Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.
1
N:o 12.
Ank. till Riksd. Kansli den 26 April 1883, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 7, med
anledning af Herr Adolf Hedins motion, N:o 103, om
ändring i Förordningen den 6 Augusti 1881 angående
förbud mot lotterier m. m.
Den 15 Maj sistlidet år biföll Andra Kammaren, uppå tillstyrkan
af dess Första Tillfälliga Utskott och med 69 röster emot 63, Herr A.
Hedins motion derom, att Riksdagen skulle i underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huru¬
vida ej Förordningen den 6 Augusti 1881, angående förbud mot lotte¬
rier m. m., borde så till vida förändras, att den icke varder tillämplig
å utländska premieobligationer, utgifna af stat eller kommun, dock att
äfven i detta fall handel med s. k. promesser fortfarande skulle vara
förbjuden.
Med förmälan, att Första Kammaren, som samma dag detta beslut
fattades af detsamma erhållit del och hänvisat detta ärende till sitt
Första Tillfälliga Utskott, deröfver icke fattat beslut utaf anledning, att
något utlåtande i frågan icke från sist nämnda Utskott inkommit, har
samme motionär, då det visat sig, att en riksdagsfråga mot all förmo¬
dan sålunda kunnat undandragas grundlagsenlig behandling, och med
stöd jemväl af hos honom gjorda förnyade framställningar af ett stort
antal personer, hvilka den nya lotteriförordningens förbud mot utländska
Bil. till Riksd. Prof. 1883. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 10 Höft.
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande K:o 12.
premieobligationer ådragit oförskyld, känbar förlust, under den 10 i
denna månad förnyat sin ofvannämnda motion.
Det Tillfälliga Utskott, som nu fått denna motion till sitt utlåtande
remitterad, får för sådant ändamål först erinra, dels att Riksdagen i
underdånig skrifvelse den 14 Maj 1880 anhållit om sådan förklaring af
hvad med lotteri i Kongl. Förordningen den 21 Mars 1844 förstås, »att
det med samma förordning åsyftade ändamål må kunna vinnas fullstän¬
digare än hvad som hittills visat sig vara fallet», och dels att Kongl.
Magt, efter Högsta Domstolens hörande, under den 6 Augusti 1881 ut¬
färdat följande:
»Kongl. Maj:ts nådiga Förordning,
angående förbud mot lotterier och andra dylika företag samt mot för¬
säljning af lotter för in- eller utländska lotterier eller andra sådana
företags räkning.
Vi OSCAR, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes
Konung, göre veterligt: att, med anledning af framställning från Riks¬
dagen och sedan Högsta Domstolen blifvit hörd, Vi funnit godt att,
med upphäfvande af förordningen angående förbud mot lotteriinrätt¬
ningar samt mot försäljning af lotter för in- och utländska lotteriers
räkning den 21 Mars 1844, i nåder stadga som följer:
1 §•
Lotteri om penningar eller penningars värde må ej för allmän¬
heten inrättas och öppnas; och vare ej heller någon tillåtet att, för egen
eller annans räkning, utbjuda eller afyttra lott eller annat bevis om rätt
till delaktighet i dylikt, inom eller utom riket anordnadt företag eller
att kungöra försäljning af sådant bevis.
2 §•
Hvad 1 § i afseende å lotteri är stadgadt gälle ock om annat
företag, hvarigenom åt eu eller flere af de deruti deltagande erbjudes
i penningar eller penningars värde utfäst och efter lottning eller dermed
jemförlig anordning utgående vinst till högre belopp än det, som er¬
bjudes åt en hvar af deltagarne.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.
3
3 §•
Stadgandena å 1 och 2 §§ må icke utgöra hinder för bortlottning
af lösören för välgörande ändamål eller af konstsaker till svenske
konstidkares understöd och uppmuntran; dock bör om sådan lottning
anmälan förut ske hos Konungens Befallningshafvande, som eger att
efter pröfning af omständigheterna till bortlottningen meddela tillstånd.
4 §•
Öfverträdelse af hvad här ofvan stadgas straffas med böter från
och med tio till och med ett disen kronor, hvarjemte, då lösören hållits
till föryttrande genom lottning, dessa, så vidt de finnas åtkomliga, skola
dömas förbrutna.
