RIKSDAGENS PROTOKOLL
1883. Första Kammaren. N:o 53.
Onsdagen den 6 Juni.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 30 sistlidne Maj.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets under gårdagen bord¬
lagda memorial N:o 49, med förslag till åtskilliga stadganden i
det nya reglementet för Biksgäldskontoret.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
följande under gårdagen bordlagda ärenden, nemligen Stats-
Utskottets utlåtande N:o 50, Sammansatta Stats- och Banko-
Utskottets memorial N:o 4 och Bevillnings-Utskottets betänkande
N:o 17.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets den 2 och 4 i denna månad
bordlagda utlåtande N:o 12d, med anledning af Kongl. Maj:ts pro¬
position angående anslag till ny riksarkivbyggnad.
Ifrågasatt
anslag till
ny riksarkiv¬
byggnad.
Herr Statsrådet Hammarskjöld: Det nu föredragna Stats-
Utskottets betänkande är icke mycket lofvande för tillfredsställan¬
det af ett för riksarkivet synnerligen angeläget behof. Visserligen
har Stats-Utskottet yttrat sig ganska välvilligt om behofvets verk¬
lighet. Och Stats-Utskottet har icke uttalat något instämmande i
den vigtigaste af de betänkligheter, som anförts mot det af Kongl.
Maj:t framlagda förslaget. Men Stats-Utskottet har sammanbundit
frågan om nytt arkivhus med åtskilliga andra vigtiga byggnads¬
frågor och särskildt med frågan om anskaffande af ett nytt riks¬
dagshus. Nu nekar jag icke, att frågor understundom kunna
genom sin egen natur eller genom omständigheternas makt stå i
det samband med hvarandra, att en sammankoppling är nödig,
Första Kammarens Prof. 1883. N:o 53. 1
3f:0 58.
2
Ifrågasatt
anslag till
ny riksarkiv-
kygqnad.
(Forts.)
Onsdagen den 6 Juni.
men i och för sig tror jag icke det vara lämpligt att samman¬
binda vigtiga frågor, som hvardera tarfva sin lösning. De kanna
derigenom lätt nog blifva till hinder för hvarandra, och detta,
fruktar jag, blir förhållandet med riksarkivlmsfrågan, om den sät¬
tes i samband med andra byggnadsfrågor. Det samband, man
söker att finna mellan dessa olika frågor, är det, att med byg¬
gande af nytt riksdagshus skulle det nuvarande riksdagshuset
blifva ledigt och kunna apteras till riksarkivhus, hvarigenom be¬
sparing skulle åstadkommas. Jag nekar icke, att det är tänkbart,
att något sådant kan ske, men jag betviflar, att förslaget leder
till besparing, och hvad jag bestämdt påstår är, att det leder till
skada för riksarkivet genom det uppskof, som derigenom vållas.
Det är alldeles tydligt, att riksdagshuset icke kan begagnas till
riksarkiv i dess nuvarande skick, utan att högst betydliga för¬
ändringar dermed äro nödvändiga, innan byggnaden kan begagnas
för det ändamålet. Den motionär, som, såvidt jag vet, först
offentligen framkastade tanken om riksdagshusets begagnande till
riksarkivhus, har också beräknat, att, såsom han tänkte sig det,
en kostnad af 250,000 ä 300,000 kronor skulle åtgå för anordnin¬
gar inom riksdagshuset. Jag har i detta ämne samrådt med den
man, hvars embetsmannaställning gör honom till den, till hvilken
regeringen i första rummet är hänvisad i byggnadsfrågor, nemligen
öfverintendenten i Ofverintendentsembetet." Han har sagt mig, att,
så vidt han kan finna, den beräknade summan af 250,000 ä 300,000
kronor är alldeles otillräcklig, och att kostnaden för anordning af
riksdagshuset till arkivhus komme att gå högst betydligt der¬
utöfver. Man måste således antagligen nedlägga högst betydliga
kostnader på att förvandla huset från sitt nuvarande skick till
ett annat, och ändock är man allt annat än säker att på det
sättet hafva en byggnad, som verkligen blifver lämplig för ett
riksarkiv efter nuvarande fordringar. Dertill kommer, att det nu¬
varande riksdagshuset utan större förändringar borde kunna med
stor fördel användas till lokaler för den icke obetydliga mängd af
embetsverk, som för närvarande dväljas i hyrda lokaler, och det
är mycket antagligt, att i framtiden, och det i en icke aflägsen
framtid, komma att erfordras ytterligare embetslokaler, hvarför
detta hus skulle komma synnerligen väl till pass. Under sådana
förhållanden synes det mig vara en ingalunda god hushållning att
förstöra den inredning i detta hus. som är jemförelsevis duglig för
behof, som redan förefinnas, för att med stor kostnad skapa en
lokal, och sannolikt en mindre lämplig sådan, för ett annat behof,
hvilket _ dessutom, efter hvad jag nu skall bedja att få visa, är
synnerligen brådskande.
Stats-Utskottet har mycket rigtigt erinrat om, att det nu¬
varande riksarkivhuset, redan då det för sitt ändamål anskaffades,
ansågs vara mindre lämpligt, och att en tillbyggnad redan då var
påtänkt. År 1869 afstod man emellertid tills vidare från tanken
på tillbyggnad, beräknande att huset ännu en tid af omkring 15
år skulle vara tillräckligt för sitt ändamål. Dessa femton år äro
nu i det närmaste slut. Det visar sig också nu, att i riksarkivet
Onsdagen den 6 Juni.
3
N:0 53.
råder, verklig trängsel. Hvar och en, som besökt riksarkivet och ifrågasatt
gått igenom dess lokaler, kan icke annat än beklaga den svång- anslas til]
het för samlingarnes ordnande och begagnande, som den nu- ny^q‘nadW
varande trängseln medför. Detta är äfven af förra årets riksdags (Forts.)
revisorer vitsordadt. Särdeles om man kommer upp på den märk¬
värdiga vinden, häpnar man verkligen öfver den massa af papper,
som der är hopad under förhållanden, som måste anses allt annat
än betryggande för eldfara. På det sättet vårdas för närvarande
riksarkivets synnerligen dyrbara handlingar, dyrbara för Sveriges
politiska och odlings historia, dyrbara ock för administrationens
jemna gång. De äro i sanning fullkomligt oersättliga, om någon
olycka skulle inträffa.
På min begäran har den nuvarande riksarkivarien anstalt en
undersökning, huru länge han har utrymme för de arkivalier, som
årligen till arkivet öfverlemnas. Denna beräkning visar, att om
han använder äfven de småbitar af hyllor, som bär och der äro
lediga — hvarigenom dock sker en splittring af saker, som höra
tillsammans — har han utrymme för arkivalier under 3, högst 4 år,
deri inberäknadt det nu löpande året. Således med utgången af
år 1885 eller 1886 anser han sig vara oförmögen att i det nu¬
varande^ riksarkivet bereda utrymme för de arkivalier, som dit
måste från embetsverken öfverlemnas. Från denna tid är han hän¬
visad till ett af två alternativ. Det ena att tillgripa en på gården
befintlig flygel, som fuktar till den grad, att, såsom han för mig
förklarat, arkivalierna der utsättas för en säker undergång, det
andra att nedstoppa samlingarne i ett källarhvalf under kongl.
slottet, der de, alltid svårtillgängliga, under en icke obetydlig del
af året kunna anses vara så godt som otillgängliga.
Dessa utsigter har man för ögonen, om man uppskj’uter frågan
om byggande af arkivhus, på sätt Ståts-Utskottet föreslagit. Stats¬
utskottet säger nu visserligen, att det finner frågan om an¬
skaffande af nytt riksdagshus vara nära sin lösning. Om meningen
dermed är, att det vore önskligt, att den vore nära sin lösning,
måste. j'ag naturligtvis fullkomligt instämma i hvad Utskottet sagt,
men jag har mig icke bekant något förhållande, som visar, att vi
för .närvarande verkligen äro nära en lösning af denna fråga. Fn
motion har blifvit väckt om en skrifvelse till Kongl. Maj:t i ämnet,
och på Kammarens bord hvilar ett utskottsbetänkande, som i viss
män tillstyrker bifall till denna motion, men i dessa förhållanden
ser jag något helt annat än några ljusa förhoppningar. Hvarför
har Riksdagen på detta sätt velat skjuta ifrån sig en fråga, som
Riksdagen hittills ansett tillhöra sig sjelf att bestämma öfver.
Hvarför har man tänkt sig att vända sig till Kongl. Maj:t? Jo,
derför att Riksdagen efter mycket trefvande och många försök
förtviflan om möjligheten att sjelf kunna finna någon lämplig tomt
för nytt riksdagshus, som icke medför allt för stora kostnader.
Men det förefaller mig ganska tvifvelaktigt, om Kong]. Maj:t skall
hafva bättre lycka än Riksdagen i detta afseende. Jag kan icke
tänka mig, att några tomter kunna vara Kongl. Maj:t bekanta,
som icke äfven äro det för Riksdagen, inom det begränsade om*
N:o 53.
4
Onsdagen den 6 Juni.
Ifrågasatt
anslag till
ny riksarkiv¬
byggnad.
(Forts.)
råde, der man vill lägga ett riksdagshus. Efter mitt omdöme står
således frågan om tomt för riksdagshus icke så nära sin lösning,
som Ståts-Utskottet anser, och om man en gång lyckas få en tomt,
som gillas, så följer att uppgöra byggnadsritningar till en så be¬
tydlig byggnad som ett riksdagshus. Den ringa erfarenhet, jag
har af administrationen, har visat mig, att sådana ritningars upp¬
görande och granskning fordrar en ganska rundlig tid. Slutligen
kommer uppförandet af denna stora byggnad, och när detta skett,
återstår dock apteringen af nuvarande riksdagshuset till riksarkiv.
Det skulle vara mig en mycket angenäm öfverraskning, om Riks¬
dagen 10 år härefter kunde flytta in i ett nytt riksdagshus, och
under denna långa tid skall riksarkivet fortfarande dväljas i den
lokal, jag nyss nämnt, der utrymme för arkivalierna finnes för
3, högst 4 är.
Jag har ansett det vara min pligt att för Kammaren, så klart
och tydligt jag kunnat, göra reda för ställningen sådan den verk¬
ligen är, och hvilken jag förmodar icke varit för Stats-Utskottet
fullt känd. Jag tror, att om man känner ställningen, man måste
komma till den öfvertygelsen, att det är nödvändigt att icke upp¬
skjuta år efter år denna vigtiga fråga, utan så fort som möjligt
taga itu med densamma, om man verkligen vill bevara riksarkivets
dyrbara samlingar för framtiden och möjliggöra deras begagnande
till fäderneslandets nytta. Har jag lyckats hos Kammaren verka
en sådan öfvertygelse, då hafva dessa upplysningar icke meddelats
förgäfves.
Friherre von Essen, Fredrik: Jag är öfvertygad om, att
ingen af Kammarens ledamöter skall underlåta att erkänna vigten
och betydelsen af den Kongl. propositionen om nybyggnad för
riksarkivet. Nödvändigheten att snart tillgodose detta behof är
så bevisad och erkänd, att icke något ytterligare derom kan sägas.
Regeringen har följaktligen handlat fullkomligt rigtigt, då den sökt
att snart tillgodose detta behof. I afseende å det läge, som blifvit
valdt, hafva också icke så grava anmärkningar gjorts, att det för-
anledt Stats-Utskottet att tillstyrka Riksdagen att afslå den Kongl.
propositionen, ehuru man väl skulle kunna säga — och det har
blifvit sagdt i flera utredningar och betänkanden, — att det är
mindre lämpligt att riksarkivet förlägges så aflägset från embets-
verken. och riksdagen, att det blifver tidsutdrägt och en viss risk
att transportera de handlingar, som så ofta äro erforderliga för
upplysningars vinnande. Man har å andra sidan velat framhålla,
att det skulle vara så synnerlig fördel att hafva riksarkivet be¬
läget på en plats, der det icke utsättes för eldfara, som alltid i
mer eller mindre mån skulle förtära dyrbara handlingar, om det
förlädes till en plats, der det finnes flera andra hus. Det är väl
sant, att så är förhållandet, ehuru man kan föreställa sig, att huset
kan apteras och konstrueras så, att det icke synnerligen exponera¬
des för eldfara. Det är visserligen ändock utsatt för åska och
dylikt, men det är ju också en byggnad i Humlegården. För så¬
dant fall är vattentillgången mera begränsad i Humlegåiden, än
Onsdagen den 6 Juni,
5
N:o 55.
den kunde vara invid sjön. Vattenledningen finnes visserligen, Ifrågasatt
men Mälaren eller Saltsjön lemna:1 rikare tillgång på vatten, och an^3gat^v,
i det afseendet är således Humlegården icke så väl vald. Den ny byggnad!”
omständighet, som emellertid föranledt Stats-Utskottet att föreslå (Forts.)
ett uppskof i frågan, är verkligen den framstälda tanken, att en
snar ombyggnad af riksdagshuset vore förestående, såsom den siste
talaren omnämnde. Det är dermed icke afgjordt, att man ovil¬
korligen tänkt sig, att riksarkivet skulle förläggas i det nu¬
varande riksdagshuset; men Utskottet har ansett, att en under¬
sökning af dess lämplighet för ändamålet skäligen bör företagas,
innan man beslutar sig för en ny byggnad. Riksarkivets samlin¬
gar kunna naturligtvis förvaras i hus, som icke hafva det palats¬
lika utseende, som ett riksdagshus bör hafva. Förändringen af
riksdagshuset till riksarkiv skulle föranleda så oerhörda kostnader,
säger man, och så lång tid förflyta, innan Riksdagen kan flytta in
uti ett nytt hus. Jag ber i detta afseende att få anmärka, att så
snart frågan om riksdagshusets ombyggnad blifver afgjord, kan
man tillbygga nedra delen af denna tomt närmast sjön i ändamål
att der förlägga de handlingar, som äro af omistlig natur, ty det
är väl icke behöflig!, att alla de handlingar, som nu finnas i riks¬
arkivet förvaras i brandfria hus, enär en massa saker icke äro af
den omistliga beskaffenhet, att de behöfva sålunda förvaras, t. ex.
kungörelser, tidningar och dylikt, hvaraf till och med en del lära
böra utgallras och icke vidare förvaras. Dessutom, säger man,
blefve utrymmet så öfverflödigt stort. Det är väl sant, att det
blefve något stort i början, men det är kändt, att i embetsverken
förvaras massor i den vägen, som det vore önskligt att kunna
öfverlemna till riksarkivet. Det är dessutom icke sagdt, att, sedan
riksdagshusfrågan blifvit afgjord, det blifver nödvändigt att an¬
vända denna byggnad till riksarkivets behof, utan det torde vara
lämpligt att äfven pröfva frågan, om någon tillbyggnad för arkivets
räkning kunde ske på den tomt, der det nu ligger. Detta är ett
sätt att för billigt pris lösa frågan. I alla fall synes mig försigtig-
heten bjuda, att denna fråga borde afvakta frågan om nytt riks¬
dagshus, hvilken nyss blifvit bordlagd. Det är väl sant, att denna
sistnämnda fråga icke är löst; men jag tror icke, att det är för
mycket sagdt, att tiden verkligen är inne för byggande af riks¬
dagshus, ty kommer det endast en representant till i denna Kam¬
mare, finnes för honom ingen plats. Om frågan också är svårlöst,
måste den dock lösas.
Af de skäl, Stats-Utskottet i sitt betänkande anfört, anhåller
jag om bifall till dess nu framlagda förslag.
Herr Forssell, Hans: Jag vet väl, att man i med denna
likartade frågor icke bör fästa sig allt för mycket vid motiverin¬
gen i Stats-Utskottets betänkanden, ritan hufvudsakligast vid
klämmen, men i förevarande betänkande anser jag dock, att någon
uppmärksamhet måste fästas vid förhållandet emellan motiveringen
och klämmen. Det har nemligen väckt min förvåning, att Ut¬
skottet i sjelfva verket icke vågat förneka hvarken behofvet af
1:0 53.
6
Onsdagen den 6 Juni.
Ifrågasatt
anslag till
ny riksarkiv
byggnad.
