RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1884. Andra Kammaren. M:o 7.
k
Fredagen den 8 Februari.
Kl. 43 e. m.
§ I-
Föredrogs och hänvisades till behandling af Konstitutions-Utskottet
Herr And. Göranssons vid senaste sammanträdet bordlagda motion,
N:o 139.
§ 2.
Föredrogos men bordlädes å nyo:
Lag-Utskottets Utlåtanden N:is 7, 8 och 9; samt
Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 1,
(i samlingen N:o 1).
§ 3.
Följande nya motioner anmäldes, nemligen af:
Herr Nils Feter sson i Kuntorp, N:o 140, med förslag till för¬
ändrad lydelse af 3 mom. i 13 § Riksdagsordningen;
och Herr G. A. Larsson, N:o 141, med instämmande uti de under
motionerna Kris 40 och 67 väckta förslag till förändrad lagstiftning
angående handel med vin och maltdrycker samt öfverlemnande af åt¬
skilliga kommunalstämmoprotokoll i ämnet.
Dessa motioner bordlädes.
§ 4.
Till Kammaren hade inkommit en skrifvelse af följande innehåll:
Till Talmannen i Andra Kammaren.
I enlighet med föreskriften i 45 § af Riksdagsordningen får jag
härmed för Kammaren anmäla, att af ledamöterna i Kammarens Till¬
fälliga Utskott N:o 1 Herrar G. Hseggström och P. M. Larsson i Loa
Andra Kammarens Prot. 1884. N:o 7. - t
N:o 7.
2
Fredagen den 8 Februari.
från nämnda Utskotts tre första sammanträden sig afhållit, utan att
laga förfall för dem anmälts, hvadan, på sätt nämnda § föreskrifver,
andra ledamöter torde i deras ställe i Utskottet inväljas.
Stockholm den 8 Februari 1884.
A. Rundbäck.
Ordförande i bemälda Utskott.
Efter uppläsande häraf, och sedan Herr Talmannen erinrat der¬
om, att Herr P. M. Larsson i Loa på derom framstäld begäran af
Kammaren undfått ledighet från riksdagsgöromålen från och med den
28 nästlidne Januari till och med den 6 i denna månad, anförde:
Herr Abr. Rundbäck: Kort innan jag affattade denna skrif¬
velse, lemnades mig upplysning, att förhållandet med Herr Per Larsson
i Loa var sådant som Herr Talmannen nu uppgifvit. Men, då i
25 § arbetsordningen för Andra Kammaren föreskrifves, att ledighet,
beviljad utskottsledamot, skall anmälas för vederbörande utskotts-
ordförande, och då någon dylik anmälan icke till mig inkommit, ansåg
jag mig icke böra fästa afseende vid nämnda upplysning.
Herr Ola Andersson: För så vidt jag fattat rätt, har ledighet
beviljats Herr P. M. Larsson i Loa innan de Tillfälliga Utskotten
tillsattes; detta torde vara ett skäl att lägga den gjorda anmälan i
hvad den rörer honom på bordet, och då hemställer jag om bord¬
läggning af hela ärendet.
I detta yttrande förenade sig Herr Folke Andersson; och som
flere af Kammarens ledamöter hördes instämma i begäran att ärendet
måtte få hvila på bordet, blef ifrågavarande skrifvelse bordlagd.
§ 5.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
Herr N. J. Boström under 12 dagar fr. o. m. den 12 dennes.
Herr J. Andersson i Baltorp „ 5 „ „ „ 13 x
och Herr O. Schenström „ 8 „ ,, „ 13 „
§ 6.
Justerades ett protokollsutdrag; hvarefter Kammarens ledamöter
åtskildes kl. f3 e. m.
In fidem
H. A. Kolmodin.
Lördagen den 9 Februari.
3
N:o 7.
Lördagen den 9 Februari.
Kl. |2 e. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 2 innevarande Februari.
§ 2.
Herr Statsrådet m. m. C. G. Hammarskjöld aflemnade följande
Kongl. Maj:ts propositioner till Riksdagen, nemligen:
angående förändring i vissa för den inrikes posttrafiken gällande
portosatser;
angående eftergift af kronan tillerkänd ersättning för försummad
byggnads- och odlingsskyldighet å krononybygget Lanttö N:o 12 i Satta-
järvi by af Norrbottens län; samt
angående upplåtelse under eganderätt till Vexiö stad af | mantal
krono Vexiö Domprostegården.
Herr Talmannen mottog dessa Kongl. propositioner under förkla¬
rande, att Kammaren skulle åt desamma egna grundlagsenlig behandling.
§ 3.
Upplästes ett till Kammmaren inkommet sjukbetyg, så lydande:
A.tt ledamoten af Riksdagens Andra Kammare Herr G. Jansson
är sängliggande sjuk i halsböld, intygas.
Stockholm den 8 Februari 1884.
C. Häggström.
Med. D:r.
§ 4.
Vidare hade från Herr Johannes Larsson i Blekan, hvilken på
grund af sjukdom undfått ledighet från riksdagsgöromålen från och
med den 16 nästlidne Januari till och med den 29 i samma månad,
inkommit följande sjukbetyg:
Herr Johannes Larsson från Blekan, som under vintern lidit af
svårare oordning i matsmältningsorganerna, är icke nog återstäld att
ännu på någon tid kunna deltaga i riksdagsgöromålen; hvilket å tjen-
stens vägnar intygas af
Mellerud den 6 Januari 1884.
V. E. Ahlberg.
Provincialläkare.
N:0 7.
4
Lördagen den 9 Februari.
Efter föredragning häraf, och sedan Herr Talmannen anmält, att
Herr Larsson i sammanhang med nämnda läkarebetygs insändande
skriftligen anhållit om förlängning af den honom medgifna ledighet
från riksdagsgöromålen, blef, med godkännande af det anmälda för¬
fallet, dylik ledighet Herr Johannes Larsson beviljad till och med den
23 innevarande månad.
§ 5.
Herr Talmannen hemstälde, under åberopande af derom mellan
Herrar Talmän träffad öfverenskommelse, huruvida Kammaren ville
besluta att i sammanträdet nästkommande Lördag den 16 i denna
månad företaga val af de tjugufyra valmän, hvilka, jemte ett lika
antal från Första Kammaren, hade att välja Riksdagens Justitie¬
ombudsman och hans efterträdare äfvensom sex suppleanter för desse
valmän; och biföll Kammaren denna hemställan.
§ 6.
Föredrogos, hvar efter annan, Herrar N. Peterssons och C. A.
Larssons i Kammarens senaste sammanträde bordlagda motioner,
N:is 140 och 141; och hänvisades den förra motionen till Konstitu-
tions-Utskottet, och den senare till Kammarens Tillfälliga Utskott N:o 2.
§ 7.
Föredrogs och bifölls Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7, i anled¬
ning af väckt motion om ändring i 18 kap. 1 § Jordabalken.
§ 8.
Till behandling förekom vidare Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8,
i anledning af väckt motion om ändring i 17 kap. 29 § Rättegångs¬
balken.
Ledamoten af Andra Kammaren Herr Gustaf Jonsson hade uti
berörda motion (N:o 27), gjort framställning derom, att Riksdagen
ville för sin del besluta den ändring af nämnda lagrum, att då uti
åtal för lönkrögeri fyra vittnen intyga den åtalades brottslighet, oak¬
tadt de icke på en gång varit tillstädes, detta må vara fullt bevis.
Utskottet hade hemstält, att motionen icke måtte af Riksdagen
bifallas.
Etter uppläsning af denna hemställan begärdes ordet af motionären
Herr Gustaf Jonsson, som yttrade: Jag har icke begärt ordet
för att göra någon framställning om bifall till min motion, utan blott
för att få uttala den förhoppning, att, då vi nu snart ha att förvänta
ett förslag till ny rättegångsordning eller till förändringar i allmän¬
Lördagen den 9 Februari.
