Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
1
N:o 26.
Ant. till Eiksd. Kansli den 21 Mara 1884, kl. 3 e. m.
Kong!. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående inköp och
ombyggnad af Sundsvall-Torpshammars jernväg; gifven
Charlottenberg den 3 Mars 1884.
Kong].. Maj:t vill, med åberopande af närlagda utdrag af stats¬
rådsprotokollet öfver civilärenden för denna dag, härigenom föreslå
Riksdagen att
dels medgifva, att Sundsvalls jernvägsaktiebolags jernväg emellan
Sundsvall och Torpshammar med all dertill hörande materiel till den
myckenhet, som förefans vid 1882 års utgång, må för statens räkning
inköpas att tillträdas den 1 Januari 1885 mot en köpeskilling af tre
millioner sexhundrafemtiotusen kronor, hvilken erlägges sålunda, att
staten
l:o) eftergifver hvad vid jernvägens afträdande till staten återstår
oguldet af det bolaget beviljade statslån, hvilken återstod beräknas att
vid 1884 års slut utgöra......................................................... Kr. 1,396,884: 60;
2:o) den 2 Januari 1885, mot erhållande af de
utaf bolaget utstälda och i jernvägen intecknade
obligationer å tillhopa 600,000 kronor, erlägger till
bolaget deremot svarande belopp....................................... » 600,000: —
och 3:o) den 2 Januari 1886 till bolaget utgif-
ver återstoden med................................................................. » 1,653,115: 40,
Summa Kr. 3,650,000: —;
Bih. till Biksd. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afä. 18 Höft. 1
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
dels godkänna jernvägsaktiebolagets vilkor om dess personals öfver¬
gång i statens tjenst under de af Styrelsen för statens jernvägstrafik i
dess skrifvelse af den 29 Februari innevarande år föreslagna förbehåll;
dels öfverlåta åt Kongl. Maj:t att fastställa de närmare vilkor, för¬
behåll och bestämmelser, som vid aftals träffande med jernvägsaktie-
bolaget och Sundsvalls stad kunna finnas erforderliga;
dels bevilja de, efter hvad ofvan är sagdt, till gäldande af den
kontanta köpeskillingen erforderliga belopp tillsammans kr. 2,253,115: 40;
dels ock ytterligare, för jernvägens ombyggnad till bredspårig och
anskaffande af rörlig materiel, bevilja ett anslag å 1,500,884 kronor
60 öre;
dels ock slutligen af förenämnda, för inköp af jernvägen samt dess
ombyggnad och förseende med rörlig materiel, äskade anslag, tillhopa
3,754,000 kronor anvisa till utgående
under år 1885 ............................................................ kronor 1,600,000: —
och under år 1886 ................................................... » 2,154,000: —
De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande Utskott
tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl,
nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
E. von Krusenstjerna.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
3
Utdrag af protokoll öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i Statsrådet å Charlottenberg den 3 Mars 1884.
härvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Thyselius,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: von Steyern,
Themptander,
Röding,
von Krusenstjerna.
Departementschefen Statsrådet von Krusenstjerna anförde härefter:
»Sedan Sundsvalls jernvägsaktiebolag i en den 6 Augusti 1881
ingifven skrift alternativt hemstält, att staten skulle öfvertaga bolagets
jernväg mellan Sundsvall och Torpshammar mot visst pris och vissa i
öfrigt af bolaget föreslagna vilkor, samt Styrelsen för statens jernvägs-
trafik i slutet af nästlidna år äfven inkommit med framställning i ena¬
handa syfte, anhåller jag nu att, efter det nödig utredning i ämnet
vunnits, få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning denna fråga.
Ifrågavarande jernväg utgör i längd 57,i kilometer (5,34 mil) och
har en spårvidd af 1,067 meter (3,59 fot). Dess anläggande börjades
under år 1872 och banan var öppnad för trafik år 1875.
I sin den 6 Augusti 1881 ingifna skrift anför bolaget till en bör¬
jan beträffande de förhållanden, under hvilka ifrågavarande bana till¬
kommit :
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
att efter det Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader redan i
December 1867 gjort underdånig framställning om angelägenheten, att
ett på tekniska, topografiska och ekonomiskt-statistiska undersökningar
grundadt system för jern vägs an läggningar i riket norr om Gefle—Dala-
jernvägen blefve utarbetadt, Kongl. Maj:t den 16 April 1870 ej mindre
uppdrog åt bemälde styrelse att låta under samma år verkställa erforder¬
liga undersökningar för norra stambanans fortsättning norr om Gefle—
Dala-banan till Torpshammar eller annan punkt, hvarifrån jernväg lämp¬
ligen kunde anläggas dels till Sundsvall och dels till riksgränsen, än
ock förordnade, att vid uppgörandet af plan och kostnadsförslag för
denna stambana skulle antagas, att den komme att byggas med spår¬
vidd af 3 fot 6 tum engelskt mått och med lättare öfverbyggnad än å
stambanorna i öfrigt;
att till åtlydnad häraf bemälde styrelse den 19 Maj 1871 inlem-
nade betänkande och kostnadsförslag jemte tillhörande plankartor och
beskrifningar angående så väl norra stambanans fortsättning från Storvik
till Torpshammar som anläggning från Torpshammar dels af en bibana
till Sundsvall och dels af jernväg till riksgränsen, hvarvid styrelsen
yttrade: att undersökningarne egentligen afsett två särskilda jernvägs-
förbindelser, af hvilka den ena från Sundsvall till riksgränsen med sin
fortsättning inom Norge till Trondhjem komme att förena Nordsjön med
Bottniska viken och sätta Jernband i förbindelse med ett alltid öppet
Imf samt, såsom utgörande ett helt för sig, blifva af särdeles stort och
allmänt gagn för Norrland äfven utan den andra jernvägen mellan Stor¬
vik och Torpshammar, hvarigenom skulle åstadkommas Norrlands för¬
bindelse med hufvudstaden och landets öfriga jernbanor; och att an¬
läggningskostnaderna, som beräknats för bana med spårvidd af 3 fot
6 tum engelskt mått och skenor af 15,5 svenska skålpunds vigt per
löpande fot, skulle uppgå för den 5 mil 20,800 fot långa sträckan emel¬
lan Torpshammar och Sundsvall till 2,241,000 kronor eller 401,773
kronor i medeltal per mil, hvartill komme anskaffandet af rörlig mate¬
riel, upptagen till ett utgiftsbelopp af 50,000 kronor per mil;
att på grund af denna undersökning, hvilken gåfve vid handen
att statens afsigt vore att bygga jernvägarne norr om Gefle—Dala¬
banan smalspåriga, samt med afseende derå, att norska stambane-
systemet var smalspårigt, Sundsvalls jernvägsaktiebolag bildades för att
i enlighet med den af Jernvägsbyggnadsstyrelsen uppgjorda planen
anlägga eu smalspårig jernväg i första rummet från Sundsvall till
Torpshammar och eventuelt från Torpshammar till riksgränsen;
att sedan bolaget den 29 December 1871 erhållit koncession samt
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
den 12 Januari 1872 för banans byggande beviljats statslån till 2b, eller
1,424,000 kronor, af beräknade kostnadsbeloppet 2,241,000 kronor, bo¬
laget konstituerades den 28 Februari sistlidna år samt började byggan¬
det så fort årstiden medgaf;
att visserligen redan vid 1873 års riksdag de förutsättningar,
hvarunder bolaget börjat anläggningen af en smalspårig bana, i viss
mån rubbades, emedan Riksdagen då fattade beslut, att banan från
Storvik till Torpshammar skulle byggas bredspårig; men då samma
Riksdag tillika enats om, att banan från Torpshammar till riksgränsen
skulle blifva smalspårig, ansåge bolaget sig fortfarande ej böra vidtaga
någon förändring i den faststälda planen för utförandet af sin jernväg;
att emellertid redan påföljande år så väl Riksdagen som Norges
Storting beslutade, att tvärbanan från Torpshammar till Trondlijem
äfven skulle utföras bredspårig, hvarigenom sista förutsättningen för
Sundsvall—Torpshammars-banans smalspårighet bortföll; och
att vid den tid, då sistnämnda beslut fattades, någon möjlighet
icke längre förefans för bolaget att frånträda den från början be¬
stämda spårvidden för Sundsvall—Torpshammars-banan, alldenstund hälf¬
ten af denna jernväg då redan någon tid varit trafikerad, samt åter¬
stoden befans terrasserad, jemte det den rullande materielen redan var
levererad eller kontraherad, och härtill kom att, såsom följd af den
betydliga stegring af de med kostnadsförslagets upprättande gällande
arbets- och materialpris, hvilken under arbetsåren 1872—1874 egde rum
och föranledde omarbetning af kostnadsberäkningarne för banan emellan
Storvik och Torpshammar och för tvärbanan från Torpshammar till
riksgränsen, bolagets tillgångar så medtagits, att, icke blott en ny
aktieteckning af Sundsvalls stad till belopp af 1,000,000 kronor, utan
äfven eu upplåning af 400,000 kronor mot styrelsens borgen blifvit
nödig, på det bolaget måtte kunna fullborda jernvägsanläggningen,
hvilken ock år 1875 afsynades och uppläts för trafik.
