Riksdagens Skrifvelse, N:o 44.
5
I\ho 44.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 28 Maj 1883.
» J> » » Andra Kammaren den 28 » »
Riksdagens underdåniga Skrif velse, med anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående inrättande af en postsparbank för
riket.
(Sammansätta Stats- Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.)
Till Konungen.
I nådig proposition N:o 40 af den 6 sistlidne Mars har Eders Kongl.
Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte:
dels antaga ett den nådiga propositionen bilagdt förslag till förord¬
ning angående en postsparbank för riket;
dels besluta, att postsparbanken måtte eg a ej mindre att i Riksban¬
ken öppna upp- och afskrifningsräkning med åtnjutande för derå insatta
medel, inom högst fyra hundra tusen kronor, af ränta enligt fullmäk¬
tiges i Riksbanken bestämmande, än äfven att, utan ställande af säker¬
het, i Riksbanken begagna kreditiv till det belopp och mot den inträdes¬
afgift samt under de vilkor i öfrigt, Fullmäktige funne skäligt föreskrifva;
dels ock medgifva, att Kongl. Maj:t måtte tills vidare bestämma så¬
väl arfvoden för ordförande och ledamöter i styrelsen för postsparbanken
och ersättning till postverkets tjensteman för deras bestyr med post¬
sparbanksrörelsen som ock löner och arfvoden för den byråchef och de
biträden i öfrigt, som måste anställas hos Generalpoststyrelsen för att
besörja de göromål, som tillhörde postsparbanken.
6
Riksdagens Skrifvelse, N:o 44.
Vid pröfning af de särskilda detaljbestämmelserna i lagförslaget har
Riksdagen funnit följande paragrafer i detsamma lämpligen böra i någon
mån ändras, nemligen § 7 mom. 3 samt § 18.
I förstnämnda paragrafs 3:dje moment har föreslagits ett stadgande
derom, att på en och samma motbok ränta icke skulle godtgöras för
högre belopp än 2,000 kronor, hvilket stadgande, sammanstäldt med
§ 5 mom. 3, innebär, att nämnda belopp skulle blifva det högsta, hvar¬
till en persons innestående tillgodohafvande hos postsparbanken i all¬
mänhet komme att uppgå.
Postsparbankens hufvudsyfte är, enligt hvad angifvet är, att upp¬
samla och göra fruktbara de små besparingarna samt, sedan de växt till
afsevärdt belopp, förmedla en fördelaktigare placering mot högre ränta
än postsparbanken kan lemna. Vid sådant förhållande har det synts
Riksdagen, att det af Eders Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad
de för frågans utredande tillsatte komiterade i afgifvet utlåtande tillstyrkt,
föreslagna maximibeloppet, hvarå ränta skulle beräknas, vore väl högt
tilltaget och att detsamma utan olägenhet skulle kunna nedsättas till en
lägre summa, hvilken Riksdagen ansett lämpligen kunna bestämmas till
1,000 kronor. Riksdagen har nemligen förestält sig, att, genom be¬
loppets fastställande till ofvannämnda lägre summa, kommer att befordras
en hastigare placering af sammanspardt kapital i sådana obligationer,
som dertill afsetts, och har i denna omständighet funnit ett stöd för
den ofvannämnda ändringen. Vidtagandet af densamma kommer dess¬
utom att bidraga till häfvande af de från många håll med styrka fram¬
hållna, på farhågor för de hittills varande sparbankernas bestånd och
jemna utveckling grundade betänkligheter mot postsparbankers inrät¬
tande. Klart är nemligen, att ju lägre maximibeloppet sättes, desto
hastigare kommer utströmningen af penningar, för hvilka sökes placering,
att försiggå — säkerligen icke minst i de nuvarande sparbankerna, som
i allmänhet gifva en högre ränta än postsparbanken; och då i post¬
sparbanken antagligen och i enlighet med dess ändamål komma att in¬
sättas penningar, de der, om de icke uppsamlades af en sådan anstalt,
säkerligen icke skulle finna vägen till någon af de vanliga sparbankerna
utan åtgå till onödiga utgifter, har Riksdagen ansett den slutsats icke
vara oberättigad, att de nuvarande sparbankerna, långt ifrån att hafva
något att frukta af postsparbanken, tvärt om i densamma kunna motse
en ingalunda obetydlig källa till förkofran.
