RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1884. Första Kammaren. N:o 29.
Onsdagen den 23 April, f. m.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 16 i denna månad.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran föl¬
jande under gårdagen bordlagda ärenden, nemligen: Stats-Utskottets
Utlåtande Nio 14, Uag-Utskottets Utlåtanden N:is 49—51 samt Första
Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets den 26 och 28 sistlidnc
Mars bordlagda Utlåtande N:o 33, i anledning af väckta motioner rö¬
rande dels afskrifning eller aflösning af grundskatterna, dels afskrifning
af eller lättnader i rustnings- och roteringsbesvären.
Punkten B.
Mom. 2:o) och 3:o).
Herr von Baumgarten: Betraktar man föreliggande fråga från
militärisk synpunkt, så anser jag för min del att det sätt, hvarpå
dessa beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunde-
ringspersedlar nu för tiden anskaffas, icke är hvarken militäriskt, tids¬
enligt ^ eller lämpligt. Det är visserligen sant att vid skeende nyan¬
skaffning för hela regementen såväl regementscheferna som sqvadrons-
och kompanicheferna gå i författning om att vara rusthållarne behjelp¬
lig^ vid anskaffandet; men säkert är att vid delvis anskaffning och
vid de årligen förekommande defekterna måste rusthållarne sjelfva
gå i författning om iståndsättandet af dylika persedlar. De måsto
dervid anlita alla möjliga handtverkare å landet, som icke kunna vara
nog hemmastadda i det fack, hvartill dessa militärpersedlars tillverk-
Angående
rustnings- och
roteringsbe¬
svären.
(Forts.)
Första Kammarens Frot. 1884. N:o 29.
1
N:o 20. 2
Onsdagen den 23 April, f. m.
Angående ning hör. Persedlarne kunna således icke blifva fullt uniformella, om
rustnings- o<^också modellen är densamma. Detta anskaffningssätt har ock en an-
eoteinngsbe- nan 0iägenliet; den nemligen, att, om också modellen är rätt, äro per-
(Ports.) sedlarne dock icke alltid likadana, den ene husaren vet att förskaffa
sig bättre förmåner, t. ex. finare kläde, än den andre. Följden häraf
blir inbördes afundsjuka. Jag tror icke att en sådan afundsjuka bör
få uppkomma inom armén, men det är dock omöjligt för befälet äfven
med all stränghet, att förekomma att den kan insmyga sig och rust-
hållets utgifter uppskörtas. Det ligger äfven en svårighet för krigs-
styrelsen vid kommenderingar deri, att den måste ovilkorligen taga i
betraktande, att rusthållarne skola sjelfva hålla sina husarer och gre-
nadierer med dessa persedlar, och att således större kostnader ådragas
dem, då längre tjenstgöring ifrågakommer. Som herrarne veta, ligger
det i sqvadrons- och kompanichefernas intresse att skaffa så dugligt
folk som möjligt inom sina respektive afdelningar. Det har numera
vid dessa rusthållsregementen mött svårigheter att insätta intelligent
folk derföre, att rusthållarne säga, att ju mer intelligent folk man an¬
tager, desto större blir tjenstgöringen och desto mera ökas utgif¬
terna för rusthållarne, samt följaktligen, ju mindre intelligent folket
är, desto mindre blifva kostnaderna.
Således är det icke tidsenligt att anskaffandet skall försiggå som
det nu gör. Och då inga utsigter förefinnas att i en snar framtid
kunna få något helt genomgående arméeorganisationsförslag genom-
drifvet, så bör man åtminstone icke låta denna armé, den enda, som _
vi nu hafva att stödja oss på, gå tillbaka, utan försöka att afhjelpa
de mindre missförhållanden, som förefinnas, ty ett stillastående är ju
detsamma, som ett tillbakagående.
Jag anser det icke heller vara någon nationalekonomisk vinst att
på detta sätt anskaffa persedlarne, ty detta blir ovilkorligen dyrare,
än att, såsom vid de roterade regementena, staten åtager sig persed-
larnes anskaffande och vid auktion till den, som bjuder de bästa vil-
koren, öfverlemnar att iståndsätta defekterna.
Jag anser också den ifrågasatta lindringen vara billig derföre,
att rusthållarnes kostnader de senare åren betydligt tilltagit, dels i
följd af ökad tjenstgöring — under de senare åren har tillkommit ett
remontmöte på 100 dagar, och skjutmöte på några dagar — dels ock
i följd af de betydligt högre prisen för hästar. För tio år sedan fick
man en remont för 350 kronor och för tretton år tillbaka för 300
kronor. Nu får man betala 700 kronor, ja ifrån den ort, jag har
äran representera, kan jag uppgifva nummer, der hästen kostat 900
till 1,000 kronor. Vid det afsutna kavalleriet har man föreslagit, att
rusthållaren skulle betala 40 kronor till staten, för att komma i åt¬
njutande af samma förmåner, som de öfriga rusthållarne. Det anser
jag för min del vara en ganska hög ersättning, och beloppet borde
nedsättas, för att icke möjligen kunna föranleda, att en och annan rusthål¬
lare ej vill gå in på denna inbetalning och derigenom vållar svårigheter.
Onsdagen den 23 April, f. ro, 3
Jag anser det vara en stor fördel för staten, att alla beklädnads- och
öfrig;! persedlar blifva pa enahanda sätt anskaffade. Jag vågar der-r
före hemställa, att denna afgift nedsättes enligt Herrar Casparssons
och Palmstiernas reservation, och anhåller således vördsamt, att Kam¬
maren måtte bifalla reservationen i denna del.
Herr Anderson, Albert: Såsom den föregående talaren fullständigt
utvecklat, är det närvarande sättet för anskaffande af beklädnads-, be¬
varing^-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar ytterst
olämpligt. Det är på denna grund, som jag icke vill motsätta mig
bifall tdl Utskottets förslag i förevarande punkter, utan kommer att
rösta för detsamma, såvida jag blott kan få ett par ändringar i den
andra punkten, för Indika ändringar jag nu anhåller att få redogöra.
I denna punkt föreslås att å ordinarie stat under 4:de hufvud-
titeln måtte uppföras ett reservationsanslag å 150,000 kronor för att
ersätta de nämnda persedlarne vid det berustade kavalleriet. Den ko¬
mité, som år 1868 afgaf sitt betänkande rörande lindring i rust- och
rotehållares besvär, verkstalde en beräkning äfven öfver hvad dessa
persedlar kostade. Enligt denna beräkning skulle värdet utgöra: å
beklädnad o5 kronor, å remtyg 2 kronor, å beväpning 3 kronor och
a sadelmundering 12 kronor eller inalles 52 kronor om året för
hvarje rusthåll. I mitt betänkande angående grundskatterna samt
rustnings- och roteringsbesvären af år 1874 antog jag dessa siffror
till beräkningsgrund, och kom dervid till det resultat, att beklädnad
remtyg, beväpning och sadelmundering vid det indelta kavalleriet upp¬
gick till en summa af 164,700 kronor om året. Men då var den
endast beräknad för effektiva nummer och sådana vakanta nummer
som hade att utgöra dessa persedlar, således endast den verkliga ko«t-
naden. Nu säger Utskottet på sidan 12 i sitt betänkande att »samma
ekonomiska företeelse, den konstant fortgående minskningen af pen-
mngarnes värde, som för dem, hvilka i penningar erlägga sin grund¬
skatt, medför eu successiv skattelindring, åstadkommer för de rust-
mngsskyldige en direkt motsatt verkan, eller en ständigt fortgående
stegring af värdet å de persedlar, hvilka de hafva att prestera»; och
angre ned på samma sida: »de under senare tider till antal och tids-
iangd ökade skolorna för manskapets utbildning vålla ökad slitning
. , beklädnads-, beväpnings- och sadelmunderingspersedlar samt ökad
risk för hästen.» Pa sidan 13 säger Utskottet vidare att »tungan af
oesväret ökas ständigt»; och sedermera: »staten får, om den sjelf ta¬
ger anskaffningen af dessa persedlar om hand, lättare att följa de
snabba framsteg särskildt vapentillverkningen i våra dagar gör än
°m , e.“ dervid “ödgades taga eu visserligen icke i författningarne
foresknfven, men dock af billighet påkallad hänsyn till rusthållare^
anspråk att icke varda öfver höfvan betungad.» ^ Det är således tre
synpunkter, som Utskottet framhåller: den fortgående stegringen i
värdet af persedlarne, den ökade slitningen genom flere skolor och
N:o 29.
Angående
ustnings- oc
roteringsbe¬
svären.
(Forts.)
N:o 29. 4
Onsdagen den 23 April, f. m.
Angående förlängning af öfningstiden samt de snabba framstegen i vapentillverk-
ruAnings- och n;ngpn Oaktadt allt detta borde hafva verkat derhän, att ersättningen
r°lvärm blifvit bestämd öfver det värde jag beräknade enligt förhållandena
(Forte!) 1868, eller 164,700 kronor, så har Utskottet satt en lägre siffra. Om
jag tager dessa förhållanden i betraktande, så kan jag icke se, att re¬
geringen kan ombesörja dessa förnödenheter under ett anslag af 180,000
kronor. Det föreslagna beloppet, 150,000 kronor, synes mig alltså
vara för litet, Om förslaget i denna del bifölles, så skulle man vis¬
serligen få en lindring för rusthållarne, men på samma gång också
en försämring af försvaret, och vi vilja ju tvärtom alla, att försvaret
skall förbättras.
Vidare hafva i sista stycket af 2:dra mom. i Utskottets förslag
rusthållarne kategoriskt fatt sig ålagdt att till statsverket betala en
årlig afgift af 40 kronor för besvärets upphörande. Då denna fråga
förut varit å bane, har man ansett det vara nödvändigt, att låta detta
bero på rusthållarnes eget godtfinnande och Andra Kammaren har
också ändrat förslaget i denna punkt och bestämt, att det skulle bero,
såsom förut föreslagits, på rusthållarnes fria vilja.
Derjemte hyser jag mycken tvekan om huruvida detta förslag i
formen är rigtigt, något hvarom utan tvifvel andre talare sedermera
komma att yttra sig. Jag anhåller emellertid att få framställa föl¬
jande förslag till lydelse af denna punkt:
2:o) att å ordinarie stat under fjerde hufvudtiteln måtte upp¬
föras ett reservationsanslag å 180,000 kronor i och för statsverkets
öfvertagande från och med år 1885 af den rusthållarne vid ej mindre
det berustade kavalleriet än äfven det berustade infanteriet åliggande
skyldighet att anskaffa och underhålla beklädnads-, bevärings-, rem¬
tygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar, under vilkor, att sta¬
ten . samtidigt erhåller fri dispositionsrätt till i bruk varande, af rust¬
hållarne anskaffade, motsvarande persedlar; att den rusthållarne be¬
redda lindring kommer att fortfara endast så länge ett det upphörda
åliggandet motsvarande statsanslag af Riksdagen anvisas; samt att,
hvad det berustade infanteriet beträffar, såsom vilkor för statens öfver¬
tagande af den detta infanteri åliggande ofvannämnda skyldighet be¬
stämmes att rusthållarne ingå på att erlägga en årlig ersättning för be¬
svärets upphörande af 40 kronor af hvarje rusthållsnummer, hviika medel
må af Ivongl. Maj:t för det med besväret afsedda ändamål disponeras;
och anhåller jag att Herr Grefven och Talmannen behagade härå
framställa proposition.
Friherre von Kr asm er: Kammaren har visserligen hårdt be¬
handlat de föregående båda delarne af detta betänkande, såväl punk¬
ten A, som ock l:a momentet af punkten B; men eu liten hoppets
gnista lefver än i de nu föredragna momenten! Om Kammaren be¬
faller dessa, så har ändå vid denna riksdag åtminstone något med-
Onsdagen den 23 April, f. m.
5 N:o 29.
gifvande i afseende på de ovissa besvären och ojemnt tryckande bör- Angående
döma vid indelningsverket blifvit gjordt! rustnings- och
Mig synes, att oberoende af den ofördelaktiga utgången af för- e"
Svarande delar af betänkandet, de nu föredragna momenten borde (Forts)
kunna af Kammaren utan betänksamhet bifallas, ty det, som här före¬
slås, är verkligen en alldeles särskild, fristående fråga, som alls icke
har något sammanhang med en större afskrifning af indelningsverkets
bördor eller af grundskatterna.
Jag vill påpeka ett särskildt skäl, hvarföre för de beridna rust-
hållen den föreslagna befrielsen från att anskaffa och underhålla be¬
klädnads-, bevärings-, remtygs-, häst- och sadelmunderingspersedlar
borde kunna beviljas, och det är det enkla skälet, att för infanteriet
genom Kongl. kungörelsen den 3 Mars 1858 befrielse blifvit lemnad
från att underhålla den del af beklädnaden, som rotehållarne förut
bestridde.
Dessutom kan anföras såsom ett ytterst bevekande skäl att, som
herrarne nogsamt veta, i rusthållsinrättningen ingår den anordningen,
att i regeln endast ett hemman är anslaget till rusthållsstam, under
det att vid rotehållet den allmänna regeln — ehuru med många un¬
dantag —• är att två hemman äro tillsammans om en rote.
Men, invänder man naturligtvis genast, rusthållaren får frinjuta
räntan af detta sitt hemman. Ja, detta får han; men det är, som
bekant, för att betäcka de särskilda kostnader (hållandet af häst m. m.),
som rustningen medför mot roteringen, hvarjemte, för de flesta rust¬
håll denna frinjutna, det egna hemmanets ränta icke ens ansetts till¬
fyllest, utan de fått sig anslagna s. k. augmentsräntor, d. v. s. räntor
af andra hemman eller hemmansdelar. Men för att återkomma till
det egna hemmanets, rusthållstamhemmanets ränta, så göra rusthållarne
på densamma en oupphörligt tilltagande indirekt förlust. Deras fri¬
njutna ränta skall nemligen alltjemt motsvara samma andel af rust¬
ningskostnaden som förut. Alla andra räntegifvare hafva deremot genom
1869 års evalvering af deras räntor efter 1834—53 års och 1862 års
medelmarkegångar fått sina räntor betydligt nedsatta. Om man ser
på tabellen, sid. 149 i skattekomiténs betänkande, så finner man, att
för år 1870 är räntan upptagen till 4,939,869 kronor och kronotion-
den till 1,861,633 kronor, hvaremot för 1871, då evalveringen var
genomförd, räntan upptages till 4,490,564 kronor och kronotionden
till 1,623,031 kronor. Det vill säga, att genom denna envalering har
år 1871 en nedsättning i de kronan bibehållna räntorna egt rum af
687,907 kronor. Någon sådan nedsättning har deremot i ingen mån
kommit rusthållaren till godo. Hans frinjutna ränta antages alltjemt
betacka samma andel af rustningskostnaden.
"Vidare ber jag att af de många yttranden i denna fråga få läsa
upp ett af det Särskilda Utskottet vid 1877 års riksdag i afseende på
denna äfven då föreslagna lindring för rusthållarne, att de icke skulle
behöfva anskaffa ifrågavarande persedlar. Utskottet säger: »Äfven om
N:0 29. 6
Onsdagen den 23 April, f. m.
Angående ingå andra lindringar förelåge, skulle Utskottet anse borttagandet af
rustnmp- ocAjenua c]e rustandes skyldighet såsom ändamålsenlig och välbetänkt, så
svärm. ^ i afseende å statens intresse som å de rustandes. Vapentillverk-
porteningen gör i vår tid snabba framsteg. Ett vapen som är godt i dag,
kan redan inom den närmaste framtiden vara mindre lämpligt till
krigsbruk, i jemförelse med våra möjligen blifvande fienders».
Utskottet fortsätter derpå att tala om svårigheten för staten att
begagna sin rättighet, att ofta ombyta vapen i mån af de fortgående
uppfinningarne, i anseende till den derigenom uppkommande stegrin¬
gen i rustningsbördan. All sådan svårighet eller betänklighet före-
kommes genom att staten öfvertager anskaffandet af vapnen. Att
staten far denna, militäriskt taget, vigtiga handlingsfrihet, detta anser
jag visst icke vara för dyrt köpt med den jemförelsevis obetydliga
årligen ökade utgiften af 150,000 kronor.
