Motioner i Andra Kammaren, N:o 46.
17
På grund af här anförda förhållanden hemställer jag-
till Riksdagen, att ifrågavarande statsanslag, 4,500 kronor,
må, såsom helt och hållet obehöflig!, indragas.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1884.
F. T. Borg.
N:o 40.
Af Herr F. T. Borg: Om upphäfvandet af bannlysning sstraffet,
10 kap. af Kyrkolagen.
Alldenstund eu, om ock ytterst behöflig, allmän revision af »Sveriges
Kyrkolag», synes vara temligen aflägsen, emedan statskyrkan städse visat
sig likgiltig för förändringar ej mindre af sin författning än af sin dogm-
tolkning, är lagstiftaren hänvisad till partiella reformer af nämnde lag, för
att, om möjligt, få dess mest utlefvade och otidsenliga, en del rent af löjliga
stadganden upphäfda.
Visserligen äro dessa så inånga, att man har svårt för att göra
sitt val.
Stadgandet att »morianer», som till riket inkommit, skola undervisas
och befordras till dop och kristendom täflar med föreskrifterna om att det
för döda skall ringas »efter hvars och ens stånd», att »the barn, som oäkta
födas och mördas, skola läggas afsides på kyrkogården» o. s. v. o. s. v.
Men vida bjertare och mera stickande i samtidens ögon, än dessa minnes¬
märken af eu förgången tids okunnighet och barbari, framstår stadgandet
»Om hann».
Bill. till Biksd. Prof. 1884. 1 Sami. 2 Afl. 2 Band. 9 Raft.
B
18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 46.
Högst få torde hafva någon aning om att i den »rena» svenska evan-
geliskt-lutherska kyrkans författning finnes ett helt kapitel med berörde öf¬
verskrift, hvilket med sin rent katolska anda, ja med dess ordasätt om »him¬
melrikets nycklars rätta kraft och verkan» med mera dylikt är såföråldradt
och olämpligt, att kyrkolagsutgifvaren, A. J. Rydén, kunnat, och väl med
skäl, yttra, »att bannlysningsstraffet numera aldrig torde tillämpas», hvilken
åsigt ock bekräftas deraf, att då det mindre bannet någon gång försökts i
senare tid, det blifvit af Kong! Maj:t upphäfdt.
Bannlysningsstraffet kan dock användas i tvenne fall:
a) i fall af syndigt ogudaktigt lefverne, samt
b) då någon finnes tredsk och motvillig, går och drifver i samma
härad och stift, hvarest han sin maka öfvergifva, eller mannen bortdrifver
hustrun och sitter sjelf qvar hemma och nyttjar begge deras egendom.
»Thet mindre bannet» kallas det, då syndaren förgäfves blifvit af kyrko¬
herde, gudfruktige män, biskop och konsistorium förmanad; det större, sedan
syndaren dessutom blifvit anmäld hos »Wåre domhafvande», men ej låtit sig
»drifvas till bättring».
Det heter i Kyrkolagens kap. 10:
§ 3. »Then som igenom thenne större bannlysning varder satt utom
Guds församlings gemenskap, skal ock vara utesluten från alle samqväm och
umgänge med annat folk*), förutan sin hustrus, barns och tjenstehjons.
Om någon therutom, som vet åt han är bannlyster, honom härbergerar
eller med honom äter och dricker *) then skal stå uppenbara skrift *), dock må
man med honom handla och vandla, i köp och byten, men icke som med en
christen broder*).
§ 4. — — — Gifver Gud nåden, att den bannlyste gör sann bot
och bättring tå skal han ofördröjligen till uppenbar skrift*) och kyrkones
friheter tillåtas.
§ 5. Varder then som uti bann sitter, dödssjuk och ångrar sina syn¬
der, begärandes Herrans Nattvard, så måste själasörjaren honom tliet icke
förmena; men dör den bannlyste i sin obotfärdighet, skal han icke af någon
präst eller uti kyrkogård begräfven varda*).
Sådana stadganden behöfva inga kommentarie!': en lag, som grymt
förföljer den felande i.lifvet och till och med efter döden, torde inför upp¬
lyste och kristne menniskor ha uttalat sin egen dödsdom och ej ens i den
enfaldigaste eller mest diplomatiske prest numera finna en försvarare; hvar¬
jemte de ställa den svenska statskyrkan i en löjlig dager inför andra
nationer.
*) Kursiverad! af motionären.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 46.
19
Enär i förevarande kapitel icke ett jota förefinnes tillämpligt på svensk
kulturgrad och svenska kyrkoförhållanden i allmänhet, dristar jag helt enkelt
föreslå,
att hela 10 kap. af Kyrkolagen, »Om bann», liksom
ock § 12 i 16 kap. af samma lag upphäfves, samt att
kapitelnumren från och med kap. 10 blifva i öfverens¬
stämmelse med den föreslagna förändringen i öfrigt.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1884.
F. T. Borg.