5 §■
Den, som under tid, då han för öfverträdelse af denna förordning
är under tilltal stäld, samma öfverträdelse fortsätter, skall, när han lag¬
ligen dertill förvunnen varder, för hvarje gång stämning derför utfärdats
och delgifvits, fällas till ansvar enligt 4 §.
6 §■
Af böter, som enligt denna förordning ådömas, äfvensom värdet
af lösören, som dömas förbrutna, tillfälle två tredjedelar åklagaren och
en tredjedel den stads eller sockens fattigkassa, der den åtalade öfver-
trädelsen är begången. Finnes särskild angifvare tage han hälften af
åklagarens andel.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de efter
allmän strafflag.
7 §•
Hvad å denna förordning stadgas ege ej tillämpning å svenska
statens premielån af år 1860.»
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.
De skäl, som motionären sistlidet år för sitt förslag åberopat och
Indika af Andra Kammarens dåvarande Första Tillfälliga Utskott när¬
mare utvecklats, voro, såsom Utskottet uppfattat dem, hufvudsakligast:
»att, om äfven ordalagen i Riksdagens skrifvelse äro så pass ge¬
nerella, att under dem kan inrymmas mer än blott de antydda literära
lotteriföretagen, Riksdagen likväl så mycket mindre kan antagas hafva
afsett utländska premieobligationer, som ju dessa i motsats mot vanliga
lotterier erbjuda ett tillfälle att bevara ett kapital, som för det stora
flertalet af deltagare i vanliga lotterier går förloradt;
att emellertid den nya lotteriförordningen skall medföra den ver¬
kan, att de besparingar, som hittills nedlagts i premieobligationer, komma
att vandra till de utländska klasslotterierna eller ock på annat sätt för¬
slösas;
att hon plötsligen minskat värdet af tusentals personers välfångna
egendom; samt
att, då en hemställan från Riksdagen föranledt den nya för¬
ordningen, det torde vara Riksdagens pligt mot talrika svenske med¬
borgare att söka åstadkomma rättelse.»
Ehuru öfvertygande dessa skäl än må hafva varit för motionären
och det Utskott, som vid fjolårets riksdag behandlade denna fråga, så
utvisar likväl omröstningssiffrorna öfver Andra Kammarens i frågan den
15 Maj sistlidet år fattade beslut, att eu motsatt mening varit nära att
göra sig gällande, och då dertill kommer, att en betydande del af Kam¬
marens ledamöter icke deltagit i detta beslut, så lärer man vid det¬
samma icke kunna fästa någon afgörande betydelse.
Motionärens påstående derom, att Riksdagen med sin begäran om
skärpta bestämmelser mot lotteriofoget icke kan hafva afsett jemväl
spekulationen i de utländska premieobligationerna, sammanhänger nära
med hans åsigt derom, att en sådan spekulation snarare är en kapital¬
placering, som visserligen är förknippad med biomständigheten af en
utlottningsoperation med olika fördel för olika deltagare.
Såsom kändt torde vara, är premieobligations- eller lånelotterisy-
stemet lika med det rena lotteriet så till vida, att lyckträffen i begge fal¬
len bestämmer om och huru stor vinst af de dertill bestämda beloppen
skall utfalla, men olika deruti, att, då lotterispelaren äfventyrar hela
sin insats för möjligheten af en vinst, köparen af premieobligationen,
om den eljest är säker, icke riskerar mera än sin vinst, men utbekom¬
mer det i obligationen föreskrifna kapital, jemte i vanliga fall någon
mindre ränta.
Utan att vilja inlåta sig på någon pröfning af de skäl, som tala
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.
för eller emot lånelotterierna, och således utan att vilja bestrida, att
icke äfven premieobligationen, under vissa vilkor och förutsättningar,
kan göras användbar för kapitalbildningen i vårt land, torde Utskottet
få inskränka sig till utredande af den Utskottet närmare liggande frågan,
huru Riksdagen hittills bedömt premieobligations-systemet.