Hvad sedan särskildt beträffar de afsutna kavalleriregementena,
ber jag få påpeka, att stora förändringar ovilkorligen förestå i afseende
å deras beväpning. De nuvarande gevären, remingtongevären, kunna
icke bibehållas. Det är klart, att man måste anskaffa andra gevär af
bättre konstruktion, troligen repetergevär, och i hvarje fall gevär, som
blifva mycket dyrare, än de nuvarande; men att ålägga rusthållarne
att anskaffa sådana, det torde möta mycken betänklighet. Gifvet är
emellertid, som sagdt, att de nuvarande gevären icke kunna bibehållas
någon längre tid.
Vid de skånska beridna rusthållsregementena tillkommer, som be¬
kant, den särskilda bevekande omständigheten, att deras augnientsrän-
tor, som varit fixerade i penningar allt sedan Karl XI:s tid, numera
derigenom blifvit en ren obetydlighet och af ingen nämnvärd hjelp vid
rustningsbördans utgörande.
Den enda betänklighet, jag har i afseende på denna punkt, gäller
den föreslagna siffran 40 kronor, som rusthållarne vid de afsutna rege¬
mentena skulle betala för att erhålla den ifrågasatta friheten. Jag har
icke sjelf något sådant rusthåll, så att jag saknar personlig erfarenhet
om saken; men jag tror mig dock veta, att denna afgift är öfverdrif¬
ven och att den beräkning, hvarefter dessa 40 kronor blifvit bestämda,
icke håller streck, i synnerhet icke beklädnadskostnaden 35 kronor
om året, ett belopp, hvartill den nog torde uppgå till vid de beridna
rusthållsregementena med dyrare uniformer och mera slitning, men ej
vid de afsutna. Jag anser att afgiften kunde hafva minskats med 10
eller 15 kronor, till 30 eller 25 kronor om året. Emellertid torde icke
vara skäl att på något sätt försvåra möjligheten att vinna framgång
åt de nu föredragna momenten. Jag vill derföre icke framkalla sön¬
dring genom att föreslå en lägre siffra, helst då man besinnar, att
Andra Kammaren redan har antagit förslaget i denna del. Eu annan
ändring i den föredragna punkten vill jag deremot påyrka. Som i
Utskottets motivering sid. 19 finnes omnämdt, kunna icke de afsutna
regementenas rusthållare åläggas att betala denna ersättning af 40 kronor
Onsdagen den 23 April, f. m.
7 N:0 26.
på hvarje rusthåll. Denna omständighet har blifvit af Andra Kamma- Angående
ren uppmärksammad och iakttagen, och beslutet i Andra Kammaren rustnings- odi
innebär en sådan rättelse. Då jag hoppas att Första Kammaren skall
bifalla punkten, så, för att vinna ett enstämmigt beslut Kamrarne (ports)
emellan, uppoffrar jag min betänklighet mot siffran 40 kronor och
yrkar bifall till det föredragna momentet med den ändring, att mo¬
mentet i slutet från och med ordet samt på 7:de raden nedifrån måtte
få följande förändrade lydelse, som öfverensstämmer med hvad Andra
Kammaren redan beslutit:
»samt att, hvad det berustade infanteriet beträffar, såsom vilkor
för statens öfvertagande af den detta infanteri åliggande, ofvan nämn¬
da skyldighet, bestämmes, att rusthållarne ingå på att erlägga en
årlig ersättning för besvärets upphörande af 40 kronor af hvarje rust-
hållsnummer, hvilka medel må af Kongl. Maj:t för det med besväret
afsedda ändamål disponeras.»
Hvad ytterligare mom. 3 angår, så skall jag icke uppehålla Kam¬
maren med att derom yttra mig. Det står i sammanhang med mom.
2, och jag hyser icke något tvifvel om att, derest Kammaren bifaller
detta mom. 2, den äfven måtte bifalla den i 3:dje mom. föreslagna
lindringen.
Jag yrkar således bifall till de föredragna momenten 2 och 3 med
den af mig föreslagna ändringen.
Friherre Klinckowström: Innan jag går att göra de anmärknin¬
gar emot den ifrågavarande punkten i förslaget, hvartill jag anser mig
uppkallad, så vill jag här förklara, att jag hjertans gerna unnar rust-
och rotehållarne denna lilla lindring i deras tunga börda, som man här
afser. Men vigtigare än till och med denna lättnad för närvarande
vore anser jag vara det sätt, hvarpå denna fråga nu föreligger. Mine
herrar, liksom i föregående punkten af förslaget kan jag icke försvara
inför mitt samvete att bevilja dessa båda punkter i den form hvari
Stats-Utskottet låtit dem till Riksdagen framkomma. Här är nemli¬
gen liksom förut, då det gälde grundskatternas afskrifning, fråga om
att gå förbi Kongl. Maj:t i en sak, der Riksdagen, enligt min fasta
öfvertygelse, icke ensam eger rätt att besluta. Enligt 80 § Rege¬
ringsformen kan ingen förändring ske i »de med Landet och Städerna
upprättdde Kontrakter och Indelningsverk» utan Konungens och Riks¬
dagens sammanstämmande beslut. Om någonsin, så är det här fråga
om ändring i dylika »kontrakter», det kan icke bestridas; ty här är
frågan, att en stor del af det onus, som medföljer rustningen, skall
bortflyttas från rust- och rotehållarne och bestridas af Kongl. Maj:t
eller af staten allena. Men hvad som värre är, mine herrar, slutet
på andra punkten, hvad det berustade infanteriet beträffar, innehåller,
att af hvaije rusthållsnummer skall till statsverket erläggas en årlig
ersättning för besvärets upphörande af 40 kronor, mot det att rust¬
hållarne skola öfverlemna de i bruk varande persedlarne till statens
N:o 29. 8
Onsdagen den 23 April, f. m.
Angående
rustnings- och
roteringsbc-
svären.
(Forts.)
fria disposition, och dessa 40 kronor få af Kongl. Maj:t för det med
besväret afsedda ändamålet disponeras. Det är således helt enkelt ett
trång man vill pålägga det berustade infanteriet. Huru Stats-Utskottet
kunnat komma på en så besatt och grundlagsvidrig idé, det kan jag
för mig icke förklara. Det är mycket att beklaga, att Stats-Utskottets
ledamöter från denna Kammare icke hafva upplyst Utskottets majori¬
tet om det grundlagsvidriga i denna fråga, och ehuru jag icke känner
höga vederbörandes tanke, tror jag likväl, att herrarne kunna vara
öfvertygade att, som jag hoppas, Kongl. Maj:t skall veta att skydda
sin grundlagsenliga rätt, och om denna fråga kommer fram till Kongl.
Maj:t i Statsrådet, något som vi icke veta, ty Stats-Utskottets förslag
innehåller ingenting om att Kong]. Maj:t skall erhålla del af dessa
nyheter, så skall ovilkorligen Kong], Maj:t ogilla denna fråga i den
form den framkommit. Det har förut gjorts anmärkningar emot före¬
liggande förslag, och den anmärkning jag här nyss gjort om det grund¬
lagsvidriga deri, torde mer än tillräckligt bevisa, att denna fråga icke
kunnat på ett grundligt sätt af Stats-Utskottet behandlas. Här komma
sannolikt, under loppet af diskussionen, flera sakkunnige personer att
framställa anmärkningar i detalj öfver förslaget, Indika skola lägga i
dagen, att ett så beskaffadt förslag måste, för att kunna blifva rättvist
och billigt, komma från Kongl. Maj:t, hvilken myndighet ensam egen
förmåga att fullständigt utreda frågan. Innan så sker, är det verkli¬
gen, enligt mitt förmenande, icke skäl att bifalla förslaget, ty det blefve
då illa gjordt, och för öfrig! kan det icke göra så mycket, om de
besvär, som hafva tyngt på rusthållarne i öfver tvåhundra år, skola
fortfara ännu ett år till. Men vi skulle derigenom kunna få frågan
utredd, och då skall jag gerna med min röst bidraga till en lycklig
utgång och till lättnad för rusthållarnes bördor. Men att förorda
bifall till frågan, såsom den nu är behandlad, det vore, mine herrar,
detsamma som att, för att använda en bild, om jag mötte en person
på gatan, som behöfver understöd, och jag vet att en rik man bor i
huset bredvid, då råda den nödstälde att bryta sig in genom fönstret
i stället för att beskedligt gå in i huset genom den öppna dörren och
af egaren begära den hjelp, han behöfver. Och detta sätt att behandla
denna fråga kallar jag inbrott, d. v. s. ett inbrott mot grundlagen, och
som jag icke vill vara , med derom, får jag vördsamt yrka afslag på
punkterna 2:o och 3:o, hvilka nu här äro sammanlagda under gemen¬
sam öfverläggning.
Herr Björnstjerna: Stats-Utskottet yttrar sidan 11: »Om man
ock må antaga att vid tiden för indelningsverkets upprättande full
motsvarighet förefunnits mellan rustningstungan och den grundskatt,
för hvilken nämnda tunga trädt i stället, kan intet tvifvel förefinnas
derom, att detta jemnvigtsförhållande nu mera är fullständigt rubbadt.»
Mot detta Utskottets yttrande skall jag uppställa ett annat, nemligen
det af 1867 års komité för utredning af frågan om roterings- och
Onsdagen den 23 April, f m.
9 N:0 29.
rustningsbesväret. Denna komité kommer till följande slutresultat: Angående
att efter den utredning, som komiterade verkstält, rusthällen åtnju-r“®^“^s"J®':A
ter sådan ersättning för ryttarens utrustning, att kostnad, under van- SVären.
liga förhållanden bör anses mera än godtgjord; och skulle något enskildt (Forts.)
rusthåll befinnas så svagt, att rustningen icke med dess bestånd
kan förenas, bör sådant blifva föremål för särskild undersökning och
hjelp. Under så beskaffade omständigheter hafva komiterade för sin
del icke kunnat finna att rusthällarne utur rättvisans synpunkt hafva
anspråk på lindring i rustningsbesväret såsom en följd af värn-
pligtens utsträckning, men med hänsyn dertill, att kostnaden för rust-
ningsskvldigheten under krigstider kunde blifva svår att bära, om
större missöden inträffa, anse komiterade billigt att, derest utgifter
för ökad värnpligt tillkomma, rustningskostnaden i krig blefve satt
inom vissa gränser; och få komiterade för sådant ändamål hemställa:
att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke
under falttjenstgöring i krig ersättning borde gifvas åt rusthållare!!
för den rustningskostnad, som öfverstiger de förmåner, hvilka han
för rustningens utgörande må anses åtnjuta.»
Medan Utskottet sålunda anser rustningsförmånerna alldeles otill¬
räckliga, förklarar denna komité, som bättre än någon annan utredt
dessa förhållanden, och hvars yttrande ligger till grund för både Herr
Adb. Andersons och senare förslag, att rusthällarne verkligen hafva
full ersättning för sina bördor, hvilka icke påkalla någon lättnad i
fredstid. Att man kan komma till så olika resultat, förklaras hufvud¬
sakligen genom två ganska allmänna misstag. Det ena är, att när
rusthållaren beräknar den utgift, han har för rustningen, tager han in
deri kostnaden äfven för karlen.
Utskottet framhåller emellertid ganska rigtigt, och jag håller Ut¬
skottet räkning derför, att karlen icke ingår i rustningen, ty karlens
underhåll motsvarar den hemmanet eljest åliggande roteringsskyl-
digheten.
Det andra misstaget är, att man anser augmentet eller augments-
räntan utgöra det enda bidrag, rusthållaren af staten åtnjuter för rust¬
ningen. Detta hörde man ännu under diskussionen härom dagen i
Andra Kammaren påstås. Nu borde det emellertid vara bekant för
hvar och en, som eger deltaga i afgörandet af denna fråga, att aug-
mentsräntan endast är ett tillskott, som de hemman erhålla, hvilkas
egna ränta och tionde icke ansetts tillräckliga att betäcka kostnaderna
för rustningen. Vid indelningsverkets ordnande erhöllo sådana en
mindre eller större tillökning i form af augmentsränta för att fylla
bristen, men hufvudbidraget till rustningen ligger alltid i rusthållets
egen ränta, hvilken det blifvit befriadt från att erlägga, så länge rust¬
ningen fullgöres.
Vill man nu se, huru saken utfaller, är detta ganska lätt, om man
slår upp sidan 21 i Utskottets betänkande, der man återfinner den
beräknade kostnaden inom hvarje regemente för rustningen. Utskot-
N:o 29. 10
Onsdagen den 23 April, f. m.
Angående tet beräknar der, att kostnaden vid Lifregementets dragoncorps och
”^“^'^“^Lifregenaentets husarcorps uppgår till 350 kronor. Afdrages från
svärm. denna kostnad medelbeloppet af hvad den roterade karlen kostar, hvil-
(Forts.) ket enligt Utskottets beräkning på följande sida skulle blifva 150
kronor, så återstå således 200 kronor, utgörande rusthållarens kost¬
nad för rustningen. Vid Lifregementets dragoncorps är medelbelop¬
pet af den ränta, som rusthållaren åtnjuter, 422 kronor och vid Lifre¬
gementets husarcorps 275 kronor, således mer än kostnaden, som var
beräknad till 200 kronor. På samma sätt förhåller det sig med Små¬
lands husarregemente, der kostnaden uppgår till endast 170 kronor,
sedan utgiften för karlen afdragits, men rustningsunderstödet utgör
241 kronor. Skånska husarregementet och Skånska dragonregementet
befinna sig i särskilda förhållanden, som jag sedan skall omnämna.
Hvad det berustade infanteriet angår, är skilnaden ofantligt stor till
förmån för den rustande. Man torde häraf se, att, om man vill
bedöma saken rätt, den rustningsränta, som rusthållet åtnjuter, verk¬
ligen, åtminstone i de allra flesta fall, till fullo torde betäcka rust¬
ningskostnaden. i
Utskottets motivering innehåller äfven på andra ställen så besyn¬
nerliga saker, att jag vore frestad upptaga dem till närmare gransk¬
ning, men jag skall inskränka mig till en enda punkt. Angående
Herr Ola Anderssons motion säger Utskottet: »Visserligen förekomma
äfven vid de beridna rusthållsregementena stundom rusthåll, hvilka för
rustningen åtnjuta så hög godtgörelse, att ingen lindring i besväret
kan anses af behofvet påkallad. För sådana fall har Herr Ola An¬
dersson i sin föreliggande motion föreslagit, att då rustningsunderstö¬
det uppgår till öfver 200 kronor, derå må afdragas 40 kronor. Då
likväl genom uppställandet af dylika undantag åtgärden göres mer än
nödigt invecklad, anser Utskottet någon begränsning i den af motio¬
nären antydda rigtning icke böra fastställas, helst de fall, då en sådan
vore af behofvet påkallad, torde vara jemförelsevis fa.» Till upplys¬
ning för Utskottet får jag meddela, att dessa »jemförelsevis få» fall
utgöras af jemnt 4,000 eller med andra ord alla rusthåll norr om Skåne,
ty, efter hvad jag nyss visat, fins det icke något rusthåll, hvars rust-
ningsunderstöd icke går öfver 200 kronor. Det kan val finnas ett
eller annat svagt rusthåll, men alla hafva de öfver 200 kronors ränta.
Enligt Herr Ola Anderssons förslag skulle således alla rusthållen i
Sverige inbetala 40 kronor, undantagandes vid de skånska regementena,
och Herr Ola Andersson är ju skåning.
Emellertid uppskattar man denna börda mycket olika, när man
beklagar sig öfver den eller när det är fråga om att på något sätt
aflösa den med penningar. Då far man icke vidare höra talas om det
olidliga trakasseriet eller om den stora kostnaden, utan sjunker denna till
en obetydlighet. Så var händelsen år 1870 när befrielse erbjöds rust-
hållarne från underhåll af karl- och hästmundering, vapen och rem-
tygspersedlar, mot erläggande af en bestämd årlig afgift. Då hördes
Onsdagen den 23 April, f. m.
11 N:o 29.
rusthållarne öfver hela landet. Kostnaden för kronans öfvertagande Angående
af denna utgift beräknades noggrant och uppgick vid olika regemen- rwstnil^9s- och
ten till lägst 47, högst 50 kronor. Men hvad svarade rusthållarne,
då man erbjöd dem att för så ringa kostnad befria sig från dessa (Forts)
öfverklagade utgifter? Jo, då svarade man, enligt hvad som läses uti
ett litet häfte, som har till titel »Om rusthållet af S—» och hvilket
kan anses såsom nästan officiel!, följande som jag skall be tå uppläsa:
»vid de möten, som af denna anledning höllos i landet, blef emeller¬
tid kronans anbud icke blott alldeles enhälligt afslaget — vid åtskilliga
regementen fans dock verkligen en minoritet, bestående af ett, två, och
vid Lifregementets dragoncorps till ock med tolf nummer — utan blef
kostnaden af de tillstädeskomna rusthållarne uppskattad endast från
15 till 30 riksdaler.» Då uppskattade rusthållarne således denna
»olidliga» börda, öfver hvilken så mycket klagas, till icke mera än
mellan 15 och 30 kronor, hvaraf man lärer kunna sluta att i verk¬
ligheten bördan icke är så särdeles stor.