I sin underdåniga skrift anför bolaget vidare, att efter denna tid
förslag flere gånger väckts om spårviddens förändring, och uppdrag
lemnats åt bolagets styrelse att vidtaga lämpliga åtgärder derför, på
grund hvaraf ock styrelsen låtit genom numera aflidne Kaptenen vid
Väg- och vattenbyggnadscorpsen E. Sandell uppgöra kostnadsförslag
för en sådan ändring, hvilket slutade å kronor 1,989,760; men att då
bolaget kommit till den öfvertygelsen, så väl att en ombyggnad af ba¬
nan, hvartill bolaget sjelft skulle upplåna medel, ingalunda vore med
bolagets ekonomiska intresse förenlig, derest icke staten under en eller
annan form dertill medverkade, som ock att staten sjelf, med stöd af
6
Kongl. Majds Nåd. Proposition No 26.
erfarenheten från sina bolagets bana angränsande bandelar, inom kort
skulle komma till full insigt derom, att statens egen fördel med nöd¬
vändighet fordrade en förändring af spårvidden å bolagets bana, sty¬
relsen ansett afgörandet af ombyggnadsfrågan kunna och böra upp¬
skjutas, så länge bolaget mäktade att med befintlig materiel tillgodose
trafikens fordringar; att emellertid ett sådant uppskof icke längre vore
möjligt, sedan under år 1881 bolaget sett sig ur stånd att, jemte be¬
fordran af, bland annat, mer än eu million centner till fraktning an¬
mälda trävaror från Refsundssjön, vederbörligen besörja den samtidigt
tillstötande trafiken af omkring 1,500,000 centner från Stödesjön, och
bolagets trafikchef anmält att, efter det under år 1882 blefve öppnad
ej mindre bandelen Ange—Ostavall, hvarigenom bolagets bana komme
i förbindelse med den stora virkesbassinen Holmsjön, der 4,000,000
centner i medeltal årligen framginge, än äfven hela tvärbanan till Trond-
hjem, en tillökning i bolagets rullande materiel af mer än 100 procent
vore nödvändig; och att alltså, om den jernbana, som komme att för¬
binda Vesterhafvet med Östersjön, skulle, såsom ursprungligen afsedt
varit, blifva en verklig transitobana, och icke utgöras af två bitar, hvilka
ej passade tillhopa, den härför nödiga ändringen af bolagets bana måste
verkställas ofördröjligen, innan bolaget fördubblat sin smalspåriga ma¬
teriel och vidtagit ytterligare nybyggnader, samt statsverket, enär de
lokala förhållandena icke medgåfve nödig utvidgning af omlastnings-
stationen Torpshammar, betungats med en dyrbar anläggning vid Rom¬
bäck af ny föreningsstation emellan statens och bolagets banor, helst
det äfven vore gifvet att, genom ett uppskof, förändringen, om den eu
gång på ett eller annat sätt komme till utförande, skulle onödigtvis
hafva fördyrats så väl till följd af de kostnader, som nedlagts för ny
materiel anskaffande och andra anordningar, som emedan bolagets
efter dess förmenande berättigade anspråk på ersättning i en eller an¬
nan form måste växa i jemnbredd med tillväxten af den trafik, det
ansträngt sig tillgodose.
Med afseende å sättet och utvägarne för genomförande af den
nödiga spårviddsförändringen yttrar bolagsstyrelsen hufvudsakligen föl¬
jande: att enligt eu bilagd beräkning, till utgångspunkt för hvilken ta¬
gits bolagets förmodade ställning vid 1882 års utgång, det visade sig:
att, om bolaget sjelft skulle verkställa ombyggnaden och för ändamålet
måste upptaga ett lån i öppna marknaden eller erhölle ett sådant på
vanliga vilkor af staten, bolaget skulle, i stället för ett till amortering
och utdelning påräkneligt nettoöfverskott å trafikmedlen af omkring
87,000 kronor för år, hafva att emotse en brist af 2,736 kronor och
7
Kongl. ' Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
blifva ur stånd fullgöra amorteringen af sitt erhållna statslån; att åter,
i händelse staten antingen gåfve bolaget ett anslag utan återbetalnings-
skyldigliet af 1,800,000 kronor (till hvilket belopp kostnaden för banans
ombyggnad och förseende med ny materiel m. in., till följd af dåmera
inträffade prisfall, skäligen borde kunna nedsättas) eller ock försträckte
bolaget samma belopp mot en annuitet af 4 procent, hvaraf 3 procent ränta
å oguldet kapital, samt tillåta, att så väl återstoden vid 1882 års slut af
statslånet, utgörande 1,411,447 kronor, som ock bolagets skuld 540,000
kronor till jernvägshypoteksfonden, Unge konverteras till enahanda annui¬
tet, bolagets utsigter i fråga om banans rentabilitet blefve ungefär lika
goda som för det dåvarande; att, om intetdera af dessa förslag funnes
antagligt å statens sida, hvars medverkan för ändamålet dock torde
kunna betraktas såsom i viss män en gärd af billighet, två andra ut¬
vägar återstode, den ena, att staten sjelf verkstälde ombyggnaden och
tillsköte nödiga medel dertill samt för beloppet toge aktier i bolaget;
den andra, att staten inlöste och öfvertoge hela banan; att i förra fallet
bolaget, under antagande att bolagets tillgångar uppskattades till fyra
millioner kronor och att, efter banans ombyggnad, nettoinkomsten af
densamma delades emellan staten och bolaget efter förhållandet emellan
1,800,000 kronor och 4,000,000 kronor, skulle komma i vida sämre
ställning än förut, och, endast i händelse den ofvan föreslagna konver-
teringen af annuiteterna å bolagets återstående statslån och lånet i
jernvägshypoteksfonden medgåfves, kunde underkasta sig den uppoff¬
ring, som i allt fall uppkomme för bolaget derigenom, att af netto¬
vinsten, 87,000 kronor, i sådant fall komme att på bolagets andel i ba¬
nan belöpa endast omkring 65,000 kronor; och att beträffande det an¬
dra alternativet detsammas antaglighet så väl ur statens som ur bo¬
lagets synpunkt måste blifva beroende af banans pris, hvilket åter borde
rättas efter banans materiella värde och dess trafikvärde; att, hvad an-
ginge det materiella värdet af banan, detsamma, efter af bolagsstyrelsen
angifna grunder vid banans afsynande, utgjort 3,600,000 kronor, hvar¬
till numera borde läggas kostnaden för åtskilliga sedermera utförda nya
anläggningar och utvidgningar med omkring 250,000 kronor, så att
verkliga värdet blefve 3,850,000 kronor; samt att, då bolagsstyrelsen
med visshet ansåge, att banan från och med år 1883 skulle lemna en
nettoinkomst af 200,000 kronor, hvilket efter beräkning af 5 procent
ränta motsvarade ett kapital af 4 millioner, banans trafikvärde komme
att utgöra 4,000,000 kronor vid 1882 års utgång; men att likväl bo¬
laget ville sätta sitt försäljningspris för banan till medeltalet, 3,925,000
kronor, mellan det materiella och trafikvärdet, eller i rundt tal till tre
8
Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
millioner niohundratusen kronor; utvisande en jemförelse mellan detta
pris och de med inbegrepp af ränteförluster under byggnadsåren till
5,101,120 kronor uppgående kostnader, som bolaget fått och intill 1882
års slut finge för banan vidkännas, att bolaget genom antagande af
nyssnämnda försäljningspris skulle göra en förlust af mera än en
million kronor.
Med anledning af hvad sålunda anförts har bolaget bemstält, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen,
alternativt:
l:o) att för ombyggnad af bolagets jernväg mellan Sundsvall och
Torpshammar till lika spårvidd med statens, och för anskaffande af
bredspårig materiel, bevilja bolaget: antingen ett anslag utan åter-
betalningsskyldighet af 1,800,000 kronor, eller ett lån till enahanda
belopp mot 4 procents annuitet, hvaraf 3 procent skulle beräknas såsom
ränta å oguldet kapital, jemte medgifvande att bolagets skuld vid 1882
års slut till staten och jernvägshypoteksfonden, tillhopa kronor 1,951,447,
konverterades till samma annuitet;
2:o) eller att anvisa 1,800,000 kronor till ombyggande, genom
statens försorg, af bolagets berörda jernväg och dess förseende med
tillräcklig bredspårig materiel, mot vilkor att staten för ombyggnads-
kostnaden erhölle aktier i bolaget, hvars egna tillgångar skulle upp¬
tagas till 4,000,000 kronor, och att annuiteten å bolagets skuld till
staten och jernvägshypoteksfonden vid 1882 års slut, kronor 1,951,447,
finge från och med första ränteterminen efter riksdagsbesluts fattande
utgå med 4 procent, hvaraf 3 procent ränta å oguldet kapitalbelopp;
3:o) eller ock att till inlösen af jernvägen med allt hvad dertill
hörde i löst och fast bevilja 3,900,000 kronor, hvaraf 1,951,447 kronor,
utgörande statens fordran hos bolaget, skulle gå i qvittning och 1,948,553
kronor till bolaget utbetalas.
För den händelse att staten öfvertoge banan fordrade bolaget
derjemte, att de vid banan anstälde tjenstemän och betjente skulle till¬
försäkras rätt att bibehållas vid sina befattningar och löneförmåner.
