RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1884. Andra Kammaren. N:o 48.
Tisdagen den 6 Maj.
Kl. 7 e. m.
Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.
§ 1-
Föredrogos, hvart efter annat, och biföllos Banko-Utskottets
nedannämnda memorial och utlåtande:
N:o 13, i anledning af väckta motioner om inrättande af ytter¬
ligare afdelningskontor af Riksbanken,
N:o 14, i fråga om ändringar och tillägg i gällande aflöniugs-
stat för Riksbanken,
N:o 15, i fråga om understöd från Riksbanken åt atlidne Om¬
budsmannen vid Riksbankens afdelningskontor i Göteborg C. F.
Jacobssons enka Maria Jacobsson, och
N:o 16, i fråga om tryckning af eu utaf f. d. Riksantiqvarien
B. E. Hildebrand författad katalog öfver Riksbankens samling af
svenskt mynt.
§ 2.
Härefter företogs till behandling Lag-Utskottets utlåtande N:o Angående
52, i anledning af Kong]. Maj:ts proposition med förslag till Lag upphäfvande
om upphäfvande af strafflagens stadganden angående fängelsestraff vid straff liT
vatten och bröd jemte dermed sammanhang egande författningar. vatten och
bröd.
I detta utlåtande hemstälde Utskottet, att Riksdagen måtte för
sin del antaga de af Kong]. Maj:t i berörda proposition framlagda
förslag till 1
1) Lag om upphäfvande af strafflagens stadganden angående
fängelsestraff vid vatten och bröd;
Andra Kammarens Prat. 1884. N:o 48.
1
N:o 48.
2
Tisdagen den fi Maj, e. nl.
Angående 2) Lag om ändring
^häfvande oktober 1881; samt
af fängelse-
vattenok Förordning angående ändring i bestämmelserna om
bröd.1 ställande af fängelsestraff, hvartill böter förvandlats.
13 § strafflagen för krigsmakten den 7
verk-
(Forts.)
Efter uppläsande af denna Utskottets hemställan anförde:
Herr Schenström: Emot vatten- och brödstraffets borttagande,
på sätt i föreliggande betänkande föreslås, kan jag icke underlåta
att vördsamt framställa några betänkligheter, öfvertygad, som jag är,
att det skulle medföra högst betydligt större kostnader för statsverket,
än man för närvarande beräknat, på samma gång som det icke skulle
uppfylla sitt ändamål att motverka ökandet af brottens antal eller
minska den olycksbringande fyllerilasten, som likväl är orsaken till
eu stor del af alla i vårt land föröfvade gröfre brott. Det kan icke
förnekas, att denna fråga tid efter annan upparbetats till en hurna-
nitetsfråga. Lagstiftaren har också tid efter annan i så måtto gått
önskningarne till mötes, att högsta tiden för vatten- och brödstraffet
nedsatts från tjuguåtta till tjugu dagar, samt derigenom att brödet
förändrades från osaltadt till saltadt och att fången numera dagligen
bestås två marker saltad god limpa, under det han undergår straffet.
Jag har, så vidt det varit mig möjligt, sökt skaffa mig kännedom,
huru vida någon lidit men till helsan af straffets undergående, sedan
dessa förändringar vidtagits, men jag har icke hört någon enda, som
undergått vatten och brödstraff, uppgifva att han deraf blifvit det ringste
lidande. Vatten- och brödstraffet är icke heller borttaget i våra grann¬
länder. I Danmarks almindelig borgerlig Straffelov af den 10 Februari
1866 förekomma två arter af frihetsstraff: fängelse och straffarbete, hvar¬
dera med sina underarter. Fängelsestraffet är af fyra slag: fängelse
vid vatten och bröd, fängelse med vanlig fångkost, enkelt fängelse
och straffängelse. Enligt norska lagen af den 3 Juni 1874 är fängelse¬
straffet af tre slag: arrest från 32 till 240 dagar, fängelse med vanlig
fångkost från 16 till 120 dagar och fängelse vid vatten och bröd
från 4 till 30 dagar. Då straff användes såsom förvandlingsstraff, äro
minimitiderna hälften så långa. Skilnaden mellan dessa arter af
fängelsestraff beror hufvudsakligen på den kost, man består fången.
Den finska rättens frihetsstraff äro, enligt kejserliga förordningen
den 26 November 1866, af tre slag: tukthusstraff, fängelse vid vatten
och bröd samt fängelse.
Äfven lagkomitén har i sitt »förslag till allmän kriminallag,
straffbalken, första delen», 2 kapitlet 19 paragrafen upptagit »fängelse¬
straffet att användas på ett af följande sätt: 1) såsom enkelt fängelse,
2) såsom ensligt fängelse, eller 3) såsom fängelse vid vatten och
bröd»; och i 6 kapitlet 5 paragrafen af samma förslag heter det: »då
fängelsestraff skall ådömas, äge domstolen bestämma, å hvilket af
de i 2 kap. 19 § nämnda sätt straffet skall användas, och göre der¬
vid afseende å förbrytarens ålder, kroppsbeskaffenhet och yrke, så
ock öfriga omständigheter.»
För min ringa del skulle jag icke vara bekymrad eller rädd för
Tisdagen den 6 Maj, e. m. 3 N:o 48.
att tillämpa den nu föreslagna lagen, så vidt den angår den svenska Angående
arbetaren, ty han har under de senare åren höjt sig i sedligt hän .upphäfvande
seende till den grad, att man icke har något att beträffande honom
befara; men deremot hafva vi tusentals kringstrykande lättingar i vatten och
vårt land, som störa gatufriden i städerna och hemmets frid på bröd.
landet, och vidare finnas i städerna dessa olyckliga hamnbusar, som (B’orts.)
oroa folk, och för denna befolkning tror jag icke att den straff¬
bestämmelse, som satts i stället för vatten- och brödstraffet, är af
någon betydelse, då fängelsetiden är allt för kort, och den kost, som
bestås, utmärkt god. En cellfånge får enligt den faststälda utspis-
ningsstaten af den 9 November 1861 dagligen eu mark trettifem ort
mjukt rågbröd af utmärkt beskaffenhet jemte tre ort smör samt till
middag: tre gånger i veckan kött, färskt eller saltadt, af fyratio orts
vigt hvarje gång jemte femtio ort ärter eller trettifem kubiktum
potatis eller motsvarande grönsaker, två gånger i veckan fem ort
fläsk jemte trettio ort sill och trettiofem kubiktum potatis hvarje
gång och två gånger i veckan tio ort fläsk med femtio ort ärter
hvarje gång, hvartill komma vissa qvantiteter rågmjöl, korngryn och
kornmjöl dagligen till gröt m. in.
Jag tror verkligen, att detta är både mycket inåt och god mat,
och fången lär nog sörja för, att han också får den i rätt tid. Visst
är, att jordarbetaren på landet icke på långt när bär så god och rik¬
lig föda, och det är derför också både möjligt och antagligt, att eu
sådan fångkost snarare skall locka till brott än afskräcka derifrån.
Herrarue hafva sig bekant hvad Högsta Domstolen nu senast anfört
i denna fråga, men 1880, då ett likartadt förslag var före, yttrade
ett justitieråd, som nu senast ej öfvervar förslagets pröfning inom
Högsta Domstolen, några ord, som icke torde vara så allmänt be¬
kanta, men hvilka det är ganska vigtigt att känna vid bedömandet
af denna fråga. Denne ledamot yttrade bland annat: »Af chefens
för Justitiedepartementets embetsberättelse för år 1877 kan inhemtas,
att till böter för förbrytelser emot ordningsstadgar och ekonomiska
författningar hade här i riket blifvit saktande 23,060 personer och för
fylleri ej mindre än 22,126 män och qvinnor. Och med all säkerhet kan
antagas, att hela antalet af dem, som, på grund af domstols eller annan
myndighets beslut, årligen fällas till böter eller viten, uppgår i hela
riket i rundt tal till 50,000. Något mer än 4/,-delar af detta antal
synes, under vanliga förhållanden, betala de ådömda böterna. Att
en så ansenlig procent af de bötfälde erlägger bötesbeloppen, be¬
styrkes af Fångvårdsstyrelsens senaste embetsberättelse, hvaraf kan
inhemtas, att år 1878, fastän antalet af verkstälda vatten- och bröd-
bestraffningar betydligt öfversteg antalet under föregående år, allena
9,588 personer underginge fängelse vid vatten och bröd, deraf under
blott tre dagar mer än halfva antalet eller 5,413» etc. Vidare säger
han att »hvad som härvid är förtjent af synnerlig uppmärksamhet
är det förhållande, att det ojemförligt största antalet af dem, som
undergått vatten- och brödstraff under 3 eller 4 dagar, utgöres af
personer sakfälde allenast för fylleri. Upplysande är i detta af¬
seende förhållandet vid Stocksholms stads fängelse under år 1879,
hvarest, enligt den derstädes förda straffjournalen, 3,474 personer
N:o 48. 4 Tisdagen den 6 Maj, e. m.
Angående undergått fängelse vid vatten och bröd uteslutande för fylleri. Den
upphäfvandefrågan framställer sig derföre sjelfmant: om under närvarande för-
afhållanden omkring 50,000 personer årligen i hela riket fällas till
vitten lpch böter eller viten, och af dessa 50,000 personer något mer än 4/5-delar
bröd. erlägga böterna och sålunda undgå fängelse vid vatten och bröd,
(Forts.) månne det är sannolikt, om enkelt fängelse, enligt den lindriga dags-
beräkuing, som det remitterade förslaget innehåller, skulle sättas i
stället för vatten- och brödstraffet, att lika många eller ens halfparten
skulle bemöda sig att anskaffa medel att betala ådömda bötes- eller
vitesbelopp?»
Jag skall icke trötta herrarne med att uppläsa mera än jag-
redan anfört, dock kan jag ej undgå tillägga att denna ledamot af
Högsta Domstolen påyrkat att lägsta fängelsestraff vid förvandling
af böter skulle bestämmas till 7 dagar. Jag antager såsom visst,
att, om denna lag blir beslutad, så skall följden blifva, att en mängd
bötiälda personer alldeles icke skall bemöda sig att betala dem
ådömda böter, utan villigt underkasta sig att inträda i fängelse. Ett
straff af tre dagars fängelse, låt vara med litet arbete med tänd¬
stickor eller något dylikt, samt med förbud för fången att skaffa sig
bättre föda än den rikliga och goda, som i fängelserna bestås, är
nemligen så mildt, att det icke på ringaste sätt kan verka hvarken
afskräckande eller lända till förbättring, Indika båda ändamål dock
utgöra grunderna för alla straffbestämmelser.
Jag skulle gerna vilja biträda denna lag, om det tillkomma mig
att göra ett appendix dertill, hvarigenom man kunde afskräcka folk
från brott och hvarigenom vatten- och brödstraffet icke komme att så
mycket tillämpas. Detta skulle bestå deri, att den vatten- och bröd-
straffstariff vi nu hafva bibehölles med nedsättning till hälften, eller
till högst 10 dagar, samt att domstolen blefve berättigad, att, då
den funne brottslingen vara af sådan beskaffenhet, besluta, att de
ådömda böterna skola vid bristande tillgång till deras gäldande af-
tjenas med vatten- och brödstraff. Detta skulle utgöra ett undantag
från den lag, som nu föreslås, och jag är öfvertygad att, om detta
straffhot funnes i lagen, så skulle fruktan för straffet verka derhän
att brotten icke blefve så allmänna, hvarigenom äfven fångantalet
icke komme att blifva så stort, som det nu otvifvelaktigt måste
blifva.
Då, i följd af hvad jag sålunda yttrat, det är min bestämda
öfvertygelse, att denna lag, sådan den nu föreslås, skall betänkligt
öka brotten mot person samt vålla att fängelset alls icke afsleys —
hvaraf ock otvifvelaktigt skola följa dryga kostnader för statsverket
— måste jag yrka afslag å förslaget.
Herr Arwidsson: Jag har icke något yrkande att framställa,
och det torde derföre synas öfverflödigt, att jag yttrar mig i frågan;
men då jag, i afseende å så väl en del principer, hvarå förslaget är
fotadt, som ock siittet för dessas tillämpning, icke kan undgå att
hysa åtskilliga betänkligheter, anser jag mig pligtig att ock gifva dessa
betänkligheter till känna. Jag vill dock till en början förklara, att jag
icke är någon principiel motståndare till förslaget om vatten- och bröd-
5
N:o 48.
Tisdagen den 6 Maj. e. m.
straffets afskaffande. Om, såsom det påstås, och jag äfven vill tro, Angående
allmänna tänkesättet i landet är böjdt för en sådan förändring i detta Y/fänqelse-
afseende, att denna straffart ur vår lag u tesi utes, bör det vara lag- ' straff vid
stiftarens skyldighet att med uppmärksammande af ett sådant tänke- vatten och
sätts fordringar rätta lagen derefter. Hvad som deremot hos mig bröd,
uppväcker betänkligheter är fruktan för, att det nya förslaget innebär (Forts.)
ett svårt afsteg från den konseqvens, som i all lagstiftning bör vara
rådande. För detta påstående vill jag äfven söka gifva skäl.
Vår nu gällande strafflag innehåller, i andra kapitlet, under rubrik
»Om straff, som efter denna lag ådömas må», bestämmelser rörande
de allmänna straffarterna, Indika äro: dödsstraff, straffarbete, fängelse
samt böter. Enligt samma kapitel skola dessa straffarter, i förhållande
till hvarandra, anses svårare eller lindrigare, i den ordning, som de
bär blifvit nämnda. Föreskrifter äro derjemte meddelade, huru under
vissa förhållanden en lindrigare straffart bör utbytas mot en svårare.
Bötesstraffet är således det lindrigaste straffet, och dernäst står fängelse¬
straffet. För förvandling af bötesstraff, då böterna icke kunna utgå,
hvilken förvandling nu sker till vatten och bröd, har i den Kongl.
propositionen blifvit föreslaget, att den bötfälde, som icke förmår
gälda böterna, skall i stället aftjena dem med fängelse, skärpt på
det sätt, att den, som undergår dylikt fängelsestraff, icke tar, såsom
andra fängelsefångar, skaffa sig bättre kost än i häktet bestas och
dessutom ålägges arbetstvång.
Som bekant, har dock den, som blifvit dömd till den närmast svårare
straffarten än böter eller till fängelse, enligt Kongl. förordningen, an¬
gående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum den 21
December 1857, rätt att förskaffa sig bättre kost, än som vid straff¬
inrättningen bestås och har icke någon arbetsskyldighet. Följden
blir alltså att den, som är dömd till ett lindrigare sträft eller böter,
men icke kan erlägga dessa, och derför skall undergå förvandlings-
straff, får straffet skärpt i förhållande till den, som omedelbart blifvit
dömd till fängelsestraff. Fn sådan lagstiftning tror jag näppeligen
vara fullt konseqvent. Väl känner jag skälen till detta Herr Justitie¬
ministerns förslag, hvilka finnas uppgillra i motiveringen till detsamma,
nemligen att utan en sådan skärpning tiden för det föreslagna för-
vandlingsstraffet eljest skulle blifva för kort, och att mot möjligheten
att bestämma ett till tiden längre straff förefinnes det hinder, att
antagligen utrymmet i fängelserna för närvarande icke skulle förslå
och fångutspisningskostnaden derjemte ökas. Under medgifvande af det
befogade i dessa erinringar vill det dock förefalla mig, som det skulle
vara bättre att någon tid uppskjuta med ifrågavarande lagförändring,
intill dess man åtminstone hunnit bereda tillräckligt utrymme i fän¬
gelserna; ocli i hvarje fall, äfven om man anser att reformen nu är
af trängande behof påkallad, så att densamma omedelbart bör genom¬
föras, hade, enligt mitt förmenande, en konseqvent lagstiftning fordrat,
att man samtidigt gjort en förändring i lagen om straffarbetes och
fängelsestraffs verkställande, antingen sfi, att skärpta bestämmelser
införts för dem, som skola undergå fängelsestraff, eller så, att den
nödtvungna arbetsskyldigheteu för den, som under nuvarande för¬
hållanden är en vatten- och brödfånge, alldeles bortfallit och fängelse-
N:o 48.
6
Tisdagen den 6 Maj, e. m,
Angående tiden i stället ökats. Ser man tillika på den tariff, som här är upp-
'‘a/fängelse- s^^ för förvandlingsstraffen, så synes den verkligen vara ganska låg.
straff vid PePo motsvarar nemligen i det allra närmaste hvad som nu är stadgadt
vatten och i fråga om förvandling af böter till vatten- och brödstraff, och hela
brud. skärpningen ligger i vägran af bättre kost och i arbetstvång. Men
(Forts.) det är att befara, att just de fleste af desse olycklige, som råka ut
för dessa straff^ icke ega några tillgångar att skaffa sig fördelen af
ett bättre kosthåll. Stadgandet derom skulle således blifva alldeles
illusoriskt. Den tid åter, hvarunder ifrågavarande brottslingar skola
hållas i fängelse, synes mig, efter hvad jag nyss nämnde, vara alldeles
för kort för att kunna verka afskräckande. Jag befarar ock, i likhet
med hvad som vid granskningen af förslaget inom Högsta Domstolen
blifvit derstädes anmärkt, och äfven af den föregående talaren erinradt,
att antalet åt dem, som hädanefter skola finnas villige att, äfven då
förmåga hos dem finnes att erlägga ådömda böter, sådant fullgöra,
skall betydligt minskas, och följden deraf skall åter blifva, att utrymmet
i fängelserna, som redan nu är knappt beräknadt, derefter ännu
mindre kommer att vara tillräckligt. Under sådana förhållanden finner
jag det vara mera välbetänkt, antingen att uppskjuta ifrågavarande
reforms genomförande, till dess utrymmet blir bättre, eller ock att
nu genast öka tiden för fängelsestraffet, på det att detta måtte blifva
i någon man mera verksamt. 1 denna riksdagens sena timme, då
kanske icke mer än en vecka deraf återstår, komme man sannolikt
dock icke att vinna något genom att återremittera förslaget till för¬
nyad behandling af Lag-Utskottet, så mycket mindre som Första
Kammaren redan bifallit detsamma. Då denna utväg således icke
återstår, vill jag sluta mitt anförande med samma yttrande, hvarmed
jag började, eller att jag af omständigheternas tvång icke har något
yrkande att framställa, ehuru jag icke kunnat undgå att uttala de
allvarliga betänkligheter jag hyser mot förslagets antagande i dess
nuvarande skick.
Herr Statsrådet von Steyern: Att vatten- och brödstraffet hör
afskaffa, och att detta bör ske så snart som möjligt, har Riksdagen
fcdau uttalat såsom sin mening i den skrifvelse i ämnet, som för-
lidet år till Kongl. Maj:t afläts. Denna fråga torde således från Riks¬
dagens sida fa anses afgjord. Ehuru en talare här uppträdt och
förklarat såsom önskvärd^ att vatten- och brödstraffet bibehölles,
hyser jag dock den säkra förtröstan, att Kammaren i denna fråga ej
skall vika ifrån sin en gång intagna ståndpunkt.