Då sålunda maximibeloppet för räntebärande insättningar blifvit
af Riksdagen för dess del nedsatt till 1,000 kronor, har i sammanhang
dermed befunnits nödigt att i § 9 mom. 2 vidtaga någon redaktions-
7
Riksdagens Skrifvelse, N:o 44.
förändring, så till vida, att orden »för belopp öfverstigande 1,000 kronor,
minst 90 dagar» helt och hållet uteslutits, samt att orden strax förut:
»för belopp öfverstigande 500 kronor, men ej 1,000 kronor, minst 60 da¬
gar», ändrats till »för belopp öfverstigande 500 kronor minst 60 dagar».
Vidkommande derefter § 18 i förslaget, så innehåller mom. 1, att de
i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras för löpande ut¬
gifters bestridande, skola insättas på upp- och afskrifningsräkning, och
då detta stadgande sammanställes med början af nästföljande moment,
framgår deraf, att meningen varit, att alla de medel, som ansåges behöfliga
för att möta uppsägningar, skulle å sådan räkning insättas.
Riksdagen har ej kunnat undgå att mot detta stadgande i förslaget
göra anmärkning. Något skäl, hvarför de postsparbankens medel, som
icke kunna placeras i obligationer eller sadana skuldförbindelser, hvarom
i mom. 2 af förevarande paragraf förmäles, skulle uteslutande insättas å
upp- och afskrifningsräkning, hvarå endast mycket låg ränta godtgöres,
har icke blifvit anfördt. Da emellertid postsparbanken genom stad¬
gandet om uppsägningstid sjelf är skyddad mot allt för brådstörtade ut¬
betalningar af insatta medel, har det synts Riksdagen lämpligare att
icke _ genom en uttrycklig föreskrift derom, att de medel, om hvilka
härvid är fråga, skola å upp- och afskrifningsräkning insättas, förhindra
deras fruktbargörande äfven genom insättning å depositionsräkning,
hvilket senare för visso skulle lända postsparbanken till väsentlig för¬
del samt utan tvifvel äfven för Riksbanken vara af nytta. I det yttrande,
fullmäktige i Riksbanken afgifvit öfver komiténs förslag i ämnet, har väl
icke nämnts, huruvida något vore att erinra mot en sådan anordning,
men då fullmäktige för sin del medgifvit öppnandet för postsparbanken
af upp- och afskrifningsräkning, har Riksdagen ansett sig eg a full rätt
att antaga, det betänkligheter från fullmäktiges sida icke komma att
mota för postsparbanken att i Riksbanken begagna jemväl depositions¬
räkning; och da vidare, enligt Eders Kong]. Maj:ts proposition, post¬
sparbanken kommer att i Riksbanken, efter öfverenskommelse med full¬
mäktige, få begagna kreditiv, har det synts Riksdagen icke vara be¬
höflig för postsparbanken att för mötande äfven af betydligare upp¬
sägningar hafva synnerligen stora belopp tillgängliga vid anfordran å
upp- och afskrifningsräkning.
Det stadgande, Riksdagen för sin del satt i stället för den i före¬
varande moment gifna föreskriften, har dock hållits helt allmänt, ty
gifvet är, att en del medel, om ock till jemförelsevis ringa belopp, kunna
och böra äfven å upp- och afskrifningsräkning insättas, hvarom det synts
Riksdagen att postsparbankens styrelse borde ega att sjelf bestämma.
8
Riksdagens Skrifvelse, N:o 44.