»Indelningsverkets allt jemnt stigande börda» är ett uttryck, som
i Utskottets betänkande flere gånger förekommer och som så ofta blif-
vit upprepadt, att det hos mången öfvergått till en trosartikel. Jag
skall dock be att i korthet fa undersöka huru det förhöll sig härmed.
Indelningsverket skapades för kriget och under en tid, då kriget var
så att säga det normala tillståndet och freden ett undantag. Det fal¬
ler af sig sjelf, att rustningsbesväret under sådana förhållanden skulle
vara ojemförligt mera betungande än under och efter den 70-åriga
fred, som vi nu hafva åtnjutit. Man klagar öfver, att kostnaden föl¬
en nummerhäst är högre nu än förr, men tänker icke på hvad det
kostade att under de långvariga krigen hålla regementena fulltaliga
med folk och hästar. Man klagar öfver de nya skolor, dit några man
från hvaije regemente eller sqvadron kommenderas på en eller annan
månad, men tänker icke på, att förr låg hela armén i fält år efter år.
Det var minsann en annan börda. Men för att göra klart, huru tung
denna börda verkligen var, skall jag be att fa läsa upp ett stycke ur
en handling, som jag funnit i Riksarkivet. I Februari månad år 1722
sammankallades samtlige rusthållare vid Lifregemente!, och jag tror
äfven vid öfriga regementen för att höras angående sammanskott till
en så kallad »förrådskassa». Rusthållarne vid Uplands-kompanierna af
Lifregementet, som nu utgöra Lifregementets dragoncorps, samlades vid
Rosenbad här i Stockholm. De svarade, bland annat, följande: »vi
hafva under de framflutna 21 svåra och blodiga krigsåren» — märk
väl ett och tjugu svära och blodiga krigsår! — »dragit så tunga bör¬
dor — — — ity de flesta af rusthållarne för mycket dryg lega an¬
skaffat och utrustat 6 till 8 ordinarie ryttare för ett rusthåll, förutom
3 och 5 männingar, hvilkas munderingar föga mindre kostat, samt sockne-
soldater, som blifvit uttagne och skrifne vid rustningsstammarne,
de knektar, båtsmän och socknesoldater oberäknade, som af rustnings-
augmenten blifvit legde eller skrifne». — Efter uppräknandet af många
N:0 29. 12
Onsdagen den 23 April, f. in.
Angående andra bördor och lidanden komma de till — »den olyckliga Pultavi-
akti°nen> der liela regementet blef borta. Samma år 1709 måste
svären. rusthållarne ånyo inom tre månaders omlopp prestera ryttare och hä-
(Forts.) star med full mundering och efter eu svår marsch i Februari månad
påföljande år emottaga fienden i Skåne, såsom ock dessförutan! presterat
en kostsam tross, bestående af vagnar och kuskar, som för obeqväm-
ligheten sedermera kasserades och rusthållarne pålagde i stället att
anskaffa trossdrängar med full mundering. År 1716 på mönstringen
i Lund kasserade högtsalig Hans Maj:t Konungen till 900 ryttarehä¬
star och pålade derbredvid rusthållarne att ånyo bekläda regementet,
hvilket kan anses för en ny uppsättning, helst det förorsakade så stor
dyrhet på ryttarehästar att många fingo betala en mönstergill häst med
3, 4 till 500 Daler Smt. — — — Äfvenledes hafva de af fien¬
den förbrända, ödelagde och ruinerade rusthåll utan förskoning måst
underhålla full mundering, till förtigande att en stor del rusthållare
af tåg och durchmarcher blifvit så alldeles utforagerade att deras kro¬
no- och arbetshästar samt andra kreatur blifvit förderfvade och foder-
löse ihjelsvultne och rusthållarne derigenom till all sin timliga välfärd
ruinerade.»
Vidare uppräknas en lång följd af lidanden, som jag här förbigår.
Om man nu vill undersöka värdet af dessa 500 daler silfver-
mynt, som de den tiden fingo betala lör en nummerhäst, så skall man
finna, att markegångspriset i Upland år 1720 för en tunna råg var 6 daler
silfvermynt; 500 daler silfvermnynt skulle således motsvara 83 tunnor råg.
Men en tunna råg var den tiden en sällsynt vara i landet och säkert mycket
mera värd än nu. Jag betviflar att någon rusthållare nu för tiden
betalat en nummerhäst lika högt. Detta var under Karl XII:s tid,
således ej långt efter indelningsverkets egentliga ordnande, och skulle
således falla under den tid, hvarom Utskottet påstått att full motsva¬
righet förefunnits mellan rustningstungan och den grundskatt, för hvil¬
ken nämnda tunga trädt i stället, hvaremot detta jemnvigtsförhållande
nu mera skulle blifvit fullständigt rubbadt, eller med andra ord att
bördan nu skulle vara ojemförligt mycket tyngre! Kunna herrarne
instämma deri? Men kriget var icke slut med Karl XII:s död.
Under förlidet århundrade hade vi några och trettio krigsår och under
de fjorton första åren af detta århundrade hade vi sju krigsår. Detta
måtte väl vara tillräckligt för att bevisa att rustningsbördan åtmin¬
stone ända till 1815 bör hafva varit ofantligt mycket större än den
nu är. Sedan dess hafva vi icke allenast åtnjutit fred, men rusthål¬
larne derjemte erhållit många ganska väsentliga lättnader. År 1810
blefvo de befriade från den såsom den tyngsta af alla betraktade bör¬
dan att uppsätta karl i krig. Derefter hafva de erhållit några lätt¬
nader af mindre betydelse, såsom t. ex. år 1830 befrielse från att
hålla exercisammunition, 3 skålp. krut, några kulor och flintor per
man. 1840 befrielse från att hålla trosskuskar, år 1841 befriades
så val rust- som rotehållare från mötespassevolansafgiften, som utgick
Onsdagen den 23 April, f. m. 13
med 8 Rdro B:ko per nummer intill år 1830 och derefter med 7
Rdr B:ko. År 1858 blefvo, på sätt Utskottet- framhållit, rotehållarne'
vid infanteriet befriade från all afgift till soldatens mundering, men
något motsvarande, säger man, bär icke kommit rusthållaren till del.
Som bekant sträckte sig rotehållarnes ursprungliga skyldighet endast
till att hålla en släpmundering af vadmal, men inga andra persedlar.
Det blef sedermera öfverenskommet med dem, att de skulle i stället
bekosta hälften af munderingen, med undantag af kappan, hvilken hälft
utgick efter gällande markegångspris i medeltal med 3 rdr 24
skillingar banko, eller 5 kronor 25 öre. Men på samma gång rote-
hållaren befriades från denna obetydliga utgift, efterskänktes för rust-
hållarne fouragepassevolansafgiften. Som bekant, voro de ursprungligen
skyldige att sjelfva fouragera sina hästar vid alla »möten och mön¬
stringar» som det hette, ett ganska tungt åliggande, som de ej längre
känna till. Sedan öfvertog staten detta mot en passevolansafgift, som
årligen utgjordes etter markegångspris för 1 tunna hafre, 25 lispund
hö och 5 lispund halm. Herrarne kunna sjelfva uträkna hvad det
kostade. Så vidt jag kan döma, torde det utgöra åtminstone fyra
gånger så mycket som de 5 kronor 25 öre rotehållarne fingo sig efter¬
skänkte vid kronans öfvertagande af soldatmunderingen. Således är
det orätt, när man påstår, att rusthållarne icke fatt någon motsva¬
rande eftergift.
Men, säger man, nummerhästen kostar nu dubbelt så mycket som
för 50 år sedan. Ja, det kan väl hända, men detta kommer sig deraf,
att hästen är en landtbruksprodukt, och alla landtbruksprodukter hafva
under denna tid stigit högst betydligt i värde och stiga fortfarande.
Detta betyder åter, att välståndet ökats, och det är således att lyck¬
önska landtbrukarne, icke allenast att hästarne utan alla landtbrukets
produkter stigit i värde. De hästar, som insättas i nummer vid det
indelta rytteriet, äro ju ett ringa fatal mot alla andra hästar, som upp¬
födas och som stigit i pris alldeles i samma förhållande. Mången
rusthållare uppföder sjelf sin remont och ej sällan är denna fallen
efter hans nummersto. För den, som sjelf uppföder hästar, betyder
det intet att remontens värde stigit, han far detta rikligen ersatt vid
försäljning af de andra hästar han uppfödt, och den rusthållare, som
anser fördelaktigare att uppföda boskap, sälja smör eller spannmål, tar
på det sättet så mycket mera valuta derför nu än förr, att det betäc¬
ker den ökade kostnaden för nummerhästens inköp. Dessutom bör man
taga i betraktande, att den ränta, som är anslagen rusthållaren af sta¬
ten för rustningens upprätthållande, var äfven satt icke i penningar
utan i naturapersedlar, som stiga i värde i samma förhållande som
hästen, så att rusthållarne hafva icke något i detta fall att klaga öfver.
Det bästa jag kan önska dem är, att de 50 år härefter måtte tå betala
100 °/0 mera för nummerhästen än nu, ty då har ock värdet af deras
jord och af dess afkastning stigit i samma förhållande, men jag skulle
upprigtigt beklaga dem, om priset på remonten skalle nedgå till hvad
N:0 29.
Angående
ristnings- och
roteinngsbe-
svären.
(Forts.)
N:c 29. 14
Onsdagen den 23 April, f. m.
Angående det var för 50 år sedan, ty då vore mången af dem bragt till tig-
rustnmgs- oeh garstafven.
rotenngsbe- ° , , n , .. .
svären. Men (le skanska rusthallarne äro mycket orättvist behandlade,
(Forts.) säger man, derför att deras räntor, som utgå efter kronovärde, hafva
sjunkit, så att de nu blott utgöra en obetydlighet. Ja, Skåne kom
200 år tidigare i åtnjutande af de fördelar, som först 1869 kommo
det öfriga Sverige till del. Detta var i och för sig en stor fördel för
de skånska landtbrukarne, men hvad nu särskildt rusthållarne beträf¬
far, så har det fallit sig så lyckligt för dem, att i Skåne sjelfva stam¬
hemmanen äro så goda att ganska få af dem behöfde något tillskott,
i form af augmentsräntor. Hvad de skånska rusthållarne skulle hafva
rätt att beklaga sig öfver, vore att dessa augmentsräntor utgå efter
kronovärde, men dessa augmentsräntor utgöra en högst obetydlig del
af det rustningsunderstöd de åtnjuta, så att förlusten blir ytterst ringa.
Sålunda uppgå i runda tal vid skånska husarerna de för rustningen
åtnjutna räntorna för hela regementet till 63,000 daler eller 63 daler
per nummer, men augmentsräntorna utgöra deraf endast 4,200 daler
eller 4,2 daler per nummer. Vid skånska dragonerna är förhållandet
ännu fördelaktigare, ty der utgöra de åtnjutna räntorna 62,600 kronor,
men augmentsräntorna endast 2,600 kronor, så att endast :/2 4 af hela
det belopp, de uppbära för rustningen, utgår såsom augmentsränta. I
öfrigt är ju den skånske rusthållaren alldeles likstäld med rusthållaren
i det öfriga Sverige, hvad den allra väsentligaste delen af understö¬
det beträffar, den som utgår af sjelfva rusthållet. Han slipper liksom
de att betala den ränta till staten, som eljest skulle af rusthållet erläg¬
gas. Rusthållaren i Skåne har visserligen gått miste om den vinst,
som hans icke rustande granne gjort på penningvärdets fallande, men
detta hafva också alla andra rusthållare i Sverige gjort och icke blott
de, utan äfven alla andra jordbrukare i Sverige, utom Skåne, hafva
gått miste om en sådan vinst, åtminstone intill år 1869. Icke kan
man väl säga, att det är någon orättvisa mot de skånska rusthållarne
att de äro stälda i samma kategori som t. ex. deras närmaste grannar
i Småland och alla andra rusthållare i Sverige! De slippa betala ränta
för sitt hemman till kronan, alldeles såsom alla de andra, och dessa
hafva heller icke fatt göra någon vinst på penningvärdets sjunkande.
Dessutom hafva de skånska rusthållarne den fördel, hvilken väl torde
kunna ersätta den lilla obetydliga förlust, de gjort på augmentsräntans
sjunkande, att rusthållshemmanen i Skåne äro så ojemförligt mycket
bättre än i det öfriga landet. Enligt 1867 års komité var t. ex. me¬
deltaxeringsvärdet för ett rusthållshemman vid Lifregementets drago¬
ner och Lifregementets husarer 26,000 kronor, vid Smålands husarer
28,000 kronor, men vid de skånska regementena 56,000 kronor, såle¬
des jemnt dubbelt så högt som vid Smålands husarer, mer än dubbelt
mot de förstnämnda.
På grund af hvad jag nu anfört kan jag alls icke medgifva, att
rustningsbördan är i ständigt stigande, och att den numera blott är en
15 N:o 29.
Onsdagen den 23 April, f. m.
obetydlighet mot hvad den varit i förra århundraden med deras stän¬
diga krig, lärer ej kunna förnekas. Jag kan således icke heller gå in
på Utskottets förslag, att kronan skall utan ersättning öfvertaga rust-
hållarnes åligganden att bekosta munderings- och gevärspersedlar.
Billigt kunde jag deremot anse att gifva rusthållarne fördelen af slit-
ningsersättning för persedlar, under längre kommenderingar, i hvilka
icke hela regementet deltager, såsom vid exercissqvadroner, korporal-
skolor, hofslagareskolor, sjukvårdskommenderingar o. s. v.
Detta ville jag gerna medgifva och derigenom borde de ofta åter¬
kommande klagomål kunna undvikas, som man ännu här om dagen
oupphörligt fick höra i Andra Kammaren: »Jag har en bra karl och
han blir alltid kommenderad och på sådant sätt får jag betala mer än
min granne, som har en dålig karl, som aldrig blir kommenderad;
nästa gång skall jag också skaffa mig en dålig karl för att slippa få
honom kommenderad» o. s. v. Gåfves det ersättning för sådana längre
kommenderingar jemte ersättning för nummerhäst, skadad i tjensten,
tror jag man beredt rusthållarne full rättvisa. Som jag har all anled¬
ning att förmoda, kommer ett förslag i den rigtningen att här väckas
under diskussionen, och skall jag då biträda detsamma.
För öfrigt instämmer jag fullständigt med Friherre Klinckowström
i hans yrkande, att icke Riksdagen måtte i någon händelse så här på
stående fot bifalla ett förslag, som icke kommit från Kongl. Magt, och
jag får på grund såväl deraf som af allt annat, jag framhållit, yrka
afslag å Utskottets betänkande. Men innan jag det gör, måste jag
framhålla det orimliga i att Utskottet kunnat förutsätta, att rusthål¬
larne vid det afsutna kavalleriet skulle utan eget medgifvande kunna
tvingas att betala 40 kronor för befrielsen från att anskaffa och under¬
hålla beklädnads- och beväringspersedlarne. Jag är för öfrigt full¬
komligt öfvertygad att det icke finnes ett enda nummer som går in
på en så hög afgift. Som jag förut nämnt, har staten en gång före¬
slagit de beridna regementenas rusthållare att mot ett pris af 47 å
50 kronor öfvertaga icke blott beklädnads- och beväringspersedlarnes
underhåll utan äfven sadelmunderingen, hvarpå rusthållarne icke ville
ingå, under förklarande att kostnaden derför ej öfverstege 15 å 30
kronor årligen; då är det väl icke troligt, att rusthållarne vid det
afsutna kavalleriet, som äro fria från sadelmunderingens hållande, hvil¬
ken dock är ganska dyr, och blott hafva karlens mundering och beväp¬
ning att bekosta, skulle vilja betala 40 kronor för att befrias derifrån.
Friherre von Krsemer talade så ömt om de afsutne regementena,
som i en framtid kunde blifva ålagde att betala nya gevär. De af¬
sutna regementena äro emellertid så väl lottade, att deras rusthållare
stoppa ganska betydliga belopp i fickan af sitt rustningsunderstöd.