Deremot kan jag val förstå, att meningarne kunna vara delade
om, hvilket straff bör sättas i stället för vatten- och brödstraffet. Alla
torde dock vara ense derom, att det nya straffet bör vara lika verk¬
samt som det ganda att framtvinga erläggandet af böter, så att icke
ett väsentligen större antal bötfälde än hittills föredrager att aftjena
dem i fängelse. Man måste vara öfverens derom redan derföre, att
under andra förhållanden skulle erfordras en så stor tillökning i
fängelseutrymme, att lagändringen måste uppskjutas till en oviss
framtid. Kongl. Maj:t har trott sig finna ett sådant straff i fängelse
med arbete från 3 till 60 dagar.
Tisdagen den 6 Maj, e ra.
7 N:o 48.
Herr Arwidsson har häremot gjort den anmärkning, att sjelfva Angående
straffarten är’ för sträng. Det vore inkonseqvent att låta det iägsta
straffet, böter, vid förvandling öfvergå ej till det närmast högre,
enkelt fängelse, utan till ett ännu strängare, fängelse med arbete. vatten och
Denna invändning är ej ens teoretiskt taget så ofelbar, som den vid bröd.
första påseendet kan synas. Man bör nemligen skilja mellan straff och (Forts.)
straffart. Man kan mycket väl tillämpa en strängare straffart på
ett sådant sätt och under eu så kort tid, att straffet i det speciela
fallet ändock blir lindrigare, än om man användt den mildare straffarten
under en längre tid. Straffarbete är en strängare straffart än fängelse,
men deraf följer ej, att icke 2 dagars straffarbete kan vara ett lindrigare
straff än 20—30 dagars fängelse. Om man derför förvandlar åtminstone
de lägre bötesbeloppen till fängelse med arbete under så kort antal
dagar, att straffet blir lindrigare, än om det varit enkelt fängelse
under den kortaste tid, detta straff får omedelbart ådömas, eller 30
dagar, så har man enligt min tanke icke begått någon inkonseqvens.
Ett sådant förfarande är dessutom påkalladt af praktiska skäl. Enkelt
fängelse är nemligen i jemförelse med vatten- och brödstraffet så
lindrigt, att man måste gifva det förra straffet en ganska lång ut¬
sträckning i tiden, derest det skall hafva samma verkan som det
senare. Men en sådan anordning medför icke blott den olägenhet,
som Herr Arwidsson påpekat, eller att utrymmet i fängelserna blefve
för litet, utan äfven den, att straffet blefve allt för tungt för den,
som behöfde med dagligt arbete bidraga till de sinas underhåll. Det är
just i dennes intresse man valt det kortare, men verksammare straffet.
För den, som är van vid ett regelbundet och ordentligt lefnadssätt,
men som i saknad af tillgångar måste undergå förvandlingsstraff,
är tvångsarbete, sådant det verkställas i våra fängelser, visserligen
tungt, men innebär icke något nedsättande eller vanhedrande. Jag
är öfvertygad, att han underkastar sig detsamma hellre än en för¬
längning i strafftiden, emedan detta skulle i ännu högre grad försvåra
strafflidandet både för honom sjelf och hans familj.
Herr Arwidsson har ansett en inkonseqvens ligga äfven deri,
att den, som undergår förvandlingsstraff i stället för böter, icke skulle
ega att skaffa sig bättre kost, än som i fängelset vanligen bestås,
under det att sådan frihet medgifves den, som omedelbart blifvit
dömd att undergå enkelt fängelse. Jag tror dock att denna inkonse¬
qvens lätt kan försvaras. Det finnes ett alldeles särskildt skäl att
förbjuda den, som undergår förvandlingsstraff, att förbättra sin kost.
Han kan icke göra det utan penningar, men han sitter i fängelse
just derför, att han icke kan eller vill skaffa penningar till betalande af
de böter, hvartill han blifvit dömd. Det bör då icke tillåtas honom
att till sin egen beqvämlighet använda de tillgångar, han möjligen
kan förskaffa sig. Detta skäl kan ej åberopas i det fall, dä fängelse
åläggas omedelbart. Men deremot finnes det goda skäl att bibehålla
den skilnad, som nu eger rum mellan de två i vårt straffsystem in¬
gående arter af frihetsstraff, straffarbete och fängelse, så att icke
genom det senares skärpning vare sig i afseende på kosten eller
annorledes fängelset i stränghet allt för mycket närmar sig till straff¬
arbete.
N:o 48.
s
Tisdagen den 6 Maj, e. na.
Ångare Skilnaden är nu den, att vid enkelt fängelse strafflidandet hufvud-
“af fängelse- ?a.^*8'en bestar i frihetens förlust och afstängningen inom cellen. Men
straff vid 1 öfrig! kan fången sköta sig ungefär såsom om han vore på fri fot,
vatten vek naturligtvis med iakttagande deraf att ordningen inom fängelset ej
brod' störes. Hau får begagna egna kläder och förbättra sin kost; lian
(Forts.) kan arbeta om och när han vill, skrifva bref samt mottaga besök
af personer utom fängelset. Straffarbetet deremot karakteriseras
genom den jemlikhet mellan fångarne man der söker genomföra.
Alla åro tvungna att använda fångkläder, nöja sig med den kost,
som i fängelset bestås,. och verkställa det arbete, som förelägges
dem. De få ej heller i allmänhet meddela, sig med personer utom
fängelset. Denna skilnad är nödvändigt att bibehålla. Den skulle
i eu väsentlig punkt utplånas, om fängelsefången i afseende på kosten
stäldes lika med straffången.
Detta, i fråga om straffarten. Herr Anvidsson har äfven rigtat
sina anmärkningar mot den föreslagna förvandlingstariffen, som han
anser vara för låg. Jag erinrar till en början, att det ej lärer vara
någon möjlighet att komma till en absolut rigtig tariff, som icke i
något hänseende leinnar rum för anmärkning. Såsom utgångspunkt
för bedömande af den nu föreslagna erbjuder sig helt naturligt den,
som redan nu gäller för vissa fall. Såsom bekant, tillåter strafflagen
den, som är sjuk eller minderårig, att få vatten- och brödstraff för¬
vändhet till fängelse under tre gånger så lång tid. Detta är således
den uppfattning af rätta förhållandet mellan de två straffen, som i
nu varande lagstiftning. gjort sig gällande. En mycket berättigad
anmärkning har emellertid gjorts mot denna förvandlingsgrund, nem¬
ligen att den lägsta fängelsetiden är för lång. Nio dagars fängelse
motsvarar 3 dagars fängelse vid vatten och bröd eller ett bötesbelopp
af högst 15 kronor. Till 9 dagars fängelse förvandlas således icke
blott det lägsta bötesbelopp enligt strafflagen, 5 kronor, utan äfven
de ännu ringare böter, 1—2 kronor, som utgå efter Eättegångsbalken.
Detta är en alldeles onödig stränghet. Den föreslagna förvandlings¬
tariffen låter derföre de 3 dagarnes fängelse vid vatten- och bröd
ersättas med fängelse med arbete under 3 till 5 dagar, allt efter
bötesbeloppets storlek, sä att 5 kronors böter och derunder mot¬
svaras af 3 dagars fängelse, 6—10 kronor af 4 dagars fängelse samt
böter öfver 10 kronor af 5 dagars fängelse med arbete.
Frågan är då: är 3 dagars fängelse med arbete för litet för 5
kronors böter? Äfven om man ser bort från det rent moraliska ele¬
mentet, om man ej fäster något afseende vid det strafflidande, som
ligger i frihetens förlust, utan endast fattar saken såsom en fråga
om dagsverken och ersättning derför en synpunkt, som jag för
min del icke anser vara den rätta — kan man dock icke komma
till annan slutsats än den att 3 dagars fängelse är det högsta, hvartill
5 kronors böter böra förvandlas. Det motsvarar eu dagspenning af
1 krona 67 öre, som torde närma sig den vanliga i städerna. Må¬
hända är den mindre pa landet, men der får man också till den
tid, som undandrages arbetet, räkna icke blott de 3 fängelsedagarne,
utan äfven tiden för transporten till och från fängelset. Fördelas de 5
kronorna på hela denna tid, blir dagspenningen kanske knappt 1
n N:o 48.
Tisdagen den 0 Maj e. m.
krona. Lägges dertill att den bötfälde, under det lian undergår för-
vandlingsstraffet, icke kan bidraga till sin familjs underhåll, tror jag
man får medgifva, att man icke kan komma till högre fängelsetid än
3 dagar för 5 kronors böter. På detta sätt har man fått tariffens
minimum bestämdt. Maximum har bibehållits, såsom det nu är, vid
bO dagar, emedan någon anmärkning af vigt emot denna tidsbestäm¬
ning icke mig veterligen förekommit. Anmärkningen att tariffen är
för lag saknar således efter mitt förmenande tillräcklig grund.
Herr Schenström fäste sig hufvudsakligen dervid, att det nya
straffet icke skulle blifva lika verksamt som det nuvarande att fram¬
locka erläggande af böter. Naturligtvis är detta under nuvarande
förhållanden med afseende ä utrymmet i fängelserna en ganska vigtig
synpunkt. Af någon egentlig praktisk betydelse är frågan dock
endast med afseende å de lägsta bötesbeloppen, från 5 till 20 kronor.
Af omkring 10,000 personer, som bär i landet årligen aftjena sina
böter i fängelse, hafva nemligen öfver 7,000, således mera än två
tredjedelar, icke blifvit dömda till högre böter än från 5 till 20 kronor.
Dessa böter motsvaras af 3 till 4 dagars fängelse vid vatten och
bröd eller, af 3 till 5 dagars fängelse med arbete efter den föreslagna
tariffen. Aro då 3 till 4 dagars fängelse vid vatten och bröd mera
afskräckande än 3 till 5 dagars fängelse med arbete? Jag tror det
icke. Fängelse vid vatten och bröd under så kort tid som högst 4
dagar utöfvar icke något menligt inflytande på helsan, och icke heller i
öfrig! torde utbytet af vatten och bröd mot vanlig fångkost under så
kort tid medföra någon väsentlig förändring i straffets karakter. För
den arbetsamme och ordentlige består det afskräckande i sjelfva
häktningsåtgärden och frihetens förlust, och detta följer lika väl med
det nya straffet som med det gamla. På dagdrifvaren och lättingen
åter bör man kunna hoppas att arbetstvånget, med allvar handhafdt,
skall verka minst sagdt lika afskräckande som den dåliga kosten.
När man anställer eu jemförelse mellan nu gällande förvandlings-
straff och det föreslagna, bör man för öfrigt ej förbise den om¬
ständighet, att den vatten- och brödtariff, som i vår strafflag stadgas,
antagligen är strängare, än behofvet krafvel-. Det är ganska sanno¬
likt, att man skulle kunna uppnå samma resultat med eu lägre
tariff, och att, jemförd med en sådan lägre, men dock tillfyllestgörande
tariff, den nu föreslagna skulle, äfven för den mera tveksamme,
synas fullt tillräcklig. Eu blick på den norska strafflagen ger stöd
åt ett dylikt antagande. Denna förvandlar, såsom redan Herr Schen¬
ström upplyst, fortfarande böter till fängelse vid vatten och bröd
under en tid af minst 2 och högst 30 (lagar. Efter den 5:te och
lOale dagen lemnas en dags mellanrum, då fången åtnjuter vanlig
fångkost, efter den 15:de och 20:de (lagen 2 dagars mellanrum, och
efter den 25:te dagen 3 dagars mellanrum. Straffet verkställes så¬
lunda der på ett mycket lindrigare sätt än hos oss. Om man nu
jemför den norska tariffen med den här föreslagna, finner man att emot
8 kronors böter svara enligt den förra 2 dagars fängelse vid vatten
och bröd och enligt den senare 4 dagars fängelse med arbete. Det
är således en fördubbling af strafftiden. Detta förhållande bör anses
ganska tillfredsställande. Då man i allmänhet anser förvandlingen
Angående
upphäfvande
af fängelse¬
straff vid
vatten och
bröd.
(Forts.)
K so 48.
10
Tisdagen den 6 Maj, e. m.
Angående
upphäfvande
af fängelse¬
straff vid
vatten och
bröd.
(Forts.)
af fängelse vid vatten och bröd till enkelt fängelse under tre gånger
så lång tid vara för sträng, kan man ej gerna komma längre än till
en fördubbling af straffdagarnes antal, i synnerhet när man betänker
att det är fråga om fängelse med arbete, ej om enkelt fängelse.
Äfven i det följande utvisar den föreslagna tariffen i det närmaste
dubbla antalet dagar mot den norska. 3 dagars fängelse vid vatten
och bröd enligt norska tariffen skulle motsvaras af 5 dagars fängelse
med arbete, 4 mot 7, 5 mot 9, 6 mot 11 o. s. v. Naturligtvis beror
värdet af en sådan jemförelse derpå, att den norska tariffen visat
sig lika verksam som den nuvarande svenska att framtvinga erläggande
af böter. Så har den gjort. I Sverige pläga i allmänhet en femte¬
del af de till böter dömda, eller omkring 10,000 personer, undergå
förvandlingsstraff. Enahanda var förhållandet i Norge under de tre
år, 1879—1881, för Indika uppgifter blifvit mig meddelade. Af 25,000
bötfälda undergingo omkring 5,000 årligen förvandlingsstraff. De
förhållanden, under Indika de fattigare samhällsklasserna lefva i
Norge, torde icke vara så synnerligen afvikande från motsvarande
här i Sverige, att man oj äfven här kunde vänta samma resultat
af en lika låg tariff.
Naturligtvis kan man i en sådan fråga soin denna icke komma
till full visshet, innan lagen fått någon tid verka. Man måste för
närvarande stanna vid sannolikhetsberäkningar, men man har dervid
sökt så vidt möjligt lägga till grund de faktiska förhållandena hos
oss och hos ett folk, som med vårt står i den närmaste frändskap.
Jag är öfvertygad, att Kammaren skall kunna utan synnerliga be¬
tänkligheter bifalla Kongl. Maj:ts förslag.
Herr J. Anderson i Tenhult: Jag hade icke väntat, att inom
denna Kammare skulle finnas någon, som ville bibehålla vatten-joch
brödstraffet. Det finnes dock, såsom vi hört, en, och möjligen kan
det finnas några flera; men jag hoppas att pluraliteten i denna
Kammaren, lika med mig, vill antaga Utskottets föreliggande förslag,
hvartill jag vill yrka bifall.
Herr Friherre Stackelberg: När jag begärde ordet, hade ännu
ingen yrkat bifall till Utskottets förslag. Då nu så har skett, skulle
jag kunna afstå från ordet; men då jag fått det, vill jag- begagna
det, likväl i största korthet.
När prygelstraffet hos oss afskaffades, hörde man också fram¬
hållas, att denna åtgärd skulle medföra stora olägenheter. Förmod¬
ligen var det sådan farhåga, som gjorde, att vi borttogo prygelstraffet
först flera år efter, sedan det blifvit afskaffadt i Kyssland. Mig har
det alltid förvånat, att, då man utdömde prygelstraffet — hvilket var
mycket rätt gjordt — man icke gjorde detsamma med vatten- och
brödstraffet. Prygel skadar icke helsan, men vatten- och brödstraffet
gör det.
En talare har yttrat såsom skäl för vatten- och brödstraffets
bibehållande, att dess afskaffande skulle medföra stora utgifter. Ja,
det tror jag också, men jag tror tillika, att de utgifterna äro väl
vårda att betala. Vidare har han såsom skäl anfört, att i våra
Tisdagen den 6 Mai, e- m
11 N:o 48.
grannland vatten- och brödstraffet är bibehållet. Vore det icke väl Angående
om vi kunde föregå dem med godt exempel ? Barbariska straff afla bar-
bariska seder; och att vatten- och brödstraffet är ett barbariskt straff, straff vid"
det veta vi alla. vatten och
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag. bröd.
(Forts.)
Herr kiss Öl. Larsson: Jag begärde ordet för att yrka afslag
på Utskottets betänkande, men jag kan icke underlåta att, när vi
nu hafva Justitieministern bär, uttala några ord i denna fråga.
För min del anser jag, att filantropien gått något för långt och
att fängelserna i stället för att afskräcka från brott draga folk till
sig; fångarne få en sådan kost, att folk lockas dit i stället för att
skrämmas derifrån. Vi hörde en granne här till venster berätta,
hvilken kost som bestås i fängelserna. Jag tror icke att det lider något
tvifvel, att icke flertalet af våra arbetare få en kost, som icke är
hälften så god, som man består dessa fångar; och det är icke all¬
deles ovanligt på landet, att folk, som komma hem efter att hafva varit
i fängelse, säga: »jag har aldrig i min tid mått så godt, ty så mycken
mat och så god mat har jag aldrig fått, när jag behöfde sträfva
derför och försörja mig med ärligt arbete». Jag tror att häri ligger
en stor fara och att vi gå för långt i vår ömhet mot förbrytarne.
Det kan derför vara nyttigt att se till, att fängelset icke blifver ett
lockbete i stället för att afskräcka folk att komma dit. De få ju
der allting, de kunna önska: rågbröd, smör, kött, fläsk, sill o. s. v.
och jag vet icke, om icke också dryckesvaror dem tillhandahållas.
Jag har endast velat säga detta, utan att dock göra något som
helst yrkande.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt Herr Tal¬
mannen gifvit propositioner i enlighet med de gjorda yrkandena,
biföll Kammaren Utskottets hemställan.
§ 3.
Vidare föredrogos, hvart efter annat, och biföilos Lag-Utskottets
nedannämnda utlåtanden:
N:o 53, i anledning af väckt motion angående åvägabringande
af öfverenskommelse mellan Sverige och Norge rörande vilkoren för
vinnande af hemortsrätt för ena rikets undersåtar i det andra,
N:o 54, i anledning af väckt motion om tillägg till 11 § i för¬
ordningen angående förlagsinteckning den 13 April 1883, och
N:o 55, i anledning af väckt motion angående lagbestämmelser
för ordnande af rättsförhållandena mellan kommunerna och enskilde
i följd af reglering af gator, torg eller andra allmänna platser i
städer och köpingar m. fl. orter,
N:o 48. 12
Tisdagen den 6 Maj. e. m.
§ 4.
Om ändring Till behandling förekom härefter Konstitutions-Utskottets Utlå-
af 13 § tände N:o 10, i anledning af väckt motion om ändring af 13 §
Riksdags- 3 mom. Riksdagsordningen.
ordningen.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion hade Herr N.