(Ports.)
ett snart uppförande af riksarkivhus eller lämpligheten deri, att
detta hus förlädes på den af Kongl. Maj:t föreslagna platsen. Ut¬
skottet har upptagit de invändningar, som kunna göras mot för¬
flyttningen, men också måst erkänna, att i valet af olika platser
har denna åtskilliga företräden. Det är för hvar och en uppen¬
bart, att om det ock kan sägas, att genom den föreslagna för¬
flyttningen handlingar^ komma längre än förut från embetsverken,
den omständigheten med våra lättare kommunikationer har mindre
att betyda. För detta förläggande till Humlegården talar dock
främst platsens förträffliga läge i fråga om eldfaras afvändande
och dernäst dess relativa billighet för staten. Utskottet har emeller¬
tid tagit, ett helt annat skäl för sitt afslag än det. som med någon
rimlighet skulle kunnat anföras. Det har nemligen uppsnappat
den framkastade tanken på åtskilliga husbyggnadsfrågors samman¬
koppling, och så har Utskottet fortgått i denna främmande tanke¬
gång på följande sätt: det medgifver, “att en sammankoppling af
frågorna möjligen icke skulle vara det lämpligaste sättet att få dessa
^byggnadsfrågor losta11, men säger, “att ärendet angående arkiv¬
byggnaden icke borde vara det, som först och främst borde slut¬
ligen afgöras,_utan förekomma först efter det den mera omfattande
frågan om riksdagshuset vunnit sin lösning på ena eller andra
sättet.11
Om den tanken skulle vara rigtig, skulle den förutsätta an¬
tingen att just detta riksdagshus, från hvilket Riksdagen komme
att förflyttas, vore den mest lämpliga plats för ett riksarkiv, och
att således endast genom Riksdagens förflyttande härifrån en verk¬
ligt god plats för ett riksarkiv kunde beredas, eller också att en
ännu bättre plats för riksarkivet skulle kunna erhållas på något
annat ställe i sammanhang med åtskilliga andra husbyggnader.
Men det finnes icke den ringaste antydan derom, att någondera af
dessa satser skulle vara rigtig. Utskottet kan icke heller med
skål påstå, att detta hus framför alla andra lämpar sig för ett
riksarkiv. Vi hafva nyss hört åtskilliga invändningar deremot
framställas, och jag tror, att många flera skulle kunna anföras, ty
det förefaller mig, som om detta hus alldeles icke erbjuder utsigt
att blifva ett betryggande förvar för rikets arkivalier, knappast
att kunna bära en sådan tyngd, som rikets arkivalier samlade ut¬
göra. Då återstår af detta resonnement ingenting annat än det,
att man icke unnar riksarkivet att få en ny byggnad, förr än Riks¬
dagen också fått sitt nya palats. Detta kunde val äfven hafva
någon mening uti sig, om man endast ville garantera, att Riks¬
dagen skaffade sig en ny byggnad inom några år eller åtminstone
i en snar framtid. Men erfarenheten har visat oss omöjligheten af
att hastigt fatta ett beslut i denna fråga, synnerligast när dermed
skola sammankopplas frågorna om nytt riksbankshus, nytt teater¬
hus och möjligen äfven om ett nytt hofstall. Och jag förutsätter,
att, såsom Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdeparte¬
mentet uttalade, vi få vänta i 10 år, innan frågan om ett nytt
riksdagshus blifvit slutligen afgjord. Under tiden sakna vi trygg¬
het och utrymme för rikets arkivalier, och jag måste i min ställning
Onsdagen den 6 Juni.
7
Jf:0 53.
ytterligare betona, att det finnes andra arkivalier, än de som för- ifrågasatt
varas i riksarkivet, bvilka äro i allra största behof af ökadt ut-
rymme. Kammarkollegium bar ett arkiv, som genom tillflöden byggnad.
från länen årligen ökas med högst betydliga volymqvantiteter. (Forts.)
Der är redan utrymmet så fullständigt upptaget, att man om ett
eller par år måste varda fullkomligt oförmögen att herbergera de
handlingar, som dock måste förvaras. Således kommer i hvarje
fall användning att finnas för detta hus, så väl för förvarandet af
Kammarkollegii arkivalier som för inrymmandet af åtskilliga em¬
betsverk, som för närvarande äro husvilla. Riksarkivets behof
qvarstår oförändradt och måste så fort som möjligt tillgodoses. Då
jag sätter detta behof i främsta rummet och anser att den af Kongl.
Maj:t föreslagna platsen är den relativt bästa, tillåter jag mig yrka
afslag å Utskottets hemställan och bifall till den Kongl propositionen.
Herr Törnebladh: Endast i korthet några ord för att be¬
svara hvad som här blifvit anfördt! Först och främst vill jag
bedja att få å mina egna, och efter hvad jag tror mig kunna
äfven å Utskottets vägnar, förklara att det aldrig någonsin i Ut¬
skottets beslut ingått någon mening att icke unna riksarkivet ett
nytt hus förr än Riksdagen fått sitt; utan förhållandet har helt
enkelt varit det att man ansett, att då en stor och kostsam fråga
förelåge, man måste hafva tillfälle att pröfva den mera allsidigt
än som nu skett. Derför har man trott, att frågan om ett nytt
riksdagshus måste vara slutligen afgjord, innan man afgjorde frågan
om nytt hus för riksarkivet, icke såsom skulle det nya riksdags¬
huset vara uppfördt, men så som skulle man hafva bestämt sig
för den ena eller andra tomten för detsamma; och det kan icke
nekas att icke fråga kan uppstå om användande af detta hus för
andra statsändamål, bland annat äfven till riksarkiv. Jag vill
visst icke påstå, att detta skulle vara det bästa sätt att lösa frågan.
För min del tror jag, att detta hus, i hvilket vi befinna oss, i det af-
seendet icke erbjuder så synnerligen stora fördelar. Men det är
en sak och en annan sak är den, att hela ordnandet af den tomt,
på hvilken riksarkivet nu ligger, och dermed sammanhängande
tomter, måste i högst väsentlig mån vara beroende af det slutliga
bestämmandet angående platsen för ett nytt riksdagshus, ty det
har ju äfven ifrågasatts, att det nya riksdagshuset skulle förläggas
till riksgäldskontorets nuvarande tomt. Under sådana förhållanden
har jag för min del, ehuru jag beklagar uppskofvet, trott, att
frågan möjligen någon tid kunde få anstå, så att man icke nu be-
höfde bestämma sig för att förlägga riksarkivet till den föreslagna
platsen Humlegården, hvars lämplighet Stats-Utskott bestämdt
icke erkänt, ty det vågar jag försäkra att, utan att man underkänt
platsens betydelse, man för ingen del medgifvit att den skulle vara
den lämpligaste platsen. Under sådana förhållanden tror jag, med
allt behjertande af behofvet, att det för närvarande dock är råd-
ligast att icke vidtaga någon så stor och vidtomfattande åtgärd
som här föreslagits, isynnerhet som jag icke kan förneka, att åt¬
skilligt utrymme kan, och väl också skall vinnas genom bortflyt-
N;ö 53. 8 Onsdagen den 6 Juni.
Ifrågasatt tandet från riksarkivet af åtskilliga böcker, som jag sjelf settpå stället
nTrilsarkir-oc^ ®om ia£ kan försäkra alldeles icke behöfva förvaras derstädes.
byggnad. Jag yrkar således bifall till Stats-Utskottets förslag.
(Forts.)
Herr Carlson, Fredrik: Det är visserligen temligen klart,
att hoppet om ett bifall till den Kongl. propositionen vid inneva¬
rande riksdag är ganska svagt, .men icke desto mindre förefinnes
dock en anledning att yttra sig i frågan; och denna anledning, som
Y en föregående talare berörts, förefinnes i sjelfva motiveringen.
Äfven om man icke vid denna sena timme af riksdagen vill fram¬
falla ett omdöme från Kammaren öfver denna motivering, kan
man dock icke underlåta att gorå den till föremål för någon gransk¬
ning. Jag lägger visst icke någon synnerlig vigt på det yttrande,
som här framstäits, isynnerhet då det framkommit i de något obe¬
stämda ordalag som de här gjort, att frågan om riksarkivets lokal
och om anskaffandet deraf skulle vara beroende på möjligheten
att anskaffa en lokal för ett nytt riksdagshus, men jag kan icke
underlåta att framhålla den form, som hittills varit iakttagen vid
behandlingen af dessa frågor. Det är, såsom jag tror, endast i
ett hänseende som det för frågan om ett nytt riksarkiv skulle
vara af vigt, att man kände det nya riksdagshusets läge, nemligen
om man ville till riksarkiv använda den byggnad, i hvilken vi nu.
befinna oss. Men i sjelfva verket är väl detta ett förslag, som
endast långt efter, åtskilliga andra kommit i fråga. Att denna
byggnad icke är i någon framstående mån tjenlig till riksarkiv,
det torde vara klart för hvar och eu, som känner riksarkivets
behof; och man kan lätt tänka sig, att, alldeles oberoende af alla
frågor om tomt för ett nytt riksdagshus, en tomt för riksarkivet
kan utfinnas, som är för det samma lämplig och hvarigenom det
störa behof, som onekeligen nu förefinnes, kan fyllas. Det kan
icke för ofta sägas att denna skatt är en af de dyrbaraste riket
eger, så väl i praktiskt som i vetenskapligt hänseende, emedan vi
här hafva förvarade sådana handlingar som innehålla så väl sjelfva
besluten, som ock motiven och anledningarna till de beslut som
rattats i de allra vigtigaste frågor, och hvilka ännu efter loppet
af ett par sekler utöfva inflytande på de beslut, som komma i
fråga att fattas.. Och vidare gömmas der skatter för fäderneslan¬
dets historia, hvilka äro alldeles ojemförliga med allt hvad landet
eljest i detta hänseende eger. Om nu utrymmet, och hvad, som är
af ännu större betydelse, säkerheten för dessa skatters förvarande
icke . är tillfyllest, synes det mig vara skäl att såvidt möjligt är,
undvika alla anledningar till uppskof. Det gläder mig att alla de
talare från Stats-Utskottet, som här haft ordet, erkänt nödvändig¬
heten af att. anskaffa ny byggnad för riksarkivet, men jag tror
icke desto mindre, att de skäl till afstyrkande, som af dem blifvit
åberopade, böra motsägas, då de enligt min åsigt endast kunna
leda till ett uppskof som här visst icke är af omständigheterna
motiveradt. Det har likvisst, — det får man icke glömma —,
funnits ett anslag, som var afsedt för en tid att fylla detta behof,
men detta bar åter indragits, och det har synts mig vara ett bevis
Onsdagen den 6 Juni.
9
N:o 58.
för den satsen, att om man icke gör någon förändring som till en ifrågasatt
del och för en tid fyller behofvet, blir det en nödvändighet att ^riksarkiv-
gripa till mera omfattande åtgärd. Detta föranleder mig till ut- byggnad.
tryckande af den önskan, att Kammaren nu måtte taga frågan i (Forts.)
allvarligt öfvervägande. Det enda, som saken skulle kunna vinna
genom ett uppskof, är enligt min tanke en förnyad undersökning
med afseende å den tomt, som skulle kunna användas, emedan
åtskilliga svårigheter möta i fråga om den nu föreslagna, hvars
ganska betydande fördelar jag likväl också gerna erkänner. I alla
andra hänseenden är ett uppskof i sjelfva verket icke nyttigt.
Man behöfver för den skull icke taga sin tillflykt till den ön¬
skan, som en af Stats-Utskottets ledamöter uttryckt, nemligen att
massor af papper skulle öfverflyttas från de andra embetsverken
till riksarkivet. De massor af papper, som samlas af riksarkivet
sjelft till följd af dess egen bestämmelse, äro så tillräckliga, att
man kan vara alldeles nöjd med dem. Att ytterligare betunga
arkivet skulle vara att ännu mera försvåra fyllandet af ett beakt
tansvärdt och i sjelfva verket oafvisligt behof.
Till följd af de omständigheter jag nu anfört kan jag för min
del icke annat än uttrycka önskvärdheten deraf, att Riksdagen
måtte bifalla den Kongl. proposition, som här blifvit framstäld.
Herr Lindhagen: Den förevarande frågan synes böra bedö¬
mas först och främst från synpunkten huruvida behofvet af ut¬
rymme för riksarkivet verkligen är så stort som det uppgifves.
Jag vill icke bestämdt förneka ett sådant stort behof; men visst
är, att frågan för närvarande befinner sig i sådant skick, att Riks¬
dagen omöjligen kan besluta ett stort byggnadsanslag förrän den¬
samma blifvit bättre utredd. Att i nuvarande riksarkivet finnes
en stor massa handlingar, och att än mera skall strömma dit, så
att tillräckligt utrymme för dem icke längre skall finnas, derpå
tviflar jag visst icke. Men huruvida alla dessa handlingar be¬
höfva eller lämpligast höra förvaras i ett mer eller mindre cen¬
tralt beläget riksarkiv, det är en annan fråga. Arkivhandlingarna
äro dels sådana, som obestridligen utgöra mer eller mindre vigtiga
historiska urkunder, men dels ock sådana som endast tillfälligtvis
i något enstaka fall kunna få något historiskt eller kulturhistoriskt
värde. Må äfven dessa senare gerna samlas på ett gemensamt
ställe, men för det ändamålet skulle fordras ett palats af helt
andra dimensioner, än som nu äro satta i fråga, och till ett riksarkiv
i vanlig mening höra de ej. Enligt min åsigt måste alltså en be¬
stämd plan uppgöras angående hvilka handlingar, som rätteligen böra
i riksarkivet förvaras, och en bestämd utredninglemnasommängdenaf
de handlingar af detta senare slag, som för närvarande derstädes fin¬
nas, innan Riksdagen kan bevilja något anslag till ett nytt riksarkiv.
Det har talats med en viss förtviflan om huru handlingarne
nu hopas i riksarkivet och förespeglats att man slutligen måste till¬
gripa den nödfallsutväg att nedlägga dem i källarhvalf under det
Kongl. slottet. Det skulle dock innebära en större praktisk råd¬
villhet än som får förutsättas hos Kongl. Maj:ts regering att icke
N:0 53.
10
Onsdagen den 6 Juni.
Ifrågasatt kunna hitta på bättre utväg. Nog stå andra lokaler än källar-
åtminstone för betalning.
byggnad. Hvad angar det framkastade förslaget att använda det nuva-
(Forts.) rande riksdagshuset till riksarkiv, så har man befarat, att lösnin¬
gen af riksarkivsfrågan skulle uppskjutas på oändligt lång tid,
derigenom att hon sålunda sammankopplades med frågan om ett nytt
riksdagshus. För min del älskar jag ingalunda en öfverdrifven
sammanblandning af heterogena frågor. Men då det emellertid
finnes ett ganska stort antal personer inom Riksdagen och utan¬
för, hvilka åtminstone hafva den föreställningen att det nuvarande
riksdaghuset skulle vara lämpligt till riksarkiv, så synes det vara
klokt att låta frågan om byggande af ett nytt riksarkiv föregås
af en utredning huruvida nämnda hus verkligen är lämpligt för ett
riksarkiv eller ej; ty ett blott naket förklarande, att det är odug¬
ligt för detta ändamål kan icke tillfredsställa någon. Det
talades jemväl om hvilka ofantliga kostnader skulle erfordras
för att förvandla riksdagshuset till en lämplig riksarkivbygg¬
nad; men då det på samma gång yttrades, att detta hus skulle
synnerligen väl lämpa sig till embetslokaler, hördes icke ett
ord om de kostnader, som dock måste erfordras, för att göra
det lämplig för sådant ändamål. Det bör vidare erinras, att,
om man gör frågan om uppförande af en ny riks arkivsbyggnad
beroende af utredningen angående ett nytt riksdagshus, deraf
alldeles icke följer att uppförandet af ett nytt riksarkiv behöfde
uppskjutas till dess det nya riksdagshuset blefve färdigt, annat än
i den händelse att man verkligen skulle bestämma sig för att an¬
vända detta hus till riksarkiv. Blir detta åter icke fallet, så be-
höfver ju uppförandet af riksarkiv ej genom frågornas samman¬
slagning fördröjas längre tid, än som åtgår för utredningen om riks¬
dagshusets lämplighet eller olämplighet för ändamålet.
