RIKSDAGENS PROTOKOLL
1884. Andra Kammaren. N:o 40.
Måndagen den 28 April.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Till behandling af Stats-Utskottet hänvisades Kongl. Maj:ts
på Kammarens bord hvilande propositioner till Riksdagen
angående reglering af kronans och aktiebolagets P. A. Nor¬
stedt & Söner till hvarandra gränsande tomter å Riddarholmen, samt
angående kronohemmanct Norrbackas upplåtande på vissa
vilkor till sällskapet Eugeniahemmet.
§ 2.
Föredrogos, men blefvo å nyo bordlagda:
Koi istitutions-Utskottets Utlåtanden N:is 10, 11, 12, 13 och 14,
Stats-Utskoitets Utlåtande N:o 49 och Memorial N:o 50,
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtanden N:is 1
och 2,
Lag-Ulskottets Utlåtande N:o 56 och
Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o
4 (i samlingen N:o 21).
§ 3.
Till fortsatt handläggning företogs Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 14, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åt¬
tonde hufvudtitel.
Punkterna 50—56.
Biiöllos
Punkten 57 mom. a.
I detta moment hemstälde Utskottet, att Riksdagen icke för
närvarande måtte bifalla en af Kongl. Maj:t gjord framställning
om upplåtelse till institutet för blinda från den 14 Mars 1885 af
lägenheten Tomteboda i Solna socken af Stockholms län.
Eft r föredragning häraf begärdes ordet af
Herr Ola Andersson, som yttrade: Jag tillåter mig hem¬
ställa, att äfven mom. b måtte få föredragas och beslut derom
Andra Kammarens Prot. 1884. N:o 40. 1
Ang. anslag
till en bygg¬
nad för insti¬
tutet för
blinda.
N:o 40.
2
Måndagen den 28 April.
Ang. anslag fattas före beslutet om mom. a, derföre att det förstnämnda mo-
till en bygg- mentet innefattar frågan om byggnadsanslaget, som ju här är
m'fatet för 1 hufvudsaken. Det kan råda olika meningar om huru vida det
blinda. förra momentet i den nu föredragna punkten bör bifallas, eller bifall
(Forts.) lemnas till den Kong! propositionen i denna del, såsom redan
skett i Första Kammaren; men då detta moment i viss mån kan
vara beroende af hvad som beslutas i det senare momentet, före¬
slår jag att mom. b först afgöres.
Den af Herr Ola Andersson sålunda gjorda hemställan bi¬
fölls, i följd hvaraf nu upplästes mom. b af förevarande punkt,
i hvilket moment Utskottet hemstält, att Riksdagen icke måtte
bevilja ett af Kongl. Maj:t för uppförande af nya byggnader för
institutet för blinda begärdt anslag å 528,000 kronor.
Härefter anförde:
Herr Statsrådet Hammarskjöld: Herr Talman! Mine
herrar! Då blindinstitutets styrelse förnyade sin framställning
om ett anslag på 528,000 kronor för uppförande af ett nytt blind¬
institut, kan jag icke neka till, att jag till en början ej kände mig
varm för att tillstyrka Kongl. Maj:t att framlägga en proposition
i ämnet. Skälet dertill var, att äfven mig syntes beloppet vara
mycket högt; men sedan jag mera satt mig in i frågan, ansåg
jag mig böra tillstyrka den nu föredragna propositionen. Den
lokal, som blindinstitutet för närvarande förhyrer, är ganska otill¬
fredsställande, hvilket jag förmodar att flere af Kammarens med¬
lemmar, som säkert med anledning af denna fråga på ort och
ställe tagit kännedom om anstalten och dess anordning, sjelfva
skola hafva funnit. Dertill kommer, att hyreskontraktet för bygg¬
naden utgår år 1888. Det har länge varit sannolikt, att hyres¬
kontraktet icke skulle kunna få förnyas; nu har direktören för
anstalten meddelat mig, att ingen utsigt finnes att äfven mot be¬
tydligt förhöjd hyra kunna få fortfarande behålla den nu förhyrda
lokalen, af det skäl att meningen är att, så snart hyrestiden är
slut, bebygga tomten med nya hus. Det är således all anledning
antaga, att blindinstitutet år 1888 måste hafva en annan lokal,
för så vidt anstaltens verksamhet skall fortgå. Nu är det mycket
svårt att kunna få förhyra en lokal, tillräckligt stor och passande
för en anstalt sådan som denna, hvilken behöfver så väl bostäder
för en stor massa blinda och dessutom undervisningssalar med mera
sådant, och direktören åtminstone förtvifla!1 om möjligheten att
detta skall kunna ske. Under sådana förhållanden har jag så¬
som chef för Ecklesiastikdepartementet icke vågat taga på mitt
ansvar ett handlingssätt, hvarigenom en vacker dag blindinstitutet
kan komma att stå husvillt. Om Riksdagen vågar taga sådant
på sitt ansvar, tillkommer ej mig att bedöma, men jag har åtmin¬
stone sopat rent för min dörr, då jag framlagt propositionen och
Måndagen den 28 April.
3
N:o 40.
ärligt omtalat för Riksdagen, hurudan ställningen är. Det stora Ang. anslag
belopp, som här är ifrågasatt, har till eu ej ringa del sin grundfdr^msti
deri, att de hus, som. äro ifrågasatta att byggas, äro tilltagna f°tutet för *
125 elever. Detta öfverensstämmer icke fullkomligt med blind- blinda.
komiténs förslag, som tänkte sig tvenne blindinstitut, hvardera (Forts.)
inrättadt för 100 elever. Men med afsigt att så länge, som möj¬
ligt slippa bygga ett blindinstitut till, ansågs det vara klokt och
förståndigt att föreslå det institut, hvarom nu är fråga, något
större, hvarigenom ökade kostnader kunde för lång tid uppskjutas.
Att man således tilltagit byggnaden så stor som skett, var med
hänsyn till att man hoppades kunna åstadkomma en besparing.
Nu har emellertid blindinstitutets styrelse, sedan den fick känne¬
dom om de betänkligheter, som inom Riksdagen uppstått med
anledning af de stora kostnaderna, låtit verkställa en beräkning,
huru saken skulle gestalta sig, om man byggde endast för 100
elever, och likaledes om man från byggnaden uteslöte åtskilliga
bostadslokaler, som ansågos nyttiga, men voro afsedda för per¬
soner, för hvilka man möjligen kunde förhyra lokaler, emedan
det ej var alldeles nödvändigt att de skulle vara boende inom
byggnaden; och har med anledning häraf ordföranden i styrelsen
och institutets direktör för mig förklarat, att de efter samråd med
arkitekt kommit till den uppfattning, att en sådan byggnad borde
kunna uppföras för 400,000 kronor. Men då blir den icke för
125 elever utan för 100 elever, och de årliga förvaltningskostna¬
derna blifva något högre, emedan det blir nödvändigt att förhyra
vissa lokaler utom anstalten. Om detta blir besparing lemnar
jag å sido. Jag har endast velat meddela hvad styrelsen anhållit,
att jag skulle för Riksdagen omförmäla. Huru vida nu kostnads-
förslaget å 228,000 kronor för ett institut å 125 elever må vara
rätt beräknadt, är jag personligen icke sakkunnig att bedöma, men
jag har ej någon .anledning att betvifla det, då kostnadsförslaget
är granskadt af Öfverintendentsembetet, som deremot icke haft
något att anmärka. Om jag är rätt underrättad, har äfven inom
Stats-Utskottet granskning skett af de speciella kostnadsposterna,
och har Utskottet icke, enligt hvad för mig uppgifvits, funnit
några egentliga anmärkningar dervid vara att göra. Nu säger
emellertid Utskottet, att det åt två skäl icke kan tillstyrka bygg¬
naden. Det ena skälet är kostnaden, om hvilken jag icke har
något att tillägga till hvad jag redan sagt. Det andra skälet är
det, att »tvekan uppstått, huru vida det kan vara lämpligt att, så¬
som här skulle blifva fallet, på ett ställe sammanföra den stora
mängd lärjungar, för hvilka utrymmet i de nya byggnaderna
beräknats». Som jag redan sagt, är utrymmet beräknadt för 125
lärjungar. Blindkomiténs förslag i denna del är fotadt på den
erfarenhet, man haft i andra länder, der blindundervisning be-
drifves. Såsom Kammaren väl vet, är nemligen blindundervis¬
ningen en temligen ny sak i Sverige, ty den lilla undervisning,
H:o 40.
4
Måndagen den 28 April.
Ang. andag som egde ruin å Mangla, kan knappast förtjena att här nämnas.
till en bygg- visar sig då af erfarenheten från utlandet, att den allmänna
mtukt för 1 uppfattningen i fråga om den lämpliga storleken af ett blind-
blinda. institut varit den, att ett institut bör inrättas för 100 elever eller
(Forts.) något derutöfver. Sålunda äro dessa anstalter i Danmark och
i Berlin beräknade för 100 elever, institutet i Dresden och ännu
ett annat institut för 135. Det befinnes således, att på de ställen,
der eljest blindundervisning eger rum, har man hållit sig till un¬
gefär den siffra, som här föreslagits. Det är också tydligt, att, om
man i stället, såsom Utskottet ifrågasätter, bildar flera små anstalter,
leder icke detta till besparing, ty ior hvarje liten särskild anstalt
fordras särskilda byggnader, särskild föreståndare och särskild
personal, hvilken, om den också icke behöfver vara lika talrik
som på en stor anstalt, likväl blir proportionsvis större, så att,
efter all anledning, eu söndersplittring i flera små anstalter för¬
anleder en betydligt större lönestat. Det är derför ingalunda eu
väg ledande till besparing, som Utskottet här föreslagit. Från
blindundervisningens egen synpunkt har erfarenheten också hittills
varit sådan, att man ansett ett antal af 100 elever eller något
deröfver vara det korrekta.
Utskottet säger vidare, att Riksdagen icke tillförene haft
tillfälle yttra sig om hvad blindkomitén föreslagit. Det tillkom¬
mer icke mig att säga, om Riksdagen satt sig in i saken eller
icke, men vid sistlidne riksdag redogjordes för hufvuddragen i
blindkomiténs betänkande. Denna redogörelse linnés upptagen
så väl i den Kongl. propositionen som i Stats-Utskottets betänkande
öfver åttonde hufvudtititeln, och Riksdagen beslöt i öfverensstäm¬
melse med blindkomiténs förslag att inrätta eu blindskola och
en handtverksskola för blinda. Jag hade tänkt mig, att så väl
Utskottet som Kammarens ledamöter då satt sig in i grunddragen
af komiténs betänkande, men det är mycket möjligt, att det lätt
kunnat hända, att man då endast tänkte på dessa små anstalter,
men icke på biindinstitutet.
Sedan jag nu för Kammaren redogjort för hurudan ställ¬
ningen är, tillkommer det Kammaren sjelf att bedöma, hvad den
under så fatta omständigheter vill göra. Vill Kammaren utsätta
blindinstitutet för risken att år 1888 stå husvillt, så kan rege¬
ringen omöjligen hjelpa detta. Regeringen har endast gjort sin
pligt, när den ärligt för Kammaren redogjort för ställningen.
Herr A. Rundbäck: På de skäl, Herr Statsrådet och
Chefen för Ecklesiastikdepartementet närmare utvecklat och som
hufvudsakligen redan äro anförda i den Kongl. propositionen,
skulle jag helst önskat, att Riksdagen beviljat det anslag, som här
blifvit äskadt; men sedan Stats-Utskottet afstyrkt och Första Kam¬
maren afslagit det af Kongl. Maj:t begärda byggnadsanslaget, vill jag
för min del icke framställa något yrkande om bifall till Kong!. Maj:ts
Måndagen den 28 April.
5
N:o 40.
proposition i afseende å hvad i punkten b af Utskottets förslag Ang. anslag
omförmäles. Deremot vill jag för blindundervisningen anhålla ^
om en obetydlig ynnest, bestående deri, att Andra Kammaren, i tutet för
likhet med hvad Första Kammaren redan gjort, bifaller hvad blinda.
Kongl. Maj:t föreslagit i den del, som återfinnes under punkten (Forte.)
a i Utskottets hemställan, nemligen: »att Riksdagen måtte medgifva,
att kronolägenheten Tomteboda i Solna socken af Stockholms län
må från den 14 Mars 1885 till blind institutet upplåtas», och jag
anser, att så många giltiga skäl förefinnas för bifall till detta för¬
slag, att denna Kammare icke gerna bör kunna afstå hvad Första
Kammaren härutinnan funnit skäligt bifalla.
I den Kongl. propositionen sistlidet år yttrade Kongl. Maj:t,
att blindundervisningen hos oss blifvit allt för mycket försummad;
och när man har någon kännedom om hithörande förhållanden i
vårt land och andra länder, måste man erkänna, att en sådan
utsago eger befogenhet. Blindkomitén har upplyst, att bland de
till derå tusen uppgående blinda i vårt land fiunas 264, som be¬
finna sig i en ålder af mellan 7 och 18 år, d. v. s. den egent¬
liga undervisningsåldern, och som alla hafva normala själs-
förmögenheter samt således äro mottagliga för den undervisning,
hvaraf de äro i stort behof. I den nuvarande anstalten för blinda
kunna emellertid icke mer än 60 erhålla undervisning. För att
råda bot för eu sådan brist föreslog blindkomitén, att vi skulle
i likhet med de land, der blindundervisningen vore bäst ordnad, såsom
i Sachsen, inrätta trenne skolor för blinda barn mellan 7 och 11
år, hvarje skola afsedd för 30 elever, samt två blindinstitut, hvar¬
dera för 100 lärjungar, hvarest skulle besörjas dels eu fortsatt un¬
dervisning, dels undervisning för sådana personer, som vid äldre
år råkat ut för den olyckan att blifva blinda, dels ock slutligen
en handtverksskrå för öfveråriga blinda, hvilka skulle vid eu
senare ålder, då de icke kunde komma in i den teoretiska under¬
visningskursen, åtminstone få en praktisk undervisning i sådana
handarbeten, som för blinda äro lämpliga. Nu är förhållandet
emellertid, som sadgt är, sådant, att vi, trots det stora behofvet,
icke äro i tillfälle att för närvarande bereda undervisning åt mer
än ett sextiotal, det vill säga knappt en fjerdedel af dem, som
äro i behof deraf. Detta är så mycket mera beklagligt, mine her¬
rar, som vi dermed icke blott försumma en barmbertigbetspligt mot
dessa vanlottade, hvilkas mörker vi icke söka skingra genom nå¬
got andligt ljus, utan det är äfven ur ekonomisk och praktisk
synpunkt att beklaga. Ty såsom erfarenheten från andra länder
och äfven hos oss visat, kan man genom eu praktisk undervis¬
ning i handtverk laga så, att, om icke alla, åtminstone flertalet af
de blinda, som fått eu god undervisning, kunna försörja sig sjelfve.
Derigenom betala de på visst sätt tillbaka do uppoffriugar, man
gjort för dem; ty de behöfva då icke längre falla kommunen eller
fattigvården till last.
N:o 40.
6
Måndagen den 28 April.
Ang. anslag Af det sagda finner man, att mycket i förevarande afseende
nåd Tor Mi- hos oss är ogjordt, men å andra sidan har dock Riksdagen i likhet
n<l tutet för1 me^ regeringen numera börjat att med allvar gripa sig an för att
blinda. afhjelpa hvad som kan hjelpas. I fjor beslöto vi inrättandet af
(Forts.) den första blindskolan samt af handtverksskolan, hvilka båda
komma till stånd i höst. Åt blindinstitutet beviljades äfven vid
samma tillfälle ett extra anslag. Beklagligen återstår dock i af¬
seende på detta institut den stora bristen, att det är för litet och
icke kan verka i den skala, som man skulle önska, hvartill vi¬
dare kommer, att det saknar passande lokaler. Hvad derom sades
från statsrådsbänken kan jag vitsorda, emedan jag varit der och
tagit kännedom om förhållandena. Den nuvarande lokalen är,
äfven om vi finge behålla den, oduglig. Man kan knappast nöja
sig med densamma under ett provisorium, ännu mindre för en
längre framtid. Och att få någon annan fullt lämplig lokal ge¬
nom förhyrning är sannerligen ingen lätt sak, särdeles om man
vill utdviga anstalten, så att der kan undervisas minst 100 elever.
För hela denna skara af elever måste nemligen i anstalten be¬
redas icke endast utrymme för en fullständig teoretisk och prak¬
tisk undervisning, utan ett fullständigt hem med allt hvad dertill
hör. Och då de behöfva flen sorgfälligaste tillsyn, måste gerna
hela lärarepersonaien äfven inlogeras i anstalten jemte den talrika
tjenste- och kökspersonal, som för ett så stort hushåll erfordras.
