RIKSDAGENS PROTOKOLL
1884. Andra Kammaren. N:o 39.
Lördagen den 26 April.
Kl. 7 e. m.
§ 1-
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde huf-
vudtitel, hvarvid i ordningen förekom mom. b) af 12:te punkten, i
samma utlåtande, för hvilket moments innehåll äfvensom dervid
fogade reservationer redogjorts i protokollet för förmiddagens sam¬
manträde. Sedan berörda moment blifvit uppläst anförde
Herr Sv. Andreasson: Inom Stats-Utskottet har jag biträdt
Utskottets hemställan under mom. a af det skäl, att jag ansåg
Herr Sven Nilssons förslag icke öfverensstämma med de åsigter,
som förra Riksdagen uttalade, och, enligt min åsigt, hans förslag
skulle i folkskolelärarnes ställning verka försämring i stället för
förbättring, synnerligast derigenom att enligt samma förslag kom¬
munerna skulle ega att gifva skolläraren ett visst penningbelopp i
stället för de naturaprestationer, han hittills varit berättigad att
få. Deremot har jag icke kunnat biträda Utskottets förslag under
mom. b, utan har der instämt i den af Herrar Grefve Sparre och
Lothigius m. fl. afgifna reservation, till hvilken jag ber att få för¬
orda bifall.
Jag har icke kunnat biträda det skrifvelseförslag, som före¬
ligger i Utskottets hemställan under mom. b, hufvudsakligen af
det skäl, att detsamma, enligt mitt förmenande, skulle föranleda
till trassel. För rigtigheten af denna åsigt behöfver jag endast åbe¬
ropa motiveringen i Utskottets utlåtande, der det å sidan 21 heter:
»Så vidt Utskottet kunnat inhemta, äro på olika orter förhållan¬
dena i afseende på de ifrågavarande naturaprestationerna väsent¬
ligen olika, hvadan det vigtigaste i fråga om dessa prestationer
synes vara, att deras bibehållande icke må gifva anledning till men¬
liga slitningar mellan församlingarna och lärarne.» Detta oaktadt
föreslår Utskottet i sjelfva klämmen eu underdånig anhållan om
utredning af, bland annat, »huruledes den förändring i nu bestämda
Andra Kammarens Prof. 1884. N:o 39. 1
Ang. lönereg¬
lering för folk¬
skolelärare och
lärarinnor.
N:o 39. 2
Ang. lönereg¬
lering för folk¬
skolelärare och
lärarinnor.
(Forts.)
Lördagen den 26 April, e. m.
aflöningsförhållanden må kunna vidtagas att, derest antingen kom¬
mun eller lärare eller lärarinna sådant åstundan de naturapresta-
tioner, livilka icke bestå af bostad, bränsle och trädgårdsland, må
kunna utbytas mot kontant penningbelopp». Om nu kommunerna
skulle tillerkännas vitsord i det fallet, och samma fördel skulle med-
gifvas lärare eller lärarinna, så hade man att befara, att just detta
skulle gifva anledning till slitningar och tvister mellan lärare och
lärarinnor samt församlingen; ty det är naturligt, att, der na,tura¬
prestationerna äro billiga, läraren eller lärarinnan har fördel af
att få kontant lön, då de deremot, der naturaprestationerna äro
dyrare, skola med missnöje se, att församlingen gifver dem ett pen¬
ningbelopp, som må hända icke förslår till anskaffande af dessa
naturapersedlar. Af dessa skäl har jag icke kunnat biträda Ut¬
skottets förslag, utan har i stället deltagit i den vid betänkandet
fogade reservation, deri föreslagits eu skrifvelse med hemställan att
Kongl. Maj:t bland annat täcktes taga i öfvervägande, i hvad mån
de naturaprestatiouer, hvilka icke bestå af bostad, bränsle och
trädgårdsland, lämpligen må kunna och böra mot kontant penning¬
belopp utbytas; och som denna reservation blifvit af Första Kam¬
maren godkänd, så tillåter jag mig yrka bifall till samma hemställan.
Herr Lyttkens: Jag är ingen älskare af slöseri i något af¬
seende och icke minst med onödiga skrifvelse!' till Kongl. Maj:t.
Jag är fullkomligt öfvertygad om, att Kongl. Maj:t skall utan någon
skrifvelse från Riksdagen låta, i fall han finner det behöflig!, verk¬
ställa den utredning af frågan, som behöfves, en utredning som för
öfrig! är så lätt gjord, att någon särskild uppmaning att verkställa
den är alldeles obehöflig. Och jag anser en skrifvelse i ämnet desto
mindre nödvändig, som jag är öfvertygad att Kongl. Maj:t är an¬
gelägen om att få dessa medel, som nu äro beviljade endast på
extra stat, uppförda på ordinarie stat. Af dessa skäl ber jag att,
fastän jag väl inser nödvändigheten af att få folkskolelärarnes löne-
vilkor bestämda, dock få yrka afslag å hela momentet b.
Herr Ola Månsson instämde med Herr Lyttkens.
Herr Abr. Rundbäck yttrade: När jag på förmiddagen ytt¬
rade mig i denna fråga, nämnde jag, att jag instämde med Utskot¬
tet, emedan jag icke ville bråka om en småsak i momentet b,
som jag icke tyckte om. Jag anser nemligen, att hvad Utskottet
der föreslagit i fråga om naturaprestationerna icke är lämpligt, utan
att den formulering till skrifvelse, som den af Första Kammaren
antagna reservationen innehåller, är att föredraga. Af sådan anled¬
ning sluter jag mig till samma yrkande, som Herr Sven Andreasson
nyss framställ.
Hvad beträffar det yrkande, som gjordes af den siste talaren,
synes det mig, som om han ville hafva saken fortfarande stöld på
Lörrdagen den 26 April, e. in.
3 N:o 39.
samma punkt, der kan stäldes i fjor. Vi skulle således år efter år
uppföra anslaget på extra stat och låta allt hänga in suspenso utan
att få något definitivt afgjordt, eftersom vi icke vilja besvära Kongl.
Maj:t med begäran att framkomma med förslag om en ny reglering.
I år synes det dock mindre lämpligt att yrka detta än i fjor. Då
kunde man, medan ännu var fråga blott om lärarnes löner, resonera
så, att församlingarne först borde gifva till känna, om de anse lä-
rarne förtjenta af högre aflöning eller icke, för att vi sedermera
skulle få tillse, om vi borde göra något i afseende å deras löner.
Men i år har mycket mera inryckts i frågan. Vi hafva nu före
icke endast lönefrågan, utan äfven frågan om pensionsförhållandena,
och vidare frågan om proportionen mellan kommunens och statens
bidrag, samt frågan huru vida en del naturaprestationer skola utgöras
antingen kontant eller in natura, och hvem som skall dervid ega
afgörande ordet, antingen kommunen eller läraren. Jag anser derföre,
att denna fråga visserligen ej är så lätt, som åtskilliga påstå, utan
att den väl tarfvar utredning, så att vi kunna få ett förslag, hvar¬
ifrån vi kunna utgå, då vi hafva att säga antingen vårt ja eller nej.
Jag får derför på det bestämdaste motsätta mig hvad den siste ta¬
laren föreslagit och i stället förena mig i hvad Herr Sven Andreasson
yrkat. „
Herr Hörn fel dt: I afseende å Herr Lyrikens’ yttrande, att
skrifvelseförslaget skulle vara öfverflödigt, ber jag endast få nämna,
att, på sätt den näst föregående talaren också antydde, blott den
enda omständigheten, att utredning erfordras, om och i hvad mån
nuvarande tillgångar i pensionskassan må vara tillräckliga för att
upprätthålla pensionerna i förhållande till de nya lönerna, nödvän¬
diggör en skrifvelses aflåtande till Kongl. Majrt. Ty i annat fall
kan det. om man fastspikar lärarnes löuer, lätt hända, att eu kom¬
mande Riksdag får mottaga en proposition från Kongl. Maj:t, hvari
det säges: nu har Riksdagen, under förutsättning af kommunernas
bifall, bestämt lönerna till 700 kronor, men en pensionsstat i för¬
hållande härtill kan icke upprätthållas på andra vilkor, än att Riks¬
dagen tillskjuter 150,000 å 200,000 kronor årligen till pensionskassan.
Således bör man, innan man fastspikar lönerna, erhålla en utredning,
om pensionskassan kan bestrida de högre pensioner, som blifva en
följd af en förändring i aflöningen.
Hvad åter beträffar Herr Sven Andreassons yrkande om bifall
till den af honom med flere afgifna reservationen, synes denna icke
skilja sig vidare från Utskottets förslag, än att deri icke förekom¬
mer följande ord, som återfinnas uti klämmen af Utskottets förslag,
»att sådan förändring må kunna vidtagas, att, derest antingen kom¬
mun eller lärare eller lärarinna sådant åstundar, de naturaprestatio¬
ner, hvilka icke bestå af bostad, bränsle och trädgårdsland, må kunna
utbytas mot kontant penningbelopp». Enligt detta Utskottets för¬
slag skulle det således stå fritt för både kommunen och läraren att
Ang. lönereg¬
lering för folk¬
skolelärare och
lärarinnor.
(Forts.)
N:o 39.
Ang. lönereg¬
lering för folk¬
skolelärare och
lärarinnor.
(Forts.)
4 Lördagen den 26 April, e. m.
fordra dessa naturaprestationers utbytande mot ett kontant penning¬
belopp. Herr Sven Andreasson och hans liktänkande medreservan-
ter säga visserligen, att härigenom skulle uppstå slitningar och tvister
mellan kommunerna och lärarne, men jag tror tvärt om, att sådana
slitningar skulle komma att sluta, om man medger både kommunen
och läraren frihet att bestämma sig för kontant belopp i stället för
naturaprestationerna. Fordrar kommunen att få betala kontant, skall
det ske, och fordrar läraren att utfå kontant penningbelopp, skall
det också ske. Härigenom kunna ju inga tvister uppkomma; och
då man ju i alla fall skall aflåta en skrifvelse till Kongl. Ivlaj:t,
vet jag icke, hvarför icke man deri äfven skulle kunna begära, att
Kongl. Maj:t måtte taga i ompröfning, om det ej lämpligen kan
medges både församlingen och läraren att välja mellan naturapre-
stationer eller kontant betalning.
På dessa skäl yrkar jag bifall till Utskottets förslag.
Herr Lyttkens: Det finnes ännu ett skäl, som föranledt mig
att yrka afslag å detta skrifvelseförslag, och det är, att Stats-Ut-
skottets ledamöter sjelfva icke varit eniga om hvad de skulle skrifva
till Kongl. Maj:t. Då synes det mig bättre att Kongl. Maj:t utan
någon skrifvelse tager frågan under ompröfning, och jag är fullkomligt
öfvertygad om, att Kongl. Maj:t icke inkommer till Riksdagen med
begäran om lönernas sättande å ordinarie stat, utan att hafva tagit
i betraktande hvad inflytande förändringen i lönerna kan hafva på
pensionsförhållandena. Och detta är den enda sak, hvarom någon
utredning behöfves, ty den enkla saken, om läraren eller kommunen
eller bådadera skola hafva vitsord i fråga om naturaprestationernas
utbytande mot kontant penningbelopp behöfver verkligen icke nå¬
gon utredning. Derför är det icke värdt att i denna fråga besvära
Kongl. Maj:t med eu skrifvelse, utan bättre då, att Riksdagen har
fria händer, när frågan återkommer till behandling. Den föreslagna
skrifvelsen är för öfrigt så sväfvande, att den icke bestämdt uttryc¬
ker hvad Riksdagen vill eller icke vill, och är således äfven ur den
synpunkten onödig. Jag kan således för min del icne vara med om
en skrifvelse, då saken mycket väl går för sig derförutan.
I detta anförande instämde Herr Friherre Kosltull.
Herr Grefve Sparre: Yi hafva på förmiddagen likasom sistlidet
år beviljat eu efter min uppfattning behöflig och fullt befogad
tillökning i folkskolelärarnes löner; men vi afslogo vid senaste riks¬
dagen med stor majoritet frågan om en skrifvelse till Kongl. Maj;.,
och jag hoppas, att Kammaren i dag är af samma åsigt som då.
Det tiar blifvit sagd!, att i detta Utskottets förslag till skrifvelse
nu är inryckt mera än i fjor. Ja, det må Gud veta, att der äro
inryckta så många saker, att jag behof! läsa igenom förslaget
många gånger för att förstå hvad man menat. Sedan jag det om-
Lördagen den 26 April, e. m.
N:o 39.
siden gjort, kom jag till följande åsigt. Vid senaste riksdag uttalade Ang. lönereg-
Herr Ecklesiastikministern några ord, som jag tror att Kammarens kring för folk-
ledamöter allmänt erkände vara sanna och rigtiga, nemligen att iärarinnor_
folkskolelärarne äro kommunernas embetsman, samt att det till- (Forts)
kommer kommunerna och icke regeringen att taga initiativet i fråga
om deras aflöning. Vi representera här, mine herrar, kommunerna,
vi tala i deras namn, vi bära ansvaret för hvad vi göra, och det
synes mig vara frimodigare och rigtigare att Kammaren tager på
sitt eget ansvar hvad som är att göra i fråga om skollärarnes löner,
än att den hvälfver detta ansvar på regeringen, som nog ändå kan
blifva utsatt för agitationer och påtryckningar att höja dessa löner
till högre belopp än kommunerna torde vilja. Jag har icke något
emot att dessa löner höjas, men jag tror, att metoden dervid bör
vara den, att kommunerna sjelfmant göra detta, och i det afseendet
tviflar jag ej på, att de kommuner, som äro nöjda med sina lärare
och finna, att deras inkomster äro för små, erkänsamt skola öka
deras löner. Jag har sjelf helt nyligen inom den kommun jag
tillhör satt mig i spetsen för ett sådant förslag om lönetillökuing.
Det var icke fråga om 100 kronor, icke om 200 kronor, utan om
400 kronor, och jag fick till min glädje erfara, att inom kyrko¬
stämman ingen enda röst höjde sig mot ett sådant tillskott, derför
att alla erkände, att den man, om hvilken det var fråga, var för¬
tjent af sin lön, emedan han genom sitt nit, sin sjelfuppoffring och
omsorg om ungdomens undervisning gjort sig förtjent af kommunens
välvilja. På det sättet är det, som folksholelärarnes löner skola
höjas, men ej på det sättet, att regeringen kommer med en propo¬
sition, hvilken alltid måste innefatta ett minimum. Vi kunna också
icke fördölja för oss, mine herrar, att dessa ständigt växande kom-
munalutskylder för de smärre kommunerna slutligen blifva så kän-
bara, att folket dignar under bördan. Härtill kommer, att mång¬
faldiga andra utvägar gifvas att förhöja folkskolelärarnes löner.
Jag vill i detta afseende anföra ett exempel från det län jag tillhör,
hvilket exempel, särskild! på senare tider, följts jemväl inom andra
län. Riksdagen har nemligen för befordrandet af slöjdundervisning-
inom folkskolan anslagit ett belopp, som af Kongl. Maj:t utbetalas
med 75 kronor till hvarje skola, der slöjdundervisning meddelas.
Inom Elfsborgs län har landstinget äfven anslagit ett belopp, som
utgår med 75 kronor på enahanda vilkor, hvilket haft till följd att
inemot hälften af kommunerna infört slöjdundervisning i folkskolan
och lärarne erhålla derigenom en tillökning i lönen af två gånger
75, det är 150 kronor med förbindelse att hålla slöjdvirke åt skol¬
barnen, och sådant få de stundom genom kommunernas eller enskildes
medverkan. Jag kan icke neka till, mine herrar, så embetsman
jag sjelf är, att jag finner etnbets- och tjenstemännens löner i all¬
mänhet i vårt land vara tillräckliga, och jag tror ej, att Kammaren
bör just i denna gren, der vi nyss beslutat en tillökning, gå in till
Kongl. Maj:t med en skrifvelse, som, huru svarfvad den onekligen
N:o 39. 6
Lördagen den 26 April, e. m.
Ang. lönereg- är. helt säkert kommer att tydas så, som att man begär en löne-
redueerar sig vanligtvis till en till-
lering för folk- tillökning, ty en
skolelärare och
okmno; i lönerna.
lönereglering
lärarinnor.
(Forts.)