I häröfver den 17 September 1881 afgifvet underdånigt utlåtande
har dåvarande Styrelsen öfver statens jern vägsbyggnader framhållit be¬
tydelsen af, att ifrågavarande bana blefve ombyggd och att staten, som
hade största intresset vid att detta skedde så skyndsamt som möjligt,
blefve egare till banan, hvilken utgjorde en direkt fortsättning af tvär¬
banan genom Jernband och icke kunde ersättas med någon annan lika
gen jernbana; och styrelsen har ansett bolagets beräkningar angående
banans brutto- och nettoinkomster för 1883 samt uppskattningen af
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
banans trafikvärde icke vara för boga, under förutsättning att trafik-
afgifterna kunde i det närmaste bibehålies oförändrade. Af åtskilliga
uppgifna skäl, slutar dock styrelsen med att i underdånighet hemställa,
att staten måtte lemna bolaget ett lån på så billiga vilkor, att bolaget'
ansåge sig i stånd att sjelft verkställa spårviddsändringen.
I underdånigt utlåtande i frågan, hvilket Styrelsen för statens
jern vägstrafik den 22 December 1881 afgifvit, åberopar styrelsen till
en början sitt underdåniga memorial den 16 December i880, hvari
styrelsen först fästat Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å behofvet
af utfartsvägar från statsbanorna i Norrland till utskeppningsorterna
derstädes, hvilket behof i öfvervägande grad betingades af transporter
för denna landsdels hufvudnäring, trävarurörelsen, som, med hänsyn
till afsättningen af rörelsens produkter, hittills vore rigtad förnämligast
mot skeppningsplatser vid Östersjön; hvarefter styrelsen vidare erinrar,
dels hurusom all annan i Norrland förekommande rörelse endast i
mycket ringa mån förmådde gifva näring åt en jernväg, medan åter,
enligt all dittills vunnen erfarenhet, den jernväg, som på ändamåls¬
enligt sätt betjenade trävarurörelsen, lemnade goda, ja ojemförligt större,
behållningar än hvarje annan, icke trävaruförande, bana inom det öfriga
Sverige; dels ock om det beaktansvärda förhållande, att svenska staten
från Storvik norr ut, eller inom de för den norrländska trävarurörelsen
vigtigaste områdena, nemligen Voxnans, Ljusnans, Ljungans, Gimåns
samt Indals- och Ångerman-elfvarnes floddalar, hade ett jern vägssystem,
trafikeradt eller under arbete, af mer än 710 kilometers längd, utan att
detta system på något ställe berörde den endast SO till 60 kilometer
derifrån liggande Östersjön, medan detsamma stode i omedelbar förbin¬
delse med Vesterhafvet vid Trondhjem, och den norske trävaruhandlaren
derstädes sålunda hade för sig öppen en svensk statsbana från riks-
gränsen inåt de skogbärande trakterna af Jemtland, men deremot den
svenska trävaruindustrien inom sina af statsbanor genomskurna vigtigaste
områden,, förgäfves sökte en direkt jernvägsförbindelse med utskeppnings¬
ort vid Östersjön.
Det hade, fortfar styrelsen, aldrig vid anläggningen af statsbanor
i det öfriga Sverige ifrågasatts, att dessa banor skulle sluta några mil
från kusterna och åt den enskilde företagsamheten öfverlemnas att ut¬
föra de återstående vigtigaste och mest inbringande styckena deraf, och
det vore en misshushållning med statens medel att i Norrland följa ett
motsatt system. Särskild!, borde bemärkas, att all export- och import¬
trafik å statsbanan emellan riksgränsen och Torpshammar, på väg till
Nordsjön eller Östersjön, nästan helt och hållet vore beroende å ena
Bih. till Bihsd. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 2
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
sidan af den norska Merakers-banans och å den andra af Sundsvall—
Torpshammars-banans enskilda intressen, utan att svenska statens
trafikförvaltning hade någon rättighet att, om så erfordrades, ingripa
till förmån för eller till skyddande af de svenska statsbanornas intres¬
sen, samt att för svenska staten, som icke kunde varda egare af Meraker-
banan, det alltså torde vara så mycket nödvändigare att försäkra sig
om hinderfri utfartsväg åtminstone åt Östersjösidan. Det talet hördes
ofta, att, som de enskilda jernvägarnes taxor bestämdes af Kongl. Maj:t,
staten egde ett inflytande å dessa jernvägar, hvarigenom statsbanornas
intressen vore fullt tryggade, men detta inflytande vore vida mindre än
man förestälde sig, all den stund dessa taxor endast gälde maximi-
afgifterna, under det full handlingsfrihet lemnades åt det enskilda
jernvägsbolaget att bestämma fraktafgifterna lägre, hvilken frihet just
utgjorde eu bland de oftast förekommande anledningarne till konflikter
emellan samtrafikerande jernvägar. Men äfven andra anledningar till
konflikter vid samtrafik kunde uppstå, såsom då den ena banans för¬
måga att framkalla trafik förlamades af den andras oförmåga att till¬
fredsställa de framträdande trafikbehofvens kraf; och en sådan fara
hotade statens jernvägstrafik, om det norrländska statsbanesystemets
förbindande med Östersjön öfverlemnades åt enskilda intressen, och
kunde afvärjas endast derigenom, att detta system sattes i omedelbar
statsbaneförbindelse med utskeppningsorterna vid Bottniska viken.
Häraf följde, att Trafikstyrelsen endast kunde fästa sig vid det bland
bolagsstyrelsens ofvan omförmälda alternativa förslag, som afsåge den
nu ifrågavarande jernvägens rena öfverlåtande på staten; och beträf¬
fande frågan, huruvida bolagets förslag om en dylik öfverlåtelse inne¬
fattade antagliga vilkor, anför styrelsen, att det så kallade materiella
värdet af banan, likasom af hvarje industriel! verk, icke vore annat än
ett nödfallsmått, hvarvid man tvingades fästa ett visst afseende, när
andra stödjepunkter för värdesätt-ningen saknades, hvilket i föreliggande
fall icke vore förhållandet, då banan i hela sin längd varit trafikerad i
mer än fem år, och det så kallade trafikvärdet af densamma kunde be¬
dömas äfven af den förhöjning i banans afkastning, som måste blifva
en följd dels af nya trafikflöden från nya banor och dels af den efter
hand uppkommande stegringen i trafiken å hvarje bana, och framför
allt å en sådan, som förer till skeppningsort. Trafikstyrelsen ansåge
sig böra instämma i det slut, hvartill både jernvägsbolaget och Styrelsen
öfver statens jernvägsbyggnader kommit med hänsyn till den sannolika
nettobehållningen afl Sundsvall—Torpshammars-banan i dennas smal¬
spåriga skick, eller att från och med år 1883 denna behållning borde
uppgå till minst 200,000 kronor årligen.
11
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 36.
Af Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader både anmärkts, att
statens transport-taxa vore lägre än Sundsvalls-bolagets, och att banan
således, derest bolagets taxa icke bibehölles, ej heller kunde, om staten
blefve egare af densamma, betinga lika höga bruttoinkomster och netto¬
behållningar, som bolaget åtnjöte; men i fråga härom upplyser Trafik¬
styrelsen, att bolagets taxa icke tillämpats till medgifvet maximum,
utan att omkring 70 procent af godstrafiken besörjts efter tariffer, som
varit icke högre, men väl lägre än statens, samt erinrar vidare, att den
tillökning i trafik, som de nya statsbanorna komme att medföra, för¬
nämligast blefve att påräkna från transporten af trävaror eller just så¬
dana föremål, för hvilkas skull de största nedsättningarne i bolagets
taxa beviljats, och att till följd häraf den inverkan å bruttoinkomsterna,
som tillämpningen af statens taxa vid transporter å banan skulle med¬
föra, torde blifva ganska obetydlig och mer än väl komma att upp¬
vägas dels af den lifligare rörelse, som den i allmänhet lättade sam¬
färdseln skulle framkalla, dels ock deraf, att omkostnaderna för om¬
lastningar vid Torpshammar bortfölle. Vid de olika taxeförhållandena
syntes derför icke vara att fästa afseende med hänsyn till nettobehåll¬
ningen af trafiken å bansträckan Sundsvall—Torpshammar, derest den
blefve statens egendom, och den nämnda nettobehållningen af 200,000
kronor vore alltså ett belopp, som med trygghet kunde läggas till grund
vid försöket att bestämma denna bansträckas trafikvärde.
Trafikstyrelsen inlåter sig derefter på beräknandet af kostnaden
för banans ombyggnad till normalspårig, och har härvid förmält sig
utgå från antagandet, att vid ombyggnaden minsta krökningsradien för
banans kurvor borde förändras till den för statens banor faststälda, och
minsta längden af stationernas och mötesplatsens vid Töfvad mötes-
spår bestämmas till 1,140 fot, samt 19,4 skålpunds stålskenor och syllar af
8 fots längd användas, äfvensom sektionerna för skärningar, banker och
ballast blifva de samma som vid norra stambanan, men att deremot de
nuvarande stigningarna å banan af 1:60 kunde bibehållas, då sådana
redan förekomme å de norrländska statsbanorna. Enligt dessa grunder,
hade Trafikstyrelsen uppgjort ett utlåtandet bilagdt kostnadsförslag för
ombyggnaden, skitande å 1,440,000 kronor, deruti likväl intet afdrag
gjorts för de tillgångar, som uppkomme genom realiserandet af banans
nuvarande öfverbyggnad och rörelsemateriel, hvilkas af Styrelsen öfver
statens jernvägsbyggnader i dess förenämnda utlåtande till 330,000
kronor uppskattade värde styrelsen, för att icke räkna för högt, antoge
för godt; och skulle således ombyggnadskostnaden, 1,440,000 kronor,
med afdrag af dessa 330,000 kronor, utgöra allenast 1,110,000 kronor.