Herrarne kunna deraf finna., huru svårt det skall blifva att kunna
få hyra eu annan tillräckligt rymlig och passande lägenhet. Dess¬
utom är det eu sak, hvarpå jag särskild! ber få fästa uppmärk¬
samheten, och det är en brist, som äfven finnes vid den nuva¬
rande anstalten, eller att man vid blindanstalter framför allt be-
höfver särskilda rum om dagarna för de båda könen att vistas i
mellan undervisningstimmarne och särskilda promenad- och lek¬
platser för dem utom hus. Ty de flesta af dessa barn befinna
sig i puberitetsåldern, och det är ett konstateradt faktum, att de,
som icke kunna förströ sina sinnen med det yttre lifvets vexlande för¬
ströelser, äro starkare anrgipna än andra i samma ålder af sin-
liga begär, och att det derför i sedlighetens intresse fordras en
strängare tillsyn öfver de särskilda könen vid deras umgänge med
hvarandra.
Af det anförda framgår sålunda, att man icke kan undan¬
skjuta denna fråga längre än till högst nästa år, ty det är icke
nog med att vi få byggnaden färdig till 1888, utan vi behöfva
hafva den färdig till 1887, derför att blinda lära angripas mycket
svårt af ögonfluss och ögon inflammation i fuktiga rum, hvarför det är
nödigt att åt dem hafva torra lägenheter. Om nu Riksdagen bi¬
faller Kong!. Maj ds framställning om upplåtelse till institutet för
blinda från den 14 Mars 1885 af lägenheten Tomteboda, så är ju
möjlighet beredd för att byggnadsarbetet redan tidigt nästa år
må kunna påbörjas, så vida Riksdagen då beviljar för ändamålet
Måndagen den 28 April.
7
N:o 40.
nödiga medel, om ock till mindre belopp än Kong! Maj:t nu Ang. anslag
föreslagit. Och skulle Riksdagen nästa år icke finna lämpligt, att ^
det nya institutet uppföres på denna plats, så är hela förlusten * tutet för
ett års arrende eller 225 kronor 67 öre. Men upplåtes icke denna blinda.
lägenhet, så betager man vederbörande möjligheten att i tid på- (Forts.)
börja arbetet, och jag vill icke tro att hinder derför skall möta
hos denna Kammare, som utan tvifvel vet att behjerta dessa våra
vanlottade likars belägenhet och angelägenheten af att tillfälle till
undervisning så mycket som möjligt beredes dem, som måste
vandra sitt lif fram i mörker och icke hafva solens ljus att glädja
sig åt.
Jag anhåller om bifall till Kong! Maj:ts förslag, så vidt det
afser den ifrågavarande lägenhetens upplåtande för det nya in¬
stitutets uppförande.
Herr Gustaf Jonsson: Jag har, såsom deltagande i revi¬
sionen öfver det ifrågavarande institutets räkenskaper, varit i till¬
fälle att taga kännedom om dess nuvarande lokaler, och jag får
säga, att detta provisoriska tillstånd är betänkligt. Ty undervis¬
ningen kan i följd deraf ej bedrifvas så som den borde, och der¬
före anser jag, att man ju förr dess hellre bör anskaffa en ny
byggnad för institutets inrymmande. Jag hoppas också att Kam¬
maren är välvilligt stämd för saken; den har ju åtskilliga gån¬
ger anslagit medel till befrämjande af detta slags undervisning
och har dermed visat, att den hyser medömkan med och känsla
för dessa vanlottade medmenniskor.
För min del har jag ingenting mer att tillägga, då det
synes mig vara tillräckligt ådagalagdt, både af Herr Ecklesiastik¬
ministern och af Herr Abraham Rundbäck, att alla skäl tala för
den ifrågavarande tomtens upplåtande för det angifna ändamålet.
Något bestämdt anslag för byggnadens uppförande vill jag dock
icke påyrka, emedan jag i den saken icke vill gå Utskottet i för¬
väg, som väl bör i första hand pröfva anslagets belopp och med
ledning af inlemmade ritningar och kostnadsförslag bäst bör kunna
bedöma, hurudan den nya byggnaden bör blifva Jag instämmer
derför med Herr Rundbäck och yrkar bifall till hans förslag.
Herr Ola Andersson: Det föreföll mig som om Herr
Ecklesiastikministern, om jag rätt förstod hans yttrande, icke vore
synnerligen varm för Kongl. Maj ds förslag, och att han ansåge
kostnadssumman vara något för hög. Det lär väl knappast heller
finnas någon, som icke anser att företaget skulle kunna utföras
för billigare pris än 528,000 kronor. Herr Ecklesiastikministern
nämnde, att Stats-Utskottet anfört Henne skäl för sitt afstyrkande
förslag. Det första var byggnadssummans storlek; det andra var,
att det kunde råda tvifvel om lämpligheten af att på ett enda
ställe sammanföra ett så stort antal elever, som här är ifrågasatt,
N:o 40.
8
Måndagen den 28 April.
Ang. anslag och det tredje skälet var, att Riksdagen icke haft tillfälle att pröfva
nåd för sJelfVa organisationsfrågan. Jag skall först yttra mig öfver an-
tutef för slagsfrågan, och jag erinrar mig då, huru som, när för några
blinda. år sedan begärdes ett anslag af cirka 600,000 kronor för upp-
(Forts.) förande af ett nytt veterinärinstitut, det under diskussionen vi¬
sades, att detta belopp var större än det som samtliga byggna¬
derna vid Alnarps landtbruksinstitut hade kostat, så väl slottet, der
lärare och elever hafva sina bostäder med lärosalar m. m., som
samtliga ladugårdsbyggnaderna tillika med brandförsäkringsvärdet
på de gamla byggnaderna, och man kunde icke finna annat, än
att det var orimligt att för uppförande af ett veterinärinstitut
skulle behöfvas ett större belopp än för uppförande af alla de
byggnader, som fordras vid ett landtbruksinstitut med ett så stort
jordbruk. Det lyckades också Riksdagen att nedpruta kostnaden
med _ omkring 100,000 kronor, och detta oaktadt det nya vete¬
rinärinstitutet är så rymligt tilltaget, för både lärosalar, samlingar
och allt, att det sannolikt kan räcka för sekler, äfven om det
blifver det enda i riket. Af sådan anledning tror jag, att man
äfven här skulle kunna betydligt nedpruta kostnaden, utan att
utrymmet behöfde blifva mindre, som man sagt skulle blifva fallet,
om man nedsatte beloppet till 400,000 kronor. Det torde väl
icke vid detta tillfälle vara särdeles lämpligt af Riksdagen att så
der på rak arm besluta ett annat anslagsbelopp, och ej heller
för regeringen att först begära eu på ritningar och förslag grun¬
dad summa för detta ändamål, men sedan i sista stund pruta af
100,000 kronor och säga: »detta nöja vi oss med, och detta bör
Riksdagen medgifva>. Jag anser det alltså vara högst nödvändigt,
att andra kostnadsförslag uppgöras, i synnerhet då frågan gäller
så dyr byggnad som den här ifrågasatta.
Hvad beträffar frågan huruvida det kan vara lämpligt eller
icke att sammanföra ett så stort antal elever inom ett område
som detta, så fäster jag icke någon synnerlig vigt dervid. Jag
litar i det fallet på blindkomitén, som icke ansett detta vara
olämpligt utan föreslagit, att åtminstone 100 elever skola sam¬
manföras på ett ställe, och i blindkomiténs betänkande eller i nå¬
got annat arbete har jag sett uppgifvet, att vid flere utländska
anstalter för blinda har man ett antal, visserligen vid somliga
mindre, men vid de flesta uppgående till mer än 100. Så är
förhållandet vid anstalten i Dresden, som lärer anses vara eu
mönsteranstalt för blindinrättningar. Men då Riksdagen begärt
en utredning om blindundervisningen och dess organisation, och
då en komité varit tillsatt för detta ändamål, har jag trott att
Riksdagen äfven borde hafva ett ord med i laget i afseende å or¬
ganisationen och icke blott besluta om denna genom att anslå
medel till en en ny byggnad.
Det nämndes af Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastik¬
departementet, att i statsverkspropositionen för förlidet år varit
Måndagen den 28 April.
9
Sio 40.
redogjordt för blindkomiténs betänkande. Det är också sant,
att ett omständligt sammandrag i detta hänseende förekommer i
statsverkspropositionen. Men så väl denna redogörelse som redo¬
görelsen för de särskilda myndigheternas och landstingens i denna
sak gjorda anmärkningar afsåg företrädesvis tvenne delar af blind¬
undervisningen, nemligen blindskolorna och handtverksskolorna,
och angående ifrågavarande blindinstitutet yttrades i propositionen,
att, enär det icke då var fråga om att anslå medel till ett sådant
institut, så hade Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdeparte¬
mentet icke ansett sig böra redogöra för denna sida af saken.
Riksdagen har sålunda icke varit i tillfälle att taga del af de
olika skal, som tala för större eller mindre anstalter, eller den ena
eller den andra organisationen i detta hänseende.
Det är i alla fall hufvudsakligen det stora beloppet, som
för mig varit bestämmande att afstyrka förslaget. Men då det
är upplyst, att den nuvarande lokalen icke skulle få användas
längre än til! 1888, så vill jag för min del påyrka, hvad jag
äfven gjorde inom Utskottet, att man beslutar att använda den
plats, som Kongl. Maj:t ifrågasatt. Gör man detta, är det enligt
min tanke lättare att uppgöra kostnadsförslag, då man har plat¬
sen gifven och slipper söka efter en sådan. Hela arbetet kommer
sålunda fortare i gång, och man kan i vederbörlig tid sörja för
denna undervisning.
Mitt yrkande går således ut på ett bifall till det nu före¬
dragna mom. b, d. v. s. afslag å bvggnadsanslaget, men i fråga
om mom. a skulle jag för min del önska ett bifall till Kongl.
Maj:ts proposition.
Häruti instämde Herrar JF. G. Jansson och Sv. Andersson.
Herr Nils Petersson i Runtorp: Jag begärde ordet med
anledning af yrkandet om afslag på Stats-Utskottets förslag i
punkten a. Jag tror icke att det för vinnande af ändamålet är
behöfligt att bifalla Kongl. Maj-.ts förslag i denna del.
De varma tal, som hållits för dessa blinda och om nödvän¬
digheten att.se till att deras uppfostran blir ändamålsenlig, tror
jag icke varit behöfliga, då hvar och en känner deltagande för
dem, och man hvarken inom Stats-Utskottet eller Kammaren mot¬
satt sig sjelfva saken. Man har endast velat ordna denna sak
så förståndigt som möjligt och se den från alla sidor. Jag tror
således, att Stats-Utskottets motivering är tillräckligt talande för
att låta saken hvila tills vidare och endast tillse, att den ifråga¬
satta byggnadsplatsen må vara tillgänglig i händelse af behof,
men nu icke bestämdt uttala, att institutet ovilkorligen skall byg¬
gas på denna plats; ty under tiden kan man få reda på en lämp¬
ligare plats än denna. Det finnes äfven andra omständigheter,
som böra tagas i betraktande.
Ang. anslag
till en bygg¬
nad för insti¬
tutet för
blinda.
(Forts.)
N:o 40.
10
Måndagen den 28 April.
Ang. anslag
till en bygg¬
nad för insti¬
tutet för
blinda.
(Forts.)
Herr Ecklesiastikministern har sagt, _ att kostnadsförslaget
och ritningarne äro godkända af så val Öfverintendentsembetet
som Stats-Utskottet. Ja, det må vara sant. Men vid ett så om¬
fattande företag böra äfven andra omständigheter tagas i öfver¬
vägande. Jag vill i förbigående nämna, att det icke torde vara
så lätt att få en vattenledning dit ut. I en följande punkt se
vi, att en vatten- och afloppsledning vid Vadstena hospital kostar
96,900 kronor, och ändå finnes vatten nära till hands. Det vore då
också bra att veta, hvad en vattenledning från Stockholm till
Tomteboda skulle kosta; ty detta är ännu icke kändt. Man skulle
möjligen kunna få en närmare belägen tomt än denna, och detta
enda förhållande torde vara tillräcklig anledning att bifalla Ut¬
skottets förslag i punkten a, då man ändå får behålla denna plats
disponibel tills vidare.
Hvad åter angår punkten b, får jag säga, att med all akt¬
ning för den granskning som Öfverintendentsembetet här verk¬
stält, har dock inom Stats-Utskottet framställs ganska mycket
klander både mot ritningarne och kostnadsförslaget. Jag tycker
äfven att vi långt före detta bort komma under fund med, att vi
måste bygga för statens räkning på ett lämpligare sätt, än hittills
skett, så att man t. ex. icke lemnade höga premier för ståtliga
ritningar, utan toge det förslag, som vore billigast och ändamåls¬
enligast. Att bygga på sådant sätt, att man beviljar dylika stora
premier, kan anstå en nation, som har råd att pråla, men icke
Sverige. Då staten nu bygger något, skall den också bygga gen-
tila boställs våningar. Så har det skett med posthuset, jernvägens
byggnader och på många andra ställen, så att det tyckes vara
hufvudsaken att skryta med präktiga boställsvåningar och palats
— eller slottslika byggnader. Vi kunna, enligt min åsigt, bygga
ändamålsenligare för ofantligt mycket billigare pris, om man loge
dessa omständigheter i betraktande och läte bli att lemna höga
premier för stilfulla ritningar och dylikt.
Dessa äro skälen, hvarför jag tror denna fråga bör tagas i
förnyadt öfvervägande, men ingalunda ovilja mot sjelfva saken.
På grund häraf yrkar jag också bifall till Stats-Utskottets förslag
så väl i mom. a) som i mom. b).
Herrar J. Jonasson i Gullaboås, J. Pettersson i Alfvesta,
Magnusson och Norén instämde med Herr Nils Petersson.
Vidare yttrade:
Herr J. Anderson i Tenhult: Vi finna af den Kongl.
propositionen, att här är fråga om ett anslag al 528,000 kronor
till uppförande af nya byggnader för institutet för blinda. För
min del tycker jag visserligen, att denna summa är ganska stor,
men jag erkänner villigt, att jag icke är kompetent att bedöma,
Måndagen den 28 April.
11
S:o 40.
huru vida detta belopp är rigtigt eller icke. Jag kan icke heller
afgöra, huru vida det är alldeles nödvändigt att hafva detta blind¬
institut förlagdt i Stockholm eller dess närhet. Jag har dock i
det fallet förestält mig, att det kunde finnas lämpliga platser för
detta ändamål på något annat ställe i landsorten. År detta mitt
förmenande rigtigt, så vill jag fästa uppmärksamheten på, att
länsresidenset i Jönköping inom en ganska snar framtid blifver
ledigt, och det vore förunderligt, om icke detta residens skulle
för ifrågavarande ändamål kunna användas. Der finnas icke
mindre än 29 rum med eldstäder, 2 kök, bagarestuga och en
ganska stor mängd uthus, hvilka med lätthet kunna förändras
till lämpliga lokaler för blifvande nya behof, om så skulle be-
höfvas.
Jag gör icke något yrkande. Jag har endast velat fram¬
ställa denna min åsigt; kan hända att den, vid närmare betrak¬
tande, låter förverkliga sig.
Herr Winkrans: Utan tvifvel är det en af vår tids vack¬
raste sidor denna omsorg och omtanke, som egnas de olyckliga
så väl från statens som enskildes sida. I synnerhet är det gläd¬
jande att finna, att af de olyckliga just de, som kanske äro mest
beklagansvärda, eller de blinda, hvilka äro beröfvade det vigtigaste
verktyget för att komma i besittning af det goda, som tillfaller
andra menniskor snart sagdt till skänks, blifvit nu så tagna un¬
der armarne, att, då det fordom ansågs omöjligt bibringa dem
några insigter eller färdigheter, hvarigenom de kunde förvärfva
sig den sjelfaktning och det sjelfförtroende, i saknad hvaraf någon
större mensklig utveckling icke är tänkbar, detta förhållande
ändrats på senare tider derigenom, att så väl staten som enskilde
vidtagit kraftiga åtgärder för åstadkommande af en förbättring i
detta afseende. Det är knappt mer än 100 år sedan man kom
under fund med, att det var möjligt att gifva dessa olyckliga den
bildning samt de kunskaper och färdigheter, som sätta dem i
stånd att, om icke täfla med dem som hafva synförmågan i behåll,
dock komma derhän i utveckling, att de kunna hjelpa sig sjelfva.
I detta afseende visar erfarenheten både i vårt och ännu mera i
främmande land, att dessa vanlottade menniskor äro af naturen
utrustade med anlag, som kunna föra dem långt fram till och
med i vetenskap och skön konst, men i synnerhet sätta dem i
stånd att genom förvärfvad skicklighet i handarbete i många fall
hjelpa sig sjelfva.
Det har varit intressant att höra den diskussion, som här i
dag egt rum. Både de, som yrkat bifall till Kongl. Maj:ts förslag,
och de, som motsatt sig detsamma, hafva varit lika lifligt intres¬
serade för dessa stackars blinda. Det är ock sant hvad jag, be¬
träffande denna sak, hörde bär om dagen utaf en man af folket,
hvilken sade, att vi seende kunna tacka Gud för att vi ega syn-
Ang. andag
till en bygg¬
nad för insti¬
tutet för
blinda.