Vid 2: dra Lifgrenadier em a, som är det bäst lottade regementet, hafva
de i ränta 339 kronor; om derifrån dragés värdet af 7 xl2 tunnor
spanmål å 15 kronor tunnan eller 1121/2 kronor, som skall betalas i
hästvakansafgift, så återstå 227 kronor för att bekosta anskaffandet
Angående
rustnings- och
roteringsbe-
svuren.
(Forts.)
N:o 29. 16
Ondagens den 23 April, f. m.
Angående och underhållet af mundering och beväpning, hvilket ej torde kosta
rustnings- ochmer gn pgggj; 20 kronor. Kostnaden för karlen sjelf far naturligtvis
T0svärm £j heller bär inberäknas i rustningen, utan motsvara roteringen. Vid
(Forts) Lifregementets grenadierer är den anslagna räntan i medeltal 323 kro¬
nor per nummer. Vid Smålands grenadierer 241 kronor och Vest-
göta regemente, som är sämst lottadt, 208 kronor.
Jag får tills vidare yrka afslag på Utskottets betänkande i denna
punkt.
Herr Montgomery-Cederhielm: Ehuru med fara att beskyllas
för inkonseqvens och brist på logik, då jag förut har afstyrkt bifall
till punkten A och B, l:o, men nu vill förorda bifall till de nu före¬
dragna momenten 2:o och 3:o af punkt B, så ber jag dock att fa an¬
föra de skäl, som göra, att jag anser denna fråga icke vara af samma
beskaffenhet som de förut afgjorda i punkterna A och B mom. l:o.
Jag vill först och främst angående grundlagstolkningen i afseende
å dessa två moment 2:o och 3:o nämna, att de synas mig icke kunna
sättas i paritet med mom. l:o af punkt B, då det i Regeringsformens
§ 80 står, att indelningsverket skall till sina hufvudgrunder bibehållas
orubbadt. När nu lagstiftaren här insatt ordet hufvudgrunder, så är
det ju tydligt, att han ansett, att för indelningsverket, d. v. s. i knekte-
kontrakten, finnes skilnad mellan »hufvudgrunder» och »grunder».
Så tror jag, att man äfven förut betraktat saken, och när Kongl. Maj:t
1858 föreslog afskaffande! af beklädnad sbidrag för infanteriet, så blef
dervid alls icke satt i fråga, att genom ett sådant förslag någon rubb¬
ning af indelningsverkets hufvudgrunder skulle ske. Det som nu är
föreslaget i de föredragna mom. 2:o och 3:o är alldeles adeqvat med
hvad då beslöts för infanteriets räkning, ehuru detta är något mera
omfattande än den då ifrågavarande beklädnadsbördan.
Mot den ärade talaren på stockholmsbänken ber jag att fa ingå
något i sak. Han yttrade, att ett hufvudskäl, hvarför detta förslag
icke kunde antagas, vore, att rotehållarne vid det berustade infanteriet
icke skulle gå in härpå, utan tycka att det vore för mycket att betala
dessa 40 kronor och derpå säga nej till hela reformen. Jag vill då
fasta hans uppmärksamhet derpå, att genom det beslut, som Andra
Kammaren fattat och här af en föregående talare, Kammarrådet An¬
derson, blifvit föreslaget, är denna svårighet fullkomligt häfd, ty der
står »att, hvad det berustade infanteriet beträffar, såsom vilkor bestämmes,
att hvarje rusthållare till statsverket erlägger en årlig ersättning för
besvärets upphörande af 40 kronor.» Derigenom blir saken icke obliga¬
torisk, utan den kommer att bero på rusthållarnes godtfinnande.
Samme ärade talare anförde några utdrag ur 1867 års komités
betänkande, af Indika framgick, att denna komité ansåg rusthållarne
åtnjuta så stora fördelar, att de ej behöfde någon lindring. Jag ber
likväl att fa fästa uppmärksamheten på, att sedan 1867 äro nära 20 år
förflutna och att förhållandena väsentligt ändrats sedan dess, att ett
Onsdagen den 23 April, f. m.
17 N:o 29.
nytt onus tillkommit för rusthållaren i kavalleriskolan, och att under Angående
dessa 20 ar äfven priset på hästen stigit ganska betydligt. Man kanrKste%s- och
således säga, att hvad som 1867 i detta afseende gälde numera icke roterin0»^-
håller streck. svaren..
Äfven jag skall anföra några utdrag ur ett äldre betänkande, liera- (Forts')
hgen ur det, som afgafs af Särskilda Utskottet vid 1877 års riksdag.
Sedan Utskottet talat om de eftergifter, som då voro ifrågasatta, nem¬
ligen rekryterings- och remonteringshjelp, samt slutligen om de årligen
återkommande bördorna, säger Utskottet: »Att lemna lönehjelp äfven
åt rusthållarne bär Utskottet deremot ansett mindre lämpligt, då lätt¬
nader i andra åligganden synts detsamma mera vara af behofvet på¬
kallade. Htt^ sådant åliggande är rusthållares skyldighet att anskaffa
och varda så väl manskapets beklädnad och beväringspersedlar som
annan utredning, såsom sadelmundering, remtygs- och trosspersedlar
o. s. v. Äfven om inga andra lindringar förelåge, skulle Utskottet
anse borttagandet af denna de rastandes skyldighet såsom ändamåls¬
enlig och välbetänkt sa väl i afseende på statens intresse som å de
rustandes». På detta tema utför Utskottet vidare variationer, hvari det
visar, huru ändamålsenligt det skulle vara, att staten öfvertoge dessa
onera, och i sjelfva klämmen, punkt B, mom. c) föreslår Utskottet:
»ötaten ofvertager tran och med år 1879 manskapets vid rusthåll^,
beklädnad och beväring jemte annan utredning för detsamma, såsom
säde mundering, remtygs- och trosspersedlar, hvaremot staten samtidigt
erhaller fri dispositionsrätt af i bruk varande, af rusthållarne anskaffade,
motsvarande persedlar.» Häraf synes att åtminstone vid det tillfallet
i riksdagen klart och tydligt uttalades, att det vore öfverensstäm¬
mande med både statens och rusthållarnes intresse, att detta onus öfver-
tages af staten. Detta är också mitt skäl att tillstyrka bifall till de
nu i fråga varande punkterna 2:o och 3:o. Det‘är nemligen min
öfvertygelse, att det verkligen är öfverensstämmande med statens för¬
del att hafva denna anskaffning i sin hand, att kunna bestämma, huru-
dana persedlarna skola vara och friare ändra modellerna, när sådant
behofs o. s. v. Detta har, såsom jag visat, redan länge ansetts nyttigt
och för hora ar sedan gjordes verkligen eu förfrågan hos rusthållarne,
om de mot en viss årlig afgift, till staten skulle vilja till staten öfver¬
lemna besväret med denna anskaffning, men derpå svarade eu stor del
åt rusthållarne nej, hvarföre saken då blef om intet,
De vidare skal, som från rusthållarnes sida tala för förslaget
kunde jag för mm del lemna åsido, emedan de till en stor de! blifvit
anförda af Friherre von K ram. er. Jag skall dock i största korthet
rekapitulera dem. I)et ena var, att rusthållarne icke fatt åtnjuta någon
fordel af den omsättning till penningar, som skedde 1869. Detta
visade lian alldeles tydligt, så att jag ej borde behöfva å nyo förklara
det t,tf; annat skäl är de ökade kommenderingarna, hvilka icke kunna
bestridas Ftt tredje skäl är den ökade kostnaden för hästen, hvilket
heller icke kan bestridas. Härom sade den ärade talaren på stock-
Första Kammarens Prof,. 1884. K:o 29. 9
N'0 29. 18 Onsdagen den 23 April, f. m.
Angående holmsbänken, att detta väl vore sant, men att det vore en fördel för
rustnings- och rvlsthållaren sjelf, att hästen stigit i värde. Ja, detta hans påstående
roteringsbc- nog vara rigtigt, om alla jordbrukare vore rusthållare och alla
“ rusthållare jordbrukare. Men det är icke så, utan rusthållarne äro
(Ports.) endagt en uten del af jordbrukarne i landet, och jag kan således icke
inse annat, än att rusthållare^ som måste köpa eller på annat sätt an¬
skaffa häst, har stor olägenhet af det höga priset på hästar.
Sistnämnde talare jemförde rustningen nu med rustningen under
de svåra krigsåren. På det sättet finner han, att den nu är betydligt
lindrad. Jag vill hoppas, att vi aldrig skola behöfva göra en sådan
jemförelse under sådana förhållanden, som då rådde, och att vi aldrig
måtte behöfva känna en sådan börda, som landet då var tvunget
att bara. ^ ^ billighet och rättvisa tala för en förändring; jag kan
icke inse, att denna partiella reform har något att göra med indelnings¬
verkets hufvudgrunder; jag kan icke heller inse, att den har något
oskiljaktigt sammanhang med de i punkterna A och B mom. 1 be¬
handlade ärendena, utan jag anser, att den kan behandlas fullkomligt
fristående. Jag är öfvertygad, att om endast en motion om denna
reform inkom till Riksdagen och icke de omfattande motioner, som
behandlats under A och B l:o, så skulle ingen vid behandlingen af
densamma kommit och sagt, att den strede mot grundlagen och således
ej kunde bifallas. , ... .
Jag skulle kunna hafva mycket att säga mot den beräkning, som
talaren på stockholmsbänken gjorde i afseende pa augmentsräntorna
och deras storlek. Äfven inom Utskottet hafva vi gjort beräkningar
härom, men vi hafva kommit till helt andra resultat än han. Vi funno,
att augmentsräntan skulle vara per nummer vid lifregementets husarer
125 kronor; vid smalands husarer 123 kronor; vid skånska husarerna
2 kronor 32 öre och der hafva vi således lika; vid skånska dragonerna
1 krona 49 öre. Detta visar, hvilken betydlig skilnad som förefinnes
emellan den ersättning, som regementena norr om Skåne erhålla, emot
den som tillkommer de skånska regementena.
Han sade vidare, att livad Utskottet i sitt betänkande yttrat, att
det endast vore ett fatal nummer, der rustningsunderstödet uppgår
till öfver 200 kronor, ej skulle vara rigtigt. Också om detta gjorde
Utskottet beräkningar och vi funno, att t. ex. inom Örebro län fans
det endast fem nummer, der augmentsräntan uppgick till öfver 200
kronor. Detta visar, att vi äfven i den frågan kommit till ohka resul¬
tat. För öfrigt kunna dessa beräkningar göras på många satt och de
bero mycket på den utgångspunkt, man tager, på de siffror, man
lägger till grund, och de äro icke lätta att göra noggrant.
På grund af det hufvudskål jag förut anfört, nemligen att den
föreslagna förändringen är i statens eget intresse och på samma gång
bereder en, som det synes mig, rättvis och billig lindring för rust-
Onsdagen den 23 April, f. m. 19
hållarne, får jag yrka bifall till Stats-Utskottets hemställan i den före¬
dragna punkten, dock med den ändring, som Herr Anderson föreslagit.'
JagyMmställffl likvisst, att anslagets belopp måtte bestämmas till det
åt Utskottet föreslagna eller 150,000 kronor och icke 18b,000 kronor
såsom Herr Anderson föreslog. Jag tror nemligen, att om Första
Kammaren skulle komma att i denna fråga besluta eu annan siffra,
än den Andra Kammaren redan bestämt, det endast föranleder svång-
heter, då å andra sidan, äfven i händelse Utskottets siffra vore för
lag det icke torde vara svårt för Kongl. Maj:t att fylla den ringa
skilnad, som kan komma i fråga. Utskottet bär för öfrigt anfört skäl
hvarför det anser 150,000 kronor vara tillräckliga.
Jag får således tillstyrka bifall till Utskottets förslag med det
tdlägg, Herr Anderson gjort, utom i afseende på siffran.
Herr Abelin: Af den fullständiga utredning, som förekommer i
officiella aktstycken och nu senast blifvit lemnad af den ärade talaren
på stockholmsbänken, torde Kammarens ledamöter varit i tillfälle att
öfvertyga sig om, att det berustade kavalleriet icke är företrädesvis
sa betungadt, att den undantagsförmån, man nu ifrågasätter för det¬
samma, kan ur sådan synpunkt vara berättigad och' af behofvet på¬
kallad. Den ifrågavarande eftergiften afser en afskrifning af icke
mindre än 14 j,/4—16 V3 procent af hela rustningskostnaden och i
sanning skulle icke Kammaren handla bra inkonseqvent, om Kamma¬
ren efter det beslut, som fattades i gar, då den afslog en framställ¬
ning om tio procents afskrifning af bördan för knektehållet i sin hel¬
het, nu skulle bevilja en långt större afskrifning utan alla vilkor för
den del af knektehållet, som är att anse såsom jemförelsevis minst
betungad. Då jag håller före, hvilket jag genom mina åtgöranden
såsom embetsman och riksdagsman vid flera tillfällen visat, att åtgär¬
den i fråga, eller att staten öfvertoge uppsättningen och underhållet
af kavalleriets persedlar, vore till administrativ fördel, såsom ock att
åtgärden skulle leda till undanrödjande af många anledningar till miss¬
förstånd och obehag, så skulle jag gerna se, att den komme till stånd,
men omöjligen kan jag inse, hvarför icke rusthållarne vid det berustade
kavalleriet skulle, på sätt Utskottet föreslagit för rusthållarne vid
det berustade infanteriet, tillförbindas att härför erlägga en, om än
billig afgäld. Det yttrades under debatten i går af flere talare, att
etter den utgång, som frågan om grundskatternas afskrifning erhållit,
fragan om afsknfnängar på indelningsverket borde anses såsom för¬
fallen, och jag har derföre svårt att förklara den ömhet, Rom nu o-ör
sig gällande emot rusthållarne, hvilka äro de, som företrädesvis blifvit
tillgodosedda, och för hvilka man synes vilja medgifva en afskrifning
åt anda till 16 V3 procent för ett besvär, för hvilket de i allmänhet
åtnjuta full ersättning af staten. Det är ju de s. k. trakasserierna,
öfver hvilka man klagar. Dessa må nu vara verkliga eller inbillade,
stora eller, små; må man gerna lösa sig från dem, men må man icke
N:o 29.
Angående
■ustnings- och
roteringsbe-
svären.
(Forts.)
Onsdagen den 23 April, f. m.
N:o 29. 20
Angående söka rycka till sig eu undan tagsförmån pa andras bekostnad. Denna
rustnings- ocfcg. p. lindring, som nu är föreslagen, skulle, om den komme till stånd,
rotermgsbe- jnne^ära ett prejudikat för framtiden, eu lockelse till nya framställ-
ZarT\ ningar från samma håll eller liknande sådana frän andra, samt utgöra
018 början till en afskrifning, som icke torde sluta förr än den blir full¬
ständig. Vill Kammaren sjelfva åtgärden, må den då anhålla hos
Kongl. Maj:t, att Kong! Maj:t täcktes taga frågan om hand och till
Riksdagen inkomma med något förslag i ämnet eller eljest vidtaga den
åtgärd, som kan leda till målet, men icke bör Riksdagen, på sätt nu ar
föreslaget, besluta derom.
Då jag emellertid finner skäligt och billigt, att de rust- och rote¬
hållare, h vilkas ryttare och soldater äro kommenderade på längre tid
än de öfrige, erhålla ersättning för den häraf uppkommande större
slitningen af deras persedlar, sa skulle jag vilja hemställa, att Kam¬
maren behagade, med afslag å Utskottets förslag i denna punkt, bi¬
falla följande framställning, hvarom jag anhåller om proposition, nem¬
ligen att Riksdagen ville för sin del besluta, att rusthållarne vid. ej
mindre det berustade kavalleriet än äfven det berustade infanteriet,
efter de grunder som af Kongl. Maj:t bestämmas, erhålla ersättning
för slitning af i bruk varande persedlar, som af rusthållarne under¬
hållas, för hela tiden under rekryt- och remontmöten samt andra sko¬
lor och kommenderingar, som räcka öfver en månad, samt att för
detta ändamål ä ordinarie stat under fjerde hufvudtiteln uppföra ett
förslagsanslag af 30,000 kronor.