Petersson föreslagit, att nämnda lagrum måtte erhålla följande för¬
ändrade lydelse:
»Antalet riksdagsmän i rikets samtliga städer med egen juris¬
diktion bestämmes vid tredje riksdagen af hvarje valperiod för Andra
Kammaren sålunda, att städernas riksdagsmän förhålla sig till lands¬
bygdens såsom 5 till 13. Med den sålunda erhållna siffran delas
städernas hela folkmängd enligt näst sista års folkmängdsuppgifter,
hvarefter qvoten lägges till grund för riksdagsmännens antal i hvarje
stad. De städer, som icke hafva nog stor befolkning att efter denna
beräkningsgrund tillsätta en eller flere riksdagsmän, ordnas, så
vidt ske kan länsvis, i särskilda kretsar, som hvardera utse en
riksdagsman.»
Utskottet hemstälde emellertid, att motionen icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Emot denna Utskottets hemställan hade reservationer anmälts
dels af Herr J. Pundbäck, dels af Herr W. Pamp, med hvilken
instämt Herrar Carl Johanson och J. Bengtsson, samt dels af Herr
A. T. Wallenius, med hvilken Herrar L. Jönsson, Sam. Johnson
och F. T. Borg instämt.
Sedan Utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr N. Petersson: Då det nu lider mot riksdagens slut, är
det väl icke stor förhoppning om att få något gjordt i det hänseende
min motion afser, men det oaktadt ber jag Kammaren om tålamod
att afhöra de få ord, jag ämnar yttra i denna fråga.
Jag får då till en början säga, hvad icke för många af Kam¬
marens ledamöter torde vara obekant, att jag nemligen en gång
förut väckt en motion i ungefär samma syfte som nu, och den be¬
handlades då af Konstitutions-Utskottet på alldeles samma sätt
som den här ifrågakomma. Jag lemnade äfven i min föregående
motion häntydning om att, derest Konstitutions-Utskottet endast till
viss grad delade mina åsigter, så lemnades Utskottet frihet att sjelft
framställa ett annat förslag, endast det hufvudsakligast ginge i den
rigtning, jag i motionen angifvit. Utskottet gick då tillväga på
samma sätt som nu, i det att det tog så rundlig tid på sig, att be¬
tänkandet icke framkom förr än i Riksdagens sista timme, och hade
det oaktadt icke tagit någon vidare befattning med saken. Det vill
häraf synas, som om Utskottet icke vill göra något i den rigtning,
Tisdagen den 6 Maj, e. m.
13
N:o 48.
jag föreslagit. Det kan visserligen hända, att det finnes ett särskild! Om ändring
intresse, som vill undanskjuta frågan, men jag tror icke att man af 13 §
skall vinna så synnerligen mycket härpå. Jag anser nemligen denna Rl*sdaä*'
fråga vara af den beskaffenhet, att den icke kan förfalla, utan att
den nog kommer igen och då möjligen framstäld i eu mera allvarlig or s'^
ton än den haft i mina båda motioner. Jag tror den icke alltid kan
stötas tillbaka, utan att det behöfves eu ändring i den rigtning, jag
antydt; Utskottet har ock i sin motivering sagt, att det är möjligt,
att man i detta hänseende kan få en ändring, men att den dock icke
kommer att gå åt det håll, jag önskar. Jag vill då framställa den
frågan, hvarföre icke Utskottet sagt, huru det vill hafva ändringen,
så att man kunde få litet reda på, huru Utskottet tänkt sig saken.
Om man gifver akt på den förändring i valrätten, som egde
rum vid införandet af den representationsförändring, vi nu haft i
nära tjugo år, och det steg, då togs från ståndsrepresentationen till
den valrätt, som nu existerar, så måste man naturligtvis medgifva,
att det var ett steg i rätt rigtning, ehuru det icke var fullkomligt
med ens, utan måste behöfva förbättring under årens lopp. Jag-
tror för min del, att vi så mycket som möjligt böra söka komma
till enahanda förhållande i detta afseende som i grannlandet Dan¬
mark, der samma valrätt är rådande mellan stad och land.
I Norge är förhållandet att städerna få välja riksdagsman för
ett lägre antal personer, men detta beror på, att der råder enkammar-
system. I många andra länder, der det finnes tvåkammarsystem, är
valrätten lika för städerna och landet, och man kan icke gerna för¬
svara en annan åsigt än att så också bör vara fallet.
Då förhållandet är, att man i Danmark har sådan valrätt, tror
jag icke man i längden kan motstå anspråken derpå äfven hos oss,
och för min del kan jag icke inse, hvarföre folket på landsbygden
i afseende på representationen skall vara sämre lottadt än städernas
befolkning. Utskottet har sökt försvara den nuvarande proportionen
mellan städernas och landsbygdens representationsrätt och sagt, att
det är de många olika yrkena i städerna, som man ansett borde
vara representerade. Ingen har tänkt förmena dem representations¬
rätt, men jag vill fästa uppmärksamheten på att äfven på landet
tinnes en mängd olika yrken, som med skäl kunna hafva enahanda
anspråk. Jag ansåg verkligen, att jag begärt så litet, då jag ju icke
föreslagit annat än att man skulle låta bero vid det stadgande om
valrätten, vi år I8GG erhöllo, och jag får säga, att jag icke kan anse
det vara skäl att göra någon ändring i Riksdagsordningen för att
erhålla större antal riksdagsmän, åtminstone icke, så länge vi ega
ett sådant riksdagshus som detta.
Jag vill nu icke upptaga tiden med att yttra mig vidare härom,
ty en hvar, som satt sig in i frågan, torde inse det berättigade och
billiga i min begäran, att man borde låta bero vid det stadgande,
som vi fingo år 1866. Det är icke något annat jag i min motion
begärt, och jag får säga, att åtminstone från städernas sida hade jag
icke väntat mig att röna något motstånd. Ju längre man dröjer,
ju större blifva anspråken på en förändring i detta hänseende.
Då jag icke vet, huru vida Första Kammaren fattat beslut i
N:o 48.
Om ändring
af 13 §
Riksdags¬
ordningen.
(Forts.)
14 Tisdagen den fl Maj. e. til.
r frågan, hemställer jag endast, att Andra Kammaren måtte bifalla min
motion för att visa att den delar de åsigter, jag bär framhållit.
Jag anhåller således om afslag å Utskottets förslag och bifall
till min motion.
Häruti instämde Herr J. Jonasson i Gullahoås.
Vidare yttrade:
Herr Friherre Nordenskiöld: Närmaste anledningen till Herr
Peterssons motion är det kända förhållandet, att städerna i propor¬
tion till folkmängden sända ett större antal representanter till Riks¬
dagen än landsbygden; och å andra sidan att antalet representanter
från städerna under senare åren ökats.
De anmärkningar, som Herr Nils Petersson framstält, skulle
vara ganska rigtiga, om personlighetsprincipen läge till grund för
valrätten i vårt land. Det kommer nog den tid, då denna princip
varder erkänd, och icke skall jag sörja deröfver. Men det är, såsom
bekant, för närvarande icke fallet. Vid den nya representationens
genomförande sökte man bestämma lagen för valrätt och valbarhet
till Kamrarne så, att dervid de olika intressena, så vidt möjligt vore,
skulle blifva representerade. Af sådan anledning skulle det vara skäl
för den nu föreslagna förändringen endast i det fall landtmanna-
intresset skulle vara allt för litet representeradt inom riksförsam¬
lingen, men så är dock ingalunda fallet. Tvärt om hafva landtmännen
nästan vid hvarje votering' en afgjord öfvervigt, och jag tror således
att för närvarande icke förefinnes något skäl att genom förändrade
lagbestämmelser öka det inflytande, som de redan hafva. Om i en
framtid det skulle inträffa, att folkökningen i städerna blefve mycket
stor och gåfve deras representanter en alltför stark öfvervigt i för¬
hållande till landsbygdens, så skulle det vara tid nog att då vidtaga
de förändringar, som vore af behofvet påkallade. På dessa skäl har
Utskottet icke velat tillstyrka Herr Nils Peterssons motion, utan
hemstält om afslag å densamma, hvari äfven jag instämmer.
Herr Lasse Jönsson: Befogenheten af Friherre Nordenskiölds
yttrande att landtmannapartiet vid voteringarna hade afgjord öfver¬
vigt torde vara tvifvel underkastad, ty om någon öfvervigt förc-
fuunits, så har denna åstadkommits genom sparsamhetspartiet, fastän
detta parti origtigt fått benämningen landtmannapartiet. Gå vi till
Första Kammaren, så finna vi, att största antalet ledamöter är från
städerna och i Andra Kammaren har antalet af representanter från
städerna växt i vida större proportion, än lagstiftarens mening var
för 20 år tillbaka. Det är ganska troligt att man då icke tänkte på,
att'Städerna skulle vinna en så hastig tillväxt. Jag säger emellertid
icke detta såsom en reproche; men då) den proportion, som vid
lagens tillkomst fäns, nu mera blifvit väsentligen rubbad, så synes
det mig att en grundlagsförändring med hänsyn härtill icke skulle
vara skadlig, utan tvärt om fördelaktig, enär derigenom det för¬
hållande, som från början existerade, blefve iakttaget. Derför har
15 N:o 48.
Tisdagen den 6 Maj, e. m.
jag icke kunnat biträda Utskottets förslag, och jag är ledsen öfver Om ändring
att i den skrifvelse till Kongl. Maj:t angående den politiska röst- af 13 §
rätten, _som Riksdagen nyligen besluta, jemväl nu antydda omstän- Aningen
digliet icke kom att vidröras. Detta kan naturligtvis nu mera icke (Förta-/
lijelpas, men må hända torde Kongl. Maj:t komma att icke förty 1 ' '
taga den frågan under ompröfning. Jag skulle derför vara tacksam,
om Kammarens ledamöter ville uttala sina åsigter i frågan, eftersom
densamma nu blifvit bragd å bane, och då något annat förslag nu
icke föreligger än motionärens, så vore det kanske klokast att
bifalla detta. Jag kan icke i allo dela motionärens förslag så till
vida som enligt detsamma ett stillastående skulle göra sig gällande,
och jag för min del tror att folkmängden i allmänhet borde ligga
till grund för valrätten, men som emellertid något förslag i denna
syftning icke blifvit framstäldt, så ber jag få yrka bifall till motio¬
närens hemställan.
Herr Friherre Leijonhufvad: Jag var med vid Riksdagen den
tid, då det nya representationsförslaget diskuterades. Jag åhörde
derunder många och långa debatter, men aldrig hörde jag uttalas
den åsigten, att antalet representanter från städerna i förhållande
till landsbygdens riksdagsmän skulle utgå efter en bestämd siffra,
såsom t. ex. 5 till 13. Deremot antog man att modifikationer med
tiden skulle blifva erforderliga i anseende .till städernas hastiga till¬
växt och i följd deraf äfven växande antal representanter. Detta
skäl verkade för lagens antagande. Hvad åter vidkommer motio¬
närens förutsättning, att så väl landsbygden som städerna borde i
samma förhållande välja riksdagsmän efter folkmängden, så är detta
en helt annan princip, om hvilken jag således för närvarande icke
anser mig behöfva orda, ehuru derom kan vara åtskilligt att säga.
Men motionärens åsigter om en alltjemt orubblig och fast proportion
mellan städernas och landets ombud äro helt och hållet tagna ur
lut ten, och för dem finnes icke den minsta rationella grund. Jag-
anhåller derföre om bifall till Utskottets afstyrkande hemställan.
Herr J. R u n d b ä c k: Jag har reserverat mig mot det beslut, hvartill
Utskottet kommit, emedan jag är af den åsigten, att den af motio¬
nären äskade grundlagsändring, äfven om tidpunkten för dess genom¬
förande ännu icke är inne, likväl förr eller senare blir oundgäng¬
ligen nödvändig.
Jag har derföre inom Utskottet yrkat, att folkmängdssiffran skulle
vara den enda rationella grunden för bestämmande af riksdags¬
männens antal, och att man således icke borde fästa sig vid vissa
ställen, socknar eller städer; ty § 1 i Riksdagsordningen säger, att
den svenska Riksdagen representerar det svenska folket. Med hän¬
syn till inträffade förändrade tidsförhållanden kunna nu gällande
bestämmelser angående riksdagsmännens antal inom Andra Kamma¬
ren icke anses vara fullt rigtiga. Jag säger icke detta för att såra
vare sig någon stadsrepresentant eller någon annan.
Bär finnas i vårt land 29 domsagor med en folkmängd af öfver
40 ä 50,000 personer, ja, en domsaga har till och med öfver 60,000
N:o 48.
16
Tisdagen den 6 Maj, e. m.
Om ändring personel-. Medeltalet af representanter, fördelade på landsbygdens
milda t- befolkning, är för närvarande sådant, att det motsvarar en folkmängds-
ordningen. siffra af något mera än 27,000 personer, Indika alltså ega att utse
(Forts.) en riksdagsman. Men min ärade granne till venster har representa¬
tionsskyldighet för 6,600 personer. De städer lian representerar ha
sålunda eu representationsrätt, som är fyra gånger större än den,
som tillkommer den domsaga jag tillhör. Men månne förhållandena
äro sådana, att de berättiga till en så stor olikhet?
Emellertid duger icke, enligt min tanke, motionärens förslag till
att afhjelpa missförhållandet. Det förhåller sig nemligen så, att un¬
der lÖ-årsperioden 1870—1880 folkmängden på landsbygden efter
nativiteten ökat sig med 486,000 personer. I verkligheten hav dock
den totala tillökningen endast varit 246,000 personer, således en
minskning af 240,000. I städerna åter har folkmängden under samma
tid ökat sig efter nativiteten med 50,000 personer, ehuru tillökningen
i sjelfva verket varit 150,000 personer. Det visar således en stigning
med 100,000 personer. Ännu året 1880—1881 ökades städernas folk¬
mängd med 20,000 invånare. Detta härrör af det kända faktum, att
den normala folkökningen, der den är stor och sund, ökar sig, som
man säger, geometriskt, och derföre måste man kunna antaga att,
om städernas befolkning ökar sig i samma proportion hädanefter
som på senare åren, så skall procenttillväxten af folkökningen der
stiga allt högre och högre, hvarigenom det antagande icke synes
sakna grund, att det icke kan dröja synnerligen länge, innan städer¬
nas representanter, enligt nuvarande valsätt, blifva dominerande.
På landsbygden åter eger det beklagliga förhållande rum, att i 22
län ingen folktillökning på senare tiden egt rum. På Gotland har
folkmängden till och med nedgått med 1,17 procent, och fortgår
det der på samma sätt, så skulle denna provins om 30—40 år vara
alldeles folktom. Detta är i hög grad att beklaga, emedan det för¬
nämsta och vigtigaste för ett land är, att folkmängden ökas, ty det
visar, att förvärfskällor finnas och ökas, så att invånarne kunna qvar¬
stanna.
Emellertid, om motionärens förslag antages, så skulle, om man
efter de gjorda beräkningarne antager att vid början af 1900-talet
folkmängden på landet är 4,000,000 och i städerna 2,000,000 per¬
soner, städerna få ett mindre antal riksdagsmän efter folkmängden.
Men detta vore icke heller rätt.
Men ännu värre slår det ut, om man rubbar representations¬
rätten, enligt motionärens förslag, men låter en annan ännu vigtigare
vara oförändrad; jag åsyftar förhållandet mellan Första och Andra
Kammaren. Låt t. ex. folkmängden stiga till 6 millioner, något
som man kan förutsätta skola ske inom 20 å 25 år. Då skulle en¬
ligt nu gällande grundlag Första Kammaren, som får välja eu riks¬
dagsman på hvarje 30,000, ega ett antal af 200 riksdagsmän, under
det att, om motionärens förslag går igenom, Andra Kammaren skulle
stanna i växten och således blifva mindre talrik än den Första.
Men då tror jag motionären vill medgifva, att vi kommit ur askan
i elden. Om jag således i viss män delar motionärens farhåga för
att riksdagsmännens antal skall blifva för stort, anser jag å andra
Tisdagen den 6 Maj, e. ni. 17 N:o 4S.
sidan att, om något skulle göras för att förekomma detta, måste Om ändring
man dervid tänka både på Första och Andra Kammaren. af 13 §
Jag skulle kunna framlägga ännu flere siffror för herrarne, men
siffror äro tröttande att höra och ännu svårare att komma i håg. Den
af mig nu antydda grundsatsen om eu reglering efter folkmängden 1 ";
framstäldes af mig i Utskottet, men rönte der intet understöd, vid
hvilken förhållande det ej var skäl för mig att framlägga något för¬
slag i ämnet. Men det gladde mig att erfara, att en liten tid, efter
det att vi i Utskottet behandlat Herr Peterssons motion, väcktes i
Första Kammaren en motion icke alldeles lika med den nu före¬
varande, men likartad och jemväl afseende inskränkning i represen¬
tanternas antal. Då denna fråga skulle remitteras till Konstitutions¬
utskottet, uppträdde nuvarande riksdagsordningens författare och
yttrade:
»Den nu föreliggande motionen afser att eu gång för alla be¬
stämma riksdagsmännens antal och att på samma gång sätta detta
antal lägre, icke allenast än det för närvarande är, utan till och
med lägre än det var vid det nya representationsskickets början.
För min del anser jag att ännu icke något behof har inträdt att
förminska ledamöternas antal. Det är sant, såsom motionären kar
påpekat, att åtskilliga olägenheter kunna vara förenade med en
mycket talrik representantförsamling, men en sådan har också åt¬
skilliga fördelar med sig. Äfven om besluten icke blifva bättre, få
de dock ofta en större pondus för dem, som skola lyda dem, genom
mängden af personer, som fattat besluten. Emellertid är det gifvet,
att med en stigande folkmängd någon begränsning förr eller senare
måste göras, för att antalet icke måtte växa ut allt för stort, men,
då detta skall ske, är det efter min uppfattning både enklare och
rättvisare, att detta sker utan att förändra den grund, som är
lagd i Riksdagsordningen, utan endast genom att sätta en högre
folkmängdssiffra såsom betingande rätt att välja representant. Om
t. ex. för val till Första Kammaren bestämdes, att eu ledamot skulle
väljas för 40,000, i stället för att nu föreskrifves 30,000 personer,
och för städerna t. ex. i stället för 10,000 skulle till Andra Kam¬
maren väljas en för 15,000 personer, eller andra efter behofvet läm¬
pade siffror valdes, skulle antalet lätt kunna reduceras så långt som
man vill, och uppkommande missförhållanden lättare af sig sjelfva
utjemnas, än det kan ske genom administrativa åtgärder, hvarigenom
en större folkmängd än förut skulle passas in i eu eller flera val¬
kretsar. Jag tror, att man i England många gånger haft svårigheter
i detta fall vid ändringar i valdistrikten.»
Här hafva vi efter mitt förmenande uttalat den enda rätta grund¬
satsen, om och när en ändring behöfves uti förevarande hänseende.
Jag får för öfrigt blott tillägga, att den ökning, som skett i
landsortsrepreseutanternas antal, hufvudsakligen föranledts af dom¬
sagornas delning, hvarigenom i stället för en representant man er¬
hållit två, men att å andra sidan i stället för att vid första val¬
tillfället 1866 funnos 35 domsagor, som valde 2 representanter, finnas
för närvarande blott 20. Och fortfar folkminskningen å landsbyg-
Andra Kammarens Prof. 1884. N:o 48. 2
Ji:o 48.
