Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.
15
N:o 104.
Af Herr P. Larsson i Fohle: Om ändring i 25 § af Kong!.
förordningen den .9 Juni 1871, angående fattigvården
i riket.
Bland våra kommunala utgifter är fattigvården onekligen en af de
mest tryckande, till väsentlig del derföre att bestämmelserna i nuvarande
fattigvårdsförordning äro sådana, att de mången gång gifva anledning till
långvariga och kostsamma rättegångar kommunerna emellan. Sådana tvister
föranledas synnerligen af det stadgande i 25 § i fattigvårdsförordningen,
som bestämmer att person, som inflyttar till en kommun icke erhåller hemorts¬
rätt derstädes förr än han under ett helt år derstädes varit eller bort vara
mantalsskrifven till följd af inflyttning, utan att hafva hehöft eller bekommit
fattigvård. Erfarenheten har visat att man på flera ställen af detta stad¬
gande tagit sig anledning att erbjuda, ja nära nog påtvinga fattigvård åt
personer eller familjer, från Indika man af en eller annan anledning velat
göra sig fri, utan att något verkligt eller tvingande behof af sådant understöd
förefunnits. Sålunda hafva personer eller familjer blifvit återförda till de
kommuner, der de förut käft sin hemortsrätt, der de nu vanligen blifvit
inhysta i fattighuset och derefter kommit fattigvården vida mer till last än om
de fått qvarstanna, der de sjelfva önskat att hafva sin nödtorftiga utkomst och
bergning. Vid sådant förhållande kan det med skäl sägas att bestämmelserna i vår
fattigvårdsförordning bidraga att öka fattighjonens antal till tunga för kom¬
munerna, i stället för att minska det. För att afhjelpa här ofvan antydda
olägenhet skulle det tyckas, som borde hemortsrätten förvärfvas genast vid
inflyttning eller mantalsskrifning uti en kommun; men då detta äfven skulle
medföra olägenheter, emedan derigenom skulle dels en täflan uppstå kom¬
munerna emellan att få personer, dem man fruktade att i framtiden komma
att ligga fattigvården till last, mantalsskrifna i annan kommun, dels 'skulle
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 105.
äfven friheten för arbetaren att söka och erhålla arbetsförtjenst, der han
anser för sig bäst och lämpligast, möjligen inskränkas genom arbetsgivare^
fruktan för att emottaga och mantalsskrifva medellösa arbetssökande. Rättare
torde derföre under nuvarande förhållande vara, att den allt för långa tiden
för vinnande af hemortsrätt förkortades från ett år till åtta månader, hvari¬
genom många tvister och rättegångar med deraf följande kostnader och
fattigvårdsutgifter skulle komma att undvikas; hvarför jag härmed vågar
föreslå sådan ändring i Kongl. förordningen af den 9 Juni 1871 § 25,
att ordet ett år derstädes förändras till åtta månader.
Stockholm den 26 Januari 1884.
P. Larsson
från Gotlands län.
N:o 105.
Af Herr P. Larsson i Fohle: Angående tillägg till i3 § af
Kongl. förordningen den 22 November 1878 om mått
och vigt.
Vid 1881 års riksdag föreslog jag sådan ändring eller tillägg uti
Kongl. förordningen af den 22 November 1878, att Riksdagen måtte besluta,
»att målkärl för torra varor å 1 \ hektoliter må justeras, då de äro för¬
färdigade i likhet med hvad som för målkärl af 2 och 1 hektoliter är före-
skrifvet». Som skäl för detta yrkande anfördes, att uti förutnämnde för¬
ordning, § 13, stadgas, »målkärl, afsedda för mätning af torra varor, må,
ehvad de äro af trä eller jern eller annan tjenlig metall förfärdigade, justeras
på 2 och 1 hektoliter, 50, 20, 10, 5, 2 och 1 liter samt 5 deceliter».
»Då härigenom ett målkärl för torra varor, motsvarande vår gamla
tunna eller nuvarande fem kubikmått saknas, hvilket utgjort ett lagom mål¬
kärl att på eu gång fy lla en vanlig spanmålssäck och utgjort en mans
börda-, hvartill det nya målkärlet på 2 hektoliter är för stort och torde