RIKSDAGENS PROTOKOLL,
1883. Första Kammaren. N:o 47.
Onsdagen den 23 Maj.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollen för den 16 i denna månad.
Fortsattes föredragningen af Särskilda Utskottets utlåtande N:o 1,
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga propositioner N:is 2 och 3, af¬
seende förändrad organisation af landtförsvaret, äfvensom i anledning af
de inom Riksdagens båda Kamrar väckta motioner i dithörande ämnen.
lista punkten.
Herr vice Talmannen: På grund af det beslut, som Kammaren
fattat förliden gårdag angående 40 §, anhåller jag om proposition på ut¬
slag på denna paragraf.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, och förevarande para¬
graf afslogs.
Herr vice Talmannen: Jag hemställer att Kammaren behagade be¬
sluta, att de följande paragraferna i lagen om härordning icke måtte
uppläsas, med mindre någon af Kammarens ledamöter sådant äskar.
Härtill lemnade Kammaren på gjord proposition sitt bifall.
§§ 2—39 samt 41—59.
Herr vice Talmannen: På grund af förut fattade beslut anhaller
jag vördsamt om afslag på samtliga nu föredragna paragraferna.
Öfverläggningen ansågs härmed slutad, och ifrågavarande para¬
grafer afslogos.
Första Kammarens Prof. 1883. N:r 47.
Utskottets förslag till lag om härordningen.
§ 1-
Förslag till
lag om här¬
ordningen.
(Forts.)
N:o 47.
2
Onsdagen den 23 Maj.
Förslag till
lag om här¬
ordningen.
(Forts.)
Förslag till
lag om upp¬
rätthållande
af härens
stamtrupp.
Rubrikerna.
Afslogos på yrkande af Herr vice Talmannen.
Utskottets i T.sta punkten gjorda hemställan.
Herr vice Talmannen: Jag hemställer att Kammaren behagade-
förklara, att Utskottets hemställan, att Kammaren måtte antaga lagen,
måtte förklaras besvarad genom de förut fattade besluten, samt att de
förutsättningar och vilkor, som sedermera af Utskottet blifvit föreslagna,
må förklaras vara förfallna i följd af samma beslut,
Efter härmed slutad öfverläggning förklarade Kammaren, att den.
af Utskottet uppstälda förutsättning jemte vilkor för antagandet af den
föreslagna lagen förfallit, samt att hvad Utskottet hemstält beträffande
lagens antagande vore besvaradt genom Kammarens beslut angående
sjelfva lagförslaget.
2:dra punkten.
Herr vice Talmannen: Med anledning af Kammarens nyss fat¬
tade beslut lärer den föreslagna lagen om upprätthållande af härens
stamtrupp vara förfallen jemte de vilkor, som dervid blifvit fästade,
och jag inskränker mig således till att yrka afslag på hela denna punkt.
Herr Adelsköld: Genom Kammarens fattade beslut har visser¬
ligen hela härordningsförslaget fallit, men då möjligen samma förslag
ännu en gång kan komma att uppstå, har jag ansett mig böra uttala.
mina åsigter om den föreslagna garantilagen, medan jag har tillfälle
yttra mig i denna Kammare.
I 3 § föreskrifves att, om fulla antalet rekryter för året icke, på
sätt 2 § föreskrifver, kunnat inom den 10 Juli erhållas, åligger det
kommunerna att bristen i rekrytantalet fylla, hvarjemte efterföljande
paragrafer föreskrifva sättet för rekryteringens verkställande genom kom¬
munerna, samt att militärchefen i sista hand vore berättigad och skyldig
anskaffa felande rekryt, äfvensom att kommunerna skulle vara förplig-
tigade gälda alla omkostnader för rekryteringen med undantag af det
belopp som staten tillskjuter. Hvad skulle blifva följden af antagandet
af en sådan garantilag? Jo, enligt min åsigt, den, att kostnaderna för
rekryteringen blefve väsentligen högre än om värfningen, så som nu
tillgår vid de värfvade regementena, skulle åstadkommas direkt genom
militärbefälet för Kongl. Maj:ts och kronans räkning. Ty för mig åt¬
minstone är alldeles klart, att om de, som ämna taga värfning, känna
att kommunerna i sista rummet skulle få vidkännas de ökade kostna¬
derna, de icke gerna låta anvärfva sig för det belopp staten består.
De veta att, om de icke förhasta sig, vederbörande militärchef är be¬
rättigad att till det pris, hvarför de vilja låta lega sig, anställa dem. Under
sådana förhållanden förefaller det mig som de, som ämna taga värfning,
skulle vara bra enfaldiga, om de icke väntade, tills militärbefälhafvaren
3
X:o 47.
Onsdagen den 23 Maj.
slutligen måste anställa dem; och då de antagligen finge den högsta be¬
talningen. Till hvilka oberäkneliga och ojemnt fördelade kostnader skulle
detta ej leda, mine herrar! Vi skola tänka oss en sådan rekrytering
i ett af de större länen. Kan nu icke rekryt erhållas för det anslagna
beloppet, hvilket åtminstone i Norrland torde höra till undantagen, så
skola, enligt garantilagen, kommunerna uppställa rekryt. I allmänhet
ligger landshöfdingeresidenset vid länets gräns. De rekryteringsområden,
som då äro närmare belägna landshöfdingens bostad eller lägerplats,
hafva mycket lätt att komma dit och förevisa sin rekryt, hvilket icke
skulle vara förhållandet med de längst aflägsna. Om man t. ex.. tager
Småland eller någfa af de norra länen, ligga, som bekant, residens¬
städerna i ena ändan af länen. Skola nu rekryteringsområden i de
längst bort belägna delarne af länen uppsätta rekryter, måste natur¬
ligtvis ombud resa till residensstaden med rekryten, ty han kan väl ej
resa ensam, hvilket i de norra länen, der det kan blifva fråga om resor
på 30 å 40 mil och lika långt tillbaka, skulle komma att föranleda
högst betydliga kostnader, utom hvad kommunerna kunde få vidkännas
derigenom, att det af staten anslagna värfningsbeloppet icke blefve till¬
räckligt. Genom denna garantilag skulle således en^ högst betydlig och
ojemn beskattning komma att påläggas landets invånare, och kostna¬
derna blefve större, ju längre rekryteringsområdena voro belägna från
residensstaden eller mötesplatserna. Som nu dertill i allmänhet taget de
aflägsnaste delarne af länen äro bebodda af de minst bemedlade, så
skulle den del af folket, som är minst i tillfälle att betala de ökade
kostnaderna, få den största tungan.
Jag skall anföra en annan konseqvens af denna egendomliga lag.
Om t. ex. ett rekryteringsområde uppställer en rekryt, som icke god¬
kännes af landshöfdingen och rekryteringsnämnden, så är regements¬
chefen skyldig att genast antaga en annan, men rekryteringsområ¬
det har rättighet besvära sig hos Kongl. Maj:t, och skulle da besvären
godkännas, hvilket man ju kan tänka sig, så hade man ju två man pa
samma nummer. Hvem skall ersätta de förluster, som härigenom upp¬
komma?
Som bekant, hafva Ofverståthållareembetet i Stockholm och Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länen framstält allvarsamma anmärknin¬
gar i samma anda mot detta lagförslag, och för min del har jag velat
påpeka dessa omständigheter, som åtminstone för mig göra, att jag
anser denna lag i högsta grad orättvis och betungande, och mest orätt¬
vis mot dem, som minst kunna bära denna extra börda.
Jag får derför yrka afslag på detta lagförslag.
Herr Rosensvärd: Då jag anser den nu föredragna lagen, den
om upprätthållande af härens stamtrupp, vara förfallen genom det be¬
slut Kammaren fattat i går, hvarigenom just denna stam, som skulle
upprätthållas, blifvit afslagen, så vill jag icke å Utskottets vägnar till
besvarande upptaga de anmärkningar, som mot denna lag blifvit fram-
stälda. Jag vill visst icke bestrida en enskild ledamots rättighet eller
goda syfte att hålla tal öfver det nu döda förslaget, men jag tror att
det mest praktiska är att helt enkelt bifalla Herr vice Talmannens
förslag, att förklara denna lag vara förfallen.
Förslag till
lag om upp¬
rätthållande
af härens
stamtrupp.
(Forts.)
N:o 47.
4
Onsdagen den 23 Maj.
Förslag till
lag om upp¬
rätthållande
af härens
stamtrupp.
(Forts.)
Förslag till
lag om all¬
männa värn-
pligten.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, afslog Kammaren
den af Utskottet föreslagna lag i ämnet och förklarade, att den af Ut¬
skottet i sammanhang härmed föreslagna förutsättning jemte vilkor för¬
fallit, samt att hvad Utskottet hemstält beträffande lagens antagande
vore besvaradt genom Kammarens beslut angående sj elfva lagförslaget.
3:dje punkten.
Herr vice Talmannen: Jag hemställer, att lagen om allmänna
värnpligten måtte föredragas i sin helhet, och att Kammaren jemväl
måtte besluta, att denna lag icke behöfver paragrafvis uppläsas, så
vida ej någon af Kammarens ledamöter begär uppläsning.
Denna hemställan bifölls.
Friherre Barnekow: Jag vill göra Kammaren uppmärksam på en
sak innan vi behandla denna punkt. Det är att vi hafva just nu, om jag
icke misstager mig, afgjort ingressen; och ingressen säger, att dessa
frågor stå i omedelbart samband med hvarandra. Följaktligen, då in¬
gressen är afslagen, skulle vi kunna oberoende af frågornas samband
antaga den ena eller andra paragrafen, och då skulle det förhållande
kunna inträffa, att Första Kammaren antoge värnpligtslagen och för¬
kastade det öfriga. Det är detta jag skall bedja att få protestera emot.
Jag har redan för ett par år sedan eller 1880 gjort invändning mot
detta sätt att gå till väga, att nemligen antaga värnpligtslagen utan att
göra någon lindring i rustnings- och roteringsbördan, och jag står fort¬
farande på denna ståndpunkt. Jag anser att 1809 begicks en orättvisa
genom att pålägga dessa onera, som vi aldrig haft rätt att pålägga.