Beträffande det föreslagna läget för riksarkivet är det mig
motbjudande att behöfva yttra mig derom. Jag är icke bland
dem som anse, att riksarkivet behöfver ligga alldeles inpå riks¬
dagshuset eller embetsverken, utan jag tror för min del att om
det förlägges på måttligt afstånd från dessa, dermed ingenting är
förloradt. Men det måste jag säga, att om man nöjer sig med att
förlägga riksarkivet så långt bort som Kong! Maj:t nu föreslagit,
så finnes sannerligen icke brist på lämpliga byggnadslokaler i
Stockholm, utan att behöfva angripa våra offentliga platser. Jag
fruktar väl att för närvarande icke kunna vinna synnerlig genklang,
när jag vidrör detta ämne; men jag torde mer än en gång komma
att erinra derom att intet folk kan ostraffadt lemna sin hufvud¬
stad å sido, samt att en värdig och tilltalande hufvudstad i högsta
grad bidrager att lifva folkets sjelfkänsla och höja nationalmed-
vetandet. Det förefaller mig således vara en särdeles egendomlig
företeelse att man nu vill i kufvudstadens vackraste park förlägga
ytterligare en stor byggnad. Man har ingenting emot, att Stock¬
holms kommun lägger ned högst betyliga summor och underkastar
sig huru stora uppoffringar som helst, för att pryda denna park;
men så snart den väl blifvit färdig, hyser man icke den minsta
Onsdagen den 6 Juni.
11
S o 53.
betänklighet för att rödja undan allt som blifvit gjordt, och detta ifrågasatt
— för att bereda en byggnadsplats. På samma sätt har mera än anslw
en gång fråga vant a bane att för enahanda ändamål begagna byggnad.
Kungsträdgården. Om en kommun eller en enskild person saknar (Forts.)
lämplig tomt för en tilltänkt byggnad, så köper nan en sådan.
Hvad den enskilde eller kommunen mäktar, bör ej heller öfverstiga
Sveriges rikes krafter. Men i stället har det kommit derhän, att
det icke finnes en enda öppen plats i hufvudstaden, som är tryggad
mot att varda bebyggd, om blott eganderätten till densamma till¬
kommer svenska staten.
Jag vill emellertid ännu en gång upprepa, att en utredning
måste föregå om hvad som verkligen bör i riksarkivet inrymmas
och om hvad som kan derifrån afsöndras för att förvaras på annat
ställe, dervid särskild uppmärksamhet torde böra fästas å sådana
handlingar, som endast sällan behöfva vara tillgängliga, innan bygg-
nadsfrågan kan af Riksdagen afgöras; och jag nödgas för min del
anhålla om afslag å den Kongl. propositionen och bifall till Ut¬
skottets förslag.
Friherre Ericson: Då det är fråga om uppförande af nytt
hus för riksarkivet, kommer man naturligtvis att tänka på att, då
den nya byggnaden för biblioteket uppfördes, det ansågs nödvän¬
digt, att den uppfördes på sådan plats, der den blef skyddad för
eldfara. Detta har äfven skett genom biblioteksbyggnadens upp¬
förande i Humlegården. Att för en byggnad för riksarkivet, hvil¬
ken, af allt hvad i frågan hittills framgått, synes af högsta behof
påkallad, det skulle vara mindre nödvändigt än för biblioteks-
byggnaden att vidtaga alla de åtgärder, som äro möjliga för att
skydda den mot eldfara, tror jag mig kunna visa vara orätt. De
handlingar, som förvaras i riksarkivet, äro samt och synnerligen
oersättliga, då deremot de, som förvaras i Kongl. biblioteket,
kunna till en stor del ersättas med penningar. Jag hemställer då,
huruvida icke, då vi funnit det vara nödvändigt att isolera den
för bibliotekets skatter afsedda byggningen, denna nödvändighet
gör sig ännu mera gällande i afseende å riksarkivet.
Här säges, att det finnes mycket i riksarkivet, som icke är så
nödvändigt och att det kan flyttas till andra ställen. Jag vill då
först fästa uppmärksamheten på, att vi den dag som är hafva
svårt att bestämma, hvad som för framtiden kan vara af vigt att
hafva i behåll eller icke. Det är nemligen naturligt, att de hand¬
lingar, som beskrifva dagens historia, i smått eller stort, äro för
oss, som äro med och deltaga i händelsernas utveckling, af allde¬
les ingen vigt, och vi kasta derför dagligen bort papper, som man
om hundra år skulle räkna såsom stora skatter. Så förhåller det
sig med en stor del af de akter, som förvaras i riksai’kivet. Be¬
träffande det andra påståendet, att man skulle kunna bereda sig
bättre utrymme genom att aflägsna en del af dessa handlingar och
förvara dem på andra ställen, emedan det icke vore alldeles nöd¬
vändigt att förvara dem i riksarkivet, så är detta en beqvämlig-
hetsfråga. Men jag tror, att det icke är alldeles utan vigt, att då
N:0 53.
12
Onsdagen den 6 Juni.
Ifrågasatt
anslag till
ny riksarkiv■
byggnad.
(Ports.)
man har ett riksarkiv och med rätta sätter värde på att hafva ett
sådant och derför önskar hålla det så tillgängligt som möjligt för
forskare, det äfven bör så anordnas, att de handlingar, som böra
finnas i riksarkivet, förvaras på samma plats.
De skäl, som Utskottet anför för sitt afstyrkande, äro nog
lätta. Först talas om den föreslagna platsens aflägsenhet. Den
ärade talaren, som nyss hade ordet och som måste erkännas hafva
omdöme i denna del af frågan, har medgifvit, att aflägsenheten
har icke så mycket att betyda, och jag tror för min del, att det
blott är ett svepskäl. Jag har hört mig mycket noga före med
personer, som hafva erfarenhet om härvarande embetsverks arbe¬
ten, och af dem erfarit, att det mycket sällan, om ens någonsin,
kommer i fråga, att man så ögonblickligen behöfver en handling
ur riksarkivet, att det skulle betyda något, om den komme en qvarts
timme senare. Det andra skälet, som Utskottet anför är, att så
många andra byggnadsfrågor föreligga och att det derför icke vore
lämpligt att nu besluta om riksarkivets hus, utan att det borde
göras i ett sammanhang. Med min uppfattning att man bör fästa
särskildt afseende vid att riksarkivet kommer att ligga på en för
eldfara skyddad plats och oberoende af andra byggnader, så är
det gifvet, att jag icke kan tillmäta detta skäl någon vigt. Det
förefaller mig nästan, som om det vore ett sätt att för tillfället
komma undan, ty hvarför riksarkivsbyggnaden skulle sammanbin¬
das med det nya riksdagshusets byggande, derpå har ännu icke
någon svarat. Då, såsom vi nyss hörde, det icke ens vore me¬
ningen, att riksarkivet skulle förläggas i det nuvarande riksdags¬
huset, finnes ju intet skäl att sammanbinda dessa frågor. Jag tror
att det finnes ett annat skäl, som medvetet eller omedvetet har
gjort sig gällande inom Stats-Utskottet, och det är den agitation,
som inom stockholmspressen drifvits mot riksarkivets förläggande
till Humlegården. Nu är det så, att vi kunna med glädje erkänna,
att pressens inflytande i politiska förhållanden har upphört med
det nya statsskickets införande, men det hindrar icke, att den ännu
har åtskilligt inflytande, som den icke borde hafva, då dess utta¬
landen icke äro grundade på verkliga skäl utan på fördomar och
på opinioner, som äro fabricerade af folk, som icke hafva annat att
göra vid gratismusikens toner. Jag tror, att man bör med mycken
försigtighet upptaga de omdömen, som i speciella stockholmsfrågor
förekomma i pressen, och jag fruktar, att Stats-Utskottets leda¬
möter hafva, omedvetet ganska säkert, låtit påverka sig af den
omnämnda agitationen mot byggnadens läggande i Humlegården.
Af denna anledning är det helt naturligt, att man söker granska
de skäl, som af den föregående talaren anfördes. Det skulle vara
att angripa en offentlig park, säger han. Jag förmodar att her¬
rarna alla hafva sett Humlegården och huru vidsträckt den plats
är, der riksarkivet skulle förläggas, och jag hemställer om en vacker
byggnad i monumental stil och som icke kan sägas på något sätt,
hvad utrymmet beträffar, inkräkta på denna plats’ användande
såsom en lustpark för stadens invånare, om denna skulle på något
sätt skada eller vanpryda denna park. Det är omöjligt att påstå
Onsdagen den 6 Juni. 13 ^‘0 53»
sådant, då man vet, huru den af Kongl. Maj:t föreslagna platsen YllVtv
nu ser ut. Det är en stor gräsplan, som nu icke kan anvandas ri^arUv.
till någonting, ty det är icke vackert att skära sönder en park i byggnad.
en mängd gångar, hvaremot ett der beläget vackert hus skulle (Forts.)
vara för parken fördelaktigt. Vidare har den föregående talaren
framhållit, att det skulle icke vara sa farligt med bristen pa ut¬
rymme i riksarkivets nuvarande byggnad. Jag ber då till en bör¬
jan få säga, att jag för min del anser icke hufvudfrågan_vara ut¬
rymmet utan säkerheten, så att äfven om han hade rätt i sitt på¬
stående, inverkar det icke på mitt sätt att se saken, och då i alla
fall utrymmet inom icke särdeles lång tid blir otillräckligt, så torde
icke detta skäl duga för att nu, så att säga, parera undan frågan.
Samme talare sade, att ingenting har anförts som motsäger hans
åsigt, att utrymmet är tillräckligt, utan att endast enstaka påstå¬
enden framstälts, att riksarkivets nuvarande hus icke duger. Jag
hemställer dock, om ett embetsverks utlåtande, som, åtföljdt af
fullständig motivering, ingifvits till Kong!.. Maj:t, der pröfvats och
i en Kongl. proposition framlagts för Riksdagen, kan kallas^ för
ett enstaka påstående. Jag tror, att en sak kan icke på något
höfffP cöff ntrPflfm
Då jag anser byggandet af ett nytt hus för riksarkivet vara
en vigtig angelägenhet, som icke bör uppskjutas, och då jag anser
att denna fråga ej bör sammanblandas med andra byggnadsfrågor,
till hvilka den icke hör och icke bör höra. och då jag anser det
nu framlagda Kongl. förslaget vara godt, så anhåller jag om bifall
till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Statsrådet Hammarskjöld: Jag har blifvit uppkallad
med anledning af ett yttrande, att i riksarkivet skulle finnas en
hel mängd böcker, som der icke hafva sin plats. Uppgiften är i
viss mån rigtig. I riksarkivet hafva förvarats ganska många så¬
dana böcker, men riksarkivarien har ingått till Kongl. Maj:t med
en framställning att, för att i någon mån lätta den stora trängseln,
få dessa böcker bortflyttade. Med anledning af denna framställ¬
ning har Kongl. Maj:t i början af detta år gifvit sitt bifall till
allt, hvad riksarkivarien föreslagit. De öfverflödiga böckerna äro
således antingen redan flyttade från riksarkivet eller komma der¬
ifrån under årets lopp. Derjemte har Kongl. Maj:t befalt riks¬
arkivarien att efter inhemtande af de upplysningar, han finner
nödiga, inkomma med förslag till bestämmelser för utgallring af
sådana arkivalier, som kunna befinnas öfverflödiga, och riksarkiva¬
rien är nu sysselsatt med uppgörande af förslag i sådan rigtning.
Det torde vara uppenbart, att uppgörandet af sådana bestämmelser
är en ganska ömtålig sak, som fordrar stor omsorg och försigtig¬
het. J ag vill vidare nämna, att den beräkning, att riksarkivet har
utrymme för nya leveranser för tre, högst fyra år, är gjord under
förutsättning, att de omförmälda böckerna varda från riksarkivet
bortflyttade, så att något ytterligare rådrum vinnes således icke
derigenom. Det har förvånat mig att här höra antydas, att det
icke skulle vara säkert att det är trängsel i riksarkivet, när så väl
N:o 53.
14
I frågasatt
anslag till
ny riksarkiv
byggnad.
(Forts.)
Onsdagen den 6 Juni.
den föregående riksarkivarien flere gånger i officiella uttalanden
. öfverklagat denna trängsel, som äfven den nuvarande riksarkivarien
deri instämt och efter anstäld undersökning kommit med så detal¬
jerade upplysningar, som jag här meddelat. Jag har aldrig förr
hört noggrannheten af hans uppgifter sättas i tvifvelsmål.
Hvad det omförmälda hvalfvet under slottet angår, förhåller
sig dermed så, att det varit för riksarkivets räkning användt under
en mycket lång följd af år, emedan riksarkivets byggnad redan
från början var otillräcklig. Att så varit finnes omnämndt i det
mitt yttrande till statsrådsprotokollet, hvilket är bifogadt Kongl.
Majfis proposition. I detta hvalf har förvarats en betydlig mängd
arkivalier, som man trott vara af mindre vigt eller hvilka man
icke hunnit ordna. Der har man emellertid funnit rigtiga skatter
och man kan icke med visshet veta hvad der finnes, förr än riks¬
arkivet fått en tillräckligt stor byggnad. Det är detta hvalf, som
riksarkivarien har förklarat sig tvungen att alternativt tillgripa
för att dit nedstoppa de nya samlingar, som inkomma, i händelse
ett nytt riksarkiv icke kommer till stånd.
En ärad talare har framstäf anmärkningar mot valet af plats.
Ingen undrar på att han, i sin ställning, blir varm, när han talar
om Stockholms offentliga platser; men jag skulle önska, att han,
med den ställning han bekläder, äfven blefve varm då det gäller
att bereda plats åt Sveriges offentliga handlingar.
Friherre vonKrsemer: Man har klandrat motiveringen i Stats¬
utskottets betänkande och påstått, att den icke sammanhänger med
klämmen. Jag kan icke förstå det, då hufvudsaken i motiveringen
är den, att då plats för ett nytt riksdagshus måste inom kort tid
bestämmas och ett nytt riksdagshus der uppföras samt man satt i
fråga att i stället använda det då öfverflödiga nuvarande riksdags¬
huset till riksarkiv, så vore det icke lämpligt att nu på förhand
företaga frågan om nytt riksarkiv. Detta är fullkomligt samman¬
hängande. Om jag allt detta oaktadt icke kan öfvertyga mina
motståndare i det fallet, så böra de dock erkänna, att konseqvens
i ett annat afseende bör iakttagas, nemligen att Kammaren bör vara
konseqvent med sig sjelf. Det är icke länge sedan Kammaren
återförvisade ett betänkande angående tillsättandet af en komité
för behandling af frågan om ett nytt riksdaghus, och återförvisade
det på _ den grund, att komitén skulle taga alla dessa byggnads¬
frågor i betraktande. Vore det då icke den grymmaste inkonse¬
qvens att några dagar derefter afklippa den förberedande samti¬
diga behandlingen af dessa frågor genom att på förhand besluta
om nu förevarande specialfråga?
Jag kan icke underlåta att instämma i Stockholms-represen-
tantens förvåning öfver den lust, som på senare tid gör sig gäl¬
lande att belamra våra offentliga platser med byggnader. Så till¬
går det icke i andra hufvudstäder. Jag erinrar blott om London,
der de offentliga planteringarna kallas stadens lungor och der man
anser af största vigt att utvidga dessa och der det icke är tänk¬
bart att på dem uppföra några byggnader.
Onsdagen den 6 Juni.
15
N:0 53.
Från dessa allmänna betraktelser vill jag med blott några få ifrågasatt
ord öfvergå till frågans ställning för ögonblicket. Kan man anse ans{ai>
att det vore lämpligt att nu i riksdagens sista timme afgöra en så nV ™ksar*iv'
stor anslagsfråga som denna, der det gäller 1,216,500 kronor, hvaraf (Forts.)'
visserligen endast 200,000 kronor skulle anvisas för denna stats¬
reglering, men summan i dess helhet dock vore beviljad? Jag hem¬
ställer, om det kan vara praktiskt att göra ett försök att nu bestämma
om en så stor anslagsfråga. Ett särskildt skäl för mig att anse
det ytterligare opraktiskt att nu fatta beslut derom är den just
nu erhållna underrättelsen, att Andra Kammaren redan antagit
Stats-Utskottets förslag utan någon förändring, så att följden af
Första Kammarens bifall till Kongl. Maj:ts proposition endast
blefve en gemensam votering. Således både på grund af sakens
egen beskaffenhet och på grund af frågans ställning för ögonblicket
kan jag icke se annat, än att alla skäl sammanstämmande tala för
bifall till Stats-Utskottets förslag.
Herr von Möller: Den siste talaren yttrade, att frågan är
redan afgjord i Andra Kammaren, som bifallit Stats-Utskottets
hemställan, och att det derför icke vore lämpligt att antaga Kongl.
