Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
3
K:o 2.
Af Herr C. A. Larsson: Angående kapitalisering och amortering af
grundränta och tionde äfvensom i Skåne förekommande
rustningskostnad.
Om man genomgår grundskatternas historia från statsförändringen
1809, så finner man, att den jordbrukande delen af representationen icke
haft annan eller större pretention än att få afbörda detta onus genom ka¬
pitalets successiva återbetalning till staten. Det var först efter Friherre
De (feers bekanta yttrande i Första Kammaren vid 1872 års riksdag som
anspråken ökade sig, och man har sedermera hållit strängt på grundräntornas
afskrifning inom flera eller färre år utan erläggande af någon lösen. Kyss-
nämnda yttrande, som gick derpå ut, att grundräntorna icke vore något i
egendomarne innestående kapital, utan eu vanlig skatt, som borde eftergifvas,
då staten vore i tillfälle att undvara densamma, hade till följd, att Riks¬
dagen 1873 formligen beslutade, att så väl grundräntor som indelningsverk
borde afskrifvas med omkring 3 procent årligen.
Efter allmänna hypoteksbankens stiftande 1860 blefvo motioner väckta
så väl 1862 som 1869 derom, att nämnde bank skulle öfvertaga statens rätt
till grundräntorna samt lemna staten ett mot hela kapitalet svarande belopp
5 procent obligationer, hvarigenom grundräntorna skulle komma att amorteras
lika som ett vanligt hypotekslån.
Genom antagandet af detta förslag 1862 hade jordegarne nu haft sina
räntor amorterade med omkring hälften. Om staten då kommit i besittning
af allmänna hypoteksbankens obligationer på omkring 100,000,000 kronor,
så skulle detta kapital hafva varit tillräckligt att bygga nästan lika många
mil jernvägar som dem, för Indika staten under tiden upptagit lån i ut¬
landet. Fördelen häraf hade varit den, att staten nu icke behöft årligen
anslå de tolf millioner, som åtgå till annuiteter på de många utländska länen,
4
Motioner i Andra Kammaren, Ko 2-
och dertill haft i besparing de höga kapitalrabatter m. in., som under tiden
afdragits på dessa lån, ty hypoteksbankens fem procent obligationer skulle
sannolikt under tiden hafva stigit till fullt pari, om icke vida derutöfver, på
de senare åren. Det är visserligen sant, att statens inkomster varit min¬
skade med omkring sex millioner, men dessa hade saknats endast i den mån
obligationerna realiserats i och för jernvägsbyggnaderna.
Det är dock icke numera värdt att tala om »den snö, som föll i fjol»:
det gjorda står icke att ändra; men låtom oss draga lärdom af hvad som
skett och för den skull se till, om den stora reformen icke ännu kan låta sig
verkställas till ömsesidig belåtenhet, utan några våldsamma rubbningar uti
statens eller de enskildas affärer.
Alldenstund det visade sig genom Första Kammarens votum, att Riks¬
dagen 1878 och 1883 icke var villig att lösa de båda stora frågorna om
grundskatter och indelningsverk i ett sammanhang, så torde det vara skäl
att försöka lösa desamma hvar för sig; för sådant ändamål vågar jag före¬
slå, det Riksdagen ville besluta:
att regeringen med allmänna hypoteksbanken och denna
senare med föreningarne i orterna träffade öfverenskom¬
melse om, på hvilka vilkor dessa ville öfvertaga grund¬
räntor, kronotionde och afgifterna för de indelta kavalleri-
rusthållen i Skåne, med all den rätt staten dertill eger,
och låta dessa amortera på enahanda sätt som hypoteks-
lån, samt till staten utfärda hypoteksbankens fem procent
obligationer å så stort belopp, hvarå räntorna m. in.
motsvara sex procent ränta; att lösen för grundräntor,
tionde och rustningskostnaderna i Skåne beräknas till tio
gånger deras belopp; dessa senare efter de vakansafgifter,
som upptagas uti Särskilda Utskottets utlåtande vid 1883
års riksdag;
att sålunda staten bekommer ett belopp obligationer af
hypoteksbanken, motsvarande:
Grundräntorna 4,300,000X10 eller 43,000,000 kronor,
Kronotionden 1,654,000X10 » 16,540,000 »
Kyrkotionden 53,555,:oX10 » 535,557 »
Husarerne i Skåne 350,000X10 » 3,500,000 »
Dragonerne i dito 350,000X10 » 3,500,000 »
Summa 67,075,557 kronor;
Motioner i Andra Kammaren, N:o 2.