Grefve C. Beck-Friis: Det är med mycken tveksamhet,
som jag i denna fråga har begärt ordet, men jag fann mig manad
dertill af ett anförande från stockholmsbänken. Den ärade Stock¬
holm srepresentanten förklarade, att den ränteförvandling, som under
Karl XI:s tid skedde, var en fördel för rust- och rotehållare, och att
Skåne i 200 är åtnjutit eu fördel, som först under de sista åreu kom¬
mit rikets öfriga provinser till del. Detta anser jag icke vara allde¬
les rigtigt. Karl XI förvandlade räntan till penningar, icke för att
göra den eröfrade provinsen en skänk, utan tvärt om. Spamnålen i
Skåne stod på den tiden i mycket lågt pris; den måste, för att af-
yttras föras långa vägar ända upp i Småland, ty Skåne saknade den
tiden hamnar. Landskrona hamn var den enda, der lastning i
sjelfva fartyget kunde ega rum. Detta föranledde Karl XI dekretera,
att spanmålen skulle lösas i penningar, och de som känna till Skåues
historia veta mycket Val, att detta var ganska betungande. Denna
spanmålslösen fortfar ännu för en del hemman och är för dem, som nu
lefva, en stor fördel, men under Karl XI:s tid var detta mycket hardt
tryckande. Största delen af räntan förvandlades emellertid inom kort
i rustningsbesväret, och då härvid en del hemmans egna räntor ej för-
slogo till rusthåll, så anslogos dertill augmentsräntor. Detta blefi-
synnerhet fallet i norra Skåne, der hemmanen voro svagare. Om så-
On8dagen den 23 April, f. m. 21
lunda t ex. ett hemman, hvars ränta endast uppgick till 40 daler, be¬
rustades, så erhöll det 20 daler i augment, eller omkring 7 tunnor’
spanmål i värde på den tiden. Hvad erhåller det nu? Jo, 14 kronor!
Det är detta förhållande som gör rustningsbesväret så ojemnt tryckande
i Skåne.
Hvad nu föreliggande fråga beträffar, sä tror jag att det vore
skal att nu gå in på denna lilla lättnad. Penningen spelar dervid,
såsom vi veta, eu ringa rol; men det är dessa nu bestående eviga
trakasserier, som gorå det. För ett rusthåll, som eges af en enda
person, går det väl ändå an, men der det är flere delegare, och der
det skall hållas sammanträden och debiteringar för hvarje liten småsak,
som hästens eller karlens utrustning erfordrar, så uppstå oupphörligt
svårigheter och krångel. Den ena gången är det nytt kläde till en
kollett, den andra gången knappar till samma kollett som skola an¬
skaffas och för hvarje gång räkenskapsförning och debitering och upp¬
börd, förenade med besvär och obehag, som det vore värdt mycket
att vara qvitt. Dertill komme dessa ofta återkommande kommende-
ringar, då karlen kan få ligga borta ett helt år, såsom t. ex. vid vo-
lontärskolan, och då det lätt händer att vid hemkomsten utaf hela
hans mundering endast knapparne finnas qvar! Den värde represen¬
tanten på stockholmsbänken nämnde äfven, att den ränta, som af rust-
hållen för ett skånskt kavalleriregemente egentligen skulle utgöras, vore
63,000 kronor, och att augmenten vid det ena utgjorde omkring 3,000
kronor, men vid det andra 4,000. I ena fallet uppbära således de sva¬
gaste rusthållen denna ringa penning i stället för ursprunglige respektive
1,500 och 2,000 tunnor säd! Kusthållen i sin helhet tå sålunda ock,
i stället för dessa några och sextio tusen kronor, för kronan anskaffa och
underhålla 1,000 man och 1,000 hästar, hvilket utgör nära sju gånger
så mycket, som Karl XI pålade den eröfrade provinsen. —Detta allt
kan naturligtvis icke annat än kännas härd! och tryckande, och jag
tror derför att det vore klokt och billigt att bifalla den lindring i
rustningsbesväret som nu blifvit ifrågasatt, och anhåller sålunda om
bifall till Stats-Utskottets förslag, med den ändring deri, som Herr
Baumgarten påpekat.
Herr Grefven och Talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats
till sammanträdets fortsättande klockan 7 eftermiddagen.
Herr Bäckström: Innan jag yttrar mig i sjelfva saken, vill jag
tillkännagifva, att jag icke är rusthållare, och att jag derföre är full¬
komligt ojäfvig att bedöma densamma.
•lag anser att det är billigt, att staten gör denna lilla uppoffring
för att lätta rusthållarnes besvär icke sä mycket för summans storlek
som mera derföre, att de härigenom blifva befriade frän en mängd
olägenheter, som nu besvära dem, och som göra indelningsverket och
rustningen förhatade. På samma gång blir det eu absolut fördel föi
staten, att den far sjelf draga försorg om persedlarnes anskaffande.
N:o 29.
Angående
'ustnings- oc
roteringsbe-
svaren.
(Forts.)
N:o 29. 22
Onsdagen den 23 April, f. m.
Angående Här har sagts, att det endast är Kongl. Maj:t, som kan utreda
rustnings- och eQ fråga, och att man derföre borde skicka denna sak till Kongl.
Maj:t. Och en talare på elfsborgsbänken förklarade uttryckligen, att
(Forts ) Kongl. Maj:t vore den ende, som kunde utreda densamma. Jag tycker,
att man minst borde vänta det påståendet från honom; ty ännu tror
jag icke att Kongl. Maj:t framkommit med något förslag af hvad namn
det vara må, som han ansett vara fullt utredt.
En talare yttrade, att alla jordbrukets produkter samt trä och jern
numera hafva ett betydligt ökadt värde emot förr. Hvad kreatur be¬
träffar, så medgifver jag, att de stigit i värde på senare åren, men
hvad andra produkter åter angår, så har det varit förvånansvärdt låga
pris å dem i många år, och hvad särskildt vidkommer artiklarne
trä och jern, så har man icke spunnit silke på dem, utan tvärtom.
Jag önskar bifall till Utskottets förslag med det tillägg dertill, som
gjorts af Friherre von Kraemer.
Friherre Barnekow: Jag hade icke tänkt att taga till ordet
i denna fråga, men jag har blifvit uppkallad af eu talare på stock¬
holmsbänken. Jag har användt påskhelgen till att gorå några beräk¬
ningar angående rusthållningen, och jag kom dervid till andra sifiror
än den värde talaren på Stockholmsbänken. Då jag för någon tid
sedan talade med honom i detta ämne och hörde honom vara af olika
mening, sade jag till honom: »jag tror mig icke om att kunna öfver¬
tyga er, men om jag får för eder räkning köpa en liten hemmansdel
i Norra Skåne, så skall ni helt säkert komma att inse, att jag har
rätt, och detta tror jag fortfarande.» Nu skall jag emellertid återgå
till mina göromål under påskferierna.
Jag skaffade mig en rusthållsräkning från ett hemman och fann,
att sedan karlen fått sin lön och hästen blifvit betald, så erlade detta
hemmansnummer för ovissa besvär 1879 400 kronor, 1880 65 kronor,
1881 62 kronor, 1882 50 kronor och 1883 88 kronor. Följaktligen
betalade detta hemman icke något enda af dessa år så litet som ta¬
laren på stockholmsbänken uppgå!'. Om jag nu tager det taxerings¬
värde 56,000 kronor, som samme talare uppgifvit, så betalte detta hem¬
man i ovissa besvär:
1879 25 gånger bevillningen,
1880 mellan 3 och 4 gånger bevillningen,
1881 » 3 » 4 » »
1882 3 gånger bevillningen och
1883 5 gånger bevillningen.
Detta sista år betalade detta hemman således i ovissa besvär lika
mycket som en person, som har 8,800 kronors årlig inkomst, då
nämnde hemman efter 5 procent endast gifver 2,800 kronor. Jag skall
bedja att få erinra denna Kammare om, att då statskassan här om året
råkade i brist, så fattade Riksdagen beslut om påläggande af tilläggs-
bevillning af 50 procent. Detta skedde i eu tid, dä staten var i be-
Onsdagen den 23 April, f. m. 23
hof af penningar, och väckte det oaktadt ganska stor ovilja bland
många af Riksdagens ledamöter, men här är icke fråga om 50, utan''
om 100 procent; tänk nu, mine herrar, om till Riksdagen inkom ett
så lydande förslag: »Armén behöfver ökas och derför föreslås, att en
tilläggsbevillning pålägges med 100 procent.» Jag tviflar icke på, att
det skulle finnas många, som med glädje betalte detta, ty de fingo
derigenom tillfälle att på ett praktiskt sätt visa sin fosterlandskärlek.
Men det kanske också skulle finnas andra, som icke sträckte sin fo¬
sterlandskärlek så långt. Jemför jag nu dessa olika beskattningar, så
finner jag, att ett rusthåll nu får betala väl så mycket för ovissa be¬
svär som hela bevillningen, under det att ett annat, hvars nummer är
vakant, betalar ingenting.
Men, mine herrar, nu säger man vidare, denna ränta kan tagas
i betraktande, när man köper hemmanet. Ja val, om det vore en fix
summa; men den kan icke fixeras. Den är beroende af om numret
är vakant eller icke och inånga andra förhållanden, såsom t. ex. om
rusthållare!! antagit en karl, som är kompetent till militär. I sådant
fall blir karlen kommenderad till en början 3 eller 4 månader i sän¬
der, och sedan skall lian till underbefälsskolan. Då skall allt vara rent
och nytt, och dertill åtgår en eller tvåhundra procent af bevillningen.
Och om man blott kunde slippa med penningar, så ginge det ändå
an. Men sedan komma alla dessa obehag, och det var för att den ärade
representanten på stockholmsbänken skulle råka ut för dem, som jag
ville köpa honom det der lilla hemmanet i norra Skåne. Han påstod,
att detta icke är något onus att tala om, så länge vi icke hafva något
krig. Jag vågar då påstå, att vi litet emellanåt hafva en sorts kom-
menderingar, som påminna oss starkt om krig. Vi hafva nemligen
någonting, som kallas för ådermöten, eller hästbesigtningar. Då kom¬
mer karlen hem och säger: »nu skall jag ha hästen.» Hästen har
vid den tiden på året gått på bete och är till följd deraf slapp, men
karlen är lifvad att träffa tillsammans med kamrater. Då jag tjente
vid skånska dragonerna, brukade truppen sjunga en visa, så lydande:
»Dragonen är så stolter,
när han far uniformen på.
Han rider tusen volter,
moms bonden rider två.»■
Ja, han rider ibland vid det omtalade mötet så många volter—-att
han kommer hem med sönderrifven uniform och med hästen ihjel-
riden på vägen. Detta har händt i min hembygd. Sådant der är
ganska obehagligt och kostar många procent af bevillningen. Jag vill
härmed icke klandra befälet. Jag har sjelf tjenstgjort vid vår indelta
armé, och min öfvertygelse är, att det gör sin skyldighet, och att en
gång så väl befäl, som trupp, om det behöfs, skola försvara fädernes¬
landet så godt de förmå. Men det är institutionen, som jag klandrar.
Det är den, som jag anser vara otjenlig och blifva det mer och mer
för hvarje år. Jag vill blott anföra ett exempel på detta. Med de
N:o 29.
Angående
•ristnings- och
roteringsbe-
svären.
(Forts.!
N:o 29. 24
Onsdagen den 23 April, f. m.
Angående
rustnings- o
roteringsbe-
svären.
(Forts.)
fordringar, som nu för tiden uppställas på en kavallerihäst, skall denne
^fodras oeh skötas på ett helt annat sätt, än hvad en landtbrukare i
allmänhet har idé om. Han kan icke sköta en häst så som en ka¬
vallerihäst skall skötas, ty han använder den till andra ändamål, än
hvartill den är afsedd, och detta gör, att hästen 1)1 ifver mer eller
mindre obrukbar. Indelningsverket har möjligen varit bra och lämp¬
ligt för vårt land, men jag går så långt, att jag vågar påstå, att nu¬
mera är denna institution för vårt land förderflig; ty hade vi icke egt
denna institution, så skulle vi nu haft ett försvar, ordnadt i öfverens¬
stämmelse med nutidens fordringar. Men nu få vi det ej så lätt, ty
man kan icke förena sig om att sätta något annat i stället. Detta
indelningsverk har inplanta! den idén hos litet hvar, att när jag be¬
talar min karl, så är jag fri från skyldigheten att sjelf gå i tält, då
fäderneslandet är i fara. Nu skall jag fråga: kan man bryta stafven
öfver dessa jordbrukare, som anse sig för landets försvar betala till¬
räckligt och så mycket som deras tillgångar medgifva? Hvad begära
de? De begära icke annat, än att, om fäderneslandet kräfver större
utgifter för förbättring af dess försvar, dessa utgifter skola fördelas
jemnare och på andra skattskyldige tillika. Om så sker, så tror jag
att de skola vara villige att medverka dertill. Om eu häst har för
tungt lass, så hjelper det icke, att jag piskar honom, utan antingen
skall jag lätta bördan eller också sätta en häst till som hjelper honom
att draga upp lasset.
Grefve Mörn er: För så vidt det kan vara rigtigt att i
fråga om statens utgifter man ordnar saken på det sätt, att derigenom
skördas de största möjliga förmåner för samhället, på samma gång som.
kostnaderna göras så litet betungande som möjligt, och man genom
en åtgärd, sådan som den nu föreslagna, skulle kunna åstadkomma
samma resultat för billigare kostnad, så kan jag icke neka till, att det
vore skäl att gå in på att öfverflytta anskaffandet af dessa persedlar
från rusthållarne på staten, och för min del må jag erkänna, att jag
anser, att samhället, i fråga om sättet för dessa utgifters utgående,
skulle vinna genom eu förändring. Men på samma gång jag det tror,
kan jag icke stillatigande åhöra och fördraga allt hvad här blifvit sagd!
i fråga om förhållandet mellan rust- och rotehållet, å ena, samt grund¬
skatterna ä andra sidan, ty jag finner de åsigter, som i detta afseende
utvecklats, vara i hög grad felaktiga och icke böra släppas fram utan
att bemötas. Jag skall försöka att vara så kortfattad som möjligt.
Först måste jag kasta en blick på Utskottets betänkande. Der
finner jag, att Utskottet ansett, att rustnings- och roteringsbesväret
skulle till sin kamerala natur vara väsentligen lika med grundskatterna.
Detta måste jag till en början alldeles bestrida. Såsom jag i går tog
mig friheten säga och i dag tyvärr måste återupprepa, kom roteringen
i stället för utskrifningen och inverkade alldeles icke på grundskat¬
terna; och hvad rustningen beträffar, så är den ingalunda någon skatt,
Onsdagen don 23 April, f. in.
25 N:o 29.
ty, såsom jag redan förut nämnt, bildades rusthållet af Karl XI
hufvudsakligen på grund af de till kronan indragna hemmanen. I '
afseende å dessa hemman upprättades inga kontrakt, utan med den
eganderätt, kronan till dem egde, förklarades helt enkelt, att den, som
innehade ett sådant hemman, skulle ombesörja rustningen och blifva
rusthållare. Något afseende fåstes icke vid den gamla räntan, utan
efter uppskattning, grundad på undersökning, beräknades en rusthålls-
ränta, och med afseende dertill beviljades sedan augmentsräntor, der så
nödigt ansågs. Bästa beviset derpå att med den egentliga grundskat¬
ten sammanhang icke eger rum eller att rustningen icke är derpå
grundad, om äfven samma skatt fått till utgörande bortgå, är, att det
finnes icke så få berustade säterier. Hvad menas dermed? Säterierna
skulle ju ingen ränta hafva. Jo, dessa berustade säterier voro helt
enkelt till kronan indragna, säterihemman, Indika Karl XI när
han utlemnade dem till enskilde, tyckte gerna kunde få behålla säteri¬
friheterna i öfrigt, ehuru han tillika förklarade, att de skulle blifva
rusthåll och att de enskilda personer, till Indika de öfverlemnades,
skulle för dem hålla häst och karl. Jag bestrider alldeles jemförelse-
grunden mellan grundskatterna samt rustningen och roteringen. De
äro två hvar för sig bestående, från hvarandra alldeles skilda saker.
Man har fast sig vid, att år 1858 roteringen fick sig bekläd-
nadsskyldigheten efterskänkt, under det att rustningen icke fick någon
motsvarande lättnad. Men en sådan lättnad behöfves icke för rust¬
ningen. Vid roteringen utgår grundräntan såsom förut. Vid rustnin¬
gen är hela utgiften beräknad i den särskilda rustningsräntor, hvarefter
gården är uppskattad. Den lindring, roteringen erhöll, var endast en
eftergift, som staten gjorde, och som icke inverkade på grundskatterna
och ännu mindre var jemförlig med rustningen.