Jag ber att få inlägga min protest mot antagandet af värnpligtslagen,
då icke några lindringar i dessa onera medgifvits.
Herr vice Talmannen: De af Friherre Barnekow anförda skälen
böra vara fullkomligt giltiga för honom att afslå värnpligtslagen, men
de innebära icke någon formel anledning för Kammaren att göra det,
då Kammaren ju varit oförhindrad att antaga värnpligtslagen utan alla
vilkor, och detta så mycket mera, som den Kongl. propositionen icke
uppstält dessa ifrågavarande vilkor hvarken för; härordningen eller
värnpligtslagen, utan det är Utskottet, som har tillsatt dem.
Hvad sjelfva saken beträffar, så ber jag att få fästa Kammarens
uppmärksamhet derpå, att Kammaren vid nästan alla de tillfällen, då
fråga varit om ordnande af försvaret, äfven, oafsedt sina beslut i öf-
rigt, alltid bifallit den i samband dermed föreslagna värnpligtslagen.
Det har sålunda förefallit mig sannolikt, att Kammaren äfven nu skulle
vilja bifalla denna värnpligtslag. Men den nu föreslagna värnpligts¬
lagen står i ett sådant sammanhang med sjelfva härordningen, att all¬
deles oförändrad kan den icke bifallas. Jag har i min reservation på¬
pekat några paragrafer, livilkas uteslutande eller förändring är en oef¬
tergiflig följd af beslutet angående härordningen. Men det finnes äfven
några andra omständigheter att iakttaga, på hvilka jag vill fästa Kam¬
marens uppmärksamhet; sålunda förekomma några bestämmelser, som
5
X:o 47.
Onsdagen den 23 .Maj.
icke äro fullt exakta och öfverensstämmande med nu gällande förhållan¬
den. Det heter sålunda öfver allt »regementsområden» och »regements¬
chefer» i stället för att det i den nuvarande värnpligtslagen heter »re-
gements- och kår-områden» samt »regements- och kår-chefer», som äfven
för närvarande är det rätta. Detta torde till äfventyrs icke anses vara
af så stor betydelse; men i Art. 6 af värnpligtslagen förekomma be¬
stämmelser angående de värnpligtiges aflöning, så väl under marsch som
i läger, hvilka bestämmelser torde hafva ett sådant sammanhang med
stamsoldatens aflöning, att de icke utan förnyad pröfning i Utskottet
kunna af Kammaren bifallas, eller som jag åtminstone icke tilltror mig
att ovilkorligen kunna förorda.
Det är under sådana förhållanden, som jag tillåter mig hemställa,
att Kammaren, i fall den visar, såsom förut, värnpligtslagen sitt stora
intresse, måtte besluta, att denna värnpligtslag i sin helhet till Utskottet
återförvisas.
Friherre Klinckowström: Jag tror att det vore klokast af Kam¬
maren att vare sig anse denna lag till följd af de beslut rörande, stam¬
truppen, som Kammaren nyss fattat, vara förfallen eller också afslå
densamma. Jag tror att det är rigtigare i flere hänseenden. Denna
värnpligslag, mine herrar, är uppgjord i samband med lagen angående
härens stamtrupp, och flere af de vigtigaste bestämmelser i denna lag
äro beroende på det sätt, hvarpå stamtruppen blifver bildad, såsom
t. ex. frågan rörande beväringsmanskapets öfningstid med mera dylikt.
Om nu Riksdagen skulle bifalla denna värnpligtslag, sedan Riksdagen
afslagit den föregående lagen, så innebure ju detta en mycket stor svå¬
righet för regeringen att uppgöra ett nytt förslag till landtförsvaret.
Det vore att binda regeringens händer, så att säga, och vore derför
mycket oklokt. Deremot är det ingen fara nu, sedan vi hafva afslagit
den föregående lagen om härens stamtrupp, att äfven afslå denna lag;
hvarom jag vördsamt anhåller.
Herr Björnstjerna: Jag skall bedja att få till alla delar in¬
stämma i det yttrande, som af Herr vice Talmannen blifvit atgifvet.
Jag gör det så mycket hellre, som både Hans Excellens Herr Stats¬
ministern och Herr Chefen för Landtförsvarsdepartementet hafva i värma
ordalag uppmanat Kammaren att, om den härordning^ Kongl. Maj:t
' föreslagit skulle afslås, åtmintone uppgifva de grunder, på hvilka Kam¬
maren anser att regeringen borde fortgå. Jag gör mig visst inga illu¬
sioner att, om denna värnpligtslag skulle af Första Kammaren antagas,
detta kunde vid denna riksdag leda till något resultat, ty jag säger
med djupt vemod, att jag länge sedan uppgifvit hoppet att se den dag,
när båda Kamrarne komrne till något öfverensstämmande beslut, som
skulle leda till landets betryggande genom ett tillfredsställande försvar.
Jag tviflar på, att ett sådant beslut kommer att fattas på mycket
lång tid. Men denna lag, sådan den af Kammaren år 1877 antogs,
borde icke kunna möta något motstånd af dem, som önska att komina
åtminstone ett steg framåt, och det ett icke obetydligt steg.
Den siste ärade talaren påpekade, att det vore flere paragrafer i
denna lag, sådan den här föreligger, som icke kunna oförändrade an¬
Förslag till
lag om all¬
männa värn-
pligten.
(Forts.)
K:o 47.
6
Onsdagen den 23 Maj.
Förslag till
lag om all¬
männa värn-
pligten.
(Forts.)
tagas, t. ex. just bestämmelserna om utsträckning af beväringens va-
penöfningar till 90 dagar. Det är gifvet, att så mycket kan man icke
nu begära. Herr vice Talmannen har visserligen i sin reservation
föreslagit sådana förändringar, som skulle göra denna lag alldeles lika
med den värnpligtslag, som Kammaren förut antagit, men som han
äfven nämnde, kunna äfven andra redaktionsförändringar erfordras, så
att jag icke vågar föreslå att på stående fot antaga lagen med eller
utan förändringar. En återremiss till Utskottet anser jag deremot i
alla händelser vara särdeles lämplig för att visa, att Första Kammaren
visst icke är obenägen att göra något för försvaret, men att den vill
göra något, som har ett praktiskt resultat till mål, hvilket icke varit
händelsen, om härordningsförslaget antagits, sedan det med sådan öf¬
vervägande majoritet af Andra Kammaren förkastats. Jag måste dess¬
utom anse, att 1877 års förslag, som blifvit af denna Kammare an¬
taget med en så stor majoritet som 99 röster mot 20, bör kunna be¬
traktas såsom Kammarens program i motsats till det nu förkastade
härordningsförslaget, som var Andra Kammarens och af densamma
med en betydlig röstöfvervigt antogs 1878, ehuru icke med ett röste¬
tal på långt när liknande det, hvarmed samma Kammare nu förkastat
detsamma.
Jag yrkar således återremiss.
Herr Rosensvärd: I afseende på den nu ifrågavarande saken, den
nemligen, om man skall anse denna lag vara förfallen eller om man bör åter¬
remittera densamma, är jag redan förekommen af Herr Björnstjerna. Jag
anser, i likhet med honom, att det vore skäl att återremittera lagen i
dess helhet, hvarigenom Kammaren på sätt och vis eller så mycket
som nu är möjligt vidhåller det beslut, Kammaren flere gånger fattat,
nemligen att antaga denna värnpligtslag. Jag säger denna värnpligts-
lag, ty hvarje gång den framkommit har den i hufvudsak varit full¬
komligt lika, endast med de på grund af förhållandena för hvarje gång
påkallade förändringar. I grunden är det samma värnpligtslag, som
flere gånger hvilat på Kammarens bord och flere gånger blifvit af
Kammaren bifallen. Kan den nu icke bifallas oförändrad, så visar
Kammaren dock genom en återremiss till Utskottet, att den gillar grund¬
tanken i denna lag. Derför yrkar äfven jag bifall till Herr vice Tal¬
mannens förslag.
Herr vice Talmannen: Såsom ett tillägg till mitt förra yrkande
her jag endast få framställa, att, jemte det jag yrkar återremiss på
lagen, yrkar jag afslag på de af Utskottet föreslagna vilkor, hvilka
sammanhänga med helt andra frågor än endast lagen om värnpligt.
Friherre von Yegesack: Jag anser icke, att en återremiss här
är på sin plats, och jag ber att i korthet få säga skälen härför. Då
Herr vice Talmannen här som skäl för återremiss framhöll sin reserva¬
tion, och äfven Herr Björnstjerna instämde i dess mening, så skulle en
återremiss till Utskottet betyda ungefär detsamma, som att i värn-
pligtslagen bör bestämmas 62 dagars öfningstid för beväringen i stället
för af Utskottet nu föreslagna 90 dagar, ty det är ju en gifven sak,
N:o «.
Onsdagen den 23 Maj. 7
att när denna värnpligtslag återkommer till Utskottet, så skola, med
undantag af en, alla dess ledamöter från Andra Kammaren fortfarande
vidhålla ungefär detta dagautal, och det skulle således med tillhjelp
af Herrar Ehrenheim och Björnstjerna bilda sig en majoritet i Utskottet
för 62 å 60 öfningsdagar för beväringen.
Detta är något, som jag på det högsta måste protestera mot. Jag
yrkade förut i landtförsvarskomitén på 120 dagars öfningstid, men
måste slutligen gå in på 90 dagar, emedan det var det enda möjliga
sättet att inom komitén samla pluralitet för den föreslagna värnpligts-
lagen. Men skulle man nu genom en återremiss möjligen åstadkomma,
att den satsen vunne bifall, att beväringen skall öfvas endast 60 eller
62 dagar, så tror jag att detta vore en stor olycka för hvithet förslag,
som än må framkomma, till en blifvande arméorganisation.
I likhet med Friherre Klinckowström, anser jag det derför vara
bäst att icke återremittera denna lag.
Friherre Barnekow: Då jag sist hade ordet, framstälde jag icke
något bestämdt yrkande af den anledning, att jag trodde, att jag både
så ringa utsigt att i denna Kammare fa medhåll för min åsigt i denna
fråga, men då jag nu rönt bifall från två talare, så vill jag förena
mig med dem i yrkandet pa afslag å denna lag.