5
N:o 7.
het i vårt rättegångsväsen, vid behandlingen af förenämnda förslag
äfven min nu ifrågavarande framställning måtte tagas i betraktande,
på det att de af mig påpekade oegentligheterna i det nuvarande
sättet för värjemålseds afläggande må kunna undanrödjas.
Vidare anfördes icke och blef, på derom af Herr Talmannen
framstäld proposition, Utskottets hemställan af Kammaren bifallen.
§ 9.
Skedde föredragning af Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9, i anled¬
ning af väckt motion om ändring i 7 kap. 3 § Strafflagen.
Uti ifrågavarande motion, N:o 109, hade ledamoten af Andra
Kammaren Herr Joll. Johansson, från Stockholm föreslagit, “att straff¬
lagens sjunde kapitels tredje paragraf i stället för dess nuvarande ly¬
delse måtte erhålla följande:
Idkar någon å sön- eller högtidsdag, mellan klockan sex om mor¬
gonen och klockan sex om aftonen, handtverk eller annat arbete, som
uppskof tåla kan; straffes med böter, högst tjugo riksdaler, utan det
sker till egen eller annans nödtorft. Lag samma vare, om kramlåda
eller annan dylik bod å sådan sabbatstid till salu öppnas.1'
Och hade Utskottet hemstält, att motionen icke måtte vinna
Riksdagens bifall.
Herr J o h. Johansson från Stockholm anförde: Jag måste visst hafva
begärt allt för litet i min motion, enär Lag-Utskottet icke fäst något af¬
seende dervid. Om nu Kammarens alla ledamöter skulle behandla den på
samma sätt som Lag-Utskottet gjort, så får jag väl trösta mig öfver detta
missöde dermed, att det varit ett långt större flertal som önskat att få den
väckt, — ett bevis derpå att huru mäktigt ingripande i städernas vara
eller icke vara handtverkeri och minuthandel än äro, så hafva de lik¬
väl så ytterst få målsmän och så föga intresse att påräkna här inom
riksdagen. Söndagsarbete i allmänhet, helst då brådska är å färde,
är så vanligt, synnerligast hvad hufvudstaden angår, att, om lagbudet
skulle strängt tillämpas och öfvervakas, det skulle fordra minst en
ordningens väktare för hvarje särskild familj, embetslokal, kontor och
verkstad m. m., der man helst och synnerligast om söndagsförmid-
dagarne i ostörd ro arbetar hvar och en på sitt vis, dock i allmän¬
het med sådana sysselsättningar, som icke kunna rubriceras med orden
“till egen eller annans nödtorft.1' Detta om de mindre synliga förhål¬
landena. Hvad nu angår de eleganta handelsbutikerna, så ordnar,
fejar och skyltar man der för stängda dörrar men för öppna fönster,
hvilkas grannlåt mången gång har större dragningskraft på publiken
än kyrkan, till hvilken man möjligen är på väg. Till källare, schweit-
zerier och krogar lemnar bryggaren m. fl. både före, under och efter
söndagsguöstjensten sådana artiklar, som med mycken lätthet kunnat
levereras dagen förut. Stora skaror af lustfarande tåga å stad till
flaggprydda bantåg och ångare, från hvilka senare musiken tonar
glädtigt icke blott dem till mötes, hvilka ämna sig dit, utan den Iju-
Angäende
ändring i 7
kap. 3 §
Strafflagen.
N:o 7.
6
Lördagen den 9 Februari.
Angående
ändring i
kap. 3 §
Strafflagen
(Forts.)
^ der derjemte i det förbigående kyrkfolkets öron. Glada ordens-
7 samqväm annonsera sina sammanträden till tidigt på söndagsmid-
dagarne; och om man under pågående aftonsångsgudstjenst ställer sig
på den trånga plats, som ofta nog skiljer kristustemplet och bacchi-
templet åt, så kan det hända att man någon gång får höra toner af
“nu livilar hela jorden“, blandade med “Hvila vid denna källa11! Och
det är icke så få af ordningens högst uppsatte väktare, som deltaga
i dessa fester till den vinlöfskransade gudens ära.
Huru helighållas väl söndagarne om våren och sommaren på våra
exercisplatser? Arbete är det nog att i tusental dansa kring majstån¬
gen eller att utföra en krigisk manöver; och arbete var det nog i
Karlskrona sistlidne höst, när man begagnade sön- och helgdagar lika
vid den brådskande utrustningen af ångfregatten Vanadis -— arbete
har det väl ock varit, när man mången gång för stundande festlig¬
heter timrat på läktare och äreportar af allehanda slag. Arbete är
det att, så vida man blott vill betala det stadgade vitet, få lossa och
lasta fartyg eller sätta alla möjliga fabriksmaskiner i gång, utan annat
uppehåll på söndagen än de tvenne timmar då högmessogudstjensten
pågår. Men under allt detta tillätes icke en liten handtverksrörelse
att vara i gång, eller en minuthandlares butik att hållas öppen!
Arbete kan det vara, om man så vill, att man på söndagen af-
fattar och afgifver en motion — något som jag gjort mig skyldig
till i akt och mening att af söndagsarbete göra lyckoarbete. Jag har
med denna motion blott önskat få lagen lika för alla; jag har alle¬
nast begärt, att de tre timmarna från klockan 6 till klockan 9 på
söndagen, då sabbatsfirandet afslutats, icke hädanefter må såsom sab-
batsheliga anses, på det att icke de synder, som då begås, måtte
varda dubbelt straffvärda. Deremot har Utskottet ganska rigtigt in¬
vända att lagstiftningen icke har att göra med, huruvida lagen till-
lämpas lika för alla eller icke, samt att på lagstiftaren icke beror att
råda bot derför, emedan dertill fordras helt andra åtgärder än sådana,
som ankomma på lagstiftningen. Men om nu dessa åtgärder befinnas
vara vanmägtiga; om de göras gällande mot den ene men icke mot
den andre; om de åtlydas af den ene men ej af den andre — då
vore väl tiden inne att ändra lagens bud, och för sådant borde väl
lagstiftningen kunna råda bot. Dessutom: ju, mindre strängt och
långt kyrkogång, dess mer sann gudsfruktan. “Bed och arbeta'1 heter
det; och är det meningen, att den af aftonsångspredikan väckta an¬
dakten icke skall räcka längre än från 6 till 9, då anser jag denna
andakt vara af den natur, att den kan anses hafva slutat så snart
presten sagt amen. Någon heligare gudstjenst firas väl icke enligt
vår lära än de passionspredikningar, som hållas om söknedagarne
under fastlagstiden. Men ändock går man från hvardagslifvets bestyr
direkt till kyrkan och från kyrkan åter till verldslifvet igen; och är
nog lika gudfruktig ändå, för så vidt det verkligen finnes ett fromt
hjerta och ett känsligt sinne.
Kommer så, enligt Utskottets förmenande, den betänklighet, som
hvälfver sig om inskränkning i hvilotiden för dem, som äro i andras
tjenst. I detta fall frågar jag: hvad hafva väl våra sinom tusende
Lördagen den 9 Februari.
7
N:o 7.
tjensteflickor, hviika ju äro anstälda i andras tjenst, vår stora köks-
och kyparepersonal, besättningarne på våra söndagsbåtar, betjeningen
vid våra jernvägar, de många flickor, som sysselsättas uti alla våra
cigarrbutiker, hvad hafva väl alla dessa för fri- och hvilotid sig till¬
erkänd? Och hvilken klok tjenare af alla dessa, skulle väl med hän¬
syn till den allt mer och mer tilltagande arbetslösheten vilja riskera
sin plats genom att gent emot husbondens önskan begagna sig af den
honom tillerkända fri- och hvilotiden; och hvilken god tjenare skulle
väl icke vilja uppoffra sig för sin husbonde genom att vare sig assi¬
stera honom i staden i eu butik eller på landet genom att från regn
och förstörelse rädda den uteliggande mognade grödan?