(Forts.')
N:o 40.
12
Måndagen den 28 April.
Ang. anslag förmågan, och att vi böra göra allt, hvartill vi äro i stånd, för
till en bygg-. hjelpa dem, som icke ega densamma. Denna tacksamhet böra
tutet för*1 v* sålunda visa icke blott i ord utan i gerning. Jag vill också
blinda. tro, att denna Kammare äfven skall genom handling visa sin
(Forts.) medkänsla för dessa olyckliga; i synnerhet som det icke kan
nekas, att den uppoffring, hvarom här är fråga, eller att afstå en
nästan värdelös tomt, som gifver en obetydlig inkomst, till den
direktion, som välvilligt egnat sig åt att söka gifva de blinda en
sorgfällig och god uppfostran, ju icke är för statsverket känbar.
Detta afstående kan icke för oss vara någon uppoffring; men för
institutionen är det af ovärderligt gagn.
Jag har, i likhet med Herr Jonsson i Skeppnetorp, haft till¬
fälle, såsom revisor af de sista årens räkenskaper, att taga blind¬
institutet i betraktande och dervid funnit den glädjande omstän¬
dighet, att barnen derstädes hunnit i besittning af kunskaper,
som äro förvånande. Vi tillbragte der här om dagen nästan
halfva dagen och undersökte ej blott lokalerna utan äfven den
grad af utveckling, barnen förvärfvat i hvarjehanda ämnen, och
funno dervid, att de kunde göra väl reda för ämnen, som ingå
i den vanliga skolundervisningen; och att detta icke var någon
humbug, derom öfvertygade vi oss genom att sjelfve föreslå äm¬
nen, som barnen måste redogöra för, ämnen, som, enligt hvad
direktören upplyste, delvis icke i undervisningskursen förekommit
på ett helt år. Barnen gjorde det oaktadt väl och ordentligt
reda för dem. Men på samma gång funno vi ock det sorgliga
förhållande, som finnes antydt i Stats-Utskottets betänkande, eller
att lokalerna äro i högsta grad usla och eländiga. Der begagnas
till exempel en tvättstuga på samma gång till badrum och gymna¬
stikrum, i följd hvaraf också naturligtvis gymnastik-undervisningen
är i hög grad lidande.
Men icke nog med detta, det finnes det som är ännu värre:
Sofrummen äro allt för små och dessutom otillräckligt ventilerade;
såsom exempel hvarpå jag lät uppmäta ett dylikt, som icke tyck¬
tes vara större än det minsta klubbrummet här nere. Det inne¬
höll något öfver 4,000 kubikfot. I detta lilla rum inhysas 12
barn under natten, utan någon ventilering under 9 å 10 timmar.
Naturligtvis kan ett sådant förhållande icke vara annat än i hög
grad ohelsosamt.
Jag vill emellertid icke yrka bifall till Kongl. Maj ds förslag
i dess helhet, ty jag har icke varit i tillfälle att pröfva kostnads-
förslaget, och jag erkänner att, då jag läste det första gången,
jag verkligen tyckte att det lät väl storartadt. Jag vill derför
icke heller motsätta mig, att frågan om byggnadsanslaget må
uppskjutas; men då jag väl vet, att det är af synnerlig vigt för
institutet att snart komma i besittning af den föreslagna tomten,
så att man redan nästa år må komma i tillfälle att vidtaga an¬
stalter, för att en ny byggnad måtte kunna vara färdig till 1888
Måndagen den 28 April. 13 N:o 40.
hoppas jag att punkten a, om anvisande af tomt, måtte beviijas. Ang. anslag
Jag hoppas att denna Kammare är nog välvillig att vilja låta m ™ hyS9\
dessa olyckliga, af alla klasser och stånd, komma i besittning af tuta jfr*
den bildning och uppfostran, som är oss andra gifven nästan till blinda.
skänks; i synnerhet när det kan ske med så ringa uppoffring, som (Forts.)
nu är ifrågasatt. Jag yrkar således bifall till punkten a enligt
Kongl. Maj:ts förslag.
Herr Gumselius: Jag tager för gifvet, att det icke linnes
någon i hela denna Kammare, som icke i sin mån delar med
den siste talaren hans varma medkänsla för de olycklige, som
nu äro i fråga, och gerna vill bidjaga till förbättrande af
deras ställning, men man kan vara af olika tankar om
sättet härför. Jag vill tillåta mig att också komma med några
erinringar.
Den senaste talaren framstälde bjert för oss, huru illa stäldt
det var för barnen i det nuvarande blindinstitutet. Detta kom¬
mer möjligen, deraf att, när det är fråga om att hyra en lägen¬
het, så är man icke så villig att kosta på den så mycket årsvis,
som man föreslår att kapitalisera i ståtlig nybyggnad. Vill man
emellertid betala en tillräcklig byresafgift för att få en lämplig
lägenhet, vill man såsom hyra utgifva skälig procent af byggnads-
kostnaden, så vore det märkvärdigt, om det skulle vara mera
omöjligt för denna anstalt än för andra att åstadkomma en till¬
räckligt god provisorisk lokal.
Hvad beträffar den summa, som begäres, så har eu reser¬
vant i Stats-Utskottet helt lösligt föreslagit att nedsätta densamma
från 528,000 till 400,000 kronor. Emellan dessa siffror ville jag,
om det nödvändigt skulle blifva fråga derom, hellre välja den
förra, ty denna bär åtminstone det företrädet, att hon framgår
ur ett utredt och genomtänkt föi slag och icke är helt lösligt fram¬
kastad. Dessa 528,000 äro för öfrigt samma siffror, om också
icke samma siffra, som kom fram i döfstumkomiténs betän¬
kande år 1878, då det framhölls, att Manilla bäst skulle kunna
lämpas till döfstuminstitut. Då gälde det att visa, att man för en
måttlig kostnad kunde få eu inrättning för de blinda, och då
gjordes upp ett kostnadsförslag på 258 000 eller, för att vara rig-
tigt noga, på 258,039 kronor, som blindskolebyggnaderna skulle
kosta. Beloppet 258,000 har sålunda ändrats till 528,000; det
är således endast ordningen mellan siffrorna, som utgör skilnaden
då och nu, men siffrorna äro desamma.
Nu nedsätter man på rak arm siffran till 400,000 kronor,
men det är knappt troligt, att Riksdagen skall nappa på den kroken,
och jag vill icke uppehålla mig dervid; denna fråga är antagli¬
gen objelpligen förlorad dels genom dess fall i Första Kammaren,
och dels derigenom att den från början torde halva haft ännu min¬
dre sympatier här.
N:o 40.
Ancj. anslag
till en bygg¬
nad för insti¬
tutet för
blinda.
(Forts.)
14 Måndagen den 28 April.
Frågan gäller således knappast nu den stora anläggnings¬
kostnaden, utan mera hvar skolan skall läggas. Man har sagt
att det vore bra, om man finge afsatt för ändamålet den der plat¬
sen vid Tomteboda, och att man åtminstone borde gifvit så myc-
ket på hand. Men är det verkligen skäl att gifva på hand? Vore
det icke lämpligare, att man först visste, hvad man ville gorå, in¬
nan man afsätter denna lägenhet, hvilken för öfrigt står till ett
helt annat värde än det, som representeras af den afkastning, egen¬
domen för närvarande lemnar. Hufvudstaden växer ut allt mer
och mer, och det är icke tvifvel underkastadt, att icke donna plats
vid Tomteboda redan är och snart än mer skall blifva eu mycket
värdefull egendom. Men det kan ifrågasättas, huru vida Tomte¬
boda verkligen är den lämpligaste lokal för uppförande af ifråga¬
varande byggnader. Derom hafva de sakkunniges meningar vant
ganska delade; och ett bland de framkomna förslagen tillåter jag
mig här upprepa efter en märklig reservation, vidfogad komite-
rades betänkande och förslag till döfstumundervisningens ord¬
nande år 1878 och afgifven af då varande Hofpredikanten. Lind¬
ström, sedermera kyrkoherde i Kristinehamn. Han var sjelf lä¬
rare och eu tid föreståndare för både döfstum- och blindinstitutet;
och jag tror att jag, utan att stöta någon annan af desse komite-
rade för hufvudet, vågar antaga, att Kyrkoherden Lindström var
den mest sakkunnige i hela komitén. I sin reservation, hvaruti
Manillas användande till döfstuminstitut afstyrkes, yttrar han
bland annat: »Eu hvar gör sig vid läsningen af mitt förslag
naturligtvis den frågan: hvartill skall då Manilla användas? Det
fordras ett svar på denna fråga, äfven från min ståndpunkt. Jag
tror, att Manilla helst borde användas till blindinstitut. ^ Ett
stycke längre ned säger han: »då de blindas behof alltså är i
ögonen fallande, och det är staten ovärdigt att icke med. det allra
första sträcka sina omsorger äfven till dem, så må det icke. före¬
falla någon underligt, att jag iagit i öfvervägande, för hvilken¬
dera parten, de blinda eller de döistumma, Manilla för framtiden
helst borde bevaras.» Han fortsätter vidare: »Jag tror, att Manilla
eger de väsentligaste egenskaper, som fordras för att blifva ett
godt blindinstitut, under det ganska många anmärkningar kunua
göras emot det såsom eu uppfostringsanstalt för döfstumma.» Och
han slutar detta sitt allvarliga anförande med dessa ord: »Skall
man på något annat ställe finna ett läge lika passande för de
blinda, med lika stort utrymme, och skall man der uppföra bygg¬
nader, som motsvara dem, man här redan eger, så skall detta
komma att kosta staten ganska mycket. Ett institut, passande
för de döfstumma, såsom ersättning för Manilla, anser jag icke på
långt när hvarken så dyrt eller så svårt att anordna.» Detta
visar således, att han förutsåg hvad som skulle hända. Veder¬
börande kommo omsider fram med ett dyrare förslag och helt
annat än det, som från vederbörandes sida förelåg till underlag;
Måndagen den 28 April.
15
N:o 40.
för döfstumkomiténs förslag. Det låter då tänka sig att, om Äng. anslag
man inom döfstumkomitén hade antagit, att blindinstitutet skulle 1il\ h999\
komma att kosta 528,000 kronor, så hade må hända majori- tM för^
teten inom komitén blifvit en annan. Det händer, att komiterade UindaT
då möjligen hade föredragit ett måttligt institut för de döfstumma, (Forts.)
som icke kunde lära sig tala, endast teckna. Jag tror att den
tanken är ganska allmän bland de sakkunnige, att för dem, som
skola lära sig tala, är det af vigt, att de få sin undervisning i
små lokaler. På den vägen har utvecklingen gått så långt, att
det nu finnes 8, om icke flere, sådana anstalter uppsatta dels på
orternas och dels på enskildes bekostnad, och hvilka, som jag tror,
arbeta på ett synnerligen tillfredsställande sätt. Det är bekant,
att döfstumkomiténs nämnda betänkande framkallade en storm
från flertalet af dem, som förstodo denna sak och voro intresse¬
rade deraf. Redan under loppet af år 1878 ingick till Kong!.
Maj:t en petition från de fleste döfstumlärare och föreståndare
för döfstumanstalter med anhållan, att detta system, med den
nya anordningen af Manilla, såsom varande alldeles förvändt, icke
måtte bifallas. Vid döfstumläraremötet i Jönköping 1879 ut¬
talade man sig också emot en sådan åsigt. I fjerde och femte
häftet af Tidskrift för döfstumskolan för 1880, utgifven af F.
Nordin, finnes en kritik öfver detta sätt att använda Manilla och
antydes, att nämnde egendom borde användas på annat sätt. Jag
skall icke uppehålla mig vid denna kritik i allmänhet, utan jag
skall blott uppläsa några rader, hvari sammanföras skälen för
Manillas användande till blindinstitut. Det heter:
»Starka» (man har kursiverat ordet »starka») skäl för Manil¬
las användande till blmdinstitut äro: l:o) att Manilla varit blind¬
institut i omkring 40 år; 2:o) att Manilla ganska väl lämpar sig
till ett sådant institut genom sina stora resurser på lokaler, hvilka
å ena sidan äro fullt tillräckliga och å andra sidan kunna fullt
upptagas afen skola för de blinda; 3:o) att behof vet af läroanstal¬
ter för de i afseende härpå hittills ganska styfmoderligt behand¬
lade blinda, som nu inrymmas i hyrd lokal, är så stort, att sta¬
ten med allra första måste upprätta sådana anstalter, ja, det har
redan varit fråga om att af Riksdagen begära 300,000 kronor till
ett blindinstitut; 4:e) att Manilla egcr en Icyrkosal och en orgel,
hvilka äro val béhöfliga för de blindas gudstjenster, men alldeles
öfverfl,örliga så väl för en tecken- som för en talskola, hvars lär¬
jungar hafva största fördelen af andaktsstunder klassvis; 5:o) att
slutligen tillgång på »frisk luft, bad, gymnastik och en skön natur»
till och med är vigtigare för de blinda än för de döfstumma.
Efter som staten på Manilla eger tillgång på rymliga lo¬
kaler, béhöfliga för en blindskola, vore det oklokt och slösaktigt
att lemna anslag till uppförandet af en ny byggnad för en sådan
skola. Om staten annorstädes skulle uppföra lokaler, motsva¬
rande dem, han redan eger på Manilla, komme kostnaden derför
Jf:o 40.
16
Måndagen den 28 April.
Ang. anslag ga riska visst upp till en half million kronor. JBehöfliga tecken-
till en bygg- s]j0i0r kunna inrättas mycket billigare och mycket ändamåls-
för*1 enligare På andra ställen/ Vi skulle sålunda helst se, att Mani 11a
blinda. användes till blindinstitut.»
(Forts.) För mig utgöra dessa sakkunnige mäns åsigter och uttalan¬
den eu anledning att önska, det denna fråga icke måtte nu i allt
för tvär vändning afgöras, utan att höga och högsta vederbörande
derförinnan må beredas tillfälle att än eu gång taga densamma i
hela dess vidd i öfvervägande, på det allt må tagas i betraktande,
som kan bidraga till ernående af ett godt resultat för de summor,
som för detta ändamål må komma att anslås och användas, då
frågan efter slututredning må finnas vara fullmogen. Emelie; tid
anhåller jag få yrka afslag å Kong!. Majits förslag och bifall till
Utskottets afstyrkande å begge punkterna.
I detta anförande instämde Hut E. Olsson i Sånnersta.
Herr Sv. Nilsson anförde: Jag har icke i Stats-Utskottet
hört någon enda röst, som varit emot sjelfva saken, nemligen be-
hofvet af ett nytt blindinstitut. Jag är för min del öfvertygad
om, att det icke heller finnes någon i Kammaren, som icke hyser
lifliga svmpatier för sjelfva saken, men det kan icke derför vara
nödvändigt att kasta bort ett eller annat 100,000-tal kronor onö¬
digt. När man ser eu summa för en byggnad uppgå till 528,000
kronor, då kan det icke eller bör icke kunna förvåna någon, att
man söker hålla igen för att åstadkomma besparingar.
Man har sagt, att denna summa så väl som kostnadsförsla-
get blifvit granskad både i Öfverintendentsembetet och Stats¬
utskottet. Hvad nu granskningen i Stats-Utskottet beträffar, så
sker den vanligtvis på afdelningen, och det är icke möjligt för
Stats-Utskottet att kunna sätta sig in i huiu vida de siffror, som
äro uppgjorda, äro rigtiga. Jag kan icke säga huru vida kostnads-
förslaget är för dyrt, om man skulle bygga efter de uppgjorda nt-
ningarne; men jag är öfvertygad om, att det kunde byggas på ett
mycket billigare sätt, om man icke bygger så luxuriöst, som här
är föreslaget, och det kan vara en väl behöflig varning för Ofver-
intendentsembetet för framtiden att icke komma med förslag till
så öfverflödiga byggnader, som nu blifvit ifrågasatta.
Det bästa skälet, som blifvit framstäldt mot Stats-Utskottets
förslag, är att institutet icke skulle få begagna sin nuvarande lokal
längre än till år 1888.
Jag föreställer mig emellertid att det hindret icke är alldeles
oöfverstigligt, för den händelse man icke skulle hinna få en ny
byggnad i ordning till denna tid. Vill man göra någon uppoff¬
ring, så nog kan man få en annan lokal, om man icke skulle få
behålla den, som man nu har, så att jag tror icke att det skälet,
Måndagen den 28 April.
17
N:o 40.
ehuru det nog är ett vigtigt skäl, bör afskräcka Kammaren från Ang. anslag
att bifalla Stats-Utskottets förslag. en bygg-.
Att den ifrågasatta byggnaden är för stort tilltagen framgår nafu{^[ i™tl'
icke endast af den Kongl. propositionen, som talar om att insti- blindt
tutet är afsedt för 125 elever, utan det framgår ännu tydligare af (Forts.)
de kostnadsförslag, som förelegat i Stats-Utskottet. Der äro upp¬
tagna i beräkningen 7 skolsalar, hvardera för 20 å 25 elever. Det
vill synas, som låge till grund för de beräkningar, som äro gjorda,
ett mycket större antal, än som synes af den Kongl. propositio¬
nen, ty skulle endast 20 elever inrymmas i hvarje sal, uppginge
antalet till 140, och med en beräkning af 25 elever på hvarje sal,
skulle der kunna inrymmas ända till 175.
