Motioner i Andra Kammaren. N:o 68.
1
N:o 63.
Af Herr W. F .11*11 JK Angående tillägg till § 12 Bevillnings¬
förordning en.
Då under förlidet år ny bevillningsförordning blifvit antagen, så
torde det nog anses mindre lämpligt att redan i år göra framställning
till Riksdagen om ändringar uti denna förordning, men som Kong!
Maj:ts nådiga proposition i frågan till Riksdagen förlidet år, jemförd
med förhandlingarne inom Kamrarne och dervid afgifna utlåtanden från
statsrådsbänken gifva vid handen, att nya förordningen äfven afsåg att
afhjelpa en under långliga tider mycket känbar brist med afseende å
den bevillning, som hittills kunnat påföras en bland rikets förnämsta
och mest vinstgifvande näringar, nemligen skogsafverkningarne, då
dessa drifvas såsom särskild rörelse, utan att dock detta syfte vunnits
genom den nya förordningen, och frågans lösning på rättvis grund knap¬
past tål att på obestämd framtid uppskjutas, så dristar jag mig att nu
å nyo draga den under Riksdagens pröfning.
Det torde vara allmänt bekant, att då skog afverkas, så verk¬
ställes denna afverkning i en stor del af riket sällan af jordegaren sjelf,
men oftast af stora och mägtiga bolag eller kapitalstarka personer, som
slagit denna näring under sig.
Sådan rörelse grundar sig då icke på ett för tillfället gjordt inköp
af trävaror såsom råmaterial, så att den kan jemföras med uppköp af
spanmål eller andra landtmannaprodukter, hvaremot den grundar sig
på afverkningsrätt till skog under långa tidsrum — ända till femtio års
Bill. till Rilcsd. Prof. 1884. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 12 Höft. 1
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 63.
tid — så att rörelsen blir en från jordbruket helt och hållet skild
näring.
Om nu sådan näring drifves af enskild person eller bolag inom
en kommun, och de afverkade trävarorna försäljas inom kommunen till
annan person, som för bort eller använder dem, så kan afverkaren icke
undgå att påföras bevillning inom kommunen för den rörelse lian så¬
lunda drifver. Men om samma afverkare sjelf för bort trävarorna och
afyttrar dem på annan ort, så undgår han all bevillning inom den kom¬
mun, der rörelsen drifves, och kommunen går alltså förlustig de in¬
komster, som borde hafva tillfallit den, itp de kommunala skatterna till
en stor del utgå just på grund af sådan bevillning.
Men det måste i alla händelser vara öfverensstämmande med god
lag, att kommunens rättighet att åtnjuta bidrag till sina utgifter hvilar
på en mera positiv grund än tillfällighetens och enskild persons eller
bolags godtycke.
Det är här ingalunda fråga om någon obetydlighet, ity sådan
rörelse ofta är af vida större betydelse än alla andra rörelser tillsam¬
manlagda inom eu kommun, och då den inom de orter, .der den drifves,
medför stora olägenheter och stegrade skatter, icke minst genom den
ökade fattigvården, så är det lätt förklarligt, att här ett stort missnöje
råder öfver att nya bevillningsförordningen i detta afseende icke kom
att hvila på en mera rättvis grund.
För att afhjelpa här framhållna brister hade Kongl. Maj:t uti ofvan
berörda nådiga proposition föreslagit, att .bevillning skulle påföras för
inkomst genom all afverkning af skog till försäljning, »der skogen är
belägen», vare sig att denna drefves af jordegaren sjelf, såsom en till
hans jordbruk hörande näring, eller af annan person eller bolag, som
slagit sådan rörelse under sig, såsomen särskild näring, skild ifrån jord¬
bruket, Men då nu Kongl. propositionen icke gjorde någon skilnad
mellan den rörelse, som drifves för hemmans- och jordbrukets egen räk¬
ning, och den rörelse, som drifves för annans räkning, skild ifrån jord¬
bruket, så hade propositionen i denna del ingen framgång, helst samma
nådiga proposition äfven afsåg att för inkomst af jordbruk i sin helhet
påföra en ny särskild bevillning.
Men det kan icke vara billigt, att kommunernas rättighet att sjelfva
få åtnjuta fördelarne af den bevillning, som kan påföras för de näringar,
som de]- drifvas, skall vara beroende utaf, huruvida en ny beskattning
blifvit påförd jordbruket eller icke.
Staten kan icke komma att lida någon förlust derigenom, att be¬
villning påföres skogsrörelse i den kommun der rörelsen drifves —
Motioner i Andra Kammaren, N:o 63. 3
tvärtom måste denna näring med mycket större noggrannhet kunna upp¬
skattas å den ort, der den är känd, än — såsom det nu ofta sker.
å annan ort, belägen intill 20 å 30 mil aflägset derifrån, der man litet
eller intet vet om hvad afkastning rörelsen verkligen kan gifva.
Huru litet nu gällande bevillningsförordning i berörda afseende
motsvarar sitt ändamål torde bäst framgå deraf, att så beskaffad skogs-
rörelse, som här åsyftas, drifves af utländingar till ganska stort omfång
i en stor del af riket, i synnerhet inom Elfsborgs, Vermlands, Koppar¬
bergs och Jemtlands län, utan att hittills någon bevillning kunnat dem
derför påföras, hvarigenom alltså icke allenast de respektive kommu¬
nerna, men ock staten sjelf blifvit i hög grad lidande.
På grund af det sålunda anförda får jag vördsamligen hemställa,
att till § 12 af nu gällande bevillningsförordning
måtte fogas ett moment af följande innehåll: »Inne¬
hafvare af genom köp förvärfvad rätt till utverkning
af skog å annans mark; för inkomst deraf: der skogen
är belägen.»
Stockholm den 26 Januari 1884.
Will. Pamp.
Häruti instämma:
Piss Öl. Larsson. Gunnar Eriksson. P. O. Eriksson.
S. M. Olsson. O. N. Wagenius.