Utskottet har vidare i sin motivering fästat uppmärksamheten på,
att en sådan minskning i fri- och hvilotiden skulle högst ofördelaktigt
komma att inverka å det sätt, på hvilket tjenarne skulle använda
denna inskränkta fri- och hvilotid. Härpå svarar jag, att en ordent¬
lig husbonde nog tillhåller sina tjenare att vara hemma klockan 10
på aftonen, och att en ordentlig tjenare gerna ställer sig en sådan
befallning till efterrättelse. Huru de mindre ordentlige tjenarne be¬
gagna sin fritid, derom vitna ju tillräckligt våra öfverfylda förlustelse¬
ställen: Mosebacke, Tivoli, Strömpaterren, Berns och Blanche, och
då det i våra dagar icke lärer vara värdt att tala så högt om hus¬
bondeväldet, emedan det är med detta som med de lagstadde tjenar-
nes antal, att det allt mer och mer förminskas, så är jag öfver-
tygad om, att dessa lokaler ändock skulle besökas från klockan 6—-9
söndagsaftonen, äfven om söndagsarbete finge idkas denna tid, då sab¬
bat icke eger rum, och något ohelgande deraf sålunda icke kunde
ifrågakomma.
Jag har sjelf i öfver 30 år varit i annan mans tjenst och har under
denna tid ofta bedrifvit söndagsarbete, hvilket jag aldrig vågat motsätta
mig; men att jag aldrig älskat detta slags arbete, som ofta påbjudes af
välbergade och rika husbönder, och att min motions syfte icke går ut
på att inskränka fri- och hvilotiden för i annans tjenst varande per¬
soner, det kan jag på heder och samvete försäkra. Jag har endast
af intresse för och med hänsyn till handeln och näringarne önskat,
att alla i ifrågavarande hänseende måtte åtnjuta lika rättigheter.
Om vi nemligen klassificera de olika samhällsmedlemmarne, så är
den mindre minuthandlaren och handtverkaren, som sjelf står i sin
bod eller på sin verkstad, icke något annat än en arbetare, och han
är dessutom ännu mera att beklaga, om han för sin utkomst förväg¬
ras samma rättigheter, som förunnas en del mindre behöfvande kon¬
kurrenter, som han ju icke, åtminstone köpmannen, lärt och icke alltid
orkar företaga sig något annat, utan står med mindre resurser qvar
än hvilken annan kroppsarbetare som helst.
Herr Talman! Jag anhåller om bifall till min motion.
Angående
ändring i
7 kaja. 3 §
Strafflagen.
(Forts).
I detta yttrande instämde Herr A. P. Lind.
"Vidare yttrade:
N:o 7.
8
Lördagen den 9 Februari.
Angående
ändring i
7 kap. 3 §
Strafflagen.
(Forts.)
Herr Hedin: Lag-Utskottets enhälliga afstyrkande af motionen
antager jag utvisar, att densamma icke har synnerligt stora utsigter
till framgång. Då motionären likväl vågat anhålla om bifall dertill,
anhåller jag få instämma med honom och på samma gång uttala mina
lifliga sympatier för det förslag han framstält. Min öfvertygelse är
nemligen, att, hurudan än denna frågas utgång här i dag blir, äfven
denna del af strafflagen omöjligen kan undgå att förändras, då, som
jag tror, inom kort en genomgripande revision af denna lag från bör¬
jan till slut måste vidtagas.
Herr Lewin: De skäl, Lag-Utskottet i sitt betänkande anfört till
stöd för den mening det uttalat, synas mig icke hafva förlorat i gil¬
tighet genom de båda föregående talarnes anföranden, och derföre
hemställer jag om bifall till Utskottets afstyrkande af motionen.
Herr Magnus Jonsson: Jag beklagar, att motionären icke
finner sig belåten med Utskottets utlåtande. Jag hade trott, att hans
åsigter läge åt ett annat håll än det, hvaråt motionen syftar, tv jag
hyser för honom allt för stor aktning för att vilja tro, att han skulle
vilja frånrycka sabbaten den helgd, som hittills tillkommit och, efter
hvad jag hoppas, ännu länge skall tillkomma densamma. Hade motio¬
nären deremot väckt förslag om vinnande af likställighet inför lagen,
hvarigenom dessa schweitzerier, krogar och cigarrbutiker m. m., som i
hans motion uppräknas, måst i likhet med andra försäljningsställen
ställa sig lagens bud till efterrättelse, så tror jag, att han åtminstone
inom denna Kammare skulle hafva vunnit mera understöd. Ty det
är ju i hög grad att beklaga, att lagen kringgås utan något hinder
från deras sida, som hafva att vaka öfver densammas efterlefnad. Jag
trodde också, att det var emot detta, som motionären ville vända sig,
och att han nu, sedan han fått gissla der man möjligen kunde för¬
tjena att gisslas, kunde vara belåten.
För min del skall jag anhålla om bifall till Utskottets förslag och
på samma gång tillråda motionären att för en kommande Riksdag
framlägga ett förslag i det syfte, att sabbatens helgd icke fortfarande
måtte få störas af sådana missförhållanden, som i motionen omnämnts.
Jag får säga, att, då jag första gången kom hit till Stockholm,
det väckte min stora förvåning, hurusom både arbete och handel be-
drefvos under sabbaten, ett oskick som jag aldrig förmärkt i de många
andra städer jag besökt. Det är ledsamt, att vederbörande myndig¬
heter icke fullgjort sin pligt i detta hänseende, om jag också icke kan
till fullo deltaga i det skarpa klander som derför rigtats emot dem,
då ju deras åsigt, att en gammal osed väl kunde få fortfara, dock
bort gara deras beteende mera ursäktligt.
Då jag sålunda icke kan godkänna syftet i motionen, sådan den
nu föreligger, får jag, som sagdt, yrka bifall till Utskottets hemställan.
Härmed var öfverläggningen slutad; och sedan Herr Talmannen
framställt propositioner å dels bifall till Utskottets hemställan och
dels afslag derå och godkännande af motionen, blef Utskottets hem¬
ställan af Kammaren bifallen.
Lördagen den 9 Februari.
9
N:o 7.
§ io.
1 nu föredraget Utlåtande N:o 1 (i samlingen N:o 1) hade Andra Angående
Kammarens Första Tillfälliga Utskott hemstält, att en inom Andra rättighet för
Kammaren af Herr Joh. Anderson i Tenhult väckt motion, N:o 7, om församhn-
afiåtande af en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, »det Kongl. ocl^atronella,
Maj:t täcktes låta utreda, på hvad sätt församlingarne i så väl regala som gäll att sjelfva
patronella pastorat må få rättighet att sjelfva kalla den prest de halla prest.
önska», måtte lemnas utan afseende.
Ordet begärdes af
Herr Joh. Anderson i Tenhult, som yttrade: Det är nu för
tiden mycket vanligt, att personer så väl offentligen som enskildt inom
mindre kretsar, dels i tal och dels i skrift, söka arbeta på statskyrkans
snara förfall. Så har det fortgått en längre tid, och man vill ändå
icke hafva några förändringar i nuvarande förhållanden, huru otids¬
enliga och origtiga dessa än må vara. Således har man från dessa
personer icke att vänta, sig något bättre; tvärtom skola de gerna se,
att det otillfredsställande förhållandet måtte fortfara, på det att stats¬
kyrkans fall derigenom måtte påskyndas.