Hvad angår framställningen om naturaprestationerna, så instäm¬
mer jag helt och hållet i hvad min granne på elfsborgsbänken nyss
sade. En framställning i detta afseende finner jag i allt afseende
olämplig. Jag tror, att detta kofoder, ty det är ju om det, som
egentligen fråga är, på somliga orter behöfves, på andra deremot
icke. Jag tror, att Kongl. Maj:t kommer att få mycket svårt att
företaga en utredning i detta afseende, och jag är af den mening,
att kommunerna sjelfva bäst kunna göra denna utredning och
arrangera denna sak efter omständigheterna. Hvad angår utredningen
af frågan om eu ny reglering på ordinarie stat och dervid bland
annat i hvad män pensionsförhållandena för dessa folkskolelärare
och lärarinnor beröras af en sådan reglering, tror jag icke, att
denna utredning heller skall blifva så förskräckligt vidlyftig, ty den
beror af en hemligen enkel uträkning, som Kongl. Maj:t icke
lärer sakna medel och upplysningar att uppgöra, helst en sådan
uträkning kan blifva nödvändig med afseende på den lönetillökning,
vi nu beslutat. Jag tror, att, då vi hafva den lyckan att hafva
konungens rådgifvare i fråga om ecklesiastikärenden närvarande i
Kammaren, hvarest han åhört våra öfverläggningar," man icke be-
höfver hysa de ringaste tvifvel om, att han opåkallad och utan
påstötningar af Riksdagen skall i detta afseende vidtaga de åtgärder,
som kunna vara nödvändiga. Jag vill icke neka till, att folkskole-
lärarnes löner kunna på många ställen vara små, men meningen är
ju, såsom jag tillåtit mig nämna många gånger förut, att dessa
lärare skola vara tarfliga menniskor, som skola tarfligt uppfostra
våra barn; och jag tror icke, att en tillökning i deras löner skulle
komma att mycket öka deras nit. Der en sådan tillökning verkligen
behöfves, tviflar jag icke på, med den erfarenhet jag har, att kom¬
munerna skola lemna ett bidrag, hvilket sålunda kommer på en
gång förtjensten och den, som behöfver det, till godo samt gifves
frivilligt från kommunernas sida, men icke på grund af någon Riks¬
dagens åtgärd eller något tryck på kommunerna, ett tryck, hvilket
jag isynnerhet under nuvarande förhållanden skulle önska icke
komme att ega rum. Jag instämmer således med de talare, som
yrkat afslag på detta moment.
Härmed var öfverläggningen slutad. Herr Talmannen framstälde
propositioner dels på bifall till Utskottets hemställan, dels på afslag
å densamma och dels äfven på bifall till Herr Grefve G. Sparres
med fieres vid punkten fogade reservation; och förklarade Herr
Talmannen sig anse propositionen å afslag å Utskottets hemställan
hafva blifvit med öfvervägande ja besvarad. Då votering likväl
begärdes, blef, sedan till kontraproposition antagits yrkandet om
Lördagen den 26 April, e. in.
7 X:o 39,
bifall till förenämnda reservation, nu uppsatt, justerad och anslagen Ang. Unereg-
en omröstningsproposition, så lydande: låring fer folk-
° L x skollärare och
. lärarinnor.
Den, som vill afslå hvad Stats-Utskottet hemstält i 12:te punkten
mom. b af Utlåtandet N:o 14, röstar
(Forts.)
Ja ^
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren bifallit det förslag till beslut i
ämnet, som innefattas uti den af Grefve G. Sparre, Lothigius m. fl.
afgifna, vid punkten fogade reservation.
Omröstningen utvisade 95 Ja mot 89 Nej; och hade Kammaren
alltså afslagit Utskottets under förevarande moment gjorda hemställan.
Emot Kammarens sålunda fattade beslut anmäldes reservationer
af Herrar J. Rundbäck, Smedberg, Magn. Jonsson, Hceggström,
Sandström, Göransson, Wagenius, J. Andersson i Lysvik, Öl.
Jonsson och O- Ljunggren.
Mom. c.
Bifölls.
Runkten 1S. Ang. anslag
till ett lektorat
Till inrättande af ett lektorat i geologi och mineralogi vid * geologi md
tekniska högskolan hade Kongl. Maj:t äskat, att aflöning måtte ^”tan °)». °m.
beviljas till belopp af 3,000 kronor, hvaraf 1,000 kronor såsom
tjenstgöringspenningar, samt att i sammanhang härmed den i staten
för nämnda högskola upptagna professuren i allmän kemi, mineralogi
och geognosi måtte, utan förändring af derför i staten uppförda
löneförmåner, förändras till en professur i allmän kemi.
Utskottet hade emellertid i denna punkt hemstält, att Riksdagen
icke måtte bifalla Kongl. Maj:ts förevarande framställning.
Reservation hade anmälts af Herrar Grefve G. Sparre, Friherre
H. M. Palmstierna, Friherre R. von Krcemer, L. TF. S. Lothigius,
L. M. Nordenfelt, Friherre G. Tamm, Grefve S. Lagerberg, R.
Törnebladh, C. E. Casparsson, J. Widén, Friherre E. M. P. von
Vegesaclt och I. Wallberg.
Efter uppläsande af Utskottets hemställan anförde:
N:o 39. 8
Lördagen den 26 April, e. in.
Ang. anslag Herr Statsrådet Hammarskjöld: Den Kong!. Maj:ts proposi-
tl!1 tion, som i denna punkt är afstjrkt, innefattar två delar. Den ena
'tekniska hög- delen afser inrättande af ett lektorat i geologi ock mineralogi vid
skolan m. m. tekniska högskolan med aflöning af 3,000 kr., hvaraf 1,000 kr.
(Forts.) tjenstgöringspenningar. Den andra delen aiser, att professoren i all¬
män kemi vid samma högskola måtte få uppbära den lön oafkor¬
tad, som enligt faststäld stat tillhör denna professur. Den första
delen af det Kongl. förslaget afser icke att öka antalet af lärare vid
tekniska högskolan, ty redan nu finnes en sådan lärare, ehuru un¬
der namn af extra lärare. Denne lärare, eu mycket framstående
och skicklig geolog, bestrider undervisningen i mineralogi, geologi
och geognosi för ett arfvode af 1,500 kr. Detta är den enda an¬
ställning i offentlig tjenst som denne man innehar och, enligt hvad
för mig uppgifvits och som jag förmodar vara korrekt, har lian icke
heller någon anställning i enskild tjenst. Det är icke antagligt, att
denne man vill länge stanna qvar för en så otillfredsställande af¬
löning som den nuvarande, och det är lika litet antagligt, att nå¬
gon annan duglig man vill åtaga sig undervisningen i dessa ämnen
för denna aflöning, i händelse den nuvarande läraren skulle afgå.
Om man nu således afslår den gjorda framställningen, löper man
fara att blifva af med en mycket god lärarekraft med utsigt att
icke kunna få någon antaglig i stället.
Den andra delen af den Kongl. propositionen afser ingenting
annat än att professoren i allmän kemi skulle komma i samma ställ¬
ning som öfriga professorer vid samma läroverk, hvilket han nu icke
är, oaktadt hans tjenstgöring svarar mot hvad de öfriga professo¬
rerna hafva att göra. Det vore också önskligt, att undervisningen
i kemi måtte kunna utsträckas genom att pålägga den nuvarande
läraren större undervisningsskyldighet; men detta anser man dock
icke rättvisligen kunna ske, så länge denne lärare är sämre aflönad
än sina kamrater. Här är således icke fråga om att öka antalet
lärare vid tekniska högskolan, utan om ändring eller reglering af
det bestående förhållandet, så att det blir mera tillfredsställande.
Nu har Utskottet mot denna framställning gjort den invänd¬
ning, att lärjungeantalet vid tekniska högskolan småningom sjunkit,
och det är fullkomligt sant. Detta lärjungeantal har verkligen
sjunkit. En minskning af lärjuugarnes antal kan väl under vissa
förhållanden medföra en minskning i behofvet af lärarekrafter, om
det nemligen derigenom kan blifva möjligt att sammanslå klasser,
som förut varit skilda, så att klasser, som förut undervisats på skilda
rum, hädanefter kunna undervisas på samma rum. Men då det är
fråga om lärare i olika och skilda ämnen, är det icke möjligt, att
minskning i lärjungeantalet kan leda till det resultat, att det blir
mindre mödosamt för läraren att undervisa. Dertill kommer, att
just vid denna afdelning, denna fackskola, som det heter, inom tek¬
niska högskolan, som har med kemin och bergsvetenskapen att göra
och der de nu ifrågavarande lärarne undervisa, har lärjungeantalet
Lördagen den 26 April, e. in.
9 N:o 39.
icke aftagit, utan tvärtom. Der har antalet stigit från vid läsåret Ang. anslag
1877—1878 18 lärjungar till vid läsåret 1883—1884 22. Här kan Ml ett lektorat
således icke blifva tal om, att det minskade antalet lärjungar be- IJ^sla hsg-
tingar ett minskadt behof af lärarekrafter. Jag vet, att mången af skolan m. m
Kammarens ledamöter är rädd för den utvidgning som våra skolor (Forts.)
tagit; men här är fråga om undervisning för de praktiska yrkena, och
den del af Kammarens ledamöter, som särskild! ifra för utvecklingen
af våra yrken och näringar, borde derför hafva synnerligt hjerta för
den tekniska undervisning, som just afser att utbilda personer för
verksamhet inom dessa yrken.
Jag hemställer, om icke de skäl, som anförts för Kong!. Maj:ts
proposition i denna del, äro bebjertansvärda.
Herr Friherre Nordenskiöld: Efter det anförande, vi nyss
hört från statsrådsbänken, skulle jag icke hafva synnerligen mycket
att tillägga, om icke den särskilda omständigheten att jag under
längre tid eller från början af 1860 till 1877 skött den ifråga¬
varande befattningen och sålunda har noga kännedom om den före¬
liggande frågan, föranledde„ mig att yttra mig i saken. Till en
början före den tid då det dåvarande s. k. teknologiska institutet
förenades med bergsskola sköttes undervisningen i geologi och mi¬
neralogi af en extra lärare, som i lön uppbar 750 kronor med eu
deremot afpassad undervisningsskyldigket. Sedermera ökades under-
visningsskyldigheten något och lönen höjdes till 1,200 kronor, ett
belopp, som, om jag minnes rätt, ännu utgick, då jag lemnade plat¬
sen. Emellertid uppstod till följd af förhållanden, om hvilka det nu
icke torde vara skäl att erinra, fråga om, huruvida undervisningen
i geologi och mineralogi vore tillfredsställande. Denna fråga hän-
sköts till tekniska högskolans lärarekollegium, och detta begärde då
lärarens i ämnet eller mitt utlåtande. Jag förklarade då på anförda
skål, att jag ingalunda ansåg denna undervisning tillfredsställande,
och jag påyrkade, att den förutvarande extralärare-platsen skulle
ändras till en ordinarie lärareplats i dessa ämnen, under hvilket fall
jag naturligtvis icke längre kunde sköta platsen, hvarför förslaget
åtminstone icke kunde anses lända till min egen fördel. Min fram¬
ställning vann likväl icke understöd af lärarekollegiet. Innan jag
afgaf mitt definitiva utlåtande i frågan, företog jag på egen bekost¬
nad en utländsk resa till Dresden, Freiberg, Ziirich, Paris m. m. för
att taga reda på huru undervisningen i mineralogi och geologi var
ordnad i de i dessa städer befintliga berömda tekniska läroverk.
Jag fann dervid, att vid polytekniska läroverket i Dresden, der vid
den tiden icke fans någon särskild undervisning i bergsvetenskap,
hvilken undervisning var förlagd till det närbelägna Freiberg, sköt¬
tes undervisningen i geologi och mineralogi af den europeiskt be¬
kante vetenskapsmannen Geinitz med biträde af en extra lärare.
Vid bergsskolan i Freiberg åter, hvilken skola utvecklat ett var¬
aktigt inflytande på bergsvetenskapens utveckling genom de otaliga
N:o 39. 10
Lördagen den 26 April, e. m.
Ang. anslag elever, som derifrån utgått till alla verldens delar och hvars höga
till ettj lektorat ståndpunkt i vetenskapligt afseende berott på de utmärkta lärare-
tekniska häg- krafter, som stått denna skola till buds, särskildt inom de geologi-
skolan in. in. ska och mineralogiska vetenskapsgrenarne, skötes denna undervis-
(Forts.) uing, hvilken hos oss uppehälles af allenast en extra lärare, af två
fullständigt aflönade professorer och två extra lärare. I Zurich,
hvars polytekniska läroanstalt är ofantligt berömd och dit elever
samlas från alla verldens delar, finnas talrika lärarekrafter för un¬
dervisningen i dessa ämnen, och landets republikanska regering om¬
fattar denna läroanstalt med ett intresse, kanske större än det som
hos oss kommer något af våra högre bildningsanstalter till del. Der
uppehälles undervisningen i mineralogi och geologi af den berömde
vetenskapsmannen professor Kenngott och professor Stein med biträde
dessutom af tre privatdocenter eller underlärare, som hålla föreläs¬
ningar i hvar sitt specialämne. Vid Ecole national des mines i
Paris, hvilken anstalt åtnjuter stort rykte för de utmärkta ingeniö-
rer, som derifrån utgått, bedrifves undervisningen något annorlunda
än vid de efter tyskt mönster organiserade läroverken och på ett
mera militäriskt sätt. Det kunskapsmått, hvar och en elev skall
lära, är äfven på förhand mycket noga utstakadt och nästan för
mycket regelbundet för att kunna befordra ett friskt lif i undervis¬
ningen. Der skötes emellertid undervisningen i ifrågavarande äm¬
nen af två professorer. Nästan samtlige lärare vid detta läroverk
hafva vunnit inom vetenskapen frejdade namn. Jag vill blott erinra
om Dufrenoy, Daubrée, Elie de Beaumont, Sénarmont in. fl. Vi se
således, att vid utländska institutioner, af samma slag som vår tek¬
niska högskola, finnas åtminstone två professioner för skötandet af
de läroämnen, som vid tekniska högskolan i Stockholm skötes af eu
extra lärare med en lön af endast 1,500 kronor om året. Orsaken
dertill skulle möjligen vara, att mineralogien och geologien vore ett
för vårt land ovigtig^ kunskapsämne. Så är dock såsom bekant icke
förhållandet. Ännu i dag utgör ju bergsbruket hos oss eu af landets
hufvudnäringar. Under sådana omständigheter vill jag hoppas, att
Kammaren skall befinnas villig att ändra det oefterrättlighetstill-
stånd, som nu råder, genom att bevilja det begärda, ganska måttliga
anslaget.
Jag vill ännu tillägga några ord angående det öfverklagade
förhållandet att elev-antalet under de senaste åren minskats. Detta
beror på flere olika omständigheter, men väsentligen derpå, att
eleverna vid vår tekniska högskola äro söner af föräldrar, hvilka,
som man säger, få rätta mun efter matsäcken. Under de goda
aren var det lättare att anskaffa de medel, som erfordrades för
ynglingarnes underhåll vid läroverket. Då fingo också eleverna
anställning redan innan de klimat högskolan. Sedermera kommo
sämre tider, och att elev-antalet- då minskades var ganska naturligt;
men när bättre tider komma, inträder nog åter ett omvändt för¬
hållande. Fara förefinnes här ej att elev-antalet blir för ringa,
Lördagen den 26 April, e. in.
11 N:o 39.
men väl att det blir för stort för tillgängliga lärarekrafter och för Ang. anslag
landets behof. ett lektorat
Jag önskar, att jag nu hade haft till min disposition eu 1^"°^hög¬
statistik, lika säkert upprättad som den jag anförde på förmiddagen, si0ian m. m.
öfver den nytta och det gagn, som dessa elever gjort vårt lands (Forts.)
industri. Vi skulle då hafva funnit, att de penningar, som användts
för den tekniska högskolan, icke varit bortkastade.
Jag anhåller om bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Friherre Fock: Efter den föregående talarens anförande skall
jag afstå från ordet och, endast med.anhållan att till alla delar få
förena mig med honom, på det varmaste yrka bifall till Kongl.
Maj:ts proposition.
Herr Wagenius: I afseende å denna fråga synes det mig
vara tydligt och klart, att en lärare med så vidsträckt uudervisnings-
skyldighet, som den, som för närvarande åligger läraren uti ifråga¬
varande ämnen, icke bör kunna fullgöra sina skyldigheter. Det står
ju icke i en menniskas förmåga att meddela erforderlig undersökning
i alla dessa ämnen åt de kunskapssökande unge männen på åtminstone
eu rimligt långt tilltagen tid. Jag har sjelf, medan jag låg vid
Upsala universitet, fått erfara, hvad det vill säga att hafva för få
lärarekrafter. Jag studerade nemligen en tid juridik. Den tiden
funnos inom juridiska fakulteten endast fyra professorer, som hade
att meddela all den undervisning, lärjungen på denna bana hade att
inhemta, och jag har funnit, att man under sådana förhållanden
behöfde ligga vid akademien sex å åtta år för att hinna inför lärarne
genomgå den erforderliga kursen. Det har för öfrigt redan förut i
dag berörts, hvilka hinder och olägenheter, som kunna tillskyndas
lärjungarne vid läroverken derigenom, att erforderliga lärarekrafter
saknas. I förevarande fall synes mig förhållandet vara alldeles
lika. Eu lärare vid tekniska högskolan i så vigtiga ämnen, som
kemi, mineralogi och geologi är uppenbarligen för litet; och det
synes mig vara en dålig hushållning, om man verkligen skulle
knappa in på ett så måttligt anslag, som afser att bereda ökade
lärarekrafter och möjliggöra att lärjungarne fortare och grundligare
kunna genomgå föreskrifven kurs samt derefter gå ut i lifvet mera
dugliga för sitt kall i statens och det allmännas tjenst. Jag är
sjelf landtman och har åtminstone så mycket sinne för hvad som
rörer landtmannens intresse och behof, att jag inser, att just kunskap
i kemi, mineralogi och geologi är för oss landtman icke ovigtig.