5
att vederbörande rånte-, tionde- och rustningsskyldige
till hypoteksföreningarne i orterna erlägga 6 procent ränta
å dessa kapitalsummor med 4,024,533 kronor årligen, till
dess beloppet blifvit genom amorteringen till fullo liqvi¬
dera dt;
att hypoteksbankens obligationer årligen utlottas i öfver¬
ensstämmelse med den plan, som med staten uppgöres, så
att alla blifva inlösta, då kapitalet är till fullo amorteradt;
att om någon bland de skattskyldige vägrar erlägga
årsliqviden till hypoteksföreningarne, skall det åligga upp-
bördsmännen att fortfarande debitera, uppbära och till
vederbörande förening redovisa de medel, som från de
skattskyldige böra utgå;
att de för1 ofvannämnda ändamål erhållna obligationerna
böra öfverlemnas till Riksgäldskontorets vård och förvalt¬
ning och få icke, under någon förevändning, användas på
annat än af Riksdagen föreskrifvet sätt. Dock bör årliga
kupongräntan till Statskontoret levereras för att till stats¬
utgifter användas, så länge obligationerna icke blifvit för
statens räkning af Riksdagen anordnade.
Motiven till detta förslag äro följande:
Orsaken dertill att lösesumman föreslås endast till tio gånger utgiftens
värde grundar sig derpå, att hemmanen redan vid deras omföring från krono
till skatte fått vidkännas en utgift af dels tio, dels sex gånger grundräntans
belopp, hvadan staten genom denna ytterligare frälselösen i sjelfva verket
bekommit fullt det kapital, hvarå räntorna utgöra 6 procent, eller 16 2j3
gånger. Att räntorna, tionden och rustningen genom persedlarnes stigning
blifvit så obilligt stegrade, att förhöjningen mellan 1855, då de omsattes,
till 1869, då de fixerades i penningar, utgjorde minst eu million eller när¬
mare en sjettedel af räntor och tionde.
Orsaken, hvarför de skånska kavallerierna, och icke det öfriga rytteriet,
blifvit intagna, härleder sig derifrån, att de icke ega några nämnvärda rusthålls-
eller augmentsräntor, som svara emot deras i senare tider stegrade onera,
hvilket är händelsen med de flesta öfriga rusthållen. Meningen är, att de
indelta rytterierna i Skåne sedermera skulle värfvas för statens räkning och
förläggas i de orter, som vore lämpliga, samt kostnaden härför debiteras
samtliga rikets städer, hvilka för närvarande njuta vederlag för allt hvad de
till staten utgifva utan att i nämnvärd mån bidraga hvarken till försvars¬
verk t eller administrationen i öfrigt.
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 2.
Om så sker, skola öfriga samhällsklasser icke drabbas af någon märk¬
bar ökning i sina skattebördor till följd af denna reform, ty den minskning,
som uppkommer genom sjette procenten, godtgöres snart nog genom ökad be-,
vinning och minskade administrationskostnader.
För att underlätta arsliqviderna med hypoteksföreningarne torde det
blifva nödigt tillåta de skattskyldige, särdeles egare af små lägenheter, att
på en gång inbetala hela lösesumman. De medel, som härför inflöte, borde
aflemnas till Riksgäldskontor och användas efter Riksdagens föreskrifter
antingen till inköp af räntebärande obligationer eller ock till konvertering af
uppsägbar fonderade statslån.
Motiven härför äro: att det tinnes en massa små skattelägenheter,
som hafva så obetydliga ränte- och tiondebelopp, att det skulle blifva besvär¬
ligt å ömse sidor att amortera dessa summor på en mängd af år och der¬
öfver föra särskilda afräkning^- hos föreningarne; äfvensom att många bland
de skattskyldige kunna vara i tillfälle af egna medel inbetala kapitalskulden
hellre än att amortera densamma på flera år, hvilket icke borde vara desse
förmenadt, då sådant utan större olägenhet kan ske.
Slutligen vill jag nämna, att de skattskyldige icke behöfva drabbas af
några inteckningskostnader, ty då staten öfverlåter sin förmånsrätt på hypo-
teksbanken, så har denna större säkerhet för grundfondslånen än för de öfriga
amorteringslånen, enär kronans rätt har företräde framför första inteckningen
i hemmanet.
C. A. Larsson,
från Östergötland.