Man talar nu för tiden så mycket om sjelfstyrelse; men inom det
kyrkliga området är densamma nog mycket kringskuren. Inom ett af
de härad, som jag representerar, finnes ett patronat pastorat; alla
de öfriga äro regala. Inom det patronella pastoratet finnes det således
endast en, som eger bestämmande makten i fråga om val af pastor;
och denna makt synes mig härvidlag vara allt för stor, ty de öfriga
församlingarne inom samma härad hafva ingen verklig rätt, då pastor
i dem skall tillsättas, utan befinna sig i det afseendet i omyndighets-
tillstånd. Inom det härad, der jag är boende, finnes äfven regala
pastorat. Från ett af dessa hafva flere personer lemnat mig den
upplysningen, att, så långt någon kan minnas tillbaka eller forskningen
nått, har, så snart vid inträffad ledighet någon extra sökande anmält
sig, denne alltid fått platsen. Nämnda pastorat var förlidet år ledigt;
konsistorium uppsatte förslag, bestämde dagarne för profpredikningarne
samt utsatte frågodag. På frågodagen begärde församlingen fjerde
profpredikant, icke eu ung och oerfaren man, utan en äldre person,
hvilken förut innehade pastorat. Denne prestman antog kallelsen och
erhöll vid omröstningen nästan alla de afgifna rösterna; men ingen
af de fyra profvande blef lycklig nog att få sysslan; den gafs i stället
åt en lärare från ett läroverk. Att församlingen icke skulle finna sig
väl vid denna utgång af frågan, är helt naturligt.
Häraf torde herrarne finna, att jag icke saknat skäl för fram¬
läggandet af min motion, hvilken emellertid blifvit af Utskottet af¬
styrka Utskottet har väl hänvisat mig till den lag, som förlidet år
utkom rörande val vid tillsättande af presterliga tjenster. Men denna
lag afser hufvudsakligen konsistoriella pastorat och omnämner endast
i förbigående med några få ord de patronella och regala pastoraten.
N:o 7.
10
Lördagen den 9 Februari,
Angående Utskottet har äfven påpekat innehållet i 30 § Regeringsformen.
rättighet' för Denna paragraf kände jag redan förut mycket väl. Men jag ansåg
församling ^ vara rigtjgt att affatta min motion så, att den skulle blifva
och^atronella remitterad till Konstitutions-Utskottet, emedan jag förestälde mig, att
gall att sjelfva det skulle mota åtskilliga svårigheter för detta Utskott att, om än
kalla prest. Utskottet funne syftet i min motion välbetänkt, framställa ett yrkande,
(Forts.) gående ut derpå att beröfva Kongl. Maj:t en rättighet, som han hittills
utöfvat. Jag ansåg det derföre vara lämpligast att affatta min motion
så, att den blefve till ett Tillfälligt Utskott remitterad, i den förhopp¬
ningen att Utskottet skulle tillstyrka samt Riksdagen besluta aflåtande
af en underdånig skrifvelse i ämnet, hvarefter Kongl. Maj:t sjelf skulle
kunnat för en kommande Riksdag framlägga ett motiveradt förslag
deri. Då emellertid Utskottet afstyrkt min motion, skall jag för när¬
varande icke tillåta mig att framställa något yrkande på vare sig
bifall till densamma eller återremiss, förrän jag fått höra, om någon
mer än jag i denna Kammare önskar, att det oefterrättlighetstillstånd
— ty jag kan icke med andra ord beteckna detsamma — som hittills
varit i detta afseende rådande, måtte upphöra.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 11-
Angående Härefter företogs till afgörande den af Herr Abraham Rundbäck
val af tvånye i egenskap af ordförande i Kammarens Första Tillfälliga Utskott till
Kammaren ingifna, i gårdagens sammanträde bordlagda skrifvelse, med
hemställan om val af två nya ledamöter i förenämnda Utskott.
ledamöter i
Tillfälliga
Utskottet
N-o 1.
1 anledning häraf anförde:
Herr vice Talmannen C. Ifvarsson: Innan Kammaren fattar sitt
beslut öfver denna anmälan, torde det vara på sin plats att taga i
öfvervägande, huruvida de ledamöter, som varit frånvarande från tre
sammanträden efter hvarandra, haft laga förfall eller icke. Hvad då
beträffar en af dem, upplystes vid Kammarens senaste sammanträde,
att han haft ledighet från riksdagsgöromålen; och vid sådant förhål¬
lande har han således icke haft någon skyldighet att bevista Utskottets
sammanträden under denna tid och har ej heller kunnat göra detta.
Hvad åter beträffar den andre ledamoten, har ingen upplysning hittills
meddelats, om hans frånvaro härledt sig från laga förfall eller icke.
Har han icke haft laga förfall, kan sådant föranleda dertill, att en
annan ledamot väljes i stället för denne, som icke vill deltaga i Ut¬
skottets arbeten. Har han deremot haft laga förfall, vore det val
ogrannlaga att afsätta honom, innan man lernnat honom tillfälle att
förklara sig, helst den hemställan, som här skett, är af så ovanlig
art, att jag icke minnes, att någon dylik förut förekommit till behand¬
ling i Ändra Kammaren. Jag hör emellertid, att en ledamot på
norrlandsbänken begärt ordet, och förmodar, att det var Herr Hsegg-
ström. I så fall antager jag att han kommer att uppgifva skälen för
sin frånvaro, och derefter får väl Kammaren fatta sitt beslut.
Lördagen den 9 Februari.
11
N:o 7.
Herr Hseggström: Jag ber blott att få lemna den upplysningen,
att, om jag haft laga förfall att åberopa, jag icke skulle hafva under¬
låtit att begagna mig deraf.
Herr Lyttkens: Det är mycket lätt att hafva förfall, äfven om
detta icke kan rubriceras såsom laga förfall. Man kan hafva enskilda
göromål af den beskaffenhet, att man nödgas uteblifva från ett utskotts¬
sammanträde. Då härtill kommer, att det Utskott, hvarom nu är
fråga, alldeles icke lider någon brist på arbetskrafter, anser jag, att
vi icke böra fästa oss vid den gjorda anmälan, innan man får se, att
uteblifvandet skulle upprepas flere gånger. Det händer äfven i de
ständiga Utskotten, att ledamöter äro längre tid frånvarande utan
att anmäla förfall, emedan de skäl de kunna åberopa icke kunna
rubriceras såsom laga förfall. Jag anhåller derföre, att Kammaren
icke måtte för närvarande fästa något afseende vid den af Utskottets
ordförande gjorda anmälan.
Angående
val af två ny»
ledamöter i
Tillfälliga
Utskottet
N:o 1.
(Forts.)
Herr vice Talmannen C. Ifvarsson: Äfven jag tror, att man
icke behöfver fästa afseende vid denna anmälan, enär, äfven om Herr
Hseggström skulle hädanefter utan laga förfall uteblifva, Utskottets
öfriga åtta ledamöter utan tvifvel kunna behandla de frågor, som till¬
höra Utskottet. Herr Hseggström nämnde visserligen, att han hittills
icke haft laga förfall, men det lät dock, som om han icke saknat för¬
fall, om det än icke kunnat anses för “laga“. Jag föreställer mig,
att det icke varit utan skäl som han uteblifvit från Utskottets göro¬
mål, och skulle han fortfarande uteblifva, lära utskottsgöromålen det
oaktadt kunna gå för sig. Jag yrkar alltså, att nu ifrågakomna an¬
mälan må läggas till handlingarne.
Herr Abr. Kundbäck: Då bär framstälts yrkande derom, att
min anmälan skulle helt simpelt lernnas utan afseende, ber jag att
få fästa uppmärksamheten derpå, att 45 § Riksdagsordningen uttryck¬
ligen föreskrifver, för det första att ordförande skall anmäla, när
ledamot tre gånger å rad varit borta, och för det andra att, när
sådan anmälan skett, Kammaren skall utse annan ledamot i dens
ställe, som uteblifvit. När man således yrkat, att anmälan skall lem-
nas utan afseende, innefattar detta ingenting annat än ett yrkande
om att emancipera sig från att följa ett grundlagens bud.