Emot Herrar Riksgäldsfullmäktiges åtgärd att, till belopp af två
millioner Thaler utfärda premieobligationer för statens räkning, tillkom¬
men genom ett tillägg till det med vederbörande långifvare ursprung¬
ligen upprättade kontrakt, hafva statsrevisorerne för år 1860 anmärkt
såsom obestridligt, att premieobligationerna i sjelfva verket icke vore
annat än lottsedlar, i det närmaste af samma beskaffenhet som klass¬
lotteriernas, och att den enda skilnaden emellan dem vore, att drag¬
ningen i spelet med de förra fortginge under en betydligt längre tid
än klasslotteriernas, och förmäla revisorerne vidare, bland annat, att
det icke kunde vara svenska staten värdigt att, så länge det genom
Kongl. Förordningen den 21 Mars 1844 stadgade förbudet mot lotteri¬
inrättning samt mot försäljning af lotter för in- och utländska lotteriers
räkning eger gällande kraft, sjelf inrätta lotterier.
I sin deröfver afgifna förklaring hafva väl Fullmäktige på anförda
skäl bestridt giltigheten af denna anmärkning, men i Stats-Utskottets
memorial N:o 22 år 1862, punkt 2:o, har Utskottet, beträffande denna
transaktion hemstält, »att Rikets Ständer behagade förklara, att det af
Fullmäktige beslutade tillägg till det om meranämnda lån upprättade
kontrakt icke i allo öfverenstämma med de af Rikets Ständer, angående
lånets afstigande meddelade föreskrifter.»
Denna Utskottets hemställan godkändes af samtlige stånden efter
ett lifligt meningsutbyte, hvarunder ganska skarpt klander emot obliga-
tionslotteriet uttalades, och, för så vidt Utskottet har sig bekant, har
Riksdagen sedermera icke fattat något beslut, som kan anses utgöra
ett frånträdande af den mening, Rikets Ständer sålunda uttalat. Herrar
Fullmäktige i Riksgäldskontoret hafva ock, vid uppläggande af senare
statslån, undvikit att utfärda några premieobligationer, ehuru Fullmäk¬
tige eljest ansett denna låneform vara lämplig och fördelaktig.
Om nu Riksdagen varit af den meningen, att handel med svenska
premieobligationer stått nära eller rent af öfverskridet gränsen af hvad
som enligt Kongl. Förordningen den 21 Mars 1844 varit tillåtet, så torde
man, då Riksdagen påkallat sådan förklaring af hvad som med lotteri
i nämnda förordning förstås, att det med samma förordning åsyftade ända¬
mål må kunna vinnas fullständigare, än hvad som hittills visat sig vara
fallet, svårligen kunna tolka Riksdagens mening derhän, att handel med
6
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.
utländska premieobligationer skulle, efter en ytterligare skärpning i dessa
bestämmelser, vara tillåten, och detta antagande torde icke motsägas
deraf, att den närmaste anledningen till Riksdagens framställning varit
de lotteriföretag, som anknutits till literär förläggareverksamhet.
Hvad derefter angår påståendet derom, att de penningar, som här
i landet nedlagts i premieobligationer, nödvändigtvis skola genom den
nya lotteriförordningen drifvas till de utländska klasslotterierna, eller
ock på annat sätt förslösas, så torde detta, enligt Utskottets förmenande,
lida af någon öfverdrift. År spekulationen i premieobligationer ett lot¬
terispel, så går väl eu del af dessa penningar den vägen; är samma
spekulation deremot, såsom motionären anser, en åt sparsamhetshågen
framkallad kapitalplacering, så är det vill antagligt att denna placering
endast byter om form, som icke nödvändigtvis behöfver vara mindre
fördelaktig.
Man kan visserligen såsom motionären, med någon större eller
mindre grad af sannolikhet, påstå, att den nya lotteriförordningen plöts¬
ligt minskat tusentals personers välfångna egendom, men om rege¬
ringen, med stöd af Riksdagens framställning och den mening, som
inom Riksdagen gjort sig gällande, funnit det vara af behofvet på-
kalladt, att utan vidare dröjsmål sätta en gräns för en ännu större ut¬
bredning af den i vårt land, enligt hvad motionären upplyser, vidt
utbredda spekulationen i utländska premieobligationer, af hvilka till¬
äfventyrs en del varit af tvetydig beskaffenhet, så lärer väl det lidande,
som derigenom drabbat en mängd deri deltagande, icke kunna anses
svårare än den »konfiskation» af svensk egendom, som drabbat svenskt
kapital och svenske arbeten, såsom eu följd af andra, nödiga ansedda
lagförändringar, exempelvis ändringar i tulltaxan.