Maj:ts förslag. Så är äfven min åsigt. Äfven om denna Kammare
beslutar i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, fruktar jag dock att
vi, såsom Kammaren nu är sammansatt, skulle stanna i minoritet
vid den gemensamma voteringen. Men jag anser dessutom, att
frågan är allt för litet utredd, så att vi knappt kunna säga, huru
stort riksarkivet skall byggas. Stats-Utskottet yttrar, att “redan
för nitton år sedan erbjöd denna lokal ett alltför inskränkt ut¬
rymme i förhållande till arkivaliernas mängd, så att nästan sam¬
tidigt fråga om nybyggnad för arkivet måste föreläggas Rikets
Ständer. Desse beviljade ock vid 1862—1863 års riksdag medel
till ändamålet, men någon ny byggnad blef icke uppförd; och se¬
dan nybyggnadsanslaget under några år reserverats, blef detsamma
omsider vid 1869 års riksdag från staten affördt“. Af Herr Stats¬
rådets och Chefens för Ecklesiastikdepartementet yttrande fram¬
gick, att trots den trängsel, som råder i riksarkivet, så hafva dock
från alla häradsrätter inkommit domböcker och andra handlingar
från äldre tider. Hela denna samling skall der förvaras. De er¬
bjuda ett och annat i kulturhistoriskt hänseende, men ingenting i
rent historiskt, och derför förmodar jag, att riksarkivarien med-
gifver, att de kunna bortflyttas från riksarkivet. En mängd hand¬
lingar, som inkommit från embetsverken, äro af den beskaffenhet,
att de icke ega det ringaste historiska värde och aldrig få något
sådant. Äfven detta visar sig deraf, att den nuvarande riksarki¬
varien har börjat utgallra dessa handlingar. Yi känna icke måttet,
arten af denna utgallring. Yi veta icke huru många kubikmeter
om året derigenom kunna föras undan, men vi veta icke heller
huru många kubikmeter luntor årligen komma till. Det skulle
vara intressant att veta detta. Förr än man får en dylik utred¬
ning, så att man någorlunda kan bestämma, för huru lång tid den
nya byggnaden kan vara tillräcklig, är det för tidigt att tänka på
N:0 55.
16
Onsdagen den 6 Juni.
Ifrågasatt
anslag till
ny riksarkiv■
byggnad.
(Forts.)
att uppföra ett nytt hus för riksarkivet, äfven som det är väl
mycket begärdt, att man skall bevilja 1,216,500 kronor till ett riks¬
arkiv, om hvilket man icke vet huru länge det kan förslå. Af
dessa skäl kan jag icke annat än hemställa om bifall till Utskottets
betänkande samt om afslag å Kongl. Maj:ts proposition.
Friherre af Ugglas: För min del är jag fullt öfvertygad om
behofvet af en ny byggnad för riksarkivet, och jag tror icke
heller, att någon, som närmare satt sig in i dessa förhållanden,
skall kunna förneka det bestämda behofvet deraf. Jag anser så¬
ledes, att i det fallet någon utredning icke är af behofvet påkal¬
lad, och skulle det vara så, att det icke funnes inom Stockholm
någon annan lämplig plats än den nu föreslagna, skulle det vara
så, att man skulle afvakta de stora byggnadsfrågornas lösning, ett
nytt riksdagshus’ uppförande och riksarkivets inredande här, då
skulle jag vara mycket tveksam. Men finnes det då icke inom
Stockholm någon annan plats än den nu föreslagna? För min del
är jag fullt öfvertygad derom. Dels skulle Kronan, på sätt från
stockholmsbänken nyss yttrades, med lätthet kunna förvärfva
lämplig plats till detta ändamål, och dels eger redan Kronan tom¬
ter, som, enligt min uppfattning, äro för detta ändamål särdeles väl
belägna. Jag ber att i detta afseende få häntyda på endast en
enda tomt, nemligen kurhusets tomt på Kungsholmen, hvilken ge¬
nom stadsfullmäktiges beslut att uppföra ett nytt kurhus, snart
blir ledig. Denna tomt är lika väl belägen i afseende på eldfara
som den föreslagna och ligger dessutom beqyämare till. Då så är
förhållandet, då den föreslagna tomten sålunda icke är den enda
lämpliga i Stockholm, då man kan på annat sätt lösa frågan inom
ett par eller högst 3 ä 4 år, inom hvilken tid Herr Statsrådet och
Chefen för Ecklesiastikdepartementet ansett det vara nödvändigt,
så hemställer jag, hvarför man skall välja ett läge, som ovilkorligen in¬
kräktar på en numera vacker och prydlig parkinomStockholm, och det
må ursäktas en stockholmsrepresentant, om han blir litet varm, då
han ser, att det är fråga om att till en del förstöra en af Stock¬
holms vackraste platser.
Jag tillåter mig dessutom att fästa uppmärksamheten på, att
i den af Kongl. Haj:t faststälda stadsplanen för Stockholm ligger
denna plats fullkomligt öppen. Jag vet väl, att Kongl. Maj:t för¬
behållit sig rätt att, om så behöfs, bebygga den, men nog hafva
de, som uppfört byggnader der omkring, haft skäl att hoppas, att
de icke skulle få stora hus midt emot sig. Då frågan i alla fall
snart kan lösas på annat sätt, tror jag icke, att det vore rätt att
nu bifalla Kongl. Maj:ts proposition utan yrkar jag bifall till Ut¬
skottets hemställan.
Herr Björnstjerna: Här har blifvit taladt om det trängande
behofvet af en ny byggnad för riksarkivet, och detta behof vill
jag på intet vis bestrida; men de, som i likhet med mig minnas
den tid, då riksarkivet var inrymdt i tre eller fyra små rum i
slottet, böra dock komma till den öfvertygelsen, att riksarkivets
IT
Onsdagen den 6 Juni.
N:o 53.
behof af utrymme nu är så ofantligt mycket bättre tillgodosedt, Ifrågasatt
att det icke kan vara alldeles nödvändigt att i den närmaste fram-
tiden uppföra en nybyggnad för riksarkivet. Man har med ettny
visst förakt omtalat hvalfvet under slottet, der en icke obetydlig (Forts.)'
uöl af riksarkivets handlingar äro förvarade. Det är visserligen
många år sedan jag var i detta hvalf; men så mycket tror jag mig
kunna säga, att det icke på något vis har gemenskap med vanliga
källare, utan att. det är ett stort, rymligt, ljust och torrt hvalf,
samt att riksarkivarien ingalunda varit tvungen att der förvara
handlingar i brist på bättre rum, utan detta hvalf blef vid slottets
uppförande afsedt till riksarkiv. Detta har blifvit mig meddeladt
af riksarkivarien, som tilläde, att det under Carl XV:s tid, om jag
ej misstager mig, ifrågasattes att taga hvalfvet i anspråk för hof-
förvaltningens räkning, men att det då blef bevisadt, att hvalfvet
vid slottets byggande var afsedt till riksarkiv, hvadan riksarkivet,
som varit i ständig besittning deraf, icke kunde beröfvas detsamma.
Riksarkivarien förklarade, att detta hvalf ville han i hvad fall som
helst icke afstå ifrån, emedan det är ett rymligt och godt förva¬
ringsrum samt fullkomligt brandfritt.
Man har talat om, att detta hus, i hvilket vi nu befinna oss,
icke skulle vara lämpligt för riksarkiv, och jag vill visserligen med¬
gifva att ett nytt hus kan göras lämpligare; men sådant fordrar
ofantligt mycket större kostnader. Ett riksarkiv behöfver inga mo¬
numentala salar, utan är bättre tillgodosedt med så höga rum, att
man utan olägenhet kan komma åt handlingarne och ur sådan syn¬
punkt skulle detta huset vara fullt lämpligt. Vill man inreda det¬
samma anständigt men utan lyx och flytta öfver hyllorna från det
nuvarande riksarkivet, skulle kostnaderna blifva obetydliga i jem¬
förelse . med hvad som skulle erfordras för byggandet af ett nytt
riksarkiv. För öfrigt kunde man, om man bestämmer sig för riks¬
dagshusets förändring, ner på gården åt sjösidan uppföra brandfria
byggnader, medan Riksdagen ännu är qvar i huset, och när ett nytt
riksdagshus hunnit blifva färdigt, behöfde man icke vänta länge
på det nuvarande riksdagshusets förändring, ty denna skulle an¬
tagligen kunna försiggå under loppet af en sommar, då deremot
uppförandet af ett nytt hus skulle kräfva en tid af flere år.
Man har talat om, att byggnaden skulle isoleras för eldfara;
men få byggnader i Stockholm torde i sådant afseende vara så
skyddade som denna. Den har inga byggnader emot sig utom
Riddarholmskyrkan, som med sin tornspira af jern icke bör kunna
vara farlig, samt gymnasiihuset, mot hvilket man kunde igenmura
fönstren, så att icke någon fara hotade från det hållet.
År det för öfrigt behöfligt och nyttigt att till riksarkivet draga
in alla offentliga papper, som finnas i landet? Jag sätter detta i
högsta måtto .i tvifvel. Jag vet icke, huru vida det är rätt att så¬
lunda samla in t. ex. alla häradsarkiven eller, på sätt ifrågasatts,
att draga dit äfven de äldre kyrkoböckerna. För min del tror
jag dessa äro af större intresse i församlingarne än i riksarkivet.
Chefen för Ecklesiastikdepartementet nämnde, beträffande hvalf¬
vet under slottet, att man icke kunnat ordna de handlingar, som
Första Kammarens Prof. 1883. N:o 53. 2
Sso 53.
18
Onsdagen den 6 Juni.
ifrågasatt (Jer förvaras; men detta lärer icke vara hvalfvets fel, utan samma
anslag till förhållande eger rum med en stor del af de handlingar, som finnas
nybrikSnad™' uti sjelfva riksarkivet, och orsaken härtill är, att man saknar till-
(Forts.) räcklig personal för detta ordnande.
För min del kan jag icke finna, att man förlorar på att vänta
ännu ett år, innan man beslutar sig för en ny riksarkivbyggnad,
och förenar mig med dem, som anse att det vore skada, om en
sådan byggnad förlädes i Humlegården, hvarigenom denna plats
onekligen skulle förlora en del af sitt nuvarande behag.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Wennerberg: Jag skall icke våga mig på en pröfning
af bekofvet utaf en ny byggnad för riksarkivet; icke heller för¬
söka pröfva, huru vida en byggnad för så stora kostnader, som de
ifrågasatta, är behöflig; än mindre undersöka, i hvad afseende större
eller mindre samlingar af handlingar kunna och böra derifrån af¬
skild as eller dermed förenas. Jag antager, att en byggnad är be¬
höflig; jag antager, att en lämplig byggnad också erfordrar unge¬
fär den kostnad, som är i Kongl. Maj:ts förslag upptagen, och jag
är mycket villig att när som helst rösta för denna summa. Jag
skall be att i korthet få betrakta saken från en annan sida.
Hade det icke varit fråga om annat an anslag till en riks¬
arkivbyggnad, så hade jag derför röstat ja. _ Men nu måste jag
förena mig med Utskottet uti dess hemställan icke blott på grund
af de motiv, som blifvit af Utskottet anförda, utan i synnerhet på
grund deraf att jag anser, att, då vi äro nog lycklige att hafva
en hufvudstad gynnad af det vackraste läge, vi höra i tid vara
angelägna om att bevara de öppna platser, som finnas, i synnerhet
då folkmängden årligen tillväxer och byggnadslusten är i tillta¬
gande, emedan i annat fall den tid torde komma,_ då man icke har
tillräckliga medel att, såsom man måst göra i Paris, rifva ned stora
tomter för att skaffa sig öppna platser. Vi hafva nu några öppna
platser utom dem, som beredas af de särskilda vattendragen, och
jag tror, att det skulle kännas svårt icke blott för en stockhol¬
mare, utan för hvilken svensk som helst att se t. ex. Carl XIII:s
torg belamradt med någon större byggnad. Vi hafva äfven Humle¬
gården, och der är redan en stor byggnad uppförd, jag tror icke
till synnerlig prydnad för parken, om än till nytta för byggnaden.
Nu vill man ännu mera inkräkta på denna plats, och sker sådant
några flere gånger, så försvinner parken, som icke blott bereder de
kringboende glädje och trefnad utan äfven lockar till stora bygg¬
nadsföretag rundt omkring. Het har nemligen visat sig, att der
en sådan plats finnes, der uppföras stora, vackra och sunda bo¬
ningshus invid densamma, och det är för att icke detta intresse
må skadas, som jag anser mig skyldig att rösta för Utskottets
hemställan.
Jag har icke betviflat nödvändigheten af en ny byggnad för
riksarkivet, men jag betvifla!’ mycket nödvändigheten af att för¬
lägga den på den nu föreslagna platsen, i synnerhet som det fin¬
nes andra platser i kronans ego, som äro för detta ändamål mycket
19
Onsdagen den 6 Juni.
S:0 53.
bättre belägna. Det torde alltså icke vara någon fara att ännu ifrågasatt
dröja någon tia med att fatta beslut härom och att behandla denna ansla9 till
byggnadsfråga i sammanhang med andra sådana, som må hända nyT. riksar}iv-
äro lika vigtiga. På grund häraf anhåller jag om bifall till Ut- <
skottets förslag. ' ;
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till Utskottets
förevarande hemställan och sedan på afslag derå och bifall till
Kong]. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, och förklarades den
förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
• å .,ny° „och för,et.°gs punktvis till afgörande Bevill- Förslag till
nmgs-Utskottets den 2 och 4 innevarande Juni bordlagda betän- förordning
,ncie.r :o ^gående vissa ännu oafgjorda frågor rörande stäm- ans- stämpel-
pelafglften. afgiften.
1—3 punkterna.
Biföllos.
4 punkten.
Herr Forssell, Hans: Kammaren behagade erinra sig, att
den nu föredragna punkten återremitterades, derför att författnings-
förslaget var affattadt på ett sätt, som kunde försvaras endast
under den förutsättning, att Kammaren bifölle Kongl. Maiits pro-
positioner om grundskatternas afskrifning och roteringens uppkö¬
rande. Nu har Kammaren emellertid afslagit dessa propositioner
och vid sådant förhållande synes det mig rättast, att bestämmel¬
serna om stämpelfrihet återställas till hvad de förut hafva varit. Förut
bär frihet från stämpel åtnjutits, dels i alla instanser och dels i alla
utom aen högsta instansen, ej blott för de mål som i förevarande
paragraf äro uppräknade, utan äfven för mål angående kronans
räntor: mål angående åsättande af ränta, mål angående åsättande
af tionde och mål angående åsättande af rotering. Alla dessa mål
äro icke uppräknade bland dem, som framdeles skola åtnjuta
stämpelfrihet.
Dessutom har sådan frihet åtnjutits i bevillningsmål, men i det
föreliggande författningsförslaget är deruti vidtagen den förändring,
att friheten från stämpel skall åtnjutas endast i mål rörande
taxering.
Då det icke synes lämpligt, att alla dessa mål skola beläggas
med stämpel, sedan de i många år varit befriade derifrån, så hem¬
ställer jag, att förevarande punkt måtte erhålla följande lydelse:
Frihet från stämpel enligt denna Art. egen jemväl rum i be-
villningsmål och mål angående kronans ränta och tionde, så ock i
frågor rörande debitering, afskrifning eller restitution af krono-
N:o 53.
20
Onsdagen den 6 Juni.
Förslag till
förordning
ang. stämpel-
afgiften.
(Forts.)
utskylder eller andra afgifter till staten, markegångssättning, åsät¬
tande af rotering, anmärkning vid offentliga räkenskaper'1 (o. s. v.
lika med Utskottets förslag).
Det är sant, att ett bifall härtill kommer att vålla en gemen¬
sam votering, men då sådana i allt fall blifva nödvändiga, torde
häri icke ligga något skäl att afslå framställningen.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade Herr Grefven och
Talmannen, att derunder endast blifvit yrkadt, af Herr Forssell,
Hans, att sista stycket af ifrågavarande § 8 skulle erhålla följan¬
de lydelse: “Frihet från stämpel enligt denna Art. eger jemväl
rum i bevillningsmål och mål angående kronans ränta och tionde,
så ock i frågor rörande debitering, afskrifning eller restitution af
kronoutskylder eller andra afgifter till staten, markegångssättning,
åsättande af rotering, .anmärkning vid offentliga räkenskaper",
(o. s. v. lika med Utskottets förslag).
Härefter gjordes proposition på bifall till nämnda yrkande,
och förklarades denna proposition vara med ja besvarad.