På grund häraf har Riksdagen gifvit paragrafens l:sta moment föl¬
jande lydelse:
»Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras
för löpande utgifters bestridande, göras räntebärande genom insättning
i Riksbanken.» o
Vidkommande slutligen moment 2 i förevarande paragraf, sa har
Riksdagen icke haft annat att anmärka mot förra delen af detta moment,
som börjar med orden: »hör sa stor del af dessa» etc. och slutai
med orden: »mellan jordegare a landet», än att Riksdagen ansett lämpligt,
dels att för vinnande af större tydlighet utbyta ordet »dessa» i första
raden mot ordet »influtna», så att det i stället kommer att heta: »För
så stor del af influtna medel» etc.; dels od: att, enär några obligationer
af hypoteksföreningar mellan jordegare a landet icke vidare utgifvas
samt de redan utgifna nu mera icke kunna finnas i marknaden tillgäng¬
liga till synnerligen afsevärda belopp och i allt fall komma att inom
kort varda helt och hållet indragna, utesluta stadgandet att sadana obli
gationer få af postsparbanken inköpas, såsom varande af föga prak¬
tisk vigt.
Hela den senare delen af momentet har Riksdagen ansett böra ute¬
slutas, hvarigenom momentet med undantag allenast af de ändringar,
här ofvan omförmälts, skulle erhålla samma lydelse, som af komiterade
Det tillägg till momentet, som af Eders Kongl. Maj:t blifvit gjordt,
har nemligen tillkommit under förutsättning, att en af Eders Kongl.
Maj:t aflåten proposition till innevarande Riksdag om upprättande af en
odlingslånefond skulle vinna Riksdagens bifall, men då det synts både
olämpligt och öfverflödigt att med förevarande framställning samman¬
binda en så vidtutseende fråga som den om berörda odlingslånefond,
har Riksdagen ansett att förslaget i denna del för närvarande kunde
lemnas å sido. Härmed har Riksdagen dock ingalunda velat uttala,
att nu antydda sätt för placering af postsparbankens medel borde för¬
kastas, men Riksdagen föreställer sig att, i händelse odlmgslånefonden
kommer till stånd, formen för upplånande af penningar till densamma
åtminstone till en början skulle kunna blifva lika med den, hvarunder
Riksgäldskontor et, som skulle besörja anskaffandet af behöfliga lånemedel
till fonden, i andra fall upplånar medel för statens räkning, eller ut¬
färdande af obligationer med den förändring i innehållet, angående upp-
sägningsrätt m. m., som af det särskilda ändamalet kan varda pakallad.
I ”allt fall, och huru härmed än må komma att ställas, synes det icke
vara af nöden att redan nu meddela några bestämmelser i förevarande
9
Riksdagens Skrifvelse, N:o 44.
afseende, då ju anledning ej är för handen att antaga, det postspar¬
banken nästan i samma stund, den tillkomme, skulle blifva i stånd att
fast placera något mera betydande belopp. Vid sådant förhållande synes
det icke kunna medföra olägenhet att ännu någon tid uppskjuta med¬
delandet af bestämmelser af den art, som af Eders Kongl. Maj:t nu satts
i fråga, eller meddelande af föreskrift om penningars bindande vid ett
papper, som, huru säkert det än torde få anses, dock icke skulle vara
af den beskaffenhet, att det kunde med samma, till en början till äfven-
tyrs erforderliga lätthet realiseras, som de öfriga värdepapper, i hvilka
postsparbankens medel skulle nedläggas.
Mot öfriga paragrafer i förevarande lagförslag har Riksdagen icke
haft något att anmärka; och har Riksdagen sålunda för sin del antagit
följande:
Förordning angående en postsparbank för riket.
§ I-
Postsparbankens ändamål är att, under statens garanti, emottaga Post¬
penningar, desamma förränta och genom räntas läggande till kapitalet
ytterligare förkofra samt medlen i stadgad ordning vederbörande till¬
handahålla.