Friherre von Essen, Fredrik: Med afseende pa denna fiagas
bedömande bör man, enligt min tanke, taga i betraktande hvad som
yttrades i denna Kammare år 1878, da samma förhållande egde rum,
i det att den ena dagen frågan om stamtruppens bildande blef afslagen,
och dagen derpå frågan om värnpligtslagen bär behandlades. De talare,
som då uppträdde, voro ungefär desamma,^ som nu yttrat sig. Det
har derför intresserat mig att taga reda på hvad de da yttrade, och
jag har funnit, att situationen var exakt densamma då som nu och
åsigterna ungefär desamma.
Min granne till höger yttrade då några, ord., som jag tager mig
friheten att här uppläsa, emedan de fullkomligt öfverensstämma med
den ställning, jag intager till denna fråga, och som jag^anser att äfven
Kammaren nu bör intaga. Grefve Lagerberg yttrade då.: »Med anled¬
ning af den utgång, försvarsfrågan erhöll i går, synes mig som om man
borde behandla den fråga, som nu föreligger, ur två synpunkter, nem¬
ligen den militära och den politiska. Hvad den första eller militära
beträffar, så lider det intet tvifvel, att ett antagande af förra arets
värnpligtslag vore ett stort framsteg för vart försvar,^ och jag torde icke
behöfva ingå i någon utläggning af ett sådant påstående. Hvad åtel
angår den politiska synpunkten, så veta vi, att .Andra Kammaren vid
antagandet af detta förslag i sin helhet fästat vissa vilkor, som blifvit
af Första Kammaren afslagna, och intet tvifvel lärer förefinnas deiom,
att icke majoriteten i Andra Kammaren vidhåller nämnda vilkor. Om
vi nu företaga denna fråga till behandling och bifalla förslaget, har
detta icke tjenat till annat än att regeringen får veta hvad Föista
Kammaren vill, och det tror jag regeringen vet förut.»
Så yttrade sig den ärade talaren, och jag kan icke annat än till
fullo instämma i hans åsigt. Jag tror derför, att Första Kammaren
Förslag till
lag om all¬
männa värn-
pligten.
(Forts.)
N:o 47.
Onsdagen den 23 Maj.
Förslag till
lag om all¬
männa värn-
pligten.
(Forts.)
*
gör rätt i att endast anse det föreliggande förslaget förfallet, hvarom
jag vördsamt får anhålla om proposition.
Herr Reutersvärd: Jag kan mycket väl fatta de skäl, som
hafva föranledt Friherre Barnekow att yrka afslag, men deremot har
jag svårt att fatta, huru min högt ärade vän, talaren på gotlandsbän-
ken, kan vilja påstå, att det är bättre att här få rent afslag, emedan
man eljest nästa gång skulle få 62 da’gars vapenöfningar för beväringen
i stället för 90, som det Kongl. förslaget innehåller. Men då man nu
endast har 30 dagar, så vore det väl ändå en god sak att få öfnings-
tiden för vår beväring mer än fördubblad. Om Första Kammaren ut¬
trycker en sådan mening, så har Kammaren dermed icke sagt, att det.
är gränsen, hvartill man vill komma, men det måste väl vara ett ön¬
skemål för Kammaren att få försvaret stärkt så mycket som möjligt»
och då bör det väl vara bättre att få en öfningstid af 62 dagar i
stället för 30.
Jag ber derför att få förena mig med Herr vice Talmannen och
yrka återremiss.
Friherre von Essen, Fredrik: Då jag erfarit, att det vid detta
tillfälle icke kan gå för sig att anse frågan förfallen i följd af det
beslut, Kammaren förut fattat, ber jag att få förändra mitt förra yr¬
kande och instämma med dem, som yrka rent afslag.
Herr vice Talmannen: Jag ber endast att få vitsorda hvad
Friherre von Essen nyss yttrade, eller att värnpligtslagen blef afslagen
1878, men det synes mig vara en icke så oväsentlig skilnad deri, att
frågan då låg före uteslutande på grund af enskilda motioner, då den
deremot nu förelegat på grund af Kongl. proposition. Derjemte kan
jag upplysa, att år 1875, då sjelfva härordningsförslaget på formella
skäl knappt blef föremål för Kammarens pröfning, så antog Kammaren
deremot värnpligtslagen, och jag tror icke att jag tager fel, då jag
säger, att förhållandet var sådant äfven 1869.
Det är endast denna upplysning, jag velat lemna, på det att icke
Kammaren måtte tro, att min första uppgift var vilseledande.
Herr Ekman, Carl: Då jag icke varit närvarande från början
af denna öfverläggning, har jag icke varit i tillfälle att höra de skäl,
som blifvit anförda för de olika meningarna. Emellertid förefaller det
mig, som det rätta sättet att behandla denna fråga vore att afstå den¬
samma. I ett afslag å denna fråga kan ingen, som känner de åsigter,
hvilka i denna Kammare både förr och äfven vid denna riksdag blifvit
uttalade, se något bevis på att icke Första Kammaren skulle vilja
göra allt hvad som kan göras för att stärka försvaret. Men i det
skick, hvari försvarsfrågan för närvarande befinner sig, hafva vi icke
någon annan försvarsorganisation än den gamla. Yi hafva förkastat
det förslag, som af Kongl. Maj:t blifvit till Riksdagen hänvisadt, och
vi hafva icke uttalat oss för något annat. Vid sådant förhållande
synes mig, att det följdrigtigaste bör vara, att samma värnpligtslag,
som för närvarande är gällande, äfven fortfarande måste komma att
9
Jf:o 47.
Onsdagen den 23 Maj.
tillämpas, intill dess i behörig ordning något beslut fattats om en
ny härorganisation, i hvilken en ny värnpligtslag är inrymd.
På dessa nu af mig anförda skäl, hvilka, enligt min åsigt,. och,
som jag tror, äfven från denna Kammares sida, icke kunna anses inne¬
bära bevis på att icke Första Kammaren vill göra allt hvad som kan
fordras för att stärka landets försvar, får jag yrka afslag.
I detta anförande instämde flere af Kammarens ledamöter.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade Herr
Grefven och Talmannen, att i afseende på förevarande punkt under
öfverläggningen yrkats dels, af Friherre Barnekoiv, att Kammaren skulle
afslå den af Utskottet föreslagna lag i ämnet och förklara, att dermed
vore Utskottets hemställan beträffande lagens antagande besvarad, samt
att den af Utskottet föreslagna förutsättning jemte vilkor för lagens
antagande förfallit, dels ock, af Herr vice Talmannen, att Kammaren
skulle återförvisa den föreslagna lagen och Utskottets hemställan om
dess antagande, men afslå den af Utskottet i sammanhang dermed före¬
slagna förutsättning jemte vilkor. Med hänsyn till hvad sålunda vore
yrkadt ansåge Herr Grefven och Talmannen det lända till bättre reda,
att propositioner gjordes särskildt beträffande lagförslaget, särskildt i
fråga om Utskottets hemställan angående lagens antagande och sär¬
skildt i afseende på förenämnda af Utskottet uppstäda förutsättning
och vilkor.
Härefter gjordes propositioner, först derpå att den föreslagna lagen
skulle återförvisas till Utskottet och sedan derpå att densamma skulle
afslås, och förklarades den senare propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad.
På ytterligare propositioner förklarade Kammaren, att Utskottets
hemställan beträffande den föreslagna lagens antagande vore besvarad
genom Kammarens beslut angående sjelfva lagförslaget, samt att den
af Utskottet uppstäda förutsättning jemte vilkor för lagens antagande
förfallit.
4:de punkten.
Herr vice Talmannen: Jag anhåller om afslag å denna punkt
med förklarande, att den af Utskottet i sammanhang med lagen före¬
slagna förutsättning jemte vilkor förfallit, samt att Utskottets hem¬
ställan om lagens antagande anses besvarad genom Kammarens beslut
beträffande sjelfva lagförslaget.
Efter härmed slutad öfverläggning afslog Kammaren den af Ut¬
skottet under förevarande punkt föreslagna lag och förklarade, att den
af Utskottet i sammanhang dermed föreslagna förutsättning jemte vil¬
kor förefallit, samt att Utskottets hemställan om lagens antagande
vore besvarad genom Kammarens beslut beträffande sjelfva lagförslaget.
Förslag till
lag om all¬
männa värn-
pligten.
(Forts.)
Förslag till
lag om öfver¬
gång från nu¬
varande till
den nya här¬
ordningen.
Kso 47.
10
Onsdagen den 23 Maj.
Föreslagna
grunder i af¬
seende å den
nya härens af¬
löning, under¬
håll och be¬
klädnad.
Förslag till
lag om sjö¬
försvaret,
Förslag till
lag angående
rustnings- och
roter ing sbesvä¬
rens afskrif¬
ning.
5:te punkten.
Herr vice Talmannen: Jag anhåller att Kammaren i afseende
på denna punkt måtte fatta samma beslut som i afseende på den näst
föregående.
Sedan öfverläggningen härmed slutats, afslog Kammaren de af
Utskottet föreslagna grunder i förevarande fråga och förklarade, att
den af Utskottet i sammanhang härmed uppstälda förutsättning jemte
vilkor förfallit, samt att hvad Utskottet hemstält beträffande dessa
grunders antagande vore besvaradt genom Kammarens beslut angående
de föreslagna grunderna.
6:te punkten.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Särskilda Utskottets den 5 och 7 i denna månad
bordlagda utlåtande N:o 2, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga pro¬
position N:o 4 med förslag till lag om sjöförsvaret.
Herr vice Talmannen: Till följd af det sammanhang, hvari
Kongl. Maj:ts förslag till lag om sjöförsvaret genom förutsättningen om
båtsmanshållets upphäfvande står med förslaget till lag om ny härord¬
ning, får jag, med anledning af Kammarens beslut angående lagen om
ny härordning, anhålla om afslag å den nu föreliggande lagen, äfven¬
som att samma beslut som nyss måtte fattas så väl i afseende på
sjelfva hemställan som Utskottets vilkor.