12
Koncjl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
Hvad dernäst anginge kostnaden för den nya rörelsemateriel, som
särskildt borde vara anskaffad vid den tidpunkt, då staten skulle börja
trafikera den till normalspårig ombyggda linien Sundsvall—Torpshammar,
och hvilken kostnad af Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader be¬
räknats till 100,000 kronor för banmil eller sammanlagdt till 530,000
kronor, så vore denna beräkning, med hänsyn till de lokala förhållanden,
som härvid måste beaktas, enligt Trafikstyrelsens åsigt, för hög. Trafik¬
styrelsen anför till stöd för denna mening, dels att för de persontåg,
som blefve nödiga å nämnda linie, samma materiel, som för närvarande
nyttjades i persontågen mellan Bollnäs och Torpshammar, kunde med
fördel framgå i dylika tåg till Sundsvall, och så väl tågpersonal som
materiel derigenom blifva på ett produktivare sätt än nu använd, jemte
det att materielanskaffningen kunde betydligt minskas; dels att, som
trävarutransporterna till Sundsvall nästan uteslutande bestode af rund¬
timmer, hvilket vid framkomsten dit omedelbart nedkastades från vag-
narne i en uppsamlingsbassin, vagnarne icke behöfde qvarlemnas för ur-
lastningen, utan genast kunde återgå för hemtning af nytt virke, hvilket
åter hade till följd, att vagnparken icke behöfde vara så talrik som vid
sådana jernvägar, hvilka transporterade försågadt virke; dels ock att den
rörelsemateriel, som statens jernvägstrafik i alla fall nödgades hafva
till hands å banan vester om Torpshammar för timmertransporter,
skulle på ett fördelaktigare sätt tillgodogöras, om den användes i oaf¬
bruten tåg från den öfre linien fram till Sundsvall i samband med den
materiel, som särskildt för linien Sundsvall—Torpshammar anskaffades,
och hvilken derför icke behöfde uppsättas till samma omfattning, som
eljest vore nödig; och har, med hänsigt till detta allt, Trafikstyrelsen
förslagsvis upptagit kostnaden för anskaffning af rörelsemateriel å den
ifrågavarande linien till 390,000 kronor.
Sammanräknade kostnaderna för ombyggnad samt för anskaffning
af rörelsemateriel skulle sålunda, enligt Trafikstyrelsens beräkning, ut¬
göra en summa af 1,500,000 kronor.
I fråga om jernvägens station i Sundsvall, hvilken Styrelsen öfver
statens jernvägsbyggnader ansett framdeles böra komma att utvidgas,
anmärker Trafikstyrelsen, hurusom, på samma gång det ofvan om-
förmälda sättet för timmertransporternas aflastning i Sundsvall omedel¬
bart från vagnarna uti en uppsamlingsbassin minskade behofvet af
rörelsemateriel, detsamma i ännu högre grad minskade behofvet af ut¬
rymme vid nämnde slutstation, då inga för utskeppning afsedda lager
af försågadt virke der funnes upplagda, utan dessa lager voro till fin¬
nandes vid de utmed vattendragen anlagda sågarne eller i de dem om-
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o M.
gifvande brädgårdarne; och enahanda blefve förhållandet, så länge såg¬
verksrörelsen vore fotad på samma grunder som nu. Helt annat vore
behofvet af utrymme vid t. ex. Gefle—Dala jernvägens slutstation i
Gefle, der betydliga upplagsplatser för det från Korsnäs med flera såg¬
verk på jernvägen ankommande försågade virke vore och måste vara
anordnade. Komme åter trävarurörelsen utmed jernvägslinien från
Sundsvall att förändras på sådant sätt, att sågverken flyttades inåt
landet och jernvägen framförde försågadt virke i stället för timmer och
klampar, skulle visserligen behofvet af utrymme vid Sundsvalls station
växa i jemnbredd med den nya sågverksrörelsens fordringar, men på
samma gång växte ock jernvägens inkomster genom det högre trans¬
portpris, som den försågade varan betingade, och jernvägen vunne här¬
igenom en ersättning, som tvifvelsutan mer än väl uppvägde kostna¬
derna för beredande af det större utrymmet derstädes, hvaremellertid,
och då icke förutses kunde, om eller när en dylik förändring af för¬
hållandena komme att inträffa, det icke syntes tillbörligt att i kostnads¬
förslag, som nu framlades, fästa afseende vid en sådan framtida even¬
tualitet eller begagna den såsom skäl för nedsättning af det nu äskade
försäljningspriset.
I ordningen komme härefter till behandling frågan om netto-
afkastningens förhållande till det kapital, som staten, i händelse af köp,
komme att nedlägga å linien Sundsvall—Torpshammar, och erinras der¬
vid först, hurusom förut nämnts, att nettoafkastningen af banan under
de första åren efter inköpet skulle uppgå till åtminstone 200,000 kronor
årligen, och kostnaderna för banans ombyggnad samt för anskaffning
af den under de första åren nödiga materiel till 1,500,000 kronor.
Lades till sistnämnda belopp det fordrade lösningspriset, 3,900,000
kronor, så uppkomme en summa af 5,400,000 kronor, å hvilken den
beräknade nettobehållningen utgjorde 3,70 procent eller 0,62 procent
mindre, än den medelränta, 4,32 procent, som staten betalade för upp¬
tagna lån till jernvägsbyggnader, under det att de trafikerade stats¬
banornas behållningar under femårsperioden 1876—1880 i medeltal ut¬
gjort allenast 2,76 procent å det i samma banor nedlagda kapital, och
nettobehållningens förhållande till byggnadskapitalet (d. v. s. utan till-
lägg för förlagskapital och kapitalrabatt) för året 1880 uppgått för
linien Östersund—Torpshammar allenast till 1,20 och för linien Storvik—
Bollnäs till endast 0,86 procent. Att resultaten af statsbanetrafiken i
Norrland varit så nedslående, hade, i korthet sagdt, berott af bristen
på utfartsvägar till skeppningsorterna. Då Sundsvalls jernvägsaktie-
bolag först under år 1881 inrättat öfvergångsstationen Torpshammar på
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
sådant sätt, att timmertransporterna från öfre landet kunnat fortgå på
jernväg ända till Sundsvall, i stället för att timret förut måst vid Torps¬
hammar störtas i Ljunga-elf för att i densamma forslas till nämnda
stad, samt statsbanornas förväntade vinst af timmertrafiken från Holm-
sjön österut väsentligen vore beroende af bolagets förmåga att på sin
jernväg fortskaffa samma virke, visade sig häraf klarligen, att statsbane-
trafiken ej finge vara beroende af enskilda intressens insigter om egna
och det allmännas fördelar eller af deras förmåga att uppfylla hvad
dessa fördelar kräfde. Aldrig ännu hade emellertid staten anlagt en
jernväg, som under de första trafikåren gifvit en nettobehållning af
3,70 procent å anläggningskapitalet, och intet tvifvel syntes vara, att
Sundsvall—Torpshammars-banan, om den komme att utgöra en länk i
statsbanesystemet, skulle inom kort lemna en afkastning, fullt mot¬
svarande ränta efter 4,32 procent å deri nedlagdt kapital. Styrelsen
skulle alltså icke tveka att tillstyrka inköp för statens räkning af ifråga¬
varande bana för det af bolaget begärda pris, derest ej skäl till ned¬
sättning af detta pris möjligen kunde förefinnas. Två sådana skäl vore
af Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader anförda, af hvilka Trafik¬
styrelsen redan bemött det, som grundade sig på förutsättningen, att
staten skulle nödgas bekosta utvidgning af Sundsvalls station. Hvad
det andra anginge, — eller att, då en normalspårig bana af samma
längd som Sundsvall—Torpshammars-banan, men med fördelaktigare
kröknings- och lutningsförhållanden, skulle i Norrland kunna byggas för
4,213,500 kronor, staten för inlösen och ombyggnad af ifrågavarande
bana icke borde utgifva mera än detta belopp, och bolaget alltså, enär
ombyggnadskostnaden uppginge till 1,500,000 kronor, icke erhålla högre
lösesumma än 2,713,500 kronor, oaktadt samma styrelse tillfogat, att
»bolagets bana icke kunde ersättas af någon annan lika gen jernbana
emellan Torpshammar och Sundsvall, med mindre denna skulle ledas i
en med den nuvarande parabel rigtning», — funne Trafikstyrelsen det
vara otänkbart, att staten, sedan bolaget, med anledning af planerna att
bygga statsbanorna norr om Storvik smalspåriga, beslutit göra sin bana
smalspårig och derå erhållit koncession, skulle, för att tillfredsställa sina
egna behof, lägga en bredspårig bana utmed den förra och dymedelst
ruinera denna. Lika otänkbart vore, att det af Styrelsen öfver statens
jernvägsbyggnader uppstäda teoretiska förslaget angående medel¬
kostnaden för en statsbana i Norrland skulle kunna tillämpas i när¬
varande fall, all den stund då statsbanan måste framdragas just på den
terrain, som bolaget undvikit, och dryga expropriationskostnader måste
beräknas för slutstation i Sundsvall, hvilken naturligtvis icke kunde
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
läggas der den enskilda banan nu hade sin, anläggningskostnaden för
en sådan bana otvifvelaktigt blefve vida högre, än den nämnda teore¬
tiska medelkostnaden. Men då nu så vore, och det i Trafikstyrelsens
tanke alltså icke kunde ifrågakomma att bringa eu dylik statsbana till
stånd, sjmtes ock en jemförelse mellan kostnaderna för eu sådan stats¬
banas anläggning och för inköpet af den erbjudna enskilda jernvägen
vara utan ändamål och föga egnad till stöd för ett förslag om nedsätt¬
ning af inköpspriset för banan. Det förefölle deremot Trafikstyrelsen,
som vore ett skäl till sådan prisnedsättning att söka i följande omstän¬
dighet. Bolagsstyrelsen hade i ärendet visat, huruledes för år 1883
skulle af den sannolika nettobehållningen, 200,000 kronor, efter afdrag
af räntor å skulder, återstå ett belopp af 87,064 kronor till »amortering
och utdelning». Detta belopp utgjorde i det närmaste 5 procent å
aktiekapitalet 1,773,000 kronor. Äfven om man nu måste erkänna, att
hvad som åtginge till amortering, komme bolaget till godo så till vida
som skulden derigenom minskades, så blefve likväl återstoden af nämnde
summa icke att helt och hållet påräkna till utdelning, då bolaget icke
kunde undgå att, i mån af växande trafik, använda mer eller mindre
till ökande af sin materiel och utförande af en eller annan nybyggnad,
hvarigenom visserligen banans trafikförmåga eller värde ökades, men
utdelningen i stället blefve så mycket mindre. Erhölle nu bolaget den
af staten äskade lösningssumman oafkortad, så betäckte denna icke
blott skulderna, utan äfven hela aktiekapitalet, och bolagsmännen kunde
mot högsta möjliga ränta placera de belopp, som motsvarade deras an¬
delar i kapitalet, hvilket syntes vara en väsentlig fördel framför erhål¬
landet af en, om ock lika stor, afkastning af aktiekapitalet, af hvilken
blott en mindre del finge uppbäras kontant, under det den större delen
nedlades dels i amorteringar och dels i ny materiel och nybyggnadex-.
