Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
1
N:o 6.
Ank. till Riksd. Kansli den 28 April 1884, kl. 2 e. m.
Betänkande, angående stämpelafgiften.
Följande framställningar rörande förändrade bestämmelser angå¬
ende stämpelafgiften hafva af Riksdagens Kamrar till Bevillnings¬
utskottet hänvisats, nemligen:
Kongl. Maj:ts proposition N:o 24, angående vissa ändringar i gäl¬
lande föreskrifter rörande stämpelafgiften;
Herr J. Wedbergs inom Andra Kammaren väckta motion (N:o 76),
angående befrielse för aktiebolag med ändamål att inköpa och besitta
stadsfastighet för beredande af bostäder åt aktieägare från erläggande
af ökad stämpelafgift vid lagfarande af köpeafhandling rörande dylik
fastighet; samt
Herr Aug. Bokströms inom samma Kammare väckta motion (N:o
126), angående ändring af 8 § af Kongl. förordningen angående stäm¬
pelafgiften.
Derjemte har Kongl. Maj:t, genom remiss den 7 nästlidne månad
till Utskottet, för den åtgärd hvartill Utskottet kunde finna anledning,
Bih. till Riksd. Prot. 1884. 5 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 1
2
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
öfverlemnat en från chefen för Skaraborgs regemente inkommen skrift,
rörande ifrågasatt befrielse för indelt soldat från stämpelafgift i mål
om utfående af löneförmåner, jemte Statskontorets och Konungens Be-
fallningshafvandes i Skaraborgs län deröfver afgifna underdåniga ut¬
låtanden.
Vid granskning af stämpelförordningens bestämmelser har Ut¬
skottet härförutom funnit anledning ifrågasätta förändrade föreskrifter i
vissa fall. För de framställningar, hvartill Utskottet sålunda funnit
skäl, får Utskottet nu redogöra, dervid iakttagande den i gällande för¬
ordning angående stämpelafgiften stadgade paragrafföljd.
§ 3.
Enligt 15 § i Konkurslagen skall, då offentlig stämning i konkurs
utfärdats, Rätten eller Domaren genom särskilda kallelsebref derom
underrätta Kronans ombudsman och alla kända inländska borgenärer.
Dylika kallelsebref hafva i äldre stämpelförfattningar upptagits bland
ej stämpelpligtiga handlingar; och har denna stämpelfrihet jemväl bibe¬
hållits i den under § 3 i Kongl. förordningen den 6 September 1883,
angående stämpelafgiften, förekommande tariff. Det vore också uppen¬
barligen mindre lämpligt att med stämpel belägga en handling, som
med post skall tillställas vederbörande utan något hans åtgörande, och
för hvilken afgiften sålunda skulle utkräfvas först sedan handlingen
kommit vederbörande till hända.
Dylika särskilda kallelsebref förekomma emellertid äfven i några
andra fall, hvilka ej äro omförmälda i stämpelförordningen, ehuru frihet
från stämpel äfven i dessa fall på samma grund synes böra ega rum.
Så är i 3 § af Kongl. förordningen den 18 September 1862, om bo¬
skilnad och undanskiftande af egendom i makars bo, föreskrifvet, att
offentlig stämning i boskilnadsmål skall så kungöras, som om dylik
stämning i konkursmål är stadgadt, och torde denna föreskrift i all¬
mänhet tillämpas så, att kände borgenärer särskild! underrättas om
stämningen. Ett dylikt förfarande är vidare uttryckligen föreskrifvet i
11 § af Kongl. förordningen den 4 Mars 1862, om tioårig preskription
och om årsstämning, med afseende å offentlig stämning, som i årsstäm-
ningsmål utfärdas. Enligt 100 § i utsökningslagen skall, då fast egen¬
dom försäljes å exekutiv auktion, auktionsförrättaren likaledes genom
särskilda kallelsebref om auktionen underrätta inteckningshafvare med
flere fordringsegare.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
3
På grund häraf hemställer Utskottet,
l:o.
att deri under § 3 i förordningen angående stäm-
pelafgiften förekommande rubriken »kallelsebref i
konkursmål» må erhålla följande förändrade lydelse:
»Kallelsebref i mål angående konkurs, boskilnad,
årsstämning eller försäljning af utmätt fast egen¬
dom ....................................................................................... fritt.»
Utskottets uppmärksamhet har blifvit fäst deruppå, att, ehuru
Kongl. förordningen den 22 Juni 1883, angående en postsparbank för
riket, uttryckligen stadgar, att vid första insättning af medel å post¬
sparbankskontor en motbok utfärdad för den person, till förmån för
hvilken insättningen eger rum, skall afgiftsfritt tillställas insättaren, det
likväl ifrågasatts, huru vida icke dylik motbok borde vid utgifvandet be¬
läggas med stämpel; och har till stöd härför blifvut åberopad den om¬
ständighet, att i stämpelförordningen icke förekommer något om stäm¬
pelfrihet för postsparbanks expeditioner, under det att 3 § i samma
förordning uttryckligen stadgar dylik frihet för sådan motbok, som af
direktion för sjömanshus utfärdas för sjöman.
I)å emellertid det sålunda ifrågasatta förfarandet icke synes för¬
enligt med ofvanberörda, af Kongl. Maj:t och Riksdagen beslutade stad¬
gande derom, att nu ifrågavarande motböcker afgiftsfritt skola tillhanda¬
hållas vederbörande, vill Utskottet, till förekommande af all tvekan
härutinnan, hemställa,
2:o.
att den under 3 § i förordningen angående stärn-
pelafgiften förekommande rubriken »motbok med sjö¬
man» må erhålla följande förändrade lydelse:
»Motbok utfärdad af direktion för sjömanshus eller
af postsparbank................................................................. fri.»
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
Innan nu gällande stämpelförordning trädde i kraft, skulle patent-
bref förses med stämpel, beräknad efter 5 kronor för hvarje år af den
tid, för hvilken patentet blifvit beviljadt, hvarjemte enligt expeditions-
taxan för sådant bref erlades lösen med 9 kronor. Denna lösen, som
ingick till statsverket, blef i nu gällande stämpelförordning utbytt mot
stämpelafgift på så sätt, att den stadgade stämpelsatsen höjdes till 7
kronor för hvarje år af patenttiden.
Patent beviljas för närvarande på minst 3 högst 15 års tid i för¬
hållande till uppfinningens beskaffenhet och vigt. I det af Riksdagen
nyligen antagna förslag till förordning angående patent har deremot
patenttiden för alla patent, med undantag af så kallade tilläggspatent,
blifvit bestämd till 15 år, och komme således, med tillämpning af nu
gällande grunder för stämpelafgiftens beräkning, sådan afgift hädan¬
efter att för hvarje patentbref enligt regeln utgöras med 105 kronor, och
hela kostnaden för erhållande af patent, med inberäkning af den sär¬
skilda afgift af 50 kronor, som enligt § 11 i författningsförslaget skall
inbetalas vid hvarje ansökan om patent, att, uppgå till icke mindre än
155 kronor. Då detta belopp dock uppenbarligen för en fattig upp¬
finnare blefve allt för betungande, samt med den allmänna patenttidens
fixering till viss, för alla patent lika tid den nu stadgade grunden för
stämpelbeloppets beräknande, eller den tid för hvilken patenträtt be¬
viljas, komme att sakna all betydelse, har Kongl. Maj:t i ofvanberörda
proposition, bland annat, föreslagit, att stämpelafgiften för patentbref
måtte nedsättas till ett fixt belopp af 25 kronor.
Då den förändring, som Kongl. Maj:t sålunda ifrågasatt, synes
vara af billigheten påkallad, hemställer Utskottet,
3:o.
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts ifrå¬
gavarande framställning, må besluta, att rubriken »pa¬
tentbref» under § 3 i förordningen angående stäm¬
pelafgiften skall erhålla följande förändrade lydelse:
'»Patentbref..................... 4 Afdelningen: 25 kronor.»
§ 6.
Denna paragraf lyder i gällande stämpelförordning sålunda:
»Så länge enligt gällande stadgande afgift, motsvarande viss pro¬
cent af lönen, vid befordran utgöres af tjensteman å bergsstaten till
5
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
Bergskollegii armbössa samt af Stockholms stads tjensteman till stora
barnhuset, skall deri enligt denna Art. för fullmakter stadgade stämpel¬
afgift för dessa tjensteman minskas med ett mot nämnda utgifter sva¬
rande belopp.»