5 och 6 punkterna.
Biföllos.
7 punkten.
Herr Wsern, Carl Fredrik: Den komité, som inom Finans¬
departementet uppgjorde förslag till kungörelse angående stämpel-
afgiften, yttrade sig i fråga om stämpelafgift för köpe-, bytes-
och gåfvobref om skepp, fartyg och båtar på följande ^sätt:
“I afseende härå är att märka, att, sedan vid 1859—60 årens
riksdag den förut gällande bestämmelsen, att köpebrefvet skulle
förses med berörde stämpel “för att vara gällande", ute¬
slöts, all kontroll saknas derå, att ifrågavarande stämpel verk¬
ligen utgår. Oafsedt att köp om fartyg ieke behöfver skriftligen
affattas och att således icke alla sådana köp varda stämpel under¬
kastade, finnes ingenstädes föreskrift meddelad om skyldighet att
vid något tillfälle inför offentlig myndighet förete upprättadt köpe¬
bref om fartyg, hvarför kontroll å stämpelbeläggningen icke kan
utöfvas i samma ordning som i fråga om de i Art. 2 upptagna
handlingar i allmänhet eger rum." Så obetydlig den bestämmelse
som nu är i fråga än i sig sjelf kan vara, måste jag dock fästa
uppmärksamheten på densamma, emedan det är det första ställe,
der föreskrift meddelas om erläggande af stämpelafgift vid utgif-
vandet af en handling. Komiterade hafva anmärkt, att det finnes
ingen kontroll härå och att bestämmelsen derför är olämplig. Vig¬
tiga röster hafva också inom Andra Kammaren höjt sig mot detta
sätt att gå till väga. Chefen för Finansdepartementet har uti sitt
anförande till statsrådsprotokollet yttrat, att han ansåg de gjorda
anmärkningarne vara högst beaktansvärda, men att han icke ville
föreslå afskaffandet af dessa stampelafgifter, då statsverket vore
Onsdagen den 6 Juni.
21
N:o 53.
i behof af stora inkomster. Nu hafva de anledningar förfallit, Förslag till
hvarför förslaget måste gå i motsatt rigtning mot den, som eljest förordning
ansågs vara den rätta, och jag hemställer, huruvida det då kan°n afgiften '
vara lämpligt att bibehålla en bestämmelse, som icke har någon (Forts.)'
nytta med sig och som i sig sjelf är olämplig. För min del anser
jag, att komiterades förslag är det rätta, och att de ifrågavarande
handiingarne endast då böra beläggas med stämpel, när de företes
inför offentlig myndighet. Jag hemställer alltså, att Kammaren
behagade besluta, att den nu föredragna punkten måtte förfalla, på
sätt komiterade föreslagit.
Herr Bennich: Det är utom allt tvifvel att någon kontroll
öfver tillämpningen af författningen uti ifrågavarande afseende en¬
dast tillfälligtvis kan ifrågakomma; men den omständigheten lärer
val icke kunna föranleda dertill, att man skulle från stämpelafgift
befria en handling, hvarigenom eganderätten till en sak öfvergår
från en person till eu annan, ty i sådant fäll borde äfven andra
sådana handlingar blifva derifrån befriade. Det finnes en före¬
skrift rörande stämpelafgift för vexlar; men då vexeln icke företes
för offentlig myndighet, är kontrollen öfver, huruvida afgiften er¬
lägges eller icke, lika svår att utöfva som i det nu ifrågavarande
fallet. Det har emellertid ingått i allmänna medvetandet, att en
vexel skall vara stämplad, och ingen redlig affärsman underlåter
sådant, ehuru han ofta icke skulle riskera någon anmärkning för
en sådan underlåtenhet. Det förekommer äfven åtskilliga andra
handlingar, hvilka man anser sig böra vid utgifvandet belägga med
stämpel, ehuru de icke företes inför offentlig myndighet. Vill man
vänja folket att efterlefva lagar äfven då, när kontroll deröfver
icke alltid kan utöfvas, så synes mig, att man bör småningom in¬
föra stadganden, hvarigenom en sådan vana bibringas. Jag hem¬
ställer om bifall till Utskottets förslag.
Herr Wsern, Carl Fredrik: Det första skälet, som den
föregående ärade talaren anförde för bifall till det föreslagna stad¬
gandet, var, att samma förhållande skulle förefinnas i andra lik¬
artade fall; men jag ber att häremot få invända, att hvad egendom
angår, finnes det endast, då fråga är om fast egendom. I nästa
punkt af Utskottets betänkande förekommer deremot, att gåfva af
annan lös egendom än fartyg skall varda befriad från stämpelafgift.
Utskottet föreslår visserligen längre fram en dubbel stämpelafgift
för afhandling om slcogsafverkning, hvarom det blir tid att tala, när
den punkten förekommer, men eljest föreslås stämpel vid utgifvan¬
det endast för afhandling om fast egendom.
Hvad angår förhållandet med vexlar, så betingas laglydigheten
i detta fall af den helgd, som är förbunden med allt som rörer
vexelförhållandena. Afgiften drabbar dock endast utrikesvexlar
och de hafva intet att göra med afhandlingar om köp eller gåfva
af egendom.
Vidare anfördes det skälet, att man borde vänja folket att vara
N:o 53.
22
Oasdagen den 6 Juni.
Förslag till
förordning
ang. stämpel-
af giften.
(Forts.)
laglydig äfven då kontroll deröfver icke kan utöfvas. Detta skäl
lemnar jag i sitt värde.
Jag upprepar, att de komiterade, som uppgjorde förslag till
kungörelse om stämpelafgiften, tillstyrkte upphäfvandet af denna
stämpelsats, och yrkar fortfarande afslag å Utskottets hemställan.
Herr Nyström: Jemte det jag i allo instämmer i hvad Herr
Wsern nyss anfört, ber jag att få tillägga några få ord.
Af författningens hela anda framgår, att åtskilligt, som till följd
af de fattade besluten i de stora frågorna aldrig bort komma i
fråga att sammanblandas med de verkliga stämpelskatterna, ändock
blifvit med dem sammanblandadt. Bland andra sådana bestäm¬
melser qvarstår ännu i förslaget stadgandet, att stämpelbeläggning
skall ske vid handlingars utgifvande i vissa fall, såsom i afseende
på gåfva, köp och byte af fartyg och i fråga om skogsavverkning.
På de grunder, som den siste talaren åberopade, borde väl dessa
bestämmelser i fråga om fartyg utgå, helst som skattereglerings-
komitén derom tydligt afgifvit sitt bestämda yttrande. Och hvad
den senare frågan om skogsafverkningen beträffar, hvartill jag skall
återkomma, då den punkten föredrages, är det alldeles nödvändigt,
att Utskottets författningsförslag ändras.
Det har enligt min uppfattning framgått af de motiv, som an-
gifvits till grund för den nya stämpelförfattningen, och de motiv,
som anförts af finansministern och skatteregleringskomitén, att
man velat söka upp nya skattekällor för att möta de ökade ut¬
gifterna till följd af försvarets utvidgande. Det var också natur¬
ligt, att man måste söka nya skattekällor i den förutsättning, att
försvarsfrågan denna gång skulle gå igenom. Men då nu allt,
hvad som kunnat föranleda ökade utgifter för försvaret, förfallit,
kan jag icke inse, att på något sätt det bör bibehållas i författ-
ningsförslaget några nya förhöjda afgifter sådana som dels före¬
varande och dels i fråga om skogsavverkning. Det är dessutom
alldeles omöjligt att utan att ställa så till, att det blefve lagbrott
på lagbrott, införa denna bestämmelse. Ty man kan tänka sig,
att en hemmansegare vill sälja sin del i ett fartyg eller skogs¬
skifte men bor långt bort från det ställe, der det finnes stämpel¬
papper att tillgå. Köparen är icke heller försedd dermed. De
göra emellertid upp en afhandling; och denna afhandling skall då ge¬
nast vid upprättandet förses med stämpel till visst uppgifvet be¬
lopp, eljest plikta köpare och säljare 25 kronor. Detta är en ny
bestämmelse, som aldrig tillförene varit införd i gällande stämpel¬
författningar. Det är föreskrifter, som icke kunna annat än verka
alldeles motsatsen mot hvad Bevillnings-Utskottets Ordförande
nyss yttrade, eller att de skola vänja folket vid att icke vara lag¬
lydigt. Och det är från den synpunkten sedt, som jag anhåller,
att Kammaren måtte behjerta hvad här är emot Utskottets åsigt
föreslaget. Jag instämmer således med Herr Wsern i det yrkan¬
det, att handling om gåfva af fartyg skall stämpelbeläggas en¬
dast då den för domstol eller embetsmyndighet företes.
Onsdagen den 6 Juni.
23
N:0 53.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till Utskottets
förevarande hemställan och sedan på afslag derå, och förklarades
den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
8—11 punkterna.
Biföllos.
12 punkten.
Herr Wsern, Carl Fredrik: Jag gjorde anmärkning vid
återremissen af denna punkt inom Första Kammaren och relatera¬
de, huru den efter min uppfattning hade origtigt tillkommit och
stode i strid med de motiv, som uppgåfvos, när Riksdagen beslöt
denna skatt. Emellertid har Utskottet nu sagt, att endast i af¬
seende på förpantningsbref har något blifvit yttradt, men att för
öfrigt icke någon anmärkning inom Kamrarne förekommit. Det
tyckes således, som om den anmärkning jag gjorde skulle tigas
i hjel. Jag anser mig dock således tvungen att upptaga frågan,
emedan det synes mig att det bör vara någon hållning, någon
konseqvens i Riksdagens beslut från riksdag till riksdag, så att
man icke uppställer motiv det ena året och nästa år alldeles
kastar ikull dem och beslutar tvärtemot, oaktadt sakförhållandena
skulle kunna gifva anledning till motsatt förfarande.
Vid 18B6—1858 årens riksdag, då denna skatt beslöts, yttrade
Bevillnings-Utskottet: “det är bekant, att inhemska försäkrings¬
bolag erlägga bevillning med 272 procent af sin behållning. An-
tages nu att behållningen uppgår till 20 procent af inflytande försäk¬
ringspremier för egendom och 10 procent af premierna för lif, så skulle
en skatt af l/2 procent för de förra och af 1/i procent å de senare mot¬
svara den bevillning, som inhemska bolagen för sin behållning
erlägga”. Nu är det mycket väl bekant,att den bevillning, som således
denna stämpelafgift skall motsvara, blifvit nedsatt från 21/., till 1
procent; och för en hvar, som har litet reda på försäkringsaffärer,
torde det vara kändt, att, huru förhållandena än voro vid 1856—
1858 årens riksdagar det är säkert, att behållningen nu icke kan be¬
räknas till 20 procent af inflytande premier. Derigenom har upp¬
kommit, att de utländska försäkringsbolagen få erlägga mång¬
dubbelt mer i bevillning än de inländska. Jag har här vidlyftiga
beräkningar, hvarmed jag, om mitt påstående bestrides, kan styrka
detsamma; men dermed vill jag icke onödigtvis upptaga Kamma¬
rens tid. Jag hemställer då, om icke under sådana förhållanden
många skäl tala för att göra nedsättning för att vara konseqvent
med det gamla åskådningssättet i stället för att höja denna afgift
med icke mindre än 20 procent. Dervid är väl att märka, att
stampelafgiften bestämts till 1/2 procent på brandförsäkrings- och
V4 procent på lifforsäkringspremiebelopp; och med anledning deraf
att det blef ojemna belopp för stämpelbeläggningen, har komitén
föreslagit att den skulle sättas till 50 öre för hvarje fulla hundra
Förslag till
förordning
ang. stämpel-
afgiften.
(Forts.)
N:o 53.
24
Onsdagen den 6 Juni.
Förslag till
förordning
ang. stämpel-
afqiften.
(Forts.)
kronor af premien vid brandförsäkring och 25 öre för hvarje fulla
hundra kronor vid lifförsäkring, hvarigenom någon obetydlig minsk¬
ning i afgiften skulle uppstå. Men det är i dessa, således efter
den hittills varande procentberäkningen föreslagna belopp 50 och
25 öre, som Kong]. Maj:t nu föreslagit en förhöjning med 20 pro¬
cent eller till 60 öre för brandförsäkrings- och 30 öre för lifför-
säkringspremie. Det är omöjligt att upptäcka, att någon annan
anledning dertill kunnat förefinnas än det stora behofvet af pen¬
ningar. Men detta stora behof af penningar existerar icke nu;
och om det framdeles skulle uppstå, så kan det vara tid då att
förhöja försäkringsbevillningen. Nu är det utan tvifvel mången,
som tycker att, så snart det är fråga om utländingar, vi skola
taga den skatt vi kunna, tv det gör dem godt. Men då det är
fråga om försäkringsaftal, torde vara klart, att dessa utländin¬
gar icke skulle taga mer för försäkring, om de icke hade afgift,
än hvad som med en sådan nu tillkommer dem. Konkurrensen
skulle dertill tvinga dem, och premierna i följd deraf blifva ned¬
satta. Förändringen skulle således komma försäkringstagarne till
godo. Jag ber att i detta afseende få nämna hvad som redan vid
1856—1858 årens riksdag anfördes. Bevillnings-Utskottet yttrade då:
“det får likväl icke förbises, att, derest denna utländska verksam¬
het hämmades och de inhemska premierna i någon mån höjdes,
allmänheten kanske finge vidkännas vida betydligare uppoffringar
i premier till inhemska bolag och, hvad än^värre vore, till und¬
vikande af en förhöjd afgift äfventyrade egendom till mångdubbelt
högre värde". Detta motiv qvarstår ännu i hela sin giltighet,
hvarföre jag^icke kan annat än yrka, att stämpelbeloppen måtte be¬
stämmas, såsom komitén föreslagit, eller till 50 öre hundrade! för
brandförsäkrings- och 25 öre för hundradet för lifförsäkringspre-
mie. Hvarje förhöjning i denna bevillning kan icke hafva till
grund annat än ett rent protektionistiskt syfte till förmån för de
inhemska försäkringsbolagen.
Herr Statsrådet Themptander: Det förhåller sig nog så,
som den siste talaren anmärkte, att den inom Finansdepartementet
tillsatta komitén föreslagit ändring i den grund, efter hvilken denna
stämpelbevillning skulle ega rum. Den gamla stämpeln utgick
icke med visst belopp för hvarje fulla hundra kronor, utan med
viss procent af premiebeloppet, hvilket föranledde dertill, att då
premierna kunna sluta på alla möjliga siffror, stämpelbeloppen
blefvo lika skiftande, och att det icke fäns stämplar, som passade
i alla möjliga fall. Detta var det enda ställe i författningen, der
dylikt beräkningssätt för stämpeln egde rum; och detta påpekades
äfven af komiterade under erinran, att stämpeln borde bär såsom
i andra fall utgå med visst belopp för hvarje fulla hundra kronor
af premien, hvaraf följden åter blifver, att hvad som fäller öfver
ett fullt hundratal icke blifver föremål för stämpelbeläggning.
Komiterade föreslogo, att dessa nya stämpelsatser skulle bestäm¬
mas så, att, när det förut var stadgadt V2 procent på premie¬
beloppet, det nu skulle heta 50 öre för hvarje fulla hundra kronor
Onsdagen den 6 Juni.
25
N:o 53.
deraf, och att på samma sätt 1/i procent skulle motsvaras af 25 Förslag till
öre efter enahanda beräkning. Då jag hade att närmare granska^q°ltö!vrpel-
detta förslag, fann jag emellertid, att, genom att afrunda stämpel- åfgiften.
satserna på detta sätt, en minskning i den för utländska försäk- (Forts.)
ringsbolag hittills bestämda beskattningen skulle komma att ega
rum i vissa fall. Derpå skall jag strax visa ett exempel. Om
premien är 150 kronor, är åfgiften efter hittills gällande bestämmel¬
ser 75 öre, men efter komiterades förslag endast 50 öre. År pre¬
mien 180 kronor, så är stämpelsatsen nu 90 öre, men efter komi¬
terades förslag likaledes blott 50 öre.
Med anledning häraf ansåg jag, att någon förhöjning borde
ega rum i stämpelsatserna, på det att man icke skulle tillskyndas
en minskad inkomst i stämpelafgift å dessa premieqvittenser. Och
jag föreslog derför, att beloppen 50 öre och 25 öre skulle höjas
till respektive 60 öre och 30 öre, hvarigenom nog också i vissa
fall en minskad stämpelafgift kommer att utgå, ehuru denna minsk¬
ning icke blifver fullt så stor, som enligt komiterades förslag. Att
i andra fäll en förhöjning inträder är visserligen en sanning; men
man får ju, då man vill använda en medelsiffra för bekvämlig¬
hetens skull, i allmänhet finna sig uti ett dylikt förhållande.