18
Tigdagen den fi Maj. e. m.
Om ändring
af 13 §
Rihsdags-
ordningen.
(Forts.)
den som hittills, kommer antalet af sådana valkretsar att än ytter¬
ligare sjunka.
Dessa äro de skäl, som bestämt mig för att rösta mot motionä¬
rens förslag. Då man icke velat följa den grundsats, som uttalats
af riksdagsordningens författare Friherre De Geer, tror jag ej det
kan vara klokt att genom ett antagande af den nu förevarande
motionen på förhand uttala, huru man vill hafva det; jag tror för
min del, att vi för närvarande icke hafva annat att göra än att
bifalla Utskottets förslag, hvarom jag alltså anhåller.
Herr Wa Genius: Såsom det synes af Utskottets betänkande,
har jag ej kunnat förena mig i det slut, hvartill Utskottet kommit,
emedan jag finner det högst betänkligt att städernas representanter i
denna Kammare år från år växa i förhållande till landets. Jag är
visserligen med om att en viss folkmängd ssiffra lägges till grund för
valet af representanter så väl i städerna som på landsbygden, men
endast under det vilkor, att folkmängdssiffran sättes lika för stad
och land; i annat fall kan jag ej gå in derpå. Om det åter skall
förhålla sig så, att städerna skola blifva något mera representerade
inom Kammaren i förhållande till sin folkmängd än landsbygden, så
bör detta ske efter en viss proportion mellan stad och land, såsom
motionären föreslagit. Ty om man antager en bestämd folkmängds-
siffra såsom grund för valen, t. ex. hälften så många för städerna
som för landet, såsom nu är förhållandet, eller två tredjedelar så
många för städerna som för landet, så kommer ovilkorligen i en
framtid samma olägenheter, som nu äro för handen, att göra sig gäl¬
lande. Det är med anledning deraf, som jag är temligen tillfreds-
stäld med motionärens förslag för närvarande, emedan jag tror att
intet bättre kan fås, enär städerna göra anspråk på att allt starkare
blifva representerade än landsbygden, och för närvarande likställig¬
het i detta afseende ej lärer kunna genomdrifvas. Jag vill emeller¬
tid fästa uppmärksamheten på att antalet af städernas representanter
inom hela riksdagen, i Första och Andra kammaren, är ganska
stort. I Första kammaren finnas G6 representanter från städerna och
deraf 35 från Stockholm. Detta är en sak att tänka på. Det be-
höfves icke mycket lång tid, förrän stadsrepresentanternas antal äfven
i Andra Kammaren växt så, att de tillsammans med Första Kamma¬
rens representanter skola öfverflygla Riksdagen, hvilket skulle vara
mycket menligt, ty det finnes många tvisteämnen mellan stad och
land, som här utkämpas och som måste lösas på ett för landet och
städerna tillfredsställande sätt, innan denna öfvermakt inträder.
Sedan må det vara huru som helst, då intressena äro lika. Men
skulle det i en framtid gå derhän, att stadsrepresentanterna göra sin
vilja i alla delar gällande, skulle sådant för landet och riket blifva
högst menligt.
Med anledning af hvad jag sålunda yttrat yrkar jag bifall till
motionen och afslag å Utskottets hemställan.
Härmed var öfverläggningen slutad, flen- Talmannen framstälde
propositioner dels på bifall till Utskottets hemställan och dels på af-
Tisdagen den 6 Maj, e. m.
10 N:o 48.
slag å densamma och bifall i stället till Herr N. Peterssons i ämnet
väckta motion; och fann Herr Talmannen den senare propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad. Votering blef likväl begärd, i
följd hvaraf nu uppsattes, justerades och anslogs en så lydande om¬
rösta ingsproposition :
Den, som med utslag å hvad Konstitutions-Utskottet hemstält i
Utlåtandet N:o 10, vill bifalla Herr Hils Peterssons i ämnet väckta
motion, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, har Kammaren bifallit Koustitutions-Utskottets före¬
varande hemställan.
Omröstningen utföll med 82 Ja mot 56 Nej; och hade Kammaren
alltså, med utslag å Utskottets hemställan, bifallit berörda i ämnet
väckta motion.
§ 5.
Föredrogs Koustitutions-Utskottets Utlåtande N:o 11, i anledning
af väckt motion om ändring i §§ 1, 6 och 13 Riksdagsordningen.
I detta Utlåtande hemstälde Utskottet, att en af Herr A. O.
Wallenberg väckt motion, i syfte att antalet ledamöter i hvardera
af Riksdagens Kamrar eu gång för alla bestämdes till en viss siffra,
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Såsom reservanter emot denna Utskottets hemställan hade låtit
anteckna sig Herrar J. Rundbäck, S. F. Norén, Sam. Johnson och
J. Andersson i Häckenäs.
Efter föredragning af ärendet anförde:
Herr J. Rundbäck: Jag vill endast nämna, att anledningarna,
hvarför jag reserverat mig mot detta Utskottsbetänkande, äro de¬
samma som jag redan antydt vid behandlingen af det föregående
betänkandet, och yrkar här som der bifall till Utskottets förslag.
Vidare anfördes icke. Utskottets hemställan bifölls.
§ 6.
Likaledes biföllos, efter skedd föredragning, hvart efter annat af
Koustitutions-Utskottets nedannämnda Utlåtanden:
N:o 12, i anledning af väckt motion om ändring af 72 § Rege¬
ringsformen ;
Om ändring
af U §
Riksdags¬
ordningen.
(Forts.)
K:o 48.
20
tisdagen den 6 Maj, e. ili.
N:o 13, i anledning af väckt motion om ändring af 71 § Riks¬
dagsordningen ock
N:o 14: i anledning af Kong!. Maj:ts proposition om ändring i
72 § Riksdagsordningen.
§ 7-
Föredrogs ock bifölls Sammansatta Banko- ock Lag-Utskottets
Utlåtande N:o 1, i anledning af väckt motion om ändring af § 4 i
lagen för Rikets Ständers Bank den 1 Mars 1830.
§ 8.
Härefter förekom till bekandling samma Utskotts Utlåtande N:o
2, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t, med
ankållan att oktroj kädanefter icke må lemnas enskilda sedelut-
gifvande banker.
Utskottet hemstälde, att hvad i berörda, af Herr J. Pettersson i
Alfvesta afgifna motion föreslagits, för närvarande icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Etter föredragning häraf anförde motionären:
Herr J. Pettersson: Denna min förevarande motion kar, med
erkännande af dess innehåll, blifvit afslagen af Kammarens Samman¬
satta Bank- och Lag-Utskott endast på den grund att Kongl. Maj:t
nedsatt en komité för att utarbeta ett lagförslag rörande bankväsendet.
Detta anser jag för min del dock vara ett skäl mera, än om Kongl.
Maj:t icke nedsatt-denna komité, för att mitt yrkande genom en
skrifvelse borde komma till Kongl. Maj:ts kännedom, då han kunde
deraf närmare finna hvad Andra Kammarens önskan är i detta fall.
Jag yrkar derför afslag å Utskottets hemställan ock bifall till min motion.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll Utskottets hemställan.
§ 9.
Föredrogs och bifölls Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56, i an¬
ledning af väckt motion om antagande af en lag om tillämpning å
Nora—Ervalla jernväg af bestämmelserna i förordningen den 15 Ok¬
tober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, in¬
teckning och utmätning af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af
jernväg under konkurs.
§ 10.
Om skrifvelse Vid föredragning härefter af Andra Kammarens Tredje Tillfälliga
VnL rZ‘9l',i Skotts Utlåtande, N:o 4 (i Samlingen N:o 21), med hemställan att
undersökning™ a* Herr M. Dalin väckt motion om skrifvelse till Kong!. Maj:t
för genom- rörande undersökning för genomgräfning af Skanörs ljung icke måtte
gräfvande afvinna Riksdagens bifall, begärdes ordet af motionären
Skanörs ljung.
Tisdagen den 6 Maj. e. m.
21
i\:o 48.
Herr Dalin, som anförde: Herr Talman! Mine Herrar! Det är icke Om skrift) As»
för att hålla något s. k. liktal öfver min motion,som jag begärde ordet, tiU Kon,Jl-
ty jag är fullt öfvertygad om, att densamma i sig innebär ett lifsfrö underökning
som gör att, äfven om den nu afslås, den kommer igen, till dess för Oenom-
den sak den innehåller blifver realiserad. Men det är för att före- gräfvande af
taga, så att säga, en liten vidräkning med Utskottets motivering,Skanörs ljung.
som jag begärde ordet. (Forts.)
Utskottet söker nemligen, snart sagdt, ängsligt hopa alla möj¬
liga och omöjliga skäl för att nedgöra motionen, men tänker icke
på att detsamma derunder gör sig skyldigt till motsägelse mot sig
sjelft. För att tillintetgöra eller förringa de förmåner af den ifråga¬
satta anläggningen, jag i min motion påpekat, går Utskottet ombord
i Helsingör, passerar genom Drogden och styr derefter rakt ned på
Falsterbo fyr. Men antingen måste den farkost Utskottet begagnat
hafva flutit bra lätt, eller också har den styrman eller jungman, som
man också skulle kunna kalla honom, hvilken navigerat farkosten,
gjort detta på ett sådant sätt, att Utskottet under färden genom
Drogden endast observerat de grund, som ligga på sidorna, men
lemnat alldeles obemärkt det kalkgrund, som ligger midt i Drogden
på 12 fots djup. Emellertid anländer Utskottet lyckligt och väl till
vederbörligt ställe. Nästa utflykt göres för att undersöka Flintrännan
å nyo från Helsingör. Hvarför icke lika gerna från Helsingborg?
Ty den segelled Utskottet då haft att passera är också nästan linie-
rak — och Utskottet hade då undvikit den krok som uppkommer,
när man utgår från Helsingör för att passera Flintrännan. Emeller¬
tid måtte Utskottets farkost hafva intagit allt för stark barlast, ty
när den kommer in i Flintrännan, stöter den öfver allt på grund,
och den skicklige navigatörn råkar ut för mer än ett af sina för¬
hatliga drifgarn. Utskottet har emellertid lyckats komma fram till
norra ändan af kanalen, och der lemnar jag det,- medan jag syssel¬
sätter mig litet med Flintrännan. Om man kastar en blick på topo¬
grafiska corpsens senaste karta, ser man genast att Flintrännan är
mellan 3 å 4 gånger bredare än Drogden. Afståndet mellan de i
Flintrännan befintliga grund är större än Drogdens smalaste del.
Att Flintrännan för närvarande är något svår att passera, toranledes,
dels af den ännu icke fullständiga utprickningen, dels deraf att
söder ifrån kommande fartyg, som hålla kurs på Drogdens fyrskepp
och som vid stark nordvestvind icke kunna passera Drogden, nödgas
med sina danska lotsar, som må hända icke äro fullt kännare af far¬
vattnet, kryssa fram under storm i ett mindre navigeradt Imf. Svenska
lotsar hafva naturligtvis rättighet att lotsa i Flintrännan, men danska
lotskuttrar ligga merendels och passa på vid Falsterbo, och då seg¬
lare vanligtvis taga kosan genom Drogden och således endast
danskar ega rätt att långlotsa, hela vägen upp till Helsingör, blir
följden den att fartygen föredraga att taga dansk lots. Hvad drif-
garnsfisket beträffar, så är det ju tydligt att det icke kan försiggå i
den utprickade segelleden, utan bedrifves detta innanför densamma
eller vid danska sidan. Vi hafva ju för icke länge sedan hört, att
danska regeringen begärt och danska riksdagen beviljat anslag till
utrustande af eu kanonbåt, som skulle hålla svenska fiskare borta
N:o 48.
22
Tisdagen den 6 Maj, e. in.
Om skrifvelse från hvad danskarne anse för sitt farvatten. Jag vill ingalunda
Ma'1 t niiWe^'an(^ia danskarne derför. Tvärt om; det visar ju att dessa våra
undersökning förstå att tillgodose sig och sina intressen på ett sätt som
för genom- vi höra taga till föredöme. — Emellertid lemnade jag Utskottet i norra
gräfvande a/ändan af kanalen att i dervarande hamn intaga proviant m. in. Ut-
skanors skottet tror sig icke kunna passera kanalen med mer än 4 knops
(Forts.) fart. ^ Utskottet lär helt säkert hafva gjort detta rön på Göta kanal, ty
der får man icke gå med större fart, nota bene, så vida icke kanalens
sidor äro af sten, ty då får man gå så fort man kan.
Nu är emellertid förhållandet, att Göta kanal har ett djup af
endast 10 fot och eu bredd af 75 till 100 fot. Den af mig föreslagna
kanalen skulle hafva ett djup af 21 fot och en bredd af 300 fot i
bottnen och efter 1,5 på 100 omkring 360 fot i vattenytan. Den
skulle utgöra ungefär två tredjedels mij, hvaraf */f blefve försedd
med stenarmar (omkring tre tusen fot i Östersjön och aderton tusen
fot i Höllviken). Kanalen skulle sträcka sig mellan 24 fotslinien i
Kämpingebugten och 21 fotslinien i Höllviken och så nära in på
Kämpingerefven att hela den djupa, från ref fria, bugten läge venster
till för en seglare, som kommer genom kanalen från Öresund. I
dessa V, af kanalen kunna ångbåtar gå med hvilken fart som helst.
Hamnar, hvarest fartygen kunna fournera och kola och så vidare,
har Utskottet sjelf stält om med, så att kanalen endast behöfver be¬
gagnas för genomfart. Att man icke kan segla med mer än 4 knops
fart i farvatten, der fartyg ligga och lossa och lasta, är ju klart,
men der detta icke är förhållandet och der ej heller någon utskölj¬
ning kan ske, hindrar naturligtvis ingenting fartygen från att segla
hastigare, ty sqvalpet i kanalen kan naturligtvis icke jemföras med
de väldiga vågor, som ofta gå i öppna sjön. Utskottet säger att
under gynsamma vindförhållanden skulle man kunna med fördel be¬
gagna sig af kanalen för segelfartyg, men ej eljest. Men just under
gynsamma vindförhållanden torde fartygen kunna lika val gå den
yttre vägen, och det är just vid motvind och motström, som kanalen
skulle vara af behof för segelfartygen. Härom säger Major Kernmer:
»Fördelame för segelfartyg äro oberäkneliga; ty det har ganska ofta
liändt, att en hel segelflotta af hundratals fartyg under flera veckors
tid nödgats af motiga vind- och strömförhållanden ligga förankrade
i Höllviken, innan inseglingen till Östersjön varit möjlig. Med hjelp
af bogserare. borde deremot kanalen kunna passeras på högst en
timmas tid äfven om vind och ström verka kårdt emot.»
Förhållandet är för närvarande det att när, för norr ifrån kom¬
mande fartyg, vind och ström gå emot, så, för att undvika Falsterbo
ref, lägga fartygen sig i Höllviken, der de komma i lä för sydost¬
vinden och der fartygen få ligga ligga till dess de utan risk kunna gå
ut. Just dessa fartyg ..skulle hafva stort gagn af att kunna genom
kanalen utkomma i Östersjön utan att passera Falsterbo ref. Ut¬
skottet anmärker vidare att kanalen är omgilVen af för låga stränder,
så att dess passerande i händelse af storm skulle vara förenad med
svårigheter. Men stränderna äro dock i och för sig omkring 7 fot
höga och skulle åtminstone öfver näset kunna betydligt förhöjas.
Tisdagen den 6 Maj, e. m.
23
N:o 48.
För öfrigt torde det ligga i sakens natur att några skyhöga vågor Om
icke kunna komma att uppröras i kanalen. rörande
Ytterligare invänder Utskottet, åt t när fartygenåkomma till södra undersökning
ändan af kanalen, löpa de fara att drifva på refven i Kämpinge- för genom-
bugten. Men dessa ref ligga på höger hand, om man seglar norr- gräfvande af
ifrån; och lägges, såsom föreslaget är, kanalen inom refven, så blir ‘
hela Kämpingebugten, när man, tretusen fot till sjös och på 24 lots
djup, lemna!- kanalen, fri från grund på venstra sidan. Och bär är
bugten redan två å tre gånger så bred som Drogden och vidgar sig
alltjemt. , .
Men, säger man, nu mera är det icke så farligt att gå utom
refven, ty fyrväsendet är mera utveckladt. Ja, men, mina herrar,
Falsterbo fyr är ingen årsunge. Skälet, hvarföre icke nu för tiden
så många strandningar ske, är helt enkelt det, att segelfartygen, var¬
nade af föregående olyckor, föredraga att, vid motiga vind- och ström¬
förhållanden, ligga still i Höllviken, tills vädret, som man säger,
blir bättre. Men huruvida detta stillaliggande är i sjöfartens intresse
vill jag lemna åt herrar skeppsredare att bedöma. Kunde ett segel¬
fartyg t. ex. från Norrland göra i stället ännu eu sommartur, vore
väl detta en vinst värd att beakta.
Beträffande sjelfva kanalen säger man att den är omöjlig att
gräfva, emedan jorden till sin beskaffenhet består åt sand och boit-
förandet deraf blir svårt.
Detta har sig alldeles icke svårt, men inte skall man rulla upp
den på rullbår utan muddra upp den och sedan försänka den på
Kämpingerefven. Major Remmer föreslår också att allt, utom hvad
som ligger öfver vattenytan, bör muddras upp; och vid Panama be¬
gagnar man ett slags nya jordgräfvare, som göra arbetet ofantligt
billigare. L ,
Så säger Utskottet att sandlagren utgöras af s. k. flytsand. Detta
är eu komplett anka. Faktum är att marken består af grofkornig
qvarts blandad med kiselstenar. Vore för öfrigt sanden flytsand, så
skulle de större stenar, som ligga i bugterna, snart hafva försvunnit
genom sanden, men de ligga qvar sedan årtusenden. Det skulle
vidare nästan varit omöjligt att här gräfva brunnar, men det låter
sig också göra. ,
Utskottet bär i sin äflan efter skäl äfven framhållit, »att dä den
nya kanalen kommer att afbryta landsvägsförbindelsen mellan Skanor
och Falsterbo samt det öfriga Skåne, skall den ock nödga till an¬
litande af färja till landsväga resandes och forors transporterande
tvärs öfver vattenvägen, hvilken färja (enligt Utskottets uppfattning)
åter tydligen bör bekostas af kanalbyggnadens egare och sålunda
okär den årliga utgiftsstaten för den föreslagne segelleden.» Om
Utskottet gjort såsom jag bedt om (nemligen tryckt.Major Remmers
utlåtande), hade Kammaren kunnat få reda på verkliga förhållandet.
Utskottet sade emellertid att min begäran, om den efterkommes,
skulle lända till motionens nackdel, hvarpå jag- anmärkte att, om sä
vore, det ju vore skäl för Utskottet att låta trycka utlåtandet, hvar-
igenom det så mycket lättare skulle kunna slå i hjel motionen. Men
Utskottet gjorde det icke, utan har endast lösryckt ur sitt samman-
N:o 48.