§ 2.
Mom. 1. En hvar eger att för egen eller annans räkning insätta insättning
medel i postsparbanken. * allmänhet
Mom. 2. Insättning kan ega rum vid de postanstalter, postspar¬
bankens styrelse bestämmer, å alla de tider, då postanstalten hålles
öppen för allmänheten.
Mom, 3. Första gången insättning verkställes, skall uppgift leinnas
om namn, födelseår, månad och dag, hemvist och, der sådant kan ske,
lefnadsyrke för den, till hvars förmån insättningen eger rum. Göres
insättningen till förmån för minderårig, böra, om så ske kan, äfven
föräldrarnes namn uppgifvas.
§ 3.
Minsta belopp, som på en gång må i postsparbanken insättas, utgör Minimum för
en krona. Derutöfver får insättning ske endast i helt krontal. insättning.
Bill. till Rihsd. Prot. 1883. 10 Sami. 1 Af cl. I Band. G Häft.
9
SparmärJcen
och sparkort.
Motbok.
Qvitto å in¬
satta medel.
Ränle-
godtgörelse.
10 Riksdagens Skrifvelse, N:o 44.
§ 4.
Mom. 1. För att underlätta besparing af äfven mindre belopp än
en krona, tillhandahållas å de postanstalter, postsparbankens styrelse
bestämmer, och hos särskildt antagne försäljningsman sparmärken och
sparkort.
Mom. 2. Sparmärke lyder å tio öre och betalas med samma be¬
lopp, hvaremot sparkort afgiftsfritt utbekommes af den, som vid emot-
tagandet å detsamma anbringar minst ett sparmärke.
Mom. 3. Sparkort indelas i tio rutor. Sedan hvar och en af dessa
rutor blifvit med sparmärke försedd, kan insättning i postsparbanken
verkställas genom sparkortets inlemnande å postanstalt.
Mom. 4. Sparmärke må icke såsom betalningsmedel användas utom
i det fall, som i denna § mom. 3 omförmäles.
§ 5.
Mom. 1. Vid första insättning erhåller insättaren afgiftsfritt dels
en med seriebokstaf och ordningsnummer försedd motbok, utfärdad för
den person, till förmån för hvilken insättningen eger rum, dels ock blan¬
ketter till qvittenser, afsedda att användas vid lyftande af innestående
medel.
Mom. 2. I motbok skall vid utlemnandet finnas infördt samman¬
drag af de författningar, hvilka röra allmänhetens förhållande till post¬
sparbanken.
Mom. 3. För en och samma persons räkning må insättning å mer
än en motbok ej ega rum; dock må minderårig, för hvars räkning medel
blifvit af annan person insatta, kunna utbekomma särskild motbok för
insättning af egna medel.
§ 6.
Insättning skall, för att vara gällande, af vederbörande tjensteman
å den postanstalt, der insättningen sker, qvitteras på sätt särskildt be¬
stämmes.
§ 7.
Mom. 1. Ränta å insatta medel godtgöres endast för hel månad
och beräknas från och med månaden näst efter den, då insättningen
egt rum, till den månad, då medlen få lyftas.
11
Riksdagens Skrifvelse, N:o 44.
o Mom. 2. Upplupen ränta lägges vid kalenderårs slut till kapitalet.
A hvad af det sålunda uppkommande beloppet utgör helt krontal be¬
räknas ränta från och med början af näst derpå följande år.
Mora. 3. På en och samma motbok godtgöres icke ränta för högre
belopp än 1,000 kronor.
§ 8.
Mom. 1. Räntefoten å de medel, som äro eller varda i postspar- Räntefot.
banken insatta, bestämmes af Konungen.
Mom. 2. Varder i räntefoten förändring beslutad, träder densamma
dock icke i verket under löpande kalenderår, ej heller förr än 4 må¬
nader efter det Konungens beslut i ämnet blifvit kungjordt.