Detta syntes ock bolaget sjelft hafva vidgått genom uttalandet, att den
smalspåriga banan vore en ståndpunkt, som bolaget gerna ville öfver¬
vinna, men att ombyggnaden, vei’kstäld af bolaget, blefve dess ruin, så
vidt ej staten mellankomme på ett eller annat sätt medelst beviljande
af fördelar, hvarigenom bolagets ruin afböjdes. Bolaget borde derför
hellre kunna åtnöjas med en något nedsatt lösningssumma, än att söka
fortfarande hålla trafiken vid lif på sin smalspåriga bana.
Men åtskilliga andra omständigheter förtjente äfven uppmärk¬
samhet vid utredningen af denna fråga. Främst torde då icke med fog
kunna bestridas, att en särskild anledning att med billighet förfara vid
pröfningen af bolagets förevarande framställning läge deruti, att bola¬
gets beslut att bygga sin bana smalspårig grundade sig på utsigten,
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
att statsbanorna norr om Storvik skulle blifva sådana, och vidare på
statsmakternas beslut, att tvärbanan från Torpshammar skulle utföras
med den mindre spårvidden. Vidare förtjente beaktas, att banan kunde
komma att öfvergå i utländska egares händer, då det, med kännedom
om benägenheten hos den utländska penningemarknaden att söka place¬
ring af kapital i svenska jernvägar utan visshet om dessas blifvande
rentabilitet, läge nära till hands antaga, att en sådan bana, som den
nu ifrågavarande, hvilken sedan 1876 varit trafikerad och hvars trafik¬
resultat vore bekant, lätt skulle finna köpare; en eventualitet, hvars förverk¬
ligande blefve af samma art, som om t. ex. linien Göteborg—Alingsås eller
Malmö—Eslöf vore i utländska egares våld. Slutligen förekomme här¬
vid ock, hvad Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader jemväl fram¬
hållit, att staten, då utrymmet vid Torpshammar blefve otillräckligt för
omlastningar, vore förpligtad anlägga en särskild omlastningsstation
vid Sundsvallsbanans egentliga slutpunkt Rombäck, 6,000 fot vester om
Torpshammar, och att, i händelse Sundsvallsbanan af staten inköptes
och ombyggdes, utgiften för denna anläggning, som efter hvad Trafik¬
styrelsen hade sig bekant, skulle uppgå till 150,000 kronor, skulle bespa¬
ras. Det kapital, hvarpå staten finge att efter inköpet och ombyggna¬
den räkna ränta, minskades alltså med motsvarande belopp: det vill
säga statens anspråk på ränta komme att gälla ett kapital af 5,250,000
kronor i stället för 5,400,000 kronor, hvilket senare belopp, såsom ofvan
visats, vore hvad staten skulle komma att utbetala för den ombyggda
Sundsvallsbanan, under förutsättning, att bolaget erhölle den begärda
lösesumman af 3,900,000 kronor oafkortad. Skulle åter bolaget nöja
sig med 3,650,000, komme staten att för inköp och ombyggnad af banan
få utgifva tillsammans 5,150,000 kronor, medan statens anspråk på ränta,
i följd af det nyss sagda, gälde allenast ett kapital af jemna 5,000,000
kronor, å hvilka den beräknade nettobehållningen af trafiken på banan,
200,000 kronor, utgjorde ränta efter jemt 4 procent.
Trafikstyrelsen tillägger, att det visserligen vore svårt att rätt
uppskatta det så att säga pekuniära värdet af detta skäl till nyss an-
gifna jemkning af inlösningssumman, men att dock, enligt styrelsens
förmenande, något annat skäl dertill icke finnes; och förklarade styrel¬
sen sig hysa förhoppning att hafva tydligt och klart ådagalagt det
trängande behofvet för staten att inlösa banan, hvarför styrelsen hem-
stälde, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposi¬
tion om banans inköp till nämnde pris, 3,650,000 kronor.
Efter af dåvarande chefen iför Civildepartementet till bolagssty¬
relsen gjorda framställningar rörande beloppet af den köpesumma, hvar-
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
för bolaget vore villigt afhända sig banan, förklarade, vid ett af bolags¬
styrelsen sammankalladt enskildt sammanträde med åtskilliga delegare
i bolaget den 11 Mars 1882, desse
dels att, ehuru aktieegarne icke kunde inse, hvarför det pris, hvar¬
till de skulle afhända sig jernvägen, billigtvis borde sättas lägre än det
belopp, som af bolaget äskats och hvartill jernvägen af Trafikstyrelsen
jemväl blifvit uppskattad, eller 3,900,000 kronor, de likväl ansåge sig,
derest Kongl. Maj:t och Riksdagen skulle finna giltiga skäl tala för
köpesummans nedsättande till 3,650,000 kronor, böra såsom en upp¬
offring i statens och allmänna samfärdselns intresse antaga detta pris,
under förutsättning att ärendet blefve vid då innevarande riksdag
afgjordt;
dels, att ofvan medgifna nedsättning af köpesumman med kronor
250,000 vore den yttersta eftergift, som bolagsmännen ansåge sig i och
för befordrande af ett allmänt intresse kunna ytterligare göra, förutom
den uppoffring af öfver en million kronor, hvartill bolaget redan i sitt
ursprungliga erbjudande förklarat sig villigt.
Frågan om jernvägens inlösande blef derefter hvilande, och upp¬
togs ånyo först i slutet af nästlidna år, då styrelsen för statens jern-
vägstrafik den 20 December 1883 inkom med hemställan om inköp för
statens räkning och ombyggnad af Sundsvall—Torpshammars-jernvägen.
Härvid hänvisar styrelsen till innehållet af sitt utlåtande af 22 December
1881 med tillkännagifvande, att styrelsen fortfarande ansåge sig ega
skäl vidhålla detsamma, och öfvergår derefter till en redogörelse för
åtskilliga anledningar att påskynda ärendets slutliga lösning, som dels
erfarenheten under sedermera förflutna två år, dels utsigterna i afseende
på rörelsens tillväxt under den närmaste framtiden gåfve vid handen,
och anför i sådant hänseende:
landskapen Medelpad och Jemtland, hvilkas förnämsta närings¬
källa bestode i stora skogstillgångar, hade tillförene för dessas tillgodo¬
görande haft sig anvisade två utfartsvägar till hafvet, nemligen Ljunga
eif med dess biflod Gimån samt Indalselfven, hvilka begge utmynnade i
Sundsvallsfjärden, men på dessa vattendrag hade dock skogsprodukterna
endast i deras råa tillstånd såsom sågtimmer och bjelkar kunnat medelst
flottning bringas till kusten för att vid der belägna sågverk förvandlas
till plank och bräder eller på annat sätt göras tjenlige till utskeppning.
