Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.
7
N:o 16.
Ank. till Riksd. Kansli den 15 Mars 1883, kl. 1 e. m.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
i gällande stadgande om val af ledamot i eg o delning sr ätt.
117 § i Kongl. stadgan om skiftesverket i riket den 9 November
1866 har för närvarande följande lydelse:
»Förste domstol i skiftesmål å landet är egodelningsrätt i hvarje
härad eller tingslag. Ordinarie domaren i orten är deri ordförande,
derest icke, vid hans förfall, efter hvad särskilt stadgadt är, annorlunda
af vederbörande Hofrätt förordnas, eller Vi, på invånarnes gjorda an¬
hållan eller eljest förekomne anledningar, för större eller mindre distrik¬
ter, skulle i nåder finna godt, att särskild person dertill utse. Ledamö-
terne i rätten utgöras af tre i landthushållning kunnige, inom häradet
eller, tingslaget boende, bofaste män, hvilka, på föranstaltande af doma¬
ren i orten, inför Häradsrätten, genom socknefullmäktige, efter förmed¬
lade hemmantalet utväljas. . Uppstår laga förfall för ledamot, kalle ord¬
föranden ojäfvig god man i dess ställe. De inom socknarne i häradet
eller tingslaget valde gode män kunna ock till ledamöter uti egodel-
ningsrätten utses; dock få de icke såsom domare handlägga skiftesmål,
dervid de som gode män biträdt.
Ledamot i egodelningsrätt skall, innan han i rätten inträder, do¬
mareed aflägga, der han ej den ed förut svurit.»
_ Lag-Utskottet har nu från Andra Kammaren fått till sig hänvisad
en inom .Kammaren af Herr Johan Fr. Carlsson afgifven motion, N:o 60,
deri motionären — under åberopande af dels de motiv, som funnes an¬
förda uti en af honom vid sistliden riksdag väckt motion i ämnet (II,
8
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.
29), dels ock de under öfverläggningen om nämnda motion uti Andra
Kammaren för bifall till densamma andragna skäl — föreslår, »att ett
tillägg i § 117 af Kongl. stadgan af den 9 November 1866, angående
skiftesverket i riket, måtte af Riksdagen beslutas, så att nämnda § komme
att erhålla följande lydelse:
»Första domstol i skiftesmål å landet är egodelningsrätt i hvarje
härad eller tingslag. Ordinarie domaren i orten är deri ordförande,
derest icke vid hans förfall, efter hvad särskildt stadgadt är, annorlunda
af vederbörande Hofrätt förordnas eller Kongl. Maj:t på invånarnes
gjorda anhållan eller eljest förekomna anledningar, för större eller min¬
dre distrikt skulle i nåder finna godt att särskild person dertill utse.
Ledamöterna i Rätten utgöras af tre i landthushållning kunnige, inom
häradet eller tingslaget boende bofaste män, hvilka på föranstaltande
af domaren i orten inför Häradsrätten genom socknefullmäktige efter
förmedlade hemmantalet utväljas för en tid af sex år. Afgående ledamot
kan åter inväljas.
Uppstår laga förfall för ledamot, kalle ordföranden ojäfvig god
man i dess ställe o. s. v.»
Den nu af motionären åberopade motivering för den äskade för¬
ändringen, hvilken motivering förekommer uti hans vid sistliden riks¬
dag i ämnet afgifna motion, har denna lydelse:
»Med nuvarande bestämmelser kunde en ledamot i egodelningsrätt,
om han så önskade, bibehålla denna sin befattning så länge han för
godt funne, oaktadt han befunnes mindre lämplig för ett så vigtigt upp¬
drag som ledamot i en rätt, till hvars afgörande hänskjutits så vigtiga
frågor, som enligt skiftesstadgan skulle afgöras af egodelningsrätt; och
som det i regel förekomme, att invald ledamot i egodelningsrätt bibe-
hölle denna sin befattning så länge han lefde eller ända till dess ål¬
derdomssvagheten nödgade honom att afstå derifrån, kunde genom ett
sådant förhållande ett mindre gynsamt val leda till skada för månget
skifteslag. Ett längre utöfvande af befattningen vore visserligen icke
att klandra, då valet utfallit på dertill lämplig person, ty under ett
längre deltagande borde mera insigt vinnas i dithörande frågor, men att
en person, som vore olämplig för befattningen, skulle enligt nu gällande
stadganden på obestämd tid bibehållas dervid, vore olämpligt. Motio¬
nären ville derför föreslå, att val af ledamot i egodelningsrätt bestäm¬
des för viss tid, såsom stadgadt vore om val till nämndemän, hvilkas
uppdrag närmast kunde jemföras med ledamots af egodelningsrätt. Att
en sådan ändring af stadgandet om val af ledamot i egodelningsrätt
icke skulle utesluta sådana personer, som befunnits lämpliga för befatt¬
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16. 9
ningen, visade den nu under några år tillämpade författning om nämnde¬
man sval, då det vanligtvis förekommit, att den som ansetts lämplig der¬
till fått emottaga återval. Men deremot skulle den fördelen vinnas, att
vid de fall, då ett val befunnits mindre lyckosamt, man inom en bestämd
tid kunde hoppas att bättre vinna målet.»