Efter härmed slutad öfverläggning afslog Kammaren den af Ut¬
skottet föreslagna lag i ämnet och förklarade, att den förutsättning
och de vilkor Utskottet för lagens antagande uppstält förfallit, samt
att Utskottets hemställan beträffande lagens antagande vore besvarad
genom Kammarens beslut angående sjelfva lagförslaget.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande Särskilda
Utskottets den 5 och 7 innevarande Maj bordlagda utlåtande N:o 3,
med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående afskrif¬
ning af grundskatter samt af rustnings- och roteringsbesvären äfven¬
som inom Riksdagens Kamrar väckta förslag uti hithörande ämnen.
l:a punkten.
Herr vice Talmannen: Med anledning af de beslut, som Kam¬
maren förut fattat, anhåller jag, att den föreslagna lagen måtte afslås,
samt att Kammaren i afseende på ingressen och vilkoren måtte fatta
samma beslut som i afseende på föregående betänkande.
Onsdagen deu 23 Maj.
11
N:o 47.
Friherre Klinckowström: Då jag städse har varit eu varm
vän af grundskatternas afskrifning, emedan jag anser detta vara både
rättvist och billigt, så kommer jag likväl vid detta tillfälle icke att
yrka bifall till Kougl. Maj:ts proposition eller Särskilda Utskottets ut¬
låtande, derför att denna afskrifning sammanhänger med de af oss re¬
dan afgjorda och afslagna utlåtandena rörande försvarsverket.
Jag anser, att afskrifning af grundskatterna endast är en tids¬
fråga, och om jag nu vid detta tillfälle hvarken kan eller vill yrka
bifall till den ifrågasatta afskrifningen, sådan den här af Särskilda
Utskottet blifvit framstäld i sammanhang med försvarsfrågan, så an¬
håller jag likväl nu att få till protokollet förklara, att jag fortfarande
anser denna fråga vara nödvändig, så vida vi en gång vilja få ett slut
på dessa svåra och brinnande frågor.
Förslag till
lag angående
rustnings• och
roteringsbesvä-
rens afskrif¬
ning.
(Forts.)
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, afslog Kammaren
den af Utskottet föreslagna lag i förevarande fråga och förklarade, att
den af Utskottet uppstäda förutsättning jemte vilkor för lagens anta¬
gande förfallit, samt att Utskottets hemställan beträffande lagens an¬
tagande vore besvarad genom Kammarens beslut angående sjelfva lag¬
förslaget.
2:dra punkten. Förslag till
lag angående
Herr vice Talmannen: Jag anhåller att Kammaren behagade afskrifning, of
afslå äfven denna lag äfvensom att Kammaren i afseende på ingressen de\^sJe°rd
måtte fatta samma beslut som i afseende på föregående punkt. grundshatt.
Efter härmed slutad öfverläggning afslog Kammaren den föreslagna
lagen i ämnet och förklarade, att den af Utskottet uppstälda förut¬
sättning jemte vilkor för lagens antagande förfallit, samt att hvad
Utskottet hemstält om lagens antagande vore besvaradt genom Kam¬
marens beslut beträffande sjelfva lagförslaget.
3:dje och d:de punkterna.
Biföllos.
ö:tG punkten. Ifrågasatt af-
skrifning af
Herr vice Talmannen: Då detta tillstyrkande star i det när- vissa räntor
maste sammanhang med Utskottets tillstyrkan i afseende på de till och hrono-
staten ingående grundskatterna, hemställer jag, att punkten måtte afslås. tl0nde-
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, och Utskottets i före¬
varande punkt gjorda hemställan afslogs.
6:te punkten.
Bifölls.
N:o 47.
12
Onsdagen den 23 Maj.
Reglering af
hofveriskyldig-
heten till vissa
kronans egen¬
domar i
Skåne, m. m.
Föredrogs å nyo Särskilda Utskottets den 5 och 7 i denna månad
bordlagda utlåtande N:o 4, med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga pro¬
position angående reglering af arbets- eller hofveriskyldigheten till vissa
kronans egendomar i Skåne samt afskrifning af detta besvär.
Friherre De Ge er: Detta utlåtande står icke i någon ovilkorligt
sammanhang med de öfriga betänkandena, som hafva kommit från Sär¬
skilda Utskottet, med undantag må hända af de två sista punkterna.
Behofvet af en reglering af hofveriskyldigheten i Skåne har väl redan
länge gjort sig gällande, men det har blifvit ännu nödvändigare att
derpå finna någon lösning, sedan i de grunder, som äro föreskrifna för
Domänförvaltningen, blifvit förklaradt, att sådana arrendatorer af kungs¬
gårdar, till hvilka hofveriskyldighet utgöres, icke få efter de nuva¬
rande kontraktens slut tillgodogöra sig den arbetsskyldighet, som ålig¬
ger åtskilliga till samma kungsgårdar hörande lägenheter och gatuhus.
Följden skulle således blifva, om icke en reglering häraf sker, att ar-
betsskyldigheten alldeles upphör eller icke kan utkräfvas, sedan nya
kontrakt uppgjorts. Men äfven i afseende på öfriga hemman och gatu¬
hus ega de mest brokiga förhållanden rum, i det att dels till följd af
enskilda öfverenskommelser, dels i följd af Kongl. Maj:ts förordnanden
på grund af Riksdagens beslut angående särskilda kungsgårdar och dels
till följd af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förordnanden hofveri¬
skyldigheten på de flesta ställen upphört att utgå in natura och ersätt¬
ningen derför blifvit bestämd efter mycket olika grunder.
Kongl. Maj:ts proposition, som har blifvit af Utskottet enhälligt
tillstyrkt endast med ett par redaktionsförändringar, går ut på att
reglera dessa förhållanden lika för alla gatuhus och hemman efter en
billig förvandlingsgrund. Jag tillåter mig derför hemställa om bifall
till de 10 första punkterna i förslaget, som äro alldeles oberoende af
de s. k. stora frågorna. Hvad 11 :te och 12:te momenten angår, så var
dermed afsedt, att i händelse en afskrifning af grundskatterna skulle
blifva af Riksdagen antagen, så borde en afskrifning efter samma grun¬
der tillkomma dessa arbetsskyldige, hvilka skulle erlägga en bestämd
afgäld i stället för arbetsskyldigheten.
Utskottet har omredigerat dessa punkter mot hvad de voro i
Kongl. Maj:ts förslag på det sätt, att de icke skulle få någon tillämp¬
ning, derest icke Kongl. Maj:t och Riksdagen beslöte grundskatternas
afskrifning. Ett bifall äfven till dessa skulle således vara temligen
oskadligt, men då det icke finge någon tillämpning, då denna Kam¬
mare afslagit frågan om grundskatternas afskrifning, så torde det icke
heller vara lämpligt, att någon antydan derom förefinnes i denna för¬
fattning.
Jag hemställer derför, att fide och 12:te punkterna måtte afslås,
men betänkandet i öfrigt antagas.
Grefve Mörn er: Det kan väl vara rätt, hvad Friherre De Geer
nu anfört; men jag ber dock få fästa uppmärksamheten på ett förhål¬
lande, som torde förtjena att något beaktas, innan man antager det
föreliggande betänkandet. Uti 8:de punkten föreslås att, om Flyinge
stuteriinrättning eger rätt till arbetsbiträde af gatuhus, som enligt 4:de
Onsdagen den 23 Maj.
13
N:u 17.
punkten skulle derifrån befrias mot afgäld, ersättning till stuteriinrätt- Reglering af
ningen skall af statsmedel utbetalas enligt derför bestämda grunder.
Häremot kan man anmärka, att staten derigenom öfvertager ersättnin-
gen af den afgäld, hvarifrån en enskild blifver befriad, och en sådan domar i
princip, att, om en person befrias från skatt, denna skall drabba den Skåne, m. m.
stora allmänheten, kan jag för min del icke gilla. Här rörer frågan (Forts.)
en obetydlighet och jag framställer derför intet yrkande, utan har en¬
dast velat inlägga min protest mot principen.
Herr Anderson, Albert: Dalby och Flyinge kungsgårdar äro
anslagne till Flyinge stuteriinrättning och under dessa egendomar kunna
möjligen höra gatuhus, hvilkas innehafvare äro arbetsskyldige till stu¬
teriinrättningen. Nu vill man afskaffa denna arbetsskyldighet in natura
lika så väl som hvarje annan sådan, men det är då i sin ordning, att,
om arbetsskyldigheten upphör och den afgäld, som i stället ålägges
gatuhusens innehafvare, indrages till statsverket, stuteriinrättningen
erhåller ersättning derför, så att den icke kommer i en sämre ställning
än förut. Något annat åsyftas icke här, och jag får derför yrka bifall
till betänkandet.
Herr Samzelius: Intet synes mig billigare än att bifalla hvad
Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit. När grundräntan i allmänhet
blifvit förvandlad till fix penningeränta, så synes det vara obilligt, att
en arbetsskyldighet skall fortfara, hvars värde årligen ökas. Det är
en gammal medeltidsqvarlefva, som borde hafva afskaffats för länge
sedan. Vid 1859—1860 årens riksdag, då jag inträdde i Stats-Utskot-
tets kansli, väcktes redan fråga härom, och jag sökte egna densamma
all möjlig utredning. Jag beklagar, att så lång tid förflutit, innan man
kommit till en slutlig lösning af frågan. Om man afslår hvad här är
föreslaget, skall det icke vittna godt om denna Riksdag. Jag anhåller
emellertid om bifall till det föredragna förslaget, på sätt Friherre De
Geer yrkat.
Herr Bergström: Jag vill endast tillägga några ord till stöd
för det yrkande, som den förste ärade talaren framstält. Frågan gäl¬
ler att i Skåne utplåna det sista spåret af hofveriskyldigheten eller
arbetsskyldigheten in natura, och hvarje väg, som leder till ett sådant
mål, är värd att beträda, om den icke visar sig vara orättfärdig. Att
staten, när den får uppbära afgälden, som sättes i stället för arbets¬
skyldigheten, skall ersätta den institution, till hvilken denna skyldighet
utgjorts, är ju helt naturligt. Jag ber att i detta afseende få anföra
en analogi. När grundräntan fixerades i penningar efter visst eval-
vationsvärde, och alltså innehafvare af augmentshemman fingo efter
detta värde till staten utgöra sina augmentsräntor, så förband sig sta¬
ten att till stamrusthållet efter de grunder, enligt hvilka räntan förut
utgjorts, gälda ersättning. Här är nu alldeles samma förhållande. Jag
yrkar bifall till den förste ärade talarens yrkande.