Jag begärde egentligen ordet med anledning af ett yrkande,
som gjordes af Herr Abraham Rundbäck och Herr Ola Andersson.
Jag kan icke gå in på att i nuvarande stund bifalla Kongl. Maj:ts
förslag om anvisande af lägenheten Tomteboda för ifrågavarande
ändamål, emedan man derigenom kommer att binda Riksdagen
för den tidpunkt, då man skulle afgöra sjelfva saken. Jag kan
icke förstå, hvarför man skulle anslå en tomt för byggande af
institutet, innan man vet om man vill hafva sjelfva institutet.
Det kan sedan hända, att man möjligen vill hafva en annan plats.
Jag har hört sägas, att i Första Kammaren man talat om Svart¬
sjö slott. Jag skulle för min del tro att denna byggnad icke är
heligare, än att den skulle kunna användas till ett för staten nyt¬
tigt ändamål, och för det na ifrågavarande tror jag den skulle
vara särdeles lämplig. Jag har sjelf sett denna byggnad; den är
mycket stor och ännu ganska väl bibehållen, men om den får
stå qvar som den nu står med ett tarfligt underhåll, utan att an¬
vändas till något ändamål, så kommer det snart att gå med den,
som med åtskilliga af våra andra slott, att den faller i ruiner.
Jag kan sålunda icke förstå, hvarför icke åtminstone en under¬
sökning skulle kunna göras om, huruvida denna byggnad för det
ifrågasatta ändamålet kunde vara lämplig. Huru vida åter det
skulle kunna vara lämpligt att använda Manilla till blindinstitut,
derpå vill jag ej närmare inlåta mig. Jag tror dock icke det, ty
följden blefve väl, att man måste bygga ett nytt döfstuminstitut
ocn då hade man icke vunnit mycket på saken, hvarför jag icke
anser att det tjenar mycket till att diskutera den frågan, om huru¬
vida man skall utbyta det institutet mot det, som nu är ifrågasatt.
Stats-Utskottet har temligen tydligt lemnat Kongl. Maj:t rätt
att reservera den nu ifrågasatta lägenheten Tomteboda för ända¬
målet, och när Stats-Utskottet lemnat Kongl. Maj:t denna rätt, så
måtte väl Kongl. Maj:t komma att begagna sig af den. Således,
vill man bygga der, så kan man lika väl hafva tomten qvar,
om Stats-Utskottets hemställan godkännes.
Jag anhåller således om bifall till så väl mom. a) och b)
enligt Stats-Utskottets förslag.
Andra Kammarem Prot. 1884. N:o 40.
2
N:o 40.
18
Måndagen den 28 April.
Ang. anslag Harr Danielson: Äfven jag delar den mening, som här
till en bygg- uttalats, att vi böra göra allt som göras kan för dessa olyckliga,
tuta för men för närvarande anser jag det vara nödvändigt att afslå
blinda. Kong! Maj:ts framställning i denna fråga. Såsom herrarne ser,
(Forts.) har Utskottet hyst betänkligheter, huru vida det skulle vara klokt
att på ett enda ställe sammanföra blinda barn till så stort antal,
som här åsyftas. Man har frågat sig, om det icke skulle vara
bättre och lämpligare att fördela dem och deras undervisning på
flera olika ställen, så att den qvinliga afdelningen komme för
sig och den manliga för sig. I sammanhang dermed har man
tänkt sig, att man borde noga se till, om skälen för anskaffande
för statens räkning af en sådan anstalt, som här är i fråga, vore
tillräckligt talande, och om icke under den förutsättning af flera
sämre anstalter, som jag omnämnt, ändamålet skulle lika väl och
med mindre kostnad för staten vinnas derigenom att staten lem-
nade bidrag till sådana anstalter af detta slag, som antingen re¬
dan finnes eller sålunda kunna med större lätthet komma till
stånd. Detta är den ena sidan af saken, som bör tagas i be¬
traktande. För öfrigt anser jag att Riksdagen bör få tillfälle att
uttala sig om, huru den tänkt sig att denna undervisning skall
vara ordnad, innan den besluter sig för att bygga.
Beträffande det yttrandet, att inga väsentliga anmärkningar
blifvit mot ritningarne framstälda, så ber jag få nämna, att man inom
Utskottet var temligen allmänt af den åsigten, att dessa ritningar
icke voro lämpliga. Enligt dessa skulle nemligen den föreslagna
byggnaden uppföras i henne våningar, samt huset blifva smalt
och högt, då det deremot torde få anses lämpligare att befria
blinda personer från höga trappor och låta dem bo endast i första
våningen. För öfrigt ansågo vi i Stats-Utskottet, att, om man nu
emellertid skulle bygga stora byggnader för detta ändamål, så
borde, såsom jag förut antydt, det då åtminstone byggas så, att
de qvinliga eleverne inrymdes i en byggnad och de manliga i en
annan, men äfven i detta hänseende hafva vi inga upplysningar
om, huru man tänkt sig anordnandet af denna del af institutet.
Jag har emellertid begärt ordet egentligen med anledning af
ett yrkande, som här blifvit gjordt, nemligen att man redan nu
borde ställa Tomteboda lägenhet, till institutets förfogande. Detta
tror jag dock det icke är skäl att göra, ty på det sättet skulle
man binda frågan vid denna lägenhet och den nya undersökning,
som är önskvärd, skulle då icke få den omfattning, som den bör
hafva, utan Kong!. Maj:t hade då endast att låta upprätta nya
ritningar, särskildt med afseende å denna plats. Om man nn
deremot icke lemnar sitt bifall till den gjorda framställningen, så
måste frågan återupptagas i hela sin omfattning. Jag förstår
för öfrigt icke, hvarför man ovilkorligen skall förlägga blindinsti¬
tutet i Stockholm. Hvarför skall man icke kunna uppsöka en
lämplig plats på landsbygden? Man har sagt, att det ett annat
Måndagen den 28 April.
19
N:o 40.
år kunde blifva svårighet att erhålla någon lämplig lägenhet, om
man icke nu bestämde sig för den föreslagna, men så tror jag
dock icke förhållandet behöfver blifva, ty nog kan Domänstyrelsen
draga försorg om att för ett år i sänder utarrendera denna krono¬
lägenhet, så att den jemväl vid nästa riksdag kan stå till Riks-
dagens förfogande, om så skulle behöfvas.
Men anledning af hvad jag sålunda i korthet yttrat och i
öfrigt blifvit anfördt af dem, som dela min uppfattning i detta
hänseende, yrkar jag bifall till Stats-Utskottets förslag i begge
momenten af denna punkt.
Herr A. Rundbäck: Jag ber med anledning af ett par
yttranden från motsatta sidan att fä tillägga några ord till hvad
jag förut sagt.
En talare på smålandsbänken har sålunda ansett, att man
möjligen för billigare kostnad skulle kunna förlägga blindinstitu¬
tet i landsorten, t. ex. Jönköping. Den siste talaren på kalmar-
bänken tyckte äfven, att detta var något att taga fasta på, och
att institutet kunde läggas på annat ställe än i Stockholm. Hvad
först Jönköping beträffar, så torde denna stad, som under en
lång tid visat sig vara en ohelsosam och osund plats, icke vara
lämplig för en undervisningsanstalt, som omfattar hela landet.
Stockholm är en centralort för riket i många afseenden och
bör äfven vara det i fråga om undervisningen för abnorma per¬
soner. Man bör kunna vara i tillfälle att på ett ställe studera
alla hithörande förhållanden med hänsyn till så väl döfstumma
som blinda och sinnesslöa. Stockholm står dessutom i förbin¬
delse med utlandet i fråga om litteratur och i andra afseenden
och är äfven ur denna synpunkt en lämplig plats för ett blind¬
institut. Jag tror också att ingen, som mera allvarligt tänkt sig
in i frågan, förestält sig annat än att nämnde institut skulle
komma att förläggas i Stockholm. Då en talare på örebrobänken
framkastat den meningen, att Manilla skulle för nyssberörda än¬
damål vara ett lämpligt ställe, får jag säga att det skulle vara
särdeles egendomligt, om Riksdagen på minsta sätt omfattade en
dylik åsigt. Det skulle vara detsamma som att gifva direktionerna
för både döfstum- och blindinstituten äfvensom regeringen och
Riksdagen en tillrättavisning för hvad hittills åtgjorts. Direk¬
tionen har föreslagit eu utbrytning af blindinstitutet från Manilla,
hvilket regeringen godkänt, och Riksdagen har visat sig vilja
äfven godkänna denna åtgärd derigenom, att Riksdagen beviljat
särskilda anslag till blindinstitutet. Det skulle derför verkligen
se bra underligt ut om man nu ville göra om allt hvad på se¬
nare tider gjorts i fråga om blindas undervisning och vård. I öfrigt
vågar jag påstå, att man i hela riket icke kan få någon sämre
plats för ett blindinstitut än Manilla. Hvar och en, som besökt
detta ställe, har utan tvifvel funnit, huru detsamma är omgifvet
Ang. anslag
till en bygg¬
nad för insti¬
tutet för
blinda.
(Forts.)
fho 40.
20
Måndagen den 28 April.
Ang. anslag af störa farvägar, der man rider och åker både dag och natt.
till en bygg- £n författning förbjuder dessutom uppförande af stängsel å Kong!
tutet för 1 Djurgården. De blinda skulle således, om institutet anlades vid
blinda. Mangla, vara inskränkta till sjelfva gårdsplanen och förhindrade
(Forte.) att gå utom denna, så vida de icke åtföljas af någon ledsagare.
.För öfrigt har institutet vid Manilla numera, sedan man dermed
uteslutande afsett eu undervisningsanstalt för döfstumma, under¬
gått vissa förändringar, som stå stick i stäf med de intressen, som
man har att bevaka i fråga om blindas undervisning och vård.
Beträffande dispositionen af lägenheten Tomteboda har man vis¬
serligen sagt, att man icke skulle göra någon skada, om man nu
afsloge hvad vi yrkat och bifölle Utskottets förslag. Men det är
upplyst, att med uppförande af nya byggnader för institutet icke
kan uppskjutas längre än till nästa år. Skall lägenheten Tomte¬
boda i höst åter utarrenderas, blir platsen icke ledig förr än den
14 Mars 1886. Och till följd af den nuvarande arrendator^
optionsrätt har Riksdagen, derest icke nu fattas beslut om dis¬
position af lägenheten lör allmänt ändamål, bundit händerna på
sig. Ty om Riksdagen nästa år skulle besluta uppförande af
byggnaderna, så är den ifrågavarande tomtplatsen icke för ända¬
målet tillgänglig. Jag vidhåller mitt förra yrkande.
Herr Blomberg: Det är icke för att yttra mig om det
föredragna mom. b) som jag begärt ordet, då det efter Första
Kammarens beslut om rent afslag derå icke mycket lärer löna
mödan att förorda bifall vare sig till den Kong! propositionen
eller till Herr Nordenfelts reservation. Men efter som diskussio¬
nen faktiskt gestaltat sig så, att den omfattar äfven mom. a),
tillåter jag mig yttra några ord egentligen rörande detta moment.
Hvad som närmast uppkallat mig är Herr Gumselii förslag,
huru vida man icke möjligen skulle kunna förlägga blindunder¬
visningen till Manilla och derifrån skilja döfstumskolan, som då
skulle splittras i flera smärre undervisningsanstalter. Till stöd
för denna sin idé anförde han åtskilliga uttalanden, dels af en
reservant mot det af komitén för döfstumundervisningens ord¬
nande afgifna förslag, dels vid det bekanta Jönköpingsmötet och
dels slutligen af »Tidskrift för döfstummeskolan». Hvad angår
Jönköpingsmötet, så, derest jag skulle tillåta mig betrakta det¬
samma som representant för denna rigtning, ber jag få fästa upp¬
märksamheten på, att detta mötes beslut måste till högst väsentlig
del anses tillhöra det förflutna, enär ett betydligt antal af de
döfstummelärare, som voro med om nämnda beslut, numera från¬
gått detsamma. Man är icke vidare så bestämd i sin åsigt om
att talskolan och skrifskolan böra vara åtskilda; man fasthåller
numera icke så strängt sin mening, att döfstumskolorna skola
vara externater, och man är slutligen ej heller på det klara med
huru vida smärre döfstumskolor verkligen äro att föredraga fram-
Måndagen den 28 April.
21
N:o 40.
för skolor med ett större elevantal. Så t. ex. har jag försport Ang. analog
att, efter enskildt initiativ, förslag blifvit väckt om upprättandet ty99-
af en döfstumskola omfattande hela Norrland. Under sådana för-na tutet för
hållanden, och då åsigterna för närvarande tyckas gå i en alldeles blinda.
motsatt rigtning mot de vid Jönköpingsmötet uttalade, tror jag (Forts.)
det vore förhastadt, om Riksdagen beslöte döfstumundervisningens
skiljande från Manilla, för att på annat sätt anordnas. Och för
blindundervisningens sak måste det bestämdt vara till skada,
derest man uppskjuter frågan om lokal för denna undervisning
tills man hunnit underkasta frågan om döfstumundervisningens
omordnande en noggrann och fullständig granskning. Jag tror
derföre, att det är klokast att icke låna sitt öra åt något förslag
om blindundervisningens förläggande till Manilla, utan i stället
fasthålla vid Kongl. Maj:ts framställning om upplåtande för ända¬
målet af kronolägenheten Tomteboda. Om Riksdagen bifaller
detta senare förslag, och som jag tager för gifvet, Kongl. Maj:t
till nästa Riksdag inkommer med en förnyad begäran om anslag,
möjligen då till en siffra, som Riksdagen är mera villig att gå
in på, så står redan en lägenhet för ändamålet till förfogande,
och arbetet med den blifvande byggnaden kan påbörjas omedel¬
bart efter beslutets fattande derom; och detta saknar icke sin be¬
tydelse, enär behofvet af ny lokal för blindundervisningen ovil¬
korligen inträder år 1888.
Alltså, jag har intet yrkande att göra beträffande mom. b),
men ber på förhand att få yrka bifall till den Kongl. propositio¬
nen vid mom. a).
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, blef, efter
af Herr Talmannen gifven proposition, Utskottets i mom. b) gjorda
hemställan af Kammaren bifallen.
Beträffande vidare Utskottets hemställan i mom. a) fram-
stälde Herr Talmannen propositioner dels på bifall till Utskottets
hemställan och dels på afslag å densamma och bifall i stället
till Kongl. Maj:ts proposition i motsvarande del; och fann Herr
Talmannen den förra propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad. Votering blef emellertid begärd, i följd hvaraf upp¬
sattes, justerades och anslogs följande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 57:de punk¬
ten, mom. a), af Utlåtandet N:o 14, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemstäl¬
lan, bifallit Kongl. Maj-.ts framställning i förevarande hänseende.
»so 40.
22
Måndagen den 28 April.
Ang. anslag
till uppföran¬
ds af nytt bo¬
stadshus för
öfverläkaren
vid Vadstena
hospital.
Omröstningen utföll med 119 Ja och 59 Nej; och hade
Kammaren alltså bifallit Utskottets hemställan i förevarande
moment.
Punkterna 58 och 59.
Biföllos.
Punkten 00, mom. a).
Bifölls.
Mom. hj.
Utskottet hemstälde i detta mom., att Riksdagen måtte
afslå Kongl. Maj:ts framställning om beviljande af medel till
uppförande af nytt bostadshus för öfverläkaren vid Vadstena
hospital.
Efter uppläsande häraf anförde:
Herr Granlund: Stats-Utskottet har hemstält om afslag å
momentet b) af den nu föredragna punkten, och man kan visser¬
ligen på sätt och vis medgifva rigtigheten af den motivering
Utskottet härför gifvit. Utskottet har nemligen sagt, att den
ifrågasatta nybyggnaden icke för närvarande är af så trängande
behof påkallad, att icke dermed utan olägenhet kan anstå. Detta
kommer sig helt enkelt endast af den fullkomligt tillfälliga om¬
ständigheten, att den nuvarande öfverläkaren har eget hus, belä¬
get icke långt från hospitalet och för närvarande lämpligt till
bostad åt honom. Men om man uppmärksamt genomläst Kongl.
Maj:ts proposition i frågan, skall man dock finna, att uppförandet
af ny bostad för öfverläkaren vid Vadstena hospital för framtiden
är af högsta behof påkalladt. Den gamla bostaden har nemligen
icke sedan förre öfverläkarens död varit bebodd och är till den
grad förfallen, att vid vederbörlig syneförrättning blifvit utredt,
att den befinner sig i det skick, att den icke vidare kan eller bör
repareras. Enär alltid vid dylika anstalter är af yttersta vigt att
läkaren är boende i närheten af hospitalet, så och då den tomt, som
nu afses och af hospitalet eges, ligger alldeles invid hospitalet
och sålunda platsen är den bästa man kan tänka sig, bör ifråga¬
varande bostads byggnad snarast ske. Nu är, såsom jag nyss
nämnde, händelsen, att den nuvarande öfverläkaren, som är be¬
rättigad till fri bostad, eger hus i närheten af hospitalet, och att
nybyggnaden derföre åtminstone för närvarande torde kunna upp¬
skjutas och, såsom Utskottet säger, anstå »till dess förändrade
förhållanden inträda», men för min del får jag säga, att jag icke
Måndagen den 28 April.