Sedan emellertid Riksdagen i skrifvelse till Konungen den 13 Juni
1883, med framhållande af det önskvärda i genomförandet af ett fullt
likformigt användande af den allmänna fullmaktsstämpeln, hemstält,
huru vida , icke genom lämpliga åtgärders vidtagande ofvan återgifna
undantagsstadgande kunde göras obehöflig!, sä att de allmänna före¬
skrifterna angående stämpelafgifts utgörande vid befordran äfven blefve
på Stockholms stads tjensteman och tjenstemännen vid bergsstaten
tillämpliga, så har genom Kongl. skrivelser till Kommerskollegiet den
21 December 1883 och till Ofverståthållareembetet den 31 i samma
månad blifvit förordnadt, att ofvanberörda, till Bergskollegii armbössa
och till allmänna barnhusinrättningen utgående afgifter från och med
ingången af år 1884 skola upphöra.
Då ifrågavarande stadgande sålunda nu mera icke eger någon
tillämplighet, hemställer Utskottet,
4:o.
att ofvanberörda, under 6 § i Kongl. förordnin¬
gen den 6 Septemter 1883, angående stämpelafgiften,
förekommande stadganden må ur författningen ute¬
slutas.
Under förutsättning af bifall till hvad Utskottet under 4 pimkten
föreslagit, hemställer Utskottet vidare,
5:o.
att Riksdagen måtte besluta ej mindre, att samt¬
liga paragrafer i förordningen angående stämpel¬
afgiften från och med § 7 skola erhålla de ändrade
paragrafnummer, som af ett uteslutande ur författ¬
ningen af den nuvarande 6 § föranledas, än ock att
de flerstädes i samma förordning förekommande hän¬
visningar till olika stadganden i författningen skola
ändras till öfverensstämmelse med denna nya paragraf-
6
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 6.
Uti ofvan omförmälda skrift har chefen för Skaraborgs regemente
anfört, huru som Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs län den
30 sistlidne Januari meddelat utslag i anledning af eu soldats klagan
vid liqvidationsmöte samt dervid försett utslaget med 5 kronors stäm¬
pel, hvilken stämpelafgift cliefsembetet blifvit anmodadt att affordra
soldaten och till Konungens Befallningshafvande insända. Utan att
ingå i pröfning, huru vida detta förfarande vore med gällande stämpel¬
förordning öfverensstämmande, hade chefen ansett sig böra fästa upp¬
märksamheten på förhållandet, enär ifrågavarande afgift syntes honom
både orättvis och för soldaten ytterst betungande. Den omständighet,
att den indelte soldaten finge för sin anställning i kronans tjenst upp¬
bära lön ej direkt af staten utan af sina rotehållare, framkallade nem¬
ligen ej så sällan tvister, som vid liqvidationsmöte anmäldes. Om då
soldaten befunnes hafva rätt i sitt klagomål, såsom i förevarande fall
varit händelsen, och det omtvistade beloppet rörde sig om en summa
af några få kronor, så vore glädjen att få sin rätt erkänd ringa, då
soldaten skulle erlägga eu stämpelafgift, lika stor eller kanske större än
det omtvistade beloppet.
I den 27 sistlidne Februari afgifvet underdånigt utlåtande bär
Statskontoret förklarat sig anse den vidtagna åtgärden att med stämpel
belägga ifrågavarande handling vara med gällande författning angående
stämpelafgiften öfverensstämmande.
Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs län har i den 20
sistlidne Februari afgifvet underdånigt yttrande anfört, bland annat,
att uti föreliggande ärende länsstyrelsen, med godkännande i hufvud-
sakliga delar af soldatens anspråk på vissa honom förhållna löneförmå¬
ner, ålagt rotehållarne gemensamt, eller hvilken gälda gitte, att till sol¬
daten utgifva ersättning för besvärskostnaden med 5 kronor; att då
soldaten icke veterligen haft andra besvär i målet, för hvilka särskild
ersättning synts erforderlig, det utdömda beloppet just utgjort lösen
för länstyrelsens resolution, hvilken lösen alltså drabbade soldatens
vederdeloman och, såsom utdömd hos rotehållarne gemensamt, med all
säkerhet kunde beräknas blifva honom godtgjord; att länsstyrelsen
jemväl framdeles i liknande fall komme att tillse, att soldaten af tap¬
pande rotehållare tillerkändes godtgörelse för besluten åsätta stämplar,
och att i fall, der soldatens klagan funnes helt och hållet obefogad,
enahanda stämpelkostnad syntes icke utan skäl böra drabba honom
sjelf; samt att den af cliefsembetet åsyftade stämpelfrihet i tvistemål
angående soldats rättigheter syntes Konungens Befallningshafvande icke
7
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
fullt öfverensstämma med de allmänna grunder, Indika gjort sig gäl¬
lande i den nya förordningen angående stämpelafgift^.
I hvad Konungens Befallningshafvande sålunda anfört emot in¬
förandet af den ifrågasatta stämpelfriheten vill Utskottet instämma.
Många fall kunna med lätthet påvisas, i livilka det kan inträffa, att eu
person för utkräfvande af sin rätt måste erlägga en stämpelafgift, som
öfverstiger värdet af hvad han blifver tilldömd, men denna omständig¬
het kan uppenbarligen icke i och för sig utgöra tillräckligt skäl för att
med afseende å alla dessa fall införa undantag från den allmänna
regeln om stämpelafgifts utgörande vid anlitande af statens myndig¬
heter. 1 allmänhet torde för öfrigt, likasom i förevarande fall, der
klaganden har rätten å sin sida, kostnaden i sista hand icke komma
att drabba honom utan hans vederpart. På dessa skäl, och då dragandet
af tvister emellan soldater och deras rotehållare under offentlig
myndighets pröfning endast undantagsvis torde förekomma, enär dylika
tvister säkerligen i de allra flesta fall biläggas genom bemedling af
vederbörande befäl, har Utskottet ansett ifrågavarande framställning
icke böra föranleda någon åtgärd; hvilket Utskottet skolat
6:o.
för Riksdagen anmäla.
Herr Bokströms ofvan omförmälda motion är af följande lydelse:
»Enligt § 8 i gällande förordning angående stämpelafgiften skall
stämpelbeläggning, som enligt samma förordning är föreskrifven för
statsmyndigheternas expeditioner, icke ega rum i bevillningsmål och
mål angående kronans ränta och tionde, så ock i frågor rörande debi¬
tering, afskrifning eller restitution af kronoutskylder eller andra af-
gifter till staten. Då expeditioner i mål, som angå kommunala och an¬
dra allmänna utgifter, deremot icke blifvit särskildt tillförsäkrade be¬
frielse från stämpelbeläggning, så måste stämpelafgift af de i sådana
mål rättelse sökande utkräfvas.
I det underdåniga betänkande angående stämpelafgiften, som af
dertill utsedde komiterade den 30 Augusti 1881 afgifvits, har, sid. 59,
såsom skäl, hvarför i bevillnings- och debiteringsmål samt mål angående
åsättande af ränta, kronotionde eller rotering frihet från stämpel med¬
gift^, blifvit anfördt, att de skattskyldige icke böra belastas med sär¬
skilda utgifter till staten för de handlingar, som erfordras för bestäm¬
mande af beloppet utaf deras skattebidrag.
8
Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 6.
Då grundsatsen om afgiftsfrihet för handlingar i mål, som afse
bestämmandet af skattebidrag till det allmänna, redan förut är genom
ofvan åberopade stadgande af Riksdagen erkänd; då det för de skatt¬
skyldige är af vida större vigt att få åtnjuta sådan afgiftsbefrielse i
de vida allmännare förekommande målen, som afse bestämmandet
af de kommunala skattebidragen, och då mig veterligen icke några
skäl föreligga derför, att de i sådana mål rättelse sökande skola vid¬
kännas särskild kostnad för att få sina skattebidrag bestämda; så får
jag härigenom vördsamt föreslå, att senare delen af § 8 i förordningen
angående stämpelafgiften må erhålla följande förändrade lydelse:
Frihet från stämpel enligt denna Art. eger jemväl rum i bevill-
ningsmål och mål angående kronans ränta och tionde, så ock i frågor
rörande debitering, afskrifning eller restitution af kronoutskylder, kom¬
munala eller andra allmänna afgifter, markegångssättning, åsättande af
rotering, anmärkning vid offentliga räkenskaper, redogörelse för all¬
männa medel, utsyning af skog å allmänning, eller ekars fällande å
kronojord, tillverkning och inlösen af salpeter och tvist om värfning,
äfvensom i ärenden, som anhängiggjorts hos Justitiekanslersembetet
och Riksdagens Justitieombudsman.)'
Herr Bokströms förslag är sålunda i sjelfva verket mera omfat¬
tande, än hvad dess motivering gifver vid handen, och innebär frihet
från stämpel i frågor rörande debitering, afskrifning eller restitution af
ej blott kommunala utan äfven alla andra allmänna afgifter, oafsedt
om de utgöras till staten eller icke. Äfven med detta vidsträcktare
innehåll har emellertid Utskottet ansett förslaget hafva skäl för sig.