Man har vidare sagt, att denna skyldighet skulle för rusthållarne
medföra så många trakasserier och obehag. Jag medgifver att det kan
vara möjligt. Men för min del får jag säga att, ehuru jag också eger
roterade gårdar, jag vid fullgörandet af beklädnadsskyldigheten, den
tid sådant för roteringen egde rum, förmärkt ganska litet obehag deraf.
Vidare har det sagts, att det skulle ligga i rusthållarens intresse
att anskaffa dåligt folk i stället för dugligt. Det måste jag helt och
hållet bestrida, ehuru jag medgifver, att besynnerliga förhållanden der
vid lag kunna uppkomma. Vid en egendom, som jag eger i Söder¬
manland, ombesörjde rotarne under en tid icke rekryteringen sjelfva,
utan öfverlemnade den åt koinpanibefalet. Sorgligt att säga, fingo vi
vid denna dock temligen aflägsna tid verkligen mest dåliga karlar;
men sedan öfvertogo vi rekryteringen sjelfva och hafva det nu vida
bättre. Att de karlar, som af kompanibefälet anskaffades, icke voro
så dugliga, berodde väl på en tillfällighet och var att anse såsom ett
undantag. Jag vill icke kasta någon skugga på befälet; men den, som
i detta fall ombesörjde rekryteringen, och som numera är död, var
visserligen en gammal förståndig jordbrukare, men sannolikt icke mer
Angående
•ustnings- och
roteringsbe-
svären.
(Forts.)
N:o 29. 26
Onsdagen den 23 April, f. m.
Angående militär än jag sjelf. Jag hade sjelf en korporal, som var en utmärkt
rustnings- och ]jarj} som skötte sig val, och jag fann mig alls icke illa deraf.
r0t[7värm C" Jag föreställer mig således, att det bör ligga i hvars och ens intresse
(Forts) att skaffa så dugliga karlar som möjligt, ty äro de underhaltiga, för¬
orsaka de endast missnöje och besvär af mångahanda slag. Säkert är,
att döma af den erfarenhet jag i detta afseende haft, att ju bättre och
dugligare karlarne äro, desto förmånligare är det för jordegaren.
I sjelfva saken har jag för öfrigt icke något mera att säga, än
jag sagt förut. Utgången kommer att visa, hvilken åsigt Kammarens
flertal omfattar.
Herr Björnstjerna: Jag begärde ordet, när jag hörde, att min
ärade vän på nerikesbänken, som sjelf, om jag icke missminner mig,
var ledamot af 1867 års komité, icke gjort för sig klart, hvad som
menas med augmentsränta, och hvad denna ränta i sjelfva verket är.
Jag sökte i början af mitt förra anförande ådagalägga, hvad dermed
menades, men måtte icke hafva lyckats i mitt försök. Han upplyste
nemligen, huru olika augmentsräntan är i olika delar af landet, och
framhöll detta såsom en orättvisa. I vissa delar af riket, sade han,
kunde augmentsräntan uppgå till ett par hundra kronor, men i Skåne
till endast två kronor, hvilket enligt hans åsigt påtagligen innebure
en orättvisa. Men denna olikhet i räntans belopp beror just derpå,
att de skånska hemmanen voro så goda, och att det endast var skil-
naden mellan den ränta, hemmanet var skyldigt utgöra, och den kost¬
nad, rustningen ansågs medföra, som utgick såsom augmentsränta.
Då mina ord synas icke hafva varit tillräckligt tydliga, ber jag att få
läsa upp en liten bit ur den skrift, som jag förut omnämnt, och som
torde göra saken klar för en och hvar. I denna skrift heter det nem¬
ligen: »Rusthållsinstitutionen har hela den rättsliga karakteren af ett
privatkontrakt mellan rusthållaren och kronan: å ena sidan en förbin¬
delse att utgöra en viss prestation (rustningen), å andra sidan den
motsvarande skyldigheten att härför lemna viss betingad ersättning.
Det är ju nemligen allmänt kändt, att kronan för rustningens utgö¬
rande beviljat rusthållaren betalning, utgående i kronans hemmans-
räntor. Till denna ersättning har nu först och främst anvisats rust-
hållets egen ränta (som således efterskänkts), så långt den räckte, men
när den, såsom vanligen i det öfra Sverige varit fallet, icke uppgått
till ersättningssumman, har såsom fyllnad blifvit åt rusthållen tilldelad
ränta från andra hemman, hvilken ock fortfarande af rusthållarne upp-
bäres under namn af augmentsränta. Den ränteersättning, som sålunda
blifvit rusthållaren för rustningsbesväret tillerkänd, är ganska betydlig.
Redan af hvarje kameralistisk handbok kan hemtas den upplysning, att
den uppgått till 60--80 daler — — i enstaka, ej få fall långt öfver
medelbeloppet, vid Ostgöta regemente t. ex. ända upp mot 90
daler och derutöfver.---Räntan var till sin hufvuddel hemma-
Onsdagen den 23 April, f. m.
27 N:o 29.
nen påförd icke i penningar (daler smt) utan i så kallade räntepersed- Angående
lar, hvilka dels utgjordes in natura, dels löstes efter markegång.» rustnings-oe
Det är således alldeles tydligt, att det var med hemmanets hela svärm.
ränta, jemte det större eller mindre tillägg dertill, som rusthållaren (Forts \
erhöll i augmentsränta, som rustningen skulle uppehållas.
En talare på kristianstadsbänken, Friherre Barnekow, uppdrog
några mörka skildringar af rustningstungan, sedd från rusthållarnes
sida, och uppläste eu förteckning på åtskilliga kostnader, som en rust¬
hållare måste underkasta sig, sedan kostnaden för karlen blifvit betald.
Jag sökte just framhålla, och Utskottet har äfven särskildt påpekat
att kostnaden för karlen icke ingår i rustningskostnaden, så att man
först måste afdraga, hvad karlen kostar för att kunna beräkna, huru
vida rustningsbidraget är tillräckligt eller icke. I den beräkning, jag
nyss gjorde, anslog jag kostnaden för karlen till 150 kronor. Detta
är afdraget för roteringen; Hvad som går öfver de 150 kronorna,
blifver rustningen; och räcker icke rustningsbidraget till det, så har
rusthållaren fått för litet. Det kan ju hända, till följd af tillfälliga
omständigheter, såsom anskaffandet af remont, att han får betala mera
det ena året, men då får han i stället betala mindre det andra.
Grefve Mörner har fullkomligt rätt i hvad han anförde i fråga
om de berustade säterierna, hvilka naturligtvis ej hade någon ränta att
erlägga till kronan, från hvilken de befriats mot utgörande af rustning,
men dessa säterier voro indragna till kronan och således dess egen¬
dom. Rnsthållarne fingo eganderätt till dem, mot vilkor att fullgöra
rusttjensten, och äro fortfarande utsatte för möjligheten att gå för¬
lustige eganderätten, om rustningen upphör.
Friherre Barnekow framhöll de af honom anförda olägenheterna
vid rustningens utgörande såsom en principiel brist hos indelnings¬
verket. Det må nu så vara;.men det är nu icke fråga om att upp¬
häfva indelningsverket, utan om att göra rättvisa åt rusthållarne; och
det kan icke visas, att deras prestationer i allmänhet gå utöfver den
ränta, de af kronan åtnjuta. Äfven jag skulle vara villig lemna ersätt¬
ning, om det erfordrades, åt några särskildt svaga hemman, såsom
förut många gånger skett. Men derför att ett eller annat hemman i
Norra Skåne kan behöfva ett sådant understöd, är det väl icke skäl
att göra en allmän afskrifning för alla rusthåll i landet, äfven för
sådana, som hafva en mycket större ränta än rustningen påkallar.
Man vill, att kronan skall öfvertaga nu ifrågavarande besvär för
eu summa af 150,000 kronor, hvilka skulle utgå såsom reservations¬
anslag, icke såsom förslagsanslag. Utskottet sjelft beräknar likväl
kostnaderna till 182,000 kronor, men anser, att underhållet skulle
kunna ställa sig billigare för staten än för rusthållarne. Detta vågar
jag emellertid helt och hållet bestrida. Jag är fullt öfvertygad om,
att det tvärt om skall blifva dyrare för staten, än det hittills varit för
rusthållarne. Hvad först de större beställningarna angår, så göras
dessa redan nu gemensamt för hvarje regemente eller sqvadron, och
N:o 29. 28
Onsdagen den 23 April, f. m.
Angående vid deras verkställande utse rusthållarne sjelfva sina ombud, bvilka
rUroterin\bel no& se ^ att beställningarna göras till så billigt som möjligt, så att
»varm. kronan icke lär kunna tå dem till lägre pris. De mindre reperatio-
(ports.) 11 ernå deremot komma att blifva ofantligt mycket kostsammare för
kronan. När regementet kommer hem efter slutadt möte, finnes
t. ex. väl knappast någon sadelmundering, på hvilken icke något är att
jemka och laga. Sådana småsaker kunna nu rusthållarne verkställa
sjelfva hemma utan någon synnerlig kostnad; men om staten skall
öfvertaga bestyret härmed, huru skall det gå till? Skall kronan
anmoda rusthållarne att benäget insända alla. dessa sadelmunderingar
till sadelmakare!! i städerna mot skjutsersättning för deras ditsän-
dande och afhemtande? Eller skola sadelmakare skickas omkring
till hvarje rusthåll, och kronan betala för deras föda och uppehälle hos
rusthållarne? Alla dessa småpersedlar — eu skjorta, som behöfver
lappas, eller ett par strumpor, som behöfva stoppas — skola de sam¬
las ihop af kronan för att lappas och stoppas genom dess försorg?
.lag föreställer mig, att detta kommer att blifva ganska dyrt, och att
utan tvifvel det anslag, man för ändamålet nu vill bevilja, är otill¬
räckligt.
Jag motsätter mig visst icke, att rusthållarne frigöras från dessa
ovissa besvär, som drabba så ojemnt; men detta kan ju ske på det
lättaste sätt, såsom Kong!. Maj:t en gång föreslagit och försökt genom¬
föra, nemligen då rusthållarne erbjödos aflösa denna börda mot en
afgift af 50 kronor om året. Rusthållarne ville icke gå in på att er¬
lägga denna afgift af 50 kronor årligen. Om afgiften nedsattes till 40
kronor om året, vore det, efter hvad jag tror, en ganska god affär för
rusthållarne, och de vore då befriade från alla de trakasserier och be¬
svär, öfver Indika de nu klaga. Men att till fördel för rusthållarne
helt enkelt afskrifva detta besvär, kan jag icke gå in på, lika litet
som jag vill vara med om andra afskrifningar.
Man har sagt, att en sådan åtgärd skulle väcka allmän belåtenhet.
Ja, hos rusthållarne! Men hos rotehållarne? Jag är öfvertygad om, att
följden blefve precis densamma som af kronans eftertagande utan
ersättning af rotehållarnes beklädnadsskyldighet. Liksom nu rusthål¬
larne, skola, om denna nedsättning beviljas, rotehållarne komma och
säga: »Rusthållarne hafva fått så och så många kronor om året till
skänks. Nu vilja vi också hafva en motsvarande present.»
En talare nämnde, att en så liten kostnad, som det nu vore fråga
om, borde man väl kunna åtaga sig. Den är af Utskottet föreslagen
till 150,000 kronor, men är beräknad till 182,000 kronor och kom¬
mer kanske i sjelfva verket att gå till mycket högre belopp. Det är
sant, att detta i allt fall icke är en så synnerligen storartad summa.
Men då det var fråga om Karlsborgs fästningsbyggnad, då afprutades.
utan vidare 100,000 kronor. Detta var eu ännu mindre utgift och
af väsentlig vigt för vårt försvar, men den ville icke Riksdagen
bevilja, emedan den ansågs vara för stor. Hvarför skall man då bär
Onsdagen den 23 April, f. in.
29 N:o 29.
bevilja ett så stort belopp för att tillfredsställa eu klass, som alldeles Angående
icke är berättigad att erhålla eu sådan present? rustnmgs- och
Friherre Barnekow önskade, att jag skalle ega en berustad hem- r svnr^t
mansdel i Skåne. Ja, hvem skulle önska det mer än jag sjelf? Men ,ports)
skulle jag köpa en sådan hemmansdel, så skulle jag nog bjuda till
att vara lika slipad som skåningarne och tillse hvilka onera, som hvi-
lade på egendomen, och draga af deras belopp på köpeskillingen.
Såsom jag förut nämnt, instämmer jag i det förslag, som af Herr
Abelin framstälts, hvarigenom rusthållarne just skulle vinna lättnad
från dessa ojemna bördor och trakasserier, om hvilka här så mycket
talats. Jag yrkar bifall till Herr Abelins förslag.
Herr Forssell, Hans: Jag skall icke besvära Kammaren med att
ingå i någon närmare utredning af denna fråga, hvilken af de sakkun¬
nige blifvit så vidlyftigt behandlad. Jag vill blott bistå uppmärksam¬
heten derå, att det å ena sidan gäller om eu ytterst ringa statsutgift,
å andra sidan om lindrande af ett besvär, hvilket ostridigt utgör ett
af indelningsverkets allra retsammaste obehag. Man kan här genom
mycket små medel åstadkomma eu ganska betydande effekt. Man kan
lugna och mildra den hetsiga stämning, som förrycker behandlingen
af de stora frågor, hvilka nu så länge varit under Riksdagens pröf¬
ning. — Jag förstår mycket väl, att afslag skall yrkas af dem, som
orubbligt fasthålla, att man icke bör eftergifva det allra ringaste af
det, som kan visas vara rusthållarnes lagliga skyldigheter; och det är
ju ofantligt lätt att ur den väldiga bråten af lagar och författningar i
detta ämne tydligt uppvisa, att det här är fråga om en laglig skyldig¬
hets eftergifvande. — Jag förstår också mycket väl, att afslag skall
yrkas af dem, hvilka tänka: Ju galnare, desto bättre, ju hetsigare stäm¬
ningen varder, desto större utsigt hafva vi att med dess tillhjelp en gång
vinna ett efterlängtadt mål. De föreställa sig att, ju starkare man
spänner strängen, desto snabbare och säkrare skall pilen skjuta från
bågen; men de besinna icke, de hafva redan glömt bort att man kan
spänna strängen så stark, att den brister — såsom den brast i fjor.
För min del hyser jag den öfvertygelse, att de stora frågorna icke
förlora derpå, att man behandlar dem med kallt hufvud och lugna
nerver, och vill derför rösta för allt som kan nedstämma affekterna.
Jag kommer således att rösta för Utskottets förslag, men med den
modifikation, som är föreslagen af Friherre von Kraemer och hvilken
fullkomligt öfverensstämmer med Andra Kammarens fattade beslut i
fråga om sista passus af 2:a punkten, nemligen det tillägg, som afser
att göra lättnadens inträdande och afgiftens påläggande, hvad det be¬
rustade infanteriet beträffar, beroende af rusthållarnes eget medgifvande.
— Deremot anser jag det icke vara alldeles nödvändigt att vidtaga
den af Kammarrådet Anderson föreslagna förändringen eller att höja
anslagets belopp från 150,000 kronor till 180,000 kronor; icke derför
att jag vill förneka möjligheten af att utgiften i verkligheten kan blifva
N:o 29. 30
Onsdagen den 23 April, f. m.
(Forts.)
Angående större än det beviljade anslaget, men derför att jag är alldeles viss på,.
rustnings- och denna bila svårighet får en mycket lätt lösning, derigenom att
^svären Kong! Maj:t, efter vunnen erfarenhet, underrättar Riksdagen, att an¬
slaget är öfverskridet med ett så och så stort belopp, hvilket natur¬
ligtvis af Riksdagen betalas, samt sedermera begär ökning af anslaget
med erforderligt belopp. — Icke heller kan jag finna det alldeles nöd¬
vändigt att förändra siffran 40 kronor till 20 kronor, såsom en reser¬
vant från denna Kammare föreslagit; icke derför att jag förnekar, att
de af honom påpekade olägenheterna kunna uppstå vid mer än ett
berustadt infanteriregemente — att nemligen afgiftens belopp kan vara
högre än den nu utgående kostnaden och att således regleringen icke
kommer att verkställas, emedan rusthållaren icke vill gå in på upp¬
görelsen — men derför att jag anser att, om och när en sådan följd
af beslut framträder, ingenting är lättare än att till en kommande Riks¬
dag göra framställning derom att, till vinnande af likhet inom hela
riket, den i fråga varande afgiften måtte nedsättas.