23
Hf:o 40.
tror, att några sådana kunna inträffa, som göra ifrågavarande
bostads byggnad obehöflig för framtiden. Behofvet qvarstår alltid,
och om den nuvarande öfverläkaren skulle sälja sitt hus eller
lemna sin plats, så måste man ju bygga, då det i alla händelser
åligger staten att förse öfverläkaren med fri bostad.
Då emellertid på Utskottets tillstyrkan Kammaren nu bifallit
Kongl. Maj:ts förslag i föregående mom. af denna punkt, skall
jag, ehuru jag är fullt öfvertygad om att många skäl äro för
handen att verkställa den ifrågasatta nybyggnaden, och att staten
icke gör någon besparing genom att uppskjuta dermed, likväl
icke framställa något yrkande om bifall till Kongl. Majds fram¬
ställning i denna del.
Jag tillåter mig dock nämna, att då staten för närvarande
betalar 1,200 kronor i hyresersättning, och hela byggnaden endast
skulle kosta 29,100 kronor, blefve enligt den räntefot som för
statens medel i allmänhet beräknas, det alls ingen nämnvärd
uppoffring af statsmedel att verkställa byggnaden, och då ny¬
byggnad i alla händelser förr eller senare måste verkställas, torde
det berättigade i Kongl. Majds framställning icke kunna förnekas,
men det oaktadt vill jag, som sagdt, instämma med Utskottet,
tacksam för hvad man gjort i föregående moment, hvilket var i
högsta grad af behofvet påkalladt.
Herr C. A. Andersson: Hade jag antagit att Herr Gran¬
lund skulle kommit till det slut, vi nu hörde, skulle jag icke
begärt ordet; detta skedde nemligen, emedan jag antog att han
skulle yrka bifall till Kongl. Maj ds förslag.
Jag är af den åsigt, att jag icke kan yrka bifall till den
Kongl. propositionen, utan måste instämma i det slut, hvartill
Utskottet kommit; och efter jag nu begärt ordet, så skall jag gifva
några skäl, hvarför jag hufvudsakligen anser mig böra afstyrka
bifall till Kongl. Maj ds förslag.
I likhet med uttalandet till statsrådsprotokollet är det äfven
min mening, att en läkare vid en sådan anstalt, som den ifråga¬
varande, bör bo inom eller invid anstalten, och anser jag att
man bör söka få en sådan bostad åt honom, som är förenlig med
den samhällsställning han intager; men jag kan icke neka till
att jag anser en summa af 30,000 kronor, hvilken Kongl. Majd
äskat till en sådan bostads uppförande, vara väl högt tilltagen.
Sjelf har jag byggt ett hus, och jag känner många personer, som
i den stad jag representerar byggt och bygga hus, hvilka enligt
mitt förmenande äro fullt ändamålsenliga att hysa till och med
öfverläkaren vid en sinnessjukanstalt, men dessa byggnader hafva
uppförts till betydligt billigare pris än hvad som i den Kongl.
propositionen äskats. Jag skall blott såsom ett exempel nämna,
att bredvid min bostad i Malmö uppföres en byggnad 24 alnar
lång, 17 alnar bred och inrymmande tre våningar; och kostnaden
Ang. anslag
till uppföran¬
de af nytt bo¬
stadshus för
öfverläkaren
vid Vadstena
hospital.
(Forts.)
N:o 40. 24 Måndagen den 28 April.
Ang. anslag för denna byggnad kommer ej att uppgå till mer än cirka 17,000
till uppforan-faonor. Jag har varit i tillfälle att se ritningarne till denna
stadshus för' byggn&d och jag tror att en sjukhusläkare skulle kunna finna
öfverläkaren det förenligt med sin samhällsställning, att der hafva sin bostad.
vid Vadstena Det nämndes vid debatten i Lördags angående förhöjning i ansla-
hospital. g0t till tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna, att nämnda
(Forte.) skolbyggnad, med plats för omkring 200 elever, blifvit uppförd för
eu summa af omkring 60,000 kronor. När sådana byggnader
kunna för nämnda belopp uppföras i Malmö och Eskilstuna, der
byggnadsmaterialerna väl lära vara fullt lika dyra och arbets¬
lönerna lika höga som i Vadstena, så torde det ursäktas mig,
om jag finner den för bostadslokal åt öfverläkaren vid Vadstena
hospital begärda summan allt för stor. Om man vill räkna efter
storleken af den årliga kostnad, staten skulle få härför vidkännas,
så, och då ju i allmänhet hyresaf kastningen af enskildes hus be¬
räknas efter minst 8 procent af det deri nedlagda kapitalet, skulle
denna kostnad blifva 2,400 kronor om året. När man i närva¬
rande stund kan hjelpa sig fram med en hyresersättning af 1,20g1
kronor årligen, så anser jag det vara en misshushållning att nu
bevilja det ifrågasatta byggnadsanslaget.
På så val de skäl jag nu framstält som de, Utskottets be¬
tänkande innehåller, tillåter jag mig yrka bifall till Utskottets
hemställan.
Vidare anfördes icke. Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 61).
Ang. anslag
till inköp af
eu hemmans-
del för att
läggas till
Göteborgs
hospitals
område.
I denna punkt hemstälde Utskottet, att Riksdagen med bifall
till Kong! Maj:ts framställning, måtte till inköp af 5/s mantal
Storhagen, för att läggas till Göteborgs hospitals område, på extra
stat för år 1885 anvisa ett belopp af 35,000 kronor.
Emot denna Utskottets hemställan hade reservation afgifvits
af Herrar Liss Olof Larsson, P. 0. Hömféldt, Sven Andreasson,
A. P. Danielson, 0. JB. Olsson, Nils Petersson, Sven Nilsson, J. Ti.
Johansson och J. Anderson i Tenhult, hvilka yttrat:
»Det har synts oss böra ifrågasättas, huru vida hela det
ifrågavarande området är för hospitalet behöfligt. Vid sådant
förhållande, och då egendomen till större delen består af skog
och till odling deraf passande mark, synes lämpligast, att hem-
mansdelen inköpes för medel, som influtit för försäljningen af
vissa mindre kronoegendomar enligt 1877 års Riksdags beslut, och
att Kong! Maj:t deraf tilldelar hospitalet hvad som finnes vara
behöfligt. Vi hemställa derför,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj ds ifråga¬
varande förslag, att Riksdagen medgifver, att,, om Kong!. Maj:.t
Måndagen den 28 April.
25
N:o 40.
finner skäligt att, med begagnande af de till Kong! Maj:ts dispo¬
sition stälda, vid försäljning af åtskilliga mindre kronoegendomar
inflytande medel, inköpa omförmälda :>/a mantal Storhagen, så
stor del af nämnda hemman, som kan finnas för Göteborgs
hospital behöflig, må från hemmanet afsöndras för att läggas till
hospitalets område.»
Efter föredragning af punkten anförde:
Herr Hörnfeldt: Såsom af Utskottets betänkande synes,
hafva åtskilliga af Utskottets ledamöter från denna Kammare
reserverat sig emot dess beslut. Yi hafva nemligen hyst betänk¬
ligheter vid att bifalla Kongl. Maj:ts proposition och ansett, att
till det ifrågavarande områdets inköpande skulle kunna använ¬
das af de under Kongl. Majtts disposition stående, vid försäljning
af mindre kronoegendomar inflytande medel, hvilka, såsom her-
rarne veta, uppgå till icke obetydligt belopp. Af sådant skäl ber
jag att få yrka bifall till reservanternes förslag.
Häruti instämde Herr J. E. Johansson i Forneby.
Herr Dickson yttrade: Vid jemförelse mellan Utskottets
och reservanternes förslag, kan jag icke finna annat, än att det senare
förslaget har betydligt mera skål för sig än Utskottets. Det är
alldeles ovedersägligt, att Göteborgs hospitals område behöfver
utvidgas för att kunna fylla sitt ändamål, men jag tror icke att
hela Storhagen behöfver användas dertill. Derföre anser jag att
den skäligen kunde inköpas af Domänstyrelsen, och att sedan åt
hospitalet kunde upplåtas så stor del, som det vore i behof utaf.
Om medel dertill borde anskaffas på sätt reservanterne föreslagit,
derom anser jag mig icke vara fullt kompetent att yttra mig,
men jag förmodar, att vi möjligen kunde få höra från statsråds-
bänken om derifrån är något att erinra deremot. Såsom frågan
emellertid nu står, kan jag för min del icke annat än ansluta
mig till reservanternas förslag, till hvilket jag följaktligen yr¬
kar bifall.
Herr A. Andersson i Intagan instämde med Herr Dic-kson.
Herr Jöns Rundbäck: Då både Stats-Utskottet och reser¬
vanterne tillstyrkt den ifrågavarande lägenhetens inköpande, kunde
det visserligen göra mig detsamma, hvilket af de begge förslagen
blir antaget. Men för min del anser jag dock Utskottets förslag
hafva företräde, derföre att det innehåller ett bestämdt uttalande
från Riksdagens sida för köpets verkställande, under det att reser¬
vanternes förslag är mera obestämdt och vilkorligt, såsom endast
innehållande en hemställan till Kongl. Maj:t om köpets afslutande,
Ang. anslag
till inköp af
en hemmans-
del för att
läggas till
Göteborgs
hospitals
område.
(Forts.)
N:o 40. 26 Måndagen den 28 April.
Ang. anslag derest Kong! Maj:t funne det för godt. Om Riksdagen icke nu
till inköp af besluter egendomens inköpande, så är det icke säkert att den en
del för att annan gång står att få, ty den nuvarande egaren, hvilken redan
läggas till börjat bitvis försälja den så kallade Lillhagen, som ligger söder
Göteborgs om Storhagen, lär vara betänkt på att göra detsamma med denna
hospitals senare. Han har också redan satt yxan till roten på skogen å
omm e. sjeifva hufvudgården, och skulle den äfven blifva nedhuggen å
' 0 S-' Storhagen, kommer hospitalets läge att blifva ganska dåligt, emedan
det i så fall komme att ligga emellan två kala bergskullar, och
att få skogen på dem återväxt går nog icke så lätt för sig.
Dessutom är det att märka att jägmästaren i orten, som är en
särdeles skicklig man, med fördel skulle kunna, endast genom
att lemna en erfaren skogsplantör till biträde, odla dessa berg
med skog, der sådan ännu icke finnes, och dervid hafva biträde
af sådana hospitalshjon, som äro dugliga dertill, hvilket vore till
synnerlig fördel för hospitalet, emedan det visat sig att syssel¬
sättning uti det fria är för hospitalshjon den mest lämpliga. För
öfrigt är det ifrågavarande området icke af den omfattning, att
skötandet af detsamma lämpligen bör delas emellan Domänstyrel¬
sen och hospitalstyrelsen. Kong! Maj-.ts förslag och Utskottets
dermed öfverensstämmande hemställan synas mig derföre vara
att föredraga framför reservanternes förslag, och det äfven ur
den synpunkt att, om det förra förslaget, hvilket redan blifvit
bifallet af Första Kammaren, antages, slippa vi en gemensam
votering.
Jag har velat yttra dessa ord, då jag mycket väl känner
till de lokala förhållandena på platsen, och får på de skäl jag
anfört yrka bifall till Utskottets förslag.
I detta anförande instämde Herr Melin.
Vidare anförde:
Herr Statsrådet Hammarskjöld: Med inköpet af ifråga¬
varande hemman afses att fylla flera ändamål, nemligen först och
främst att betrygga Göteborgs hospital för att erhålla tillgång till
vatten, vidare att bereda hospitalshjonen tillräcklig sysselsättning
med jordbruksarbeten, hvilken sysselsättning visat sig vara synner¬
ligen lämplig för deras sjukbehandling, samt slutligen att före¬
komma, att den omgifvande skogsmarken af eu enskild egare af-
verkas eller att marken eljest på ett sätt, som skulle försvåra ho-
spitalsvården och gifva anledning till obehag. Men någon nöd¬
vändighet är det deremot visserligen icke, att all denna mark skall
stå under bospitaldirektionens förvaltning. Det går för sig, om
så anses lämpligare, att en del deraf förvaltas af någon annan
kronans myndighet. Jag har derföre från hospitalets synpunkt in¬
gen invändning att göra mot reservanternas förslag, och någon
annan synpunkt har jag naturligtvis icke att i denna sak företräda.
Måndagen den 28 April.
27
5:o 40.
Herr Sv. Nilsson: Jag hade knappast väntat, att herr Jöns Ang. anslag
Rundbäck skulle motsätta sig reservanternas förslag, då samma ^ inköp af
ändamål kan vinnas, vare sig detta eller Kongl. Maj:ts förslag e'gel
vinner Riksdagens bifall. Jag vill tillika fästa uppmärksamheten läggas till
derå, att då hospitalet redan eger 16 tunnland jord, så kan jag Göteborgs
icke föreställa mig, att inköpet af hela den ifrågasatta lägenheten, hospitals
som är 140 tunnland, är för ändamålet erforderligt. För öfrigt e'
får jag säga, att, om det ansetts lämpligt att använda hospitals- ^ 0 8 '
hjonen för planteringar eller dylika arbeten, så kan det i allt
fall ske, vare sig jorden förvaltas af Domänstyrelsen eller af hospi-
talsdirektionen. Och då äfven Herr Statsrådet och Chefen för
Ecklesiastikdepartementet förklarat, att han för sin del gillar re¬
servanternas förslag, så finner jag deri en ytterligare anledning
att yrka bifall till detsamma.
Herr J. Rundbäck: Jag vill blott meddela en liten upp¬
lysning. Händelsen fogade för någon tid sedan så, att jag sam¬
manträffade just vid hospitalet å Hisingen med föreståndaren för
hospitalet i Gaustad i Norge, hvilken, såsom bekant, är en
mycket framstående man, samt med föreståndaren för hospita¬
let i Malmö jemte några andra sakkunniga personer. Först
nämnde föreståndare förklarade vid det tillfället, att man handlade
mycket illa, om man icke inköpte hela ifrågavarande egendom,
d. v. s., utom här ifrågasatta 5/s mantal Storhagen, jemväl hop¬
körande 1 mantal säteri Hökällan och V* mantal Lillhagen, för
hospitalets räkning och han tilläde dervid att under Gaustads
hospital hörde en ungefärligen lika stor egendom som denna, och
lemnade denna egendom, som företrädesvis sköttes af hospitals-
hjonen, numera den afkastning, att samtliga hospitalets utgifter
för hjonens underhåll dermed kunde bestridas, så att staten endast
hade att bestrida aflöningen till dervarande läkare och bevaknings-
personal. Men utom denna fördel vans genom att hospitalet
hade egen jord att bruka äfven en annan högst värderik, nem¬
ligen den, att man medelst jordbruksskötseln kunde lemna en
stor del af hospitalshjon en en särdeles lämplig och välgörande
sysselsättning.
Då man genom en dylik anordning å hospitalet å Hisingen
jemväl kunde vinna samma fördelar som vid hospitalet i Gaustad,
så synes mig, att åtminstone hela 5/s mantal Storhagen bör
helt och hållet tillhöra hospitalet, i synnerhet som den odlingsbara
jorden ligger här och der mellan bergsskrefvorna och bör kunna
skötas utan ringaste men för hjonen, hvilka fast mera skulle
hafva både nytta och nöje af dylika sysselsättningar. För resten
har jag ingenting emot hvilketdera förslaget Kammaren antager,
ty båda innehålla i det hela samma sak, men jag har velat såsom
min öfvertygelse uttala, att det vore bäst om jorden stode under
hospitalsdirektionens vård.
Nio 40.
28
Måndagen den 28 April.
Ang. anslag
till inköp af
en hemmans-
del för att
läggas till
Göteborgs
kapitals
område.
(Forts.)
Herr Hammarberg: På grund af de upplysningar, som
här meddelats, ber jag att för min del få yrka bifall till Kongl.
Maj:ts förslag, hvilket redan af Första Kammaren bifallits.
Herr O. B. Olsson: Jag skall för min del yrka bifall till
reservanternas förslag.
• Beträffande hvad talaren på göteborgsbänken, Herr Jöns
Rundbäck, yttrade om det fördelaktiga i att använda hospitals-
hjonen för jordbruket, förutsätter jag att detta kan ske lika bra,
om denna egendom inköpes för de medel, som influtit för försålda
smärre kronoegendomar, som om staten skulle direkt betala den¬
samma. Jag vill också, medan jag har ordet, upplysa om att
på sådana medel finnes god tillgång, ty enligt redogörelse, som
afgifvits, såldes under år 1883 dylika egendomar för 105,000 kronor.