Jag kunde tillägga äfven det, att, då de Tillfälliga Utskotten
icke hafva några suppleanter, men hafva att behandla en mängd
ärenden af mycken skiljaktig natur, helst motionstiden för frågor, som
höra till dessa Utskotts behandling, räcker till riksdagens sista dag,
så är det att öka straffet för dem, som insättas i dessa Uttkott, om
man låter den ene ledamoten efter den andre plockas bort, men icke
låter någon åtgärd derpå följa.
Herr vice Talmannen Ifvarsson: Jag får endast med anledning
af den siste talarens yttrande erinra derom, att i den af honom åbe¬
ropade 45 § Riksdagsordningen det icke heter, att annan ledamot
N:0 7. 12 Lördagen den 9 Februari.
Angående skall väljas, utan endast att sådan må väljas. Det står således Kam-
val aftvå nye mareu fritt att företaga ett sådant val eller icke, och på skäl som
^Tillfälliga Ja§ förut anfört, vidhåller jag min åsigt, att ett sådant val icke nu
Utskottet lämpligen bör ega rum.
N-.o l.
(Forts.) Herr O. B. Olsson: Det ovanliga förhållandet har inträffat, att
en ordförande i ett tillfälligt Utskott gjort anmälan om, att två leda¬
möter icke bevistat Utskottets sammanträden vid tre på hvarandra
följande tillfällen. Nu har en af desse ledamöter här förklarat, att
han icke haft laga förfall för sitt uteblifvande. Jag beklagar, att en
person, som mottagit riksdagsmannauppdraget, på det sätt uppfyller
sina medborgerliga pligter, att han på trots icke vill tjenstgöra i ett
Utskott, som han kanske anser under sin värdighet att tillhöra. Jag
beklagar, att ett sådant förhållande skall ega rum.
Herr Abr. Rundbäck: Hvad först beträffar det af Herr Carl
Ifvarsson gjorda påståendet, att, då det i grundlagen står “må“ och
icke “skall", man skulle kunna handla efter godtfinnande, så hem¬
ställer jag till dem, som äro mera juridiskt bildade, huruvida icke
“må*‘ i lagstil och särskilt just i grundlagen har en sådan obliga¬
torisk betydelse, som om det stode “skall".
Beträffande den siste talarens erinran, att min anmälan är så
öfverraskande och ovanlig, vill jag säga honom, att, då jag blifVit in¬
satt i ett Utskott och der blifvit utsedd till ordförande och jag såsom
sådan har något att iakttaga för att ställa mig grundlagens bud till
efterrättelse, så gör jag det, huru öfverraskande och ovanligt det ån
kan förefalla talaren eller någon annan.
Hvad sedermera angår samme talares utfall mot ledamoten pa
norrlandsbänken, vet jag icke, om den senare ämnar upptaga det¬
samma till besvarande, men jag tillåter mig fästa talarens på skåne-
bänken uppmärksamhet på åtskilliga omständigheter, hvilka göra det
ganska naturligt, att en äldre riksdagsman, som hör till veteranerna
bland oss, kan finna det bra obehagligt att efter 16 riksdagar, under
de flesta af hvilka han suttit i ständigt Utskott, slutligen blifva in¬
stucken bland rekryterna i ett tillfälligt Utskott. Både till följd af
sin karakter och de dit hänvisade ärendenas beskaffenhet samt genom
sammansättningen och formen för deras verksamhet äro nemligen de
tillfälliga Utskotten sådana, att de göra fullt skäl för det namn,
hvarmed de ofta benämnas, nemligen straffanstalter, åtminstone för
de äldre riksdagsmännen. Man hade säkerligen en helt annan tanke
om hvad dessa Utskott skulle vara, då grundlagen skrefs, än hvad
de nu äro. Der står tydligen framstäldt, att, när någon fråga, som
icke tillhör ständigt Utskott, bör förberedas, skall för denna bered¬
ning ett tillfälligt Utskott tillsättas, och man hade då troligen tänkt
sig, att större genomgripande förslag skulle af sådant Utskott bere¬
das. Nu hafva emellertid förhållandena gestaltat sig annorlunda. Nu
har ett sådant Utskott icke en eller två stora frågor att behandla,
utan en mängd frågor, som icke kunna rubriceras under gemensam
rubrik eller såsom likartade och närbeslägtade sammanföras till nå-
Lördagen den 9 Februari.
13
N:o 7.
gra få grupper. Till dessa Utskott skickas nemligen alla möjliga -Angående
önskningsmål af den mest skiljaktiga natur, rörande alla möjliga för- val af två nye
hållanden på det ekonomiska lagstiftningsområdet. Det är derföre ^iimiliqa
ganska obehagligt för den, som sättes in i sådana Utskott, att för Utskottet
hvarje ny fråga träda till mötes nya förhållanden, för hvilka kanske N:o l.
hela Utskottet är främmande. Men när frågorna äro så mångahanda (Forts.)
och af så skiljaktig natur, borde man ega rätt att vänta, att man
åtminstone vid tillsättningen af dessa Utskott skulle gå till väga på
sådant sätt, att man der samlade den större erfarenhet, som Kamma¬
ren har att disponera öfver. Huru går det emellertid till? Jo så,
att pluraliteten inom Utskotten utgöres af nyvalde riksdagsmän, söm
passera rekrytåldern inom riksdagsmännens led, sådana, som ännu
anses för unga och oerfarna att ens såsom suppleanter insättas i de
ständiga Utskotten. Dertill insattes en eller två, någon gång tre af
dem, som hafva någon större formel bildning för att tillhandagå Ut¬
skotten såsom skrifbiträden. Ty det är något, som också tillhör dessa
Utskotts obehagligheter, att man der icke har den ringaste betald
hjelp att påräkna; man har der intet kansli, således ingen sekrete¬
rare, ingen kanslist, icke en renskrifvare, ej ens en vaktmästare.
Kan man då tycka det vara synnerligen angenämt att sitta i ett till¬
fälligt Utskott på gamla dagar? Mest att beklaga är dock en ord¬
förande. Ty den, som råkar ut för det missödet, får icke blott ut¬
öfva sjelfva ordförandens funktioner, utan måste dessutom vara skrif¬
vare samt vaktmästare N:o 1, 2 och 3; ty om han vill hafva en upp¬
lysning, en bok eller en författning, ett ark papper eller ett glas vat¬
ten, så har han icke en katt att skicka. Så står det till, mine her¬
rar, i de tillfälliga Utskotten, och derföre plägar man iakttaga den
af grannlagenheten föreskrifna praxis att icke gerna der sätta in äldre
män såsom skrifvarebiträden, utan man väljer medelålders folk, som
har yngre krafter för ett sådant arbete.
Jag har om detta blott velat erinra Herr O. B. Olsson, som
sitter och kanske alltid suttit i ett ständigt Utskott och som säkerli¬
gen glömt bort, huru det ser ut i ett tillfälligt Utskott, om han nå¬
gon gång varit der. Han som är van att sitta i ljusa, höga, luftiga
rum och sträcka sig i en beqväm länstol och vid minsta vink erhålla
en kanslist eller betjent för att skicka efter hvad han önskar, han
må veta, att det i afseende på beqvämlighet är något helt annat i
det Tillfälliga Utskottet N:o 1. Detta är inrymdt i ett litet “kryp-in“,
der det nätt och jemt finnes plats för ett bord och några stolar —-
der finnes icke ens en länstol för ordföranden; ett ark hvitt papper
samt eu blyertspenna utgöra hela utredningen, och af någon betjening
finnes som sagt icke den ringaste möjlighet att få ett ärende uträt-
tadt. Hvar helst jag suttit såsom deltagare i kommunala eller en¬
skilda förhandlingar, har jag alltid haft någon att skicka, men här
såsom lagstiftare, såsom ordförande i ett tillfälligt Utskott får jag
springa sjelf.