§ 9.
Mom. 1. Den, som vill lyfta innestående behållning eller del deraf, Uppsägning.
skall, med uppvisande af motboken, beloppet å postanstalt skriftligen
uppsäga och dervid uppgifva, genom hvilken postanstalt medlen böra
utbetalas. Öfver uppsägningen meddelas bevis å postanstalten.
Mom. 2. Uppsägning bör i allmänhet verkställas:
för belopp af högst 50 kronor....................................... minst 10 dagar,
» » öfverstigande 50 men ej 500 kronor............... » 30 »
» » » 500 kronor....................................... » 60 »
allt före den dag, då medlen skola vara att lyfta.
Mom. 3. På postsparbankens styrelse ankommer emellertid att i
särskilda fall, der sådant begäres och utan olägenhet för postsparbanken
kan ske, medgifva utbetalning af insatta medel äfven inom kortare tid,
än här ofvan stadgas.
Mom. 4. Befinnes åter tiden för postens gång påkalla, att vid nå¬
gon postanstalt uppsägningstiden äfven för belopp af högst 50 kronor
utsträckes till mer än tio dagar, bör postsparbankens styrelse meddela
nödiga föreskrifter i ämnet, hvilka skola å postanstalten anslås.
Mom. 5. Afser uppsägning icke hela det innestående beloppet, må
densamma ej lyda å annat än helt krontal.
Mom. 6. Hafva uppsagda medel icke blifvit af vederbörande lyf-
tade inom tio dagar efter den dag, då desamma skolat tillhandahållas,
anses uppsägningen hafva förfallit, och beräknas räntan å dessa medel,
såsom vore de i postsparbanken ånyo insatta.
12
Riksdagens Skrifvelse, N:o 44.
§ 10.
uttagning. Mom. 1. Anmäler sig innehafvare af motbok till lyftande af medel,
som blifvit uppsagda, tillhör det honom styrka sin behörighet dertill
genom meddelande af sådana uppgifter, som här ofvan i § 2 mom. 3
omförmälas.
Mom. 2. Finnas dessa uppgifter vara öfverensstämmande med dem,
som vid första insättningen afgifvits, verkställes utbetalningen. 1 annat
fall öfverlemnas ärendet till postsparbankens styrelse, som eger att efter
omständigheterna förordna om medlens utbetalande eller om frågans
hänvisande till laga domstol.
Mom. 3. Vid medlens lyftande atiemnas till postanstalten qvitto,
tecknadt å sådan blankett, som i § 5 mom. 1 omförmäles.
Mom. 4. Beloppet af de lyftade medlen skall af vederbörande
tjensteman i motboken införas.
Mom. 5. Omfattar uppsägning hela det i motbok införda belopp,
skall, jemte kapitalet, äfven upplupen ränta utbetalas, dervid motboken
till postanstalten återställes.
§ 11.
Gift qvinnas Mom. 1. Gift qvinna må, äfven utan mannens samtycke, uppsäga
0foigeTtäu 0°h lyfta medel, som för hennes räkning innestå i postsparbanken.
tni uttagning. Mom. 2. Likaledes må minderårig, som uppnått 15 år, jemväl
utan särskild tillåtelse af målsman, förfoga öfver medel, insatta å sådan
motbok, som han på grund af § 5 mom. 3 för insättning af egna medel
utbekommit.
§ 12.
Motboks En och samma motbok må, för så väl insättning som uttagning af
anl“ddoiilaet medel, användas vid hvar postanstalt, der sparbanksrörelse finnes an-
postanstalter. ordnad.
§ 13.