Ett särskildt fall rörande restitution af en sådan, till staten ej utgående
allmän afgift har Utskottet under sina öfverläggningar haft tillfälle taga
i öfvervägande.
I ett den 13 Oktober sistlidet år angående förslag till förordning
om expeditionslösen afgifvet underdånigt utlåtande, hvaraf Utskottet
haft tillfälle taga del, har nemligen Kommerskollegiet, bland annat,
anfört, att på grund af missuppfattning vid sjömanshusen af gällande
bestämmelser angående den efter fartygs drägtighet beräknade afgift,
som bör till sjömanshus erläggas för fartyg, som från svensk hamn
afgår till Norge eller utrikes ort, inträffade understundom, att, då så¬
dant fartyg under resan hade att anlöpa inrikes hamn, belägen inom
annat tullkammardistrikt än den ursprungliga afgångshamnen, denna
afgift fordrades för fartyget af sjömanshusen inom båda distrikten.
När vederbörande fartygsbefälhafvare eller rederi, efter att sålunda
hafva nödgats för samma resa erlägga dubbel afgift, med klagan här-
9
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
öfver vände sig till Kommerskollegiet för att erhålla förklarande, om
hvilketdera sjömanshuset, som afgiften origtigt uppburit och alltså
borde densamma återställa, utfärdades af kollegiet utslag för klaganden.
Då ifrågavarande afgift vanligen utgjorde några få kronor, vore det
enligt kollegiets åsigt obilligt, om vederbörande skulle för en sådan ex¬
pedition erlägga stämpelafgift, hvilket dock med nuvarande bestäm¬
melser i ämnet icke kunde undvikas.
Flera liknande fall, i hvilka utkräfvandet af stämpelafgift otvif¬
velaktigt komme att leda till befogade klagomåls undertryckande, skulle
utan svårighet kunna anföras.
Herr Bokströms förslag innebär för öfrigt icke någon nyhet för
vår stämpelbeskattning, utan endast en återgång till de stadganden,
som tillämpades innan Kongl. förordningen den 6 September 1883 an¬
gående stämpelafgiften trädde i kraft. I äldre stämpelförfattningar var
nemligen stämpelfrihet medgifven i alla afskrifnings- och restitiitionsmål
samt, med undantag endast för Kongl. Maj:ts resolutioner, utslag och
domar, i alla débiteringsmål, oafsedt om de respektive afgifterna utgjor¬
des till staten eller icke.
Då något mera vägande skäl för den inskränktare omfattning,
som dessa stadganden i nu gällande stämpelförordning erhållit, icke
synes kunna anföras, hemställer Utskottet,
7:o.
att Riksdagen, på sätt Herr Bokström i sin före¬
varande motion föreslagit, måtte besluta, att sista
stycket af det under 8 § i gällande stämpelförordning
nu förekommande stadgande måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
»Frihet från stämpel enligt denna Art. eger jem¬
väl rum i bevillningsmål och mål angående kronans
ränta och tionde, så ock i frågor rörande debitering,
afskrifning eller restitution af kronoutskylder, kommu¬
nala eller andra allmänna afgifter, markegångssättning,
åsättande af rotering, anmärkning vid offentliga räken¬
skaper, redogörelse för allmänna medel, utsyning af
skog å allmänning, eller ekars fällande å kronojord,
tillverkning och inlösen af salpeter och tvist om
värfning, äfvensom i ärenden, som anhängiggjorts
Bih. till Biksd. Prof. 1884. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 2
10
Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 6.
hos Justitiekanslersembetet och Riksdagens Justitie¬
ombudsman.»
§ 9.
Vid sistlidet års riksdag föreslog Kongl. Maj:t, i afsigt att bereda
statsverket de ökade inkomster, som påkallades af den då ifrågasatta
reformen i vårt skattesystem samt försvarsväsendets utsträckning, bland
annat, en betydande förhöjning i bouppteckningsstämpeln med flera
stämpelsatser och i sammanhang dermed, att den enligt Art. III i då
gällande bevillningsstadga utgående särskilda bevillning för gåfva,
testamente, arf och fideikommiss skulle upphöra. I anledning af den
utgång, som skatte- och försvarsfrågorna vid nämnde riksdag erhöllo,
förföll emellertid äfven frågan om beredande af ökade statsinkomster
genom stämpelbeskattningens utsträckning, och beslöt Riksdagen i sam¬
manhang dermed att bibehålla ofvanberörda särskilda bevillning samt
inrymde bestämmelserna derom i den af Kongl. Maj:t föreslagna för¬
ordningen angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rät¬
tigheter.
Ifrågavarande bestämmelser, hvilka på grund häraf nu återfinnas
under litt. G §§ 8, 9 och 10 af Kongl. förordningen den 14 September
1883, angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättig¬
heter, äro af följande lydelse:
»G. Beyiliniiigsafgift för gåfva, testamente, fideikommiss och arf.
§ 8.
l:o. För gåfva af fast egendom, med full eganderätt till sjelfva
egendomen, erlägges en för hundra i bevillning.
2:o. För testamente af fast eller lös egendom, kapital eller for¬
dringar, med full eganderätt till sjelfva egendomen eller kapitalet, er¬
lägges en för hundra i bevillning.
3:o. För fideikommiss erlägges af hvar och en, som tillträder eller
mottager fideikommitterad egendom eller såsom fideikommiss anslaget
kapital, en för hundra i bevillning.
4:o. Från de i förestående momenter stadgade bevillningsafgifter
befrias:
11
Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 6.
a) efterlefvande maka;
b) skyldeman i rätt tipp- och nedstigande led, äfvensom syskon
eller deras afkomlingar;
c) annan fjermare arfvinge för sin lagliga arfslott äfvensom för
allt hvad derutöfver är gifvet, som icke uppgår till fem tusen kronor
kapital;
d) kyrka, akademi, vetenskapligt samfund, allmän skola eller an¬
nat allmänt undervisningsverk, stipendiifond, pensionsanstalt, sjuk- och
fattigvårdsinrättning jemte annan from stiftelse; samt
e) hvar och en annan, då värdet af den gifna egendomen eller
kapitalet icke uppgår till fem tusen kronor.
5:o. För arf af fast eller lös egendom, som icke öfvergår till
skyldeman i rätt upp- och nedstigande led, syskon eller deras afkom¬
lingar, utan till fjermare arfvinge, erlägges eu af hundra i bevillning,
när arfsbeloppet uppgår till fem tusen kronor.
§ 9.
Vid utgörande af bevillning för gåfva, testamente, fideikommiss
eller arf beräknas värdet å fast egendom efter senaste bevillningstaxe-
ring och å lös egendom efter skedd bouppteckning, mätismannaordom
eller domarens pröfning.
Då fideikommiss öfvergår till person, som, enligt 3 mom. i § 8,
är skyldig derför erlägga bevillning, bör nya fideikommissinnehafvaren
inom ett år från fideikommissets tillträdande hafva till vederbörande
uppbördsman antingen inbetalt den stadgade bevillningen eller ock,
derest tvist om fideikommissrätten uppstått, stält godkänd borgen för
bevillningens erläggande senast inom ett år sedan tvisten blifvit genom
laga kraftegande beslut afgjord. Underlåter han sådant fullgöra, böte
tio procent af bevillningens belopp, hvilka böter tillfalla åklagaren.
För öfrigt kommer, i afseende på kontrollen af all gåfvo-, testa-
ments- och arfsbevillnings vederbörliga beräkning, erläggande och redo¬
visande, att iakttagas hvad i derom särskilt utfärdad författning är
eller varder stadgadt.
§ io.
Bevillningsafgift för testamente eller arf erlägges, antingen der
den person, som efterlemnat den testamenterade eller arffallna egen¬
domen, senast varit mantalsskrifven, eller ock der behörigen godkänd
12
Bevitlnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
borgen för afgiften blifvit stäld. För fideikommiss skall bevillnings-
afgiften utgöras der den fideikommitterade egendomen finnes, eller ock
å annan ort, der dylik borgen för afgiften blifvit aflemnad.»