Herr Ola Andersson: Om den anmälan, som i går ingick till
Andra Kammaren från ordföranden i Kammarens Tillfälliga Utskott
N:o 7.
14
Lördagen den 9 Februari,
Angående N:o 1, redan då föreföll mig och sannolikt äfven många andi-a af
val af två nye Kammarens ledamöter öfverraskande, synes mig densamma i denna
e'TiUfälUga s^und, efter hen diskussion som nu egt rum, vara det ännu mer. Så-
UtsJcottet som redan förut nämnts, är det nu, om jag icke missminner mig, första
N:o 1. gången under det nya representationsskicket, som en sådan anmälan
(Forts.) från något af Kammarens Utskott ingått till densamma, och äfven
derföre ligger det särdeles vigt på hvad Kammaren kommer att besluta
i frågan och huru den behandlas, allra helst sedan de skäl, hvilka
föranledt den ene ledamoten af Utskottet att uteblifva från dess sam¬
manträden, nu kommit fram offentligt under diskussionen.
Jag hemställer emellertid till en början, att särskild proposition
måtte framställas rörande den af ledamöterna, i fråga om hvilken det
är ådagalagt, att han haft laga förfall, och särskild beträffande den
andre ledamoten, som sjelf erkänt, att han icke haft laga förfall för
sitt uteblifvande.
Det syntes mig, då jag nyss genomsåg den ingångna anmälan, som
om den icke vore alldeles öfverensstämmande med hvad den af ut-
skottsordföranden åberopade grundlagsparagrafen innehåller. § 45 i
Riksdagsordningen säger nemligen: “Har ledamot af Utskott tre gånger
å rad, utan laga förfall, från Utskottets sammanträden sig afhållit,
bör Ordföranden hos vederbörande Kammare sådant anmäla, på det
annan ledamot i Utskottet må i föreskrifven ordning inväljas.11 Ord¬
föranden gör med anledning häraf eu sådan anmälan, som nu skett.
I denna anmälan heter det, att de nämnde utskottsledamöterna ute-
blifvit från Utskottets sammanträden utan att hafva anmält laga för¬
fall. I den åberopade grundlagsparagrafen står dock icke att laga för¬
fall skall anmälas, eller att den uteblifvande, om han icke har laga
förfall, skall sådant till Utskottet tillkännagifva. Men då detta oak¬
tadt anmälan endast bör göras till Kammaren då ledamot utan laga
förfall uteblifvit, synes det mig åligga Utskottets ordförande, innan an¬
mälan göres, att söka taga reda på, om verkligen laga förfall för ute-
blifven ledamot förefunnits; ty om Kammaren annars på grund af en
sådan anmälan fattade beslut om inväljande i Utskottet af en ny leda¬
mot i stället för en eller annan sådan, som uteblifvit från dess sam¬
manträden, skulle ju i ett sådant beslut ovilkorligen ligga den för¬
närmande och möjligen orättvisa förutsättningen mot en sådan leda¬
mot, som icke varit i tillfälle att visa, om han haft laga förfall eller
ej, att han undandragit sig sin pligt.
Hvad nu särskildt beträffar Herr Larsson i Loa, så upplyste Herr
Talmannen i går, att Herr Larsson fått ledighet från Riksdagen redan
åtta dagar, innan det ifrågavarande Utskottet tillsattes. Det gjordes
då äfven från Utskottets ordförande en anmärkning, som, efter hvad
jag förmodar, var rigtad mot Kammarens sekreterare, nemligen att
icke någon anmälan om nämnda ledighet skett till Utskottets ord¬
förande. Jag föreställer mig, att det plägar gå så till, att, om eu
eller annan af Kammarens ledamöter får ledighet från riksdagsgöro-
målen, sekreteraren ser till, om denne ledamot tillika är medlem af
något Utskott, och derefter, om så är, expedierar underrättelse derom
till ordföranden i det Utskott, ledamoten tillhör. När nu Herr Lars-
Lördagen den 9 Februari.
15
N:o 7.
sons ledighet från riksdagsgöromålen beviljades åtta dagar förr, än han
invaldes i Utskottet, synes det mig, som om det varit lämpligare om,
i stället för att rigta sin anmärkning rörande uraktlåten anmälan om
Herr Larssons tjenstledighet mot Kammarens sekreterare, hvilken icke
är i tillfälle att försvara sig, Utskottets ordförande sjelf tagit reda på,
huru härmed förhöll sig, eller huruvida den ifrågavarande utskotts-
ledamoten hade laga förfall eller ej, hvilket hade varit så mycket
lättare som, enligt hvad jag fått veta, en annan af ledamöterna i
samma Utskott bor i samma hus som, ja jag tror tillsammans med
Herr Larsson. Är man ej allt för förnäm i detta Utskott, hade det ju
varit en lätt sak, som också legat nära till hands, för ordföranden att
tillfråga ledamöterna, om någon hade reda på anledningen till ute-
blifvandet, och då hade anmälningen om den ene af dessa personer
kunnat helt och hållet uteblifva äfvensom den framkastade anmärk¬
ningen. Jag anhåller således, att särskild proposition framställes rö¬
rande Herr Larsson, och hemställer tillika, att Kammaren måtte för¬
klara, att den af utskottsordföranden gjorda anmälan i denna del icke
måtte föranleda till något Kammarens åtgörande.
Beträffande Herr Hseggström åter, har den öfverraskande upplys¬
ningen lemnats, att han icke haft laga förfall för sitt uteblifvande från
Utskottet, och då Utskottets ordförande likväl nu sökt att försvara
hans uteblifvande, synes deraf nästan framgå, att någon öfverenskom¬
melse möjligen derom egt rum. Detta är något, som jag naturligtvis
icke kan veta, men i alla fall har Utskottets ordförande försvarat Herr
Hseggströms uteblifvande från Utskottet på, såsom det synes mig, icke
fullt giltiga utan må hända något småaktiga skäl. Jag vill icke för¬
svara sammansättningen af Utskotten, derom kunna ju finnas olika
meningar, men jag hemställer, till hvilken ordning det skulle leda och
hvilken aktning Kammaren skulle hafva i landet om, så snart en
utskottsledamot anser sig icke hafva fått plats i det Utskott, han
sjelf önskade, han helt enkelt uteblifver från öfverläggningarne i det
Utskott, hvari han blifvit invald, och om, när en anmälan härom in¬
gått till Kammaren, denna utan vidare väljer in en ny ledamot i hans
ställe i Utskottet? Huru detta skulle sluta, vet jag icke. Jag befarar,
att det icke skulle komma att medföra den ordning, man har rätt att
vänta hos en representativ församling. Af dessa skäl, och då grund¬
lagen icke absolut stadgar att, i fall som det förevarande, val af eu
ny utskottsledamot skall ske, utan endast att det må ske, hemställer
jag, att Kammarens beslut måtte blifva, att den gjorda anmälan äfven
i denna del icke till någon Kammarens åtgärd föranleder.
Herr Lytt k ens: Den skildring, ordföranden i det Tillfälliga
Utskottet nyss gjorde, tyckfes mig vara temligen oberättigad. Jag har
varit invald till ledamot i olika Utskott, i två ständiga och ett par
tre tillfälliga, äfven sedan jag varit ledamot i de ständiga, och jag
får förklara, att det är ofta mycket svårare att vara ledamot i ett
tillfälligt än i ett ständigt Utskott, som endast har ett enda slag af
ärenden att behandla, till exempel Konstitutions-Utskottet och Banko-
Utskottet-, hvilka endast hafva att behandla, det förra grundlagsfrågor
Angående
val oif två nye
ledamöter i
Tillfälliga
Utskottet
N:o*l.
(Forte.)
