Motioner i Andra Kammaren, N:o 17. f)
ningar, synes, att de mycket väl kunna bära en billig beskattning på
sin tillverkning. Enär den maltskatt, jag derför ämnar föreslå, är den
samma skatteregleringskomitén föreslagit, ber jag äfven få hänvisa till
dess motivering och förslag, som finnas i dess betänkande sid. 305—307;
och med anledning deraf och af det anförda anhåller jag få vördsamt
hemställa,
att en maltskatt måtte af Riksdagen beslutas att
utgå med åtta öre per kilogram torkadt eller rostadt
malt, som uppväges före kokning, eller alternativt med
fyra kronor för hvarje hektoliter torkadt eller rostadt
malt, som uppmätes före krossning, och att, om denna
maltskatt beslutas, Riksdagen äfven behagade besluta
att i skrifvelse till Konungen underdånigt anhålla om
utfärdande af författning, innefattande nödiga föreskrif¬
ter för kontroll på den beslutade maltskatten vid till¬
verkning af maltdrycker för afsalu.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 18 Januari 1884.
C. Carlson.
N:o 17.
Af Herr C. Carlson i Fridhem: Om nedsättning i tullen å kaffe.
Vår tulltaxa är ingalunda tillfredsställande derför, att deri före¬
komma höga tullsatser å varor, som icke kunna produceras inom lan¬
det, men som af allmänheten begagnas, då deremot varor, som inom
landet produceras äfvensom s. k. lyx- och öfverflödsvaror, äro ringa eller
Bill. till Biksd. Brok 1884. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 4 Höft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.
intet beskattade. Jag vore derför benägen att föreslå åtskilliga förän¬
dringar i tulltaxan, men skall inskränka mig att föreslå endast en för¬
ändring, och de vackra ord, som yttrades vid taxans antagande inom
Riksdagen, uppväcka hos mig de största förhoppningar, att mitt förslag
skall vinna dess bifall. Det yttrades nemligen då, att lifsförnödenheterna
för de fattige ej borde fördyras genom höga tullsatser. Men i strid mot
denna grundsats är — förmodligen af åldrigt, häfdvunnet bruk •— en
vara, som nu mera blifvit en behofs- ja en lifsförnödenhetsvara för hela
svenska nationen och begagnas så väl af millionären som af fattighjonet,
belagd med en allt för hög tullsats, ända till 25 % af varans värde.
Jag åsyftar artikeln kaffe, som är belagd med en tull af 26 öre per
kilogram, hvilket utgör något öfver elfva öre skålpundet. Att kaffe, som
är en oskyldig, upplifvande dryck skall vara belagd med en så hög tull,
torde ej kunna bestridas vara mindre rättvist. En framstående kemist
har yttrat, att spritdrycker äro ålderdomens mjölk, men erfarenheten och
vetenskapen jäfva detta påstående. Deremot kan man — jag tror det
— med goda skäl tillämpa nämnda yttrande på kaffe, ty antalet af de
personer, hvars hufvudsakliga näring i ålderdomen utgöres af kaffe, är
ej ringa.
Såsom finansskatt betraktad lemnar kaffetullen till statskassan eu
ganska ansenlig tribut, öfver tre millioner årligen, hvilken inkomst den
hittills må hända ej kunnat undvara.
Men nu, då de vid förlidet års riksdag beräknade inkomster till
riksstaten lemna ett betydande öfverskott, bör väl i första hand den
orättvisa kaffetullen åtminstone nedsättas, om den ej kan helt och hållet
borttagas.
Jag vågar derför vördsamt föreslå, att i tulltaxan må beslutas den
förändring,
att den å kaffe åsätta införseltullen, 26 öre per
kilogram, nedsättes till 12 öre, och att tillämpningen af
denna förändring måtte börja med 1885 års ingång.
Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 18 Januari 1884.
C. Carlson.