I ofvan omförmälda proposition har Kongl. Maj:t emellertid åter
upptagit förslaget om utbytande af nämnda bevillning mot stämpel¬
afgift samt i sådant syfte, under förklarande det Kongl. Maj:t icke
ifrågasätter, att den enligt ofvanberörda förordning utgående bevillning
för gåfva, testamente, fideikommiss och arf vidare bör utgöras, före¬
slagit följande förändrade bestämmelser med afseende å stämpelafgiften
för bouppteckningar, fideikommissbref om fast egendom, afhandlingar
om gåfva af fast egendom samt testamente om dylik egendom:
»Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt
här nedan stadgas:
Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol företes, vara
försedd med stämpel till nedannämnda belopp:
då arflåtaren efterlemnat bröstarfvinge: 50 öre för hvarje fulla
100 kronor af behållningen i boet; samt
då arflåtaren efterlemnat fjermare arfvinge eller aflidit utan
känd arfvinge: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen
i boet.
Befrielse------------fordras..
Såsom------------behållningen.
Byte------------egendom.
Certeparti — — — — —-----— — Skuldebref.
Fideikommissbref om fast egendom; lika med Testamente om fast egendom.
Fraktslut------Certeparti.
Förvärf —-----— egendom.
Gåfva af fast egendom: afhandling derom skall, då den för lagfart före¬
tes, vara försedd med stämpel till nedannämnda belopp:
då egendomen gifvits till skyldeman i rätt upp- och nedstigande
led, till syskon eller deras afkomlingar eller ock till kyrka, akademi,
vetenskapligt samfund, allmän skola eller annat allmänt under¬
visningsverk, stipendiifond, pensionsanstalt, sjuk- eller fattigvårds-
inrättning eller annan from stiftelse: 60 öre för hvarje fulla 100
kronor af egendomens värde; samt
i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
egendomens värde.
13
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
Der afhandling om gåfva, utan tillägg till eller förändring i
stadgade vilkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrifna tid,
räknadt från första fånget, och inom samma tid för lagfart företes,
eger stämpelbeläggning rum allenast för sista fånget; och bör der¬
vid stämpelafgiftens belopp enligt ofvan stadgade grunder beräknas
såsom hade egendomen från gifvaren omedelbart öfvergått till den,
som på grund af sista fånget deraf varder innehafvare.
Se för öfrigt §§ 11, 14 och 16.
Gåfva af fartyg--— — drägtighet.
Skuldebref —----jernväg.
Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, vara försedt
med stämpel till nedannämnda belopp:
då egendomen i testamente gifvits till efterlefvande make,
skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, syskon eller deras
afkomlingar eller ock till kyrka, akademi, vetenskapligt samfund,
allmän skola eller annat allmänt undervisningsverk, stipendiifond,
pensionsanstalt, sjuk- eller fattigvåx-dsinrättning eller annan from
stiftelse: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; samt
i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
egendomens värde.
Se för öfrigt §§ 11, 14 och 16.
Undantagskontrakt---— — egendom.»
Med afseende å ifrågavarande handlingar gäller för närvarande,
att bouppteckningar skola, då de för inregistrering hos domstol företes,
vara försedda med stämpel till belopp af 50 öre för hvarje fulla 100
kronor af behållningen i boet, oafsedt huru vida arflåtaren efterlemnat
bröstarfvingar eller icke. Derjemte är stadgadt, och häruti har Kongl.
Maj:t icke föreslagit någon ändring, dels att befrielse från bouppteck-
ningsstämpeln skall ega rum, då behållningen i boet ej uppgår till
1,000 kronor, dels ock att såsom behållning i boet skall, der make lef¬
ver efter, anses endast hvad som återstår efter afdrag af den efter-
lefvandes giftorätt, hvilken, ehvad den utgör mer eller mindre, bör be¬
räknas till hälften af behållningen. Fideikommissbref, gåfvobref och testa¬
menten om fast egendom äro för närvarande underkastade samma stämpel¬
afgift som afhandlingar om köp af fast egendom eller, vid lagfart i
allmänhet, 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.
På sätt i det propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet
för den 30 sistlidne Januari erinras, är kontrollen öfver ofvanberörda
särskilda bevillningsafgifters behöriga utgörande, enligt Kongl. kungö¬
14
BeviUnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
relse den 11 December 1811, sålunda fördelad, att medan vederbörande
uppbördsman åligger tillse, att afgift till behörigt belopp varder erlagd
af dem, hvilkas skyldighet att erlägga bevillning är känd, äro domsto-
lame pligtige att vaka deröfver, att ingen må undandraga sig sådan
bevillningsskyldighet — blott hvad fideikommiss beträffar åligger hela
kontrollen uppbördsmännen, hvarföre för detta fall böter för under¬
låtenhet att göra föreskrifven anmälan om mottagande af fideikommiss
äro stadgade. — Dessutom tillkommer det Kammarrätten att medelst
granskning af de förteckningar, ej mindre uppbördsmännen än domsto-
larne äro skyldige att årligen afgifva, undersöka, huru vida dessa myn¬
digheter behörigen fullgjort sina åligganden.
Det otillfredsställande i denna kontroll, sådan den för närvarande
är anordnad, har vid flera tillfällen blifvit framhållet af statsrevisorerne,
liksom ock af skatteregleringskomitén. Vid föreliggande ärendes före¬
dragning inför Kongl. Maj:t har Herr Statsrådet och Chefen för
Finansdepartementet med afseende härå erinrat, bland annat, att i för-
fattningarne saknades hvarje föreskrift om skyldighet för den, som mot¬
tagit gåfva, testamente, fideikommiss eller arf, att till uppbördsmännen
ingifva, jemte förbindelsen om skattens erläggande, sådana handlingar,
att uppbördsmännen deraf kunde utröna, huru vida skattens belopp blif¬
vit rigtigt beräknad. Att uppbördsmannens uppgift härigenom i hög
grad försvårades vore gifvet, likasom det icke heller kunde förnekas,
att den i mom. 1 af nådiga kungörelsen den 13 Februari 1863 skatt¬
skyldig medgifna rätt att välja huru vida han vill inbetala afgiften till
uppbördsmännen i den ort der arflåtaren eller testamentsgifvaren o. s. v.
varit senast mantalsskrifven eller i den ort der den skattskyldige sjelf
vore boende, måste motverka uppbördsmannens verksamhet för öfver-
vakande att afgifterna varda behörigen inbetalta. Och då hvarje under¬
domstol vore skyldig att årligen till så väl Landshöfding som Hofrätt
insända förteckningar på bevillningsskyldiga testamenten in. m., samt
hvarje uppbördsman vore pligtig att till Landshöfdingen årligen insända
dels vid uppbördsårets slut redogörelse öfver bevillningen, dels inom
Januari månads utgång förteckning å alla af honom meddelade atte¬
ster och qvittenser rörande aflemnade förbindelser å bevillningen eller
inbetalta afgifter, hvarefter Landshöfding och Hofrätt hade att insända
dessa förteckningar och redogörelser till Kammarrätten, uppkomme
härigenom en skriftvexling, som väl måste anses allt för vidlyftig och
betungande i förhållande till det jemförelsevis ringa belopp skatten in¬
bringade, medan den ändock vid saknaden af förpligtelse för den skatt¬
skyldige att förete de för skattens beräknande erforderliga handlingar
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6. 15
icke satte Kammarrätten i stånd att på ett fullt tillfredsställande sätt
utöfva sin kontrollerande verksamhet.
Enligt hvad af statsrådsprotokollet jemväl inhemtas, afgaf Kam¬
marrätten, i syfte att bereda en verksammare kontroll å erläggande och
redovisande af bevillningsafgifterna för gåfva, testamente, fideikommiss
och arf, den 30 Maj 1879 underdånigt förslag till ny författning i äm¬
net, öfver hvilket förslag Statskontoret och Öfverståthållareembetet seder¬
mera sig yttrat. Kammarrätten föreslog härvid skyldighet för gåfvo-
och testaments- eller arftagare äfvensom för fideikommissarie att till
uppbördsmannen aflemna afskrift af gåfvobrefvet, testamentet, boupp¬
teckningen eller fideikommissförfattningen, hvarjemte föreslagits, att an¬
talet af de redogörelser, som böra af vederbörande myndigheter afgif-
vas, måtte minskas genom underdomstolarnes befriande från skyldighe¬
ten att insända ofvan omförmälda förteckning till Hofrätten samt sam¬
manslagning till en af de två redogörelser, uppbördsmännen hittills haft
att afgifva. Statskontoret har, lika med två reservanter inom Kammar¬
rätten, föreslagit att den valfrihet i fråga om uppbördsman, som hittills
tillkommit skattskyldig, måtte uppliäfvas genom en föreskrift att anmä¬
lan om erhållande af gåfva, testamente, arf eller fideikommiss alltid bör
ske hos uppbördsmannen i den ort, der gifvare, testator eller arflåtare
senast varit mantalsskrifven eller der fideikommisset är beläget, hvar¬
förutom Statskontoret hemstält om åläggande för den skattskyldige att
till . uppbördsmannen ingifva, förutom afskrift af gåfvobref, testamente,
fideikommissförfattning eller bouppteckning, jemväl öfriga för bevill-
ningsafgiftens beräknande erforderliga handlingar.