Tänka vi noga på saken, skola vi nog finna, att just vi landtmän
böra i denna fråga vara särdeles intresserade. Snart nog skall
nemligen den tid komma, då vårt jordbruk måste bedrifvas på ett
mera rationel och grundligt sätt än hittills. Då erfordras kun¬
skaper, och skall den jordbrukande allmänheten komma att draga
någon nytta af sitt jordbruk, så måste det finnas män, som kunna
N:o 39. 12
Lördagen den 26 April, e. m.
Ang. anslag gå ut i samhället och meddela undervisning. Af denna anledning
ull ett lektorat torcje vj böra tänka oss för hvad vi göra, innan vi afslå en fram-
'tekniska hög- ställning sådan soin den nu föreligger och är förestafvad af alla
skolan m. m. förnuftsskäl. För den skull böra vi antaga det förslag, som här
(Forts.) framstälts och som i praktiskt afseende torde komma att blifva till
gagn för våra näringar och vårt land. För min del måste jag an¬
hålla, att Kammaren ville bifalla hvad Kongl. Maj:t framstält
och begärt.
Herr Lundström: Det torde väl icke kunna förnekas, att
den allmänna kemien och geologien 'äro bland de vigtigaste läro¬
ämnena vid den tekniska högskolan, och utgöra hufvudämnena för
fackskolorna i kemisk teknologi och bergsvetenskap. Då nu, såsom
synes så väl i Kongl. Maj:ts proposition som i Utskottets betänkande,
högskolans styrelse upplyst, att undervisningen i dessa båda vigtiga
ämnen icke kunnat bestridas af en lärare, att professoren i allmän
kemi för det närvarande redan har en undervisningsskyldighet, som
fullt motsvarar de öfriga professorernas vid läroverket; att det mer
och mer visat sig, med hänsyn till de stora framsteg, den organiska
kemien i senare tid gjort, och dess stigande betydelse för industrien,
att en utvidgning vore önskvärd af den lärokurs, som det åligger
professoren i allmän kemi att föredraga; men att en förökad under¬
visning, utöfver hvad i allmänhet ålåge andra professorer vid läro¬
verket, ej billigtvis kunde af honom fordras, så länge han vore
väsentligen sämre aflönad än samtliga öfriga professorer, bör det ju
vara af stor vigt för läroverket och undervisningen att han kommer
i åtnjutande af samma löneförmåner som de öfriga professorerna.
Hvad åter beträffar undervisningen i mineralogi och geognosi,
dessa för den praktiske bergsmannen så vigtiga ämnen, så synes af
det, som högskolans styrelse anfört härom, att, ehuru det hittills
genom särskilda undantagsförhållanden lyckats styrelsen att få en
så utmärkt skicklig lärare i dessa ämnen, det dock icke kunde för¬
väntas att få behålla honom vid läroverket, derest icke aflöningen
betydligt höjdes, samt att dessa läroämnen vore af den vigt, isyn¬
nerhet för blifvande bergsmän, att de icke i längden syntes böra åt
en extra lärare anförtros. Jag hemställer också till hvar och
en, som något litet känner till dessa förhållanden, huruvida det
kan vara sannolikt att för eu aflöning af 1,500 kronor erhålla
en mineralog och geolog af den framstående skicklighet, som här
erfordras.
På grund af hvad jag nu anfört ber jag att få förena mig med
dem, som yrkat bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt Herr
Talmannen gifvit propositioner så väl på bifall till Utskottets hem¬
ställan som ock på afslag å densamma och bifall i stället till Kongl.
Maj:ts i ämnet gjorda framställning, beslöt Kammaren, med afslag
Lördagen den 26 April, e. m. 13 N:o 39.
å Utskottets hemställan, bifalla Kongl. Maj:ts i ämnet framstälda
proposition.
Punkten 14. Ån9- två leh~
torat vid tekni-
I enlighet med af Kongl. Maj:t i ämnet framlagdt förslagsln ho9sJlolan-
hemstälde Utskottet i denna punkt:
a) att Riksdagen måtte medgifva, att lektorsbefattningen i
allmän byggnadslära, husbyggnadskonst och byggnadsstatik ^vid
tekniska högskolan, med bibehållande af den i staten för högskolan
upptagna aflöningen, 4,000 kronor, hvaraf 1,300 kronor tjenstgörings-
penningar, finge förändras till ett lektorat i allmän byggnadslära
och byggnadsstatik; samt
b) under förutsättning af bifall till hvad under mom. a) hem¬
stälts, att Riksdagen till inrättande af ett lektorat i husbyggnads¬
konst vid tekniska högskolan måtte bevilja en årlig aflöning af
2,500 kronor, hvaraf 1,700 kronor lön och 800 kronor tjenstgörings-
penningar.
Emot denna hemställan hade inom Utskottet reservation anmälts
af Herrar P. O. Hörnfeldt, O. B. Olsson, Nils Petersson, Sven
Nilsson, J. E. Johansson, Jan Andersson och C. A. Larsson.
Sedan till en början Utskottets under mom. a) gjorda hem¬
ställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Hörnfeldt: Såsom herrarne torde hafva af Utskottets
betänkande funnit, har jag vid denna punkt reserverat mig mot
Utskottets hemställan. Jag ber till en början få förutsända den
anmärkningen, att i fråga om den senast föredragna punkten, deri
Utskottet hemstält, att densamma icke måtte vinna Riksdagens bi¬
fall, men som det oaktadt af denna Kammare bifölls, afdelningen
inom Utskottet hade tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts framställ¬
ning, men att vid denna punkt afdelningen inom Utskottet afstyrkt
Kongl. Maj:ts förslag, som dock af Utskottet in pleno tillstyrktes.
Skälet hvarför jag under debatten icke yrkade bifall till hvad Stats¬
utskottet under den föregående punkten hemstält, var dels det, att
jag trodde att någon annan af Stats-Utskottets ledamöter skulle
göra det, och dels det att jag på afdelningen biträdt Kongl. Maj:ts
proposition. De skäl, som förmått mig att yrka afslag å Kongl.
Maj:ts framställning i denna punkt, äro till en del redan angifna i
Utskottets motivering för afslag å Kongl. Maj:ts i den föregående
punkten gjorda framställning och ligga deri, att man nu vill för¬
dela lektorsbefattningen i allmän byggnadslära, husbyggnadskonst
och byggnadsstatik, som hittills skötts af en lektor, i två, nemligen
så att ett lektorat skulle omfatta allmän byggnadslära och bygg¬
nadsstatik och det andra husbyggnadskonst. Då man i alla fall
N:o 39. 14
Lördagen den 26 April, e. in.
Ang. två lek¬
torat vid tekni¬
ska högskolan.
(Forts.)
ser, enligt den tabell som finnes näst föregående punkt bilagd, att
lärjungeantalet i sin helhet till innevarande år nedgått från att
1875 vara två hundra sjuttionio till ett hundra sextioåtta, så tyc¬
ker jag för min del, att det antagandet ligger nära till hands att,
då år 1875 en lektor kunde undervisa tvåhundra sjuttionio lärjun¬
gar uti ifrågavarande ämnen, äfven nu eu lärare skulle kunna un¬
dervisa etthundra sextioåtta lärjungar i alla tre ämnena. Detta är
det skäl, som gjort att jag icke kunnat bifalla Kongl. Maj:ts fram¬
ställning. Jag yrkar afslag å Utskottets hemställan under momen¬
tet a) och således jemväl å den ännu icke föredragna punkten b),
ty om momentet a) af Kammaren afslås, måste jemväl momentet
b) falla.
I detta anförande instämde Herrar J. Andersson i Jönvik och
J. E. Johansson i Forneby.
Herr Statsrådet Hammarskjöld: Det torde, såsom den siste
talaren sagt, icke vara någon omöjlighet för en person att hinna
att undervisa i alla de tre ämnen, hvarom nu är fråga, men svårig¬
heten ligger deri att finna en person, som är fullt duglig att under¬
visa i alla dessa ämnen. Ett af dem är nemligen ett sådant, deri
eu husbyggmästare är hemmastadd. De andra äro sådana, hvari
eu väg- och vattenbyggare är hemmastadd, men en väg- och vatten¬
byggare är sällan husbyggmästare, och en husbyggmästare är sällan
tillika hemma i ingeniörsvetenskap. Emedan det nu icke är lätt
för tekniska högskolan att få någon så beskaffad person, att han
kan undervisa i alla tre vetenskaperna på en gång, har högskolan
måst låta sköta tjensten af två personel-, och hos Kongl. Maj:t an¬
hållit om en delning deraf på sätt nu föreslagits. Kongl. Maj:ts
framställning under punkten a) har Utskottet oförändrad tillstyrkt,
men prutat på det i punkten b) äskade anslaget. Efter hvad jag
inhemtat, tror jag vara möjligt, att man kan göra en sådan afprut¬
ning. Jag hemställer emellertid, om det icke är skäl att bifalla
Kongl. Maj:ts framställning i punkten a), som för närvarande blif-
vit föredragen.
Herr Sv. Nilsson: Jag anhåller om afslag å den föredragna
punkten. Jag tror nemligen icke att det är så svårt att få eu lärare,
som är duglig att undervisa både i byggnadslära och ingeniörskonst.
Så fattigt är vårt land väl icke, att vi icke skulle hafva personer,
i stånd att föreläsa i båda ämnena. Såsom man af Utskottets be¬
tänkande vid föregående punkt kan se, har antalet af lärjungar vid
högskolan under senare åren betydligt minskats, och under sådana
förhållanden kan jag icke rätt väl förstå, huru man kan från tek¬
niska högskolan nu på en gång komma fram med så många förslag
om lärarekrafternas ökande derstädes. Jag anser emellertid, att det
finnes vida flera skäl, som tala för Kongl. Maj:ts framställning un-
Lördagen den 26 April, e. ra.
15 Ji:o 39.
der den nästföregående punkten än under det nu föredragna mo- Ang. två lek-
xnentet. Jag yrkar fördenskull afslag å Utskottets hemställan i dettorat Vld tekm~
° ° ska högskolan.
(Forts.)
nu föredragna momentet.
Herr Rydin: Då ingen af Kammarens ledamöter yrkat bifall
till Stats-Utskottets förslag i det nu föredragna momentet, vill jag
helt enkelt yrka bifall till detsamma. Jag är för min del öfver-
tygad om, att hvarken högskolan eller Kongl. Maj:t gjort ifråga¬
varande framställning, om de ansett sig kunna lämpligen hos en
person förena besörjandet af undervisningen i både byggnadskonst
och ingeniörsvetenskap samt erhålla lärare, duglige att undervisa i
båda ämnena på en gång. Så mycken erfarenhet har en hvar, äf¬
ven om han icke är sakkunnig,, att han vet, att det är svårt att
förena båda egenskaperna, och det är klart att, om man vill hafva
en god undervisning, man bör hafva olika lärarekrafter för de olika
vetenskaperna. Jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts framställning.
Ofverläggningen var härmed slutad. Sedan Flen’ Talmannen
framstält propositioner å de särskilda yrkandena, som förekommit,
afslog Kammaren Utskottets hemställan.
I fråga om mom. b), som härefter föredrogs, yttrade:
Herr Hörnfeldt: Då Kammaren redan afslagit Kongl. Maj:ts
framställning under mom. a), yrkar jag att jemväl detta moment
måtte af Kammaren afslås.
Vidare anfördes icke. Efter af Herr Talmannen gifven propo¬
sition, blef Utskottets i detta moment gjorda hemställan af Kam¬
maren afslagen.
Punkten 15.
Bifölls.
Punkten 1 0. Ang. förhöj-
ning i anslaget
I denna punkt hemstälde Utskottet, att Riksdagen med bifall till tekniska
till Kongl. Maj:ts framställning måtte höja årsanslaget till tekniska aftonskolan 'i
söndags- och aftonskolan i Eskilstuna med 1,400 kronor eller från Eskilstuna.
(5,600 kronor till 8,000 kronor.
Såsom reservanter mot Utskottets beslut hade låtit anteckna
sig Herrar Jan Andersson i Jönvik och C. A. Larsson.
Efter föredragning af punkten anförde:
K:o 39. 16
Lördagen den 26 April, e. m.
Ang. förhöj- Herr Jan Andersson i Jönvik: Såsom herrarne . torde hafva
ning i anslaget af Utskottets betänkande funnit, har jag reserverat mig mot Ut-
1'öndags^och skottets hemställan i denna punkt och anhåller således om afslag å
aftonskolan i densamma.
Eskilstuna.
(Forts.) Herr Wedberg: Då icke flere än två af Utskottets ledamöter
reserverat sig i denna punkt, skulle man kunna tycka, att ett för¬
svar för Kongl. Maj:ts proposition icke skulle behöfvas, allden¬
stund största delen af Utskottets ledamöter väl insett det behof,
som här framhållits. Men då nu en talare yrkat afslag å densamma,
så har jag ansett mig böra säga några ord, då jag såsom gammal
Eskilstunabo väl känner till förhållandena derstädes. Det anslag,
hvarom nu är fråga, är, såsom herrarne se, endast 1,400 kronor eller
en ökning af det gamla anslaget, 6,600 kronor, till jemnt 8,000 kro¬
nor. Sedan detta förra anslag beviljades, har Eskilstuna samhälle
gått så framåt, att, då det vid den tiden räknade endast 6,000 å 7,000
invånare, så räknar det nu omkring 10,000. Eskilstuna stad har
äfven visat ett synnerligt intresse för denna skola, i det att staden
under detta år uppbyggt ett nytt skolhus med en kostnad af, såsom
jag tror, 30,000 å 40,000 kronor. Jag har sett detta hus och kan
intyga, att det utgör en heder för detta samhälle. Såsom man ser¬
af betänkandet, har elevernas antal uppgått till icke mindre än 100
under år 1882 och anmälningar för inträde i skolan hafva oupphörligt
ökats. Eskilstuna samhälle är också ett arbetare-samhälle, således
något som denna Kammare företrädesvis borde intressera sig för
samt uppmuntra och understödja. Den tekniska läroverkskomité,
som på 1870-talet tillsattes, har äfven yttrat, att ifrågavarande skola
var en verklig mönsterskola. Här är icke fråga om att utbilda
ingeniörer, utan intelligenta arbetare, hvadan denna skola är af vigt
och betydelse för hela vårt land.
Af detta skäl och då det anslag, hvarom här är fråga, som
sagdt, icke utgör mer än 1,400 kronor, skulle jag anse det oklokt af
Andra Kammaren att icke bifalla detsamma, hvaraf följden skulle
blifva, att lärjungarnes antal måste bibehållas vid hvad det nu är,
emedan ett större antal lärarekrafter icke kan beredas utan denna
anslagstillökning. Till följd häraf hemställer jag om bifall till Kongl.
Maj:ts proposition, hvilken är detsamma som Utskottets.
Herr Lundblad. Med anledning deraf, att jag hört en repre¬
sentant yrka afslag i denna punkt har jag begärt ordet för att lemna
några upplysningar rörande den skola, hvarom här är fråga. Till
eu del har jag dock häri blifvit förekommen af den näst föregående
talaren.