Då, man nu vet att inom den egendom, som här är ifrågasatt att
inköpa, finnas omkring 30 tunnland åkerjord, 15 tunnland äng,
10 tunnland skog och 85 tunnland annan, såsom jag antager, i
hufvudsak för skogsplantering lämplig mark, frågar jag, om det
kan vara lämpligt, att hospitalet skall begagna allt detta och i
synnerhet de 85 tunnland, som ej kunna användas till annat än
plantering af skog. Vare sig nu egendomen inköpes direkt af
statsmedel eller af tillgängliga medel för försålda mindre krono-
egendomar, kan Domänstyrelsen i alla händelser afstå till hospi¬
talet dels åkern och dels ängen, hvilket bör vara tillräckligt till
arbete åt hospitalshjonen. i synnerhet som den redan inköpta de¬
len utgör 16 tunnland. Jag yrkar bifall till reservanternas förslag.
Härmed var öfverläggningen slutad. Herr Talmannen gaf
propositioner dels på bifall till Utskottets hemställan och dels på
afslag å densamma och bifall till Herrar Liss Öl. Larssons med
fleres vid betänkandet fogade reservation; och förklarade Herr
Talmannen sig anse den senare propositionen vara med öfver¬
vägande ja besvarad. Då votering dock blef begärd, uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som, beträffande Stats-Utskottets hemställan i 61:sta
punkten af Utlåtandet N:o 14, vill bifalla det förslag till beslut
i ämnet, som innefattas uti Herrar Liss Olof Larssons, Hörnfeldts
med fleres vid punkten fogade reservation, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren bifallit Stats-Utskottets föreva¬
rande hemställan.
Omröstningen, i vanlig ordning företagen, utvisade 123 Ja
mot 46 Nej; och hade Kammaren alltså bifallit det förslag till
Måndagen den 28 April.
29
N:o 40.
beslut i ämnet, som innefattas i Herrar L. Öl. Larssons, Hörn-
feldts med fleres ofvanintagna reservation.
Pimsten 62. Ang. under¬
stöd åt upp-
Med tillstyrkande af Kong! Majds i ämnet gjorda framställ- fostrings^
ning, hemstälde Utskottet i denna punkt, att Riksdagen måtte ^nnesslöa"
till understöd för 1885 åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn barn.
ställa till Kongl. Majds förfogande ett extra anslag till samma
belopp som det för år 1884 dertill anvisade, eller 25,000 kronor,
att användas i öfverensstämmelse med samma grunder, som vid
beviljandet af sådant anslag för de föregående åren blifvit af
Riksdagen godkända, dock med rättighet för de anstalter, som
hafva skyldighet att underhålla visst antal frielever, att i stället
för dessa intaga dubbla antalet mot half afgift.
Sedan denna Utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Ola Andersson: Jag har mot föreliggande punkt
anmält min reservation i afsigt att söka hos Kammaren utverka
en obetydlig ändring i bestämmelserna för fördelningen af detta
anslag. Derest Kammaren skulle finna mitt förslag förtjent af
bifall, har jag anledning tro, att det icke skall möta något hin¬
der att få samma förslag antaget äfven i Första Kammaren, åt¬
minstone om jag får döma efter förhållandena inom Utskottet.
Ty der tycktes förslaget icke skola hafva mött något egentligt
hinder, om jag kunnat under brådskan på stående fot formulera
ett förslag, men jag kunde då endast begära återremiss i detta
syfte. Ingen motsatte sig nemligen sjelfva saken, men man ville
icke återremittera frågan för att ej uppehålla tiden. Förhållandet
är nemligen det, att redan sedan flera år tillbaka har den idiot¬
anstalt, som blifvit inrättad af Fröken Emanuela Carlbeck och
som nu är förlagd till Johannesberg, åtnjutit ett årligt anslag af
5,000 kronor. Den nästa anstalt, som tillkom, var den i Stock¬
holm, hvilken stiftades och sattes i gång af en derför bildad för¬
ening. Äfven denna anstalt uppbar under loppet af några år af
statsmedel 5,000 kronor. År 1877 ingingo styrelserna för några
dylika inom landet inrättade anstalter till Kongl. Maj:t med eu
anhållan, att ökadt anslag för ifrågavarande ändamål måtte be¬
gäras af Riksdagen, och att äfven dessa anstalter måtte komma
i åtnjutande af något statsbidrag. En proposition i sådant syfte
inkom äfven från Kongl. Maj:t till 1878 års Riksdag, då anslaget
till dessa anstalter ökades till 20,000 kronor. Innan detta skedde
anmodades Sundhetskollegium att yttra sig i frågan, och kollegium
uppgjorde också ett förslag angående de vilkor, som skulle ligga
till grund för fördelningen af det erhållna beloppet. Kollegium
ansåg för sin del först och främst att, likasom i fråga om döfstum-
H:o 40.
30
Måndagen den 28 April.
Ang. under- anstalterna, för hvarje barn, som berättigades till erhållande af
stöd åt upp- un(jergtöd, skulle utgå 100 kronor till anstalten, samt föreslog
anstalterSför åldern för barnen till mellan 6 och 15 år. För dem, som vore
sinnesslöa öfver eller under den åldern, skulle icke något anslag utgå, och
lam. till grund för erhållande af det samma lades antalet barn vid
(Forts.) hvarje års början. Derjemte hade Sundhetskollegium yttrat sig
om det större anslag, än dessa grunder medgåfve, som hittills ut¬
gått till de äldre anstalterna, samt föreslagit, att dessa skulle fort¬
farande få ett större anslag än de öfriga. Emellertid har det gått
så till, att det främsta vilkoret, 100 kronor för hvarje barn, icke
kunnat uppfyllas beträffande de i landsorterna inrättade yngre
anstalter, utan man har af dessa 20,000 kronor, som 1878 års
Riksdag anvisade, tilldelat anstalten i Stockholm 10,000 kronor
och den å Johannesberg 5,000 kronor. Slumpen har fått afgöra
huru mycket, som komme att tilldelas en hvar af anstalterna i
orterna, och man har der måst låta sig nöja med hvad man kun¬
nat få. Fördelningen ställer sig, enligt de uppgifter jag fått från
Ecklesiastikdepartementet, för år 1883 så, att anstalten i Öster¬
götlands län med 19 barn erhållit 1,203 kronor, anstalten i Gefle-
borgs län med 18 barn 1,139 kronor; anstalten i Malmöhus län
med 28 barn 1,772 kronor och den i Örebro län med 14 barn
886 kronor, hvilket utgör ungefär 63 kronor 30 öre för hvarje
af dess elever eller barn. Samtidigt har anstalten i Stockholm
haft 43 barn, men den borde icke efter en beräkning af 63 kronor
33 öre för hvarje barn hafva erhållit mer än 2,723 kronor 19
öre. Nu ingick visserligen i de vilkor för erhållande af anslag,
som Sundhetskollegium uppstälde och som godkändes af Kongl.
Maj:t samt äfven af Riksdagen, att inrättningen i Stockholm skulle
hafva skyldighet att utbilda minst tre lärarinnor eller sköterskor
för idiotanstalter om året, och så har äfven skett. Tre sådana hafva
vistats der 1883. Men om anstalten i Stockholm skulle åtnjutit
anslag efter samma grunder som de öfriga, finner hvar och en
lätt, att det är väl mycket att betala nära 7,300 kronor för att
en lärarinna och ett par sköterskor skola hafva lof att vistas och
åtnjuta undervisning der. Jag har ingenting emot, att anstalten
i Stockholm får ett högre anslag, men behöfver den det, bör dess
ekonomi ordnas på samma sätt som anstalternas i orterna, eller
så att kommunen bidrager dertill likasom landstingen nu göra.
Hvad jag egentligen önskar är, att man vänder om förhållandet,
så att först och främst de 100 kronorna gå ut för hvarje barn
till samtliga anstalterna, och att sedan de två anstalter, som hit¬
tills hafva fått större bidrag, åtminstone tills vidare erhålla sådant.
Som det nu är, är det gifvet, att, när styrelserna för dessa an¬
stalter i orterna skola uppgöra förslag till utgifter och inkomster
för desamma, för att inkomma dermed till landstingen, och de
icke veta huru mycket de skola få af staten, de af landstingen
måste begära större belopp, än om man finge de rätteligen af
Måndagen den 28 April.
31
N:o 40.
staten afsedda anslagen. När man då begärt ett större anslag af
landstinget, så begär man derjemte att få den andel af stats¬
bidraget, som man rätteligen bör erhålla af Kong!. Maj:t, och då
kan det hända, att man till och med får ett så stort belopp, att
man icke behöfver det bidrag man begärt af staten. Detta är
en falsk ställning, som väl behöfver förändras, och jag tror det
vore högeligen önskligt att få denna obetydliga förändring till
stånd. Jag tror för öfrigt, att det anslag, som nu är i fråga och
som äfven beviljades i fjor, eller 25,000 kronor, skall för nästa
år räcka både till anslagen för de äldre anstalterna och till 100
kronor för hvarje barn i de yngre, men det vore ändå rigtigast
att veta, huru mycket först bör utgå för hvarje barn. Nu till¬
komma snart flera sådana anstalter i orterna, så att det synes,
att landstingen allt mera börjat taga denna vigtiga sak om hand.
Utom de af mig nyss nämnda anstalter hålla sålunda på att in¬
rättas en för de tre småländska länen samt eu i Kristianstad,
och jag tror att äfven i Dalarne fråga är väckt härom. Häraf
finna herrarne väl, huru vigtigt det är att få en bestämd grund
för fördelningen af detta anslag. Efter denna korta motivering
skall jag anhålla, att Kammaren måtte fatta följande beslut:
»att Riksdagen må till understöd för år 1885 åt uppfostrings¬
anstalter för sinnesslöa barn ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett
extra anslag till samma belopp som det för år 1884 dertill anvisade,
eller 25,000 kronor, och vid beviljandet af detta anslag godkänna
förut gällande grunder för understödets utdelande, dock så att samt¬
liga anstalter i främsta rummet erhålla 100 kronor för hvarje vid
årets början i anstalten befintligt barn i åldern mellan 6 och 15 år,
som är mottagligt för undervisning, samt i sammanhang härmed an¬
hålla, det Kongl. Maj:t täcktes till nästa Riksdag framlägga förslag
till understödets fördelande på likartade grunder för samtliga dessa
uppfostringsanstalter, så att statsanslaget må kunna derefter på or¬
dinarie stat uppför as.»
Jag har velat hafva i beslutet intaget, att anslaget skall upp¬
föras på ordinarie stat. Då allt flera och flera dylika inrättningar
komma till stånd, bör det vara i sin ordning, att anslaget för dem
uppföres på ordinarie stat, så att man vet, hvad man har att
rätta sig efter.
I detta anförande instämde Herrar Gumcelius, JDanielson,
Borg, Sam. Johnson, O. B. Olsson, J. E. Johansson i Forneby,
J. Anderson i Tenhult, Göransson och Trulsson.
Vidare anförde:
Herr Lönegren: Då jag begärde ordet, antog jag att re¬
servanterna afsågo att vägra det anslag, som Kongl. Maj:t före¬
slagit, men jag hör nu af den föregående talarens yttrande, att
Ang. under¬
stöd åt upp¬
fostrings¬
anstalter för
sinnesslöa
barn.
(Forts.)
N:o 40.
32
Måndagen den 28 April.
Ang. under¬
stöd åt upp¬
fostrings¬
anstalter för
sinne sslö a
barn.
(Forts.)
deras anmärkningar egentligen gälla fördelningen af anslaget. Då
jag emellertid nu fått ordet, skall jag be att få yttra mig något
om denna punkt.
Af de anstalter för sinnessiöa barns vård, som för närvarande
finnas i vårt land, har, tror jag, flertalet tillkommit genom en¬
skilda personers menniskokärlek och offervillighet, och jag tror
också, att dessa anstalters fortfarande verksamhet i väsentlig mån
vant beroende på donationer och frivilliga bidrag från olika båll.
Dessa frivilliga bidrag hafva emellertid icke varit tillräckliga att
tillgodose behofvet af vård och undervisning åt de många idioter,
som finnas i vårt land; men saken har stält sig något bättre,
sedan så väl staten som landstingen i åtskilliga provinser lemnat
ganska frikostiga årsunderstöd dels till redan befintliga anstalter
ocii dels till inrättande af nya, och har man nu kommit så långt,
att 214 idioter under år 1882 åtnjöto omsorgsfull värd och under¬
visning. Men detta är dock ingalunda nog; mycket återstår ännu
att göra. Det finnes ännu en mängd idioter, som äro i saknad
af den vård, som i dessa anstalter lemnas, och som endast der
kan rigtigt lemnas. Endast vid Stockholms idiotanstalt uppgår
antalet inträdessökande till minst 50 årligen, och flertalet af dessa
kan ej emottagas af brist på utrymme och tillgångar. Att under
sådana förhållanden indraga anslaget vore grymt och skulle sä¬
kerligen hafva till följd, att anstalterna måste upphöra med eller
åtminstone inskränka sin verksamhet. Det har nu emellertid icke
varit reservanternas mening att anslaget skulle indragas, utan
endast att det skulle fördelas efter andra grunder. För min del
vill jag öfverlemna den saken till regeringens afgörande, fullt
och fast öfvertygad, att anslaget dä skall blifva iördeladt efter
rättvisa grunder.
Jag yrkar bifall till hvad Kongl. Maj:t föreslagit och Ut¬
skottet tillstyrkt.
Herr Abr. Rundbäck: Jemte det jag ansluter mig till de
skal, som af Herr Ola Andersson blifvit framstälda, anhåller jag
att äfven få ansluta mig till det af honom gjorda yrkandet. Men
det är en sak, som jag icke är rigtigt på det klara med och som
jag önskar måtte blifva närmare utredd, innan vi afgöra denna
fråga. Herr Ola Andersson yttrade mycket rigtigt, att det vore
förenadt med stora svårigheter och mycket obehag att uppgöra
stater för dessa inrättningar. Att så verkligen är förhållandet,
vet jag af egen erfarenhet, ty jag är ledamot i styrelsen för ett
län, som har del i en sådan anstalt. Vi äro i landstinget tvungna
att taga upp ett bestämdt statsanslag för eleverna, men få seder¬
mera kanske icke mer än hälften af livad vi beräknat. Till
följd häraf uppstår brist och detta alstrar missnöje med inrätt¬
ningen. Herr Ola Anderssons förslag innehåller en ganska rigtig
grundsats, som jag fullkomligt gillar, men jag hemställer dock,
Måndagen den 28 April 33
huruvida det kan vara lämpligt att för nästa år bryta sönder
staterna för de två inrättningar, hvilka förut haft en slags för¬
månsrätt till understöd. Jag tror att, när man ser de eua till
godo, man icke bör göra det för svårt och obehagligt för de andra.
Derför skulle jag önska, att vi för nästa år bevilja ifrågavarande
anslag under form af förslagsanslag, så att den af Herr Ola An¬
dersson angifna grundsatsen måtte kunna rigtigt iakttagas för alla
anstalterna i riket utan att lända till förfång för de båda nyss¬
nämnda inrättningarne, och sedermera, när saken blifvit närmare
utredd, uppföra det på ordinarie stat, såsom han föreslagit. Jag
har icke någon säker förhoppning, att hvad jag nu föreslagit
skall vinna Kammarens bifall, men jag tror dock, att vi icke böra
besluta såsom Herr Ola Andersson föreslagit, utan att tänka oss
för hvart det skall leda, om vi ovilkorligen begränsa anslaget till
de 25,000 kronor Stats-Utskottet tillstyrkt. Detta är enligt mitt
förmenande ett allt för litet belopp, och det vore derför önskligt,
om han ville ändra sitt förslag derhän, att vi för denna gång
bevilja anslaget under form af förslagsanslag.
Herr Ola Andersson: Jag skall be att få fästa den siste
talarens uppmärksamhet derpå, att mitt förslag innehåller, att man
skulle under nästa år bibehålla den nuvarande fördelningen en¬
dast med den förändring, att af anslaget först och främst skulle
utgå 100 kronor för hvarje barn vid samtliga anstalterna. Det
skulle således endast blifva ett omvändt förhållande mot det, som
hittills egt rum, då anstalterna i Stockholm och Johannesberg
först fått respektive tio tusen och fem tusen kronor, och återsto¬
den derefter delats mellan de öfriga. Jag har ingenting emot, att
anstalterna i Stockholm och Johannesberg få vida mer än de
öfriga äfven för nästa år, om anslaget räcker till, och jag tvifla!’
icke på att anslaget för nästa år, åtminstone i det allra närmaste,
skall kunna lemna dessa summor till ifrågavarande anstalter, se¬
dan de öfriga först fått 100 kronor för hvarje elev. Jag har inga¬
lunda velat sätta dessa anstalter i någon förlägenhet, derför att
de hittills varit vana att erhålla betydligt större bidrag än de
öfriga, men om de hädanefter skulle få något mindre, hafva de
i alla fall tid att ordna saken genom att vända sig till kommu¬
nerna och landstingen, hvilket ganska väl torde gå för sig.