^j;0 7 ig Lördagen den 9 Februari.
Angående och det senare frågor rörande Riksbanken, då deremot de tillfälliga
val aftvå nye Utskotten hafva att bereda frågor af mångfaldiga och olikartade slag.
kT-mÖnr ? Han klandrade, att Kammaren i de tillfälliga Utskotten insätter gamla,
Utskottet bepröfvade män, men jag anser, att det är nödvändigt att gorå det
N-.o l. just i dessa Utskott, emedan der förekomma så många och olikartade
(Forts.) ärenden, att det nästan icke är möjligt för en nybörjare att sätta sig
in i dem. Der behöfvas just män med formel bildning och de egen¬
skaper i öfrigt, som Herr Rundbäck uppräknade. Att det i de till¬
fälliga Utskottens lokaler icke är så beqvämt i afseende på stolar och
bord och dylikt, och att utrymmet är för trångt, är ju i och för sig
ganska ledsamt, men den saken torde dock lätt kunna hjelpas. Om
det Tillfälliga Utskottets ordförande hade anmält förhållandet för
dem, som hafva Kammarens ekonomiska angelägenheter om händer, så
tror jag, att de skulle hafva gjort sig all möjlig möda för att ställa sig
hans önskningar till efterrättelse. Men det är ju inte för sent ännu,
och jag skall, så vidt det på mig beror, göra allt för att skaffa ho¬
nom beqväm länstol m. m.
Jag anser att denna fråga bort kunna lösas på annat sätt, .sä
att vi sluppit hela denna obehagliga tvist. Hvad frågan om laga för¬
fall beträffar, så finnas, jag upprepar det, många slags förhinder, som
kunna vara laga förfall, ehuru de i juridisk mening icke kunna sägas
vara det. För öfrigt torde man icke hafva skäl att klandra svenska
Riksdagen och dess representanter för försumlighet om sin pligt.
Jag har sett andra länders representantförsamlingar, och ingenstädes
finnes, efter hvad jag tror, en representantförsamling, der ledamöterna
så ständigt äro på sina platser som just i svenska Riksdagens Kamrar.
Vi göra litet hvar så godt vi kunna och söka att uppfylla våra pligter.
Herr Abr. Rundbäck: Den siste talaren på skånebänken be¬
skylde mig för att i otid och innan jag gjort mig underrättad om
förhållandena hafva inkommit med ifrågavarande anmälan. Jag vill
derföre nämna, att, just emedan jag visste, att man skulle noga nagel¬
fara hvad som i denna fråga skulle förekomma, sökte jag ställa mig
alla officiella föreskrifter till efterrättelse. När sålunda den ärade
talaren säger, att jag icke kunde så noga veta, huruvida den ene af
de ifrågavarande ledamöterna i det Tillfälliga Utskottet hade Ictcjct
förfall eller icke, vill jag påminna honom, om 6:te paragrafen i
ordningsstadgan eller arbetsordningen för Riksdagen, der det heter.
‘•Ledamot af Utskott, hvilken af förfall varder hindrad att samman¬
träde bevista, bör hos Utskottets ordförande eller sekreterare gorå
anmälan derom så tidigt, att suppleant må kunna i hans ställe in¬
kallas*. Jag har icke fått någon sådan anmälan, och Utstkottets
ledamöter hafva på derom af mig gjord förfrågan upplyst, att de icke
heller hört talas om någon sådan. Detta om honom.
Hvad den andra ledamoten beträffar, nämnde jag redan i går,
att jag om honom fått den upplysningen, att han hade tjenstledighet.
Men då föreskrifver åter 25:te paragrafen i denna Kammares, arbets¬
ordning att, så fort ledamot i Utskott undfår ledighet från riksdags-
göromålen, Utskottets ordförande derom skall meddelas underrättelse.
Lördagen den 9 Februari. 17
Så bär icke skett. Herr Ola Andersson säger, att det hade varit lätt
för mig att springa omkring för att göra mig underrättad om saken.
Jag hade nog mycket att springa om ändå dessa dagar, då jag icke
hade någon att skicka. När sedan samma talare insinuerar, att
alltsammans är en komplott mellan mig och Herr Hmggström, så må
detta stå för den värde talarens räkning. Eu sådan insinuation anser
jag icke tillständigt att framställa mot en ledamot i Kammaren. Jag
har endast gjort Herr Hseggström den frågan: Vill du icke komma i
Utskottet? Nej. Ja, då anmäler jag hos Kammaren. Se der hela
komplotten!
Herr Hmggström: Det var egentligen sned anledning af Herr
Ola Anderssons redan bemötta insinuation som jag begärde ordet, tv
på hvad i öfrigt yttrats hade jag icke tänkt svara.
Det må vara val för Herr Ola Bosson Olsson, att han anser sig
vara så felfri, att han kan utslunga ett sådant anathema öfver andra
som han gjorde. Hvad mig beträffar, skall jag dock trösta mig ganska
lätt öfver den saken och hoppas äfven, att mina kommittenter skola
göra det. Jag har icke tillåtit mig ingå i någon spekulation öfver
niomannarådets motiv, då jag uteslöts ur det ständiga Utskott,'jag
förut tillhört, och har icke. talat ett ord om den saken, tvärtom tror
jag mig hafva visat, att jag alls icke är utskottshungrig. Jag hade
således kunnat befrias från att inväljas i det Tillfälliga Utskottet. Då
Herr C. Ifvarsson nyss förklarade, att min afgång ur Utskottet icke
behöfde föranleda nytt val, utan att de återstående åtta ledamöterna
skulle reda sig bra ändå, visade det sig bäst hvad meningen var med
det förtroende jag fick.
Herr Ola Andersson: Det lijelper icke saken mycket med den
paragraf i Riksdagens arbetsordning, som af Herr Rundbäck upplästes,
eller § 6, der det heter: »Ledamot af Utskott, hvilken af förfall varder
hindrad att sammanträde bevista, bör hos Utskottets ordförande eller
sekreterare gorå anmälan derom så tidigt, att suppleant må kunna i
hans ställe inkallas. Först och främst lär det väl vara uppenbart,
att denna paragraf icke kan hafva afseende på andra än ständiga
Utskott.. Men äfven om den hade afseende på tillfälliga Utskott, är
det tydligt, att en ledamot, som fått permission redan innan Utskottet
var tillsatt, och rest bort, då icke kan sjelf hos Utskottets ordförande
göra anmälan om sitt uteblifvande. Jag vidhåller, att det borde
hafva varit lätt att erhålla kännedom om denna permission, och jag
vågar till. och med saga,, att det inom Utskottet var bekant, att Herr
Larsson i Loa fått ledighet, redan innan nu ifrågavarande anmälan
ingick till Kammaren, hvadan anmälan i denna del torde vara obe¬
fogad.
Beträffande de uttalanden, som gjorts mot mitt förra yttrande,
vill jag blott säga, att man icke bör lägga andra ord i min mun än
jag verkligen har sagt. Jag sade, att, då Herr Rundbäck försvarade
Herr Hseggströms uteblifvande från Utskottet, oaktadt han icke hade
Andra Kammarens Prof. 1884. N:o 7. 1
N:o 7.
Angående
val aftvå nye
ledamöter i
Tillfälliga
Utskottet
■ZV.-o 1.
(”Forts.)
N:o 7.
18
Lördagen den 9 Februari.
Angående laga förfall, så syntes det, som om ett aftal eller en öfverenskommelse
val af två nye (]em emeHan
möjligen kunde hafva skett. Det är hvad jag sagt.
TUlfälUga Något vidare yrkande, än hvad jag redan gjort, har jag icke att
Utskottet framställa.
N:o 1.