Med afseende å hvad sålunda blifvit föreslaget, har Herr Stats¬
rådet och Chefen för Finansdepartementet framhållit, att genom de
ifrågasätta bestämmelserna visserligen den kontroll, som ålåge uppbörds¬
männen och Kammarrätten, om än fortfarande i förhållande till skat¬
tens afkastning förbunden med allt för omständliga former, borde blifva
så verksam och tillika så förenklad, som med naturen af den ifrågava¬
rande skatten vore förenligt, men att den svaga punkten i det nuva¬
rande kontrollsystemet läge icke så mycket i det sätt, hvarpå uppbörds¬
männen och Kammarrättens kontroll vore anordnad, som fastmera i de
funktioner, i afseende på kontrollen, som vore domstolarne tillagda,
hvilken punkt icke blifvit och icke heller kunde blifva i embetsverkens
författnings förslag berörd. Domstolarne ålåge nemligen att tillse, det
ingen undandroge sig skyldigheten att erlägga bevillning för gåfva,
testamente eller arf, och att för sådant ändamål hålla hand deröfver, att
behöriga förbindelser å afgiftsbeloppet vore fogade vid till domstolen
16
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
ingifna hithörande handlingar. Denna del af kontrollen vore den ojem¬
förligt vigtigaste, ty om densamma försummades, måste det komma att
bero af en tillfällighet, om en underlåtenhet att fullgöra bevillnings-
skyldigheten komme till uppbördsmannens kännedom, och af det sätt,
hvarpå denna kontroll utöfvades, berodde således huru vida den för upp¬
börden af denna skatt anordnade procedur kunde fylla sitt ändamål.
Men härvid vore att märka, att, medan å ena sidan de fall, i hvilka
afgift kunde ifrågakomma till utgörande, och undersökning följaktligen
borde af domstolen anställas, vore synnerligen talrika och snart sagdt
dagligen förekommande, vore å andra sidan de fall, i hvilka afgiften
verkligen borde utgå, ytterst sällsynta. Hvarje bouppteckning, som
till domstolen ingåfves, hvarje testamente, som derstädes bevakades, och
hvarje gåfvobref om fast egendom, derå lagfart söktes, måste granskas
för utrönande, huru vida förhållandet mellan arflåtare och arftagare, testa¬
mentsgifvare och testamentstagare, gifvare och gåfvotagare varit sådant,
att bevillning skulle utgöras, men, sedan under tidernas lopp antalet
undantag från bevillningsskyldigheten äfvensom det bevillningsfria mini¬
mum så ökats, att numera efterlefvande make, ascendenter, descenden-
ter, syskon och deras afkomlingar äfvensom kyrkor samt undervisnings-
och välgörenhets- med flere inrättningar vore från bevillning frikallade,
och belopp understigande 5,000 kronor bevillningsfria, kunna årtion¬
den förgå, utan att domstolen finge tillfälle att tillämpa författningen.
Det kunde icke anses med det allmännas intresse förenligt, att dom-
stolarne, som vore öfverhopade med andra, för samhället långt vigti-
gare göromål, belastades med ifrågavarande vidlyftiga granskningsarbete,
och det kunde ej heller vara egnadt att ingifva förvåning, om vid ett
sådant missförhållande mellan det stora antalet tillfällen, då kontrollen
borde vara verksam, och de få fall, då något med kontrollen åsyftadt
förhållande förefunnes, kontrollen efter hand slappades. Huru åter dom-
stolarne fullgjorde sin granskningsskyldighet, kunde i följd af förhål¬
landenas natur ej blifva föremål för någon ytterligare kontroll. Dertill
komme att i en mängd fall, der bevillning borde utgöras, domstolarne
aldrig finge ett dylikt ärende under sin handläggning. Ett testamente
behöfde icke hos domstol bevakas, utan kunde blifva lika giltigt genom
arfvingarnes utan föregången bevakning dertill lemnade godkännande.
I sådant fall undandroge sig testamentstagaren ifrågavarande bevillning
helt och hållet, och något tillfälle till kontroll förefunnes icke ens. Då
uppbörden af ifrågavarande bevillning emellertid icke kunde försiggå
utan domstolarnes medverkan vid kontrollen — ty påföljden af böter,
som vid underlåtenhet att anmäla öfvergång af fideikommiss vore lämp-
17
Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 6.
lig, kunde svårligen anses tillräckligt verksam i fråga om gåfva, testa¬
mente eller arf — men nämnda kontrollfunktions bibehållande hos
domstolarne hvarken med afseende å rättskipningens intressen eller ur
synpunkten af kontrollens effektivitet syntes önskvärdt, återstode ej
annan utväg än att undersöka, huru vida för uttagandet af den särskilda
beskattning, som ansetts böra drabba vissa slag af egendomsöfvergång,
ej annan form än den nuvarande så kallade testamentsbevillningen
stode att finna. Det vore kändt, att flera slag af handlingar, som rörde
transaktioner eller förhållanden af beskaffenhet att föranleda till utgö¬
rande af testamentsbevillning, äfven vore underkastade beskattning un¬
der form af stämpel. Vid sådant förhållande framstälde sig otvunget
frågan, huru vida icke jemväl bevillningsafgifterna för gåfva, testamente,
fideikommiss och arf skulle kunna under sistnämnda form uppbäras.
De fördelar, som vore förenade med ett sådant utbyte af bevillningen
mot stämpelbeskattning, läge i öppen dag. I stället för den nuvarande
fristående skatten, som kräfde en sjelfständig, med tunga former arbe¬
tande kontrollapparat, hvilken måste hållas i ständig verksamhet, men
med afseende på sällsyntheten af de fall, då bevillning utgjordes, mer¬
endels arbetade så att säga i luften, komme att träda en skatt, som,
under form af förhöjning i en redan bestående, och utan att kräfva
annan kontrollapparat än den för stämpelskatten i allmänhet förefintliga,
med i regeln osviklig säkerhet komme att drabba skatteföremålet, så
snart detta visade sig. Och för den skattskyldige, som enligt nu gäl¬
lande bestämmelser måste i och för skattens erläggande fullgöra en
mängd ganska besvärliga föreskrifter, såsom skyldigheten att upprätta
löftesskrift om skattens utgörande i behörig tid, att anskaffa borgen
härför, att aflemna löftesskriften till uppbördsmannen, att vid testamen¬
tet, bouppteckningen eller gåfvobrefvet, då handlingen till rätten ingåf-
ves, bilägga uppbördsmannens attest om löftesskriftens mottagande, att
hos uppbördsmannen årligen anmäla de hinder, som mötte för skattens
erläggande, och slutligen att hos uppbördsmannen inbetala skatten,
borde det blifva en lättnad att, med befrielse från alla dessa forma¬
liteter, få fullgöra sin betalningsskyldighet i sammanhang med erläg¬
gandet af den stämpelafgift, som i alla händelser skulle utgå. Hvad
gåfva och testamente af fast egendom beträffade, mötte icke något hinder
att genom lagfartsstämpelns förhöjning till 1 krona 60 öre i de fall, då
bevillning hittills bort erläggas, uttaga ersättning för denna skatt. Den
nuvarande skattskyldigheten blefve härvid bibehållen oförändrad, och
förändringen gäl de endast formen för skattens utgörande. För att före¬
bygga ett kringgående af skatten genom ett sådant anlitande af den
Bih. till Biksd. Prat. 1884, 5 Sami 1 Afd. 5 Häft. 3
18
Bevillning s-TJtskottets Betänkande N:o 6.