N:o 47.
14
Onsdagen den 23 Maj.
Reglering af
h of ver {skyldig¬
heten till vissa
kronans egen¬
domar i
Skåne, m. m.
(Forts.)
Ändring af
30 och 148 §§
i Strafflagen
för krigs¬
makten.
Efter härmed slutad öfverläggning bifölls Utskottets ifrågavarande
hemställan utom i afseende på 11 :te och 12:te punkterna, hvilka af-
slogos.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande Lag-Utskot¬
tets den 12 och 16 innevarande Maj bordlagda utlåtande N:o 43, i
anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående förändrad lydelse af 30 och 148 §§ i Strafflagen för krigs¬
makten den 7 Oktober 1881, dels ock enskild motion om ändring i
punkterna 20 och 21 i 148 § af nämnda lag.
l:sta punkten.
Herr Lindahl: Då jag i Lag-Utskottet deltagit i behandlingen
af nu föreliggande fråga men icke låtit anteckna mig som reservant
emot betänkandet, ehuru Utskottet, bland annat, hemstält, att den af
mig afgifna motionen icke måtte bifallas, anhåller jag att först få yttra
några ord till förklaring deraf.
Vid första behandlingen inom Utskottet af den nådiga propositio¬
nen framstäldes mot bifall till densamma en betänklighet, som äfven
fått sitt uttryck i en mycket ärad utskottsledamots reservation, eller
att Högsta Domstolens utlåtande icke infordrats öfver den föreslagna
ändringen af 148 § i Strafflagen för krigsmakten.
Emedan jag för min del icke kunde underkänna vigten af denna
anmärkning, men önskade framgång åt sjelfva saken, på samma gång
som jag, på grund af den erfarenhet jag som tjensteman må kunna
hafva inhemfat rörande disciplinmåls behandling, ansåg det vara lämp¬
ligt att, i anledning af den Kongl. propositionen, som endast berörde
en inskränktare krets af sådana mål, hemställa om den föreslagna
principens tillämpning i större utsträckning, så afgaf jag min motion i
denna sak.
Denna motion har nu Utskottet ansett icke böra bifallas, men så
mycket af dess innehåll, som jemväl innefattas i den Kongl. proposi¬
tionen, är dock tillstyrkt, och det formella hinder, som kunnat föranleda
ett afstyrkande af Kongl. Maj:ts proposition, har blifvit undanröjdt
samt fiunes icke heller omnämndt i Utskottets betänkande.
De skäl, som Utskottet anfört för att afstyrka bifall till min
motion, synas mig visserligen icke dräpande. Det ena af dessa skäl
är, att, »särskild! under sjötåg, fall kunna inträffa, då äfven beträffande
sådane förseelser, som kunna med disciplinstraff försonas, det för krigs¬
tuktens upprätthållande kan vara af största vigt, att straffet följer
omedelbart på förseelsen utan den omgång och den tidsutdrägt, hvilka
äro förenade med målets bedömande af krigsdomstol, som i de flesta
fall först efter hemkomsten kan sättas».
Deremot får jag anmärka, att strafflagen för krigsmakten bestämdt
föreskrifver, att flere slags förseelser af beskaffenhet, att bestraffningen
kan komma att bestå endast af disciplinstraff, skola af domstol afdö-
mas, ehuru det kunde vara för krigstuktens upprätthållande af ännu
Onsdagen den 23 Maj.
15
N:o 47.
större vigt, än rörande dem hvilka i motionen afses, att straffet följde
omedelbart på förseelsen. Jag vill här endast erinra om sådane förse¬
elser, som omnämnas i 9:de punkten af 148 § såsom våld, hot eller föro¬
lämpning, hvarom förmäles i 90, 91, 97, 98 och 100 §§, der måls-
eganden icke medgifver, att saken må som disciplinmål behandlas.
Det andra skälet, som Utskottet anfört, är, att »motionären, vid
uppställandet af sin allmänna regel, icke tillräckligt beaktat det fall,
att beloppet å skadan eller kostnaden är ostridigt och af den skyldige
frivilligt gäldas, i hvilket fall vederbörande befälhafvare för närvarande
både eger och enligt vedertagen praxis utöfvar befogenhet att belägga
den felande med disciplinstraff, med den verkan, att sålunda rätt ofta
sättande af krigsrätt, som endast skulle hafva att handlägga obetyd¬
liga mål, göres öfverflödigt»; samt att »bifall till motionen skulle komma
detta förhållande att upphöra, hvarigenom åter kostnader någon gång
onödigtvis skulle tillskyndas statsverket».
Härtill vill jag svara, att i de fall af vårdslöshet eller försum¬
melse, der den felande frivilligt gäldat uppkommen skada, hemställes
icke till domstols eller myndighets bedömande fråga om skadestånd.
Saken är således, vid bestämmande af straff för förseelsen, alldeles i
samma skick, som om skada eller kostnad icke uppkommit, och något
hinder för dess behandling som disciplinmål borde icke kunna hemtas
från det af mig gjorda lagförslaget.
Hade man velat omfatta detsamma, men befarat för sträng tolk¬
ning af ordalydelsen, hade dock sådant lätt kunnat afhjelpas genom
tillägg af några ord för att mera tydliggöra saken. Jag kan således
icke för min del tillmäta någon stor vigt åt de skäl, Utskottet anfört
för att afstyrka min motion.
Då jag likväl, såsom jag förut nämnt, är lifligt öfvertygad om, att
den af Kongl. Maj:t föreslagna lagförändringen skall verka godt för
tjenstdugligheten och väcka stor tillfredsställelse inom flottan, har jag
icke velat, genom att söka ställa min motion i förgrunden och reser¬
vera mig mot betänkandet, gifva dem, som möjligen komma att mot¬
sätta sig Kongl. Maj:ts förslag, ökade anledningar dertill.
I sammanhang härmed kan jag icke underlåta att något bemöta
de yttranden, som finnas anförda uti en vid betänkandet fogad reser¬
vation.
Den ärade reservanten synes hysa den uppfattningen — åtminstone
har han uttryckt sig så, att man får anledning tro något sådant —
att genom bifall till Kongl. Maj:ts proposition skulle grundas någon
rätt för en befälhafvare å kronans fartyg att på annans bekostnad
vara vårdslös eller försumlig i sitt kall.
En sådan uppfattning är dock, enligt mitt vördsamma förmenande,
icke befogad.
Befälhafvarens förseelse eller misstag, huru obetydligt det än må
vara, medför ju i alla händelser straff och kan således icke sägas vara
berättigadt. Att deremot skadestånd icke i alla händelser kommer att
utkräfvas, beror af dessa falls säregna beskaffenhet.
År förseelsen uppenbar vårdslöshet, då, såsom reservanten näm¬
ner, kronan kan, i egenskap af redare, blifva ålagd ersätta den skada,
som af kronans fartyg tillskyndats annans egendom, är äfven ganska
Ändring af
30 och 148 §§
i Strafflagen
för krigs¬
makten.
(Forts.'i
16
N:o 47.
Ändring af
30 och 148 §§
i Strafflagen
för krigs¬
makten.
(Forts.)
Anslag till en
Respit åbygg¬
nad vid Kri¬
stinehamn.
Onsdagen den 23 Maj.
säkert, att straffet för den, som å kronans fartyg fört befälet, icke
stannar vid disciplinbestraffning.
De mål af sådan art, som under de sista tjugu åren förekommit,
bekräfta denna min åsigt. Derför torde icke heller den konflikt emel¬
lan krigsdomstols och civildomstols utslag, som reservanten befarar,
någonsin i sådant fall komma att i verkligheten inträffa.
År åter skadan endast föranledd af misstag, beroende af origtigt
omdöme rörande den åtgärd, som för skadans undvikande säkrast och
bäst bort vidtagas, och således den civila domstolen har att tillämpa
privata sjörättens stadgande derom, att sådana omständigheter skola
tagas i betraktande vid bedömande af ersättningsskyldigheten, kan det
väl icke vara annat än en enkel gärd åt rättvisan, att fartygsbefäl-
hafvaren — han må nu vara en civil person eller en flottans man ■—
blir efter samma rättsgrund bedömd, eller att i de fall, da den civila
personen undgår att ersätta skada, jemväl tillfälle^ finnes för den mili¬
tära att komma i åtnjutande af en sådan förmån. Hans bristande
skicklighet som statens tjensteman, hvars skyldighet det är att i hvarje
fall handla rigtigt, blir derför icke utan påföljd, ty dels är han un¬
derkastad den disciplinära bestraffningen, dels kommer säkerligen alltid
hans ådagalagda mindre skicklighet och brist på säkert omdöme att
för framtiden räknas honom till last.
Det kan derför icke med fog sägas, att genom nu ifrågavarande
lagförändring skulle stadgas någon rätt för befälhafvare att utan större
olägenhet begå förseelse under utöfning af sin tjenst.
Genom antagande af Kongl. Maj:ts förslag kommer endast att liäf-
vas den känsla af förstämning, som nu hos flottans män är rådande
dels i följd af medvetandet derom, att de kunna blifva, utan verklig
förskyllan, ekonomiskt ruinerade, ehuru de efter sitt bästa förstånd
försökt göra sin tjenst, dels ock vid jemförelse med den ställning i
sådana fall, som intages af deras vederlikar i andra länders mariner,
livilka icke äro underkastade sådan drakonisk lagtillämpning, som hos
oss kunnat inträffa.
De skäl, som för öfrigt kunna anföras till stöd för Kongl. Maj:ts
proposition, äro så väl i densamma som under diskussionen rörande ett
liknande förslag vid förra riksdagen sa utförligt framstälda, att jag
icke anser det nödigt att upptaga denna Kammares tid med uppre¬
pande af desamma, hvarför jag inskränker mig till att vördsamt an¬
hålla om bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, och förevarande punkt
bifölls.