Då dertill kommer, att i Augusti månad detta år 3 år förflutit,
sedan den nya lotteriförordningen utfärdades, så torde nu stor del af
de premieobligationer, som icke funnit fastare placering, redan hafva
hittat vägen till utlandet, i följd hvaraf den af motionären förordade
lagförändringen numera måste anses vara mindre af behofvet påkallad.
Motionären har ock framhållit, att, då en hemställan af Riksdagen för-
anledt den nya lotteriförordningen, det skulle vara Riksdagens pligt
mot talrika svenske medborgare att söka åstadkomma rättelse i nämnda
förordning och, enligt »klämmen» i motionärens förslag, skulle rättelsen
bestå deri, att förordningen icke borde vara tillämplig på utländska
premieobligationer, utgifna af stat eller kommun, dock att äfven i detta
fall handel med så kallade promesser fortfarande skulle vara förbjuden.
Detta anspråk innebär alltså dels, att rättelsen skulle omfatta icke
7
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 12.
allenast de utländska premieobligationer, som vid lotteriförordningens
utfärdande funnos i svenska händer, utan äfven sådane af samma art,
hvilka ytterligare skulle komma att hit importeras, och dels att vår
marknad sålunda skulle stå öppen för dessa utländska papper, under
det att utbjudandet eller afyttrandet af andra svenska statens premie¬
obligationer än dem af år 1860, äfvensom svenska kommuners, derest
sådana komme att utgifvas, skulle, enligt lotteriförordningen, fortfarande
vara belagdt med straff.
Utskottet kan icke finna, att en sådan ändring af förordningen
rimligtvis kan få namn af rättelse och än mindre, att det kan vara
Riksdagens pligt att till en slik rättelse medverka.
Under erinran till sist, att regeringen, enligt hvad motionären
sjelf upplyst,, tvenne särskilda gånger tagit frågan om de utländske
premieobligationernas förhållande till lotteriförordningen i ompröfning,
nemligen dels i sammanhang med den nya lotteriförordningens utfär¬
dande, sedan en af Högsta Domstolens ledamöter vid lagförslagets
granskning förordat, att tillräckligt rådrum för de utländska obligatio¬
nernas försäljning utomlands skulle dess innehafvare förunnas, och dels,
med anledning af ett stort antal obligationsinnehafvares i slutet af år
1881 gjorda underdåniga framställning derom, att nämnda förordning ej
skulle ega tillämpning å utländske, af stat utgifna eller godkända pre¬
mielån, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Herr Adolf Hedins förenämnda motion icke
måtte af Kammaren bifallas.
Stockholm den 26 April 1883.
På Utskottets vägnar:
A. M. LUNDBERG.
8
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.
Reservation:
af Herr Lundberg: »Då i anledning af Herr Å. Hedins motion vid
sistlidet års riksdag Andra Kammaren, enligt enhälligt tillstyrkande af
dess Första Tillfälliga Utskott, beslutat för sin del, att Riksdagen skulle
i »skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervä¬
gande huruvida ej Förordningen den 6 Augusti 1881 angående förbud mot
lotterier borde så till vida förändras, att den icke varder tillämplig å ut¬
ländska premieobligationer, utgifna af stat eller kommun, dock att äfven i
detta fall handel med så kallade promesser fortfarande vare förbjuden,»
anser jag att, på grund af hvad till stöd härför förekommit, Utskottet,
med uttalande af de skäl och åsigter, som inom detsamma emot Herr
Hedins ånyo väckta motion af lika innehåll gjort sig gällande, äfven nu
bort hemställa om bifall dertill, så att frågan måtte kunna blifva före¬
mål för Första Kammarens pröfning».
af Herr C. Carlson, som i denna reservation instämde.
STOCKHOLM, P. Å. NYMANS TRYCKERI, 1883.