Hvad nu angår grunden för denna beskattning, så är det be¬
kant, att den tillkom vid 1856—1858 årens riksdag. Och det anför¬
des då, att, derest man icke beläde dessa utländska premieqvit-
tenser med stämpel, följden blefve den, att de inhemska försäk¬
ringsbolagen blefve utsatta för eu konkurrens med de utländska,
under vilkor, som vore för de inhemska ogynsamma. De inhemska
vore underkastade en ganska dryg beskattning, medan de utländska
drefve med de inhemska lika rörelse, utan att behöfva här i lan¬
det vidkännas någon beskattning. Med anledning deraf, och då
man icke ansåg sig kunna träffa de utländska bolagen med direkt
beskattning, påfann man att belägga deras premieqvittenser med
stämpel. Det har af den föregående talaren ansetts såsom pro¬
tektionism att på något sätt vilja höja denna stämpel. Jag ber då
få säga, att jag, innan jag afgaf detta förslag, förskaffade mig un¬
derrättelser från det största inhemska försäkringsbolag, som drifver
lif- och brandförsäkringsrörelse, om förhållandet emellan dess pre¬
mieinkomst och utskylaer; och jag fick då veta, att dess utskylder
för ett af de senaste åren utgjorde 1,225 procent eller i det när¬
maste l'/4 procent af bolagets premieinkomst för året. Det kan
väl icke anses, att de utländska bolagen äro i någon mån prejudi-
cerade, när den skatt, som de nu utgöra, icke uppgår till mer än
Vs eller 1/i procent af premierna, och efter den föreslagna förhöj¬
ningen till högst c/io eller 3/io procent, under det att de inhemska
få betala ända till nära 1V4 procent i skatt på sitt premiebelopp.
Det är visserligen sant, att den skatt, som de inhemska bolagen
betala, innefattar afgifter till så väl stat som kommun; men detta
inverkar icke i fråga om konkurrensförhållandet till de utländska
bolagen, ty de betala ju ingen kommunalskatt, utan drabbas en¬
dast af stämpeln för den rörelse de här i landet bedrifva. Det är
för öfrigt icke något enstaka förhållande för vårt land, att ut-
S:o 53.
26
Onsdagen den 6 Juni.
Förshig till län ilsk a försäkringsbolag äro underkastade särskild beskattning:
/nTstämZi-ty * Finlan<i t. ex. få de erlägga icke allenast bevillning till sta-
afgiften, ten för den inkomst, som kan belöpa på rörelsen, utan äfven kom-
(Forts.) munal utskylder.
Det är på dessa omständigheter jag velat fästa uppmärksam¬
heten för att visa, att genom den obetydliga höjning, som är före¬
slagen, de utländska försäkringsbolagen alldeles icke kunna sägas
blifva försatta i den ställning, att de blifva uteslutna från möjlig¬
heten att konkurrera med de inhemska, och att sålunda den för-
säkringssökande. allmänhetens intresse alldeles icke blifvit åsidosatt
genom det föreliggande förslaget.
Herr Wsern, Carl Fredrik: Jag skall lemna derhän, huru
vida det är rimligt, att utländska försäkringsbolag böra betala nå¬
got motsvarande kommunalutskylder, när de icke föranleda någon
kostnad för någon kommun och icke heller äro i åtnjutande af
någon förmån derifrån. De njuta icke fördelen af gas- eller gatu¬
hållning m. m. dylikt från någon kommun, föranleda icke heller
ökade fättigvårdskostnader för någon sådan, och deras tjensteman
få här erlägga bevillning för den lön de uppbära. Men jag skall
lemna den frågan å sido och saga, att jag tillåter mig tro, att för¬
säkringsbolaget Skandias uppgift om sina utskylder måste inne¬
fatta mycket annat än allmän bevillning och kommunalskatt. Jag
misstänker, att deri äfven ingår tilläggsbevillningen, som nu är
afskaffad, och tillika skatt på fastighet. När man i eget intresse
lemnar uppgifter, vill jag, utan att bestrida deras ärlighet, hem¬
ställa, huru vida man icke har särskilda motiv att gorå dem så¬
dana, att de icke skada det intresset. Men jag skall lemna her-
rarne alldeles specifika uppgifter från det näst största brand¬
försäkringsbolaget i Sverige, nemligen brand- och lifförsäkrings-aktie-
bolaget Svea. Af den tryckta revisionsberättelsen öfver dess rä¬
kenskaper och förvaltning för år 1880 framgår, att
influtna brandpremier uppgått till ........................ Er. 2,808,406: —
samt lifförsäkrings- och lifräntepremier till ......... „ 807,253: —
under det att bolagets behållning samma år utgjort „ 384,238: —
Af revisionsberättelsen för samma bolag för
år 1881 synes, att
influtna brandpremier då uppgått till .................. „ 2,996,647: —
och liffbrsäkringspremier till ................................. „ 943,060: —
samt bolagets behållning till ................................. „ 323,010: —
Svea har följaktligen för år 1880 erlagt i
bevillning ...........................-....................................... „ 3,842: —
och tilläggsbevillning................................................ „ 1,921: —
Summa Er. 5,763: —
samt för år 1881
bevillning ............................................................... „ 3,230: —
och tilläggsbevillning ............................................. „ 1,615: —
Summa Er. 4,845: —
Onsdagen den 6 Juni.
27
N:o 53
Det är nu icke svårt att räkna ut, hvad ett utländskt bolag Förslag till
med samma verksamhet och premievinst skulle fått betala. Det
skulle hafva erlagt år 1880 afgiften.
7, proc. på brandpremier............Er.2,808,400 — Kr.14,042 (Forts.)
1/i „ „ litförsäkringspremier „ 807,200—4,036 Kr. 18,078
år 1881
7, „ „ brandpremier............ „ 2,996,600— „ 14,988
V4 „ „ liiförsäkringspremier „ 943,000— „ 4,715 „ 19,698.
Således uppgår den gamla stämpelafgiften till 5 ä 6 gånger
bevillningen. Det måste väl vara alldeles tillräckligt för att mot¬
svara så väl kommunalskatten, som allmän jemte tilläggsbevillning
och nu föreslagna 20 procent förhöjning är ett “påbröd11 derut¬
öfver. Vidare skall jag erinra om, att vi för några riksdagar se¬
dan beslöto att i stället för 25 öre, som förut varit minimum för
denna stämpelskatt, skulle man “i anledning af penningevärdets
fall" höja detta minimum till 50 öre. För en utländsk försäkring,
der premien ofta uppgår till endast 1 å 2 kronor, skall sålunda
erläggas bevillning med 50 öre. Det visar, huru höga premierna
måste vara beräknade, om det kan vara någon sorts fördel att
med så hög beskattning drifva försäkringsrörelse. Och långtifrån
att de utländska bolagen betala blott 1 ä 1V4 procent på premie¬
vinsten, är det visst, att de betala ofantligt mycket mer och minst
5 ä 6 gånger mer än de svenska bolagen. Jag ser icke annat, än
att denna ökade beskattning skall leda till höjande af de premier
vi få betala, och sådant är icke annat än protektionism i inhemska
försäkringsbolags favör. Jag vidhåller derför mitt förra yrkande.
Herr Bennich: Jag tror icke jag äfventyrar att anses för
protektionist, äfven om jag har en annan mening än den siste ta¬
laren. Jag ber att få ytterligare fästa herrarnes uppmärksamhet
på hvad Herr Chefen för Finansdepartementet i sitt anförande er¬
inrat om, nemligen att här är det endast fråga om en utjemning
och reglering af afgiften, hvilken reglering vid mångfaldiga till¬
fällen kommer att leda till en minskad inkomst för statsverket,
men kommer att leda till enkelhet i afseende på sjelfva stämpel¬
beläggningen i alla de fall, då premierna gå mellan 1—200, 2—300
kronor o. s. v., så att denna afgift i sjelfva verket ofta blir en
nedsättning mot hvad hittills utgått. Huru har nu den afgift, som
hittills utgått från de främmande försäkringsbolagen, visat sig i
någon mån hinderlig för dessa bolags verksamhet här i landet?
Jag tror icke det. Jag tror tvärt om att deras verksamhet gått
ganska obehindradt och drifvits i en skala, som stundom icke varit
fördelaktig för dem, hvilka lockats att i främmande bolag för¬
säkra sina lif. Yi hafva exempel på, hurusom många blifvit ganska
betydligt lidande på att hafva tagit försäkring i bolag, på hvilkas
redlighet eller soliditet någon kontroll här i landet icke kunnat
utöfvas. Jag har all välvilja och benägenhet för en fri täflan
mellan främlingar och svenskar, men jag vill icke gå så långt, att
jag vill, att svensken skall blifva lidande vid behandlingen. För
i\:0 53.
28
Onsdagen den 6 Juni.
Förslag till mjn del synes det mig, som om Utskottets förslag, h vilket sam-
me<^ Kong!. Maj:ts, haft särdeles goda grunder för sig,
'åfgiften, hvarför jag hemställer om bifall till detta förslag.
(Forts.)
Sedan öfverläggningen härmed slutats, upptog Herr Grefven
och Talmannen de derunder framstälda yrkandena och gjorde enligt
dem propositioner, först på bifall till Utskottets förevarande hem¬
ställan och sedan på bifall till berörda hemställan med den än¬
dring, att stämpelbeloppet 60 öre nedsattes till 50 öre och stämpel¬
beloppet BO öre till 25 öre; och förklarades den förra propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad.
13—23 punkterna.
Biföllos.
24 punkten.
HerrWtern, Carl Fredrik: Jag är ledsen att jag åter nödgas
besvära Kammaren, men denna dubbla beskattning på skogsafverk-
ningen synes mig i högsta grad oegentlig. Här är föreslaget först,
att afhandling om skogsafverkning skall vid utgifvandet beläggas
med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor, och sedan att,
om betalning på grund af afhandlingen vid offentlig myndighet
sökes, den skall vara belagd med en särskild stämpel lika med
skuldebref. Nu förekommer det i oändlighet, att en mängd skogs-
afverkningskontrakt ingås på ställen, der icke tillgång till stämp¬
lar finnes, och då är man en lagbrytare och utsatt för minst tjugu¬
fem kronors böter, om det upptäckes att afhandlingen icke är be¬
lagd med stämpel. Hvarför skall nu ett så enkelt förhållande som
det, att en person köper kol eller timmer på det sätt, att han för¬
skaffar sig afverkningsrätt, beläggas med dubbel afgift? Jag kan
icke finna något antagligt skäl härför, utan hemställer för den
skull, att det i detta afseende måtte förblifva vid den gamla be¬
stämmelsen, och att derför nu måtte beslutas, att “Skogsafverk¬
ning: afhandling derom, bör vid företeende hos offentlig myndig¬
het förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
hvad för rättigheten blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i af¬
handlingen till visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal
af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet", samt att det senare mo¬
mentet måtte utgå.
HerrBennich: Om denna punkt hardetvarit mycken diskussion
inom Utskottet. Man kom der till den öfvertygelsen, att kontrakt
om skogsafverkning skulle likasom i fråga om “gåfva af far-
tyg“ vid utgifvandet förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla
100 kronor af hvad för rättigheten blifvit utfäst eller, om detta
icke blifvit i afhandlingen till visst belopp angifvet, af 6 öre för
hvarje fullt antal af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet, såsom
motsvarande nu gällande stadgande. JDet har icke derom före-
Ondagen den 6 Juni.
29
K:o 53.
kommit någon meningsskiljaktighet annorlunda än att, på sätt en Förslag till
ledamot yttrade, man icke skulle föreskrifva, att afhandlingen vid
vtgifvanäe.t skulle förses med stämpel. Men det förekommer ganska an9å/giften‘
ofta, att så beskaffade handlingar upprättas mellan personer, utan (Forts.)
att dessa handlingar sedermera någonsin komma för myndighetens
ögon, och då skulle dessa, hvarigenom högst betydande värden
öfvergå från den ene till den andre, blifva helt och hållet
stämpelfria. Detta har synts Utskottet icke vara öfverensstäm¬
mande med de allmänna grunderna för stämpelbeläggningen, och
derför har Utskottet trott sig böra i detta fall understödja det
af Kongl. Maj:t afgifna förslag, som i hufvudsak sammanstämmer
med hittills gällande lagstiftning. Jag hemställer om bifall till
Utskottets förslag.
Herr Nyström: Likasom förra gången ber jag att få in¬
stämma i Herr Wserns yrkande här vid lag och anhåller att rö¬
rande denna punkt få yttra några ord. Om det var något skäl
för Kammaren att bifalla hvad Utskottet hade föreslagit i afseen¬
de på att stämpel skulle vid utgifvandet åsättas gåfva eller köp
af fastighet till följd deraf, att det har funnits ett sådant stad¬
gande förut, så måtte det väl icke finnas något giltigt skäl till att
här införa en sådan bestämmelse. Såsom Utskottet säger på sidan
15, har den hittills gällande bestämmelsen varit den med afseende
på skogsafverkningskontrakt, att de skola stämpeibeläggas efter
samma grunder som köpebref om fast egendom. Men aldrig har
det förut praktiserats eller varit föreskrifvet, att de skulle vid ut¬
gifvandet stämpeibeläggas, utan har det förekommit först då,
när de hafva företetts inför myndighet. I nya förslag är det
också bibehållet, att de skulle först då stämpeibeläggas, när de
företes för rätten. Hvarför skall man då införa en ny svårare
bestämmelse i detta fall, en bestämmelse, som i de flesta fall
kommer att alstra lagbrott, i synnerhet i de norra orterna, der
många köp eller skogsafverkningskontrakt på stora belopp före¬
komma, då icke heller genom denna åtgärd någon synnerligen stor
inkomst för statsverket beredes? Jag lägger särdeles stor vigt
uppå, att vi icke åtminstone i detta fall lägga på den private
mannen ansvaret för att verkställa kartebeläggningen och således
låta honom vidkännas 25 kronors böter, om stämpel icke blir be¬
lagd, eller han icke kan uträkna beloppet och således origtigt
karterar en handling. Lika hårdt är det att lägga denna skyl¬
dighet på köparen, som i de flesta fall icke förstår att .uträkna ar
efter nya metermåttet, såsom här är ifrågasatt. Han skall åtmin¬
stone alltid hafva förvandiingstabeller med sig, när han far om¬
kring och skall beräkna hvad skogsskiftet innehåller, i det fall att
icke en bestämd summa är införd, utan i kontraktet ingår i stället,
som vanligt, någon annan förmån, som skall tagas med i beräk¬
ning. Det är följaktligen på grund af dessa och förut angifna skäl,
som jag önskar, att herrarne åtminstone i detta fall ville bifalla
en förändring i hvad som är föreslaget, och när nu i en annan
punkt rörande denna stämpelbeläggning man bär hänvisat frågan
?*:o 53.
30
Onsdagen den 6 Juni.
Förslag till
förordning
ang. stämpel-
afqiften.
(Forts.)
till gemensam votering, så torde det icke vara så farligt att låta
det gä till gemensam votering äfven i detta fall. Jag anhåller
derför om bifall till hvad Herr Wsern nyss har yrkat, nemligen
att orden “vid utgifvandet“ skola utgå, och i dess ställe införes,
att afhandling skall, då den för intagande i vederbörande myndig¬
hets protokoll företes, beläggas med stämpel.