Då Rikets Ständer första gången beviljade ett anslag för denna
skola, som är afsedd för sådan ungdom, som allaredan ingått och
skall ingå i det industriella lifvet, skedde detta med det vilkor, att
kommunen skulle bekosta lokalen och dess uppvärmning, och så väl
17 N:o 39.
Lördagen den 26 April, e. m.
regering som Riksdag har jemväl allt sedan visat sig tillmötes- Ang. förhöj-
gående mot denna anstalt genom anvisande af anslag dertill. Då lär- nin9 i anslaget
jungarnes antal allt från skolans början varit i ständigt stigande, tiU tekniska
samt ökadt utrymme erfordrats för apparater, modeller, maskiner aftonskolan i
samt ett museum m. m., så blef den lokal, som från början var fullt Eskilstuna.
tillräcklig, allt mer och mer otillräcklig, så att till och med eu (Forts.)
mängd ansökningar om inträde i skolan icke kunde beviljas i följd
af bristande utrymme. Med anledning häraf har staden för en kost¬
nad af 02,000 kronor låtit uppföra ett nytt skolhus, som blef fär¬
digt förlidet år och invigdes vid höstterminens början. Det skulle derföre
vara illa, om Riksdagen nu icke skulle vilja lemna ett så litet an¬
slag som 1,400 kronor till denna skola, då staden för detta ändamål
gjort så stor uppoffring, synnerligast som denna skola är för endast
sådana ynglingar, som egna sig åt industriens tjenst. Jag ber att
för belysning af skolans verksamhet få lemna några uppgifter, hem-
tade ur en redogörelse för läroverken 1882—1883. Såsom jemväl
den siste ärade talaren anfört, utgjorde lärjungarnes antal 100 i eu
ålder af i allmänhet 15 till 30 år, men äfven 14 och 13 år samt
en öfver 30 år. De yrken, hvaråt dessa lärjungar egnade sig, voro:
smides- och maskinarbetare, verkmästare och arbetsförman, gelbgju¬
tare, handelsbokhållare, målare, snickare, landtbrukare, damaskörer,
urmakare, skräddare, gjutare, bokbindare, instrumentmakare, slipare,
svarfvare och militärer m. in. Denna termin uppgår lärjungeanta¬
let till 120. Men inträde i skolan söktes af 143 personer, och såle¬
des måste 23 afvisas. Detta icke i brist på utrymme, utan i saknad
af medel till aflönande af nödiga lärarekrafter.
Jag hemställer derföre, om det vore klokt af Kammaren att
afslå hvad här blifvit begärdt, och jag är förvissad om, att herrar
reservanter nog skulle komma på andra tankar, derest de kände till
förhållandena, visste att anslaget gäller eu ren arbetarebefolkning
och en industri, som är till nytta och heder för vårt land och som
behöfver uppmuntras.
I detta anförande instämde Herrar Granlund och Wagenius.
Vidare yttrade:
Herr Grefve Sparre: Af alla våra undervisningsanstalter är
det inga som intressera, mig så mycket som dessa söndags- och af¬
tonskolor. Man måste besinna, att de lärjungar, som besöka dessa
skolor, i barndomen fått sin uppfostran mer eller mindre försummad,
och att detta skall godtgöras, då de blifvit ynglingar, mången gång
först sedan de ernått mannaåldern. Vi hafva nyligen fått en dylik sön¬
dags- och aftonskola i Venersborg, och jag besöker den ofta. Vid
ett af dessa besök såg jag eu fullmogen man stå och arbeta vid
ritbräde!. Jag tillfrågade honom om hans ålder, och han svarade:
»jag är 40 år; min undervisning har blifvit mycket försummad, jag
har icke i min ungdom fått lära hvad jag behöft, men nu har jag
Andra Kammarens Prot. 1884. N:o 39. 2
N:o 39. 18
Lördagen den 26 April, e. m.
Ang. förhöj- fått det och har redan åtnjutit de bästa fördelar deraf.» "Vill ulan
ning i anslaget uppfostra våra arbetande klasser, vill man underlätta för dem möj-
tiii tekniska ligheterl tijj utkomst, vill man gifva dem den arbetsskicklighet och
Saftonskolan i den insigt i naturlagarne, utan hvars egande i mer eller mindre grad
'Eskilstuna, något godt arbete icke kan verkställas, så gör man det på det bil-
(Forts.) ligaste och kraftigaste sätt medelst dylika undervisningsanstalter.
Herrarne se af betänkandet, att på senare tiden elevantalet vid
skolan i fråga betydligt ökats, så att det för närvarande uppgår till
100; att Eskilstuna stad nyligen uppfört ett nytt läroverkshus åt
densamma; att i följd deraf tillräckligt utrymme erhållits för ett betyd¬
ligt större antal elever, hvilket förhållande åter betingat behofvet af
ökade lärarekrafter och ökad skolmateriel; och slutligen att en del af
de till premier anslagna medlen icke kunnat användas för sitt egent¬
liga ändamål, utan måst utbetalas för fyllandet af andra behof. I
fråga om sist berörda omständighet får man besinna, att dylika sko¬
lor icke besökas endast af lärjungar af stadsbefolkningen, utan äfven
af personer tillhörande kringliggande orter, hvilka i allmänhet icke
äro i den ekonomiska ställning, att de utan ett litet understöd kunna
uppehålla sig på platsen. Och det är för detta ändamål som nagra
små premier blifvit anslagna. Så är åtminstone förhållandet i Ve-
nersborg.
Min öfvertygelse är, att staten icke pa bättre sätt kan använda
sina penningar än för sådant ändamål som det, hvarom nu är fråga.
Då det i allmänhet — jag anser mig kunna säga det till denna
Kammare — icke sparas på anslag till vara undervisningsanstalter,
så förstår jag icke huru man skulle kunna neka ett obetydligt bi¬
drag äfven till denna lilla skola för den fattiga undervisningssökande
ungdomen.
Jag anhåller om bifall till punkten.
Herr C. A. Larsson: Jag ber att få påpeka, hvad Stats¬
utskottet, sedan det meddelat en redogörelse för skolans inkomster och
utgifter under läsåret 1882—1883 — de förra uppgående till 7,151
kronor och de senare till 6,651 kronor — yttrar: »Åt dessa räkenskaper
framgingo visserligen, att ett öfverskott af omkring 500 kronor upp¬
kommit dels derigenom, att räntan å premiemedlen ej blifvit till
fullo utdelad, dels derigenom att af anslaget till skolmateriel in. m.
— utgörande 1,070 kronor — blifvit användt endast ofvan uppgifna
belopp 689 kronor 18 öre.» Då det således finnes medel tillgängliga
för upprätthållandet af den här ifrågavarande läroanstalten, har jag
reserverat mig mot Utskottets hemställan och yrkar nu afslag dera.
Herr Sven Nilsson: För min del anser jag icke tillräckliga
skäl tala för bifall till den Kongl. propositionen. Visserligeen må,
å ena sidan, medgifvas, att skolan i fråga har ganska stor betydelse,
men, å andra sidan, tycker jag att, då staten årligen understödjer
densamma med 6,600 kronor, Éskilstuna stad äfven bör offra något för
Lördagen den 26 April, e. m.
19 N:o 39.
den. Nu är det upplyst, att staden tiar 10,000 invånare, och att
skolan årligen besökes af 100 elever. År det då för mycket, jag upp¬
repar det, att staden lemnar skolan detta lilla bidrag åt 1,400 kronor;
allra helst som i många andra fall, då det galt att befrämja upp¬
lysning och bildning, satts i fråga, att kommunerna och orterna
också skulle bidraga till ändamålet. Jag hänvisar i detta fall till
öfverläggningen i dag om folkskolelärarnes löner.
Jag har af dessa skäl icke velat, att de två reservanterne skulle
lemnas ensamme om sin mening, och jag yrkar afslag å punkten.
Med Herr Sv. Nilsson instämde Herr J. E. Ericsson i Afberga.
Herr Wedberg: Det var med anledning af Herr C. A. Lars¬
sons yttrande, som jag begärt ordet. Jag ber nemligen få upplysa,
att det öfverskott, hvarom han talat, uppkommit på premiemedel,
skänkta af enskilda personer och icke af staten. Dessa medel få
icke användas till annat ändamål än premier. Men skolstyrelsen
har ansett lämpligt att göra besparing å räntemedlen för att deraf
kunna lemna understöd åt förtjente arbetare, som vilja i utandet
fullkomna sig i sitt yrke.
Herr Sven Nilssons uppgift, att Eskilstuna stad icke gjort nå¬
gon uppoffring för skolan, håller icke streck. Detta samhälle har
för nämnda ändamål gjort ganska betydligt. Då jag senast hade or¬
det, yttrade jag, att Eskilstuna utgifvit i detta afseende för nytt
läroverkshus 30- å 40,000 kronor, men vi hörde nyss af en talare, som
bättre än jag känner dessa förhållanden, att beloppet uppgår till
icke mindre än 62,000 kronor. Härtill komma årliga utgifter för
bränsle, lyse m. in. Detta är icke småsaker för en kommun, sådan
som Eskilstuna, som visserligen har 10,000 invånare. Men vi böra
komma ihåg, att af dessa invånare utgör större delen kroppsarbe¬
tare. De äro icke något rikt men ett arbetsamt folk och göra
heder åt vårt land. Eskilstuna samhälle är verkligen förtjent af att
göra bekanntskap med, ty der kan man få se, hvad kraft och om¬
tanke äfven med små tillgångar kunna åstadkomma, och der är ar¬
betet hedradt. Jag ber ännu en gång få yrka bifall till Utskottets
förslag.
Herr Granlund: Då jag af förevarande betänkande såg, att
Herr Jan Andersson och Herr C. A. Larsson låtit anteckna sig så¬
som reservanter mot Utskottets förslag under den nu föredragna
punkten, trodde jag dock icke, att det var så allvarligt menadt af
dem, men då jag nu finner, att de vidhålla sitt yrkande, och flere
af Stats-Utskottet synas dela deras åsigt, finner jag mig manad att
yttra några ord. Här är fråga om ett samhälle, som relativt till
sin storlek gjort så betydliga uppoffringar för lokalens utvidgande
i oeh för den ifrågavarande söndags- och aftonskolan, att det i så¬
dant afseende står främst i offervillighet. Det kan vid sådant för-
Ang. förhöj¬
ning i anslaget
till tekniska
söndags- och
aftonskolan i
Eskilstuna.
(Forte.)
N:o 39. 20 Lördagen den 26 April, e. m.
Ang. förhöj- hållande icke vara rätt eller Riksdagen värdigt att nu säga nej till
ning i anslaget ,jeu obetydliga förhöjning af statsanslaget, hvarom nu gjorts frarn-
tiil tekniska filning, då det större utrymme, denna skola erhållit, ovilkorligen
aftonskolan i framkallar behofvet af ökade undervisningskrafter till det större
Eskilstuna, antal elever, hvartill skolan nu lemnar plats. Vi böra ock besinna,
(Forts.) att denna skola icke allenast besökes af stadens arbetarebefolkning,
utan att den äfven är öppen för och besökes af arbetarne från den
närbelägna landsbygden. Många gånger kan man ock få se, att i
dylika skolor nära hälften af eleverne tillhöra den staden kringlig¬
gande nejden, hvilka vilja tillegna sig den ytterst nyttiga undervis¬
ning, som i denna skola lernnas. Uti en tid sådan som den nu¬
varande, då man på allt sätt söker befrämja slöjdskickligheten i vårt
land, och så väl staten som landstingen anslå medel för att.bekosta
kringresande undervisare i slöjd, kan man rimligtvis icke neka detta
lilla anslag till staden Eskilstuna, som i industrielt hänseende utgör
en glanspunkt för vårt land. Jag behöfver icke säga, att det är
med verklig stolthet, som man kan se på de arbeten, som utgå från
denna stad, hvilka gjort sig kända och erkända äfven i utlandet.
Det är nästan vemodsfullt att höra, det man vill för nödig under¬
visning vid det ifrågavarande läroverket neka den obetydliga för¬
höjningen och således ytterligare taga medel från det lilla samhälle,
som nu är i fråga. Här har man förut talat om, att lärarne vid
elementarläroverken kosta betydligt, och att undervisningen vid dessa
skolor är opraktisk. Men i förevarande fall är det fråga om eu
praktisk undervisning, som är nyttig för hela landet och för hvarje
medborgare i hvilken ställning som helst. Eskilstuna stads bered¬
villighet att göra stora uppoffringar för detta vigtiga ändamål, som
den gjort, manar andra orter till efterföljd. Jag kan derför icke
tro, att Andra Kammaren vill afslå den lilla förhöjningen af 1,400
kronor uti ifrågavarande statsanslag, ty det skulle icke vara denna
Kammare värdigt. Och anhåller jag således om bifall till Utskottets
hemställan.
Härmed var öfverläggningen slutad. Efter af Herr Talmannen
gifna propositioner å de framstälda yrkandena biföll Kammaren
Utskottets hemställan.
Punkterna 17—22.
Biföllos.
Punlcten 23.
Med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställ¬
ning, hemstälde Utskottet i denna punkt, att Riksdagen måtte för
tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar, samt ex-
Ang. anslag
för Lifrlist¬
ig ammar en.
Lördagen den 26 April, e. m.
21 N:o 39.
penser m. m. anvisa på extra stat för år 1885 ett anslag af 5,800 Ang.anslagför
Nils Petersson.
Sedan Utskottets hemställan blifvit uppläst, yttrade:
Herr Nils Petersson: Jag har reserverat mig mot Utskot¬
tets förslag under förevarande punkt, emedan jag anser, att den
ifrågasatta personalen, som skulle anställas vid lifrustkammaren,
nemligen en föreståndare, en lifrustmästare och en vaktmästare, är
allt för stor. Jag tror, att dessa samlingar icke äro svårare att
tillse, än att de kunna skötas af en person, vare sig man vill kalla
honom lifrustmästare eller föreståndare, och följaktligen äfven att
förevarande anslag kan nedsättes med 2,000 kronor, så att beloppet
kommer att utgöra 3,800 kronor. Ändamålet kan vinnas lika väl med
detta belopp, och jag anser icke vai'a skäl att tillsätta eller bevilja
löner åt flere tjensteman än som behöfvas, hvarför jag yrkar den
ifrågavarande anslagssummans nedsättning från 5,800 kronor till 3,800
kronor.
Herr Statsrådet Hammarskjöld: Jag ber först att få an¬
märka, att den personal, som här är föreslagen för lifrustkammarens
skötsel, är precis densamma, som den af Riksdagen förut godkända.
Här är icke fråga om den ringaste ökning i personalen. Vidare vill
jag äfven nämna, att lifrustmästaren är en person, som verkställer
arbete med rengöring o. s. v. af de utstälda föremålen, hvilket väl
kan fordra rätt mycken konstfärdighet, men till samlingarnes ord¬
nande och förevisande är han icke lämplig. Det är derför alldeles
nödvändigt att äfven hafva en föreståndare; och jag kan icke tänka
mig annat, än att Kongl. Maj:ts proposition skall blifva bifallen i
denna punkt.
Herr Nils Petersson: Jag vill endast anmärka, att äfven
om här icke är fråga vare sig om löneförhöjning eller anställande
af flere personer, så är dock det nu föreslagna beloppet större än
det som beviljades förra året.
Herr Statsrådet Hammarskjöld: Det är visserligen fullkom¬
ligt rigtigt, att det belopp, som här är föreslaget, icke är detsamma
som det, som för närvarande är anslaget, men det är derför, att nu
1,000 kronor utgå från nationalmusei förevisningsmedel, hvilket be¬
lopp hädanefter, sedan Riksdagen numera medgifvit att de lokaler i
nationalmuseum, som genom lifrustkammarens flyttning till Kongl.
slottet blifva lediga, få användas till inrymmande af statens sam¬
lingar vid Ulriksdal, icke kan fortfarande till lifrustkammaren an-
kronor.
L,ijru si Kamma¬
ren.
Häremot hade reservation anmälts af Herrar O. B. Olsson och
(Fort».)
N:o B9. 22
Lördagen den 26 April. e. m.
Ang. anslag för våndas, enär det erfordras för vården af de samlingar, som sålunda
Lifrusthamma- komma att flyttas från Ulriksdal.
ren' Detta är orsaken, hvarför Kongl. Maj:t nu icke kunnat stanna vid
^ or ' den summa, som af senaste Riksdag anslogs för ifrågavarande ändamål.
Herr A. P. Danielson: Jag tror att, om Riksdagen beviljar
ett anslag af 3,800 kronor till lifrustkammarens vård, densamma
skall derför kunna erhålla den tillsyn, som kan vara af nöden. Det
är väl sant, att detta belopp är något mindre än det, som nu för
ändamålet användes, men om man derjemte tager i beräkning de
afgifter, som för lifrustkammarens förevisning kunna komma att
inflyta, tror jag, att det af Herr Nils Pettersson föreslagna belopp
skall visa sig tillräckligt.
För min del yrkar jag bifall till Herr Nils Peterssons förslag.
Herr Friherre Nordenskiöld: Jag skall icke länge uppehålla
Kammaren utan endast yrka bifall till Utskottets förslag. De före¬
mål, som förvaras i lifrustkammaren, äro nemligen så ofantligt dyrbara
icke blott för penningevärdet utan äfven för de stora minnen, som vid
dem äro fästade, att det är en ovilkorlig skyldighet för nationen
att se till att de blifva omsorgsfullt vårdade och ordnade, hvilket
hittills icke varit fallet. Hvad de afgifter beträffar, som kunna in¬
flyta genom förevisningen, så har jag någon erfarenhet om, hvad
sådana afgifter kunna belöpa sig till; de uppgå sällan till större be¬
lopp än hvad som behöfves för täckande af, de utgifter, som äro
förenade med förevisningen. Derför anser jag det icke vara Riks¬
dagen värdigt att vägra det lilla belopp, som nu begäres för vår¬
den af dessa minnen från förgångna tider.
