskaffas. Om
sådant inträffar under den svåraraste årstiden, kan det hända, att
förrättningen icke medhinnes. De nuvarande förhållandena äro således
visserligen förenade med åtskilliga olägenheter; men då jag likväl icke
Lördagen den 16 Februari. 9
kan neka till, att den förste talarens invändningar mot den föreslagna
lydelsen måhända hafva befogenhet, så vill jag yrka återremiss. &
Herr Stråle, Wilhelm: Jag vet nog, att det finnes land, der
man kommit derhän, att man fått domarena afsättliga utan dom eller
ock att de blott väljas på viss tid. Detta förslag går väl ej så långt
som att sätta i fråga afsättlighet; men det qvarstår dock, att leda¬
möterna i egodelningsrätten äro domare, och jag vill icke vara med
om att gå in på den banan, att domare skola väljas för viss tid. Jag
yrkar afslag. &
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade Herr
trefven och Talmannen, att i afseende på förevarande paragraf blifvit
yrkadt, dels att den skulle godkännas, dels att den skulle till Lag¬
utskottet återförvisas, dels ock att den skulle afslås.
Härefter gjordes propositioner enligt dessa yrkanden, ..sh förkla¬
rade Herr Grefven och Talmannen sig anse propositionen på afslag å
paragrafen vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf, och sedan såsom kontra-
proposition_ dervid antagits godkännande af ifrågavarande paragraf,
uppsattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande
lydelse:
Den, som afslår 19 § i den af Lag-Utskottet i utlåtandet N:o 13
föreslagna förordning, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, godkännes paragrafen.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 33;
Nej — 42.
117 §.
Herr Bergström: I öfverensstämmelse med hvad jag yttrade i
mitt förra anförande, yrkar jag nu afslag jemväl å denna 117 §.
Friherre Barnekow misstog sig svårligen, då han trodde sig hafva
hört mig säga, att Kammaren borde afstå framställningen derför, att
den två gånger förut afslagit densamma. Jag sade, att jag vore öfver-
tygad, att Kammaren skulle afstå Utskottets hemställan derför, att
motionärens förslag innebure en kränkning af en stor och för mig
helig grundsats, nemligen att den, som är en verklig domare, icke
skall väljas för vissa år, utan för lifstiden, möjligen med någon be¬
stämd åldersgräns.
Vi känna, huru unga äregirigheter söka göra sig gällande inom
kommunerna; desse skulle kunna skaffa sig röster för att drifva bort en
Första Kammarens Prof. 1884. N:o 7.
N:o 7.
Om ändrad
lydelse af 19
och 117 §§
Skiftes-
stadgan.
(Forts.)
2
N:o 7.
Om ändrad
lydelse af 19
och 117 §§
Skiftes-
stadgan.
(Forts.)
10 Lördagen den 16 Februari.
förtjent medlem af egodelningsrätten. Men ju längre en sådan medlem
får blifva vid befattningen, dess mera kommer han in uti de svåra och
invecklade göromålen, Indika kräfva mycket större och djupare insigter
än nämndemansbefattningen. Jag hoppas att denna Kammare icke
skall vilja vara med om något steg på den banan, att domare skulle
väljas annat än på lifstid, vare sig de väljas af Konungen eller af
någon annan, åt hvilken han anförtrott detta val.
Herr vice Talmannen: Då jag icke vill vara med om att ingå
på den principen, att domare skola väljas på viss tid, vare sig de utses
af Konungen eller af folket, så yrkar jag afslag å den nu föredragna
punkten.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad, och paragrafen afslogs.
Den föreslagna förordningens rubrik och ingress.
Herr Bergström: I öfverensstämmelse med Kammarens nu fat¬
tade beslut torde både titel och ingress böra ändras så, att hvad som
deri förekommer angående § 117 i skiftesstadgan uteslutes.
På gjord proposition antogos rubriken och ingressen att lyda
sålunda:
»Förordning angående ändrad lydelse af 19 § i Kongl. Maj:ts
förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866.
Härigenom förordnas, att 19 § i förnyade nådiga stadgan om
skiftesverket i riket den 9 November 1866 skall erhålla följande än¬
drade lydelse:»
Utskottets i utlåtandet gjorda hemställan.
Förklarades besvarad genom Kammarens förut fattade beslut.
Föredrogos å nyo och biföllos Lag-Utskottets den 13 och 15 inne¬
varande Februari bordlagda utlåtanden:
N:o 14, i anledning af väckt motion om ändring i § 25 af för¬
ordningen angående fattigvården den 9 Juni 1871;
N:o 15, i anledning af väckt motion om tillägg till § 38 i för¬
ordningen om landsting den 21 Mars 1862;
N:o 16, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af § 23
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21
Mars 1862; samt
N:o 17, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 25
i förordningen om landsting den 21 Mars 1862.
Föredrogs å nyo och bifölls Första Kammarens Tillfälliga Utskotts
den 13 och 15 i denna månad bordlagda utlåtande N:o 1, i anledning
Lördagen den 16 Februari. 11
af vackt förslag om ändring af § 1 i Ordningsstadgan för Riksdagens
Första Kammare.
Justerades sex protokollsutdrag för detta sammanträde.
På framställning af Herr Grefven och Talmannen beslöts, att de
denna dag första gången bordlagda ärendena skulle uppföras främst å
föredragningslistan för nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. '/, 1 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
N:ö 7.