21
Tisdagen den 6 Maj, e. ra.
°mkfVeiSe^nS vissa bitar af detsamma. Major Remmer säger nemligen: »Sam-
Maj:t rörande fiirdseh1 med hela verlden (genom kanalen) uppvägde under sådana
undersökning toriiåUanaen naturligtvis mer än mångdubbelt olägenheten af att nödgas
för genom- anlita färja för landsväga resandes och forors transporterande tvärs
gräfvande af öfver vattenvägen.»
S'l\,Vidare Ȋg?1. Utskottet att det vore att befara, att i dessahamn-
^ } bassinerna kollissioner mellan de talrika fartygen ofta skulle kunna
ega ruin. Det förefaller mig besynnerligt att, så snart det gäller
något för att förringa motionens syftemål, så får Utskottet knappast
ett enda fartyg genom kanalen; men då det blir fråga om kostna¬
derna, då blir fartygen, som komma att passera densamma, så talrika
af .d5 komma i kollision med hvarandra. Detta synes mig icke
stå i fullt sammanhang. ö
Derefter kommer Utskottet till frågan om lotsning^, och jag
ber Kammaren om ursäkt derför att jag nödgas uppehålla mig litet
dei vid, men utskotter säger helt naivt, att det endast vore på s. k.
langlotsning som de svenska lotsarne skulle kunna förtjena något i
detta fall. Jag brukar sällan begagna latin, men här kan jag icke
underlåta att utropa: risum teneatis amici!
Endust långlotsning! Ja, det är som dansken säger »net opp
de hem», iå våra svenska lotsar endast lotsa halfva antalet af de
fartyg, som passera sundet från Helsingborg till Falsterbo, så blefve
deraf sannerligen en ganska vacker inkomst. Utskottet säger vidare
att den danske lotsen kommer att lotsa ända till kanalens norra
mynning Jag vill häremot anmärka att det, enligt ^fördraget,
icke ar tillåtet för danska lotsar att lotsa in i svenska hamnar, så¬
ledes icke heller till kanalhamnarne. Ställningen före lotskri°'et
visade för (ifrigt, att danska lotsarne icke ens förmådde täfla med
de svenska i sjelfva Drogden.
Jag skall nu öfvergå till eu annan sida af saken. Det gläder
mig ja, det ej mindre öfverraskar mig, att en så stor och föster-
fandsk tanke föresväfva! Utskottet som den på en blifvande stor
stad invid kanalen. i
i ,n™,e h1ci',rai'' ^lai Pa yttersta delen af den Skandinaviska
hal fou der handelsflottorna från Amerika och Vestra Europa, så att
saga, korsa östersjöländerna och der följaktligen verldshandel pul-
hanclelsstad^ V*SSt’ °m nd§'onstädes; ett lämpligt läge för eu stor
Köpenhamn ligger på en ö föga större än Gotland och eger
således intet uppland. Staden vid kanalen skulle deremot hafva
bakom sig hela den Skandinaviska hallon, och då helt naturligt
rörelsen dragés mot. söder åt mellersta Europa, så skulle här blifva
en naturlig uppsamlings- och exportplats för ofvanför liggande land.
Den stund ar må hända icke långt aflägsen, då Tyskland i likhet
med England behöfver importera landtmannaprodukter m. m., som
vårt land bär att erbjuda. Då kan den motion, som af Herr Grefve
Sparre blifvit väckt angående ångfärjeförbindelse med utlandet och
!al Stats-Utskottet tillstyrkt som Riksdagen utan diskussion
bifallit, få en ännu större praktisk betydelse. Stats-Utskottet säger
i sm motivenng att det tänkt sig en framtida förbindelse ej blott
N:o 48.
Tisdagen den 6 Maj. e. m.
med Danmark utan äfven öfver Serla ml och Falster via Gedtserodde Om skrifvelse
till Rostocks hamn Warnemiinde. Kan en ångfärja gå öfver Öster- tiU Kon9l-
sjön bär, så bör den äfven kunna gå emellan kanalen och Riigen,
våglängden öfver sjön endast skiljer på ungefär eu timme, under genom-9
det svenska banvagnslaster i senare fallet skulle slippa att begagna gräfvande af
danska färjor och jernvägar. Jag medger att det är cn tanke långts*anÄ,'ä liuns-
in i framtiden, men då Riksdagen accepterat den, anser jag att (Forts-)
Riksdagen i konseqvens härmed äfven bör acceptera den, som min
motion innebär. Jag har icke begärt något anslag för undersök¬
ningen, då jag bär samma uppfattning som Stats-Utskottet uttalat
om Grefve Sparres motion, nemligen »att Kong!. Maj:t icke lär sakna
medel för sådana ändamål.»
Jag vill äfven påminna Kammaren om, att Gustaf Wasa icke
hade befriat Sverige i och med Kristians och munkarnes fördrifvande.
Först sedan han befriat sitt land från Lubecks merkantila öfvervälde,
var frigörelsen fullständig. Köpenhamn är ett Liibech, hvarunder
en väsentlig del af södra Sverige i vissa fäll är beroende.
Utskottet framhåller äfven att, om saken bär så stor betydelse,
borde orten åstadkomma undersökningen. Derpå vill jag svara: att
företaget är lika litet ett lokalintresse som t. ex. Göta kanal eller
Ljile—Ofotens-banan kan sägas vara det. Liksom man genom den
sistnämnde (i fall den kommer till stånd) skall bryta bygd i en trakt,
som hittills, snart sagdt, endast till namnet tillhört fäderneslandet, så
skall äfven den af mig föreslagna kanalen i sin mån bidraga »att
inom Sveriges gräns eröfra Finland åter». Jag både så när glömt
proviantfartyget i Flintrännan. Jag vill endast erinra om svårig¬
heten för, ofta tungt lastade, fartyg att i öppen sjö, i synnerhet vid
stark sjögång, lägga ombord med hvarandra, hvarförutom ett fartyg
naturligtvis icke kan tänkas hafva till hands allt, hvad förbifarande
seglare äro i behof af.
Hvad kostnaden för företaget angår, så kan jag naturligtvis
lika litet yttra mig om den som Utskottet hade bort göra, då
det är just genom undersökningen som kännedom derom skulle vin¬
nas. Emellertid yrkar jag afslag på Utskottets förslag och bifall till
min motion.
Herr Ljungman: Jag vill icke besvära Kammaren med att
åhöra något långt tal, utan skall endast med några ord besvara den
siste talarens anmärkningar. Ingen kan skada hans sak mer än
lian sjelf gjort det genom att hålla ett sådant anförande, som vi
nyss lått höra, hvarigenom han till Kammarens protokoll lemnat ett
yttrande, som åtminstone mångfaldiga gånger mer än Utskottets be¬
tänkande länder hans motion till men.
Utskottet har icke i sitt betänkande infört Majoren Remmers
i ärendet afgifna och genom motionären Utskottet meddelade ut¬
låtande, emedan Utskottet ansett utlåtandet vara komprometterande
för dess författare. Den del af detsamma, som kunde anses vara af
något värde, den har blifvit i betänkandet införd, men deremot ej
de i utlåtandet förekommande nakna utropen om sakens förträfflig¬
het, hvarmed man borde kunnat vänta att framkomma, till dess frå-
iS’:o 48. 26 .Tisdagen den 6 Maj, e. in.
Om skrifvelse gall blifvit utredd och mall säkert visste, hvad betydelse de kunde
till Kongl. komma att hafva. Af en fackman bör man kunna fordra att siffror
Maja rörande^ anf^ras ej blott lofprisande, men saken alls intet upp-
öTJenom9 lysande utrop. Afståiulet från Malmö till Eugen skulle genom kanalen
gräfvande af förkortas blott 32/3 minuter. Sålunda skulle ju hela vinsten vara
Skanörs b'«»izd)lott en bagatell. De ångfartyg, som skulle gå genom kanalen, vill
(Forts.) motionären låta gå derigenom med full fart. Det är emellertid icke
möjligt, att fartyg kunna få gå med sådan fart genom kanaler i
andra fall, än då kanalen för ögonblicket icke är besökt af några
andra fartyg. I Göteborgs hamn, som dock är flera gånger bredare
än motionärens föreslagna kanal, får t. ex. intet fartyg gå med större
hastighet än 4 knop.
Jag hemställer då, om det skulle vara möjligt att i detta fall
kunna göra ett undantag från en snart sagdt allmän regel. Ingenstädes
få fartyg gå fortare, så vida icke hamnen är tom på fartyg.
För den lilla fördel, som möjligen skulle vinnas genom att
bygga ifrågavarande kanal, skulle man således kasta ut flera millio¬
ner. Eu ingeniör bär sålunda för mig uppgifvit kostnaden till It*
till 12 millioner kronor. En annan ingeniör har beräknat den till
4 till 5 millioner kronor, fast då utan våtdockor och hamnar, Indika
naturligen betydligt öka kostnaden.
Det torde för öfrig! hafva varit på sin plats, att den ort, för¬
slaget närmast rör, låtit utreda noggrant, Indika fördelar denna kanal¬
anläggning skulle medföra, samt att man låtit sakkunnige personel-
i mer detaljerad form yttra sig deröfver, innan man besvärat Riks-
dagen; ty kan man vill med fog begära, att Riksdagen skall ingå
till Kongl. Maj:t med en skrifvelse angående ett förhållande, som
ännu är så outredd och som i så öfvervägande grad är af blott lokal
betydelse för en mycket liten del af landet? Inom Bohus län hafva
sålunda landsting 'och hushållningssällskap låtit föranstalta förbere¬
dande utförliga undersökningar angående dylika större kanalanlägg¬
ningar och hvarför skulle icke äfven landsting eller hushållnings¬
sällskap i Malmöhus län kunna låta verkställa undersökning i ifråga¬
varande hänseende?
Då icke Riksdagens Utskott bär i Sverige, i likhet med hvad i
England eger rum, har rätt att resa till ort och ställe och taga reda
på förhållandena, så kan man väl icke billigtvis begära, att Utskottet
skall ega noggrann kännedom om alla lokala detaljer, som kunna
förekomma i fråga om denna kanal.
Hvad åter vidkommer den vigt och betydelse, kanalen skulle
hafva för samfärdseln sjöledes mellan Sundet och Östersjön, befinner
jag mig- i mycken ovisshet, om den just är det som för denna sam¬
färdsels främjande beliöfves; ty mig åtminstone hafva sakkunnige
personer, med Indika jag talat derom, sagt, att hvad som behöfdes,
först och främst vore en god hamn i denna trakt, ty en tillräckligt
rymlig och djup hamn nere vid Skanör skulle blifva ofantligt besökt.
Utskottet liar emellertid, som sagdt, icke kunnat bedöma alla dessa
olika förhållanden och bär för den skull nödgats yrka utslag å denna
otillräckligt motiverade motion. Herr Dalin har sökt att vederlägga
hvad Utskottet i sitt betänkande anfört, genom att vanställa det-
27
Nio 48.
Tisdagen den 6 Maj, e. m.
samma. Detta synes mig emellertid vara ett sätt att vederlägga,
som mest skadar äfven en eljest god sak.
Jag yrkar bifall till Utskottets hemställan.
Härmed var öfverläggningen slutad. Efter af Herr Talmannen
gifna propositioner å de gjorda yrkandena biföll Kammaren Utskottets
hemställan.
§ 11-
Till handläggning företogs vidare Andra Kammarens Andra
Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 10 (i samlingen N:o 22), i anled¬
ning åt Friherre A. E.. Nordenskiölds motion om skrifvelse till
Kong!. Maj:t angående vilkoren för uppsättande af enskilda telefon¬
ledningar.
Uti berörda motion var föreslaget, att Riksdagen ville ingå till
Kong! Maj:t med anhållan, det Kong! Maj:t måtte vidtaga sådana
förändringar i förordningen den 20 April 1883, att de deri stadgade
hinder, svårigheter och omgångar för anläggande af telefoner måtte
så mycket som möjligt undanrödjas, på det att omfattande telefon¬
förbindelser må kunna utveckla sig till fromma för landets handel
och industri; och hade med anledning häraf Utskottet hemstält, att
Andra Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen skulle uti skifvelse till Kong!. Maj:t anhålla, att
vid pröfning jemlikt förordningen af den 20 April 1883 af ansökan
om tillstånd att anlägga telefonledning Kong!. Maj:t täcktes fästa
hufvudsakligt afseende på befordrandet af denna nyttiga uppfinnings
utbredande på billigaste vilkor.
Efter uppläsande af denna Utskottets hemställan anförde:
Herr friherre Nordenskiöld: Jag vill till eu början inskränka
nng till att yrka bifall till Utskottets förslag, dock med den obetyd-
liga^ redaktionsförändring, att i stället för »förordningen af den 20
April 1883» sättes »förordningen den 20 April 1883.» Denna för¬
ändring föranledes deraf, att Första Kammaren nyligen fattat beslut
att godkänna ett skrifyelseförslag fullkomligt i enlighet med det nu
ifrågavarande med endast det undantag, att detta lilla uttryck: »af»
icke står i Första Kammarens beslut.
Herr Ljungman: Ehuru Utskottet icke obetydligt reducerat den
i motionen gjorda framställningen, så innebär dock äfven Utskottets
hemställan ett klander mot regeringen. Under sådana förhållanden
torde det fä anses hafva varit på sin plats att Utskottet ådagalagt
den lulla befogenheten af detta klander, och detta så mycket ‘hellre
som Utskottet nödgats medgifva, att friheten att anlägga enskilda
telefonledningar här i Sverige är större än i de öfriga europeiska
Angående
vilkoren för
uppsättande
af enskilda
telefonled¬
ningar.
N:o 48.
28
Tisdagen den 6 Maj, e. m.
Angående
villtoren för
uppsättande
af enskilda
telefonled¬
ningar.
(Forts.)
länderna. Telefonledningar kunna nemligen anläggas i städerna af
enskilde utan något det ringaste hinder från statens sida. Man kan
der således fritt och oberoende af så.väl Kongl. Maj:t som Telegraf¬
styrelsen anlägga telefonledningar. Äfven på landet är större frihet
medgifven för telefonledningars anläggande än i andra länder.
Jag kan icke heller finna några så synnerligen starka skäl till
klander derför, att ansökningar om rätt till telefonledningars upp¬
rättande afslagits, när telefonledningarne ansetts kunna blifva af
ytterst menlig beskaffenhet för telegrafverket, då ett faktum är, att
endast en ringa del af dylika ansökningar icke vunnit afseende.
Hvad åter vidkommer Utskottets klander i anledning af Telegraf¬
styrelsens förmenta ogenhet emot att träda i förbindelse med enskilda
telefonledningar, kunde detta förhållande möjligen motivera en hem¬
ställan till regeringen, att bemälda styrelse måtte tillförbindas att
inleda dylik förbindelse med enskilda telefonledningar, men svårligen
leda till det slut, hvartill Utskottet kommit. Då nu, såsom bekant
är, telefonledningar kunna anläggas på en sträcka af intill tio mils
längd och vi veta huru raskt telefonväsendet utvecklas och förbättras,
så kunna vi finna, att de redan nu utöfva samt hädanefter måste i
allt högre grad åstadkomma en stark konkurrens med statstelegrafen.
Utskottet har äfven uppfattat betydelsen af denna konkurrens, i det
Utskottet säger, att denna icke kan leda till annat än att telegraf¬
verket kan slippa undan åtskilliga förlustbringande telegraflinier.
Vore konkurrensen i verkligheten icke farligare i detta afseende, då
kunde Utskottet hafva rätt i sitt påstående, men enligt min tanke
är det icke dessa förlustbringande luder, som telegrafverket slipper
undan genom konkurrensen, utan det är just åtskilliga af de mest
gifvande linierim, som förlora sin betydelse och en stor del af de
inkomster, som från dem nu tillflyta telegrafverket.
Det synes mig hafva varit skäl för att Utskottet, med anledning
af Herr Finansministerns yttrande vid remissen af motionen, upptagit
till öfvervägande statens intressen gent emot de enskildes och, såvidt
möjligt varit, sökt utreda förhållandena i detta afseende. Nu har
Utskottet deremot antagit såsom ett axiom, att staten skall vika för
den enskilde. För min del kan jag icke anse detta Utskottets an¬
tagande vara berättigadt. Det förefaller mig vara klart att, om
Kammaren bifaller Utskottets förslag, detta i sjelfva verket skulle
innebära ett löfte om att Kammaren är beredd att, när telegraf¬
verkets inkomster nedgått till följd af konkurrensen med de enskilda
telefonledningarne, tillskjuta erforderliga medel för telegrafverkets
uppehållande och behöfiiga utveckling medels nya liniers anläggning.
Ty, såsom bekant är, finnes det endast ett fåtal telegrafstationer,
som bära sig. Största delen af dem gå deremot med förlust. De
mera gifvande stationerna måste bära utgifterna för de mindre gif¬
vande, och minskas inkomsterna för de förra, så finnes ju intet håll
inom telegrafverket sjelft, hvarifrån medel till fyllande af bristen
kunna tagas.
De telefonledningar, hvarom nu är fråga, afse längre ledningar
på landsbygden. Ty telefonanläggning inom städer och köpingar är
fri, såsom jag redan nämnt, och för rätten att å enskild mark på
Tisdagen den 6 Maj, e. ni. 29 N:o 48»
landsbygden anlägga telefonledning beliöfves icke någon koncession. Angående
För min del vågar jag påstå, att denna fråga hufvudsakligen afservilkoren för
att tillgodose de förmögnares intressen, ty hufvudsakligen endast vl>Psatt^e
godsägare, . bruksegare och handlande hafva råd till att skaffa sig telefonied-
telefonledningar å landsbygden. Utskottet yttrar visserligen i sitt ningar.
betänkande följande: (Forts.)
»Ett telefonnät blir nemligen först då af något egentligt värde,
då det möjliggör korrespondens emellan många delegare inom det
område, som nätet lämpligen kan betjena, hvilket ock är ett vilkor
för att kostnaden för hvar och en kan blifva så måttlig, att äfven
den mindre näringsidkaren kan finna det med sin fördel förenligt
att begagna nätet.»
Men detta yttrande afser otvifvelaktigt städerna och dem liknande
tätt bebyggda platser. Den tid torde väl vara temligen långt aflägsen,
då »mindre näringsidkare» på landet, såsom t. ex. en sockenskräddare
eller sockenskomakare, kan hafva råd att skaffa sig telefonledning-
till sina kunder, så att derom kan ej nu vara något skäl att tala.
För min del skulle jag derför hellre sett, att Utskottet föreslagit eu
hemställan till Kongl. Maj:t att icke bifalla koncessioner å telefon-
anläggningar, med mindre än att de bolag, åt hvilka sådana kon¬
cessioner meddelades, skulle vara skyldiga att hålla stationer öppna
för allmänheten mot en viss af Kongl. Maj:t faststäld billig taxa.
