10
Motioner i Första Kammaren, N:o 29.
N:o 29.
Af Herr Walleilberg: Om stadgande af ett minimibelopp för
Riksbankens guldkassa.
Vid 1880 års riksdag väckte jag motion om, att Riksbankens
guldkassa ej må understiga tio millioner kronor, utan att bankofullmäg-
tige vidtaga åtgärder till guldkassans förstärkande.
Jag stödde denna framställning derpå, att, med gällande bestäm¬
melser i bankoreglementet, det kunde inträffa, att Riksbankens metal¬
liska kassa komme att utgöras till större delen af silfver och silfver-
skiljemynt, hvilket icke vore rätt lämpligt för en Riksbank, som utgifter
banksedlar lydande å guldmynt.
Motionen afslogs.
Nu finner jag, att bankkomitén föreslagit, det »den del af metal¬
liska kassan, som utgöres af guld, må ej bibehållas vid mindre belopp,
än som svarar mot fyra femtedelar af den metalliska kassan i dess
helhet.»
Då en sådan bestämmelse vore ganska helsosam, äfven utan af¬
seende på mera genomgripande förändringar, så tillåter jag mig föreslå,
det Riksdagen behagade besluta och i bankoreglementet intaga en så
lydande föreskrift:
Riksbankens guldkassa, bestående af in- och ut¬
ländskt guldmynt samt guld i Riksbankens eller i
11
Motioner i Första Kammaren, N:o 30.
Myntverkets vård för Riksbankens räkning, må icke
understiga tio millioner kronor, utan att fullmägtige
vidtaga åtgärder till guldkassans förstärkande.
Om remiss till Banko-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 26 Januari 1884.
A. 0. Wallenberg.
N:o 30.
Af Herr Walleilbcrg: Om upphäfvande af föreskriften i § 6
af bankoreglementet, att till Riksbankens sedelstock skola
räknas vissa pa foliorökningar innestäende medel.
Fyrfaldiga gånger bär jag tillåtit mig uppträda emot betecknan¬
det af olika saker eller förhållanden med samma namn. Ett sådant för¬
faringssätt igenfinnes i § 6 af bankoreglementet, der på folioräkning
irmestående medel »anses» såsom utelöpande banksedlar. Tager man i
betraktande de upplysningar revisorerne lemnat, skall man finna, att
de på folioräkning innestäende medlen visst icke förete någon häftig
fluktuation i beloppen. Ur denna synpunkt kan omöjligen denna skuld
anses såsom en banksedelskuld, änskönt den står till räkningshafvarens för¬
fogande vid anfordran.
Det finnes dessutom en ny anledning att medgifva Riksbanken
en tillökning i dess banksedelutgifningsrätt, nemligen i fall Riksban¬
ken skulle komma att ersätta andra indragna bankafdelningskontor i
orterna eller uppträda i täflan med der varande bank-hufvudkontor.