Jag lägger eu viss vigt på att i detta förslag icke några andra
förändringar må vidtagas än de, som äro oundgängligen nödvändiga,
emedan det är angeläget att åvägabringa all olikhet i sak mellan Kam-
rarnes beslut, hvilken skulle framkalla sträfvanden att göra äfven dessa
beslut till föremål för gemensam votering och inveckla den situation,
i hvilken Första Kammaren kommer att befinna sig om en vecka, när
frågan om de gemensamma voteringarne i punkterna 1 och 2 kommer
att föredragas för denna Kammare.
Deremot kan jag för min del icke förorda, att beslutet får den
form, hvari det från Utskottet kommit. Det är först och främst af
verklig vigt att i dessa frågor tydligt visa, att beslut om rubbning af
knektkontrakten är en fråga för sig, som skall föregå och utgöra vil¬
kor för beslut om anslags beviljande. Det är vidare ostridigt att i
frågor om rubbning af indelningsverkets kontrakt Riksdagen, enligt 80
§ Regeringsformen, icke eger ensam beslutanderätt. Det är visserligen
sant att, vare sig beslutet affattas så, att »Riksdagen beslutar» eller
»Riksdagen för sin del beslutar» den ifrågavarande förändringen, dermed
ingenting är afgjordt i den konstitutionella frågan, och det kan derför
synas likgiltigt, huru vida den ena eller den andra frasen begagnas.
Fn tillfällig förändring i Riksdagens uttryckssätt kan naturligtvis icke
tillintetgöra betydelsen af ett gifvet grundlagsstadgande eller i något
hänseende minska Kong!. Maj:ts rätt. Men jag föreställer mig, att det
tillkommer Första Kammaren att för sin del vidhålla en häfdvunnet
och rigtigt uttryckssätt och således här gifva beslutet den form, det
bör hafva för att vara fullt parlamentariskt passande. Jag vågar der¬
för hemställa, det beslutet måtte (i 2:a och 3:e punkterna) erhålla föl¬
jande lydelse:
2:o) att Riksdagen måtte för sin del besluta, att statsverket från
och med år 1885 må öfvertaga den rusthållarne vid ej mindre det be¬
rustade kavalleriet än äfven det berustade infanteriet åliggande skyl-
Onsdagen den 23 April, f. m.
31 N:o 29.
dighet att anskaffa och underhålla beklädnads-, bevärings-, remtygs-
samt häst- och sadelmunderingspersedlar, under vilkor att staten sam¬
tidigt .erhåller fri dispositionsrätt till i bruk varande, af rusthållarne
anskaffade, motsvarande persedlar; att den rusthållarne beredda lindring
komnaer att fortfara endast så länge ett det upphörda åliggandet mot¬
svarande statsanslag af Riksdagen anvisas; samt att, hvad det berustade
infanteriet beträffar, såsom vilkor för statens öfvertagande af den detta
infanteri åliggande ofvan nämnda skyldighet, bestämmes, att rusthål¬
larne ingå på att erlägga en årlig ersättning för besvärets upphörande
af 40 kronor af hvarje rusthållsnummer, hvilken må af Kong!. Maj:t
för det med besväret afsedda ändamål disponeras;
samt att Riksdagen, till bestridande af härför erforderliga utgifter,
å ordinarie stat under fjerde hufvudtiteln uppför ett reservationsanslag
å 150,000 kronor;
3:o) att Riksdagen måtte för sin del besluta, att statsverket från
och med år 1885 må öfvertaga den rust- och rotehållarne vid båts-
manshållet åliggande skyldighet att anskaffa och underhålla de till
båtsmansbeklädnaden hörande s. k. småpersedlarne samt kappsäcken,
under vilkor att staten samtidigt erhåller fri dispositionsrätt till i
bruk varande, af rust- eller rotehållarne anskaffade motsvarande per¬
sedlar, och att den rust- och rotehållarne beredda lindring kommer att
fortfara endast så länge ett det upphörda åliggandet motsvarande stats¬
anslag af Riksdagen anvisas;
samt att Riksdagen, till bestridande af härför erforderliga utgifter
å ordinarie stat under femte hufvudtiteln uppför ett reservationsanslag
å 40,000 kronor;
äfvensom att Riksdagen måtte för sin del besluta, att den för
rusthåll inom Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län, hvilka
på grund af Kongl. brefvet den 10 Maj 1872 äro eller blifva vakanta,
utgående årliga vakansafgift må från och med år 1885 med en tionde¬
del minskas.
Herr Casparsson: Den ärade talaren på elfsborgsbänken före-
vitade, och med fullt skäl, Stats-Utskottet, att det icke intagit or¬
den »för sin del». Från den anklagelsen kan jag fritaga mig, ty jag
har i min reservation intagit dessa ord. Jag anser således hans an¬
märkning vara fullt rigtig. Han uppmanade äfven ledamöterna från
denna Kammare att i dylika frågor »upplysa» ledamöterna från An¬
dra Kammaren. Jag önskar, att han måtte få plats i Stats-Utskottet,
för att sättas i tillfälle att utöfva denna pedagogiska verksamhet; han
skulle då snart finna, att saken icke är så lätt.
En talare på kristianstadsbänken talade om »kriget vid åder¬
mötena» och beskref, huruledes karlarne kommo hem med ihjelridna
hästar och sönderrifna kläder. Jag har sjelf hört omtalas liknande
händelser från Skåne och är öfvertygad om, att förhållandena der äro
värre än uppe i landet. I den provins, jag tillhör, hafva vi äfven
Angående
rustnings- och
rotcringsbe-
svären.
(Forts.)
N:o 29. 32
Onsdagen den 23 April, f. m.
Angående ryttare, men der hör man icke sådana saker. I Skåne hafva de icke
rustnings- och bostäder och känna sig derför må hända mera lössläppta. Hos oss
hafva de bostäder och rusthållare hafva dem derigenom bättre i hän-
(Forts.) der. Möjligt är att de skånska knektarne i krig kunna vara bättre.
Men hvad lifregementet beträffar, är dess krigshistoria så vacker, att
jag icke tror att något kavalleriregemente har något dermed jemför-
ligt att uppvisa.
Hvad sjelfva saken beträffar, skall jag yttra mig mycket kort.
Jag har alltid varit med om och kommer att vara med om hvad som
kan undanrödja det berättigade missnöjet med indelningsverkvt. Jag
har varit med om, då man fick höra den afskyvärda taktik framställas,
att man skulle göra indelningsverket så förhatligt som möjligt. Be¬
tydelsefullt är verkligen, att motionerna framkommit från det håll,
derifrån de kommit, från den fraktion inom Riksdagen, som visat sig
vara mest fiendtlig mot de bestående förhållandena. Jag är beredd att
mottaga den utsträckta handen och besvara inbjudningen, ty jag tror
att det länder till gagn för den sak, jag (inskar befrämja.
Jag har reserverat mig mot den siffra, 40 kronor, Utskottet före¬
slagit att rusthållare vid det afsutna kavalleriet skulle betala. Denna
siffra har visserligen vitsord, ty den är tagen ur den s. k. lindrings-
komiténs betänkande, men jag tror att den är för hög. Jag har talat
vid en ledamot i Andra Kammaren, som i några och 20 år varit
r usthål lar efullmäkt i g vid Vestgöta regemente, och han uppgaf, att
kostnaden för beklädnaden i medeltal uppgick till 8 kronor; deri
dock icke inbegripen kostnaden för skjortor, strumpor och skor. Jag
har hört omnämnas en uppgift från chefen från Smålands grenadier-
bataljon, enligt hvilken uträkning kostnaden för dessa besvär utgjorde
i medeltal omkring 20 kronor. Jag har talat vid en f. d. regements¬
officer vid lifregementets grenadiercorps, hvilken tjenat der i 30 å 40
år, och han säde bestämdt att 40 kronor var för högt. Samma upp¬
lysning har inom Utskottet lemnats om förhållandena vid andra lif-
grenadier-regementet. Jag är således fullt öfvertygad om, att denna
siffra är för hög och har derföre föreslagit siffran till 20 kronor, så¬
som ett lämpligt medeltal. Vill man saken, anser man ur statens
synpunkt nyttigt att den öfvertager hela anskaffningen, måste man
välja medlen och icke taga cn siffra, som kanske ingen går in på.
Jag vill tillägga, att skulle staten öfvertaga denna anskaffning för det
beridna rusthållet, men rusthållarne vid de afsuttna regementena skulle,
genom att man uppställer för stränga vilkor, neka att inga på en
uppgörelse, uppstår den abnormiteten, att staten öfvertager anskaffnin¬
gen för hela armén minus 2,500 eller 3,000 nummer vid det afsuttna
kavalleriet, något som jag anser vara olämpligt.
Här har eu föregående talare, i hvars anförande jag för öfrigt
till alla delar instämmer, sagt, att man borde undvika att framkalla
frågan om gemensam ■ votering i denna sak. Denna fråga har jag
också beaktat, och anledningen, hvarför jag i min reservation föreslagit
Onsdagen den 23 April, f. in.
33 N:0 29.
att öfver tagandet skulle ske 1886, har just varit den att undvika vote¬
ring. Som saken nu står, kan man icke undvika, att denna fråga
framkommer i alla fall, och jag tror icke, att man skulle riskera mycket
i denna nu förevarande frågan, ty om Första Kammaren formulerade
billigare vilkor för rust- och rotehållare än Andra Kammaren, tror
jag nog, att sistnämnde Kammare skulle antaga dem eller också med¬
gifva en sammanjemkning. En annan eventualitet kan jag icke tänka
mig. Representanterna i Andra Kammaren äro nog försigtigare än
så. Jag tror således, att det icke i detta hänseende skulle uppstå
några svårigheter, om denna Kammare skulle fatta ett beslut mera
öfverensstämmande med det mål, man vill vinna.
Jag ber att få instämma i det af Herr Forssell nyss framstälda
förslaget, med den skilnad att »40 kronor» ändras till »20 kronor»
och att således såsom eu följd häraf summan blir den, som af Hen
Anderson föreslagits eller 180,000 kronor.
Friherre Barn eko w: Jag skall endast med några ord bemöta
talaren på stockholmsbänken. Han sade, att han ville åstadkomma
rättvisa åt rusthållarne och så tilläde han, att karlen vid rusthållet
svarar mot karlen vid rotehållet, men rotehållet har ju sin minskning
af kronan, kan det då kallas för rättvisa att ej vilja gifva rusthållaren
samma förmåner? Den talaren, som hade ordet näst för mig, yttrade
»att truppen i Skåne, möjligen vore bättre i krig än truppen här uppe.»
Nu är fallet i Skåne att truppen i allmänhet ej har torp, men det
är väl egentligen för krigets skull som vi hålla eu armé.
Herr Andersson Albert: Såsom jag i mitt föregående anförande
antydde, anser jag Utskottets förslag till formen icke tillfredsställande,
och sedan Herr F orssell nu fram stillt ett annat förslag, anhåller jag
att få afstå från mitt förra yrkande och förenar mig i Herr Forssells
förslag, allenast med den skilnad, att — ehuru jag erkänner, att frågan
om anslagets belopp på de af honom anförda skäl icke är af så stor
vigt—jag fortfarande finner mig öfvertygad om, att ett anslag af
180,000 kronor erfordras för denna skyldighets öfvertagande. Jag an¬
håller, som sagdt, att få frångå mitt förra yrkande och ansluta mig till
Herr Forssells förslag, med den skilnad att summan i punkt 2:o) be¬
stämmes till 180,000 kronor.
Herr Wallenberg: Eu ärad talare har sagt, att det är för kri¬
get och icke för freden, vi besluta öfver sådana ämnen som dessa.
Jag tror att det är raka motsatsen. Det är för freden, den inbördes
freden vid behandlingen af allmänna angelägenheter, som man beslutar
något i den vägen. Någon annan anledning finnes icke.
Det är besynnerligt, då man säger »kronan skall öfvertaga det»
eller »kronan skall göra det», att man icke gör sig reda för hvad
kronan är. Det är icke någon obefintlig storhet, som man kan på-
Första Kammarens Prål. 1884. N;o 29. 3
Angående
rustnings- oeh
roteringshe-
svären.
(Torta.)
N-.o 29. 34
Onsdagen den 23 April, f. m.
Angående lägga hvilken tunga som helst. Den som talade om att kronan skall
öfvertaga en skattskyldigs åligganden, skulle uttrycka sig rättare, om
svären. han ^ölle sig till det gamla uttrycket, som vid dessa striders början
(Forts.) mycket användes, »att på andra samhällsklasser fördela jordbrukets
tunga».
Det är det rätta uttrycket. Man kan icke fritagas från en skyl¬
dighet, om man icke visat, att behofvet upphört. Erkänner man att
behofvet finnes qvar och fortfarande bör tillgodoses, och flyttas skyl¬
digheten från en samhällsklass på »kronan», är det detsamma, som att
på andra samhällsklasser fördela denna börda. Här måste nu med-
gifvas, att det icke är någon obetydlighet. Det gäller 220,000 kronor
om året. Det är annuitet»' på ett kapital af 4,000,000 kronor. Jag
skulle gifvet, för min del, varit med om dessa lindringar, som icke
äro annat än eftergifter, om icke det besynnerliga inträffade, att när
lagstiftningsfrågan rörande industri och handel bringas under Riksda¬
gens ompröfning, respektive jordegare alltid vore döfva. De vilja icke
biträda några försök att fä en tidsenlig lagstiftning. »Det behöfves
icke», svarar man, och så far det gå, som det är.
Det är det korta innehållet af denna strid, och jag är verkligen
bland dem, som beklaga den ofantliga olägenheten, i stort sedt, att stå
stilla i utvecklingen och ligga under i täflan med andra nationer, och
som derför tycker, att man bör egna någon mera uppmärksamhet åt
dessa »andra samhällsklasser» än Riksdagen gör. Förr än denna stora
samhällsklass, som nu strider för att fä ökade inkomster, lyssnar till
de framställningar, som göras för att åt handel och industri bereda
en förbättrad lagstiftning och derigenom en gynsammare ställning, kan
jag, för min del, icke vara med om att lägga någon ytterligare skatt
och tunga på »kronan». Jag biträder Herr Abelins förslag bland
annat af det skäl, som jag äfven uttalade, då frågan om 10 procent
afskrifning af grundskatterna förevar, att ett sådant förslag som det
föreliggande borde komma från regeringen. I Herr Abelins förslag
finnes en strof som tilltalar mig. Det heter der: »—■ — på de grun¬
der, som Kongl. Maj:t bestämmer--.» Längre vill jag icke gå.
Man bör gå varsamt till väga.
Herr Montgomery-Cederhielm: Jag anhåller att fä frånträda
mitt förra yrkande och förenar mig med Herr Forsell.
Herr Björnstjerna: Jag ber om ursäkt, men det är en punkt i
förslaget, som alldeles icke blifvit diskuterad. Det är sista momentet
af punkten 3:o) som säger:
»— •— den för rusthåll inom Blekinge flin och Södra Möre härad
af Kalmar län, hvilka på grund af Kongl. brefvet den 10 Maj 1872
äro eller blifva vakanta, utgående årliga vakansafgift må från och med
år 1885 med en tiondedel minskas.»
Onsdagen den 23 April, f. m.
35 N;o 29.
Med anledning af denna punkt yttrade Friherre Stackelberg i Angående
Andra Kammaren, då ärendet der förevar: rustnings- och
»Jag har ansett min skyldighet vara att fästa Kammarens upp- rota^9sbc-
märksamhet på en omständighet, som må hända blifvit förbisedd af ,p *
Stats-Utskottet, ehuru det ju äfven kan hända, att jag missförstått Ut¬
skottets betänkande. I den föredragna punktens sista stycke föreslår
nemligen Stats-Utskottet, att »den för rusthåll inom Blekinge län och
Södra Möre härad af Kalmar län, hvilka på grund af Kongl. brefvet
den 10 Maj 1872'' äro eller blifva vakanta, utgående årliga vakansaf-
gift må från och med år 1885 med en tiondedel minskas». Emeller¬
tid bär Riksdagen förut vid behandlingen af femte hufvudtiteln med-
gifvib att dessa vakansafgifter få användas för genomförande af löne¬
regleringen vid flottan. Vakansafgifterna beräknas för närvarande att
uppgå till omkring 112,500 kronor, hvaraf sålunda 10 procent utgör
mellan 11,000 och 12,000 kronor. Xu är väl möjligt, att, såsom man
sagt mig, dessa 11,000 eller 12,000 kronor inbegripas i och äro att
påräkna af de 75,000 kronor, som i första punkten blifvit anvisade
till lättnader i rustnings- och roteringsbördan; men jag måste bekänna,
att, jag alls icke kan sluta dertill af Utskottets förslag. Det är möj¬
ligt, att så är. Skulle så icke vara, är det emellertid icke värre, än *
att Utskottet, såsom det lofvat i sitt utlåtande angående regleringen
åt utgifterna under femte hufvudtiteln, framdeles under Riksdagens lopp
föreslår den rättelse och jemkning i femte hufvudtitelns anslag, hvar¬
till Riksdagens beslut i denna nu föreliggande fråga kan föranleda.