Herr O. B. Olsson: Äfven jag vill i likhet med den före¬
gående talaren icke mycket förlänga diskussionen, men jag vill dock
säga, att jag för min del tror, att en lifrustmästare kan hafva till¬
syn öfver lifrustkammaren lika väl som en särskild föreståndare, ty
hvad eu föreståndare der skall hafva att uträtta är mer än jag kan
begripa. Att de saker, som förvaras i lifrustkammaren, äro af
stort värde, såsom den siste talaren framhållit, vill jag icke förneka,
men en del deraf, som utgör gammalt linne, gamla strumpor och
skor, har åtminstone icke för mig stort värde. Dock vill jag med¬
gifva, att det icke är fråga om en föreståndare för blott detta utan
för samlingarne i sin helhet. Men jag tror äfven, att man skulle
kunna erhålla medel härtill genom användande af de inträdes-
afgifter, som kunna inflyta, då lifrustkammaren åtminstone eu eller
annan dag i veckan bör förevisas mot afgift. På dessa skäl yrkar
jag afslag å de 2,000 kronor, som begäras till aflöning åt före¬
ståndaren för nämnda rustkammare, samt att anslaget för rustkam-
maren således bestämmes till 3,800 kronor. Jag vill på samma
gång erinra om, att äfven föregående Riksdag uttalat sin åsigt i
23 N:o 39.
Lördagen den 26 April, e. m.
detta afseende samt bestämt en viss summa på extra stat, såsom Ang. anslag för
det jemväl nu är fråga om, hvadan äfven denna Riksdag kan hafva Lifrmtkamma-
rätt att besluta de ändringar deri, som den kan finna för godt att
göra. För min del yrkar jag, att anslaget nedsättes till 3,800 kronor.
Herr Key: Med anledning af att här yttrats, att lifrust-
kammarens samlingar icke skulle vara af något mera betydande
värde eller af någon pekuniär betydelse, vill jag fästa uppmärksam¬
heten på, att bland dem saker finnas, som hafva ett mycket högt
så väl konstvärde som materielt värde; jag vill endast erinra om de
med dyrbara ädelstenar rikt besatta artiklarne. För öfrigt har re¬
dan min granne framhållit, att dessa saker utgöra för oss ytterst
dyrbara troféer och historiska minnen, som förtjena en omvårdnad
af annan art, än hvad en rustmästare skulle kunna lemna. En
rustmästare är ju en handtverkare, hvars uppgift är att rengöra,
laga, förbättra och feja sakerna, då så erfordras, men att en sådan
person skulle tillsammans med den tekniska yrkesskickligheten ega
den estetiska bildning och det konstförstånd, som här är af nöden,
och sålunda vara lämplig att öfvertaga ansvaret för värden af hela
samlingen, kan jag icke tänka mig vara på allvar menadt. Jag
ber få instämma med dem, som yrkat bifall till Kongl. Maj:ts pro¬
position.
Herr O. B. Olsson: Jag eger icke närmare kännedom om vär¬
det af de persedlar, som finnas i lifrustkammaren, men jag vill en¬
dast nämna, att, då jag besökt lifrustkammaren eller^ national¬
museum, har jag aldrig sett någon föreståndare der. Det maste natur¬
ligtvis vara på förevisningsdagarne, som öfverinseendet öfver samlin¬
gen bäst är af nöden, så att ej något deraf förkommer eller förfares.
Men detta öfverinseende tror jag en lifrustmästare kan mycket väl
sköta, och på denna grund yrkar jag fortfarande, att anslaget be¬
stämmes till 3,800 kronor.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad. Sedan Herr Tal¬
mannen framstält propositioner dels pa bifall till Utskottets hem¬
ställan oförändrad, dels på bifall till densamma, med den förändring,
att anslaget, på sätt Herr Nils Petersson föreslagit, nedsättes till
ett belopp af 3,800 kronor, blef detta senare förslag af Kammaren
bifallet.
Punkterna 24—30.
Biföllos.
Punkten 31 mom. a.
I anledning af en af Herr E. Thomasson inom Andra Kammaren
Ang. anslag till
inredning och
anbringande af
värmeapparat
i bibliotekshus
set i Lund.
N:o 39. 24
Lördagen den 26 April, e. m.
Ang. anslag till vackt motion tillstyrkte Utskottet, att Riksdagen måtte på extra
anbringande af ®tat för år 1885 tiU Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af
värmeapparat 30,000 kronor, att användas till bekostande af bibliotekshusets i
i bibliotekshu- Lund ändamålsenliga inredning för bibliotekets behof samt till an-
set i Lund. bringande derstädes af värmeledningsapparat, i hufvudsaklig öfver-
(Forts.) ensstämmelse med derom af större akademiska konsistoriet gjordt
förslag och med rätt för Kongl. Maj:t att i ritningarne och kost-
nadsförslaget göra de jemkningar, som utan anslagets öfverskridande
kunna finnas nödiga eller lämpliga.
Reservation hade inom Utskottet anmälts af Herrar L. M.
Nordenfelt och Nils Petersson.
Efter föredragning af Utskottets hemställan anförde:
Herr Nils Petersson: Jag har reserverat mig emot Utskottets
beslut i denna punkt, emedan jag anser, att ett så stort anslag, som
det hvarom här är fråga, icke bör beviljas på enskild motionärs
framställning. Ehuru motionären har ådagalagt nödvändigheten af
anslagets beviljande, anser jag dock, att man icke bör frångå den
rigtiga principen, att frågor af sådan beskaffenhet som denna böra
väckas af regeringen. Jag kan icke heller se någon våda uti att
med saken far anstå ännu ett år, emedan vid nästkommande riks¬
dag anslaget bör kunna beviljas att utgå i så god tid, att arbetets
utförande kan komma att försiggå lika fort, som om anslaget hade
beviljats i år. Jag tror att det är nyttigt, att Riksdagen icke af-
viker från nyssnämnda princip, emedan det eljest sannolikt blefve
ett betydligt anlopp af enskilda motioner i dylika frågor. För min
del anser jag dock, att vi hafva tillräckligt att göra med de pro¬
positioner om anslag, som komma från regeringen. Jag anhåller på
grund häraf om afslag å Utskottets hemställan.
Herr Statsrådet Hammarskjöld: En framställning från Lunds
universitet om anslag för det ändamål, hvarom här är fråga, har
inkommit till regeringen, men så sent, att någon pröfning deraf
icke kunnat ega rum innan statsverkspropositionens aflåtande. Hade
framställningen inkommit i tid, är jag för min del öfvertygad om,
att bland propositionerna om anslag under åttonde hufvudtiteln
skulle hafva förekommit äfven den post, hvarom den nu föredragna
punkten i Utskottets betänkande handlar. Angelägenheten af detta
anslags beviljande synes mig vara af motionären till fullo uti-edd.
Om derföre Riksdagen nu beviljar detta anslag, besparar Riksdagen
sig mödan att ett följande år å nyo behandla frågan.
Herr Sv. Andreas son: Inom Utskottet biträdde jag den me¬
ning, som flertalet af dess ledamöter hyllade, nemligen att frågan
vore utredd, och anslaget behöflig!, och då ingen, hvarken reser-
Lördagen den 26 April, e. m.
25 >T:o 39.
vanten eller någon annan, haft annat skal emot anslagets bevil- Ang. anslag till
jande, än att framställning derom icke gjorts af Kongl. Maj:t, så inridning och
finner jag, särdeles efter det uttalande som cbefen för Ecklesiastik- "^rmeap^arat
departementet nu käft i frågan, mig böra yrka bifall till Utskottets; imiotekshu-
förslag. set i Lund.
(Forts.)
Herr Nils Petersson: Jag glömde, då jag förra gången hade
ordet, att säga, att jag äfven hade ett annat skäl för afslag, nem¬
ligen att det kan vara tvifvel underkastadt, huru vida det begärda
beloppet, 30,000, kronor verkligen är behöfligt. Åtminstone kan
man få en sådan föreställning, då man läser Utskottets hemställan i
mom. b, der det talas om, huru »möjligen uppkommande öfverskott»
skulle få användas. Man synes således hafva tänkt sig möjligheten
af att åtskilligt skulle blifva öfver, men jag hemställer, om man vid
sådant förhållande kan säga, att det är fullständigt utredt, huru
mycket som behöfves för ändamålet.
Jag vidhåller mitt yrkande.
Herr Thomasson: Sedan nu Herr Statsrådet och Chefen för
Ecklesiastikdepartementet vitsordat behofvet af det anslag, som jag
i min motion begärt, och en af Utskottets ledamöter uppträdt till
försvar för Utskottets förslag, kan jag fatta mig mycket kort. Jag-
vill endast säga några ord med anledning af den siste talarens
yttrande. Han menade i sitt första anförande, att det icke skulle
medföra någon synnerlig våda, om man med anslagets beviljande
läte anstå ännu ett år. Jag vill dock fästa hans uppmärksamhet
uppå, att ett års uppskof innebär, att en massa af bibliotekets rika
samlingar under ett år längre måste förvaras på en vind och der¬
igenom blifva otillgängliga för dem, som behöfva anlita dem; det
innebär att de lokaler, som äro afsedda att användas för bibliotekets
behof och som stå alldeles obegagnade, skola ännu ett år stå tomma
och förfalla, och det betyder slutligen, att den nyutnämnde biblio¬
tekarien skall under denna tid nödgas stå med armarne i kors och
se på det eländiga tillstånd, hvari den institution befinner sig, som
han är satt att uppehålla, utan någon möjlighet att använda sin
erkända förmåga för att bringa den i sådant skick, att den kan fylla
sin bestämmelse.
Hvad beträffar kostnaderna, är jag öfvertygad, att den ärade
talaren på kalmarbänken har genomläst så väl motionen som biblio¬
tekariens framställning i ärendet till konsistorium, och han bör der
hafva funnit, att beräkningen är gjord så noggrann, som det varit
möjligt. Det är visserligen sant, att enligt densamma några hundra
kronors öfverskott skulle uppkomma, men närmare lärer man väl icke
kunna komma, och det är ju endast dessa, som afses i mom. b i
Utskottets förslag.
Jag har blott velat lemna dessa upplysningar, och jag hoppas,
att Kammaren behjerta!- ställningen och bifaller Utskottets förslag.
Ji:o 39. 20
Lördagen den 26 April, e. ra.
Ang, anslag till Herr Herslow: Jag skall icke lägga många ord till livad den
inredning och sjs^e talaren yttrat, men jag får bekänna, att, då talaren på kalmar-
^älmeapvarft bänken förklarade, att det väl icke gjorde synnerligen mycket, om
i bibUotekshu- man läte frågan hvila ännu ett år, så kom jag att tänka på den
set i Lund. mycket långa tid, som ifrågavarande behof har förefunnits och redan
(Förta.) fatt hvila. Ty det behofvet fans i sin fulla utsträckning för så
lång tid tillbaka, som då jag såsom student vistades vid universitetet.
Sedan då hade studenterne fullt klart för sig, att det icke just var
tidsenligt ordnadt för de studerande, som i lässalen ville tillgodo¬
göra sig bibliotekets skatter, då ett och samma rum, det enda som
kunde eldas, skulle tjena till vistelseort och arbetsrum för biblio¬
tekets hela tjenstepersonal, dess vaktmästare och dess studiekunder;
der skulle katalogerna upprättas, der skulle vaktmästarne sitta, der
skulle de lånesökande sitta och vänta, och der skulle de studerande
läsa och göra sina anteckningar. Mine herrar, 25 å 30 år hafva
gått sedan den tiden, men någon förändring till det bättre har ännu
icke egt rum. Man kan väl då icke säga, att behofvet är ett nytt
och att det icke derföre gör någonting, om det väntar ännu ett år;
lika litet som den omständigheten, att eu institution varit otidsenlig
under 25 år, utgör något skäl för att uppskjuta med en af behofvet
påkallad åtgärd till olägenhetens afhjelpande. Orsaken, hvarför
denna fråga fått hvila så länge, huru lifligt nödvändigheten af en
förändring stält sig fram för både lärares och lärjungars medvetande
under sista åren, har varit den, att den person, som senast innehade
bibliotekarieplatsen, var så gammal, att han icke ansågs fullt lämplig
att med kraft genomföra något nytt, hvarföre man velat afvakta
den tid, då lian afginge från sin plats. Den äldre bibliotekarien
afled emellertid så sent, att, såsom också Herr Ecklesiastikministern
nämnt, ifrågavarande ansökning inkom för sent för att vid den
Kongl. statsregleringspropositionens utarbetande kunna beaktas; häri
ligger den giltiga förklaringen af ett dröjsmål, som från universitetets
målsmäns sida eljest skulle varit klandervärd!. Behofvet, som före¬
ligger, är trängande, ty bibliotekarien och tjenstemännen kunna
icke med fördel arbeta i de oeldade salar, der man nödgas vistas
klädd i pels, galoscher och hatt. Och i det enda eldade rum, der
alla, blandade om hvarandra, skola vistas, der kau man ej väl sitta
och läsa och göra anteckningar. Så blir biblioteket ej väl skött,
lika litet som högskolans lärare och lärjungar kunna draga full
nytta af biblioteket.
Jag vill hoppas, att Riksdagen icke skall i fråga om ett ringa
anslag, som begäres blott för en enda gång, och genom hvilket,
om det bifalles, ett ganska vigtigt steg tages för främjandet af de
vetenskapliga studierna vid ett af landets högsta bildningsanstalter,
hysa några betänkligheter. Herr Talman! Jag anhåller om bifall
till föreliggande förslag.
Herr Lönegren instämde med Herr Herslow.
27 N:o 39.
Lördagen den 26 April, e. in.
Herr J. Rundbäck: För att icke reservanten skall stå ensam Ang. anslag till
om sin åsigt, så ber jag att få instämma med honom. Jag anser '»redning och
nemligen, att det skäl, lian afgifvit, är så tillräckligt, att man p^TäJmellparat
grund deraf kan stadga sin åsigt i denna sak. Så trängande är väl i muotehslu-
icke behofvet, att icke denna fråga kan anstå, för att den må kunna set i Lund.
i behörig ordning blifva föremål för Riksdagens behandling. Detta (Forts.)
byggande vid universiteten har redan tagit en allt för stor utsträckning.
Yi bygga och bygga, men det tager aldrig slut på detta byggande.
De båda universiteten täfla med hvarandra i anspråk; om universitetet
i Upsala får anslag till en ny lärareplats, så vips kommer univer¬
sitetet i Lund fram med enahanda anspråk. Så har det fortgått
hvarje år. Någon gång torde emellertid en stagnation blifva nödig.
Jag anser det icke alls nödvändigt att bevilja ett anslag, sådant
som detta, på en enskild motionärs förslag, då vi hafva att till¬
godose så många andra trängande behof i vårt land.
Ehuru jag således icke har något att erinra emot sjelfva saken,
utan endast önskar åt densamma en behörig pröfning, skall jag an¬
hålla om afslag å ifrågavarande hemställan.
Herr Thomasson: Det gör mig ledsen att nödgas ännu eu
gång i denna fråga besvära Kammaren; men jag ber få fästa
Kammarens uppmärksamhet derå, att, huru mycket man än må
respektera den grundsats, som talaren på kalmarbänken ville häfda,
eller att dylika anslag icke böra beviljas utan den föregående all¬
sidiga pröfning, som i allmänhet regeringen ensamt kan åstad¬
komma, så förekommer dock här det särskilda och ovanliga för¬
hållandet, att detta ärende blifvit pröfvadt jemväl från regeringens
sida. Såsom Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet
nämnde, har ifrågavarande begäran inkommit till regeringen, ehuru
detta skedde först sedan den Kongl. statsverkspropositionen blifvit
aflemnad. Universitetskanslern har förordat den af konsistorium
gjorda framställningen, och Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastik¬
departementet har öfversändt konsistorii begäran jemte ritningar och
kostnadsförslag — samma ritningar och kostnadsförslag som företedts
inför Stats-Utskottet — till Öfverintendentsembetet, som pröfvat och
funnit dem rigtiga, endast med några detaljanmärkningar. Dessutom
skulle enligt Stats-Utskottets förslag de medel, hvarom här är fråga,
ställas till Kongl. Maj:ts disposition, på det att Kongl. Maj:t skulle
kunna vidtaga de mindre förändringar, som befunnes nödvändiga och
kunde åstadkommas, utan att anslaget behöfde öfverskridas. Här
är endast fråga om inredning af rum, som stå obegagnade, för ett
nyttigt och högst vigtigt ändamål, och jag anhåller ytterligare om
bifall till Utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gaf Herr Tal¬
mannen propositioner på dels bifall till Utskottets hemställan, dels
afslag å densamma; och förklarade Herr Talmannen den förra
N:o 39. 28
Lördagen den 26 April, e. m.
propositionen vara med öfvervägande Ja besvarad. Votering be¬
gärdes, i följd hvaraf nu uppsattes, justerades och anslogs en så
lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 31 :sta punkten
mom. a af Utlåtandet N:o 14, röstar
Ja 5
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren afslagit Stats-Utskottets förevarande
hemställan.