Herr Bennich: Jag skall be att få uppläsa nu gällande
stadgande i stämpelförfattningen, på det att herrarne må finna,
hvari skiljaktigheten består. På pagina 17 heter det der: “Köpe-,
bytes- och gåfvobref om skepp, fartyg och båtar af öfver 10 lä¬
sters eller 33,33 tons drägt, samt köpeafhandlingar om andra lös¬
ören, hvilka i säljarens vård qvarstanna, äfvensom afhandlingar,
hvarigenom skog från hemman på viss tid föryttras, böra jemväl
beläggas med stämpel i förhållande till värdet efter ofvanstående
beräkning*1, som är 60 öre på hvarje fulla 100 kronor. Hela skil-
naden är således den, att här har man tillagt, att afhandlingen
skall vid utgifvandet förses med stämpel, emedan det ingalunda
ligger i sakens natur, och icke händer på långt när i alla fall, att
afhandlingar om köp af skog komma att företes inför domstol, och
då skulle de gå fria från stämpel. Så snart personer hafva för¬
troende för hvarandra, låta de bli att förete afhandlingen inför
domstol, och på så sätt skulle denna afhandling, hvilken, såsom en
talare anmärkte, stundom kan gå upp till flera hundratusen kronor,
blifva skattfri, under det att öfverlåtelse af en egendom är under¬
kastad stämpel. Jag kan icke tro att de svårigheter, som till en
början otvifvelaktigt äro förenade med införandet af den nya
principen, att afhandlingar vid utgifvandet skola förses med stämpel,
äro så stora, att de icke mycket snart kunna öfvervinnas. Det är
klart, att både köparen och säljaren skola blifva angelägna, att
författningen efterlefves, och hafva de icke stämpelpapper att till¬
gå, om köpeaftalet sker i djupa skogen, så äfventyra de ingenting,
om de, när de komma till ordnadt hem igen eller der stämpel¬
papper finnes, belägga den med stämpel. Jag hemställer fortfa¬
rande om bifall till Utskottets förslag.
Herr Wmrn, Carl Fredrik: Det förhåller sig, såsom den
siste ärade talaren sade, verkligen så, att det förefins ett stadgan¬
de i den gamla stämpelförfattningen, der det talas om utverkning
af skog. Det återfinnes under rubriken köpe-, bytes- och gåfvo¬
bref, men jag påstår, att det ytterst sällan, om ens någonsin, blifvit
tillämpad^ derest icke afhandlingen företetts för myndighet, och
det är på den grund som jag har den uppfattningen att det icke
i annat fall bort tillämpas. Men vare dermed huru som helst, så
hafva de sakkunnige, hvilka uppgjort förslaget, sagt: “Enligt för¬
fattningens ordalydelse skall för ett skogsafverkningskontrakt
stämpelafgift ovilkorligen utgöras, oberoende deraf huruvida det¬
samma företes inför offentlig myndighet eller icke, hvaremot hvarje
föreskrift om kontroll å uppbörden eller påföljd för underlåten
stämpling saknas för det fall, att företeende inför offentlig myn-
Onsdagen den 6 Juni.
31 N:o 53.
dighet icke eger ruin. Så väl med afseende härå som enär någon Förtlag till
grund, hvarför ifrågavarande kontrakt, framför andra nyttjande- förordning
rättsaftal, skola underkastas ovilkorlig stämpelskyldighet, icke an'JaffmcMl~
torde kunna uppgifvas, hafva komiterade ansett stämpelskyldig- (Forts.)
heten böra inskränkas till de fall, då kontraktet för erhållande af in¬
teckning eller betalning inför offentlig myndighet företes" o. s. v.
Nu kan man emellertid fråga: huru har då detta kunnat upp¬
komma, när det på så bestämda skäl blifvit afstyrkt? Jo, det
finnes antydt i statsrådsprotokollet, der det står: "När man, med
syftemål att framdeles än vidare fortgå i enahanda rigtning, börjar
att i lagstiftningen inskrida på den hittills föga beträdda banan
att göra handlingars stämpelbeläggning oberoende af deras före¬
teende vid offentlig myndighet, synes nemligen icke böra ifråga¬
sättas att upphäfva redan befintliga stadganden om vissa hand¬
lingars förseende med stämpel i sådan ordning." Men hvad sjelfva
saken angår, säger Herr Statsrådet: “Ehuru jag, i enlighet med
hvad tillförene blifvit i underdånighet erinradt, anser önskligt, att
så vidt lämpligen ske kan, föreskrifterna om handlingars stämpel¬
beläggning, der denna skall oberoende af handlingarnes upp¬
visande för offentlig myndighet verkställas, för närvarande in¬
skränkas till sådana fall, då, såsom med de här ofvan omförmälda
handlingarne torde vara händelsen, en någorlunda tillförlitlig
kontroll kan förutsättas ega rum på föreskrifternas efterlefnad,
finner jag mig dock nödsakad förorda" etc. etc. Det blir hundra¬
tals lagbrott, om herrarne besluta denna skatt, och jag vet icke,
hvarför man onödigtvis skall förorsaka dylikt, och yrkar fort¬
farande bifall till mitt nyss framstälda förslag.
Herr Nyström: Jag nödgas bemöta några invändningar, som
Bevillnings-Utskottets ordförande framhöll. Han sade, att man
icke skulle kunna på annat sätt komma åt dessa afhandlingar om
skogsköp, hvarigenom således stora belopp skulle i det fallet
undandraga sig beskattning. Men jag frågar, är det rimligt att
lägga på rörelsen en sådan här skatt, utan att staten har den minsta
tunga för denna sak? När man icke i och för kontraktet på något
sätt anlitar statens myndighet, bör det väl icke ifrågakomma att
pålägga särskild skatt i sådant fall. Man får nog efter sin inkomst
af den rörelse, som följer af uppgörelsen, skatta, och det blir då
en rättvis beskattning, men icke så den nu ifrågasatta. Man bör
väl icke annat än i utomordentliga fall, och må hända har jag, dertill
nödd och tvungen, varit med om att pålägga nya skatter, men
aldrig kan jag vara med om antagandet af en sådan ny skatt
som denna, utan inlägger den skarpaste protest deremot. Jag
vill nu särskild! bemöta den äfven af Bevillnings-Utskottets ord¬
förande gjorda anmärkningen, att det ytterst sällan skulle före¬
komma, att dessa afhandlingar företes vid rätten. Jag kan upp¬
visa många fall, då handlingarne ingifvits till rätten i och för
inteckning.
Jag är i allmänhet af den åsigten, att inga handlingar böra
beläggas med stämpel annat än i förhållande till den tunga, som
N:o 53.
32
Onsdagen den 6 Juni.
Förslag till
förordning
ang. stämpel-
afqiften.
(Forts.)
staten har genom sina myndigheter, och att man då genom bevill¬
ning uttager det särskilda skattebelopp, som ytterligare kunde
påfordras. Mot skatteregleringskomiténs förslag att pålägga stäm¬
pelskatt vid utgifvandet af handlingar hafva flere af de mest
framstående männen i Andra Kammaren reserverat sig och fram¬
hållit, att det icke funnes något skäl för ett sådant förfarande att
lägga på den private mannen ansvaret för kontrollen häraf. Jag
framhärdar således i att instämma i det yrkande, som Herr Waern
har framstäf så väl i afseende på borttagande af orden “vid
utgifvandet" som ock i afseende på utgående af sista delen af
denna paragraf.
Herr Ekman, Carl: För min del fruktar jag verkligen, att
ett bifall till hvad Utskottet i denna punkt har föreslagit skulle
komma att leda till ganska många och stora svårigheter. Det
är sant, att hvad som här är föreslaget egentligen icke står i
strid med hvad som redan finnes i gällande bevillningsförordning
stadgadt, men uraktlåtenheten att iakttaga hvad som nu är stad¬
gadt kan icke komma att medföra för den, som försummar det¬
samma, några sådana följder, som skulle uppstå efter införande af
ny bevillningsförordning, då hvarje försumlighet i detta fall blir
belagd med höga böter. Förhållandet är nu så, att, då ett aftal
träffas om skogsavverkning, och de båda kontrahenterna hysa för¬
troende till hvarandra, de endast upprätta ett kontrakt om denna
afverkning, som ofta kan vara så obetydlig, att den låter verk¬
ställa sig under loppet af de närmast följande en eller två måna¬
derna eller ett år. Alla sådana små afhandlingar skulle nu,
enligt Utskottets förslag, vid upprättandet åsättas en stämpel. De
personer, som träffa dylika aftal, hafva, enligt mitt förmenande, i
de flesta fall ganska svårt att få denna stämpel, och redan der¬
igenom skulle det komma att medföra en icke obetydlig svårighet.
Hvad inkomsten för staten af dessa stämplar angår, så är den
en sådan ren obetydlighet i förhållande till den olägenhet, som
derigenom skulle uppstå för de aftalande, att der vid lag tror jag
icke att man behöfver fästa någon synnerlig vigt vid den förlust,
som för statsverket skulle uppkomma genom att icke erhålla denna
stämpelafgift. När åter det blir fråga om större afhandlingar
rörande skogsafverkning, så ligger det i sakens natur, att de båda
kontrahenterna, som aftalat med hvarandra om en sådan upp¬
görelse, önska att få afhandlingen inteeknad för att åt densamma
gifva en fullkomlig trygghet, och att den i sådant fall skall före¬
tes vid domstol för inteckning. Att afhandlingen då blir belagd
med stämpel, är ju alldeles i sin ordning. Hvad Herr Wiern har
tillstyrkt, är just detta, att vid upprättandet af handlingen den¬
samma skulle vara befriad från att beläggas med stämpel, men
att stämpel skulle åsättas, när aftalet är af den beskaffenhet, att
det kommer i fråga att förete afhandlingen inför domstol. Det
finner jag för min del vara rigtigt, hvarför jag ber att få vörd¬
samt tillstyrka bifall till Herr Wserns förslag.
Onsdagen den 6 Juni.
33
N:o 58.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder Förslag till
framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till Utskottets förordning
förevarande hemställan och sedan på bifall till nämnda hemställan an9åfgiften. "
med den ändring, att i första stycket af ifrågavarande rubrik (Forts.)
orden “bör vid utgifvandet“ utbyttes mot “skall, då den för inta¬
gande i vederbörande myndighets protokoll företes", samt att sista
stycket af rubriken utelemnades; och förklarades den senare pro¬
positionen vara med öfvervägande ja besvarad.
25—29 punkterna.
Biföllos.
30 punkten.
Herr Bennick: Jag hemställer, att Kammaren måtte i öfrigt
bifalla de punkter som här omförmälas och som förut blifvit af
Kammaren återremitterade, med undantag likväl af den som heter:
“Bodmeribref; lika med Förpantningsbref.“
Hänvisningen till Förpantning sbr ef grundar sig derpå, att i det
förslag till stämpelpappersförfattning, hvilket först af Bevillnings¬
utskottet uppgjordes, Förpantningsbref var sjelfva grundhand¬
lingen, till hvilken alla de andra blefvo hänvisade.
I det senare förslaget åter hafva förpantningsbref såsom huf-
vudrubrik uteslutits och i stället såsom sådan bibehållits “skulde¬
bref''.
Jag får derför hemställa om förändring af punkten till “Bod¬
meribref; lika med Skuldebref11, men att Kammaren för öfrigt måtte
godkänna det förslag, Utskottet framstält.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad, och de ifrågavarnde
rubrikerna godkändes med den ändring, att för rubriken Bodmeribref
bestämdes följande lydelse: “Bodmeribref; lika med Skuldebref.11
31 och 32 punkterna.
Biföllos.
33 punkten.
Herr Bennich: Jag hemställer att Kammaren måtte bifalla
Utskottets förut afgifna förslag.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, och den ifrågava¬
rande paragrafen godkändes.
34 och 35 punkterna.
Biföllos.
Första Kammarens Prof. 1883, N:o 53. 3
Nso 53.
34
Onsdagen den 6 Juni.
Förslag till 36 punkten.
förordning
m9a/fftJn.1' Herr Bennick: Till följd af Kammarens nyss fattade beslut
(Forts.) derom att afhandlingar om slcogsafverbiing icke skulle förr än vid
desammas företeende inför domstol beläggas med stämpel, hem¬
ställer jag, att Kammaren ville godkänna § 47, men med uteslu¬
tande åt' orden “eller afhandling om skogsavverkning".
Efter härmed slutad öfverläggning bifölls Utskottets föreva¬
rande hemställan med den ändring, att i 2 momentet af ifråga¬
varande paragraf orden “eller afhandling om skog.safverkning“
uteslötos.
37—39 punkterna.
Biföllos.
Upphörande. Föredrogs å nyo Bevillnings-Utskottets den 2 och 4 i denna
afqenm'lper-9 måna(J bordlagda betänkande N:o 15, med förslag till förordning om
sonligskydds- utgörande af bevillning genom personlig skyddsafgift.
afgift.
Herr Statsrådet Themptander: De af Kammarens ledamöter,
som haft tillfälle att taga kännedom om den förtjenstfulla utred¬
ning, skatteregleringskomitén lemnat rörande de personliga skat¬
terna, hafva deraf inhemtat huru denna skatteform i vårt land
vunnit en ganska vidsträckt tillämpning. Äfven om jag för min
del icke anser mig kunna instämma med dem, som helt och hållet
utdöma kapitationsskatter såsom alldeles oegentliga och icke bö¬
rande ifrågakomma i ett skattesystem, utan jag i stället anser att
göda skäl kunna förefinnas för tillämpningen af denna skatteform
i en viss utsträckning, och äfven om jag derjemte erkänner, att
denna skatteform särskildt hvad vårt land angår har en ganska
djup grund i allmänna föreställningssättet, så tror jag emellertid
att tankarne icke kunna vara delade derom, att det endast är med
varsamhet och sträng begränsning som denna skatteform bör
tillämpas. Det är af dessa åsigter, som regeringen ledts, då den
föreslagit en reglering af den personella beskattningen. Enligt
detta förslag skulle endast en personlig skatt bibehållas såsom till
statskassan ingående, nemligen mantalspenningarne, under det att
den med samma belopp och efter samma grund utgående person¬
liga skydds a fgiften skulle upphöra. Vidare skulle bibehållas den
till länen utgående personliga sjukvårdsafgiften och den till den
mindre _ kommunen utgående folkskoleafgiften, under det att den
personliga fattigvårdsafgiften skulle afskaffa och derjemte förbud
meddelas kommunerna att tillämpa personel beskattning i andra än
uttryckligen medgifna fall. Frågan om de kommunala kapitations-
afgifterna är redan pröfvad och afgjord enligt regeringens förslag.
Nu återstår att pröfva frågan, så vidt den rör den till statskassan
ingående kapitationsafgiften. Jag tillåter mig uttala den uppfatt¬
ning att jag skulle kunna lättare förstå, om man ville förunna de
35
N:o 5B.
Onsdagen den 6 Juni.
mindre kommunerna att upptaga flera kapitationsafgift^, _så vida Upphörande
dessas belopp begränsades, men jag kan alldeles icke inse att
något skäl finnes att bibehålla två personella utgifter vid sidan af sonlig skydds-
hvarandra till förmån för statskassan, då staten har den onekliga afgift.
fördelen att för sina behof kunna tillämpa ett skattesystem, som
medgifver den att på skilda vägar och olika sätt upphemta de
för den behöfliga bidragen, under det, att den mindre kommunen
icke kan använda denna mångfald af skatteformer, titan företrä¬
desvis är hänvisad till beskattningen efter andra artikeln. Det är
derför det synes mig icke finnas giltigt skäl att bibehålla två
personliga utgifter till statens förmån.
Nu har Utskottet såsom skäl till dess afstyrkande af Kong!.
Maj:ts framställning först och främst fäst uppmärksamheten på
att .frågan om en genomgripande reform af vårt skattesystem nu
fallit. Kammaren känner att jag visserligen hyst det varmaste
intresse för den skattereform Utskottet åsyftar, men jag kan icke
inse att något sammanhang egen rum mellan grundskattereformen
och den personliga skyddsafgiften, eller att det är nödvändigt att
samtidigt lösa båda dessa frågar. Jag anser det tvärt om fördel¬
aktigare att icke sammanbinda flere skattereformer än som nöd¬
vändigt måste höra tillsammans.