Men såsom Utskottets förslag nu föreligger, blir telefonanläggningen
lätt ett slags, monopol för den, som har råd att skaffa sig en sådan
förmån. Motionärerna och Utskottet hafva, synes det mig, alldeles
för ensidigt behandlat frågan och fäst sig endast vid att gynna den
förmögnare näringsidkaren och tillgodose hans intressen, ehuru, märk¬
ligt nog, så väl motionärerna som Utskottet talat om den allmänna
hushållningens intresse. Hade deremot afseende gjorts äfven å statens
och det stora, flertalets intressen och hade förslaget afsett att ingå
till Kongl. Maj;t med en anhållan om en utredning af dessa intressens
olika anspråk i afsigt att till samtliges båtnad ordna den nu före¬
liggande frågan genom en tidsenlig lagstiftning, så skulle jag velat
vara med om ett dylikt förslag; men vid den ensidiga behandling,
frågan nu fått, och då till på köpet Utskottets hemställan i sjelfva
verket endast afser att åstadkomma ett klandervotum mot regeringen,
som jag icke kan finna vara fullt berättigadt, måste jag yrka afsteg
å det framstälda förslaget.
Med Herr Ljungman instämde Herrar And. Svensson i Lösen,
J. E. Ericsson i Afberga, Norén och Hceggström.
Vidare anförde:
Herr Friherre Nordenskiöld: Till eu början ber jag få nämna,
att ifrågavarande motion, som väckts dels i denna Kammare, dels
ock i Första Kammaren, icke afsett något som helst klander mot
regeringen. Motionärerna hade för sin del funnit ganska förklarligt
det sätt, hvarpå regeringen tillvägagått. Men de trodde också,
att giltiga skål förefunnos till en förändring i detta fall. Ty det
har redan visat sig, att telefoninrättningen fått en stor betydelse
för den allmänna rörelsen och näringarne i landet, och detta — det
N:o 48.
30
Tisdagen den G Maj, e. in.
Angående ber jag få tillägga gent emot den föregående talaren — ur syn-
vilkoren för pUnkten af så val de fattiges som de förmögnes intressen. För
afmiiHfl a^a industrigrenar bär telefonen redan blifvit ett alldeles nödvändigt
ulefonled- kommunikationsmedel. Dessa motioner hafva också knappast blifvit
fångar, väckta, förr än jag från flera håll och till en del från obekanta
(Forts.) personel' fick mottaga bref och tacksägelser derför och med klagomål
öfver de svårigheter man rönt eller väntat sig att röna i fråga om
anläggning af telefonledningar. Den ifrågavarande besynnerliga för¬
ordningen af den 20 April 1883, hvarigenom Herr Statsrådet och
Chefen för Kong! Finansdepartementet blifvit på sätt och vis satt
till en väg- och broöfverfogde i Sverige, har genom sin ordalydelse
föranledt en mängd onödiga skrifverier och orsakat hinder vid fråga
om telefonanläggningar i många fall, då skäl dertill icke förefunnits.
Det är nemligen ett faktum att många ansökningar om tillstånd till
anläggande af telefonförbindelser blifvit af regeringen afslagna, och
jäg ber att, för att visa, att dessa ansökningar gälla icke blott be¬
fordrande af de förmögnare klassernas beqvämlighet, utan ett allmänt
intresse, sä väl för fattige som rike, så väl för land som stad, få anföra
några exempel på dylika ansökningar, som afslagits. Den G Juli
1883 afslogs begärd telefonförbindelse emellan Alingsås och Göteborg.
Man skulle dock kunna tycka att det skulle befordra industriens
förkofran och derigenom bidraga till ökadt välstånd för hundratals
personer, så fattige som rike, att en så vigtig fabriksort som Alingsås
blefve förenad genom telefonförbindelse med denna stora handelsstad.
Vidare har regeringen vägrat tillstånd till anläggande af telefon¬
förbindelse emellan Upsala och Stockholm. Här gäller det visserligen
icke något så stort industriel! intresse som i förra fallet, men dock
ett intresse stort nog för att ej böra undertryckas. Följden af detta
afslag blir sannolikt endast den, att telefonförbindelser med stor
onödig kostnad komma att föras på en omväg öfver mark, som ej
tillhör kronan. Vidare bär vägrats tillåtelse till telefönanläggning
emellan Hallsberg och Örebro. Äfven der gäller det ett stort och
mäktigt allmänt intresse, som staten snarare borde befordra än för¬
hindra. Likaså har vägrats tillstånd till telefonanläggning emellan
Eskilstuna och Stockholm. 1 detta fall gälde frågan åter att med
telefon sammanbinda en ytterst vigtig industriort med hufvudstaden.
Äfvenledes afslogs en från Filipstads bergslag framstäld begäran om
telefonförbindelse med Långbanshyttans, Nordmarks och Persbergs
gruffält med flere jernbruk der i trakten. Hvar och eu, som har
någon reda på affärsförhållandena i bergslagen, vet hvilka summor
som genom eu dylik telefonförbindelse skulle kunna inbesparas. Eu
mängd ansökningar i detta afseende hafva sålunda blifvit afslagna,
ansökningar, hvilka icke afsett att befrämja den eller den rike
mannens beqvämlighet, utan att låta industriidkarne och dessas bi¬
träden få begagna sig af denna nya, märkliga uppfinning, som veten¬
skapen stillt till menniskans förfogande. Såsom skäl till alla dessa
afslag har åberopats, att genom telefonförbindelsers anläggning telegraf¬
verkets inkomster skulle minskas. När telegrafen först började be¬
gagnas, sade man äfven att postverket derigenom skulle fullkomligt
ruineras, men brefskrifningen bär derigenom icke minskats, och här
31 X:o 48.
'Tisdagen den 6 Maj, e. in.
föreligger ett alldeles analogt fall. För min del skulle jag icke Angående
hafva något emot att staten öfvertoge hela telefonväsendet, men skall vMolen fSr
detta ske, blir det nödigt att dertill bevilja anslag, och icke ett eller Y/nHuldl
annat hundratusental, utan flere millioner, ty det vore i så fall orim- teiefonied-
ligt att endast skänka eu eller annan ort sådan förbindelse, utan nUvjar.
telefonen måste ledas öfverallt inom landet. Det är alldeles otvifvel- (Forts.)
aktivt att inom kort telefonanläggning skall finnas i snart sagdt
hvarje kommun, men då staten icke lärer kunna vidkännas kost¬
naderna härför och då det tillika visat sig, att de enskilda telefon-
an läggningarne i landet utvecklat sig på ett för det allmänna synner¬
ligen gagneligt sätt, anser jag att rätten att anlägga telefoner inom
landet bör göras så fri som möjligt.
Jag yrkar bifall till Utskottets hemställan med den af mig förut
angifva förändring.
Herr Herslow: Jag tror att Kammaren här ännu en gång har
att tacka sitt Andra Tillfälliga Utskott för omsorgsfull utredning och
eu god _ pröfning af ett till detsamma hänvisadt förslag. Om jag
emellertid kommer till eu annan slutsats än den, till hvilken det
tillfälliga Utskottet kommit, så ber jag att få derför angifva några
få skäl.
Staten har såsom industriidkare i vårt land eu ganska kinkig
uppgift, en uppgift som vi derföre icke alltför mycket böra ytterligare
försvåra.
Hos oss fordras oftare än i många andra land att staten skall
öfvertaga industriella anläggningar, antingen derför att de äro för
stora för att enskilda hos oss skola våga sig på dem, eller derföre
att de äro af den art att de antagligen i början icke väl kunna
bära sig. Dessa fordra vi nu att staten skall öfvertaga, göra det
stora grundläggningsarbetet och bära de direkta förluster, som driften
under första åren gifver. Men sedan vi väl fått staten att öfvertaga
dessa affärer,^ sa är det icke sällsynt att vi komma med fordringar
på den åt sådan . beskaffenhet, att affären, slutligen upparbetad så
att den betalar sig, på nytt göres förlustbringande. I andra land
later man antingen det enskilda initiativet sjelft taga affären om
hand eller ock, om staten förnär att åtaga sig en sådan affär,
tillägger man honom en relativt ganska stor makt icke blott öfver
sin egen affär utan ock öfver andra med denna sammanhängande
intressen och öfver enskilda, hvilka drifva likartade affärer, med ett
ord, man ger staten ett monopol, så snart den ålägges att beträda
industriens mark. Jag tycker att det är mycket lyckligt, att vi icke
gått in på den vägen; jag tycker att vi icke skola gifva staten, såsom
industriidkare något ^särskildt herravälde; men någon gräns för de
enskildes anspråk må det dock finnas, när vi tvingat staten in i en
affär som afser gagn för de enskilde. Staten får ej sättas i sämre
ställning eller hänsynslösare behandlas än vi skulle tillåta oss be¬
handla^ den enskilde industriidkare!!. I sådana fäll, der statens och
andra industriidkares intressen komma i konflikt, måste äfven statens
intresse konsiderera?. Vi stå inför ett sådant fall — och ett kinkigt
fall.
N:o 48.
32
Tisdagen den 6 Maj, e. In.
Angående
vilkoren för
uppsättande
af enskilda
telefonled¬
ningar.
(Forts.)
Staten har från början öfvertagit telegrafverket; det var minsann
ingen som .brydde sig om att konkurrera med honom. Denna statens
industri har just börjat arbeta sig fram till att bära sig; — dåkomma
nya upptäckter, dem vetenskapens framsteg skänka, upptäckter, bvilka
det förunnas oss liksom andra nationer lyckan att kunna tillgodogöra
oss. Och så upptäcktes telefonen. En härlig uppfinning! Men vi
kunna ganska klart se, att den sinnrika upptäckten af telegrafen så
småningom skall trängas ut och öfverflyglas af denna ännu sinnrikare
upptäckten af telefonen, sedan denna en gång blifvit utbildad. Och
den utbildningen kan ske snart nog. Upptäckter göras nu på månader
som förut fordrade sekler, och så kan må hända inom kort hela
telegrafinrättningen blifva öfverflödig. Vi kunna icke begära — och
vi få icke begära, vi, som representera staten — att staten skall
tilläggas monopol för det ganda gent emot dessa nya förhållanden.
Tvärt om, vi måste fordra att staten följer med och tillgodogör sig
de nya tillgångar som vetenskapen alstrat; men vi få icke begära
att staten med uppoffring af egen fördel, utan att ega rätt att på
eget område sjelf välja och taga hvad den vill, skall lemna åt en
främmande konkurrent öppet spel.
Här är från statens sida icke ifrågasatt mera än att staten skall
fortfarande ega rätt, att då den drifver ett företag på egen mark,
insläppa konkurrerande företag. Den enskilde mannen skulle anse
sig djupt kränkt i sin eganderätt, om vi pålade honom något dylikt.
A. drifver en affär; i samma affärsbranche vill nu B. också anlägga
en fabrik, men med förbättrade maskiner; skall A. derför, i fram¬
åtskridandets intresse, åläggas att på sill egen mark och grund
emottaga Herr B:s fabrik och der låta honom med förbättrade maskiner
drifva sin affär?
Jag skulle endast vilja så mycket, att staten skulle ega före¬
trädesrätt att sjelf pröfva, huruvida den vill anlägga telefonlinier eller
icke, och der den vill anlägga telefonnät, der anlägga dem utan att
tillåta någon konkurrens, och taga den vinst, den ersättning för
arbetet, som gör att han för sina kostnader blir betäckt.
Vi hade i Malmö — jag ber om ursäkt att jag anför lokala
förhållanden, men i betänkandet har gjorts detsamma — en telefon-
affär, utgörande en filial af Belltelefonbolaget. Af åtskilliga skäl
önskades detta förhållande ändradt. Vi beslöto då att sjelfva köpa
in den, men att först göra hemställan till staten, om den icke ville
göra det, och på hvarje upptänkligt sätt förberedde vi och garanterade
denna affär för staten. Staten dröjde i sista sekunden; vi köpte då
sjelfva, men stälde alltjemt till statens disposition att öfvertaga köpet
när den ville; och efter lång betänketid öfvertog den vårt telefonnät.
Vi sattes genast i telefonförbindelse med Lund; staten, d. v. s.
Telegrafstyrelsen, håller nu på med att anlägga eu linie till Eslöf och
derifrån till Landskrona; snart äro säkerligen äfven öfriga skånska
städer inne i det gemensamma telefonnätet. Styrelsen har ganska
beredvilligt efterkommit de fordringar, vi stälde på dess verksamhet,
och gått mot de mål, vårt privata bolag afsåg att nå. Man säger
att det är ett orimligt pris vi betala. Vi betala 125 kronor, men
det är derför att staten fick köpa en färdig affär, Bellbolagets,
33 X:o 48.
Tisdagen den 6 Maj, e. ra.
relativt dyrt; om 5 år bör detta hafva amorterats. Den i följd af
den höga köpeskillingen nog höga årsafgiften vänta vi då få nedsatt
till SO kronor. Mera kan icke begäras; jag anser åtminstone att vi
icke böra begära mera.
Om vi nu jemföra förhållandena i andra land, så finna vi att
der staten anlagt telegrafer, der har den i regel monopol både på
telegraf och telefon och det tillätes icke någon enskild att utan statens
koncession verkställa dylika anläggningar. Äfven i de land, der
telefonnäten äro enskilda anläggningar, ställer sig priset ofantligt
mycket högre än hos oss. I England, Schweiz, Tyskland, Frankrike
varierar priset mellan 150 och 600 francs. Om jag icke misstager
mig, utgör det i Paris 600 francs — jag har dock icke uppgiften senare
än för 1881 ■— och är det lägst i Schweiz, dock icke lägre än
150 francs. Utskottet har uppstält en beräkning, som utvisar en årlig
kostnad af 18 kronor — sedan man nemligen med 165 kronor betalat
telefonapparaten, hvartill man då blir egare. Det synes mig nu icke
ligga så synnerligt stor fördel i eganderätten till telefonapparaten,
och för min del skall jag gerna afstå derifrån, endast jag allt fram¬
gent tillförsäkras nyttjanderätten dertill.
Till den årliga afgiften 18 kronor, som erlägges i Visby, få vi
sålunda lägga ränta samt femårig amortering af anskaffningskost¬
naden och komme väl dermed upp till 50 å 60 kronor. Det är i
alla fall billigt, idylliskt billigt. Men icke öfverallt i landet äro för¬
hållandena så idylliska och så billiga, som de synas vara omkring
Slite och Visbj7. Utskottet borde derföre, efter min åsigt, fasthållit
den grundsatsen, att Kongl. Maj:t alltjemt skulle hafva rättighet att
bestämma i afseende å dessa anläggningar och afgöra, i hvilken ut¬
sträckning telegrafverket borde öfvertaga telefonledningarne; att de
telefonledningar, staten ej sjelf ville anlägga, borde det stå enskilda
fritt att bygga; men att enskilde personer eller bolag aldrig skulle
hafva rätt att med eganderätt tillträda detta slags affär, så vida icke
staten förut förklarat sig icke vilja öfvertaga densamma. Hvarhelst
staten vill för sin räkning öfvertaga telefonnätet, bör den framför
alla hafva rätt dertill samt äfven rätt att för dess begagnande sätta
hela det pris som ersätter arbete och ränta.
Jag- erinrar mig, huru som vid en gammal pappersfabrik — visser¬
ligen icke urgammal, men dock en af de största i vårt land — der man
vid trenne olika tillfällen insatt nya maskinsystem i de äldres ställe,
men der de gamla maskinerna alltjemt stå qvar, den ena genera¬
tionens upptäckt höjande sig öfver den föregåendes, och papperet,
som tillverkades i det nyaste systemets maskiner, i långa banor
passerande öfver alla de gamla. Man ville icke rifva upp sjelfva
fundamenten, utan lät blott de nya maskinuppsättningarne skjuta
upp öfver de gamla på samma grund. Jag föreställer mig att staten
får gorå på liknande sätt. Då telefon väsen det så småningom ut¬
vecklas, får staten med de nya upptäckterna spinna öfver det gamla
systemet och söka taga till sig så mycket som möjligt för att följa
med tiden, men bevara sig för alltför svåra förluster. Att deremot
fritt låta främmande konkurrera och sätta sina pris gent emot statens
Andra Kammarens Prof. 1884. N:o 48. 3
Angående
vilkor en för
uppsättande
af enskilda
telefonled-
ning av.
(Forts.)
N:o 48.
Angående
vilkoren för
uppsittande
af enskilda
telefonled¬
ningar.
(Forts.)
34 1'isdagen den 6 Maj, e. Va.
samtidigt, som staten skulle tvingas att lemna dem sin egen mark
gratis, det är åtminstone mera än jag för min del skulle vilja
tillåta.
Det är eu sanning att, då vi komma till klämmen af Utskottets
betänkande, finnes der ganska litet positivt uttaladt. Den är vida
mildare än hvad man af motiveringen skulle kunna vänta; ty jag
tycker att motiveringen på ett par ställen är litet för spetsig och
pointerar väl skarpt satser, som man sedermera i klämmen eller
konklusionen icke rigtigt törs hålla på. Men äfven med den in¬
skränkning, yrkandet i klämmen fått, tycker jag att det icke är
fullt berättigadt och att det lika väl kunnat vara borta. Yrkandet
innehåller »att Riksdagen behagade uti skrifvelse til! Kongl. Maj:t
anhålla, att, vid pröfning jemlikt förordningen af den 20 April 1883
af ansökan om tillstånd att anlägga telefonledning. Kongl. Maj:t
täcktes fästa hufvudsakligt afseende på befordrandet af denna upp¬
finnings utbredande på billigaste vilkor». Den sakliga betydelsen af
denna beskedliga anhållan framgår först af en strax förut gjord an¬
tydan, att vid en sådan pröfning hvarje bitanke på telegrafverkets
ekonomi borde hållas borta, såsom varande hinderlig för utveck¬
landet och kompletteringen af telefonväsendet. Detta synes mig dock
betänkligt nog ur finansiel synpunkt, liksom jag ock ur formel syn¬
punkt finner betänkligt, att Riksdagen skulle ge Kongl. Maja en in¬
struktion, huru han har att tolka eu af honom sjelf utfärdad Kongl.
förordning, hvars grundtanke tydligtvis förut ej vari,, men nu skulle
blifva den, att telegrafverket må bära sig eller icke bära sig,
bäst det gitter, endast det icke står i vägen för de vetenskapliga
upptäckternas tillgodogörande och de enskildes obegränsade rätt till
konkurrens.
För min del tycker jag att den regering och den Finansminister, vi
nu hafva, verkligen äro så liberale i sin uppfattning af statens rättig¬
heter, att vi väl näppeligen i den vägen kunna hafva något att förebrå
dem. Detta visar sig bäst af det svar, Finansministern gaf Telegraf¬
styrelsen, då den, i likhet med hvad som skett i andra länder, ville
hafva monopol på telefonväsendet. I detta svar förklarar regeringen
att för telefonanläggningar öfver enskild mark icke något hinder får
läggas, men att, då en dylik anläggning skall framdragas öfver statens
mark, Kongl. Maj:t förbehåller sig rätt att pröfva skälen för an¬
läggningen.