Omröstningen utföll med 82 Ja mot 96 Nej; och hade Kam¬
maren alltså afslagit Utskottets hemställan.
Mom. b.
Afslogs.
Punkterna 32 och 33.
Biföllos.
Ang. anslag till Punkt 6H 34:.
löneförbättring
åt lararnc vid Under denna punkt hemstälde Utskottet, i enlighet med Kongl.
läroverken! ^aj:^s proposition, att Riksdagen måtte till löneförbättring åt lärarne
vid de allmänna läroverken, efter samma grunder som den för inne¬
varande år beviljade, för år 1885 anvisa ett extra anslag af 336,975
kronor.
Herr C. A. Larsson hade deremot i afgifven reservation yrkat
afslag å Kongl. Maj:ts proposition i denna del.
Efter föredragning af punkten anfördes nu af
Herr C. A. Larsson: Då denna summa för ett par år sedan
bifölls, trodde man, att läroverkskomitén skulle upprätta ett genom¬
gripande förslag till omorganisation af läroverken och på det sättet
bereda tillgångar, så att man ej skulle behöfva fortsätta med något
extra anslag. Jag anser derföre, att tiden nu kan vara inne att
draga in detta anslag, på det man må hoppas, att komitén så mycket
förr skall fullgöra sitt uppdrag. Dessutom hafva vi under alla år
Lördagen den 26 April, e. m.
29 N:o 39.
beviljat icke obetydliga summor till ålder still ä gg, så att jag anser, Ang. anslag till
att största delen af lärarne fått förböjning utöfver den nu begärda förbättring åt
summan. Jag yrkar derföre utslag. allmänna
läroverken.
(Forts.)
Herr Statsrådet Hammarskjöld: Med anledning af den siste
talarens yttrande ber jag att få upplysa, att komitén, om hvilken
ban talade, är sysselsatt med uppsättning af sitt betänkande, och
att således dess arbeten äro ganska snart afslutade. Något sam¬
manhang mellan denna fråga och komiténs arbeten torde för öfrigt
icke förefinnas.
Hvad sjelfva saken beträffar, har ju Riksdagen redan två gånger
beviljat anslaget, och vid sista riksdagen beviljades det af denna
Kammare efter votering. Jag hemställer, om några förändrade för¬
hållanden sedan dess inträdt, som kunna betinga ett förändradt
beslut från Kammarens sida.
Herr J. Jonasson i Gullaboås: Jag skall endast instämma
med den förste talaren och yrka afslag.
Herr Grefve Sparre: Kan det verkligen vara reservantens
mening, att den lönetillökning, som under tvenne år tilldelats läro¬
verkens lärare och om hvilken vi diskuterade för två år sedan och
äfven i fjor, nu skulle indragas, och detta under det man är syssel¬
satt med en omorganisation af elementarläroverken? Jag delar all¬
deles reservantens i hans reservation uttryckta åsigt, att det är
synd, att så många krafter dragas från jordbruket till den lärda
vägen, men för att förekomma detta har man på senare tider börjat
införa undervisning i slöjd jemväl vid elementarläroverken. Det har
skett vid elementarläroverken i Venersborg, Kalmar och, såsom
herrarne torde hafva sig bekant, äfven vid Beskowska skolan i
Stockholm. Att på det sättet blanda insigt och upplysning med
kroppsarbete är den rätta utvägen. Jag har mig också bekant, att
i den komité för läroverkens omorganisation, som nyss afslutat sitt
arbete, har man, om också icke precis anordnat slöjdundervisning,
dock stält undervisningen så, att den icke hindrar undervisning i
slöjd. Det är på det sättet jag tror att man skall arbeta för att
framkalla bildade arbetare, men icke genom att ställa lärarne på
svältkur, ty det gagnar i sanning hvarken bildningen eller lärarne.
Jag anhåller om bifall till Utskottets förslag.
Öfverläggningen var härmed slutad. Herr Talmannen frarn-
stälde propositioner dels på bifall till Utskottets hemställan och
dels på afslag å densamma och förklarade den förra propositionen
med öfvervägande Ja besvarad. Votering blef likväl begärd och
företogs i enlighet med följande nu uppsatta och godkända omröst-
ningsproposition:
N:o 39. 30
Lördagen den 26 April, e. m.
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 34:de punkten
af Utlåtandet N:o 14, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, är Utskottets förevarande hemställan af Kammaren
afslagen.
Omröstningen utföll med 89 Ja och 81 Nej, hvadan alltså Ut¬
skottets hemställan blifvit af Kammaren bifallen.
Punkterna 35—39.
Biföllos.
Punkten 40.
Lades till handlingarne.
Punkterna 41—48.
Biföllos.
Ang. anslag till Punkten 49.
uppförande af
*" ny buS9nad Utskottet hade i denna punkt tillstyrkt att, på sätt Kong].
J rista"rikt-0 Maj:t begärt, Riksdagen måtte till ny byggnad för naturhistoriska
museum. riksmuseum bevilja ett anslag å 240,000 kronor samt deraf på extra
stat för år 1885 anvisa ett belopp af 39,000 kronor.
Af Utskottets ledamöter hade i denna punkt reserverat sig
Herrar Piss Olof Larsson, Sven Andreasson, A. P. Danielson, O.
B. Olsson, Nils Petersson, Sven Nilsson, Jan Andersson, G. A.
Larsson, P. Pehrsson i Törneryd och J. Anderson i Tenhult.
Sedan Utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Sven Nilsson: Då Stats-Utskottet sistlidet år så gyn-
samt, som fallet var, uttalade sig om denna fråga, som då förelåg
genom enskild motion, är det svårt att nu yrka utslag å det före¬
varande förslaget, men för min del har jag ansett, att här är fråga
om ett byggnadsföretag af så vidlyftig och vigtig beskaffenhet, att
det torde vara i sin ordning, att Riksdagen får all den utredning,
31 N:o 39.
Lördagen den 26 April, e. in.
som behofvet kan påkalla, innan Riksdagen för ändamålet beviljar Ang. anslag till
anslag. Jag vill ingalunda bestrida, att naturhistoriska riksmuseum
är i behof af nya byggnader för inrymmande af sina samlingar, fl/natur h-Mo-
jag anser likväl, att något fattas i den utredning, som Riksdagen riska riks-
förlidet år begärde och Kongl. Maj:t nu lemnat. Den plats, der museum.
Kongl. Maj: t föreslagit att byggnaden skulle uppföras, har ett gan- (Forts.)
ska högt värde, och jag har till och med hört uppgifvas, att den,
om den skulle säljas, skulle betinga omkring en million kronor.
Kostnaden för byggnadens uppförande på denna plats skulle vidare,
så vidt af Kongl. Maj:ts förslag kan inhemtas, gå i det närmaste till
ytterligare en million kronor, innan den blir till fyllest. Jag har
derföre förestält mig att, om denna plats såldes till uppförande af
privatbostäder, så skulle en ganska stor besparing kunna vinnas, och
i allt fall skulle man för samma kostnad få en vida bättre och ända-
målsenligare byggnad och lämpligare läge, om denna uppfördes på
en mindre dyrbar byggnadsplats. I Stockholms omedelbara närhet
finnas eu mängd platser, som staten redan eger och som äro nära
nog värdelösa. Att förlägga den ifrågavarande byggnaden till nå¬
gon dylik plats tror jag ej skulle medföra någon afsevärd olägen¬
het, utan tvärt om tror jag det vara en ganska stor fara att för¬
lägga ett museum, med sina nära nog ovärderliga samlingar, inne
i staden, omgifvet af andra, privata byggnader, hvarigenom museet
alltid är utsatt för eldfara. En utredning i detta afseende torde
Kongl. Maj:t kunna åstadkomma till nästa riksdag, och genom att
nu fatta beslut i sådan riktning skulle endast vållas uppskof med
saken på ett år. Och skulle Vetenskapsakademiens behof af ökadt
utrymme för sina samlingar verkligen vara så synnerligen trängande,
så tror jag att sådant utrymme kunde åtminstone för någon kortare
tid vinnas inom akademiens nuvarande byggnad. Vetenskapsakade¬
miens sekreterare har nemligen upplyst, att i samma hus finnas 41
bostadsrum, 7 kök och 4 tamburer, eller tillsammans 52 ruin, som
nu begagnas af akademiens tjensteman, eller sålunda en ganska re¬
spektabel mängd lägenheter, som ju kunde på något sätt användas
för det ifrågavarande behofvet, i fall det är så särdeles trängande.
Det är äfven en annan omständighet, som man torde böra hafva
litet klarare för sig, innan man beslutar byggandet, den nemligen,
att, enligt hvad Vetenskapsakademiens sekreterare jemväl upplyst,
af den nuvarande byggnaden staten eger 5/8 och Vetenskapsakade¬
mien V8, och att af marken till samma byggnad staten och Veten¬
skapsakademien eger hälften hvardera, hvarför staten till Vetenskaps¬
akademien betalar 3,000 kronor i hyra. Jag tror det vore af nytta
att få skildt emellan staten och Vetenskapsakademien samt utredt,
hvad som hörer hvardera till. Jag tänker mig, att Vetenskapsakade¬
mien skulle kunna vilja köpa hela det nuvarande huset och grunden
dertill för att blifva ensam egare deraf, och i sådant fall skulle ytterli¬
gare vinnas en tillgång till den nya byggnaden. Vi hafva äfven
inhemtat af statsrevisorerues berättelse, att Vetenskapsakademiens
N:o 39. 32
Lördagen den 26 April, e. in.
Ang. anslag till räkenskaper varit särdeles svåra att åtkomma för granskning, och
uppförande o/jag tror äfven en utredning med afseende härå fordras, som utvisar
för"naturhisto- tydligen ställningen emellan Vetenskapsakademien och naturhistoriska
riska riks- riksmuseum, hvars inbördes förhållanden till hvarandra lära vara,
museum, enligt hvad uppgifvits, så invecklade, att stor ovisshet råder derom,
(Forts.) huru vida statens tillgångar och anslag användas på det fördelakti¬
gaste sättet.
Såsom jag redan nämnt, erkänner jag behofvet af en ny bygg¬
nad, men jag önskar, att utredning i af mig omförmälda hänseen¬
den först bör lemnas, innan anslag beviljas till en så stor och kost¬
bar byggnad, och af detta skäl anhåller jag om afslag på Stats¬
utskottets förevarande hemställan.
Med Herr Sven Nilsson instämde Herrar Jon Andersson i
Jönvik, Lasse Jönsson och S. Andersson i Plöninge.
Herr Key: Den sista delen af den utredning, som den före¬
gående talaren begärde, är jag i tillfälle att genast lemna; dertill
behöfves icke ett års väntan. Hvad den första delen beträffar, skulle
den innebära en utredning, huru vida det icke vore fördelaktigare
för staten att sälja hvad den eger af tomten och flytta naturhisto¬
riska riksmuseet utanför staden, der man kunde bygga en större
och lämpligare byggnad för alla statens samlingar. Detta skulle
innebära en skilsmessa mellan riksmuseum och Vetenskapsakademien,
som jag framdeles återkommer till, för att visa hvad det skulle be¬
tyda; nu vill jag till en början endast se till, huru vida det för sta¬
ten vore eu ekonomisk fördel eller icke.
Hvad då först beträffar sjelfva platsen för den nya byggnaden,
eller att man icke borde bygga på den för ändamålet inköpta tom¬
ten utan försälja densamma och flytta riksmuseet utanför staden,
tror jag att den summa, som genom försäljning af de nuvarande
tomterna kunde vinnas, är af den förre talaren alldeles origtigt be¬
räknad. Jag har i detta afseende låtit på fullt tillförlitligt håll
uppgöra beräkningar af sakkunnige personer, som hafva vana vid
husaffärer och att bedöma tomters värde i Stockholm, och jag tror
derföre att dessa beräkningar komma sanningen så nära, som det är
möjligt. Försäljningspriset för qvarteret Grönlandet, södra delen,
som utgör 47,500 qvadratfot, skulle enligt dessa beräkningar uppgå
till 450,000 kronor. Man har vidare beräknat, att försäljningen af
det bebyggda qvarteret »Grönlandet norra», hvars byggnader icke
utan fullständig ominredning lämpa sig för privatbostäder, skulle uppgå
till omkring 550,000 kronor. Detta qvarter utgör 53,840 qvadrat¬
fot. Summan af dessa försäljningsmedel skulle således för båda
qvarteren uppgå till en million kronor. Nu är att märka, att af
Grönlandet norra eger staten icke mer än 5/6> och Vetenskapsakade¬
mien V8. Dessa 3/a representera ett värde af 206,000 kronor. Från-
dragas dessa från en million, återstår 794,000 kronor eller i medel-
Lördagen den 26 April, e. in.
33 N:o 39.
tal omkring 800,000 kronor för staten att disponera för en bygg- Ang. anslag till
nåd på en annan plats. Huru långt räcka nu dessa 890,000 kronor, uppförande af
då det gäller att uppföra en sådan byggnad? Vet ni livad en sådan efn.WJ
byggnad skulle kosta? Det tror jag icke någon har klart för sig.*'
Men för visso kan man beräkna, att kostnaderna för de nya bygg- museum.
nader, i livilka man skulle kunna inrymma alla riksmusei samlingar, (Forts.)
icke blifva mindre än kostnaderna för nordiska museet, till hvilket
ett stort antal ritningar genom allmän täflan åstadkommits. Kost¬
naderna för denna museibyggnad uppgå till icke mindre än omkring
tre millioner kronor. Att kostnaden för uppförande af byggnader,
der alla riksmusei samlingar skulle kunna inrymmas, komme att stanna
vid mindre belopp, är högst oantagligt. Jag antager derföre, att
denna kostnad skulle uppgå till minst 2‘/2 million. Draga vi nu
derifrån de förutnämnda 890,000 kronor, se vi, huru långt man kom¬
mer med statens behållning på tomtförsäljningen.
Se vi nu vidare till, huru förhållandet är med eganderätten till
tomten, kan jag icke förstå, huru derom kan råda ringaste tvifvel.
Denna sak är fullkomligt klar. Här har jag några kartor, af livilka
man tydligen kan se, hvilken del som tillhör akademien och hvil¬
ken som eges af staten, emedan gränsen emellan båda är utmärkt
med en röd linea. Den frågan behöfver icke den ringaste utredning.
Ser man vidare till, huru vida Vetenskapsakademien står i någon skuld¬
förbindelse till staten, eller staten till Vetenskapsakademien, så ber
jag att för det första få erinra om, att Vetenskapsakademien är eu
fullkomligt enskild anstalt, med sina egna tillgångar. Den lefde
ända till 1778 utan eget tak öfver hufvudet. Då inköpte den ett
hus vid Lilla Nygatan och innehade detta i 50 år. År 1819 stif¬
tades naturhistoriska riksmuseum, som tillhör staten, och alla dess
samlingar inrymdes sedermera kostnadsfritt i Vetenskapsakademiens
hus. År 1828 blef den gamla byggnaden alldeles för trång, icke
på grund af Vetenskapsakademiens eget behof utan på grund af, att
riksmuseum kräfde ett större utrymme. Då inköpte Vetenskapsaka¬
demien det s. k. Vestmanska huset, eller södra delen af qvarteret
Grönlandet norra vid Adolf Fredriks plan. Der herbergerade Veten¬
skapsakademien statens samlingar hos sig i sitt enskilda hus ända
till 1847, då detta icke längre blef möjligt. Man inköpte då äfven
den norra delen af Grönlandet norra. Detta köp öfvertogs af sta¬
ten på det vilkor, att staten icke behöfde i köpeskilling betala ett
enda öre till vetenskapsakademien utan endast en årlig ränta af
3,000 kronor. Staten blef således egare till r’/s af qvarteret mot
eu perpetenel ränta till Vetenskapsakademien af 3,000 kronor om
året. På denna af staten sålunda förvärfvade tomtdel byggdes se¬
dermera år 1857 af staten de byggnader, som nu finnas. Ingenting
är enklare än det rättsförhållande, som här förefinnes: Vetenskaps¬
akademien eger den södra, och staten den norra delen af ifrågava¬
rande qvarter. Vi skola nu se till, huru det förhåller sig med bo¬
städerna inom byggnaderna. Man har sagt, att en allt för stor del
Andra Kammarens Vrot. 1884. N:o 39. 3
N:o 39. 34
Lördagen den 26 April, e. m.