Med anledning af motionärens, på nu anförda motivering stödda
förslag i enahanda syfte, som det i nu förevarande motion, yttrade sig
Utskottet vid förra riksdagen sålunda:
»Den jemförelse, motionären gjort mellan ledamöter i egodelnings-
rätt och nämndemän, är i Utskottets tanke icke fullt rigtig. Ledamot
i egodelningsrätt är domare med personlig röst: nämnden har endast
en kollektivröst; och hvad som gäller om domare i allmänhet, att det
icke kan vara lämpligt, att de tillsättas på viss tid, gäller sålunda i sin
fulla utsträckning om ledamot i egodelningsrätt, men behöfver icke göra
det beträffande de särskilde nämndemännen.
• Skulle en begränsning af tjenstgöringstiden för ledamot af ego¬
delningsrätt ifrågakomma, borde denna ske genom bestämmandet af en
viss åldersgräns, efter hvars uppnående ledamot i egodelningsrätt skulle
vara skyldig att från befattningen afgå; men något förslag i sådant
hänseende föreligger icke för närvarande.
kortare tids tjenstgöring för ledamot i egodelningsrätt synes
äfven i det afseendet mindre lämplig, att, äfven om den, som väljes till
denna befattning, bör vara och verkligen är »i landthushållning kunnig»,
är det dock endast genom vanan att som domare handlägga skiftesmål
som denna kunskap utbildas uti det särskilda afseende, hvarom här
är fråga.
^■pill följd deraf, att befattningen icke är gifven allenast på viss
tidj torde densamma anses mera hedrande och de dertill lämpligaste
personer finnas mera villige att åtaga sig uppdraget.
»Då, i händelse af laga förfall för ledamot, ojäfvig god man kan
utan vidare omgång af ordföranden inkallas i ledamotens ställe, synas,
äfven med nuvarande bestämmelser, svårigheter icke böra möta att
alltid få egodelningsrätt sammansatt af lämplige personer.»
. Utskottets på nu återgifna skäl grundade hemställan, att motio¬
nen icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd, blef af Första Kam-
maren utan föregående öfverläggning eller omröstning bifallen, men af
Andra Kammaren till Utskottet återförvisad med 62 röster mot 41, hvilka
senare afgåfvos för bifall; hvadan frågan förföll.
De af Utskottet vid förra riksdagen andragna skäl finner Ut-
Bih. till Riksd. Prot. 1883. 7 Sami. 11 Häft. 2
10 Lag.-Utskottets Utlåtande N:o 16.
skottet för sin del äfven nu giltiga och vill endast tillägga den anmärk¬
ning, att motionären icke ifrågasatt nå^on förändrad anordning beträf¬
fande valet af gode män vid landtmäteriförrättningar, hvilka gode män,
om motionärens förslag antoges och sålunda ledamöter i egodelningsrätt
blefve utsedde för en tid af sex år, ändock fortfarande skulle utses
för lifstiden — en bristande öfverensstämmelse i hufvudgrundsatser
beträffande likartade stadganden, till hvilken lagstiftaren icke bör göra
sig skyldig.
Utskottet hemställer,
att motionen icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 15 Mars 1883.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Reservationer:
af Herr Lavin, med hvilken Herrar Magnus Jonsson och Johannes
Johnsson instämt: »Nämndeman, som enligt den intill år 1872 gällande
lag kunde bibehålla befattningen så länge han det ville, väljes numera
för sex år.
I det af Lag-Utskottet till 1872 års Riksdag afgifna utlåtande
med förslag till den i Juli 1872 utfärdade förordning om ändring af 1
kap. 1 och 10 §§ Rättegångsbalken, anför Utskottet bland annat, att
nämndemans rättighet att bibehålla sin befattning så länge han. det ville
vore stridande mot den grund, folkets förtroende, hvarpå institutionen
hvilade, att om misstag vid val af nämndeman blifvit begånget, det
borde finnas möjlighet att någon gång rätta misstaget, samt att någon
tid derför borde bestämmas, efter hvars förlopp nytt val borde eg a rum.
Motionären föreslår nu, att den för val af nämndeman bestämda
tid af sex år måtte blifva gällande också vid val af ledamot i egodelnings¬
rätt; och kan jag för min del ej annat än biträda detta förslag. Be-
11
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.
fattningarne af nämndeman och ledamot i egodelningsrätt synas mig
vara fullt jemförliga med hvarandra. Begge äro domare och innehafva
förtroendeupppdrag. Den af Utskottet anmärkta olikhet med hänsyn
till sättet för omröstande till dom vid häradsrätt och egodelningsrätt
verkar efter mitt omdöme ingen åtskilnad i nämndemans eller egodel-
ningsrättsledamots ställning till menigheten, som valt dem. Alldeles
samma skäl, på grund hvaraf man ansett nödigt att begränsa tiden, för
hvilken nämndeman väljes, synas mig bjuda, att enahanda tidsbegräns¬
ning bör ega rum vid val af egodelningsrättsledamot. Olägenheten
deraf att, såsom tvifvels utan mer än en gång inträffar, ledamot saknar
egenskaper, nödiga för ett rätt uppfyllande af sitt kall, verkar till skada
för begge domstolarne — i egodelningsrätt så mycket mer som leda¬
möterna der icke hafva en blott kollektiv röst — och det lärer icke
vara alldeles gifvet, att en sådan ledamot finner sig föranlåten att sjelf¬
mant träda från befattningen.
På grund af hvad jag nu anfört och då den af motionären till-
lagda bestämmelse, att afgående ledamot må åter inväljas, synes mig
vara nödig och nyttig, tillstyrker jag att Riksdagen må för sin del be¬
sluta, att § 117 i gällande skiftesstadga erhåller den af motionären före¬
slagna förändrade lydelse.»
af Herrar Jonas Jonasson och Lars Andersson.
Herr Smedberg har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets behandling inom Utskottet.