Genom de under senaste åren tillkomma anläggningarne af jernväg
från Sundsvall öfver Torpshammar, Ange och Östersund till Trondhjem
samt af den Ljungans flodområde berörande delen af norra stambanan
söder om Ange hade dessa förhållanden väsentligen förändrats, i det
Bill. till Bihsd. Prot. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 18 Käft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
dessa jernvägar kunde på förmånligare sätt befordra till hafvet ej alle¬
nast det oförädlade virket, som eljest måst med stor tidsutdrägt flottas
i elfvarne, utan ock vid sågar och hyflerier i det inre landet bearbetade
skogsprodukter, som förut, i brist af ändamålsenliga och billiga trans¬
portmedel, icke kunnat för export tillverkas annat än vid kusten; och
följden häraf visade sig deri, att dels betydliga qvantiteter timmer och
bjelkar börjat upptagas ur flottlederna och befordras på jernväg, dels
ett stort antal sågverk anlagts eller vore under anläggning längs ba¬
norna med syfte, utom annat, att tillgodogöra, jemte gröfre virke, äfven
sådant, som icke lämpade sig för flottning, och att exportera de för¬
ädlade trävarorna antingen öfver Trondhjem eller Sundsvall. Nästan
all för export afsedd trävaruproduktion inom de förut nämnda flodom¬
rådena komme derför att upptagas och befordras af jernvägarne på det
sätt, att varorna från stationer vester om sjön Nälden i allmänhet för¬
sändes åt norska sidan till Hommelvigen och Trondhjem, men från hela det
öfriga vida skogrikare området till Sundsvall. Afstånden från Näldens
station vore nemligen 213 kilometer till Hommelvigen; 236 kilometer
till Trondhjem; 172 kilometer till Torpshammar och 230 kilometer till
Sundsvall.
Hela trävarurörelsen från såväl Ljungans och Glimåns, som en del
af Indalselfvens områden måste således samlas på linien Ange—Torps-
hammar—Sundsvall och följaktligen, likt allt annat gods, omlastas i
Torpshammar. Redan den med sådan omlastning förenade kostnad och
tidsutdrägt utgjorde en icke ringa olägenhet för rörelsen, men än större
vore de svårigheter och hinder, som förorsakades af de båda banornas
olika trafikförmåga, hvilken vore sådan, att två bantåg erfordrades för
att från Torpshammar till Sundsvall befordra den godsmängd, som ett
enda tåg på statsbanan vanligen medförde till Torpshammar; och tyd¬
ligt vore, att dessa hinder komme att ökas i jemnbredd med godsrörel¬
sens tillväxt och blifva så mycket känbarare, som trävarutransporterna
i större omfattning kunde ega rum endast under den tid af året, då
sjöfarten vore obehindrad och vattendragen i det inre landet isfria.
Det vore vidare klart att, om Sundsvall—Torpshammars-banan icke med-
hunne att omedelbart och utan uppehåll befordra trävaror och annat
gods i samma mån, som de på statsbanan ankomme till Torpshammar,
sådant måste menligt inverka på varuproduktionen i det inre landet och
i följd deraf också på statsbanans egen trafik. Timmertransporterna åt
Sundsvallshållet hade ock redan gestaltat sig så, att omkring hälften
af det från Bräcke medförda timret måst vid Torpshammar störtas i
elfven för att flottas till Sundsvall; och denna olägenhet skulle förvisso
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
i den närmaste framtiden blifva än vanligare i mån som flere och flere
platser inrättades vid statsbanan för npphemtning af timmer ur vatten¬
dragen och sågverk derinvid uppbyggdes inom nu ifrågarande områden.
Det lede derför, enligt styrelsens öfvertygelse, intet tvifvel, att trävaru¬
rörelsen vid första gynsamma konjunktur för afsättning skulle antaga
sådant omfång, att Sundsvall—Torpshammars-banan i sitt närvarande
skick icke skulle kunna motsvara de anspråk, som komme att ställas
på dess transportförmåga, men deremot utöfva ett förlamande inflytande
på både produktion och varubefordringen inom de trakter, som man
medelst statsbaneanläggningen haft för afsigt att betjena och upphjelpa.
Väl hade, sedan den under 1881 väckta frågan om inköp för statens
räkning eller ombyggnad af Sundsvallsbanan icke ledt till önskadt slut,
bolaget sett sig nödsakadt förstärka sin materiel med ett nytt lokomotiv
och 25 godsvagnar, samt beslutit att ofördröjligen beställa ytterligare
både lokomotiv och vagnar, derest icke säker utsigt mellankomme, att
banan kunde varda af staten öfvertagen och ombyggd; men tydligt vore,
att en sådan åtgärd icke kunde afhjelpa de hinder för rörelsens jemna
gång, som läge i de hvarandra tillstötande jernvägarnes olika tekniska
beskaffenhet och deraf betingade olika transportförmåga, men deremot
måste öka svårigheterna att gifva hela frågan en nöjaktig lösning, till
skada ej mindre för rörelsen å statsbanan, än för industrien i de af
denna berörda landsdelar.
I betraktande af dessa förhållanden och enär en tid af två år
antagligen skulle åtgå för banans ombyggnad och det helas fullstän¬
diga ordnande, samt i öfvertygelse, att ytterligare dröjsmål endast
skulle öka de svårigheter och särskilda kostnader, som, alltid åtföljande
en så genomgripande förändring af eu gammal jernväg, derå trafiken
under tiden icke kunde afbrytas, väsentligen förstorades ju mera rörel¬
sen tillvuxe, hemstälde derför Trafikstyrelsen, att Eders Kongl. Maj:t
måtte ånyo taga frågan om Sundsvall—Torpshammars-jernvägens inlösen
och ombyggnad för statens räkning i öfvervägande.
I fråga om inlösningspriset hade styrelsen ej skäl frångå de i
dess utlåtande af den 22 December 1881 framlagda beräkningar, helst
det icke gerna kunde ifrågasättas, att värdet af den nya materiel, som,
efter hvad förut nämnts, blifvit af bolaget senare anskaffad, skulle in¬
begripas i den förut föreslagna inköpssumman, enär sådant skulle inne¬
bära, att banans värde under tiden minskats, hvilket emellertid icke
vore fallet, då densamma tvärtom blifvit väl omsedd; och styrelsen an-
såge derföre, att inlösningssumman, 3,650,000 kronor, skulle afse jern-
vägen med rörlig materiel till det antal, som befans vid 1882 års slut,
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
samt banans öfriga tillhörigheter, så väl fasta som lösa, i det skick de
vid köpets afsittande befunnes.
Icke heller i afseende å beräkningen af den förut till 1,500,000
kronor angifna kostnaden för banans ombyggnad och utrustning med
materiel funnes skäl till ändring.
Hela den för inköpet och ombyggnaden af banan sålunda upp¬
tagna kostnad, tillsammans 5,150,000 kronor, behöfde emellertid icke
utgå i kontanta medel, då bolaget ännu häftade i skuld för en betydlig
del af det erhållna statslånet, hvilket belopp kunde afdragas å löse-
summan.
Jemte erinran att, på samma gång Sundsvall—Torpshammars-banan
blefve statens egendom, den eljest förestående, till 150,000 kronor be¬
räknade, kostnaden för omlastningsstations ordnande vid Rombäck bort-
fölle, hvarigenom den nya räntedragande utgiften för hela affären rätte¬
ligen inskränktes till 5,000,000 kronor, anför Trafikstyrelsen i afseende
å den afkastning, som å detta kapital borde kunna förväntas, att netto¬
behållningen af rörelsen å Sundsvallsbanan, som utgjorde
år 1876 ........
» 1877........
» 1878.......
3) 1879 .......
och 3) 1880 .......
sedermera stigit
år 1881 till
3) 1882 3>
kr. 103,214,
)3 166,059,
» 164,324,
3) 83,027,
33 162,003,
3> 188,672 och
33 196,336;
hvadan den behållna intägten under det sistnämnda året redan mot¬
svarade 3,93 procent å berörda kapital. Det erfordras således en till¬
växt af allenast 20,000 kronor utöfver 1882 års afkastning, för att netto-
intägten skulle uppgå till den räntesats af 4,32 procent, som staten nu
i medeltal erlade för sina lånta medel; anseende styrelsen att såväl
rörelsens naturliga utveckling, som den genom ombyggnaden framkallade
större tillströmningen af transportföremål utgjorde en tillförlitlig borgen,
att denna tillväxt inom kort skulle förverkligas.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda andragits har Trafik¬
styrelsen tillstyrkt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå förstsamman-
trädande Riksdag,
att Sundsvall—Torpshammars jernväg med alla dess fasta och lösa
tillhörigheter, deri likväl icke inräknade de lokomotiv och vagnar, som
till jernvägen anskaffats efter den 31 December 1882, måtte för statens
21
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition No 26,
räkning inlösas mot ett pris af 3,650,000 kronor och på de vilkor i öfrig!,
som Eders Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt bestämma,
och att ett extra anslag af 1,500,000 kronor måtte beviljas för samma
banas ombyggnad till enahanda spårvidd och med enahanda konstruk¬
tion i öfrig!, som de norrländska statsbanorna, samt för densammas
utrustning med erforderlig materiel.