Ang. anslag till af lokalerna är upplåten till enskilda bostäder. De tvenne husen
uppförande af ligga, såsom ritningarne utvisa, bredvid hvarandra och äro samman-
Törnaturhisto-^0yggda; eua är> som jag nämnt, akademiens enskilda tillhörighet
' riska rksmt och det andra är statens. Nu finnes det i båda husen större och
museum. mindre rum. I entresolvåningen äro i allmänhet små låga ram, som
(Forts.) icke lämpa sig till museirum. Derför är ett utbyte gjordt sålunda,
att en del af rummen är upplåten åt Vetenskapsakademien, men hela
den stora hufvud våningen i Vetenskapsakademiens hus och en bety¬
dande del af bottenvånigen är upplåten åt riksmuseum. Förhållan¬
dena ställa sig, efter de beräkningar jag gjort, öfver hufvud sålunda,
att Vetenskapsakademien disponerar i statens hus 17 rum och 2
kök, dessa i allmänhet små och låga rum, då statens museum der¬
emot i akademiens hus har 84 stora och höga ram och salar, i
hvilka naturhistoriska riksmuseets samlingar äro förvarade. Vi finna
således, att staten för närvarande i Vetenskapsakademiens hus dispo¬
nerar ett ojemförligt mycket större utrymme, än akademien uti sta¬
tens hus.
Om nu eu sådan skilsmessa som den, hvarom här talats, skulle
ifrågakommma, så är det ju gifvet, att dessa samlingar måste flyttas
från Vetenskapsakademiens hus, och äfven för dem en ny byggnad
måste uppföras. Detta ifrågakommer icke, om Kong!. Maj:ts förslag
antages. Staten får då fortfarande begagna det utrymme, den hittills
haft i akademiens hus. Den nu föreslagna nybyggnaden skulle in¬
rymma allenast den del af samlingarne, som icke får rum i de nu¬
varande byggnaderna, hvadan kostnaden för denna byggnad blir jem¬
förelsevis obetydlig. Härjemte förtjena!- det att noga beaktas, att
riksmuseets samlingar äro stälda under Vetenskapsakademiens tillsyn,
och hela naturhistoriska riksmuseum under akademiens förvaltning.
Åstadkommes nu en skilsmessa, så måste staten drabbas af eu gan¬
ska betydligt ökad förvaltningskostnad, som nu bestrides af Veten¬
skapsakademien.
Emot en sådan utbrytning talar vidare den omständigheten, att
Vetenskapsakademien har, såsom sin enskilda tillhörighet, det enda
större naturvetenskapliga bibliotek, som finnes i vårt land, hvilket
tjenstgör såsom statsbibliotek, emedan naturvetenskapliga arbeten
icke inköpas af Kongl. Biblioteket. Hela detta behof fyller Veten-
skapsakademien med sitt bibliotek, hvilket dessutom bör ständigt
vara tillgängligt för intendenterue vid riksmuseet och derför finnas
så när beläget som möjligt. Skulle riksmuseum flyttas utanför
staden, upphör äfven detta samband. Ått vetenskapsakademien
skulle vilja flytta med från det hus, som den innehar, kan man ej
antaga, och skulle staten vilja bygga på annat ställe utom staden,
så blefve skilsmessa säkerligen en nödvändighet. Jag sade att det
finnes intet skäl, som talar för, att Vetenskapsakademien skulle gå
in på en förflyttning. Läget af dess hus är förträffligt; observatoriet,
som är akademiens enskilda tillhörighet, ligger nära intill, och
akademien har innehaft huset sedan 1828, då det af akademien in-
Lördagen den 26 April, e. in.
35 N:o 3!).
köptes. Jag tror mig sålunda hafva visat, att ur ekonomisk syn¬
punkt det skulle ställa sig för staten högst ofördelaktigt att bryta
ut riksmuseum och flytta det till annan plats. De summor som
härför fordras, äro så stora, att det anslag af 240,000 kronor, som'
nu är begärdi, i jemförelse med dem är en obetydlighet.
Hvad nu sjelfva penningemedlen och akademiens tillgångar be¬
träffar, så kan man ju af statsrevisorernes berättelser, se huru der¬
med förhåller sig, och min ärade sidokamrat på denna bänk har
vid ett annat tillfälle lemnat en fullständig utredning häraf, och
jag vill blott erinra Kammaren derom, att någon sammanblandning
af akademiens och riksmusei affärer icke finnes, utan att de äro
fullkomligt åtskilda. Vetenskapsakademien uppbär och förvaltar de
medel, som af staten äro anslagna åt riksmuseet och som 1883
uppgingo till 101,470 kronor. Af dessa medel kommer ej ett öre
akademien till godo. Vetenskapsakademien uppbär dem af staten
och betalar ut dem för statsanstalten riksmusei räkning. Af staten
har Vetenskapsakademien blott för sin egen del 8,010 kronor jemte
almanacksmonopolet. Hvad Vetenskapsakademien eger är ett kapital
af 143,000 kronor jemte sitt hus, som till största delen är upplåtet
till riksmuseum. Akademiens inkomst af sina egna tillgångar är
blott 10,000 kronor årligen. Sålunda, mine herrar, är det ju fullt
utredt och klart, huru akademiens och statens affärer stå till hvar¬
andra.
Rörande behofvet af nybyggnaden har detta ju af ingen satts
i tvifvel, och jag anser mig derföre ej här böra eller behöfva ytter¬
ligare derom orda. Skulle nu, såsom af en talare, som före mig
haft ordet, ifrågasatts, man söka en plats för riksmuseet utom Stock¬
holm, skulle antagligen hela frågan skjutas undan till en tid så långt
aflägsen, att ingen kan förutsäga, när den skall inträffa.
På grund af hvad jag sålunda anfört och på grund af de upp¬
gifter jag lemnat, hvilka äro kontrollerade och grunda sig på doku¬
ment, hvilka jag håller i min hand och, såsom undertecknade af
akademiens sekreterare, måste ega giltighet, kan jag icke annat än
anse det vara oklokt ur alla synpunkter att utbryta naturhistoriska
riksmuseum från Vetenskapsakademien, hvarföre jag får anhålla om
bifall till Stats-Utskottets förslag, och jag hoppas, att Kammaren
skall vara villig att medgifva det begärda anslaget. Ett billigare
sätt att fylla behofvet finnes icke.
Herr Sv. Nilsson: Den siste talaren har åberopat sig på ut¬
redningar och handlingar, han hållit i handen. Jag vet icke, om
det är officiella handlingar eller öfver hufvud hvad slags handlingar
det är, innan jag fått taga närmare kännedom om dem. Äfven jag
har en utredning, som jag åberopat, hvilken jag tror förtjenar vitsord,
emedan den är officiel!; från vetenskapsakademiens sekreterare, — och
kan således icke finna annat än att frågan tål ett uppskof, för att
T*-
Ang. anslag till
uppförande af
en ny byggnad
för naturhisto¬
riska riks¬
museum.
(Forts.)
N:o 39. 30
Lördagen den 26 April, e. m
Ang. anslag till ram må närmare kunna granska den utredning, som må kunna
■uppförande «/vjnrlag>
%”nntnrhhtt Jag kunde icke rätt förstå talaren, då lian talade om, att
riska riks- staten af den ifrågavarande tomten, på hvilken man skulle bygga,
museum, egde fem åttondedelar och Vetenskapsakademien tre åttondedelar. Men
(Forts.) han fann nemligen för godt att af det uppskattningsvärde, han
fick på hela den tomt, hvarpå ifrågavarande nya museum skulle
uppföras, böra afräknas tre åttondedelar, som egas af Vetenskaps¬
akademien. Huru han kunnat komma till en sådan uppfattning,
att Vetenskapsakademien har del i denna tomt, det begriper jag icke.
Enligt den officiella handling, jag åberopat, egen Vetenskapsakademien
tre åttondedelar, och staten fem åttondedelar af huset N:o 94 och
96 vid Drottninggatan, eller det hus som nu benämnes riksmuseum,
hvarom i den Kongl. propositionen ej är fråga. Men af den tomt,
som Kongl. Maj:t föreslagit till byggnadstomt, eger Vetenskapsaka¬
demien ingen andel, och det är denna tomt, som för mig blifvit
uppskattad till ett värde af en million kronor. Jag har fått denna
uppgift af en person, som jag också tror kan beräkna och uppskatta
värdet af hustomter i staden, och torde det således äfven från den
synpunkten vara nödvändigt att få en utredning om, hvilkendera
uppgiften som är den rigtiga. Jag tror således, att man icke är
på det klara med hvad som skulle tillfalla staten, om denna tomt
skulle komma att säljas. Skulle det verkligen förhålla sig så, som
talaren upplyste, att vetenskapsakademien skulle vara egare af någon
del af den ifrågavarande tomten, då är det ju oklokt att staten bygger
hus på densamma, innan staten får förskaffa sig eganderätten.
Det finnes äfven en annan omständighet, som af samme talare
blifvit upplyst, att nemligen i Vetenskapsakademiens hus staten för
närvarande begagnar för museets samlingar ett icke obetydligt
antal ruin. Jag tror att man, innan man bygger ett nytt hus,
bör se till om staten har någon säkerhet att för framtiden få
begagna dessa rum för sitt ändamål, ty det skulle ju annars kunna
hända att, sedan man byggt ett stort och rymligt hus, Vetenskaps¬
akademien säger, att nu behöfver akademien sjelf hela sitt hus, och
staten kan flytta sina samlingar derifrån, hvarigenom desto snarare
åstadkommes ett nytt behof af nybyggnad. Jag tror derföre att
akademien borde lemna förbindelse på, att staten icke behöfver ut¬
rymma rummen, i händelse man nu bygger ett nytt hus. Äfven i
fråga om den sammanblandning af bostäder, som för närvarande
finnes inom akademiens och riksmuseets hus, hvarom talaren upplyste,»
torde vara allt skäl att få en utredning. Samme talare har visser¬
ligen sagt, att en annan ledamot i denna Kammare lemnat en fullt
tillfredsställande redogörelse för Vetenskapsakademiens tillgångar och
räkenskaper, men en sådan redogörelse är icke officiel och har
aldrig varit granskad, med tillgång på fakta, det vill säga handlingar, i
original, och man kan således icke deraf med säkerhet bedöma, huru det
hänger i hop med räkenskaperna mellan vetenskapsakademien och
37 N:o BO.
Lördagen den 26 April, e. in.
riksmuseum. Jag har för egen del visserligen ingen misstro till den Ang. anslag till
person, som lemnat denna redogörelse. Men det är ej på det sätt
som skett, som utredningen bör ega rum. Jag kan således från min ^”iiaturhisto-
ståndpunkt icke finna annat, än att det vore det bästa om en full- riska riks-
ständig utredning skulle kunna framläggas för statsrevisorerne och museum.
vid nästa års riksdag få denna ömtåliga fråga utredd, och förstår (Forts.)
icke, hvad man kan hafva emot eu sådan utredning. Jag kan
nemligen icke hjelpa, huru obehagligt för mig det än är, att, då det
är fråga om en sådan stor och vigtig byggnad, i förening med ett
stort och högt ändamål, jag för min del vill, att man tillser icke
blott huru det är för staten bäst, utan äfven huru det är för riks¬
museum ändamålsenliggast,' innan några åtgärder för byggnaden vid¬
tagas. En utredning om allt detta anser jag vara af behofvet på¬
kallad och tror icke att regeringen skall få synnerligen svårt att
åstadkomma en sådan, enär jag föreställer mig, att Vetenskapsaka¬
demien sjelf borde vara mån om att få denna utredning så fullständig
och tydlig som möjligt. Om det då, såsom den siste talaren nämnde,
skulle visa sig, att det verkligen vore så ofördelaktigt för staten
att afvika ifrån Kongl. Maj:ts nu framlagda förslag, så föreställer
jag mig, att Riksdagen nog icke skall gå in på de åsigter jag uttalat.
Det är möjligt, att jag har orätt i min åsigt, men det kan ock
hända, att det vore rätt att beträda den antydda vägen, i synnerhet
som de handlingar, jag nu håller i min hand, visa, att en sådan ut¬
redning, som den jag nu ifrågasatt, aldrig varit åstadkommen. Som
jag icke kunnat utaf den siste ärade talaren förmås att ändra min
ursprungliga mening, så anhåller jag fortfarande om afslag å Kongl.
Majt:s framställning i ämnet.
Herr Friherre Nordenskiöld: Jag skall icke länge upptaga
tiden, då det redan är så sent på aftonen, och min granne för öfrigt
så uttömmande utredt frågan, utan vill blott med anledning af Herr
Sven Nilssons anmärkningar nämna, att, då det var fråga om 3/s
och 5/s, denna uppgift gälde qvarteret Grönlandet norra och icke
Grönlandet södra. Professor Key ifrågasatte icke, att Vetenskaps¬
akademien skulle ega någon del af Grönlandet södra. Denna tomt
har inköpts af enskilda personer och derefter afståtts till staten för
250,000 kronor, dess areal är 47,000 qvadratfot, men dess värde
kan väl knappast, äfven med de nuvarande höga tomtvärdena, anslås
tilt mer än omkring en half million kronor.
Hvad utredningen af förhållandet mellan Vetenskapsakademien
och riksmuseum vidkommer, så kan man med lätthet på öret säga,
hvad som hörer till akademien och hvad som hörer till museum.
Det beror endast och allenast på den goda grannsämjan, som eger
rum mellan akademien och museum, och det goda sätt, på hvilket
akademien skött sin plats som högsta auktoriteten för museet, att
allmänheten förvexla! och sammanblandat båda institutionerna. För
dem, som ofta vistas i den ena eller andra institutionen eller känna
N:o 39, 38
Lördagen den 26 April, e. in.
Ang. ansUg till till förhållandet, finnes ingen tvekan i det afseendet. Icke heller
»lojerande af behöfves det någon vidare utredning rörande denna byggnadsfråga,
Töi^natiirhhta-som upprepade gånger varit föremål för behandling så väl hos Veten-
riska riks- skapsakademien som hos regeringen. Jag tror, att det vore föga
museum, klokt af Kammaren att nu så att säga återremittera frågan, för
(Forts.) att få den åter inför Riksdagen i någon ny form, ja möjligen
i den form Herr Sven Nilsson önskar. Den, som något följt med
tiden och vet hvad museibyggnader pläga kosta, skall inse, att det
då torde kunna blifva en dyr affär. Jag tror, att det nu äskade
anslaget är af behofvet påkalladt, och dess beviljande vore dessutom
för staten det billigaste sätt att komma ifrån saken. Fördenskull
yrkar jag bifall till Utskottets hemställan.
Herr Key: Efter den siste ärade talarens anförande finner jag
mig föranlåten att för närvarande afstå från ordet.
Herr Diss Öl. Larsson: På det icke Herr Sven Nilsson må
blifva ensam, så ber jag få till protokollet antecknadt, att jag huf¬
vudsakligen instämmer i hvad han i denna fråga sagt. Äfven jag
anser det vara mycket, som i detta afseende bör ytterligare utredas,
ty för min del åtminstone tror jag, att Kongl. Maj:t haft för myc¬
ken brådska med sin utredning. Från min sida sedt skulle jag anse
det vara önskvärdt, att denna fråga icke återkomme ens till nästa
Riksdag, utan att chefen för Ecklesiastikdepartementet, som har att
förbereda densamma, ville i första rummet taga andra mera ange¬
lägna frågor, till exempel frågan om ordnandet af våra elementar¬
läroverk, i öfvervägande framför denna. För min del är jag tvek¬
sam, huru vida det kan vara klokt att ytterligare bygga museer
inom staden, ty jag fruktar, att våra museer komma att växa i
sådant omfång, att det vore så godt först som sist att förlägga dem på
landsbygden.
Det måtte råda ett besynnerligt förhållande mellan staten och
Yetenskapsakademien, som bör utredas, ty man har nemligen här
talat så, som om staten på nåder vore med i Vetenskapsakademiens
hus. Jag anser dock denna Vetenskapsakademi hafva fått en god
kompanjon och en god hyresgäst, ty det är staten, som nästan
ensam får betala fiolerna, hvilket framgår af en Vetenskapsaka¬
demiens promemoria öfver utgifter och inkomster, som jag fått.