Motboks Mom. 1. En gång hvart år, före utgången af den månad, hvar-
lnm'j,'ost- under första insättningen egt rum, bör motbok å postanstalt mot qvitto
sparbankens atiemnas, för att genom postanstaltens försorg insändas till postspar-
sujrehe. pankens styrelse, som besörjer motbokens granskning och införande i
densamma af den för nästförflutna kalenderår upplupna ränta, hvarefter
13
Riksdagens Skrifvelse, N:o 44.
motboken genom vederbörande postanstalt, i utbyte mot omförmälta
qvitto, till egaren återställes.
Mom. 2. Underlåter motboks egare att densamma, inom tid som
ofvan säges, till insändning aflemna, och yppar sig sedermera skiljaktig¬
het mellan motbok och postsparbankens räkenskaper, då skola, i fråga
om egarens tillgodohafvande, räkenskaperna ega vitsord.
§ 14.
Innestå medel å motbok, på hvilken under loppet af tio år hvar -Preskription.
ken insättning eller uttagning egt rum, och har i afseende å dylik for¬
dran icke vidtagits sådan åtgärd till fordringsrättens bevarande, som i
Kongl. Förordningen den 4 Mars 1862, om tioårig preskription och om
årsstämning, föreskrifves, då skola medlen tillfalla postsparbanken. Dock
eger postsparbankens styrelse att, med afseende å förekommande om¬
ständigheter, medgifva medlens utbetalande till motbokens egare.
§ 15.
Mom. 1. Ofvergår eganderätt till motbok från en till annan, vare öfverlåtelse
sig genom arf eller testamente eller ock till följd af konkurs eller ut- “•'f motbok-
mätning, skall anmälan derom ofördröjligen göras hos postsparbankens
styrelse.
Mom. 2. Innan sådan anmälan skett och blifvit godkänd, medför
öfverlåtelsen ej någon rätt mot postsparbanken.
Mom. 3. Öfverlåtelse af motbok må ej ega rum i annat fall, än
som i mom. 1 af denna § säges.
§ 16.
Mom. 1. Förloras motbok, bör sådant hos postsparbankens styrelse Förlust
ofördröjligen anmälas, med uppgift å tid och omständigheter, under mo<Soi'
hvilka boken förkommit.
Mom. 2. Har sådan anmälan skett, eger styrelsen gå i författning
derom, att motboken varder, på egarens bekostnad, tre gånger i all¬
männa tidningarne efterlyst.
Mom. 3. Sex månader efter det sådan efterlysning sista gången
egt rum, må ny motbok, i den förkomnas ställe, utfärdas af postspar¬
bankens styrelse, på hvars pröfning ankommer, dels huruvida för den
14
Förmedling
af oblig a-
tionsköp.
Medlens
fruktbar-
görande.
Förvaltnings¬
kostnader
m. m.
Riksdagens Skrifvelse,, N:o 44.
nya motbokens erhållande säkerhet bör ställas, dels ock om och, i så¬
dant fall, med hvilket belopp särskild afgift skall för motboken erläggas.
J/om. 4. Genom ny motboks utfärdande varder den förra mot¬
boken till kraft och verkan mot postsparbanken dödad.
§ 17-
Gör egare af motbok till postsparbankens styrelse framställning
derom, att för medel, som på hans räkning i postsparbanken innestå,
må inköpas räntebärande obligation af det slag, som för postsparbankens
egen räkning anskaffas, tillhör det styrelsen föranstalta, att, så vidt ske
kan och inom den i § 9 mom. 2 stadgade uppsägningstid, dylik obliga¬
tion varder, utan särskild afgift till postsparbanken, inköpt till förmån¬
ligaste kurs, som kan betingas. Obligationen skall derefter genom veder¬
börande postanstalt motbokens egare tillhandahållas, mot erläggande af
belöpande franko- och assuransafgifter, i fall obligationen, för att egaren
tillställas, skall med post från en till annan ort befordras.
§ 18.
Mom. 1. De i postsparbanken inflytande medel, som icke erfordras
för löpande utgifters bestridande, göras räntebärande genom insättning
i Riksbanken.