2:dra punkten.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets den 16 och 17 innevarande Maj
bordlagda utlåtande N:o 12 b, med anledning af Kongl. Maj:ts propo¬
sition angående anslag till en liospitalsbyggnad.
Onsdagen den 23 Maj.
17
N:o 47.
Herr Adelsköld: Med anledning af 'enskilda upplysningar, som Anslag till eu
jag erhållit i fråga om platsen för det tillämnade nya lasarettet vid hospitalsbygg-
Kristinehamn, ber jag få yttra några ord. Jag beklagar att jag icke
nu har med mig de handlingar, som röra denna sak, men jag hade (Forts.)'
icke väntat, att de föregående frågorna på dagens föredragningslista
skulle blifva så summariskt expedierade, som skett, utan antog att la-
sarettsfrågan skulle förekomma till behandling först vid ett senare sam¬
manträde.
Såsom herrarne känna, har Professor Kjellberg framstält mycket
vigtiga anmärkningar mot den plats, som föreslagits för lasarettet. Han
•säger nemligen, att det disponibla området utgöres af två, i topogra¬
fiskt hänseende mycket olika delar, skilda från hvarandra af den ge¬
nom egendomen löpande jernvägen, och att i följd deraf patienterna icke
kunde erhålla önskvärd frihet att röra sig, äfvensom att bullret från jern¬
vägen skulle verka störande. Men den vigtigaste anmärkningen är, att
platsen ligger i en dalsänkuing endast 20 fot öfver den grunda Varnumsvi-
ken, der vattnet är så godt t om stillastående, och uti hvilken all oren¬
lighet från Kristinehamns stad afbördades, samt att på platsen saknades
godt vatten för lasarettets behof. Detta skulle nemligen tagas antingen
ur nämnda vik eller från en genom skogen nedrinnande bäck, men vat¬
tentillgången der lärer vara ringa och kan under vissa tider alldeles
upphöra, hvarförutom vattnet icke är rent, utan uppslammadt med
hvarjehanda organiska ämnen. På dessa och andra grunder har Pro¬
fessor Kjellberg afstyrkt lasarettets förläggande på den föreslagna plat¬
sen, och dessutom, som det vill synas, på goda grunder ansett detsamma
tilltaget i för liten skala. Utskottet säger visserligen, att valet af läge
skett efter en ytterst omsorgsfull utredning och pröfning af sakkunnige
personer, som för ändamålet flere gånger besökt icke allenast den ifråga¬
varande utan äfven andra föreslagna platser; att anmärkningen beträf¬
fande jernvägens närhet icke förtjenade afseende, då erfarenheten från
andra hospitalsanläggningar i riket visat, att sådana kunnat utan olä¬
genhet anläggas vida närmare intill jernväg, än här skulle blifva fallet;
samt att anmärkningarne i fråga om anstaltens förseende med vatten
icke heller vore befogade, då det visat sig, att brunnar kunde utan
svårighet derstädes upptagas.
Då emellertid någon fullständig utredning härom icke, så vidt jag
af handlingarne funnit, åstadkommits, och en så sakkunnig person som
Professor Kjellberg framstält, som mig synes, mycket befogade anmärk¬
ningar emot läget, anser jag att vid dessa borde fästas mer afseende
än som skett. När dertill kommer att, enligt upplysningar, som blifvit
mig lemnade, eu annan mycket lämplig plats förefinnes sydost om
Kristinehamn, med högt och friskt läge, längre afstånd från jernvägen
och der det är god tillgång på rinnande vatten med ett fall på 50 fot,
hvaraf lasarettets behof af kraft för hvarjehanda ändamål, såsom bland
annat belysning m. in., kunde för billigt pris erhållas, hvilken plats
lärer kunna förvärfvas, ehuru för något högre pris än den nu före¬
slagna, så torde det vara skäl att verkställa eu närmare utredning
rörande dessa förhållanden, innan saken är ohjelplig genom lasaretts-
byggnadens påbörjande. Denna plats, som jag för min del anser vida
lämpligare än Marieberg, som inköpts för ändamålet, heter Gustafsberg
Första Kammerens Frat. 1883. K:o 47. 2
N:o 47.
18
Onsdagen den 23 Maj.
Anslag till en
hospitalsbygg-
nåd vid Kri¬
stinehamn.
(Forts.)
och är bebyggd för ståndspersoner. Marieberg skulle ju kunna af yttras.
Jag vill emellertid icke yrka afslag å det ifrågavarande anslaget, men
jag har velat inlägga en gensaga emot den föreslagna platsen och tillika
uttala den förhoppning, att Kongl. Maj:t måtte taga saken i närmare
öfvervägande och vidtaga de förändringar i planen, som kunna anses
lämpliga, så att det vigtiga ändamålet icke förfelas.
Friherre von Essen, Fredrik: Den förevarande frågan är så ringa
i jemförelse med dem, som nyss förevarit till behandling, att Kamma¬
rens ledamöter må hända icke haft tid att deråt egna tillräcklig upp¬
märksamhet; dock är den af så stor betydelse för landet, att det är
väl värdt att pröfva de skäl, som dervid förekomma. Det är kändt,
att behofvet af ett nytt hospital för mellersta Sverige är oafvisligt och
att det derför är af stor våda att uppskjuta afgörandet af denna
fråga. Det är derför man ock med bekymmer sett, att densamma
blifvit så långt framskjuten. Frågan har redan under många år före¬
varit till behandling, och pröfning af den lämpligaste platsen för bygg¬
naden har på det mest omsorgsfulla sätt verkstälts. Den kommission,
som Kongl. Maj:t tillsatt för ändamålet, utförde sitt uppdrag år 1878,
sedan förut flere förberedelser blifvit gjorda, och vid den pröfning, som
då skedde af fullt sakkunnige män, yttrade sig alla tillstyrkande i fråga
om den nu beslutade platsen; icke heller från den persons sida framstäldes
då några anmärkningar, hvilken sedermera uttalat önskningar om eu
förändring af platsen. Sedan dessa pröfningar försiggått, beslöt Riks¬
dagen att ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett belopp af 86,963 krono!'
för inköpande af det för hospitalet erforderliga området å egendomen
Marieberg, som då egdes af enskild person. Det rådde då stor tvekan,
huruvida man icke i stället borde välja en plats i Nerike, nemligen krono-
hemmanet Rynninge, men sedan den förstnämnda platsen blifvit under¬
sökt, funno vederbörande lämpligt att välja densamma, hvarefter an¬
slag blef af Riksdagen beviljadt till platsens inköpande. Äfven då
framstäldes samma anmärkningar, som en ärad talare nu uttalat, men
de blefvo vederlagda, och Stats-Utskottet behandlade ärendet med mycken
noggrannhet. Emellertid återkomma dessa anmärkningar med förnyad
styrka, och man går nu ända derhän, att yrkande göres om utbyte af
plats och återgång af det köp, som redan egt rum.
Jag skall be att, då Kammarens ledamöter må hända icke haft tid
att taga del af de många vid betänkandet fogade bilagor, få till be¬
svarande upptaga de framstälda anmärkningarne. Hvad beträffar olä¬
genheterna af jernvägens närhet, så går jernvägen nästan lika nära flere
andra hospital i riket, såsom t. ex. Lunds, Yexiö och Upsala och, en¬
ligt hvad handlingarne utvisa, har man deraf icke försport någon olä¬
genhet. Hvad beträffar jernvägens lifsfarlighet för patienter, som kunna
vara ute och promenera, så måste de naturligtvis skyddas derifrån ge¬
nom ett högt staket, och för öfrigt ligger jernvägsbanken på detta ställe
10 fot högt öfver marken, så att den i sig sjelf utgör ett godt stängsel.
Beträffande vattentillgången, upplysa handlingarne, att förutom redan
nämnda vattenflöden, förekommer en dam i skogen, der vattnet vis¬
serligen är brunaktig^ men icke orent och kan genom filtrering göras
drickbart. Från den nedanför hospitalet belägna viken kan vatten dess-
Onsdagen den 23 Maj.
19
N:o 47.
utom uppumpas, och då, enligt hvad vederbörande myndighet upplyst, Anslag till en
det är godt tillfälle att upptaga brunnar i trakten, så lärer någon fara
icke förefinnas, att hospitalet skall blifva i saknad af vatten. Det är
sant, att hospitalet ligger endast 20 fot öfver sjöns vattenyta^ vid van- ‘(Forts.)'
ligt vattenstånd, men man har icke försport, att de, som bo på platsen,
klagat öfver densammas osunda belägenhet. I ett afseende har denna
egendom ett väsentligt företräde, i det nemligen der redan finnes bygg¬
nader, som kunna användas för sysslomannen och vederbörande tjen¬
steman, hvarförutom egendomens ekonomibyggnader äro i godt skick.
Härtill kommer en anmärkning, som jag ber att på förhand få bemöta,
ehuru den icke blifvit nu framstäld, nemligen att utrymmet på den
föreslagna platsen icke skall blifva tillräckligt för större antal än 200
å 236 patienter. Det är sant, att antalet sinnessjuka är så betydligt,
att det synes, som om hospitalet borde tilltagas mycket större; men
hvar blir gränsen? Och dessutom hafva vederbörande myndigheter redan
framkastat en tanke, som jag förmodar kommer att följas i framtiden
för att minska behofvet af utrymme vid hospitalsbyggnader. Flere pa¬
tienter äro nemligen af den beskaffenhet, att de kunna inrymmas i
mindre kostbara anstalter än hospitalsbyggnaden och man har derföre
tänkt sig, att sådane, som äro sinnesslöa, fåniga, mindre vetande o. s. v.,
kunna skiljas från de våldsamma och förläggas uti någon mindre kost¬
bar byggnad, helst i närheten af hospitalet. På den nu föreslagna
platsen är dessutom godt tillfälle till jordbruk och annat sådant arbete,
hvarmed dylika patienter lämpligen kunna och böra sysselsättas. Egen¬
domen har nemligen 26 tunnland jord, förutom en trädgård, som nu är ut¬
arrenderad till den förre egaren för en summa af 550 kronor. lag
skulle för mycket trötta Kammaren, om jag skulle uppläsa alla de in¬
tyg från sakkunnige män rörande egendomens företräden i ^ena och
andra afseendet, hvilka jag har här i min hand, men om så påfordras,
skall jag icke undandraga mig att redogöra för desamma.