Deraf finner man, att Vetenskapsakademien är satt öfver tvenne
statsinstitutioner, det naturhistoriska riksmuseet och statens meteo¬
rologiska anstalt, för hvilka här upptagne utgiftsstater äro gällande,
och motsvarande statsmedel beviljade på ordinarie stat. Denna ut¬
giftssumma, som står till akademiens förfogande, slutar på 109,480
kronor. Detta har akademien af statens medel. Sedan komma
akademiens egna utgifter, som belöpa sig till 77,045 kronor. Till
bestridande af dessa utgifter äro såsom inkomster upptagne 62,000
för almanacksprivilegiet, 10,000 i räntor och 8,000 direkt stats-
39 N:o 39.
Lördagen den 26 April, e. in.
bidrag, så att mig synes det, såsom om staten betalade nära nog allt. Ang. anslag till
Men den utredning, som bär är behöflig, innan man gör anspråk ttpp-forV^de
på någon ny storartad byggnad, bör omfatta, huru vida den byggnad,'"r’Zai!rH<to-
som redan finnes, är väl använd för sitt ändamål eller icke. Så' ruka riks-
vidt jag har mig bekant, och detta torde icke heller kunna mot- museum.
sägas, så är en icke obetydlig del af denna byggnad upplåten till (Forts.)
bostäder åt tjensteman vid akademien. Derföre tror jag det kan
ifrågasättas, huruvida det icke vore bättre att dessa tjensteman skaf¬
fade sig bostad utom akademien samt använda ifrågavarande vånin¬
gar för akademien sjelf. Vidare förekommer i detta hus bland an¬
nat eu mycket stor s. k. hörsal, om hvilken jag läst någonstädes,
att, då densamma bygdes, den ansågs nödvändig för föreläsningars
hållande af akademiens egne professorer och tjensteman, som der
skulle framlägga någon del af sitt stora vetande för allmänheten,
men nog har jag hört mycket annat i denna sal, men ingen sådan
föreläsning. Jäg har nemligen hört sångare, fiol- och pianospelare,
goodtemplare och mycket mera derstädes, men jag har deremot icke
hört, att Vetenskapsakademiens professorer eller tjensteman der låtit
sitt vetande en enda gång lysa för allmänheten. Jag anser, att
desse spelmän, sångare, enskilda ordnar och sällskap kunna uppträda
på andra ställen, samt att denna stora och utmärkta sal med till¬
hörande korridorer med mera användes för akademiens eget behof.
Jag tror, att man genom en utredning i dylikt afseende skulle kunna
vinna många upplysningar, som kunna vara af vigt, innan man be¬
slutar att bygga eu storartad byggnad på den ifrågasatta tomten,
ty kostnaderna äro så stora, att man knappt vet, hvarest de skola
sluta. Derför röstar jag för afslag å Utskottets betänkande i öfver¬
ensstämmelse med Herr Sven Nilssons yrkande.
Häruti instämde Herrar Magnusson och G. Jansson i Krakerud.
Vidare anförde:
Herr Statsrådet Hammarskjöld: Jag tror icke, att man be-
köfver vara tveksam, hvar, såsom den siste ärade talaren yttrade,
kostnaden för det förslag, Kongl. Maj:t framlagt, skall sluta. I
så väl Kongl. Maj:ts proposition som Stats-Utskottets betänkande
finnes utredt, att kostnaden skall uppgå till 240,000 kronor, och
jag är temligen viss på, att äfven den siste ärade talaren gifvit akt
på denna siffra och sålunda mycket väl vet, hvilken summa frågan
gäller! I öfrigt föreföll det mig, som om hans tal till icke ringa
del utgick från en förblandning af Vetenskapsakademien såsom säll¬
skap med akademien såsom den der har hand om en del staten till¬
höriga samlingar, som äro stälda under dess uppsigt, hvilken för¬
blandning den förste talaren just på ett, enligt mitt förmenande,
klart sätt sökt att förebygga. Den siste talaren talade om de stora
statsanslag Vetenskapsakademien har till sitt förfogande. Att så är
N:o 39. 40
Lördagen den 26 April, e. m.
Ang. anslag till förhållandet är' sant, men dessa statsanslag har akademien icke så-
uppför ande af gom sällskap utan såsom den der förvaltar de ifrågakomna sarnlin-
7är'iwtnrhi "a-garnai akademien får icke använda dem för sina enskilda företag
riska riks- utan för statens samlingar och för ingenting annat. Såsom någon
museum, hyra, som staten skulle betala till Vetenskapsakademien, kunna dessa
(Ports.) penningar icke betraktas, ty akademien har icke fri dispositionsrätt
öfver dem, utan har att dermed aflöna de intendenter och öfrige
tjenstemän, som äro tillsatta för vården af samlingarne, samt be¬
strida åtskilliga andra förvaltningskostnader.
Hvad sjelfva saken i öfrigt angår, är jag den förste talaren
synnerligt tacksam för det erkännande sätt, hvarpå han talat om
behof vet af en ny byggnad för Vetenskapsakademien. Det är all¬
deles uppenbart, att han behjertat saken, och hans anförande inne¬
höll åtskilliga intressanta partier, till hvilka jag uppmärksamt lyss¬
nade. Dock med den kännedom, jag har om saken, och äfven på
grund af hvad under öfverläggningen förekommit,’ synes det mig
Hemligen klart, att någon ekonomisk fördel af hans förslag icke vore
att vänta. Den tomt, som nu är föreslagen att bebyggas, inköptes
för icke så många år sedan för — jag tror icke jag missminner
mig — 250,000 kronor, och tomtvärdet inom denna del, af hufvud-
staden har mig veterligt icke sedan dess stigit så ofantligt, att det
finnes den ringaste sannolikhet för, att den nu skulle stå till en mil¬
lion kronor, som det för talaren uppgifvits.
Den beräkning, som talaren n:r 2 gjort, synes mig innebära
alla kriterier för sannolikhet. Att bygga ett stort, nytt museum
är, som han sade, ett mycket vidtseende företag, som antagligt
komrne att kosta staten betydligt mer, än hvad nu är ifrågasatt
och, på sätt han jemväl påpekade, man skulle derigenom gå miste
om den lokal, som nu innehafves hyresfritt. Hvarför då under¬
kasta sig dessa uppoffringar? För vinnandet af ett godt ändamål
kunde det ju möjligen hafva skäl för sig. Ja, det ändamålet skulle
vara, att musei samlingar flyttas utom Stockholm och derigenom
blifva mindre tillgängliga, mindre till gagn och nöje för allmän¬
heten. Kan detta vara ett mål att stå efter, synnerligast som kost¬
naderna för dess ernående blefve större än om man förlägger sam¬
lingarna på det nu föreslagna stället, der de blifva tillgängliga för
dem, för hvilka de egentligen skola vara det? Jag kan derför icke
finna annat än att alla skäl tala för, att vi skola söka fylla det
äfven af den förste talaren erkända behofvet, på det sätt Kongl.
Maj:t föreslagit och Stats-Utskottet tillstyrkt.
Herr Key: Efter Herr Chefens för Ecklesiastikdepartementet klara
och öfvertygande anförande i saken, har jag intet vidare af vigt att
säga, hvarför jag inskränker mig till att fortfarande yrka bifall till
Stats-Utskottets förslag.
Hérr A. P. Danielson: Jag har reserverat mig mot detta
Lördagen den 26 April, e. m.
41 N:o 39.
Utskottets förslag af skäl, att jag anser, det man hvarken bör de- Ang. anslag till
finitivt bestämma sig för någon nybyggnad för det ifrågavarande uppförande af
ändamålet af så stora dimensioner som det bär gäller eller gifva P^fö^naturhisto-
band dertill. Jag håller nemligen före, att man allra först bör se riska riks-
till, huru redan befintliga lokaler användas. I det fallet bar jag museum.
hört både inom Utskottet och nu senast af Herr L. O. Larsson åt- (Forts.)
skilligt, som förekommer mig anmärkningsvärdt. För öfrigt kan
man ganska väl se, att, om det nu begärda anslaget beviljas, vi om
några år hafva att vänta en ny anslagsfordran för samma ändamål
gående löst på halfva millioner.
Herr C. A. Larsson: Jag har reserverat mig mot Utskottets
tillstyrkande af det här äskade anslaget af skäl, att jag ingalunda
är öfvertygad om bebofvet af den ifrågasatta nybyggnaden. Jag
vidhåller denna min mening och yrkar afslag å punkten.
Herr Key: Jag ber blott att, med anledning af hvad bär ytt¬
rats rörande utrymmet inom Vetenskapsakademiens hus, få meddela
några detaljupplysningar under förevisande af planritningarue för alla
våningarna i de ifrågavarande byggnaderna. Hvad först beträffar
bottenvåningen i Vetenskapsakademiens hus, så disponeras den till eu
del af akademien sjelf, som deri upplåter bostad åt en af riksmusei
intendenter; men till en annan och större del är våningen upp¬
låten åt riksmuseum. Eu trappa upp i egendomen finnes en entre-
solvåning, som består af små rum, hvilka icke lämpa sig för in¬
rymmande af musei samlingar. Här är i akademiens bus biblioteket
inrymdt och akademiens sekreterare bar der sin bostad; staten dis¬
ponerar 5 större arbetsrum; akademien disponerar i denna våning i
statens bus en bostad på 5 rum för en akademiens tjensteman, pro¬
fessorn i fysik, och eu bostad på 4 rum för bibliotekarien; detta
är, som vi af ritningarna se, en obetydlighet, emot hvad jag redan
visat, att akademien i sitt bus upplåtit åt staten. Härtill kommer
nu, att hela den stora bufvudvåniugen i huset är helt och hållet
upplåten åt riksmuseum; akademien har i stället för denna upp¬
låtelse endast förbehållit sig sjelf två samlingsrum med tambur och
föreläsningssalen.
Herr Liss Olof Larsson nämnde, att inga naturvetenskapliga före¬
läsningar hållits å akademiens hörsal. Så är likväl icke förhållan¬
det, ty der hållas ofta sådana föreläsningar, och af Vetenskapsaka¬
demien anordnas de Thamska föreläsningarna. Dessutom är det gif¬
ven att en föreläsningssal alltid bör finnas disponibel för akademien;
och bygges ett riksmuseum fritt för sig sjelft, kan jag väl ej tänka
mig, att man ej deri inrymmer en hörsal.
Hvad de 109,000 kronorna beträffar, som Herr Liss Olof Lars¬
son sagt akademien uppbär af staten, så måste han ju veta, att
akademien ej af dem för egen del erhåller mer än 8,000, såsom jag
Andra Kammarens Prof. 1884. N:oJ9. 4
N:o 39. 42
Lördagen den 26 April, e, m.
Ang. anslag till förut visat — allt det andra betalar ju akademien omedelbart ut till
uppförande a/statsanstalten, riksmuseum.
för n'na t ur his t Med sina eSlia inkomster, som ej alls hafva med den nämnda
riska riks- summan att gorå, fyller ju akademien ytterst vigtiga statsbehof, un-
museum. derhåller observatorium, biblioteket, ett fysikaliskt kabinett med
(Forts.) tjensteman och det som till dessa inrättningar hörer, trycker alla
publikationer från riksmuseum; underhålles byggnaderna, äfven statens,
o. s. v. Huru ofta skall detta behöfva framhållas. Jag tror, att
ingen enda anmärkning förefinnes, som kan föranleda till uppskof
med frågan, utan vidhåller jag mitt yrkande om bifall till Utskot¬
tets förslag.
Herr O. B. Olsson: Man finner af de upplysningar, som un¬
der öfverläggningen rörande den förevarande punkten lemnats, att
förhållandet mellan Vetenskapsakademien och naturhistoriska riks¬
museum är, om icke en intrasslad, dock en ganska invecklad fråga.
Jag vill likväl icke mycket fästa mig vid denna sida af saken, men
deremot så mycket mera vid Herr Sven Nilssons förslag, som går
derpå ut, huru vida det icke vore lämpligast att förlägga riksmuseum
på annan plats än den nu ifrågastälda, der bättre utrymme kan
åstadkommas. För min del har jag tänkt mig, att den byggnad,
som åt riksmuseum kunde komma att uppföras, borde förläggas vid
den bulevard, som antagligen kommer till stånd till följd af den
upplåtelse af jord, som staten gjort till Stockholms stad i närheten
af det nya artillerietablissementet. Då marken tillhör staten, skulle
den erforderliga tomtplatsen kosta snart sagdt ingenting, och, hvad
platsens aflägsenhet beträffar, kan ingen olägenhet deraf uppstå, se¬
dan kommunikationerna genom spårvägar och annat inom hufvud-
staden så utvecklat sig, som nu är fallet. Skulle derjemte Herr
Sven Nilssons uppgift vara vigtig, att den tomt, hvarpå den ifråga¬
satta nya byggnaden för riksmuseum skulle uppföras, vore värd en
million kronor, så är hans förslag väl förtjent af all uppmärksamhet.
Ty om man till nyssnämnda summa lägger icke allenast det anslags-
belopp af 240,000 kr., som nu begäres, samt skilnaden mellan denna
summa och det belopp af 736,000 kronor, som erfordras för bebyggande
för riksmuseets räkning af hela den ifrågavarande tomten, och hvil-
ket man i framtiden har i perspektiv, utan ock värdet af den bygg¬
nad, hvaruti riksmuseet för närvarande är inrymdt, så torde slut¬
summan komma att belöpa sig till 2 å 3 millioner kr.; och jag är
fullt öfvertygad, att för en så stor summa skall man kunna åstad¬
komma eu storartad museibyggnad, som må hända i sekler skall vara
tillräcklig för sitt ändamål. Om man deremot, på sätt nu ifråga-
sättes, skall uppföra en byggnad åt riksmuseum på den ifrågavarande
tomten, torde det icke länge dröja, innan man måste göra en ytter¬
ligare tillbyggnad, och platsen blir i eu framtid måhända för trång.
Det är derför bättre att redan från början tänka på framtiden och
söka anskaffa eu annan tomtplats, der en för sitt ändamål tillräck-
Lördagen' den. 26 April; e. m.
43 N:o 39.
ligt stor museibyggnad skall kunna uppföras. På grund af hvad jag Ang. anslag till
nu anfört biträder jag Herr Sven Nilssons förslag. uppförande af
en ny byggnad
Härmed var öfverläggningen slutad. Herr Talmannen gaf pro-ri&TrikT
positioner på dels bifall till Utskottets hemställan, dels afslag å den- museum.
samma, och fann Herr Talmannen den senare propositionen vara med (Forts.)
öfvervägande Ja besvarad. Votering blef begärd, i följd hvaraf nu
uppsattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition, så ly¬
dande:
Den, som vill afslå hvad Ståts-Utskottet hemstält i 49:de punk¬
ten af Utlåtandet N:o 14,
röstar Ja:
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren bifallit Stats-Utskottets förevarande
hemställan.
Omröstningen utföll med 114 .Ja mot 50 Nej, och hade Kam¬
maren alltså afslagit Utskottets förevarande hemställan.
Som tiden nu var långt framskriden, uppsköts den fortsatta
' föredragningen af föreliggande utlåtande till ett kommande sam¬
manträde.
§ 2.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
Konstitutions-Utskottets Utlåtanden:
N:o 10, i anledning af väckt motion om ändring af 13 § 3
mom. Riksdagsordningen ;
N:o 11, i anledning af väckt motion om ändring i §§ 1, 6 och
13 Riksdagsordningen;
N:o 12, i anledning af väckt motion om ändring af 72 §
Regeringsformen;
N:o 13, i anledning af väckt motion om ändring af 71 §
Riksdagsordningen; och
N:o 14, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om ändring i
72 § Riksdagsordningen.
Stats-Utskottets Utlåtande och Memorial:
N:o 49, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition och väckt en¬
skild motion angående gäldande af den å indragna militieboställena
Akesberg och Via belöpande kostnad för sänkning af sjöarne Hjel-
maren och Qvismaren;
N:o 39. 44
Lördagen den 26 April, e. m.
N:o 50, med förslag till åtskilliga stadgande!!, hvilka böra in¬
föras i det nya reglementet för Riksgäldskontoret.
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtanden:
N:o 1, i anledning af väckt motion om ändring af § 4 i lagen
för Rikets Ständers Bank den 1 Mars 1830; och
N:o 2, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan att oktroj hädanefter icke må lemnas enskilda
sedelutgifvande banker;
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56, i anledning af väckt motion
om antagande af en lag om tillämpning å Nora—Ervalla jernväg af
bestämmelserna i förordningen den 15 Oktober 1880, innefattande
särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning
af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af jernväg under kon¬
kurs ; samt
Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 21,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande
undersökning för genomgräfning af Skanörs ljung.
Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för nästa samman¬
träde uppföras framför de ärenden, som blifvit andra gången bord¬
lagda.
§ 3.
Godkändes Riksdagens Kanslis förslag till Riksdagens skrifvelse,
N:o 27, till konungen angående afskaffande af de s. k. pastoral-
profven, samt
Stats-Utskottets förslag till Riksdagens skrifvelse, N:o 29, till
konungen i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående virkes-
understöd för anläggning af jernväg från Luleå till norska gränsen.
§ 4.
På grund af inom hans familj inträffadt dödsfall begärde och
erhöll Herr A. F. Peter sson i Ugglekull ledighet från riksdagsgöro-
målen under 14 dagar från och med den 30 dennes.
Härefter åtskildes Kammarens ledamöter kl. lie. m.
In fidem
H. A. Kolmodin.
STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1884.