Jag tror således icke att man härigenom ställer dessa an¬
stalter i förlägenhet. Det har åtminstone icke varit min mening.
Ofverläggningen var härmed slutad. Sedan Herr Talman¬
nen gifvit propositioner i enlighet med de yrkanden, som före¬
kommit, biföll Kammaren Utskottets hemställan med den af Herr
Ola Andersson under öfverläggningen föreslagna förändring.
Punkterna 63—68.
Biföllos.
N:o 40.
Ang. under¬
stöd åt upp
fostringa-
anstalter för
ainnesslöa
barn.
(Forte.)
Andra Kammarens Prof. 1884. N:o 40.
3
X:o 40.
34
Måndageu den 28 April.
Ang. anslag
till understöd
för utgifvande
under år 1885
af tidskriften
»Acta mathe¬
matica.»
Punkten 69.
I enlighet med Kong! Maj:ts förslag tillstyrkte Utskottet, att
Riksdagen, till understöd för utgifvande under år 1885 af tid¬
skriften »Acta mathematica» måtte på extra stat för år 1885 an¬
visa ett belopp af 4,000 krouor.
Efter föredragning häraf anförde:
Herr Borg: Då jag i afseende å den nu föredragna punk¬
ten hyser åtskilliga betänkligheter, ber jag att få framlägga dem
för Kammaren. Jag skall då börja med att uttala mitt fulla er¬
kännande af den vackra tanke, som ligger till grund för utgif¬
vande! af dessa »Acta mathematica», eller »matematiska hand¬
lingar», som det skulle heta på svenska, hvilket jag nämner till
upplysning för de Kammarens ledamöter, som icke förstå latin.
Jag erkänner, säger jag, både det vackra i tanken och de ut¬
märkta förtjeuster hos de män inom vårt land, som stält sig i
spetsen för detta företag, lika som äfven hos de framstående ve¬
tenskapsmän inom det öfriga Europa, hvilka skänkt företaget sitt
understöd. Om jag sålunda icke har något att erinra mot sjelfva
företaget, så skulle jag dock hafva önskat, att den framstående
rol, som Sverige dervid spelar, öfvertagits af något större och
rikare folk än vi, såsom till exempel Frankrikes. Jag skulle hafva
önskat, att det vore .Frankrike, som till företaget lemnade ett an¬
slag af 4,000 francs, och att vi sedan visade detsamma vårt er¬
kännande genom att prenumerera på 15 ä 20 exemplar af tid¬
skriften, såsom Frankrike nu lär hafva gjort. Eller ock kunde ju
England eller Tyskland hafva öfvertagit den rol Sverige härvid
spelar. Då emellertid så icke skett, torde det vara skäl att först
och främst tillse, huru vida denna tidskrift är nyttig. Att så är
förhållandet med detta som med hvarje annat sant vetenskap¬
ligt arbete lär väl ingen gerna vilja sätta i fråga; men huru vida
företaget är nödvändigt och nödvändigare än åtskilliga andra
vetenskapliga kraf, som föreligga, det är derom som jag vågar
hysa några tvifvelsmål. Jag ber i det hänseendet få erinra, huru
som under behandlingen af denna åttonde hufvudtitel Andra
Kammaren redan af slagit begärda anslag till underhjelpande af
den medicinska undervisningen så i Upsala som vid Karolinska
institutet, en undervisning som väl dock får anses vara af mera
betydande vigt. Vidare tillåter jag mig påpeka, att i Vetenskaps¬
akademiens hus finnas liggande rika samlingar af naturhistoriska
föremål, hvilka af brist på lämplig lokal hvarken kunna af veten¬
skapen bearbetas, eller hållas tillgängliga för allmänheten. Äfven
i dag hafva vi, då det varit fråga om de stackars blinda, ansett
oss icke kunna göra allt, som vi så gerna ville och borde göra
för dessa våra olyckliga likar, och detta af brist på medel. Un-
Måndagen den 28 April.
35
N:o 40.
der sådana förhållanden synes det mig, som den sak, hvarom nu Ang. anslag
är fråga, borde anses ligga oss mindre nära än åtskilligt annat. understöd
Härtill kommer, att det ifrågasatta bidraget från vårt land synes underarms
väl högt, i jemförelse med hvad som lemnats äfven från våra af tidskriften
grannland, Danmark och Norge. För mig möta sålunda åtskil-»Acta mathe-
liga betänkligheter mot att bevilja anslaget, helst man ute i lan- mattia.»
det icke lär underlåta att fästa sill uppmärksamhet vid, om Riks- (Forts.)
dagen beviljar ett jemförelsevis så rikligt anslag för ett arbete,
som endast några få invigde hafva direkt fördel af. Dessa mina
betänkligheter afse dock, såsom jag i början antydde, alldeles
icke sj elfva företaget, utan endast den ekonomiska sidan af saken.
Då emellertid Stats-Utskottet icke haft något emot anslaget att
anmärka, vet jag icke, om jag skall våga framställa något yr¬
kande om afslag. Jag skall åtminstone icke göra det för när¬
varande, utan vill först afvakta Kammarens vidare uttalande.
Skulle emellertid de aktade män, som bundit sina namn vid detta
företag, komprometteras genom följderna af ett afslag, skulle jag
kunna vara med om att representationen lemnar företaget en
handräckning genom ett anslag af ett eller två tusen kronor;
men 4,000 kronor torde vara väl mycket, helst anslaget, om det
en gång beviljas, antagligen kommer att utgå under en lång följd
af år. Jag skall dock, som sagdt, för närvarande icke göra något
yrkande.
Herr F. G. Janson i Karlshed instämde med Herr Borg.
Herr Wieselgren: Jag skall till en början bekänna, att
jag tillhör den allmänhet, hvarom den ärade talaren på helsing-
borgsbänken förklarade att den icke förstode eller begrepe den
vetenskapliga angelägenhet, som här är i fråga. Jag begriper den
icke. Den är för mig en temligen tillsluten verld, den högre
matematiska verlden; men så mycket begriper jag dock, att hvad
som inom denna verld upptäckes, kommer den stora allmänheten
till godo. Ty åtminstone har jag fått lära mig, att de upptäck¬
ter, som göras i vetenskapsmannens studiekammare, vanligen inom
kort tränga ut i allt vidare kretsar och slutligen kunna blifva af
allra största betydelse just för den allmänhet, som, då upptäckten
skedde, var för densamma temligen likgiltig.
Den ärade talaren ansåg det icke lämpligt, att Sverige spe¬
lade en så framstående rol i detta vetenskapliga företag; han
ansåg det vara mera passande att ett stort kulturland — han
nämnde Frankrike — öfvertoge denna rol. Mine herrar! Jag
har fått en uppgift, som jag icke har någon anledning att be¬
tvifla, och den säger mig, att just de stora 'kulturländerna funnit
det vara särskildt lämpligt, att ett mindre land såsom vårt toge
hand om ifrågavarande angelägenhet. Förhållandet är nemligen
det, att mellan de två stora kulturländer, som här företrädesvis
N:o 40.
36
Måndagen den 28 April.
Ang. anslag skulle kunna komma i fråga, Frankrike och Tyskland, bestå poli-
Ull understöd tiska, förhållanden af så ömtålig beskaffenhet, att de gjort sig
midetar!885märkbara och till och med på ett ledsamt sätt märkbara äfven i
af tidskriften deras vetenskapliga arbete. Begge dessa länders vetenskapsmän
»Acta rnathe- hafva vid sådant förhållande funnit af behofvet synnerligen på-
matica.i kalladt, att ett land, som stode på neutral mark, alldeles utanför
(7orts.) dessa politiska situationer, öfvertoge den ledande rolen vid detta
vetenskapliga arbetes utgifvande.
Det är derför jag tror realiteten vittna för det berättigade i
en fullkomligt motsatt uppfattning mot den, som den ärade tala¬
ren för sin del egde. Och jag frågar: kan det verkligen vara så
illa, om vårt lilla land, som förut åtskilliga gånger haft den äran
att gå i spetsen för vetenskapen, att bryta väg för vetenskapliga
upptäckter af äfven yppersta rang, ännu en gång får tillegna sig
samma ära — i synnerhet då man kan få denna utmärkelse för
4,000 kronor? Den förste ärade talaren yttrade väl, att vi nyss
icke hade haft råd att bestå en byggnad åt dessa olyckliga med-
menniskor, som äro beröfvade sina ögons ljus. Jag tror att han
dervid gjorde sig skyldig till en missuppfattning. För min del
får jag säga, att jag hyste ganska stora betänkligheter att rösta
för det anslagsbelopp, som ifrågasatts; men det var dock icke der¬
före att jag ansåg att vårt land icke skulle hafva råd att bestå
en bättre byggnad och en omsorgsfullare vård åt de blinda, som
finnas i landet, utan det var helt enkelt derföre att jag fann sa¬
ken icke vara tillräckligt utredd. För min del är jag öfvertygad
om, att man skall kunna åstadkomma lika goda och lika lämp¬
liga åtgärder för ett billigare pris än som begärdes. Jag åtmin¬
stone grundade således icke afslaget på de skäl, som den ärade
talaren på helsingborgsbänken tycktes anse anslaget hafva fallit,
och jag tror att de fleste i Kammaren i detta afseende tänkte
som jag. Skulle man deremot ställa mig på den ståndpunkt att
jag hade att välja emellan att bevilja ett byggnadsanslag åt de
blinda eller att bevilja ett anslag till en vetenskaplig tidskrift,
så måste jag naturligtvis låta vetenskapen och dess intressen vika
för menniskokär!ekens. Men så är dock icke, har icke heller varit
förhållandet i detta fall.
Jag skall, Herr Talman, inskränka mig till att yrka bifall
till Kongl. Majits proposition.
Herr Hedin: Herr Talman! Den förste talaren, som öpp¬
nade debatten i denna sak, har tills vidare inskränkt sig till att
anföra vissa betänkligheter emot det förslag, öfver hvilket Kam¬
maren nu går att besluta. Derom är icke något att säga. Men
jag tillåter mig, om äfven denna form må vara något ovanlig,
att vädja till honom, att han icke fullföljer sin antydda afsigt att
sedermera yrka afslag. Jag ville önska, att, efter den långa och
något tröttande debatten om åttonde hufvudtiteln, Kammarens
Måndagen den 28 April.
37
N:o 40.
bifall skall varda lika enhälligt, som Stats-Utskottets tillstyrkan
af den Kongl. propositionen, för hvilken jag här betygar Herr
Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet min tack-'
samhet.
Den förste ärade talaren anförde såsom sin förnämsta be¬
tänklighet, att han hellre skulle hafva sett, om något af de stora
kulturländerna — i främsta rummet Frankrike, möjligen England
eller också Tyskland — hade åtagit sig att spela den rol, som
nu tilldelats vårt land. Jag måste säga, att jag i denna punkt
helt och hållet skiljer mig från honom. Jag gläder mig tvärtom
deråt, att en nordisk, att en svensk vetenskapsman upptagit den
tanke, hvilken en annan ryktbarhet inom den nordiska forsknin¬
gens område för några årtionden sedan uttalade, då han rigtade
de orden till de förenade skandinaviske naturforskarne: »låtom
oss förena oss! Låt 6 millioner skandinaver lägga sin andliga
vigt uti vågskålen och, sannerligen, man skall finna att den icke
är för lätt.» Det är denna tanke, som ledt utgifvaren af detta
verk. Vi behöfva förena oss, vi små nationer, för att vårt ar¬
bete icke må blifva förbisedt, misskändt, undanskymdt, ringaktadt
af de större folken. Jag är säker om att min ärade vän och
granne, som står der, skall kunna intyga, huruledes den nordiska
medicinska forskningens resultat, spridda och splittrade i utländ¬
ska tidskrifter, förbisågos, innan de i Nordiskt Medincinskt Arkiv
fingo ett samfäldt organ. Vi, som icke skrifva på något af de
stora kulturspråken, skola endast på detta sätt undgå att blifva
förbisedda af utlandets vetenskapsmän, för hvilka det nog också
ofta kunde vara af vigt att ega kännedom om hvad vetenskapens
stormän i vårt lilla land hafva att förkunna.
Hvad min vän från Helsingborg anförde derom, att vi hafva
afslagit åtskilliga af Kongl. Maj:t begärda understöd för behjer-
tansvärda saker, såsom för den medicinska undervisningen i Up-
sala och vid Karolinska institutet samt för nybyggnader till de
dyrbara samlingar, som stå under Vetenskapsakademiens inseende,
så har den talare, som näst efter honom hade ordet, redan be¬
mött detta. Det var nemligen icke derföre, att Andra Kamma¬
ren icke ansåg staten hafva råd, utan derföre att man i ett par
fall genom ett uppskof skulle vinna en bättre utredning, i ett par
andra fall derföre att man ej för ögonblicket fann de begärda an¬
slagen så angelägna.
Mot hvad han vidare yttrade derom, att föremålet för den
ifrågavarande tidskriften ligger något aflägset och att den stora
allmänheten icke begriper dessa saker, så måste jag äfven der¬
emot göra en gensaga. Det är visst och sant att jag, för min
del, som i detta fall representerar »den stora allmänheten», icke
begriper ett ord i »Acta mathematica», men det hindrar mig väl
icke att inse ett sådant företags stora vigt och betydelse. Vi
veta alla, att den populära literaturen, som vänder sig till den
Ang. anslag
till understöd
för utgifvande
under år 1885
af tidskriften
»/tete matli&
matica.»
(Forts.)
N:o 40.
38
Måndagen den 28 April.
Ang. anslag störa allmänheten, att läroböckerna hafva sin befruktande källa i
Ull understöd högre vetenskapliga forskningen. Detta gäller nog äfven om
under ar matematiken. Visserligen kan denna vetenskap icke populariseras
af tidskriften i samma mening, som till exempel historia och geografi, men det
■»Acta mathe- är otvifvelaktigt, att undervisningen i de delar af matematiken,
matica». som jngä j den allmänna bildningen, oupphörligt påverkas af,
(Forts.) och ah läroboksförfattarnes arbeten till innehåll och metod
böra hemta sina inspirationer från den högre matematiska forsk¬
ningen.
Hvad beträffar kostnaden för ifrågavarande arbete, anser jag
mig oförhindrad att upplysa derom, att den kostnadsberäkning,
som föreligger i Kongl. Maj ds proposition, är något lägre än den
kostnad, som hittills drabbats utgifvaren af Acta mathematica.
Man har uppgifvit den direkta tryckningskostnaden till 3,000
kronor för hvarje band. Hittills har utgifvaren icke lyckats ned¬
pressa denna kostnad lägre än till 3,500 kronor. Det återstår
således för honom eller någon mecenat att fylla en brist på
1,000 kronor.
Jag tillåter mig äfven att nämna, såsom vittnesbörd om, huru
vetenskapsmännen täfla om att få låta trycka i denna tidskrift, att
en berömd matematiker, hvars arbete tillbakavisades af ekono¬
miska skäl, alldenstund utgifvaren icke vågade emottaga det, då
det skulle hafva kraft ett utrymme om 300 sidor, erbjudit sig
att sjelf betala tryckningskostnaden, blott han får sitt arbete in-
fördt i denna tidskrift, ehuru tvenne berömda utländska journaler
stodo honom till buds. Hvad beräkna de författare, som täfla
om utrymme i denna tidskrift, i ersättning för sitt arbete? Icke
det minsta författarearfvode, som hvar och en vet. Och hvad
beräknar utgifvaren för sina uppoffringar och ansträngningar så¬
som redaktör för tidskriften? Ingen annan ersättning, än viss¬
heten att gagna vetenskapen och kasta glans öfver den svenska
och nordiska forskningen.
Jag anhåller om bifall till Stats-Utskottets förslag.
I detta Herr Hedins anförande instämde Herrar Grefve
Björnstjerna, Key, Östling, Friherre Stackelberg, Aslcer, Fredenberg,
Wagenius, Gumcelius, af Trolle, Abr. BtmdbäcJc, Blomberg, Johan
Johansson från Stockholm och Hammarberg.
Herr Borg: Det mesta af hvad mina ärade vänner å Stock¬
holms- och göteborgsbänken anfört, skulle jag kunna underskrifva,
utan att hafva deraf kunnat i allo öfvertygas; men vill nu blott
afgifva en förklaring, hvartill den siste talarens yttrande för-
anledt.
Om jag kunde tro att den svenska vetenskapen, äfvensom
den europeiska, icke kunde umbära »Acta mathematica», skulle
jag icke ett ögonblick tveka att rösta för anslaget till denna tid-
Måndagen den 28 April.
