Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
1
N:o 46.
Af Herr Hasse Irot: Om aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan om medgifvande för riksdagsman att fritt
resa på statens jernvägar under riksdag samt närmast
föregående och efterföljande åtta dagar.
Ett ofta öfverklagadt förhållande är, att Första Kammarens ledamöter
sällan äro ens något så när fulltaligt samlade, då ej särdeles vigtiga frågor
förekomma till afgörande, och jemväl inom Andra Kammaren saknas ej så
sällan ett betydligt antal ledamöter.
Enligt mitt förmenande beror detta i ej oväsentlig mån af den för
flertalet af representanter jemförelsevis stora kostnad, som åtföljer resorna
till hemorten. Helt naturligt är att de fleste i landsorten bosatte riksdags¬
ledamöter, för öfvervakande af en ofta vidsträckt ekonomisk verksamhet
och andra enskilda intressen, behöfva att under riksdagens lopp en eller
flera gånger besöka hemmet. Dessa resor medföra då en så betydlig utgift,
att det ej kan förtänkas den hemresande, om han, derest ej någon fråga af
betydande vigt kan väntas förekomma, utsträcker sin bortovaro från riksdagen
till så lång tid, att han genom minskad kostnad för vistandet i hufvudstaden
under denna tid kan åtminstone i någon mån betäcka utgiften för resan.
Annorlunda vore det, om resorna kunde ega rum utan någon be¬
tydligare utgift. Vistandet i hemmet blefve då säkerligen inskränkt till
minsta möjliga tid, och Riksdagen kunde påräkna att i regel hafva leda-
möterne samlade så mangrant som möjligt.
Fria resor å statens jernvägar skulle efter mitt förmenande i hög
grad bidraga till ett sådant förhållande. Det finnes numera nästan ingen
landsort, till hvilken man ej kan i större eller mindre män begagna färden
på statens jernvägar, och om förmånen af en dylik afgiftsfri färd skulle
Bill. till Riksd. Prof. 1884. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 13 Höft.
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
blifva större för den ene än för den andre, blefve den dock för de fleste
af dem, som ej bo i hufvudstaden, ganska afsevärd.
En sådan förmån skulle ock på ett efter mitt förmenande billigt sätt
i någon mån utjemna förhållandet beträffande riksdagsomkostnader mellan
de i hufvudstaden och landsorten boende representanterne, och ehuru, såsom
sagdt, i och för sig ganska afsevärd, blefve den likväl i förhållande till de
utgifter, som sjelfva vistandet vid riksdagen medför, så obetydlig, att den
ej kan hafva någon inverkan i sådan rigtning, att till ledamöter i Första
Kammaren kunde blifva utsedde män i annan ställning än den, som afses
genom Riksdagsordningens stadgande att riksdagsmän i nämnde Kammare
ej ega att för denna befattning uppbära något arfvode. Enahanda skäl,
som enligt min åsigt tala för att bevilja riksdagsmän fri resa å statens
jernvägar under riksdagens lopp, förefinnas i hufvudsaklig mån för ut¬
sträckande af denna rätt äfven till resa till och från riksdag.
Sistberörde rätt är visserligen för ledamöterne af Andra Kammaren
ej af någon betydenhet, då de äro berättigade till ersättning för dylik resa,
men då staten genom att slippa utbetala ersättning för denna resa, om den
får ske kostnadsfritt, gör jemnt så stor vinst som förlusten i trafikinkomst
skulle utgöra, lärer den ifrågasatta åtgärden, om den i öfrigt anses lämplig,
för vinnande af likhet härutinnan samtlige riksdagsmän emellan, böra jemväl
till Andra Kammarens ledamöter utsträckas.
Den minskning i statsinkomst, som genom en dylik bestämmelse
skulle uppkomma, anser jag vara af särdeles ringa betydelse, jemförd med
den fördel för riksdagsarbetet, som enligt min öfvertygelse deraf skulle följa.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, tillåter jag mig
vördsamt hemställa,
att Riksdagen i underdånig skrifvelse till Koagl.
Maj:t ville anhålla, att riksdagsman under de kontroller
och vilkor, som Kongl. Maj:t kan finna skäl bestämma,
måtte medgifvas rätt till fri resa å statens jernvägar
under tiden för pågående riksdag samt under åtta dagar
före riksdags början och åtta dagar efter riksdags slut.
Stockholm den 21 Februari 1884.
Carl B. Hasselrot.
Stockholm, tryckt å Nya Boktryckeriet, 188i.