Det första kostnadsförslaget slutade på en summa af 1,147,523
kronor 38 öre. Detta belopp har sedermera blifvit nedsatt till 840,000
kronor, ehuru tillfälle öppnats att bereda plats för ännu flere patienter
än från början varit afsedt, nemligen 236 i stället för 200. Denna för¬
ändring består deri, att en del af de stora korridorerna tagits i anspråk
för matsalar in. in., och Riksdagen bör hålla den person räkning, som
lyckats nedbringa kostnaderna så betydligt och ändock bereda större
utrymme.
Om ett uppskof med frågan nu skulle ega ruin, vore det högst be¬
klagligt, ty behofvet af ett hospital är för de ifrågavarande provin¬
serna "trängande, och må hända ännu mera för Norrland och Gotland,
som skulle få vänta ännu längre, om Riksdagen uppskjuter med denna
frågas afgörande.
På alla dessa skäl tillåter jag irrig yrka bifall till Utskottets
förslag.
Herr Bergström: För min del får jag öppet tillkännagifva, att
jag anser det val af plats, för uppförande af den ifrågavarande hospi¬
talsbyggnaden, som gjordes af 1878 ars komiterade, vara mindre^ lyck¬
ligt. Nu har emellertid egendomen på grund af komiténs utlåtande
tf:o 47.
20
Onsdagen den 23 Maj.
Anslag till en
hospitalsbygg-
nad vid Kri¬
stinehamn.
(Forts.)
blifvit för ändamålet inköpt, och frågan är nu alltså, om man skall
stämma i bäcken eller i ån. Hvad än må hafva anförts till förmån
för den utsedda platsen, visa dock de af Professor Kjellberg — och
han är sakkunnig — gjorda anmärkningar mot densamma, att den icke
är lämplig. Jag erkänner gerna, att behofvet af en ny hospitalsbygg-
nad är trängande; men så länge har dermed redan väntats, att, om
det gäller att icke råka in på en afväg, man väl kan vänta ännu ett
år. För min del har jag i egenskap af landshöfding gjort hvad jag
kunnat för att anskaffa en lämplig byggnadsplats, men frågan råkade
blifva, så att säga, provinsiel och derigenom kom den in på en afväg.
Det finnes nemligen i närheten af Örebro ett indraget hospitalshemman
vid namn Rynninge vid Hjelmarens strand, som företer en utmärkt
lämplig byggnadsplats, och enligt mitt och flere sakkunnige personers
omdöme vore denna plats för ändamålet synnerligen tjenlig och skulle
icke heller kraft några kostnader för inköp, då den redan är kronans.
Som hemmanet just vid den tid, då val af plats skulle ske, var åbo-
ledigt, ingick jag med' en framställning i ämnet till Kammarkollegium
och hemstälde, att arrendetiden måtte bestämmas till endast tre år,
och kollegiet fann sådana skäl vara för handen, att denna framställ¬
ning beviljades, och hemmanet har sålunda icke blifvit på längre tid
utarrenderadt.
Jag medgifver visserligen, att det kan vara betänkligt att nu afslå
Kong!. Maj:ts proposition; men det är dock att märka, att det begärda
anslaget grundar sig på ett beslut, som ligger långt tillbaka i tiden
och som icke fattats af den nuvarande regeringen.
Jag tror att fragan kunde vinna pa en ny utredning, och för min
del är jag lifligt öfvertygad om, att derest man vill fördomsfritt un¬
dersöka lägenheten Rynninge, skall den befinnas innehålla en särdeles
lämplig byggnadsplats. Härtill kommer, att knappt någon stad i Sve¬
rige har ett så centralt läge med så många kommunikationsmedel och
så rik tillförsel på födoämnen som Örebro.
Jag vill emellertid icke i frågans nuvarande skick framställa yr¬
kande om afslag å Utskottets hemställan, så vida jag icke röner något
understöd för min åsigt, att det vore nyttigt, om en fullständigare ut¬
redning kunde åstadkommas än den, som hittills förekommit.
Herr Casparsson: Då jag icke trodde, att denna fråga skulle
i dag förekomma till behandling, har jag icke Stats-Utskottets betän¬
kande i ämnet till hands och måste derför inskränka mig till några
få anmärkningar, dervid hufvudsakligen uttalande den åsigten, att hela
denna fråga blifvit behandlad på ett mycket besynnerligt sätt, och att
de af Professor Kjellberg framstälda anmärkningar icke blifvit till¬
fredsställande besvarade. Jag tror att den besparing, som här blif¬
vit föreslagen, kommer att tillhöra de förlustbringande besparingarne.
Beträffande jernvägens närhet har man erinrat derom, att jern-
vägar funnes äfven invid andra hospital i riket, såsom Lunds, Yexiö
och Upsala. I Lund berör visserligen jernvägen ett hörn af hospitals-
området, under det den här skulle komma att sträcka sig längs efter
hela byggnaden, och en sådan anordning kan icke vara annat än myc¬
ket olämplig. Hvad beträffar Upsala hospital, så förvånar det mig,
Onsdagen den 23 Maj.
21
X:o 47.
att man kunnat anföra det som exempel i nämnda afseende. Huru Anslag till eu
det förhåller sig vid hospitalet i Vexiö, känner jag icke. KotpitaUbygg-
Jag vill icke framställa något yrkande, utan har endast velat ut- na^inehamn1'
tala dessa anmärkningar mot behandlingen af denna fråga. (Forts)'
Herr Törnebladh: Då något yrkande icke blifvit framstäldt,
utan de anmärkningar, som gjorts mot Utskottets föreliggande betän¬
kande, egentligen framkommit endast i form af subjektiva påståenden,
i viss mån grundade på en sakkunnig persons yttrande, torde det vis¬
serligen icke vara behöfligt att ingå i något bemötande af desamma;
men jag kan dock icke anse mig obefogad att något belysa frågan och
söka visa, att Stats-Utskottet nu, likasom för två år sedan, varit fullt
berättigadt till den hemställan som skett.
Hvad nu beträffar den uppgifna sakkunnige personen, så var han,
om jag icke allt för mycket misstager mig, till en början med om att
välja den plats, som nu är inköpt, men sedermera har han ändrat
åsigt i detta afseende; och om äfven så icke varit förhållandet, lärer väl
han icke vara den ende sakkunnige i landet. I denna fråga har dessutom
rådfrågats en sakkunnig person utom landet, hvilken är fullt opartisk,
nemligen den norske läkaren, Direktören för Gaustad Sindsygeasyl Ole
Sandberg och han har förklarat, att platsen är synnerligen lämplig.
Hvad vidare angår anmärkningen i fråga om jernvägens närhet,
ber jag få nämna, att denna, så vidt jag vet, här komme att ligga
omkring 500 fot från de yttersta husen. Vid Vexiö hospital är en¬
ligt uppgift afståndet till jernvägen ungefär detsamma, eller 5 å 600
fot, och vid Lunds hospital går jernvägen mycket närmare, nemligen
omkring 200 fot från byggnaderna. Härtill kommer, att vid det stora
hospitalet vid Bonn ligger stora chaussén icke mer än femton famnar
från hospitalet och, på denna chaussé är rörelsen till och med lifii-
gare än på jernvägen, emedan den fortgår beständigt; men deremot
hafva de tyska läkarne icke framstäf några betänkligheter.
Vidare har man anmärkt, att antalet patienter icke beräknats till
mer än omkring 200. Detta ingick i den af Riksdagen godkända pla¬
nen ; men det af Generaldirektör Berlin framlagda förslaget möjliggör
inrymmandet af ända till 236 platser och dessutom väsentliga bespa¬
ringar. Visserligen har det blifvit sagdt, att detta förslag skulle med¬
föra en förlustbringande besparing, men jag kan ej inse, huru något
sådant kan behöfva befaras. Väl är det möjligt, att förslaget, för
hvilket man i min tanke bör vara Generaldirektör Berlin tacksam,
skulle i någon mån minska komforten inom byggnaden, men derigenom
underlättades å andra sidan ett snart uppförande af densamma, och
vid sådant förhållande kan jag icke finna annat, än att Riksdagen nu
bör bekräfta sitt föregående beslut, som är grundadt på en omsorgs¬
full pröfning af alla dessa och andra anmärkningar, som redan då
framstäldes och bemöttes.
Jag yrkar bifall till Stats-Utskottets hemställan, öfvertygad som
jag är, att denna ytterst vigtiga fråga icke tål något uppskof.
Herr Ham marhjelm: De föregående talare, hvilka yrkat bifall
till Utskottets hemställan, hafva yttrat sig med full sakkännedom och
2sT:o 47.
22
Onsdagen den 23 Maj.
Anslag till en
hos^italsbygg-
nåd vid Kri¬
stinehamn.
(Forts.)
det återstår för mig endast, att nämna, att en bland anledningarne,
hvarför egendomen Marieberg valdes till plats för hospitalet, var den
lätthet, med hvilken man kunde dit transportera alla byggnadsmateria¬
lier och effekter, för att icke tala om patienterna sjelfva. Det upp-
gafs, att ensamt transporten af materialier på ett afstånd, som öfver-
steg en fjerdingsväg från järnvägsstation eller lastplats, skulle kräfva
en kostnad af omkring 80,000 kronor. Denna utgift är nu besparad
genom valet af sjelfva platsen. Hvad i öfrigt beträffar detta val, så
ber jag få erinra derom, att just den sakkunnige man, som här åbe¬
ropats, varit eu bland dem, som tillstyrkt denna plats. Att han se¬
dermera ändrat åsigt, kan ju icke hjelpas. Kostnaden för detta hospital
är mindre än för hospitalen i Upsala och Lund; och Vermland är ett
af de landskap, som har det största antal vansinniga, och transporten
af dessa derifrån skulle kosta betydligt, om hospitalet förlädes längre
bort. För min del kan jag alltså icke annat än på det högsta till¬
styrka bifall till Utskottets hemställan.