Det andra skälet Utskottet anfört är att en icke obetydlig
nedsättning i statsverkets inkomster skulle åstadkommas genom
den personliga skyddsafgiftens eftergifvande. En ärad ledamot af
denna Kammare har i en reservation fäst uppmärksamheten på att
tidpunkten icke vore inne att nu pröfva denna fråga, emedan man
ännu icke kände statsverkets ställning. Jag medgifver att denna
anmärkning egen sitt fulla formella berättigande. För min del har
jag emellertid gjort ett approximativt öfverslag öfver budgeten,
sådan den framgår af Riksdagens redan fattade beslut och tillika
beräknat ännu icke afgjorda frågor enligt de af Kong!. Maj:t före¬
slagna beloppen. Vidare har jag beräknat statsverkets inkomster
enligt den af Kongl. Magt gjorda inkomstberäkningen med de
förändringar korn följa deraf att de af Kongl. Maj:t föreslagna
nya eller förhöjda skatter numera förfallit-; Vid denna approxi¬
mativa kalkyl har jag funnit att, äfven om jag stryker den per¬
sonliga skyddsafgiften, blir Riksdagen i allt fall i tillfälle att till
grundfonden göra ungefär samma afsättning som Kongl. Maj:t
föreslagit. Ehuru jag vid åtskilliga tillfällen uttalat min uppfatt¬
ning om nödvändigheten af denna grundfonds förstärkning, så
hafva vi dock nu hunnit så långt på denna väg att det ej kan
ifrågakomma att dertill göra afsättningar annat än i den män öf¬
verskott finnes, men icke böra vi bibehålla en särskild skatt endast
för detta ändamål, isynnerhet när denna skatt i och för sig måste
anses oegentlig. Jag vill icke yttra mig om huruvida det definitiva
afgörandet af frågan bör ske nu eller om dermed bör anstå till¬
dess frågan efter en återremiss återkommer från Utskottet, men
jag är lifligt öfvertygad om att det här af Kongl. Maj:t fram-
stälda förslaget är förestafvadt af rättvisa och billighet och att
det är en icke alldeles betydelselös skattereform som skulle åstad-
N:o 58.
36
Onsdagen den 6 Juni.
Upphörande kommas genom- bifall till regeringens förslag i dess helhet om
genom per? ^en Personella beskattningens reglerande, och af dessa skäl hoppas
sonlig sladds- jaS att Kammaren vill medverka till denna reglerings genom-
afgift. förande.
(Forts.)
Herr Forssell, Hans: Då jag iBevillnings-Utskottetyrkade,
såsom min reservation visar, att frågan om den personliga bevill-
ningen borde, uppskjutas för att behandlas i sammanhang med det
betänkande, i hvilket Bevillnings-Utskottet föreslår bevillnings-
summans fastställande, skedde detta derför, att jag icke ansåg
Bevillnings-Utskottet kunna vid det tillfället öfverskåda statsregle-
ringen och således icke heller med fullt fog kunna tillstyrka Riks¬
dagen att godkänna den Kongl. propositionen och nedsätta stats¬
inkomsterna med ett temligen afsevärdt belopp. Sedan nu Stats¬
rådet och Chefen för Finansdepartementet lemnat Kammaren den
upplysning att ingen fara förefinnes för statsreglerigens afslutande,
äfven om denna inkomst icke toges i beräkning, har jag icke nå¬
gon tvekan att redan vid detta tillfälle förändra mitt yrkande om
uppskof till yrkande, på afslag å Utskottets ifrågavarande fram¬
ställning och bifall till Kongl. Maj:ts proposition att den person¬
liga skyddsafgiften måtte upphäfvas.
Herr Vice Talmannen: Efter min uppfattning så är hufvud-
frågan, när det gäller att efterskänka en skatt, först om skatte-
formen icke bör anses vara lämplig och sedan om skatten efter
den närvarande finansiella ställningen kan eftergifvas, utan att man
derför behöfver pålägga andra skatter. I det första hänseendet,
eller om den nu ifrågavarande personella beskattningsformens olämp¬
lighet, kan jag icke annat än instämma med Chefen för Finans¬
departementet. Det synes mig alldeles uppenbart, att det bör
vara tillräckligt att hafva en personel skatt, men också icke mer
än en, som ingår till statsverket, och detta så mycket hellre, som
en personel skatt utgår till länen och äfven de mindre kommu¬
nerna äro berättigade att ålägga en sådan. I de flesta försam¬
lingar utgår, äfven en sådan till presterskapet. När nu vår finan¬
siella ställning medgifver att eftergifva ifrågavarande skatt, icke
blott utan att derför nya skattetitlar behöfva tagas i anspråk,
utan att ändock ett betydligt belopp kan afsättas till statsverkets
grundfond, samt jag är lifligt öfvertygad, att denna fråga förlorar
på att sammanbindas med den stora skattefrågan och att det är
en fördel att nu få den afgjord utan afseende på den senare, så
kan jag icke annat , än yrka afslag å Utskottets betänkande och
bifall till Kongl. Haj:ts framställning.
Herr Carlson, Fredrik: För min del kan jag icke annat än
instämma med de talare, som haft ordet i denna fråga, och behöf¬
ver efter deras anföranden icke vara vidlyftig. I skattereglerings-
komiténs betänkande visar sig, att komitén icke ansett någon skatt
framför den nu ifrågavarande böra ställas på indragningsstat eller
försvinna. Den är en lemning från ett samhällstillstånd, som, en-
37 N:o 58.
Onsdagen den 6 Juni.
ligt komiténs öfvertygelse, tiden numera är inne att afskaffa. Det Upphörande
finnes ett enda skäl att bibehålla en personlig skatt under närva- tf bevillning
rande utvecklade förhållanden, och det är att nära medvetandetsonliglhydds-
derom, att skyldighet att bidraga till statens behof bör finnas hos afgift.
hvarje medborgare; men detta ändamål viunes till fullo genom att (Forts.)
en personel skatt står qvar, nemligen mantalspenningarne. För
öfrigt upplyser äfven detta betänkande, att nästan alla stater af¬
skaffa! alla personliga skatter eller, der detta icke skett, reducerat
dem till det minsta möjliga.
I afseende på frågan huruvida skattens borttagande kan ega
rum utan att rubba den finansiella ställningen, böra vi kunna helt
och hållet trygga oss vid den uppgift, Chefen för Finansdeparte¬
mentet lemnat, att skattens borttagande kan ega rum icke allenast
utan att ofördelaktigt inverka på ställningen, utan äfven med bi¬
behållande af att till grundfonden kunna afsätta ungefär samma
belopp, som Kongl. Magt föreslagit. Alla betänkligheter synas
mig i detta hänseende försvinna. Då härjemte Andra Kammaren
redan beslutat afskaffa denna skatt, kan jag icke annat än varmt
tillstyrka denna Kammare att låta densamma försvinna. Tiden
dertill är inne, och jag anhåller i likhet med föregående talare om
afslag å betänkandet och bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning.
Grefve Mörner: Då man känner den mångfald af ärenden,
skatteregleringskomitén haft att behandla, äfvensom den jemförelse¬
vis knappa tid, som komiton haft sig för sitt arbete tillmätt, får
man verkligen icke ställa allt för stora anspråk på alla delar af
komiténs produkt.
I strid emot hvad vi från statsrådsbänken hört uttalas, får jag
upprigtigt förklara, att enligt min tanke är detta arbete i mång
måtto ganska svagt. Derom är det dock för närvarande ej egent¬
ligen fråga utan om den beskattning, som här föreligger.
Veta herrarne då till hvad nu ifrågavarande skatt belöper sig?
Jag har åtskilliga drängar och ibland dem flere gifte män. För
en af dessa, som jemte sin hustru hade barn, gick ett år hela hans
debetsedel till omkring i krona SO öre, deri inberäknade 3 öre i
lösen för debetsedeln! Jag vill nu fråga, om denna skatt egent¬
ligen är mer än rimlig och billig för en person i hans vilkor?
Man säger nu, att finanserna äro så lysande, att man derför
kan efterskänka denna skatt. Det var dock ej länge sedan man
så att säga gick med ljus och lykta och letade efter medel att få
debet och kredit att gå ihop. Om man har goda inkomster det
ena året, bör man väl ej genast förstöra dem utan hellre spara
till ett annat år. Så har jag gjort, och jag har deraf funnit mig
väl. Till en viss grad tror jag äfven statshushållaren bör be¬
sinna icke blott den närmaste stunden, utan äfven den tid, som
skall komma och den, som har varit, samt deraf draga sina lär¬
domar.
För mig finnes äfven ett annat skäl att icke vilja afskaffa
ifrågavarande afgift. Jag gillar nemligen icke skattereglerings-
N:0 53.
Onsdagen den 6 Juni.
Upphörande komiténs påstående, att kapitationsskatten skulle vara den råaste
Zenomper-9 af alla skattef- är ingenting svårt att kasta fram sådana ut-
sinliffskydds- tryck! Men jag vill påstå att det icke ligger något rått deri, att
afgift, medlemmar af ett samhälle, som i och af detsamma åtnjuta för-
(F°rts.) delar, såsom personlig trygghet med mera, få i någon mån bidraga
till statens tarf; pell då synes mig verkligen denna afgift till be¬
loppet icke vara för stor! De flesta af dessa personer förtära vida
mer af sina inkomster på öl än på skatter till staten; och sådana
utgifter tyda ock endast på öfverdåd samt lända dem oftast till
föga gagn.
Men jag har ett annat skäl, hvarför jag icke vill efterskänka
denna skatt; och det är att man säger, att de indirekta skatterna,
konsumtionsskatterna, såsom tull på socker och kaffe med mera,
drabba dessa lägre folkklasser i ganska hög grad. Kanske de icke
precis göra så, om man vill räkna efter hvad de i förhållande till
andra konsumera af dessa varor; man skulle då möjligen kunna
påstå och säga, att dessa skatter ej äro för dem så betungande.
Emellertid skulle jag hellre vilja spara på skyddsafgiften till den
tid kommer, då vi behöfva höja tullen på kaffe och socker. Vid
det tillfället kunde det vara ganska godt att kunna säga just åt
dessa klasser, om de eljest skulle hafva drabbats af ökade tullar:
“vi skola lindra för er hvad vi kunna!"
Detta är något som begagnas i flera främmande länder. Jag
skulle kunna uppgifva stater, der i enlighet med hvad jag påpekat
blifvit förfaret.
Det är en princip, som icke kan anses annat än gagnelig, och
hvarför skall man då nu onödigt rubba gammal ordning. Jag har
icke hört klagomål öfver denna afgift, icke af någon, utan den
anses såsom alldeles icke obillig.
_ Men, säger man, Andra Kammaren har bifallit skyddsafgiftens
afskaffande. Ja, det är visserligen sant; men hvad är kanske
dess mål? Jo, införande af den direkta, den rena inkomstbeskatt¬
ningen, men denna har icke just visat sig fördelaktig. Den enda
stat, der den finnes i ren form införd, är kantonen Zurich, och,
såsom sagdt, har den icke visat sig vara bra. Jag tror derför och
anser, att en mera uteslutande direkt beskattning skulle för oss
alldeles icke vara något eftersträfvansvärdt utan fast mer ett mål
som man bör söka undvika.
Jag står måhända ensam om min åsigt; det kan så vara, men
jag står i alla fall qvar vid densamma, och förklarar, att jag icke
ser något behof att afskrifva den ifrågavarande skatten, utan må
den gerna fortgå och finnas såsom en reserv att hafva då vi eu
gång behöfva afskaffa den.
Det jäser så mycket under oss i vår tid, att man bör noga ge
akt derpå. Nerifrån framtränga en mängd personer, som nu anse
sig i fråga om rättigheter nära nog vanlottade, men göra anspråk
att få makten och i samhällets alla förhållanden införa en, visser¬
ligen i sig sjelf omöjlig, men för dem fagert hägrande likställighet. Vi,
med inbegrepp af hemmansegarne, komma icke att förmå att i längden
Onsdagen den* 6 Juni, 39
göra motstånd, men att i otid väcka begär torde man kunna och
böra undvika.
För min del får jag yrka bifall till Bevillnings-Utskottets
förslag.
Herr Wrern, Carl Fredrik: För 12 år sedan förmådde jag
Kongl. Maj:t att afgifva förslag om att en del af den personliga
skyddsafgiften måtte borttagas. Det mötte då kompakt motstånd,
men det gick dock till slut.
Jag anser nu tiden verkligen vara inne att varmt förorda det
förslag, Kongl. Maj:t denna gång afgifvit.
Yi hafva nyss af en talare å östgötabänken hört skäl före¬
bringas, som kunna användas till förmån för denna afgifts bibe¬
hållande. Det första af dessa skäl var det, att hvarje samhälls¬
medlem väl borde i någon mån bidraga till statens behof. Men
detta sker ju genom mantalspenningarne; och dessutom torde det
icke vara någon obekant, att han genom erläggande af konsumtions-
skatter betalar bidrag till statens behof.
Man har med konsumtionsskatterna jemfört den ifrågavarande
afgiften; men det är alldeles klart, att den personliga skyddsafgif-
tens borttagande underlättar lefnadskostnaderna för en hvar, då
deremot nedsättandet af en konsumtionsskatt lindrar dem endast
för clen, som kan och vill skatta genom dess erläggande för de
varor, som dermed är o belagda; och många af dessa varor, såsom
bränvin och tobak, äro sådana, att man tycker, det de skattdra¬
gande hellre kunna undvara ett sådant njutningsmedel än att, till
skada för sig sjelfva, erlägga skatt för dem.
Den siste ärade talarens egentliga syfte var det, att vi skulle
någon gång, när vi blifva tvungna att pålägga högre konsumtions-
skatter, begagna tillfället att afskaffa nu ifrågavarande skatt. Men
det är mycket > svårt att kunna bedöma när den dagen kommer;
ej heller kan jag rigtigt inse, hvad nytta vi skulle hafva af ett
sådant uppskof. Ty om det är billigt och rättvist att denna afgift
kommer bort, skola vi väl icke fortsätta med densamma längre än
nödigt är; och att den närvarande tiden skulle vara en ogynsam
period för dess afskaffande, kan jag icke medgifva, då ju detta
måste bero på statsverkets tillgångar.
Hvad slutligen angår det påståendet, att det skulle blifva
starkt missnöje med de höga skatterna, om man onödigtvis rörde
vid desamma, är jag af alldeles motsatt åsigt.
Om den, som är ifråga att sälla sig till de missnöjda, ser att
lagstiftaren gör afseende på hans behof samt borttager skatter, om
de kunna borttagas, förefaller det mig som han skulle hafva allt
möjligt skäl att vara belåten med statsskicket. Om han deremot
ser, att behof af skatter icke förefinnes men skatter likväl bibe¬
hållas, vore han icke utan skäl till missnöje dermed.
För min del tror jag, att icke flera skatter böra utgå än som
behöfvas; och skatteregleringskomitén har utförligen visat, att per¬
sonliga afgifter hos oss finnas i allt för stor skala samt att de äro
mycket betungande.
N:o 53.
Upphörande
af bevillning
genom per¬
sonlig skydds¬
afgift.
(Forts.) .
Ko 68.
40
Upphörande
ap bevillning
genom per¬
sonlig skydds-
afgift.
(Forts.)
Onsdagen den 6 Juni.
Jag hemställer under sådana förhållanden om bifall till Kongl.
Maj:ts proposition.
Herr Nyström: Endast ett par ord! För ett par veckor sedan’
då ett annat Bevillnings-Utskottets betänkande föredrogs, framhöll
jag i en reservation, att man icke borde bevilja förändring i nu
gällande existensminimum, ty jag antog att derigenom många kom-
me att befrias från skatt, h vilka kunde böra erlägga bevillning;
och jag ansåg äfven, att det yar origtigt att taga från mången
icke blott den kommunala rösträtten, utan äfven utsigten att med
tiden få politisk rösträtt i högre grad. Jag var således emot Re¬
geringens förslag i ty fall.
I nu förevarande fall är jag deremot fullkomligt med om att
instämma i Regeringens förslag; och det på den grund synnerligast,
att mången, som genom förändring i beviliningsförordningen skulle
förunnats bevillningsafdrag men nu betalar skyddsafgift, icke får
någon fördel genom förändring af bevillningsförfattningen.
Jag gör det äfven derför, att den, som icke har råd att betala
1 krona i bevillning eller ännu mindre belopp, kan icke rimligen
antagas hafva tillfälle att betala skyddsafgift och andra personliga
skatter i någon väsentlig grad.
Jag gör det slutligen derför, att det är ostridigt, att tungan
af de personliga skatterna drabba jemförelsevis hårdt den stora
mängden af dem, som äro under det politiska strecket och nu äf¬
ven under det kommunala strecket.
Och jag instämmer i Kongl. Maj:ts förslag äfven af den vig¬
tiga orsaken, att jag tror, att det i närvarande stund, från alla
sidor sedt, är klokast att göra alla de eftergifter i skatteväg, som
man utan olägenhet för staten kan göra.
Jag får således yrka afslag å Utskottets förslag samt bifall
till Kongl. Maj:ts.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till Utskottets
förevarande hemställan och sedan på afslag derå och bifall till
Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, och förklarades den
senare propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Justerades två protokollsutdrag för detta sammanträde, hvar¬
efter Kammaren åtskildes kl. 8/43 e. m.
In fidem
A. von Krusensljerna.
Stockholm, tryckt, hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1883.