Jag har, såsom sagdt, velat fasta uppmärksamhet härå till Stats-Ut-
skottets öfvervägande, på det att brist icke måtte uppstå i de för ge¬
nomförande af flottans lönereglering påräknade medel.
Derpå svarade Herr Nils Petersson, att detta belopp var inbegripet
i de 75,000 kronorna. Men den af Friherre Stackelberg omnämnda
punkten har Kammaren afslagit, så att de 75,000 kronorna icke finnas
att tillgå. Beslutar nu kammaren en indragning af dessa 10 procent,
så har Kammaren nedsatt anslaget till lönereglering för flottan med
12,000 kronor. På grund häraf nödgas jag yrka afslag på mom. 3:o).
Herr von Baumgarten: Jag afstår från mitt förra yrkande och
förenar mig i Herr Forssells förslag, men med vidhållande af den utaf
Herr Casparsson föreslagna förändring deri.
Herr Forssell, Hans: Jag ber blott, i anledning af hvad nyss
blifvit yttradt, att få påpeka, att efter den formulering, jag tagit mig
friheten föreslå, skulle Riksdagen endast besluta »för sin del» äfven i
denna punkt, och således skall det ju stå Kongl. Maj:t fullkomligt fritt
att afgöra, huru vida den beslutade framställningen kan bifallas eller icke.
Friherre von Kr sem er: Jag ber att äfven för min del för att
icke splittra meningarne fa afstå från mitt yrkande om absolut likhet
N:o 29. 36
Onsdagen den 23 April, f. m.
Angående med det af Andra Kammaren fattade beslutet och instämmer med Herr
rustnings- 0('^Forssell, hvars förslag i sak innebär detsamma, som Andra Kam-
' E~ maren beslutat, fastän det till formen är olika.
Öl Cl / C Ib. '
(Forts.) > .
Grefve Beck-Friis: Äfven jag anhaller att fa instämma i
Herr Forssells förslag.
Herr Bäckström: Jag anhåller att få afstå från mitt förra yr¬
kande och förenar mig med Herr Forssell.
Herr Ekman, Carl: Denna diskussion, som i dag här blifvit
förd, har utan tvifvel varit ganska intressant och upplysande rörande
de skyldigheter, som åligga det berustade kavalleriet och det berustade
infanteriet, men genom de många olika yrkanden, som här blifvit
framstälda, synes mig vara ådagalagdt, att en sådan fullständig känne¬
dom icke finnes hos Kammaren, att Kammaren nu bör fatta något
beslut i denna fråga. Den ärade talaren, som yttrade sig från platsen
här midt emot, har också efter den sista upplysning, som lemnades,
att det nemligen icke gick an att bifalla punkt 3:o) sådan den af
« Stats-Utskottet föreslagits, yttrat, att det likväl icke läge någon fara i
att göra det, emedan, om Kammaren antoge hans förslag till formu¬
lering, vore det blott — såsom det äfven naturligtvis bör vara i
en sådan fråga som denna, hvilken eger sammanhang med en grund-
lagsparagraf — en hemställan till Kongl. Maj:t, i hvad mån Kongl.
Maj:t skulle finna lämpligt att samtycka till denna förändring. Nu
tager jag mig friheten till herrarne henjställa, huru vida icke i alla
fall genom den diskussion, som här blifvit förd, Kammaren har åda¬
galagt sin beredvillighet att, när denna fråga förekommer fullt utredd,
lemna alla de eftergifter, som af rätt och billighet kunna vara påkal¬
lade, ett förhållande som ju måste vara kändt för regeringens leda¬
möter, emedan flere af dem varit här närvarande och hört denna dis¬
kussion. Det är långt bättre att denna fråga får hvila än att Kam¬
maren fattar ett beslut, som kan innebära något, hvilket icke är af
de för handen varande förhållandena rigtigt påkalladt. Vi böra vänta
att från regeringen få en proposition rörande de eftergifter, som på
grund af de på åtskilliga ställen befintliga ojemnheterna äro påkallade.
Fruktan för den konflikt, som den ärade talaren midt emot mig talade
om och som skulle kunna uppstå, om eu gemensam votering påyrka¬
des i denna fråga, verkar icke på mig, ty genom det beslut Första
Kammaren fattade rörande föregående punkt i detta betänkande, lärer
Riksdagen likväl icke undvika att frågan, huru vida man eger rättighet
att votera eller icke votera om frågor af här förevarande natur, skall
komma under pröfning.
Jag tager mig friheten att hos Herr Talmannen anhålla om pro¬
position på afslag.
Onsdagen den 23 April, f. m. 37
Herr Forssell, Hans: Med anledning af de ord, den ärade tala¬
ren på östgötabänken yttrat, ber jag att ytterligare få påpeka, att1'
genom den af mig föreslagna formuleringen undvikes, så vidt jag kan
se, hvarje fara. Riksdagen beslutar ju endast för sin del. Denna for¬
mulering innebär ju ingenting annat än, att Kongl. Maj:t har att tillse,
huru vida genom en sådan minskning, som här föreslagits, någon för¬
lust för de ändamål, hvartill de inflytande medlen äro anslagna skulle
uppstå. Skulle något sådant inträffa, kan ingen förtänka Kong. Maj:t,
om vid nästa riksdag begäres anslag för ett sådant behofs tillgodo¬
seende. Enligt min åsigt kan derigenom icke framkallas någon kon¬
stitutionel konflikt, och Riksdagen kan icke tänka på att afstå en sådan
framställning, i synnerhet om Kongl. Maj:t gör dess bifallande till vilkor
för sitt bifall. För öfrigt har jag icke något annat att genmäla tala¬
ren på östgötabänken, än att hela frågan beror derpå, huru vida man
anser det vara klokt att göra detta medgifvande eller vill till en oviss
framtid hänskjuta denna lindring — en framtid så mycket ovissare,
som det nu ordats om sådana lindringar i snart 15 år, utan att de
kunnat bringas till stånd.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade Herr
Grefven och Talmannen, att till följd af de olika yrkanden, som blif-
vit framstälda beträffande olika delar af de begge senast föredragna
momenten af punkten B i förevarande utlåtande, det syntes lämpligast,
att sista stycket af mom. 3:o) företoges till afgörande, sedan mom.
2:o) och första stycket af mom. 3:o) afgjorts.
I afseende på mom. 2:o) och första stycket af mom. 3:o), hvilkas
godkännande i enlighet med Utskottets hemställan icke under öfver¬
läggningen begärts, vore framstälda följande yrkanden:
a) af Herr Abelin, att Kammaren, med afslag å Utskottets hem¬
ställan i dessa delar, måtte bifalla, att Riksdagen ville för sin del be¬
sluta, att rusthållarne vid ej mindre det berustade kavalleriet än äfven
det berustade infanteriet, efter de grunder, som af Kongl. Maj:t be¬
stämmas, erhålla ersättning för slitning af i bruk varande persedlar,
som af rusthållarne underhållas, för hela tiden under rekryt- och re-
montmöten samt andra skolor och kommenderingar, som räcka öfver
en månad, samt att för detta ändamål å ordinarie stat under fjerde
hufvud titeln uppföra ett förslagsanslag af 30,000 kronor;
b) af Herr Forssell, att Kammaren måtte bifalla:
2:o) att Riksdagen måtte för sin del besluta, att statsverket från
och med år 1885 må öfvertaga den rusthållarne vid ej
mindre det berustade kavalleriet än äfven det berustade
infanteriet åliggande skyldighet att anskaffa och under¬
hålla beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och
sadelmunderingspersedlar, under vilkor, att staten sam¬
tidigt erhåller fri dispositionsrätt till i bruk varande, af
rusthållarne anskaffade, motsvarande persedlar, att den
N;o 29.
Angående
uslnings- och
roteringsbe-
svären.
(Forts.)
Onsdagen den 23 April, f. m.
rusthållarne beredda lindring kommer att fortfara endast
så länge ett det upphörda åliggandet motsvarande stats¬
anslag af Eiksdagen anvisas; samt att, livad det beru¬
stade infanteriet beträffar, såsom vilkor för statens öf-
vertagande af den detta infanteri åliggande ofvan nämnda
skyldighet, bestämmes, att rusthållarne ingå på att er¬
lägga en årlig ersättning för besvärets upphörande af
40 kronor af hvarje rusthållsnummer, hvilken må af
Kongl. Maj:t för det med besväret afsedda ändamål dis¬
poneras; samt
att Eiksdagen, till bestridande af härför erforderliga utgifter,
å ordinarie stat under fjerde hufvudtiteln uppför ett re- •
servationsanslag å 150,000 kronor;
3:o) att Eiksdagen måtte för sin del besluta, att statsverket från
och med år 1885 må öfvertaga den rust- och rotehål-
larne vid båtsmanshållet åliggande skyldighet att anskaffa
och underhålla de till båtsmansbeklädnaden hörande s. k.
småpersedlarne samt kappsäcken, under vilkor, att staten
samtidigt erhåller fri dispositionsrätt till i bruk varande
af rust- eller rotehållarne anskaffade motsvarande per¬
sedlar, och att den rust- och rotehållarne beredda lin¬
dring kommer att fortfara endast så länge ett det upp¬
hörda åliggandet motsvarande statsanslag af Eiksdagen
anvisas; samt
att Eiksdagen, till bestridande af härför erforderliga utgifter,
å ordinarie stat under femte hufvudtiteln uppför ett re¬
servationsanslag å 40,000 kronor;
c) af Herr Casparsson, lika med Herr Forssell med den ändring
i 2:o), att beloppet 40 kronor nedsattes till 20 kronor och slutsum¬
man 150,000 kronor höjdes till 180,000 kronor;
d) af Herr Anderson, lika med Herr Forssell allenast med den
ändring, att summan 150,000 kronor höjdes till 180,000 kronor; samt
e) att ifrågavarande delar af Utskottets hemställan måtte afslås.
Härefter gjorde Herr Grefven och Talmannen propositioner, först
på bifall till mom. 2:o) och första stycket i mom. 3:o) af Utskot¬
tets hemställan under punkten B, och vidare på hvart och ett af de
här ofvan under a) — e) upptagna yrkandena, samt förklarade, efter
att hafva förnyat propositionen på bifall till Herr Forssells under b)
antecknade förslag till beslut, sig finna deuna proposition vara med
öfvervägande ja besvarad.
Flere ledamöter begärde votering, i anledning hvaraf och sedan
såsom kontraproposition dervid antagits afslag å de ifrågavarande delarna
af Utskottets hemställan, uppsattes, justerades och antogs en omröst-
ningsproposition af följande lydelse:
Den, som bifaller Herr Forssells förslag till beslut i afseende på
N:o 29. 38
Angående
rustnings- och
roteringsbc-
svären.
(Forts.)
Onsdagen den 23 April, f. m.
39 N:o 29.
mom. 2:o) och forsta stycket i mom. 3:o) af punkten B. i Stats- Angående
Utskottets utlåtande, N:o 33, röstar, rustnings- och
roteringsbe-
j svaren.
Ja; (Forts.)
Den, det ej vill, röstar
Nej;
"V inner Nej, afslås nämnda delar af ifrågavarande punkt.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja—69;
Nej—50.
Herr Grefven och Talmannen yttrade derefter, att i afseende på
sista stycket af Utskottets i mom. 3:o) under punkten B af före¬
varande utlåtande gjorda hemställan, dertill Infall under öfverlägguin-
gen ej begärts, vore yrkadt, dels, af Herr Forssell, att stycket skulle
erhålla följande lydelse:
»äfvensom att .Riksdagen måtte för sin del besluta, att den för rust¬
håll inom Blekinge län och Södra Möre härad af Kal¬
mar län, hvilka på grund af Kongl. brefvet den 10
Maj 1872 äro eller blifva vakanta, utgående årliga
vakansafgift ma från och med år 1885 med eu tion¬
del minskas»,
dels ock att Kammaren måtte afslå nyssnämnda stycke af Utskottets
ifrågavarande hemställan.
Sedermera gjorde Herr Grefven och Talmannen propositioner,
först på bifall till Utskottets hemställan i berörda stycke, vidare på
bifall till Herr Forssells förslag till beslut i afseende på samma stycke
och slutligen på afslag å Utskottes hemställan i denna del, samt för¬
klarade sig anse sistnämnda proposition besvarad med öfvervägande ja.
. Votering begärdes, i anledning hvaraf och sedan till kontrapro¬
position dervid antagits bifall till Herr Forssells nyss omförmälda för-
slag, uppsattes, justerades och anslogs följande omröstningsproposition:
( Den, som afslår sista stycket af mom. 3:o) under punkten B i
Stats-Utskottets utlåtande, N:o 33, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
N:o 29. 40
Onsdagen den 23 April, f. m.
Angående Vinner Nej, bifalles Herr Forssells förslag till beslut i afseende
rustnings- och " nänmda stycke af ifrågavarande mom.
rotenngsbe- 1 J °
svaren.
(Forts.) Vid deri härpå företagna omröstningen utföllo rösterna sålunda
Ja—54;
Nej—59.
Mom. 4:o) och 5:o)
Biföllos.
Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till Riksda¬
gens skrifvelse, N:o 27, till Konungen angående afskaffande af de s.
k. pastoralprofven.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets utlåtanden:
N:o 42, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
upplåtelse under eganderätt till Vexiö stad af l/2 mantal krono A exiö
Domprostegården;
N:o 43, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående afsön¬
dring af jord från indragna militärbostället Hammar i Vermlands län;
N:o 44, i anledning af väckt motion om skadeersättning af stats¬
medel dels till lotsen Joel Bengtsson och hans hustru Sara Maria
Olsdotter samt dels till Stina Cajsa Olsdotter för nämnda båda kvin¬
nors oförskylda häktande;
N:o 45, i anledning af väckt motion om eftergift af den vissa
hemman inom Hellestads, Risinge och Vänga socknar ålagda förhöj¬
ning i mantalsräntan;
N:o 46, i anledning af väckt motion om försäljning af åtskilliga
kronans egendomar;
N:o 47, i anledning af så väl Kongl. Maj:ts nådiga propositioner
som ock en af enskild motionär gjord framställning i fråga om efter¬
gift af kronans rätt till vissa danaarf; samt
N:o 58, i anledning af väckta motioner om mantalspenningarnes
afskaffande;
Lag-Utskottets utlåtanden:
N:o 52, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om upphäfvande af Strafflagens stadganden angående fängelsestraff
vid vatten och bröd, jemte dermed sammanhang egande författningar;
41 13:0 29.
Onsdagen den 23 April, f. m.
N:o 53, i anledning af väckt motion angående åvägabringande af Angående
öfverenskommelse mellan Sverige och Norge rörande vdkoren för vin-r“s^”U^® gJ°_c
nande af hemortsrätt för ena rikets undersåtar i det andra; och svären.
N:o 54, i anledning af väckt motion om tillägg till 11 § förord- (Forts.)
ningen angående förlagsinteckning den 13 April 1883;
N:o 55, i anledning af väckt motion angående lagbestämmelser
för ordnande af rättsförhållandena mellan kommunerna och enskilde i
följd af reglering af gator, torg eller andra allmänna platser i städer
och köpingar m. fl. orter; samt
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts utlåtanden:
N:o 9, angående ifrågasatta tillägg till Kongl. förordningen om
mått och vigt den 22 November 1878; och
N:o 10, i anledning af väckt fråga om framställning till Kongl.
Maj:t rörande vilkoren för enskilda telefonledningars upprättande på
viss mark.
Kammaren åtskildes klockan 1/2 3 eftermiddagen.
In fidem
A. von Krus enstjernå.
Första Kammarens Prot., 1884, Ko 29.
4