medgifva rätten att inom lagfartstiden stämpelfritt å annan person trans¬
portera erhållen gåfva af fast egendom, att mellan gifvaren och den
tillämnade gåfvotagaren inskjutes en med gifvaren i sådant led besläg¬
tad person att endast den lägre stämpeln borde af denne utgöras, erfor¬
drades allenast föreskrift, att i detta fall stämpelafgiften skulle beräk¬
nas såsom hade egendomen omedelbart öfvergått från gifvaren till den,
som på grund af transporten deraf blefve innehafvare. På samma sätt
kunde bevillningen för fideikommiss, bestående i fast egendom, utbytas
mot stämpel. Dervid skulle endast den skilnad inträda, att fideikom-
missarien genom förändringen komme att beröfvas den honom jemlikt
§ 9 i Kongl. förordningen den 14 September 1883 angående bevill-
ningsafgifter för särskilda förmåner medgifna rättigheten att. låta
med bevillningens inbetalning anstå under ett år från fideikommissets
tillträdande. Grunden för denna rättighet, som först medgafs genom
bevillningsförordningen den 17 Maj 1861, vore att söka deruti, att det
för tillträdaren af ett fideikommiss ofta måste vara förbundet med rätt
mycken svårighet att, innan han ännu någon afsevärd tid innehaft fidei¬
kommisset, kunna anskaffa de för erläggande af bevillningsbeloppet er¬
forderliga medel. Härvid borde dock icke förbises, att da ifrågavarande
stadgande i bevillningsförordningen infördes, var bevillningen för fidei¬
kommiss bestämd till 5 procent af egendomens värde, hvaremot den¬
samma numera vore satt till allenast 1 procent af samma värde. De
svårigheter, som i berörda afseende kunde för fideikommissarie uppstå,
syntes derföre numera icke vara af den betydenhet, att de borde af¬
hålla från genomförande af den i öfrigt önskvärda förändringen. Vid¬
kommande åter testamente, fideikommiss och arf af läs egendom sak¬
nades allmänt gällande föreskrift om skyldighet att till rätten ingifva
någon handling, hvari det till grund för skattens utgörande liggande
rättsförhållandet funnes omförmäldt, och här erbjöde sig följaktligen ej
heller samma utväg för utbytande af bevillningen mot stämpel som vid
gåfva, testamente och fideikommiss af fast egendom. Arf af fast egen¬
dom skulle visserligen lagfaras, men då stämpel vid lagfart af arffallen
egendom i allmänhet icke egde rum, kunde det icke vara lämpligt att
särskildt för nu ifrågavarande, endast sällan förekommande fall införa
sådan. Att, om bevillningen för gåfva, testamente och fideikommiss af
fast egendom utbyttes mot stämpel, låta för öfriga fall, då bevillning
enligt nu gällande stadgande!! borde utgå, denna skatteform qvarstå,
kunde emellertid icke vara skäl. Den svårhandterliga och dock med
afseende på effektiviteten otillfredsställande kontroll, denna skatteform
påkallade, gjorde densamma olämplig och stode ej i något rimligt för¬
19
Bevillning*- Utskottets Betänkande N:o 6.
hållande till den ganska ringa afkastning, statskassan upphemtade af
hela denna skatt. För den nuvarande bevillningen af gåfva, testamente
och fideikommiss af fast egendom skulle beredas vederlag genom det
ofvan antydda utbytet af bevillningen mot stämpel, men det läte sig
icke utredas, i hvad mån bevillningen för sistnämnda fall bidroge till
den statsinkomst, som hittills uppstått af bevillningen för gåfva, testa¬
mente, arf och fideikommiss i dess helhet. Att helt och hållet efter¬
skänka den statsinkomst, denna bevillning hittills lemnat i andra fall
än då ett fullt eqvivalent utbyte mot stämpel kunde eg a rum, vore
emellertid ej tillrådligt, helst en betydligare del af den hittills varande
testamentsbevillningen antagligen utgjorts just vid testamenten af lös
egendom. På grund häraf hade det till sistlidne Riksdag framstälda för¬
slaget, om testameutsbevillningens utbytande mot en höjd stämpel å bo¬
uppteckningar ansetts åter böra upptagas, samt i sådant syfte en min¬
dre förhöjning i den nu stadgade bouppteckningsstämpeln föreslagits
för de fall, då bröstarfvingar icke lefde efter. I sådana sterbhus, der
bröstarfvingar funnes, ifrågakomme det mera sällan, att egendom vore
borttestamenterad under sådana förhållanden, som nu betingade testa-
mentsbevillning, och någon anledning funnes således icke att låta dy¬
lika sterbhus drabbas af en skatteförhöjning såsom vederlag för testa¬
mentsbevillningen. Den föreslagna förhöjningen komme visserligen, att
drabba åtskilliga arfvingar, som för närvarande vore befriade från ut¬
görande af. särskild bevillning, nemligen skyldemän i rätt uppstigande
led samt syskon och deras afkomlingar, men mot denna förhöjning för
dem borde någon gensaga så mycket mindre kunna göras, som deri¬
genom åt den inom arfsbeskattningen vanliga regeln, att arfsskatten
borde graderas i förhållande till slägtskapsledens aflägsenhet, komme
att beredas en visserligen i och för sig obetydlig, men dock något mer
än hittills utsträckt tillämpning. Hela den så kallade testamentsbevill¬
ningen inbragte under åren 1878—1882 i årligt medeltal 27,878 kronor 66
öre. Om fördelningen af detta belopp mellan de olika, under detta slag af
bevillning fallande skatteföremålen förelåge deremot inga uppgifter. Om
en förhöjning i stämpeln för vissa slag af bouppteckningar skulle eg a
rum, syntes emellertid denna förhöjning svårligen kunna bestämmas till
lägre belopp än 10 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i
boet. En dylik förhöjning kunde, enligt hvad af skattereglerings-
komitén verkstälda beräkningar gåfve vid handen, antagas inbringa en
summa af 21,510 kronor. Om också vid jemförelse med den siffra, som
uttryckte afkastningen af hela den så kallade testamentsbevillningen,
detta belopp må hända kunde antagas vara något, om ock obetydligt
20
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
högre, än det, för hvilket ersättning genom förhöjning i bouppteck-
ningsstämpeln borde beredas, finge dock icke förgätas, att utan tvif¬
vel ett icke obetydligt belopp testamenterad, fideikommitterad och
ärfd egendom hittills undandragit sig beskattning till följd af bri¬
stande kontroll.
Slutligen har Departementschefen erinrat, att för närvarande be-
villningsfrihet åtnjötes för gåfva, testamente, fideikommiss och arf, som i
värde icke uppginge till 5,000 kronor. Med fästadt afseende derå, att
testamentsbevillningen borde direkt utbytas mot stämpel endast i fråga
om gåfva, testamente och fideikommiss af fast egendom, vid hvilka en
jemförelsevis högre skatteförmåga kunde hos den skattskyldige förut¬
sättas, hade emellertid anledning saknats att förorda upptagandet af
motsvarande undantag från den föreslagna nya lagfartsstämpeln.
Såsom af det ofvan anförda framgår, är det, bland de af Kongl.
Maj:t ifrågasatta förändringarne i stämpeltariffen för enskilda handlin¬
gar, endast den föreslagna höjningen i visst fall af boupptecknings-
stämpeln, som innebär någon ökad beskattning. I samtliga öfriga fall
har den hittills utgående särskilda bevillningen endast blifvit utbytt mot
en motsvarande stämpelafgift. I betraktande af så väl den ifrågasatta
skatteförhöjningens relativa obetydlighet som ock det önskvärda i att
afskaffa den nu utgående så kallade testamentsbevillningen med dess
nödvändigtvis bristfälliga och dock i förhållande till skattens afkastning
öfverdrifvet komplicerade kontrollapparat, har Utskottet icke ansett nå¬
gon betänklighet böra möta mot antagande af Kongl. Maj:ts förslag
jemväl i hvad det afser bouppteckningsstämpelns höjande; och hem¬
ställer Utskottet på grund häraf
att Riksdagen, med förklarande att den jemlikt
Kongl. förordningen den 14 September 1883 angå¬
ende bevillningsafgifter för särskilda förmåner och
rättigheter nu utgående bevillning för gåfva, testa¬
mente, fideikommiss och arf med ingången af år 1885
skall upphöra, måtte besluta, att de under § 9 i för¬
ordningen angående stämpelafgiften nu förekommande
rubrikerna »Bouppteckning)), »Fideikommissbref om
fast egendom», »Gåfva af fast egendom» samt »Testa¬
mente om fast egendom» skola, i öfverensstämmelse
Bevillning*- Utskottets Betänkande N:o 6. 21
med livad Kongl. Maj:t i förevarande proposition före¬
slagit, erhålla följande förändrade lydelse:
Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos dom¬
stol företes, vara försedd med stämpel till nedan-
nämnda belopp:
då arflåtaren efterlemna! bröstarfvinge: 50
öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen i
boet; samt
då arflåtaren efterlemna! fjermare arfvinge
eller aflidit utan känd arfvinge: 60 öre för hvarje
fulla 100 kronor af behållningen i boet.
Befrielse från stämpel eger likväl rum, der
behållningen i boet icke uppgår till 1,000 kronor;
skolande för bouppteckning, som till underdom¬
stol i stad ingifves, från det belopp, hvartill stäm¬
peln efter nu stadgad beräkningsgrund uppgår,
afdragas ett belopp, motsvarande den för bevis
om bouppteckningens inlemnande och inregistre¬
ring vid domstolen bestämda lösen, äfven om på
grund af gällande författning dylik lösen ej må
fordras.