Mom. 2. För så stor del af influtna medel, som postsparbankens
styrelse anser icke behöfva på sådant sätt hållas tillgängliga för att
möta uppsägning af medel, hvilka i postsparbanken innestå, skola för
postsparbankens räkning inköpas räntebärande obligationer, utfärdade
af svenska staten eller Sveriges allmänna hypoteksbank.
§ 19.
Mom. 1. De med postsparbankens förvaltning förenade utgifter
skola bestridas med den räntevinst, som på postsparbankens rörelse kan
uppkomma.
Mom. 2. Till en början och så länge icke denna räntevinst dertill
lemnar full tillgång, bör af postverket förskjutas, hvad utöfver ränte-
vinsten kan för ändamålet erfordras.
Mom. 3. Sedan hvad sålunda förskjutits blifvit postverket ersatt,
skola de öfverskott, som kunna uppkomma, användas uteslutande för
postsparbankens egna ändamål.
15
Riksdagens Skrifvelse, N:o 44.
§ 20.
Mom. 1. Efter bokslut, som för hvarje kalenderår verkställes, skall Årsberättelse
styrelsen till Konungen afgifva underdånig berättelse om postsparbankens m'
tillstånd och förvaltning.
Mom. 2. Vid afgifvande af denna berättelse åligger det styrelsen
att yttra sig rörande det belopp, som af postsparbankens medel må
under det löpande året användas för vidtagande af åtgärder, hvilka afse
främjande af sparsamhet, särskildt inom de mindre bemedlade samhälls¬
klasserna.
§ 21.
Mom. 1. Postsparbankens styrelse utgöres af Generalpostdirektören Post-
såsom ordförande, samt fyra ledamöter, nemligen den byråchef i General- ^^rehT’
poststyrelsen, som är föredragande för ärenden rörande postsparbanken, iy,ese'
en af Konungen särskildt förordnad ledamot samt en af fullmäktige i
Riksbanken och en af fullmäktige i Riksgäldskontor, hvilka båda sist¬
nämnda ledamöter bemälde fullmäktige hvar för sig inom sig utse.
Mom. 2. Ar Generalpostdirektören hindrad att i handläggning af
ärendena hos styrelsen deltaga, skall såsom ordförande i styrelsen tjenst-
göra den byråchef i Generalpoststyrelsen, Konungen dertill förordnar.
Mom. 3. Om sättet för ärendenas handläggning hos postspar¬
bankens styrelse och i hvilka ärenden styrelsens ordförande eger ensam
besluta, bestämmes af Konungen.
§ 22.
Fullmäktige i Riksbanken besörja, att för de medel, som af post- Riksbankens
sparbankens styrelse anvisas, obligationer inköpas af den beskaffenhet ^eTpost-
denna förordning bestämmer; låta för postsparbankens räkning i Riks- sparbankens
banken förvara de postsparbanken tillhöriga obligationer och andra värde- medeL
handlingar mot den ersättning till Riksbanken, som af fullmäktige be¬
stämmes; samt föranstalta, på framställning af postsparbankens styrelse,
om försäljning eller pantsättning af postsparbankens värdehandlingar
till det belopp, styrelsen finner nödigt.
16
Riksdagens Skrifvelse, N:o 44.
De öfriga i förevarande nådiga proposition af Eders Kongl. Maj:t
gjorda framställningar hafva af Riksdagen bifallits utan annan erinran
än att beträffande det af Eders Kongl. Maj:t begärda medgifvande^ att
provisoriskt bestämma arfvoden och löner, hvarom i sista delen af nu
ifrågavarande nådiga proposition förmäles, Riksdagen medgifvit att sådant
må ske under förutsättning deraf, att fullständig löne- och arfvodesstat
framdeles varder Riksdagens pröfning understäld.
Med undersåtlig vördnad etc.
Stockholm den 28 Maj 1883.
STOCKHOLM, TVÄR II2EGGSTRÖM3 BOKTRYCKERI, 188S.