Den rätten bör sannerligen regeringen hafva och, så länge man
icke kan bevisa att pröfningsrätten blifvit illa använd — och jag
trotsar den siste talaren att visa, att så hittills varit fallet —vill jag
åtminstone icke vara med om att gifva Kongl. Maj:t någon »upp¬
sträckning» för det förflutna eller någon tolkningsinstruktion för fram¬
tiden.
Jag undrar om ett enskildt bolag verkligen bör få säga till staten:
»Nu skall ni medgifva oss att få på er mark uppställa eller på edra
stolpar hänga upp våra bättre och nymodigare inrättningar och taga
förtjensten; sitt ni qvar emellertid vid de gamla apparaterna, så
länge detta låter sig göra».
Tisdagen den 6 Maj. e. m. 35 K:o 48.
Som sagdt, jag erkänner att Utskottets yrkande är ganska hot- Angående
samt, mera hofsamt i slutklämmen än i motiveringen; men dä jag viikorm för
tror att Kammaren bör akta sig för att gifva regeringen sådana in- vM*ätta»fe
sanktioner, som, om de föranleda till något, föranleda till åtgärder, teicfonied-
egnade att medföra förlust för statens egna verk, så anhåller jag, nUujar.
Herr Talman, om afslag å Utskottets hemställan. (Forte.)
Ilerr Bokström: Den förste talaren, som yttrade sig i denna
fråga, har i Utskottets skritvelseförslag hufvudsakligen funnit ett
klandervotum emot regeringen. Jag vill deremot anmärka, att det
torde hafva varit Utskottets icke allenast rättighet utan äfven pligt
att med föranledande af den väckta motionen uttala sin mening i
denna fråga, äfven om denna mening i någon mån skulle afvika
från den som hittills omfattats af regeringen, och jag vill hoppas och
förmodar, _ att det äfven är Riksdagens rätt och pligt att, då anled¬
ning dertill gifves, uttala sig inför regeringen om landets önsk¬
ningar och behof, hvilket icke rimligen kan, lika litet som Utskottets
i sak moderata och i form höfviska skritVelseförslag, som redan är¬
at I örsta Kammaren godkändt, fattas så, att detsamma nödvändigtvis
skulle vara tillkommet lör att klandra regeringen eller för att, såsom
en talare nämnde, gifva regeringen en »uppsträckning». Utskottet kar
icke heller klandrat telegrafverkets obenägenhet att förbinda sina
stationer med de enskilda näten. Utskottet har endast konstaterat
detta förhållande såsom faktum.
Hufvudtemat i den argumentation, som blifvit förd emot Ut¬
skottets betänkande, är farhågan för att den nya uppfinningen skulle
komma att ruinera telegrafverket. Utskottet har emellertid ansett,
att man utan ängslan skulle kunna se denna lära i hvitöga!, och
jag skall försöka att gifva skäl derför. Eu minskning i telegraf¬
verkets ånU/oiiikomster betyder alldeles icke, att staten "i följd deraf
skulle vara tvungen att genom direkta bidrag understödja telegraf¬
verket, ty det finnes andra utvägar, som först böra tillgripas för att
vinna den erforderliga jemnvigten i nämnda verks stat. Utan tvifvel
finnes det numera ganska många telegrafiinier, Indika aldrig skulle
hafva kommit till stånd, om telefonen förut funnits till. Jag före¬
ställer mig att sådana linier, Indika icke äro väsentliga för telegraf¬
verkets stambanenät, skulle kunna säljas till enskilda telefonför¬
eningar eller, om bygden, till hvars förmån de äro upprättade, är för
fattig, rent af skänka bort för att användas till telefonledningar,
hvarigenom staten skulle kunna inbespara kostnaderna för dessa
liniera och deras stationers underhåll och skötsel. För fiffigt måtte
det väl icke vara alldeles otänkbart, att man skulle kunna genom
förändrade portosatscr eller andra åtgärder ställa så till, att handel
och näringar finge sjelf betala de telegrafledningar, staten till dess för¬
mån upprättar och fortfarande måste underhålla. Jag anser icke
heller alls orimligt, att genom en reorganisation af telegrafverket
man skulle kunna åstadkomma besparingar. Det förundrar mig icke
att nämnda verks styrelse ställer sin uppgift så högt, att bon som en
riksolycka anser, om telegrafverket blefve inrangeradt som eu byrå
under postverket. Men för Riksdagen skulle det säkerligen icke
X: o 48.
36
Tisdagen den 6 Maj, e. m
Angående vara afskräckande att se åtminstone ett centralt embetsverk för-
viikoren för svj1111;t. Hvad postverket angår, så torde vi oek böra erinra oss, att
'enskilda d®t ^unn^s tider, då dess stat icke gått i hop, och då verket således
‘telefonled- måste uppehållas medelst förskott af statsverket, under det man af-
ningar. bidade att en växande trafik skulle förbättra dess ställning. Det
(Forts.) bär också visat sig att verket kunnat med egna inkomster betala
dessa förskott och tillika bereda sig ytterligare tillgångar. För min
del är jag lifligt, öfvertygad om att, derest telefonväsendet får ut¬
veckla sig, det i handelns och näringarnas tjenst skall blifva ett
medel att drifva upp telegrafkorrespondensen på de längre af stånden
och derigenom ersätta det intrång, som telegrafverket till eu början
får vidkännas. Men vare härmed huru som helst, är jag alldeles
öfvertygad att, om vårt land, då dess hjelpkällor varit mindre ut¬
vecklade, haft råd att betala kostnaderna för telegrafverket, så skall
detta land icke blifva i mindre tillfälle att uppehålla nämnda verk,
om telefonen får vara med om att upphjelpa näringarna.
Vi hafva från Amerika fått lära oss, att tid är pengar. Jag
undrar om någon kan bestrida, att telefonuppfinningen är i hög grad
egnad att förverkliga denna sanning. Den besparar tid och dermed
kostnader för resor, budskickningar och dagsverken, och om vi kunde
räkna i hop, hvartill de kostnader uppgå, som vårt land för när¬
varande har att bära för sådana utgifter, som telefonen kunde in-
bespara, så skulle man säkerligen få fram en så stor summa, att det
deficit, som man befarar komma att inträffa i telegrafverkets stat,
skulle te sig som en ren obetydlighet.
ålen, säger man, när Utskottet sjelf erkänner, att telefonens
existensvilkor äro bättre bär i landet än i andra länder, må man
då icke begära mera, utan må den reda sig bäst den kan och gitter.
Detta resonnement vore lägligt, om staten vore ett .affärsbolag, som
såge sig i sin existens hotadt af en konkurrent. Men nu är staten
något annat än ett atlärsbolag och är dertill alldeles icke genom
telefonen hotad i sin existens. Den har ock högre och vigtigare
uppgifter än ett bolag att fylla, och jag tror att telefonen, tvärt emot
hvad Kong!, telegrafverket anser, är egnad att tillgodose och be¬
fordra dessa uppgifter, d. v. s. verkliga statsintressen. Ett synner¬
ligen vigtigt statsintresse, är de!:, efter mitt förmenande, att närings-
lifvet pulserar friskt i samhällskroppen. Om så är förhållandet,
skola skattebördorna blifva lätta att bära, och staten kan då blifva i till¬
fälle att tillgodose samhällets mångskiftande behof på alla områden.
Jag undrar, om det är någon, som vill bestrida att detta är ett direkt
statsintresse, och jag hemställer, om icke telefonen är ett synnerligen
vigtigt medel för befordrandet af näringslifvet i samhällskroppen,
och om man sålunda i likhet med den förste talaren kan påstå, att
telefonväsendets utbredande på billigaste vilkor endast är ett enskildt
intresse. Det är, enligt min mening, allas intresse, och derigenom
blir det också en allmän hushål Isangelägenhet af synnerlig vigt.
Om jag loge mig för att genomgå anslagen på våra hufvudtitlar,
så skulle jag utan tvifvel kunna påpeka flora, för Indika vi skulle
kunna anse oss få bättre valuta genom denna telefoninrättning, om
den finge utveckla sig, än vi för närvarande hafva. Jag skall emel-
37
N:o 48.
Tisdagen den 6 Maj, e. m.
lertid inskränka mig till ett par exempel. På åttonde hufvudtiteln Angående
utbetalas rätt stora summor för lielsovården i riket. Hvilket nuoren för
jettesteg skulle icke lielsovården på landsbygden taga, om telefon- uppsättande
väsendet vore mera utveckladt? Om kommunerna funne med sin fördel tcufhded?
förenligt att anskaffa telefonledningar, som förbunde dem med när- 7lingar.
maste hufvudort, och om befolkningen i provinsialläkaredistrikten (Forts.)
sålunda finge tillfälle att per telefon meddela sig med sin provinsial¬
läkare, huru många resor skulle icke då inbesparas, huru många
menniskolif skulle icke då räddas, som nu i förtid gå förlorade
genom det långa afståndet till provinsialläkaren, till hvilken sjuk¬
budet ofta allt för sent hinner fram. Provinsialläkarens uppgift är nu
synnerligen svår att fylla. Han kommer i många fall till sjukbädden,
först då det är för sent, och måste efter ett kort besök resa igen.
Kunde den sjukes anhöriga efteråt med telefon ytterligare meddela
sig med honom och inhemta hans vidare föreskrifter, skulle säker¬
ligen hans verksamhet och sålunda äfven det anslag, som Riksdagen
anvisat för ändamålet, liksom ock de kostnader, som distrikten måste
vidkännas för provinsialläkaren, blifva mera fruktbringande än nu
är fallet.
Till länsstyrelserna och landsstaten utgå å sjette hufvudtiteln
icke obetydliga belopp, och icke heller af dem tror jag att staten
och allmänheten för närvarande har all valuta som kunde ernås, om
telefonväsendet vore mera utveckladt, så att länsstyrelser, landt-
statens tjensteman och allmänheten kunde lättare meddela sig med
hvarandra. Äfven här skulle telefonen tillgodose ett direkt stats¬
intresse, en ökad och mera tillfredsställande rättssäkerhet.
När man ser, att svenska staten anser samfärdsmedlen vara af
den vigt och betydelse, att den anslagit hundratals millioner till jern-
vägars byggande, lånat ut på billiga vilkor högst betydande belopp
till enskilda jernvägsanläggningar, gratis upplåtit kronans jord m. m.,
rn. m., allt för att främja samfärdsmedlens utveckling, så förefaller
det något egendomligt att, när det så kommer ett nytt samfärds-
medel, som högst väsentligen kompletterar och förbättrar de ö.friga,
och hvilket icke behöfver kosta statsverket ett enda öre, staten ställer
sig så fiendtligt mot detta nya samfärdsmedel, att dess ledningstrådar
icke ens skulle få smyga sig utefter landsvägarne, nota bene om man
misstänker att allmänheten hellre vill begagna telefonen än stats-
telegrafen.
Då ångkraften uppfans, måste segelfartygen och roddbåtarne
maka åt sig för ångbåtarne. Likaså fick den optiska telegrafen vika
för den elektriska. Och när telefonen nu uppfunnits, kan det icke
hjelpas, om den elektriska telegrafen i sin tur något får maka åt
sig. Deraf följer dock alldeles icke, att telegrafen derpå skall gå
under eller blifva obehöflig, lika litet som den omständigheten, att
vårt land numera genomskurits af jernvägar, gjort hjuldonen obe-
höfliga. Snarare tror jag man skulle kunna säga, att hjuldonen äro
långt talrikare nu än i den gamla goda tiden, då hvarken jernvägar
eller telegrafer funnos.
Jag är den näst föregående talaren tacksam, för det han funnit
Utskottets hemställan moderat, och hyser i följd häraf den förhoppning,
N:o 48.
38
Tisdagen den 3 Maj, e. m.
Angående. att då denna hemställan, som dessutom redan är af Första Kammaren
Insättande S°dkänd, ej kan anses på något sätt farlig. Kammaren måtte biträda
'af'enskilda densamma. Jag hade visserligen åtskilligt att bemöta af hvad flere
telefonled- talare anfört, men jag- fruktar, med hänsyn till den sena timmen, att
ningar. redan alltför länge hafva tagit Kammarens uppmärksamhet i anspråk.
(Forts.) Ett vilDjag dock nämna gent emot den förste talaren. Han framhöll
att telefonen icke, såsom Utskottet låtit påskina, vore en sak för mindre
näringsidkare, icke för »sockenskräddaren och skomakaren» utan
endast för de rika. Jag ber om ursäkt, att jag vågar hysa en med
honom olika åsigt i detta hänseende. Om också icke de små närings-
idkarne på landet hafva råd att skaffa sig en telefon hvar, så kunna
flere små näringsidkare slä sig tillsammans, eller också kan kom¬
munen möjligen i sin helhet finna fördelaktigt att anskaffa en sådan,
och om det inom kommunen finnes eu telefon, så tar nog sjukbudet
både från skräddaren och skomakaren sig fram på den vägen, och
äfven i många andra fall kan telefonen blifva eu vigtig hushålls-
angelägenket för de små, som bäst behöfva spara. Det lönar sig icke
att stämpla denna sak som de rikes i motsats till de fattiges, icke
ens som ett stadsintresse gent emot landsbygdens. Städerna hafva i
denna sak hvad de behöfva; men det har icke landsbygden, hvars
behof behöfva tillgodoses, om icke de fördelar, telefonen medför,
skola gå förlorade för större delen af vårt lands område.
Den nästföregående talaren tyckte, att telegrafverkets pris voro
synnerligen moderata, och så kanske är förhållandet ur hans och ur
skånsk synpunkt, men clet öfriga landet har icke råd att betala ett
sådant pris för denna sate. Vi måste hafva mycket billigare pris,
eljest blir hela uppfinningen för landet i sin helhet såsom om den
knappt funnes.
Jag vågar vördsamt, Herr Talman, anhålla om bifall till Ut¬
skottets förslag.
Häruti instämde Herr C. A. Andersson i Malmö.
Herr Grefve Sparre: Att döma af denna diskussion skulle man
verkligen kunna föreställa sig, att detta Utskottets högst oskyldiga
betänkande innefattade förskräckliga saker, »uppsträckning åt rege¬
ringen» och otillbörliga framställningar in. in. Alen jag skall bedja
att få uppläsa klämmen i utskottsbetänkandet. Den lyder så: satt
Riksdagen behagade uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att vid
pröfning, jemlikt förordningen af den 20 April 1883, af ansökan om
tillstånd att anlägga telefonledning Kongl. Maj:t täcktes fasta hufvud-
sakligt afseende på befordrandet af denna nyttiga uppfinnings ut¬
bredande på billigaste vilkor».
Är icke detta oskyldigt, så vet icke jag. Afan har ju icke sagt
ett ord om detta monopol, som den ärade talaren på malmöbänken
bestred i ord, men i sjelfva saken försvarade. Ty jag kunde icke
fatta, annat, än att hela hans anförande gick ut på att försvara statens
rättighet att betrakta detta såsom monopol. Man säger emellertid i
den föreslagna skrifvelsen icke ett ord om monopol och man klandrar
icke den af Kongl. Maj:t utfärdade författningen, enligt hvilken den,
Tisdagen den 6 Maj, e. tti.
39 N:o 48.
som vill anlägga telefonledning öfver kronans mark, skall dertill Angående
begära tillstånd. Der säges endast, i anledning af Herr Finans- rilko>'en f°r
ministerns yttrande: »att saken kunde medföra någon minskning '^aflnmul
telegrafverkets inkomster» — att, äfven om sä är förhållandet, teie- telefonled-
fonen måste anses af sådan väsentlig vigt för den allmänna rörelsen, ningar.
att staten, i egenskap af egare till telegrafverket, icke bör hindra (Forts.)
anläggning af telefoner. Och det skulle ligga något ondt i en sådan
vördsam underdånig skrifvelse! Men säger man: »det är motiven,
som äro klandervärda». Läser jag då motiven, står der följande:
»Att enskilda, som för telefonanläggning vilja begagna kronan till¬
hörig mark, område för allmän landsväg, statens eller sådan enskild
jernväg, som åtnjuter förbindelse med statens telegrafverk, derom i
hvarje särskilt fall böra hos vederbörande göra ansökan, är lika
naturligt som att telefonanläggare böra förskaffa sig enskilda fästighets-
egares tillstånd till ledningens framdragande öfver deras mark.»
Således säger ju Utskottet, att det är »alldeles naturligt», att
man bör göra eu sådan ansökning, och uttalar i skrifvelsen endast
att man borde befordra dessa anläggningar. Vilja herrarne nu verk¬
ligen att eu för industrien och för lifvet i allmänhet så ofantligt
vigtig uppfinning skall motverkas och hindras, eller vilja vi, i motsats
dertill, att den bör befordras? Ty om något annat talar icke denna
skrifvelse.
En talare på dalabänken sade på förmiddagen att det åter var
»de fattiga», som nu igen voro ute och åkte; de der välsignade
fattige, som man alltid i diskussionen har till hands. Den här upp¬
finningen skulle nemligen ej för dem vara till någon nytta. Jo, det
är just det den är, och jag vill i det afseendet framhålla hvad den
siste talaren sade, att just i ett land, sådant som vårt, med sin stora
utsträckning och sina långa distanser, är för de fattiga, som bo ute
pa landet, behofvet af telefonen känbart. I städerna kan man nog
ändå reda sig, ehuru det äfven der måste vara af ofantligt stort
intresse att kunna kommunicera sig med hvarandra billigt. Men för
befolkningen på landet är detta ännu mera vigtigt och det är för dess
skull som detta förslag är väckt.
Jag instämmer helt och hållet med den siste talaren deri, att, om
vi vid hvarje ny uppfinning skulle säga: »vi fä lof att skydda den
gamla», så skulle vi ej komma ur fläcken. Man må besinna att i detta
ångans tidehvarf alla stater gå framåt i utvecklingen af’ sin industri,
sitt kommunikationsväsende, och att man derföre måste tillgodose de
uppfinningar, civilisationens största mästerverk, hvilka så mycket som
möjligt afse att befria oss från olägenheterna af tid och rum. Och det är
just detta, som denna uppfinning afser. Hafva vi icke uppoffrat kana¬
lerna för jernvägarne, den optiska telegrafen för den elektriska, såsom
talaren mycket riktigt anmärkte? Skulle vi nu, om vi fått en bättre
uppfinning, lemna denna å sido, derföre att vi hafva ett telegraf¬
väsende? Något sådant kan jag ej tro Kammaren ville göra sig
skyldig till, allra minst när en framställning i ämnet göres till rege¬
ringen i så vördsamma och försigtiga ordalag som att »Kong! Maj:t
täcktes fästa hufvudsakligt afseende på befordrandet af denna nyttiga
uppfinnings utbredande på billigaste vilkor». Jag vet icke om Riks-
N:o 48. 40
Tigdagen den 6 Maj, e. Öl.
Angående
vilkor en för
tippsäitande
af enskilda
telefonled¬
ningar.