Såsom behållning i boet skall, der make lef¬
ver efter, anses endast hvad som återstår efter
afdrag af den efterlefvandes giftorätt, hvilken,
ehvad den utgör mer eller mindre, bör beräknas
till hälften af behållningen.
Fideikommissbref om fast egendom; lika med Testamente
om fast egendom.
Gåfva af fast egendom: afhandling derom skall, då den
för lagfart företes, vara försedd med stämpel till
nedannämnda belopp:
då egendomen gifvits till skyldeman i rätt
upp- eller nedstigande led, till syskon eller deras
afkomlingar eller ock till kyrka, akademi, veten¬
skapligt samfund, allmän skola eller annat all¬
mänt undervisningsverk, stipendiifond, pensions-
anstalt, sjuk- eller fattigvårdsinrättning eller an¬
nan from stiftelse: 60 öre för hvarje fulla 100
kronor af egendomens värde; samt
22
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla
100 kronor af egendomens värde.
Der afhandling om gåfva, utan tillägg till
eller förändring i stadgade vilkor, öfverlåtes inom
den för lagfart föreskrifna tid, räknadt från första
fånget, och inom samma tid för lagfart förete^,
eger stämpelbeläggning rum allenast för sista fån¬
get; och bör dervid stämpelafgiftens belopp en¬
ligt ofvan stadgade grunder beräknas såsom hade
egendomen från gifvaren omedelbart öfvergått till
den, som på grund af sista fånget deraf varder
innehafvare.
Se för öfrigt §§ 10, 13 och 15.
(motsvarande §§ 11, 14 och 16 i gällande förordning.)
Testamente om fäst egendom skall, då det för lagfart före¬
tes, vara försedt med stämpel till nedannämnda
belopp:
då egendomen i testamente gifvits till efter¬
lefvande make, skyldeman i rätt upp- eller ned¬
stigande led, syskon eller deras afkomlingar eller
ock till kyrka, akademi, vetenskapligt samfund,
allmän skola eller annat allmänt undervisnings¬
verk, stipendiifond, pensionsanstalt, sjuk- eller fat-
tigvårdsinrättning eller annan from stiftelse: 60
öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde; samt
i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla
100 kronor af egendomens värde.
Se för öfrigt §§ 10, 13 och 15.
(motsvarande §§ 11, 14 och 16 i gällande förordning).
Sedan Riksdagen fattat beslut i fråga om Utskottets under 8 punk¬
ten här ofvan gjorda hemställan, vill Utskottet göra den framställning
om förändrad lydelse af Kongl. förordningen den 14 September 1883
angående bevillningsafgifter föi; särskilda förmåner och rättigheter, som
af Riksdagens beslut kan påkallas; hvilket Utskottet skolat
9:o.
för Riksdagen anmäla.
23
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 6.
I ofvan omförmälda motion, N:o 76, inom Andra Kammaren har
Herr J. Wedberg, med hvilken Herrar A. V. Äbergsson och A. Hedin in¬
stämt, erinrat, hurusom frågan, huru den mindre bemedlade stads¬
befolkningen iämpligast skall kunna förvärfva bostäder med tryggad
besittningsrätt, länge utgjort föremål för lifligt meningsbyte och ifriga
sträfvanden. En utväg att lösa detta så vigtiga problem hade dock
under de senaste åren utfunnits, i det åtskilliga bostadsföreningar or¬
ganiserats till aktiebolag, i hvilka hvarje delegare genom innehaf af en
aktieserie tillförsäkrats ständig nyttjanderätt till en viss lägenhet i den
fastighet, bolaget förvärfvat eller ärnade förvärfva. Ett tiotal dylika
aktiebolag funnes redan inom hufvudstaden, och det vore att förmoda,
att de flesta härvarande bostadsföreningar, sedan en gång olägenheterna
och vådorna af deras nuvarande organisation blifvit för dem uppen¬
bara, skulle följa exemplet, derest ej några hämmande band lades på
en sådan utveckling. Detta hade dock, enligt motionärens åsigt, skett
genom det i nu gällande stämpelförordning vid sistlidet års riksdag in¬
förda stadgandet, att stämpel å köpeafhandling om fast egendom, på
grund hvaraf lagfart sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse,
bör vara belagd med stämpel af 1 krona 20 öre för hvarje fulla 100
kronor af egendomens värde, eller draga dubbelt så hög stämpelafgift,
som af annan sökande erlägges. Då stadsfastigheterna, särskild! inom
rikets större städer, i allmänhet betingade högre pris, vore ifrågavarande
tillökning i lagfartskostnaden af ej ringa betydelse; och vore det att
befara, att många bostadsföreningar, hellre än att underkasta sig denna
utgift, skulle föredraga att fortfarande vara i saknad af en i rättsligt
hänseende hållbar grund för ordnandet af ledamöternas inbördes rätts¬
förhållande. På grund häraf föreslår Herr Wedberg, att aktiebolag, med
ändamål allenast att inköpa och besitta stadsfastighet för beredande af
bostäder åt aktieegarne, måtte befrias från erläggande af ökad stämpel¬
afgift vid lagfarande af köpehandling rörande dylik fastighet.
Grunden för ofvanberörda förhöjning i lagfartsstämpeln är, på
sätt motionären jemväl framhållit, att söka deruti, att fast egendom
antagits i allmänhet stanna längre tid i aktiebolags än i enskilda per¬
soners ego. Såsom ofvan blifvit nämndt, har emellertid denna högre
stämpelbeskattning i ett fall ansetts icke böra tillämpas, nemligen i
fråga om aktiebolag, som drifver bankrörelse; och detta af det skäl, att
grunden för beskattningen här ej förefinnes, enär dylika bolag i allmän¬
het icke ega under längre tid besitta annan fastighet än som erfordras
för bankens inrymmande, under det de dock ofta kunna vara nödsakade
att för kortare tid förvärfva äfven andra fastigheter.
24
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
Skälet för det af motionären föreslagna undantag skulle deremot
vara ett helt annat, för sjelfva beskattningsprincipen .fullkomligt främ¬
mande, nemligen önskvärdheten af att, med hänsyn till det behjertans-
värda och allmännyttiga i de ifrågakomna bolagens ändamål, icke genom
öfverdrifven beskattning motverka dylika bolags uppkomst.
Ehuru det väl med skäl kan sättas i fråga, om icke det motiv,
som föranledt den högre beskattningen af aktiebolag, eller fastighetens
förblifvande i samma hand under en längre tidsföljd, just med afseende
å de bolag, hvilka med motionärens förslag afses, eger långt större till¬
lämplighet än i fråga om flera andra under aktiebolagets form före¬
kommande associationer, som för ett eller annat ändamål förvärfva
fastigheter, skulle dock Utskottet icke tveka att föreslå förändrade be¬
stämmelser i det af motionären förordade syfte, derest det verkligen
kunde befaras, att ifrågavarande högre stämpelafgift kommer att mot¬
verka en lycklig lösning af frågan om bostadsföreningarnes organisation.
Just den af motionären åberopade omständighet, att stadsfastigheter, i
allmänhet betinga högre pris än annan fast egendom, synes emellertid
berättiga till den slutsats, att vid en så pass betydande affär som ett.
husköp eller byggnadsföretag i någon af de större städerna en till¬
ökning i kostnad af endast 6 kronor på tusendet icke kan spela någon
mera afsevärd rot, samt att sålunda motionärens farhåga är ogrundad.
Detta antagande synes äfven vinna stöd deraf, att enligt hvad Ut¬
skottet inhemtat af de 14 bolagsordningar för bostadsaktiebolag här i
Stockholm, hvilka sedan början af år 1882 blifvit af Kongl. Maj:t fast-
stälda, icke mindre än 5 faststälts under de tre första månaderna af
innevarande år och således efter det den förhöjda lagfartsstämpeln
börjat tillämpas. Härtill kommer, att, under det å ena sidan svårligen
lär kunna påvisas något skäl, hvarför ett aktiebolag med ändamål att
bereda bostäder åt bolagets delegare skulle gå miste om den ifråga¬
satta förmånen, om bolaget derjemte hade någon annan allmännyttig
uppgift, exempelvis att anskaffa billiga lifsförnödenheter med mera dy¬
likt, kan det å andra sidan, äfven med den af motionären föreslagna
begränsning, icke förebyggas, att jemväl bostadsaktiebolag bildade af
förmögnare personer, hvarpå exempel nyligen härstädes förekommit,
blefve befriade från den högre afgift, som eljest med skäl af dem
borde utkräfvas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,
Bevillnings-Utskottets Betänkande B:o 6.
10:o.
25
att . Herr Wedbergs ifrågavarande motion icke
måtte vinna Riksdagens bifall.