89
N:o 40.
skrift. Men jag är fullt öfvertygad om, att så utmärkta veten- Ang. anslag
skapsmän som de svenskar, hvilka lemnat ett ringa antal bidrag*'?* understöd
till de redan utkomna årgångarne af Acta mathematica, med lätt-\Zd^arl885
het kunna få in sina värdefulla uppsatser i hvilken utländsk tid- af tidskriften
skrift som helst. Då jag sagt detta, har jag dermed uttalat, »Acta mathe-
att jag icke kan finna den ifrågavarande tidskriften behöflig eller matica»-
åtminstone icke nödvändig. Jag skall bedja att få tillägga några (Forts->
siffror i anledning af den siste talarens anförande. Om man går
igenom uppsatserna i de 3 årgångarne, så äro de till antalet 53,
hvaraf 24 äro skrifna af fransmän, 19 af tyskar, 2 af danskar,
ingen af någon norsk författare, men 3 af svenskar, 3 af finnar,
1 af eu italienare och 1 af en belgier. Man finner således, att
svenskarne deri äro högst obetydligt representerade.
Herr F. G. Janson: Jag har endast velat tillkännagifva,
att, oaktadt de yttranden, som, sedan jag hade ordet, afgifvits till
försvar för den Kongl. propositionen och Stats-Utskottets förslag i
denna punkt, jag vidblifver min mening och mitt yrkande.
Herr Bokström: Ehuru det kan vara nog vågadt att,
efter de uttalanden som i denna fråga blifvit gjorda från göte-
borgs- och stockholmsbänkarne, uttala eu motsatt mening, skall
jag likväl taga mig friheten att göra det.
Det ifrågavarande arbetet har ett tvåfaldigt syfte, dels ett
allmänt vetenskapligt och dels »lika mycket att till gemensamt
arbete samla de många framstående matematiska krafter den
skandinaviska norden för närvarande egde», och hvilket senare
syfte väl egentligen skulle vara det, hvilket företrädesvis kunde
motivera ett anslag å vår 8:de hufvudtitel. Att arbetet emellertid
hittills icke lyckats uppfylla den senare och för oss vigtigare
delen af sin uppgift, derpå kan man hafva anledning att tvifla.
Går man igenom innehållsförteckningen öfver i tidskriften före¬
kommande uppsatser, så finner man att de äro till antalet 53,
hvaraf 50 äro utländska och endast 3 svenska, och detta fast tid¬
skriften nu går i sitt tredje år. Det finnes vidare tre finska, två
danska men ingen norsk uppsats. Man kan sålunda påstå, att
detta arbete på sin höjd fyller sitt allmänt vetenskapliga ändamål.
Såsom ett särskildt bevekande skäl, för att den svenska Riks¬
dagen skall bevilja dessa 4,000 kronor, har framhållits, att franska
staten bidragit till arbetets understödjande genom att prenumerera
på 15 exemplar af detsamma; ja detta gör ä 20 kronor 300 kro¬
no]', . men när de franska insända uppsatserna äro så talrika, att
ue förhålla sig till de svenska som 24 till 3, hvaraf framgår i
hvad. man arbetet är eu produkt af fransk eller svensk veten¬
skaplig forskning, sa skulle det kanske icke kunna anses som en
alldeles orimlig begäran, att Frankrike och Sverige i fråga om
bidragen till tidskriften bytte roler, så att Frankrike lenmade ett
N:o 40.
40
Måndagen den 28 April.
Ang. anslag ärligt bidrag å 4,000 kronor, om svenska staten abonnerade på 15
till understöd exemplar af arbetet efter 20 kronor per exemplar.
under ar 1885 Vidare har framhållits, att den franska undervisningsministern
af tidskriften låtit komplimentera tidskriftens utgifvare och dervid betonat, att
* Acta mathe- det vant första gången, som prenumeration för de franska filoso-
matica». fiska fakulteternas räkning å dylik utom Frankrike utgifven tid¬
korts.) skrift egt rum. Jag vågar undra, om icke den älskvärda franska
artigheten här nog mycket framträdt och om det kan vara skäl
att taga detta alldeles efter orden, synnerligen som det skulle vara
nästan eu förolämpning emot de franska filosofiska fakulteterna
och deras bibliotek att antaga, att dessa franska vetenskapliga in¬
stitutioner så litet följa med sin tids forskning, att de icke pre¬
numererade på någon annan matematisk tidskrift än »Acta Ma-
thematica».
Det starkaste skälet har Utskottet sparat till sist. Det heter
nemligen att, »då afseendet å svenska statens värdighet torde
kräfva, att för ett arbete, som utgifves af en svensk man» etc.
Jag frågar: hvad i all rimlighets namn har svenska statens
värdighet att göra med ett anslag sådant som detta? Stode sven¬
ska statens värdighet på spel, skulle knappast något anslag af¬
skräcka mig, men så är här lyckligtvis ingalunda förhållandet.
Svenska staten har mig veterligen icke i någon form utfäst sig
att bekosta tryckningen af ett arbete, som hufvudsakligast och
till allra största delen är en produkt af utländska vetenskapsmäns
forskning, och om anslaget pröfvas med hufvudsakligt afseende
på det svenska intresset i arbetet, så kan väl svenska statens
värdighet icke förlora på det. Emellertid och då så väl Norge som
Danmark, enligt hvad upplyst är, hafva lemnat understöd till detta
arbete, anser jag att äfven vi böra lemna något, eller lika mycket
som clessa våra grannländer, nemligen 1,000 kronor; hvarå jag
anhåller om proposition. Jag vill dock ännu beträffande arbetets
nödvändighet nämna, att, enligt hvad jag från fullkomligt säkert
håll erfarit, icke något hinder lärer möta för våra svenska
vetenskapsmän att få sina arbeten, om de äro goda, intagna i
de utländska vetenskapliga journalerna och sålunda få dem kända
och bedömda i vidare kretsar.
Jag anhåller om bifall till Stats-Utskottets förslag med den
inskränkning, att summan 4,000 kronor nedsättes till 1,000 kronor
— hvilket anslag, om det af Riksdagen bifalles, jemväl innefattar
ett erkännande åt utgifvaren af tidskriften.
Herr Hedin: Ehuru jag anser mig kunna vara förvissad
om, att invändningar af det slag, som nu senast här gjorts, icke
skola utöfva något inflytande på Kammaren, anser jag mig dock
böra anföra ett par erinringar mot desamma. Jag har åtminstone
icke talat om Riksdagens eller denna Kammares »värdighet», men
efter den siste talarens anförande finner jag det lämpligt att ut-
Måndagen den 28 April.
41
N:o 40.
tala det ordet. Nu kan det vara skäl att tala om värdighet, då Ang. anslag
det ifrågasattes, att Svenska Riksdagen skall afslå det af Kongl. f11 understöd
Maj:t begärda anslaget, sedan representationerna i båda våra brödra-C^jR^
land till företaget beviljat understöd. af tidskriften
Hvad beträffar påståendet, att nordiska forskare icke»Acta mathe-
synas mycket till i Acta mathematica, så ber jag att få erinra matica»•
derom, att hittills blott tre band utkommit jemte ett häfte af det (Forts-'
fjerde, att bland de arbeten, som äro intagna i dessa band eller
som äro färdiga att offentliggöras, finnas afhandlingar af ett stort
antal nordiska vetenskapsmän — Bjerknses, Bendixson, Crone,
Gyldén, Malmsten, Mellin, Sjöblom, Valentiner Zeuthen o. s. v. —
och att i de tre banden förekomma arbeten af åtminstone tre
svenskar.
Herr Statsrådet Hammarskjöld: Herr Talman! Mine
herrar! Det skulle varit mig kärt, om denna fråga hade gått
igenom utan någon debatt. Det skulle hafva varit vackert och
glädjande, om man kunnat säga, att Svenska Riksdagen enhälligt
beviljat anslaget. Om så skett, skulle det hafva ländt landet till
heder. ÅT böra ofta talas om våra stora vetenskapsmän från
forna dagar, och gäller det att med någon uppoffring bedra deras
minne genom att samla och bringa till offentligheten någon hit¬
tills ej utgifven del af deras skrifter, äro vi ofta vilbge till denna
uppoffring. Ett sådant tillstyrkt förslag föreligger just nu angå¬
ende utgifvande af skrifter af vår berömde landsman Carl von
Linné. Men vore det icke också skäl att något tänka på de män,
som nu med ära bära den svenska vetenskapens fana och göra
den känd i den civilicerade verlden. Här har en vetenskapsman,
som redan fått _ ett europeiskt rykte, stält sig i spetsen för ett
stort mellanfolkligt företag, som sannerligen icke lemnar honom
någon ekonomisk fördel, men väl ådrager honom ett ganska drygt
arbete. Han väntar sig icke någon lön; han gör det af kärlek
till vetenskapen och till sitt land; men han förmår icke bära den
pekuniära uppoffring, som dermed är förenad, utan att hans land
hjelper honom. Och då skulle detta land säga nej! Om företaget
går om intet, icke är det han, som icke förmår bära bördan,
hvilken deraf blir komprometterad, utan hans land, som svikit
honom. Jag kan icke tro att denna Andra Kammare, af hvilken
jag räknar mig till ära att hafva varit eu medlem, skall bidraga
till en sådan gerning.
Herr Friherre Nordenskiöld: Herr Talman! Mine herrar!
Efter de utmärkta och lysande anföranden, som här afgifvits,
har jag föga att tillägga. Jag vill blott erinra derom, att Acta
mathematica redan nu utöfvat ett betydligt inflytande på mate¬
matikens studium i vårt land, och att derföre allt skäl finnes för
att man bör fortgå med det började arbetet. Det kommer der-
Andra Kammarens Prof. 1884. N:o 40.
4
N:o 40.
42
Måndagen den 28 April.
Ang. anslag
till understöd
för utgifvande
under ar 1885
af tidskriften
»Acta mathe-
matica».
(Forts.)
igenom säkerligen att rikligt återgälda hvad som nedlägges på
detsamma.
Jag har att påyrka bifall.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gaf Herr
Talmannen propositioner dels på bifall till Utskottets hemställan
oförändrad, dels på bifall till densamma med den af Herr Bok¬
ström föreslagna förändring, dels slutligen äfven å afslag å så
väl Utskottets hemställan som Kongl. Maj ds proposition; och för¬
klarade Herr Talmannen den förstnämnda propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad. Votering begärdes, i följd hvaraf, och
sedan till kontraproposition antagits yrkandet å afslag å Utskot¬
tets hemställan, nu uppsattes, justerades och anslogs följande vo¬
teringsproposition :
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 69:de punk¬
ten af Utlåtandet N:o 14, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren afslagit Stats-Utskottets ifråga¬
varande hemställan.
Omröstningen utföll med 112 Ja och 55 Nej, hvadan Kam¬
maren alltså bifallit Utskottets hemställan.
Punkten 70.
Bifölls.
Ang. anslag Punkten 71.
^etnografiska I väckta motioner hade föreslagits:
föremål under af jjerr C. Fr. Wcern (motionen N:o 16 i Första Kamina-
fregatten Va- ren\ aR Riksdagen måtte för uppköp af etnografiska föremål
aZeglZg ställa till Kongl. Maj ds disposition ett extra anslag af 13,500
kronor; och
af Herr Friherre A. E. Nordenskiöld (motionen N:o 73 i An¬
dra Kammaren), att Riksdagen måtte för uppköp af etnografiska
föremål under fregatten Vanadis’ verldsomsegling ställa till Kongl.
Maj ds disposition ett extra anslag af 13,500 kronor.
Utskottet hade i denna punkt hemstält, att förevarande mo¬
tioner icke måtte af Riksdagen bifallas.
Efter uppläsande af denna Utskottets hemställan anförde:
Herr Friherre Nordenskiöld: Herr Talman! Mine herrar!
Jag anhåller om bifall till min motion. Den har icke blifvit väckt
för att förmå Riksdagen att lemna understöd åt en svensk for-
Måndagen den 28 April.
43
K:o 40.
skare, hvilken beredts tillfälle att resa utom Sveriges gränser, utan Ang. anslag
för att kunna komplettera vår etnografiska samling, den der leder/0^ inköp af
sitt ursprung från olika tidpunkter, ja redan från den tid, då under
Linné utsände sina berömda lärjungar till främmande land, hvar-fregatten Ya-
ifrån de förde med sig hem rika skördar på detta gebiet. Men nadis' verld»-
huru värderika och dyrbara föremål denna vår etnografiska sam- omsegling.
ling än innehåller, har den dock det felet att vara ytterst ensidig. (Ports.)
Nu är det ett godt tillfälle att undanrödja eller åtminstone något
utjemna detta fel genom att komplettera samlingen med de före¬
mål, som väntas skola blifva hemförda af en kompetent etnograf,
hvilken följer med ett svenskt örlogsfartyg på dess verldsomseg-
ling och dervid kommer att besöka åtskilliga land, der den mo¬
derna kulturen ännu icke undanträngt urfolkens seder och bruk.
Det vore verkligen högeligen att beklaga, om det här begärda
anslaget icke beviljades, hvarigenom tillfället ginge staten ur hän¬
derna att göra den nyss nämnda, ganska dyrbara expeditionen
så fruktbringande som möjligt. Jag vet att många röster höja
sig mot allt för mycket hopande af samlingar, och att man anses
gå för långt härutinnan. Detta tal kan icke härleda sig från
annat än bristande kännedom om hithörande förhållanden så väl
hos oss som i andra land. I alla Europas kulturländer täfla nem¬
ligen regeringar och representationer om att så vidt som möjligt inom
respektive hufvudstäder eller för öfrigt inom landet få dyrbara
muséer upprättade, genom hvilka forskningen i naturvetenskapens
olika grenar befrämjas; och hvad särskildt angår etnografiska
samlingar, finnes det intet enda kulturland i Europa, der icke
betydande dylika samlingar äro anordnade. Jag ber i det fallet
få hänvisa till vårt grannland Danmark, som i den vägen eger
ett storartadt, ja verldsberömdt museum. Och går jag till vår
närmaste granne i öster, Finland, så eger äfven detta land värde¬
fulla etnografiska samlingar, för att nu icke tala om vår stora
granne längre öster ut, der de etnografiska samlingarne hafva
en omfattning, som de hos oss aldrig kunna nå. Det är äfven
af andra skäl önskvärdt, att en svensk forskare, då han reser i
främmande länder, är försedd med nödiga medel för att göra
resan fruktbringande. Sedan den tid, då för mer än 100 år
tillbaka Linné utsände sina talrika och berömda elever till olika
trakter på jordklotet, såsom Afrika, Asien, Japan, Palestina o. s. v.,
äro Europas vetenskapsmän vana vid att finna den svenske veten¬
skapsmannens resor betecknade af nya upptäckter och nya iakt¬
tagelser inom olika brancher af naturvetenskapen. Och likasom
i forna dagar segrar å krigets fält följde oss under härtåg i främ¬
mande länder, så böra i våra dagar segrar på forskningens fält
följa våra naturforskare under deras färder i främmande länder.
Ett tillfälle dertill erbjuder sig nu derigenom att en utmärkt for¬
skare, som särskildt är mångbepröfvad i etnografien, åtföljer fre¬
gatten Vanadis på dess verldsomsegling. Det skulle derföre vara
N:o 40.
U
Måndagen den 28 April.
Ang. anslag illa bestäldt, om icke till denne vetenskapsmans disposition funnes
för inköp af åtminstone något medel för uppköp under resan af märkligare
y&S&etnografiska föremål ' . .
fregatten Va- Pa grund af hvad jag anfört anhaller jag om bnali till mm
nadis’ verlds- motion.
omsegling.
(Forts.) Herr Nils Petersson: Ehuru jag erkänner och törstar
motionärens sträfvande att öka samlingarne i våra muséer, så
tror jag, att man förr eller senare måste sätta någon gräns för
det ständiga hopandet af dylika samlingar, på det att icke det
ena anspråket efter det andra må framkomma om vidtagande af
till- eller nybyggnad för desammas inrymmande. Derjemte
ber jag få uttala mina betänkligheter mot att på framställning af
enskild motionär bevilja anslag af ifrågavarande beskaffenhet.
Jag tror att, först sedan Kongl. Maj:t efter grundlig undersökning
af behofvet af anslaget gjort framställning derom, Riksdagen bör
bevilja det samma.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till Utskottets förslag.
Vidare anfördes icke. Efter af Herr Talmannen gifna pro¬
positioner biföll Kammaren Utskottets hemställan.
Punkterna 7it och 73.
Biföllos.
§ 4.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
Riksdagens Kanslideputerades Memorial N:o 3, med anled¬
ning af återremiss utaf förslag till skrifvelse angående val af full¬
mäktige i Riksbanken och till förordnanden för dem;
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o
22, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående vilkoren för uppsättande af enskilda telefonledningar.
Dessa ärenden skulle uppföras främst på föredragningslistan
för nästa sammanträde.
§ 5.
Justerades protokollsutdrag.
§ 6.
Herr I. M. Svensson begärde och erhöll, på grund af hans
hustrus den 26 dennes inträffade frånfälle, ledighet från riksdags-
göromålen under aderton dagar från och med denna dag.
Härefter åtskildes Kammarens ledamöter kl. 3A 3 e. m.
In fidem
H. A. Kolmodin.
Stockholm, O. L. Svanbäcks boktryckeri, 1384.