I anledning af denna framställning anmodade jag i skrifvelse den
31 December 1883 Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vester-
norrlands län att från Sundsvalls jernvägsaktiebolag infordra och hit
insända uppgift på de vilkor, under Indika bolaget, förutsatt att nådig
proposition komme att till 1884 års Riksdag aflåtas om förvärfvande
för statens räkning af bolagets jernväg, vore villigt att afhända sig
densamma. Sedan bolaget för sådant ändamål varit till urtima bolags¬
stämma den 19 nästlidne Februari samladt, har uti en genom Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfverlemnad skrift bolagets styrelse,
enligt bolagets uti vidfogadt protokollsutdrag gifna uppdrag, tillkänna-
gifvit att, ehuru bolaget vore öfvertygadt att banan kunde realiseras
för högre pris till annan köpare, bolaget dock, för att ådagalägga sin
offervillighet för ett allmänt ändamål, vidblefve ofvanomförmälda vid
mötet den 11 Mars 1882 fattade beslut att antaga det af Trafikstyrelsen
föreslagna salupriset af 3,650,000 kronor för sin jernväg, men dermed
ock kommit till yttersta gränsen för köpesummans nedsättning, på
samma gång likväl bolaget ville sjelft bära de utgifter, hvarigenom det,
sedan nyssnämnda beslut fattades, ökat banans materiella värde medelst
inläggning af stålskenor och förbättring af alla byggnader m. in.; att
bolaget deremot funne i köpet icke böra ingå den nya materiel, som
bolaget sedan dess inköpt för omkring 75,000 kronor, och att bolaget,
med fasthållande sålunda af den ståndpunkt, bolaget vid afgifvande af sitt
senaste anbud intog, samt med redan förut gjordt förbehåll angående
jernvägspersonalens bibehållande vid dess löneförmåner och i öfverens¬
stämmelse med Trafikstyrelsens förberörda förslag den 20 December
1883, vore villigt att, derest Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition om
inlösen af bolagets jernväg blefve af innevarande års Riksdag bifallen,
afhända sig jernvägen med alla dess fasta och lösa tillhörigheter, deri
likväl ej inräknade de lokomotiv och vagnar, som till jernvägen an¬
skaffats efter den 31 December 1882, mot ett pris af 3,650,000 kronor,
samt att öfverlemna jernvägen till staten den 31 December detta år,
om så påfordrades.
Uti en sedermera ingifven skrift af den 29 nyssförflutne Februari
har Styrelsen för statens järnvägstrafik anmält att, då såsom förut an-
22
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
tydte anmärkningar uttalats derom, att bangården i Sundsvall skulle
blifva otillräcklig för en större trävarurörelse, styrelsen, så väl med an¬
ledning deraf, som ock med afseende derå, att dels vissa i styrelsens
kostnadsförslag upptagna arbeten vid andra stationer blifvit redan under
tiden utförda, dels ock priset å skenor med tillbehör ej obetydligt nedgått
efter förenämnda kostnadsförslags upprättande, utan att anledning till
stegring af detta pris vore att för den närmaste framtiden befara, fun¬
nit sig föranlåten att, efter gjord undersökning och utredning på stället
af förhållandena, så väl uppgöra en bifogad, med Litt. A betecknad
planritning för Sundsvalls station, lämpad för en framtida större trä¬
varurörelse derstädes, jemte särskildt kostnadsförslag, som ock upprätta
ett äfvenledes bifogadt nytt kostnadsförslag Litt. D, förfhela omb}7ggnaden
af banan, hvilket slutade å 1,450,000 kronor. I detta kostnadsförslag
upptages bland annat för ändring af stationsplaner, spår derå m. in. en
summa af 338,200 kronor, hvari inginge dels ordnandet af Sundsvalls
hufvudstation jemte tillhörande hamnbassiner enligt planritningen Litt.
A, med 228,400 kronor, dels utläggning, i enlighet med likaledes vid-
fogad ritning Litt. B, af ett spårsystem för tågrangering och vagnaf-
ställning vid den nuvarande vestra hållplatsen inom staden med 28,800
kronor. I kostnadsförslaget förekomme för jordlösen och husflyttning
ett belopp af kronor 28,000; men deraf toges endast omkring 14,000
kronor i anspråk för inlösen af mark, som erfordrades för beredande af
nödigt utrymme vid hufvudstationen och hållplatsen i Sundsvall. Stads¬
fullmäktige hade nemligen, enligt bifogadt protokollsutdrag för den 18
nästlidne Februari, under förbehåll att innevarande års Riksdag fattade
beslut om jernvägens inlösen för statens räkning på de af bolaget upp-
stälda vilkor, beslutit: att utan ersättning upplåta till staten, så länge
den egde och trafikerade Sundsvall—Torpshammars-jernvägen, det om¬
råde vid stadens hamn, hvilket läge mellan den å en åtföljande ritning
Litt. C, med grönt uppdragna linier A-B-C-D och timmeraflastnings-
dammen, under förbehåll, att den å samma ritning utmärkta tri-
angelformiga figuren B-E-C icke inhägnades till stationsområde, utan af
Trafikstyrelsen endast finge disponeras till utläggning derå af nödiga
lastningsspår, med rättighet för staden att dit förlägga dess jernväg,
om sådant i eu framtid skulle erfordras, äfvensom att af nuvarande
stationsområdet till staden öfverlemnades den mark, som läge söder om
den å ritningen med brunt streckade luden F-G-H; och att till staten,
så länge den egde och trafikerade banan, likaledes kostnadsfritt upplåta
den staden tillhöriga mark, som erfordrades för en reserv-bangårds an-
läggande från vestra stationen österut, upptagande omkring 1,600 fot i
23
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
längd och 65 fot i bredd norr eller söder om nuvarande jernvägsområ-
de; allt med det ytterligare vilkor för nämnda upplåtelser, att staden bibe-
liölles vid sin rätt till stadsafgifter å det vid hamnen upplåtna om¬
rådet.
Till ofvanangifna kostnadssumma, 1,450,000 kronor, måste dock för
behöfliga nya transportmedels anskaffande läggas 50,000 kronor utöfver
det belopp af 330,000 kronor, som dertill beräknats och med all san¬
nolikhet borde, såsom förr nämnts, erhållas genom försäljning af den
rörliga materiel, skenor och andra inventarier, som jemte sjelfva jern-
vägen komrne att till staten öfverlåtas, men ej vore användbara för
normalspårig jernväg; och tillägger Trafikstyrelsen att, i händelse jern-
vägen komrne att inlösas, det utan tvifvel vore ändamålsenligast, att
banan finge tillträdas vid 1885 års början och så vidt möjligt ombyggas
under samma år eller så, att den vore fullt färdig åtminstone till bör¬
jan af 1886 års sommartrafik, samt att, om detta förslag godkändes,
minst 1,000,000 kronor af ombyggnadsanslaget bohöfde vara tillgängliga
under år 1885 och återstående 500,000 kronor deraf under första hälften
af år 1886.
Till sist yttrar Trafikstyrelsen sig angående bolagets förbehåll
rörande tjenstepersonalens öfvergång i statens tjenst med bibehållande
af innehafvande löneförmåner; och hemställer Trafikstyrelsen, att vid
beviljandet af denna förmån för personalen måtte fästas följande vilkor,
nemligen: att de personer, som sålunda öfverginge i statens tjenst,
skulle åtnöjas med de platser, som styrelsen ansåge lämpligt att åt dem
anförtro; att de blefve underkastade alla för personalen vid statens jern-
vägar gällande reglementen och instruktioner samt vilkor för bibehål¬
lande af anställning i statens jernvägstrafiks tjenst; att deras aflöning
skulle utgå dels såsom ordinarie arfvoden till sådana belopp, som gäl¬
lande aflöningsreglemente för hvarje särskild befattning bestämde, dels
såsom extra arfvode till lika belopp med skilnaden emellan det ordinarie
arfvodet och deras nu i bolagets tjenst innehafvande aflöningsförmåner;
samt att de kunde vinna delaktighet i statens jernvägstrafiks pensions-
inrättningar emot erläggande af stadgade retroaktiva afgifter.
Slutligen har i en till mig på begäran aflemnad promemoria Väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen förklarat sig hafva, vid granskning af
Trafikstyrelsens nyss omförmälda kostnadsförslag, funnit dettas slut¬
summa, 1,450,000 kronor, vara tillräcklig för jernbana^ ombyggnad och
för utvidgning af Sundsvalls stationer, efter den af Trafikstyrelsen upp¬
gjorda plan derför, under förutsättning af nuvarande prisförhållanden
och med beräkning, att de för ombyggnad af Sundsvalls station och
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
för utläggning af rangeringsspår vid den så kallade vestra stationen
afsedda skenor med tillbehör kostnadsfritt tillhandahölles ur statens
förråd af gamla, men brukbara sådana.