(Forts.)
dagen kan hos regeringen fora ett moderatare och hyggligare språk.
Och ändå skulle det vara så förskräckligt, en uppsträckning, ja, nära
nog en revolutionär tendens! Jag tror för min del att regeringen
skall med godhet och välvilja mottaga en sådan framställning, som
ej betyder något annat än att vi anse att den enskildes rätt ej bör
uppoffras för statens. Ty om vi ställa oss på det gamla österlandets
ståndpunkt — den uppfattning, som egentligen tillhör Kina — att
den enskilde ingenting skall göra, utan staten skall göra allting, då
Gud bevare vårt gamla Sverige.
Jag anhåller om bifall till Utskottets förslag.
Herr Granlund instämde med Herr Grefve Sparre.
Herr Lyth: Mine Herrar! Äfven med fara att uttala andra
åsigter än de, som åt' min vän och läskamrat i afton så vackert
framstälts, måste jag på grund åt min öfvertygelse med några få
ord utsäga min mening i denna fråga.
Jag vill då först nämna att, om verkligen telefonen, hvars fram¬
tid den ärade ordföranden i Utskottet så poetiskt och lofvande fram¬
ställt, kunde fullt ersätta telegrafen, skulle måhända äfven jag kunna
vara med om att i likhet med den siste ärade talaren stryka bort
telegrafen och sätta telefonen i stället. Men detta går icke an, ty
telefonen kan cj, åtminstone för närvarande, erhålla den art af lega¬
litet, som telegrafen har, och vidare kan den ej användas på längre
afstånd. Vi måste derföre taga saken litet mera praktiskt, och jag-
vill med afseende derå meddela några upplysningar om Gotland.
Huru ställer sig der frågan med telefonens och telegrafens inbördes
förhållande? Såsom herrarne se af betänkandet, är telefonledning
åvägabragt mellan Visby och Slite, mellan livilka orter äfven finnes
telegrafledning. Det är väl sant, att begge arbeta, men följden
af den nya telefonanläggningen har blifvit, att telegrammens antal
nedsjunkit till eu obetydlig bråkdel af hvad det förut varit på denna
linie. Att taga bort telegrafen på Slite skall jag ej ha något emot,
om blott den kunde ersättas af telefonen, och vi finge då taga den
nya uppfinningen, men då detta för närvarande ej kan ske, är jag
säker om att många, ifall telegrafen borttages, skulle blifva miss¬
nöjda, t. ex. de många vinddrifvarne, som i så fall ej skulle kunna med¬
dela sig med sina aflägsna vänner, ty detta kunde de ej göra utan tele¬
grafen. De öfriga platser på Gotland, der telegrafstationer finnas,
äro Klinte, Bursvik, Iloue och Fårösund. Jag är fullkomligt säker
på, att förhållandet skulle blifva detsamma på alla dessa ställen och
att telegrafen på intet af dem skulle kunna bära sig, om telefoner
uppsattes. Telegrafstyrelsen måste då, så vida den ej finge att förfoga
öfver några stora anslag till bristens betäckande, taga bort dessa
telegrafer. Då återstår Visby ensamt. Men svenska staten måste i
så fäll hålla en telegraf ensamt i Visby med 6,000 invånare och
underhålla eu mycket dyr telegrafkabel öfver Östersjön? Jag fruktar
att detta skulle medföra en ganska stor utgift, och jag tror derföre
att man, om man sålunda vill förorda att regeringen täcktes fästa
»hufvudsakligt afseende på befordrandet af denna nyttiga uppfinning
41
Tisdagen den 6 Maj, e. m.
på billigaste vilkor, man dermed, så vidt jag förstår, uttalar den
åsigt, att regeringen bör utan att fästa afseende, hvad som för sta¬
tens fördel kan vara bäst och gagneligast, blott bör se till att tele¬
fonanstalter böra så allmänt och så billigt som möjligt inrättas.
Man bär sagt, att detta betänkande är humant och väl skrifvet.
Jag medgifver det; men det innehåller också en och annan mening,
som just visar att ^Utskottets mening icke är så alldeles oskyldig,
som man säger. På sid. 8 i betänkandet heter det till exempel:
»Något afseende torde ock böra tillmätas allmänhetens smak för att
sjelf utan något embetsverks förmynderskap få handhafva en sin
egen hushållsangelägenhet, då ingens rätt derigenom trädes för nära.»
Men bär kan man väl anse att statens rätt trädes för nära; men
det. betyder väl ingenting, tycker Utskottet. Man fordrar, att staten
skall hålla telegrafstationer, men genom detta förslag skulle man ur¬
ståndsätta staten att utan stora uppoffringar underhålla desamma.
När den tiden kommer, dä telefonerna kunna erätta telegrafen och
staten blir befriad från det stora ansvar, som i detta hänseende nu
åligger den, skall jag icke motsätta mig eu sådan skrifvelse, som
Utskottet föreslagit; men för närvarande anser jag detta experiment
kunna blifva i framtiden alltför dyrt och vådligt.
Till följd af hvad jag nu yttrat äfvensom på grund af de skäl,
hviska förut blifvit anförda af Herr Herslow, anhåller jag om afslag å
Utskottets förslag.
Häruti instämde Herr E. G. Boström.
Herr låss Öl. Larsson yttrade: Jag har icke funnit detta be-
tänkane så förskräckligt eller revolutionärt, som en och annan här i Kam¬
maren tyckes anse det vara, utan endast något besynnerligt. Om jag
ser efter hvad motionen innehåller, så finner jag att sjelfva klämmen
börjar med de orden: »att Riksdagen ville ingå till Kongl. Maj:t
med anhållan, det Kongl. Maj:t måtte vidtaga sådana förändringar i
förordningen den 20 April 1888», etc. Den börjar således med att
motionären vill hafva ändring i den Kongl. förordningen af den 20
April 1883. Utskottet anser dock sådan förändring onödig, men före¬
slår^ det oaktadt att Riksdagen skall skrifva till Kongl. Maj:t och
anhålla att denna af Kongl. Maj:t på administrativ väg utfärdade
förordning måtte tillämpas på ett förståndigt sätt. Detta tyckes mig
vara ett något ovanligt sätt att gå till väga. Man begär icke någon
förändring i författningen, utan endast att Kongl. Maj:t ville tillämpa
den på ^ ett förståndigare sätt än hittills. Detta förefaller mig, som
sagdt, något besynnerligt. Herrarne tyckas alldeles hafva glömt bort
hyad Finansministern yttrade i denna Kammare vid remissen af
ifrågavarande motion. Hade herrarne haft det i minnet, sä hade
knappast någon diskussion om denna fråga nu behöfts, ty så vidt
jag kan förstå borde den kunna vara afgjord med det yttrandet.
Jag begärde ordet endast för att få läsa upp en liten del af detta
yttrande, hvilket återfinnes i Kammarens protokoll för den 7 Mars,
och denna del åt anförandet gäller just tillämpningen af förordningen
Andra Kammarens Prof. 1884. N:o 48. 4
N:o 48.
Angående
vilkoren för
uppsättande
af enskilda
telefonled¬
ningar.
(Forts.)
N:o 48.
Angående
vilkoren för
uppsättande
af enskilda
telefonled¬
ningar.
(Forts.)
42 Tisdagen den 6 Maj. e. m.
åt' 1883. Finansministern yttrar derom följande: »Hvad härefter
angår tillämpningen af den ifrågavarande författningen, förhåller sig
dermed så, att i de fall, då fråga varit om att utmed allmän väg
eller öfver kronans mark draga telefonledning, som skulle förbinda
orter, mellan Indika staten egde telegrafledning, så som till exempel
två eller flera städer eller stad och större jernvägsstationer och då
alltså ett bestämdt konkurrensförhållande skulle uppstå mellan den
enskilde och statens telegrafverk, regeringen ansett sig böra vägra
tillstånd till anläggningens utförande. I de många fall, då fråga åter
varit om att sätta cn statens telegrafstation i stad eller på lands¬
bygden eller en jernvägsstation i förbindelse med den omkringliggande
nejden, har regeringen deremot meddelat tillåtelse till utförande af
anläggningen, och min tanke är, att i sådana fäll telefonledningen
långt ifrån att medföra något.men för telegrafverket, tvärt om befrämjar
telegrafkorrespondensen.» Är detta icke cn förståndig tillämpning
af förordningen, så vet jag sannerligen icke hvad som menas med
en förståndig tillämpning. Nu har visserligen Herr Grefve Sparre
sagt, att det vore något rigtigt kinesiskt, om vi icke afläte den skrif¬
velse Utskottet här föreslagit, hvilken just afsåge att undanrödja det
skråmessiga system som nu tillämpades mot anläggning af telefon¬
ledningar, och som satte oss tillbaka i fråga om jemförelse med
andra land. Till svar härpå har jag endast att få uppläsa slutet af
Finansministerns berörda anförande, och som lyder sålunda: »Efter
den antydan om utländska förhållanden, som jag lemnat, vågar jag
dessutom påstå, att intet land i Europa stält sig så liberalt gent
mot enskilda telefonanläggningar som Sverige.» Vi lära således icke
blifva några kineser i jemförelse med andra stater, äfven om vi bibe¬
hålla den tillämpning af ifrågavarande förordning, som Kong!
Maj:t funnit nyttigast. Vidare talar Herr Finansministern om kostna¬
den och säger, ätt, om telefonen kunde göra telegrafen helt och
hållet umbärlig, så skulle man kunna gå in på att låta telefonväsen-
det fritt utveckla sig, men, säger han, »för de längre utstånden är,
såsom jag redan nämnt, telegrafen alltjemt behöflig, men anlitad
endast för sådana, äfventyras telegrafverkets förmåga att bestå med
egna tillgångar och sedermera återstår ej annat än att för detta
verks uppehållande anvisa bidrag af andra statens medel.» Motio¬
närens förslag skulle således hafva till följd att staten i eu snar fram¬
tid finge bereda sig på högst betydliga utgifter för uppehållande af
telegrafverket, som i alla fall icke blefve öfverflödigt, äfven om
telefonen användes för de kortare utstånden.
För min del tror jag, att Kammaren icke kan finna annat än att
den tillämpning af ifrågavarande förordning, som, på sätt Herr
Finansministern upplyst, hittills egt rum, är fullkomligt rigtig och
sådan att hvar och en kan vara belåten dermed. Då jag således
anser den föreslagna skrifvelsen alldeles onödig, förenar jag mig med
dem, som yrkat afslag å Utskottets betänkande. 1
1 detta yttrande instämde Herrar Lasse Jönsson, J. Andersson
i Knarrevik, Anders Hansson, N. J. Boström, Magnusson, Joll.
Jonson, Marcuson och Hellgrén.
X
Tisdagen den (i Maj. e. in. 43 SiO 48.
Herr Ljungman: Jag skall blott be att fa nämna, att då i Angående
England var rådande ett dylikt förhållande rörande telegrafen, som viihoren för
motionärerna bär åsyfta att åstadkomma, eller att anläggningen åt"'af‘enskild!
densamma var fri, ledde detta till så stora olägenheter, att staten teUfonltd-
måste år 1869 med betydliga kostnader inlösa alla enskilda ledningar nimjar.
och förvandla telegrafen till ett regale. Min öfvertygelse är, att om (Forts.)
man släpper lös rättigheten att anlägga telefonledningar i den om¬
fattning här föreslagits, blifver följden den, att staten i en framtid
måste med oberäkneliga kostnader lösa in dem, alldeles såsom det
skett i England med telegrafen.
Herr Friherre Nordenskiöld: Endast några få ord. Det har
bär uttalats, att mot tillämpningen af förordningen rörande anläg¬
gande af telefonledningar intet varit anmärka. Jag vill deremot
konstatera, att det inom ett decennium helt säkert skall betraktas
som eu fullkomlig orimlighet, att staten för att skydda små telegraf¬
stationers intressen hindrat Eskilstuna och Alingsås att förbinda sig
med sina hamnstäder, grufvor och bruk i våra förnämsta bergslag,
att tala med hvarandra medelst telefon. Jag skulle dessutom kunna
anföra exempel på, att man redan nu ofta nog icke begär Kong! Maj:ts
tillåtelse till anläggande af telefonledningar, utan att man anlägger
dem utan detta tillstånd långs landsvägarne, och jag tviflan på, att
de blifva borttagna. Jag skulle äfven kunna anföra exempel på
ställen, der man för det närvarande utan afsigt att rådfråga Kong!
Maj:t, förbereder dylika anläggningar i stor skala. Man har vidare
antort, att anläggandet af telefon icke är så fritt i något annat europe¬
iskt land som i Sverige. Det är visserligen på någon afprutning när,
sant, men de stora europeiska länderna behöfva skatter från alla
håll för att kunna underhålla sin militär, och de äro derför
ytterst ängsliga att någon af de skattekällor, staten har, skall utsina,
och således äfven för telefonens inflytande på telegrafinkomsterna.
Men i andra länder, Indika vi stå nära i så måtto, att vi icke be¬
höfva underhålla ett så stort militärväsende, såsom t. ex. Amerika,
der är anläggandet af telefonledningar fritt, och man är stolt öfver
att på detta sätt kunna befordra landets välmåga. Det kommer en
dag, då dessa anläggningar skola blifva fria äfven här, och man
skall då vid nämnande af deras namn, som motsatte sig detta,
undra öfver att klokt folk ännu år adertonhundra åttiofyra kunnat
uttala så trångbröstade åsigter.
Herr Grefve Sparre: Jag skall be att få vitsorda hvad den
siste talaren nämnde, eller att flera planer äro uppgjorda för an¬
läggande af telefonledningar på landet, Indika planer blott vänta på
att blifva lossade från de band, som nu hämma dem. Genom dessa
anläggningar skulle tvifvels utan framkallas en småningom skeende
decentralisation af industrien, som just blifver eu följd deraf, att
möjlighet förefinnes att äfven på landsbygden bedrifva näringar, så
att desamma icke fortfarande centraliseras i städerna, och denna
decentralisation kan ej undgå att blifva till eu verklig välsignelse
för landsbygden. Åtminstone blefve förhållandet sådant inom det län,
Ji:o 48. u
Tisdagen den 6 Maj, e. m.
Angående jag tillhör, (ler industrien är-spridd på landet, ocli hvarje steg, som
uppsättande ^au ta8'as för att underlätta de svårigheter, hvarmed den har att
af enskilda kämpa, anser jag det vara stor synd att ej befrämja.
telefonled- Hvad beträffar den siste talarens på gotlandsbänken yttrande,
ningar. kan jag icke finna annat, än att detsamma gick ut på, att vi icke
(Forts.) skulle anlägga telefonstationer i Sverige på det att telegrafstationen
i Visby skulle få bestå. Jag har afl möjlig kärlek för Gotland, men
att uppoffra hela landets väl för telegrafstationen i Visby är väl
hårdt. Hvad anläggandet af telegrafstationer för Girigt angår är det
mig särskild! bekant, att telegrafstyrelsen på flera ställen der sådana
skolat anläggas — och jag har sjelf såsom Kong!. Maj:ts Befallnings¬
hafvande underhandlat om dessa vilkor — för anläggandet betingat
vissa vilkor, såsom fastställande af huru mycket telegram, som
minst komme att befordras om året med mera, så att det icke är så
alldeles obetänksamt staten gått till väga vid deras anläggande.
Men hufvudsaken är, att vi icke förhindra tillämpningen af nyttiga
uppfinningar i denna väg, derför att staten har monopol på tele¬
grafen.
Ofverläggningen förklarades härmed slutad. Efter upptagande
af de yrkanden, som derunder förekommit, gaf Herr Talmannen,
enligt dessa, _ propositioner dels på bifall till Utskottets hemställan,
med den dela af Friherre Nordenskiöld under öfver]äggningen före¬
slagna förändring, dels på utslag å samma hemställan; och fann
Herr Talmannen den förra propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad. Votering blef emellertid begärd och försiggick i enlighet
med följande, nu uppsatta och af Kammaren godkända voterings¬
proposition:
Den, som bifaller hvad Andra Tillfälliga Utskottet hemstält i
Utlåtandet N:o 10 (i samlingen N:o 22), med den förändring deri,
som af Friherre Nordenskiöld under ofverläggningen i ämnet, före¬
slagits, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren afslagit Utskottets förevarande hem¬
ställan.
Voteringen utvisade 33 Ja mot 92 Nej; och hade Utskottets
hemställan alltså blifvit af Kammaren afslagen.
§ 12.
Vid föredragning härefter af Första Kammarens protokollsutdrag,
N:o 169, innefattande delgifning af samma Kammares beslut öfver
Tiadagen den 6 Maj, e. m.
45
X:o 48.
dess Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 10, i anledning af väckt fråga
om framställning till Kong!. Maj:t rörande vilkoren för enskilda
telefonledningars uppsättande på viss mark, förklarade Andra Kam¬
maren sig icke biträda Första Kammarens i berörda fråga fattade
beslut.
§ 13.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
Stats-Utskottets Memorial
N:o 62, med förslag till voteringsproposition i anledning af
Kamrarnes skiljaktiga beslut, angående inköp och ombyggnad af
Sundsvall—Torpshammars jernväg, och
N:o 63, med förslag till voteringsproposition i anledning af Kam¬
rarnes skiljaktiga beslut angående väckt motion om skadeersättning
af statsmedel till lotsen Joel Bengtsson och hans hustru Sara Maria
Olsdotter samt dels till Stina Cajsa Olsdotter för nämnda båda
qvinnors oförskylda häktande, samt
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 8, i anledning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut i afseende å 5 punkten af Bevillnings-Utskottets
Betänkande isko 7, angående tullbevillningen.
Dessa ärenden skulle uppföras främst på föredragningslistan
för morgondagens sammanträde.
§ 14.
Herr Helander erhöll på begäran ordet och yttrade: För
vinnande af tid, hvarom jag förmodar att Kammarens alla ledamöter
äro angelägna, tar jag mig friheten föreslå, att det på föredragnings¬
listan för i dag sist upptagna ärende, hvilket är åt beskaffenhet att
böra remitteras till tillfälligt Utskott, uppföres först bland de två
gånger bordlagda ärendena på föredragningslistan för morgondagens
plenum.
Med bifall till den sålunda gjorda hemställan beslöt Kammaren,
efter åt Herr Talmannen gifven proposition, att Första Kammarens
protokollsutdrag N:o 168 skulle å föredragningslistan för morgon¬
dagens sammanträde uppföras främst bland de ärenden, som blifvit
andra gången bordlagda.
§ 15.
Justerades protokollsutdrag angående Kammarens i dagens
sammanträde fattade beslut.
Andra Kammarens Prat. 1884. N:o 48.
ö
X:o 48# 46
|
Tisdagen den 6 Maj, e. m.
§ 16.
|
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herr P. Pehrsson
i Norrsund under sex dagar från och med morgondagen.
Härefter åtskildes Kammarens ledamöter kl. 1/l 12 e. in.
In fidem
II. A. Kolmodin.
i
Stockholm, Åssociations-Boktryckeriet, 1884.