Enligt äldre stämpelförfattningar skulle afhandlingar om skogs-
a [verkning karteras efter samma grund som köpebref om fast egendom
och skulle denna. stämpelafgift ovilkorligen utgöras, oberoende deraf!
huru vida afhandlingen företeddes inför offentlig myndighet eller icke!
I det inom Finansdepartementet utarbetade förslag till kungörelse an¬
gående stämpelafgiften, hvilket lades till grund för Kongl. Maj:ts pro¬
position i ämnet vid sistlidet års riksdag, stadgades deremot stämpel¬
afgift för dylik afhandling endast för det fall, att den för vinnande af
inteckning företeddes, eller att betalning på grund af afhandlingen hos
offentlig myndighet söktes.. I förstnämnda fäll skulle stämpelafgiften
utgå. med 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af hvad för rättigheten
blifvit utfäst, i senare fallet åter skulle afhandlingen förses med stämpel
lika.med skuldebref. Kongl. Maj:t, som i ofvanberörda proposition för
åtskilliga fall ifrågasatt införandet af handlingars stämpelbeläggning
oberoende af deras företeende hos offentlig myndighet, ansåg sig emeller¬
tid icke böra i sammanhang härmed föreslå upphäfvandet af redan be¬
fintliga stadganden om vissa handlingars förseende med stämpel i sådan
ordning och föreslog på grund häraf, att de äldre bestämmelserna om
stämpel för afhandling om skogsafverkning måtte med några jemk¬
ning^ bibehållas oförändrade. I hufvudsaklig öfverensstämmelse här¬
med var äfven Bevillnings-Utskottets förslag i ämnet affattadt, hvilket
af Andra Kammaren godkändes.
Inom Första Kammaren anmärktes emellertid, att afhandlingar
om skogsafverkning ofta upprättades vid tillfällen, då synnerlig svår¬
het måste möta vid att anskaffa de föreskrift^ stämplarne, och beslöt
denna Kammare på grund häraf, att afhandling om skogsåverkan o-
endast skulle vara underkastad stämpelafgift, då den för intagandel
vederbörande myndighets protokoll företeddes. Efter företagen gemen¬
sam omröstning blef detta äfven Riksdagens beslut, och ifrågavarande
bestämmelser erhöllo på grund häraf i nu gällande stämpelförordnino-
följande lydelse:
»Skogsafverkning: afhandling derom skall, då den för intagande i
vederbörande myndighets protokoll företes, förses med stämpel af 60
öre för hvarje fulla 100 kronor af hvad för rättigheten blifvit utfäst
Bill. till Riksd. Prof. 1884. 5 Sami. 1 Afd. 5 Raft. 4
26
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
eller, om detta icke blifvit i afhandlingen till visst belopp bestämdt,
af 6 öre för hvarje fullt antal af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet.»
Detta stadgande synes emellertid Utskottet vara, så väl till inne¬
håll som affattning, mindre lyckligt valdt. Oafsedt det oklara i ut¬
trycket »då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll
företes», synes det näppeligen kunna uppvisas något skål, hvarför ett
skogsafverkningskontrakt, på grund hvaraf betalning sökes hos offentlig
myndighet, skall vara underkastadt annan stämpelafgift än andra
fordringsbevis. Med anledning häraf och då deremot, på sätt de komi-
terade, hvilka inom Finansdepartementet utarbetat ofvan omförmälda
förslag till författning, också anmärkt, med afseende å den frändskap,
som i vissa fall förefinnes emellan ett skogsafverkningskontrakt och ett
köpeaftal, stämpelafgiften för sådant kontrakt vid inteckning synes böra
bibehållas vid dess nuvarande, med stämpeln för köpeafhandling lika
belopp, har Utskottet ansett att, då afhandling om skogsafverkning
icke vidare skall vara underkastad stämpelafgift vid upprättandet, be-
mälde komiterades förslag är att föredraga framför nu gällande be¬
stämmelser; och hemställer Utskottet på grund häraf,
ll:o.
att rubriken »Skogsafverkning» må erhålla följande
förändrade lydelse:
»Skogsafverkning: afhandling derom skall, då den för
vinnande af inteckning företes, vara försedd med
stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
hvad för rättigheten blifvit utfäst, eller, om detta icke
blifvit i afhandlingen till visst belopp bestämdt, af
6 öre för hvarje fullt antal af 10 ar utaf det upp¬
låtna skogsskiftet.
Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig
myndighet betalning, skall afhandlingen vara belagd
med särskild stämpel lika med Skuldebref.»
§ 20.
Beläggningsstämplar finnas enligt denna paragraf att tillgå å be¬
lopp vexlande från 10 öre till 500 kronor, och äro dessa belopp i all¬
mänhet afpassade efter de oftast förekommande stämpelafgifterna. För
statsdepartementens och öfriga till femte afdelningen hörande myndig¬
heters expeditioner, hvilka för närvarande i allmänhet äro underkastade
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
i
27
en stämpelafgift af 20 kronor, saknas emellertid motsvarande belägg-
ningsstämpel, hvilket antagligen är beroende på ett förbiseende vid den
förhöjning i nämnda stämpelafgift, som vid sistlidet års riksdag egde
rum. Då klagan häröfver försports, vill Utskottet hemställa,
12:o.
att det under ifrågavarande paragraf nu före¬
kommande stadgande må erhålla följande förändrade
lydelse:
»Stämplar skola vara att tillgå af följande slag,
nemligen:
a) helarksstämplar å 50 öre samt 1, 1,25, 1,50, 2
och 3 kronor; samt
b) 'enkla och dubbla beläggningsstämplar å 10,
15, 20, 25, 30, 40, 50, 60 och 75 öre samt 1, 2, 3, 4,
5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 20, 25, 50, 75, 100, 200 och 500
kronor.»
§ 42.
Enligt hvad af ett vid Kongl. Maj:ts proposition till innevarande
Riksdag angående ändring i 72 § Riksdagsordningen fogadt utdrag af
statsrådsprotokollet för den 18 innevarande månad inhemtas, har Kongl.
Maj:t under nämnda dag, i syfte att bereda möjlighet för en tidigare
granskning af statsverkets räkenskaper, bland annat beslutat åtgärder,
hvarigenom länens landsböcker hädanefter kunna till Kammarrätten in¬
komma inom utgången af Mars månad.
I sammanhang härmed torde äfven tiden för afgifvande af landt-
räntmästarnes stämpelredogörelser samt Statskontorets redogörelse öfver
stämpeluppbörden i Stockholm, hvilka redogörelser för närvarande skola
inom den 1 Maj aflemnas, länsredogörelserna till Kongl. Majrts Befall¬
ningshafvande samt Statskontorets redogörelse till Kammarrätten, böra
ändras så, att dessa redogörelser kunna till Kammarrätten inkomma
samtidigt med landsboksräkenskaperna, och hemställer Utskottet på
grund häraf,
13:o.
att det under § 42 i förordningen angående
stämpelafgiften nu förekommande stadgande må er¬
hålla följande förändrade lydelse:
28
BeviUnings-UtsTcottets Betänkande N:o 6.
t
»Landtränteriets för kalenderår upprättade räk¬
ning öfver stämpeluppbörden jemte tillhörande veri¬
fikationer skall före utgången af nästföljande Januari
månad vara till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande af-
lemnad vid vite för landträntmästare!! af 1 krona för
hvarje dag, han derutöfver med räkningen uteblifver.
Vid lika påföljd åligger stämpelkassören att före
utgången af Februari månad hafva till Statskontoret
aflemna! sin uppbördsredogörelse för nästförflutna
kalenderår med tillhörande verifikationer.
Öfver stämpeluppbörden inom hvarje län har
landskontoret att afgifva redogörelse, likaledes med
kalenderår afslutad, hvilken redogörelse, åtföljd af
ränteriräkningen, försäljningsräkningarne och instru¬
menten öfver de hos försäljningsmännen hållna in¬
venteringar, skall inom den 15 Mars vid ofvannämnda
vite för landskamreraren vara till Kongl. Maj:ts Be¬
fallningshafvande öfverlemnad för att till Kammar¬
rätten insändas.
I Stockholm har Statskontoret att öfver stämpel¬
uppbörden afgifva för kalenderår afslutad redogörelse,
hvilken, jemte stämpelkassörens redogörelse, försälj¬
ningsräkningarne och instrumenten öfver de hos för¬
säljningsmännen hållna inventeringar, bör vid samma
tid som landsboksräkenskaperna till Kammarrätten öfver-
lemnas.»
Stockholm den 25 April 1884.
På Utskottets vägnar:
A. G:son Bennicli.
Reservationer:
vid Utskottets hemställan under 10 punkten:
af Herrar Björnstjerna och E. G. Boström.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1884.