På grund af den redogörelse jag lemnat rörande föreliggande
fråga torde Eders Kongl. Maj:t finna, att det är af vigt att Sundvall—
Torpshammars-banan ombygges till enahanda spårvidd med statens
banor. Endast derigenom kunna de betydliga skogstillgångarne i de
omkring dessa trakters statsbanor belägna vidsträckta områden, som
hafva sin naturliga utfartsväg åt Sundsvall, tillgodogöras på fullt lämp¬
ligt sätt. Redan nu har det visat sig, att banan ej kan tillfredsställa
den trafik, som erbjudit sig, och uppenbart är, att svårigheterna i detta
afseende måste för hvarje år ökas. Det är vidare klart att, om Sunds¬
vall—Torpshammars-banan blefve bredspårig, trafiken å de statens ba¬
nor, som med densamma stå i omedelbar förbindelse, skulle i ej ringa
grad tillväxa. För samfärdselns jemna utveckling torde det emellertid
vara nödvändigt, att samtrafiken mellan statsbanorna och deras gemen¬
samma utfartsväg till österhafvet ordnas efter samma grunder. Detta
åter lärer väl på ett fullt tillfredsställande sätt kunna ske endast under
förutsättning att banorna befinna sig i samma egares hand. Dessa skäl
sammanlagda synas mig sålunda tala för så väl att Sundsvall—Torps¬
hammars-banan bör förändras till bredspårig, som ock att den bör af
staten öfvertagas, åtminstone derest detta befinnes kunna ske utan
egentliga uppoffringar å statens sida. I sistberörda afseende är jag för
min del öfvertygad om, att banans öfvertagande af staten till det af
bolaget numera fordrade priset 3,650,000 kronor, icke allenast icke
kommer att föranleda någon uppoffring från statens sida, utan tvärtom
skall lemna ett i förhållande till de öfriga statsbanornas rentabilitet
ganska fördelaktigt utslag. Banan torde, så vida ej särdeles missgyn¬
nande konjunkturer inträffa, skäligen kunna antagas redan under första
året efter dess ombyggnad lemna en behållning af cirka 200,000 kronor,
och enligt Trafikstyrelsens, numera utaf Väg- och vattenbyggnadssty¬
relsen i hufvudsak biträdda, beräkningar rörande banans anordnande
till bredspårig bana skulle det kapital, som staten nedlade i banan,
komma att utgöra cirka 5,150,000 kronor, å hvilket kapital sålunda redan
under första året komme att erhållas omkring 4 procents ränta — eu
ränta, som efter hvad Trafikstyrelsen upplyst, ännu ingen statsbana i
Sverige under första året af sin tillvaro kunnat uppvisa. Då man vi¬
dare besinnar att banans trafikförmåga genom ombyggnaden blifver [
25
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
högst väsentlig mån stegrad, faller det af sig sjelft, att den skall fram¬
kalla en ökad trafik. Tack vare Norrlands rikedom på vattendrag, skola
nya flottleder komma att anordnas och tillföra banan skogsprodukter
från trakter, dem ännu ingen hoppats kunna sätta i förbindelse med
hafvet. Så småningom torde sågverk utefter vattendragen blifva inrät¬
tade, och genom fortskaffande af de vid dem förädlade skogsprodukterna,
hvilka naturligtvis i sådant skick lemna högre utgifter, beredes banan
ett ytterligare plus i dess inkomster. Någon anledning att antaga, det
staten genom banans öfvertagande och ombyggande skulle i mera eller
mindre mån komma att tillskyndas någon förlust, förefunnes således,
enligt min tanke, icke. En omständighet, som icke heller bör lemnas
ur beräkning, särskild! vid frågan om huru den fordrade köpeskillingen
ställer sig för staten, är den, att genom banans öfvertagande befrias
staten från den eljest oundvikliga utgiften af cirka 150,000 kronor för
anläggning af station vid Rombäck.
Då sålunda priset, efter hvad jag nu framhållit, icke torde kunna
anses för högt, samt de vilkor, hvilka bolaget uppstält i fråga om öf¬
vertagande af banans personal, med de dervid af Trafikstyrelsen gjorda
erinringar, synas mig icke oantagliga, och då hvad Sundsvalls stads¬
fullmäktige såsom vilkor för upplåtelse af mark till bangardarne i Sunds¬
vall påyrkat icke torde gifva anledning till anmärkningar, har jag trott
rätta tidpunkten för ordnande af denna angelägenhet nu vara för han¬
den, helst ett uppskof nu torde kunna föranleda till frågans undanskju¬
tande för långliga tider. — Som, enligt min tanke, de af bolaget i dess
skrift den 6 Augusti 1881, förutom förslaget om banans inlösande af
staten, alternativt gjorda framställningar om anskaffande af medel till
banans ombyggande af bolaget icke torde vara af beskaffenhet att nu¬
mera böra vinna afseende, skulle det, i händelse staten ej antager an¬
budet om banans inköpande, tilläfventyrs kunna inträffa, att bolaget
funne sig föranlåtet att på annat håll söka sig köpare; och må hända
blefve i sådant fall banans inköp en begärlig spekulation för utländskt
kapital. Eller ock kunde bolaget finna med sin fördel förenligt att
sjelft taga banans ombyggnad om hand, och så i ena som andra fallet
vore statens utsigter att på antagliga vilkor af banan komma i besitt¬
ning sannolikt för långliga tider stängda.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anser jag mig böra tillråda
banans inköp till det af Trafikstyrelsen föreslagna, af bolaget antagna
pris af 3,650,000 kronor, med skyldighet för staten att derjemte öfver¬
taga banans personal med de af Trafikstyrelsen angifna vilkor. Köpe¬
skillingens liqviderande torde till en del kunna ske sålunda, att staten
Bill. till liiksä. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
eftergifver återstoden af det bolaget beviljade statslån. Enligt från
Riksgäldskontor lemnad upplysning kommer bolagets återstående skuld
derå att vid innevarande års utgång utgöra 1,396,884 kronor 60 öre,
så att, derest banan af staten öfvertages, såsom Trafikstyrelsen före¬
slagit och lämpligt torde vara, redan den 1 Januari 1885, hvad af köpe¬
skillingen behöfde kontant erläggas skulle komma att utgöra 2,253,115
kronor 40 öre. Då banan, förutom af statslånet, är besvärad med in¬
tecknad obligationsskuld för ett belopp af 600,000 kronor, synes vara
lämpligt, att staten vid banans tillträdande erlägger detta belopp mot
erhållande af de motsvarande obligationerna. Det öfriga af köpeskillingen,
utgörande 1,653,115 kronor 40 öre, torde staten, * som under byggnads¬
tiden åt banan endast kan hafva ringa afkastning, ej böra gälda förr
än vid 1886 års ingång.
Då det är af vigt att banans ombyggnad bedrifves med den kraft,
att banan kan öppnas för trafik senast till 1886 års sommar, anser jag
nödvändigt att af de för banans ombyggande och utrustande erforderliga
medlen anvisas: för år 1885 ett belopp af 1,000,000 kronor och åter¬
stoden, som för afrundande af det sammanlagda belopp, som behöfver
af Riksdagen äpkas, torde böra bestämmas till 500,884 kronor 60 öre.
för år 1886. ’
Hela det för banans inköp samt ombyggnad och utrustande er¬
forderliga anslag skulle således komma att utgöra 3,754,000 kronor
deraf borde utgå:
för år 1885 ................................................ 1,600,000 kronor
och » x 1886 ................................................ 2,154,000 »
Jaö tillåter .mig alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att
dels medgifva, att Sundsvalls jernvägsaktiebolags jernväg emellan
Sundsvall och Torpshammar med afl dertill hörande materiel till den
myckenhet, som förefans vid 1882 års utgång, må för statens räkning
inköpas att tillträdas den 1 Januari 1885 mot en köpeskilling af tre
millionei sex hundra femtio tusen kronor, hvilken erlägges sålunda att
staten
Do) eftergifver hvad vid jernvägens afträdande till staten återstår ogul¬
det af det bolaget beviljade statslån, hvilken återstod beräknas att
vid 1884 års slut utgöra....................................... kronor 1,396,884: 60;
2:o) den 2 Januari 1885, mot erhållande af de utaf
bolaget utstälda och i jernvägen intecknade
Kongl. Maj ds Nåd. Fr oposition No 26. 27
Transport kronor 1,396,884: 60;
obligationer å tillhopa 600,000 kronor, er¬
lägger till bolaget deremot svarande belopp » 600,000: —
och 3:o) den 2 Januari 1886 till bolaget utgifver
återstoden med ................................................ » 1,653,115: 40.
Summa kronor 3,650,000: —;
dels godkänna jernvägsaktiebolagets vilkor om dess personals öf¬
vergång i statens tjenst under de af styrelsen för statens jernvägstrafik
i dess skrifvelse af den 29 Februari innevarande år föreslagna för¬
behåll ;
dels öfverlåta åt Kongl. Maj:t att fastställa de närmare vilkor, för¬
behåll och bestämmelser, som vid aftals träffande med j er nv ägs aktie¬
bolaget och Sundsvalls stad kunna finnas erforderliga;
dels bevilja de, efter hvad ofvan är sagdt, till gäldande af den kontanta
köpeskillingen erforderliga belopp, tillsammans kronor 2,253,115: 40;
dels ytterligare, för jernvägens ombyggnad till bredspårig och
anskaffande af rörlig materiel, bevilja ett anslag å kronor 1,500,884: 60;
dels ock slutligen af förenämnda för inköp af jernvägen samt
dess ombyggnad och förseende med rörlig materiel äskade anslag, till¬
hopa 3,754,000 kronor, anvisa till utgående
under år 1885.......................................... kronor 1,600,000,
och under år 1886.......................................... » 2,154,000.»
Uti hvad Departementschefen sålunda yttrat och hemstält instämde
Statsrådets samtlige öfrige närvarande ledamöter.
Hans Maj:t Konungen behagade i nåder gilla och
bifalla hvad Statsrådet uti detta ärende hemstält samt
befalde, att proposition i ämnet skulle till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilaga till detta protokoll ut¬
visar.
Ex protocollo
Wilh. Beskow.