(Forts.) Herr S c h e n s t r om: Jag skall icke tillåta mig att klandra vare
sig den ene eller andre ledamoten i Kammaren eller någon dess sär¬
skilda fraktion. Jag håller mig endast till sjelfva faktum och tydnin¬
gen af det omtvistade ordet >må» i hithörande grundlagsbud. Kam¬
maren har en gång beslutat, att ifrågavarande Tillfälliga Utskott skall
bestå af ett bestämdt antal ledamöter, och då Herr Hseggström icke
kan mot sin vilja grundlagsenligt tvingas att vidare vara ledamot af
detta Utskott, har alltså en vakans derstädes uppstått. Då måste,
efter min uppfattning, ordet må vara liktydigt med skall, och följ¬
aktligen en annan ledamot i Utskottet i Herr Hseggströms ställe af
Kammaren inväljas.
Annorlunda förhåller det sig med den andre i Utskottet uteblifne
ledamoten, hvilken, efter hvad upplyst är, haft laga förfall för sitt
uteblifvande, och anhåller jag att Kammaren, beträffande honom, vill
tills vidare låta bero.
I enlighet med hvad jag förut anfört yrkar jag emellertid, att
nytt val anställes efter Herr Hseggström, så att hans plats i Utskottet
blir fyld, och antalet ledamöter der så stort som Kammaren beslutat.
Herr Abr. Rundbäck: Sedan den siste talaren nu framstält sitt
yrkande, hade jag icke behöft begära ordet, men jag vill blott säga,
att efter de upplysningar, som blifvit lemnade om Herr Per Anders
Larsson i Loa och anledningen till hans utevaro, äfven jag anser, att
anmälan rörande honom icke bör föranleda någon åtgärd. Men hvad
den andre ledamoten beträffar, kan man icke komma ifrån att, då
Kammaren en gång beslutat, att ledamöterna i Utskottet skola vara
nio, nu komplettera Utskottet genom val af ny ledamot efter honom.
Herr vice Talmannen Ifvarson: Derhän kan man väl åtmin¬
stone icke komma, att det skulle vara någon ovilkorlig skyldighet för
Kammaren att i ett Utskott invälja en annan ledamot i stället för en
som ännu icke afsagt sig sin plats der eller blifvit från den afsatt. Herr
Hseggström har icke afsagt sig platsen i Utskottet, och Kammaren kan
väl icke anses skyldig entlediga honom. Man kan ju hoppas, att Herr
Hseggström i sinom tid skall infinna sig vid Utskottets sammanträden,
och jag anser derför grannlagenheten emot honom fordra, att Kam¬
maren icke nu beslutar att välja annan ledamot i hans ställe. I
öfrigt är jag likgiltig hur Kammaren beslutar i frågan.
Herr Rubenson: Efter mitt sätt att läsa grundlagen kan jag
icke hysa något tvifvel derom, att, efter det, såsom här blifvit upp¬
lyst, Herr Hseggström afsigtligt varit frånvarande från tre på hvar¬
andra följande sammanträden i Utskottet, det åligger Kammaren att
sätta annan ledamot i hans ställe. Någon afsättning talar grundlagen
Lördagen den 9 Februari.
19
N:o 7.
alls icke om, men af dess bestämmelse framgår, att, om en person
varit tre gånger å rad utan förfall borta från ett Utskotts samman¬
träden, han derigenom upphört att vara medlem af Utskottet. Några
hinder för Kammaren att i detta fall välja en ny ledamot kunna icke i
grannlagenhetsskäl gerna ifrågakomma. Herr Hseggström har öppet
förklarat, att han med afsigt varit borta, derföre att han blifvit knuf¬
fad deröfver, att Kammaren icke visat honom det förtroende att insätta
honom i ständigt Utskott. Vid sådant förhållande kan ju icke någon
grannlagenhetssynpunkt här komma i betraktande. Jag anhåller, i lik¬
het med ett par föregående talare, att Kammaren må begagna detta
tillfälle att besluta, att ny ledamot skall inväljas i det ifrågavarande
Utskottet i Herr Iheggströms ställe.
I detta yttrande instämde Herr Friherre Nordenskiöld.
Vidare anförde
Herr Ola Andersson: I anledning af den grundlagstolkning,
som blifvit förfäktad af Herr Kubenson, vill jag blott säga, att om det
här gälde något af de ständiga Utskotten, der ledamöternas antal är
i grundlagen bestämdt, skulle man måhända kunna hysa den uppfatt¬
ning som Herr Rubenson, men då det är fråga om ett tillfälligt Ut¬
skott, har ju Kammaren rätt att sjelf bestämma antalet ledamöter deri.
Ehuru antalet ledamöter i Tillfälliga Utskottet N:o 1 en gång är be¬
stämdt till 9, lär det icke möta något hinder för Kammaren att med
anledning af en ledamots uteblifvande eller afsägelse förklara, att leda¬
möternas antal skall vara 8 i stället för 9, och ett sådant förklarande
skulle ligga uti att icke nu invälja ny ledamot i stället för Herr
Hseggström, derest han fortfarande uteblefve.
Öfverläggningen förklarades härmed vara afslutad. I hvad ifråga¬
varande skrifvelse först afsåg Herr Hseggström, framstälde Herr Tal¬
mannen propositioner, i enlighet med de under öfverläggningen gjorda
yrkanden, dels på skrifvelsens läggande till handlingarne och dels på
anställande af val af annan ledamot i förevarande Utskott i stället för
Herr Hseggström; och förklarade Herr Talmannen sig anse den se¬
nare propositionen vara med öfvervägande ja besvarad. Votering blef
emellertid begärd, i följd hvaraf uppsattes, justerades och anslogs en
omröstningsproposition, så lydande:
Den som, med anledning af förevarande från Ordföranden i Kam¬
marens Tillfälliga Utskott N:o 1 inkomna anmälan, i hvad densamma
angår Herr Hseggström, vill att val af ny ledamot i samma Utskott,
i stället för Herr Hseggström, skall af Kammaren anställas, röstar
Ja;
Angående
val aftvå nye
ledamöter i
Tillfälliga
Utskottet
N:o 1.
(Forts.)
Den, det ej vill, röstar
20
Lördagen den 9 Februari.
Ntt 7-
Angående
val af tvä nye Vinner Nej, har Kammaren beslutat lägga omförmälda anmälan till
ledamöter i handlingarne.
Tillfälliga s
Utskottet
N: o 1.
(Forts.)
|
Voteringen utföll med 82 ja mot 77 nej; och hade Kammaren
sålunda beslutat anställande af val af en ny ledamot i Kammarens
Första Tillfälliga Utskott i stället för Herr Hseggström.
Förevarande anmälan, i hvad densamma afsåg Herr P. M. Lars¬
son, beslöt Kammaren derefter lägga till handlingarne.
På framställning af Herr Talmannen beslöts vidare, att omför¬
mälda val af en ledamot i Tillfälliga Utskottet N:o 1 efter Herr Hsegg¬
ström skulle ega rum i sammanträdet nästa Lördag den 16 dennes.
§ 12.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 3, angående Riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som
förflutit sedan början af 1883 års riksdag;
N:o 4, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
beviljande af vissa förmåner för enskilda jern vägsanläggningar; och
N:o 5, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning, hamn-
och brobyggnader, vattenkommunikationer samt torrläggning af vatten¬
sjuka marker; samt
Lag-Utskottets Utlåtanden:
N:o 10, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående förändrade bestämmelser om prestexamen;
N:o 11, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående prestmöte;
N:o 12, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående förändrad lydelse af 3, 58, 69, 88 och 89 §§ i
Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9
November 1866.
§ 13-
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herr Ola Månsson
under 14 dagar från och med den 14 dennes; samt
Herr P. G. Sandberg under 8 dagar från och med den 15 dennes.
§ 14.
Justerades protokollsutdrag, hvarefter Kammarens ledamöter åt¬
skildes kl. 3|.
In fidem
H. A. Kolmodin.
|
|
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1884.
|