Herr Evers: När för ett par år sedan frågan förevar omr,inköp
af lämplig plats för att derå uppföra en hospitalsbyggnad för Örebro,
Vermlands och Skaraborgs län, så förvånade det mig, att den seder¬
mera inköpta platsen blef dertill antagen, då, såsom en ärad talare
förut omnämnt, man vid Örebro egde en statens fastighet, ett indraget
hospitalshemman, Rynninge, hvHket så väl af Konungens Befallnings¬
hafvande i länet som ock af flere sakkunnige personer ansågs fullt
lämpligt för hospitalsbyggnadens uppförande. Jag säger, att det för¬
vånade mig; men vid det förhållande, att åtskilliga andra sakkunniga
myndigheter ansågo, att den föreslagna platsen vid Kristinehamn vore
lämpligare, böjde jag mig för de skäl, som af desse senare framhöllos.
Då nu emellertid synnerligen beaktansvärda anmärkningar blifvit
gjorda emot denna plats af den i dessa angelägenheter antagligen
mest sakkunnige i landet, eller Herr Professor Kjellberg, så får jag
bekänna, att, ehuru äfven jag anser det vara af vigt, att den beslu¬
tade hospitalsbyggnaden må så snart som möjligt komma till stånd,
jag likväl måste inlägga en gensaga mot att man nu skulle bifalla
hvad som blifvit föreslaget, då frågan ännu icke är tillräckligt utredd.
Här har af den siste ärade talaren påpekats, att Professor Kjell¬
berg skulle hafva ändrat åsigt, då han förut varit med om att till¬
styrka den ifrågavarande platsen vid Kristinehamn, men om jag icke
missminner mig, och jag ber Kammaren om ursäkt i fall jag skulle
misstaga mig, — jag kunde nemligen icke tro, att de stora frågor, som
förut i dag voro under behandling, skulle blifva så hastigt afgjorda
som skett, hvadan jag icke hunnit närmare taga del af de handlingar,
jag skulle vilja åberopa — fans en reservant mot kommissionens för¬
slag angående inköpet af Marieberg, hvilken framhöll lämpligheten att
för ändamålet använda det omnämnda hemmanet Rynninge, och denne
reservant tror jag var Professor Kjellberg. Ehuru beklagligt ett upp¬
skof än skulle vara, anser jag dock att man handlar rättast, om en
utredning i det syfte Herr Professor Kjellberg föreslagit komme till
stånd, hvadan jag får yrka afslag å Utskottets hemställan.
23
N:o 47.
Onsdagen den 23 Maj.
Herr Nordenfelt: .Tåg ber att få fästa uppmärksamheten derpå,
att denna fråga angående läget af det nya hospitalet varit behandlad
två gånger förut inom Stats-Utskottet och två gånger inom Riksdagen.
Anslag för ändamålet beviljades först vid 1881 års^ riksdag och sedan
vid 1882 års riksdag, och båda gångerna förelåg frågan i hela sin ut¬
sträckning till Riksdagens bedömande. Vid sådant förhållande synes
det vara opraktiskt att rifva upp hvad två Riksdagar beslutat och
Kongl. Maj:t genom nådig proposition å nyo föreslagit. Jag kan icke
tro, att sådant vore förenligt med en god hushållning. Jag behöfver
icke ingå i detaljer, ty jag föreställer mig, att hvad som redan anförts
bör vara fullt tillräckligt och afgörande; men hvad beträffar lägenheten
Rynninge, så möta åtskilliga vigtiga anmärkningar, bland annat att
der icke finnes tillräcklig tillgång på vatten. Dessutom skulle kost¬
naderna för byggnadens uppförande och för transporten af patienter
igenom afståndet från jernväg blifva mycket större. Jag yrkar bifall
till Utskottets betänkande.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder fram-
stälda yrkandena propositioner, först på bifall till Utskottets ifråga¬
varande hemställan och sedan på afslag derå, och förklarades den
förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Föredrogos å nyo och biföllos Stats-Utskottets den 16 och 17 i
denna månad bordlagda utlåtanden:
N:o 45, angående upprättande af ett sakregister till Rikets Stän¬
ders protokoll med bihang för tiden från och med år 1809 till och
med år 1866; samt
N:o 46, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående fri
dispositionsrätt öfver svenska statens fastighet i Paria.
Föredrogs å nyo Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets den
16 och 17 innevarande Maj bordlagda utlåtande N:o 2, i anledning^ af
väckt motion om anslag till bekostande af utredning och förslag i fråga
om hofstallets flyttning samt anskaffande af lämpliga lokaler för Riks¬
dagen, Riksbanken, Riksgäldskontor och Kong!. Stora teatern m. in.
Friherre Åkerhielm: Jag anhåller att några ögonblick få fästa
Kammarens uppmärksamhet på det nu föredragna utlåtandet. Jag
har låtit anteckna min skiljaktiga mening från den, hvartill Utskottet
kommit, utan att vidare hafva utfört den, emedan jag trodde det vara
lämpligast att göra detta nu inför Kammaren. Vid första genom¬
läsandet lärer det lätt falla Kammarens ledamöter i ögonen, att denna
gång — för så vidt jag vet i vår Riksdags annaler den första — har
ett Riksdagens Utskott föreslagit Kamrarne att i en underdånig skrif¬
velse anhålla att få besvära Kongl. Maj:t med att tillsätta eu komité
Anslag till en
hospitalsbygg-
nad vid Kri¬
stinehamn.
(Forts.)
Om utredning
beträffande
hofstallets
flyttning och
anskaffande
af riksdagshus
m. m.
Jf:o 47. 24 Onsdagen den 23 Maj.
Om utredning j och för utrönande af hvar och huru Riksdagens eget sessionshus
hoflallet* skulIe byS?as> äfvensom föreslagit att i och för denna komité till Kongl.
flyttning och MaJ:ts disposition anvisa ett anslag af 10,000 kronor att utgå af riks-
anskaffande dagskostnaderna. Jag ber att fa fästa Kammarens uppmärksamhet
afl riksdagshus på det i form egendomliga deri, att Riksdagen, som visserligen många
rn. rn. gånger besvärat Kongl. Maj:t med tillsättande af komitéer, denna gång
(Ports.) skulle gå så långt som att besvära Kongl. Maj:t att tillsätta en komité
i och för utredning af hvad Riksdagen hittills ansett sig böra förbe¬
hålla sig ensam få bestämma och besluta, nemligen beträffande sitt
riksdagshus, huru det skulle vara och hvar det skulle ligga, vidare
det egendomliga uti att till Kongl. Maj:ts disposition anslå medel, ut¬
gående från Riksgäldskontor såsom »riksdagskostnad». Då jag så¬
ledes hyser betänkligheter vid att förorda ett bifall härtill, har jag i
det närmaste äfven funnit skäl till att förorda eller åtminstone påpeka
den reservation, som, tydligare angifven, finnes vid Utskottets före¬
dragna utlåtande antecknad af en ledamot i Andra Kammaren, Herr
Liss Olof Larsson, och hvilken reservation i så måtto är ganska tänk¬
värd, att den af ^motionärens, vidare än Utskottets utlåtande gående,,
förslag har bibehållit tanken på inrättandet af ett nytt bankhus, ett
annat än det Riksbanken för närvarande använder, äfvensom möjlig¬
heten att tor uppförande af ett riksdagshus och bankhus kunna få
använda den tomt, som för närvarande intages af den Kongl. Stora
Operan. Med anledning således af hvad reservanten, Herr Liss Olof
Larsson, har påpekat, förefaller det mig, som om det vore bättre att
invänta det beslut, som Riksdagens Kamrar komma att fatta i teater-
frågan, innan Kamrarne genom att nu besluta en underdånig skrifvelse
skulle i frågan i sin helhet binda händerna på sig. Vid sådant för¬
hållande, och för att icke längre upptaga Kammarens tid, ville jag
vördsamt hemställa, om icke tillräckligt skäl förefinnes att icke nu
slutbehandla ärendet, utan att då i alla händelser i formelt hänseende
invändningar möta emot den uppställning, Utskottet gifvit åt sitt ut¬
låtande, och anmärkningar deremot förekomma, som icke torde sakna
giltighet, Kammaren i stället skulle behaga till förnyad behandling af
det Sammansatta Stats- och Banko-Utskottet återförvisa det nu före¬
dragna ärendet.
Friherre von Essen, Fredrik: Den föregående ärade talaren
har i första rummet väckt Kammarens uppmärksamhet derpå, att det
skulle vara en högst ovanlig utväg och mindre konstitutionelt att Riks¬
dagen skulle uppdraga åt Kongl. Maj:t att taga befattning med ett
ärende, sådant som detta, hvilket uteslutande borde tillhöra Riksdagen
sjelf. Det förefaller mig dock, som om Utskottet skulle i sin utred¬
ning hafva gifvit fullgiltigt skäl för ett så vanligt tillvägagående som
detta. Anginge frågan endast Riksdagens egna lokaler, så skulle det
kanske vara mindre lämpligt att besvära Kongl. Maj:t med en sådan
åtgärd. Men Utskottet har framhållit, huru den frågan om platsen
för ett nytt riksdagshus sammanhänger med många andra byggnads¬
frågor och kanske förflyttningar af andra byggnader, möjligen äfven
användande af tomter, hvilka stå under Kongl. Maj:ts disposition, eller
Stockholms stads, hvartill erfordras lösesummor och uppgörelser, som
Onsdagen den 23 Maj.
25
N:o 47.
lämpligen torde föreslås af Kongl. på grund hvaraf tillsättande Om utredning
af en komité i och för detta lämpligen borde uppdragas åt Kongl. Maj:t. beträffande
Till denna åtgärd har det synts Utskottet vara så mycket mera skäl, J^un/n^ock
som alla andra utvägar att lösa denna fråga hafva misslyckats inom "anskaffande
Riksdagen, och detta just derför, att denna fråga står i så nära sam- af riksdagshus
manhang med många andra byggnadsfrågor. Nu har Utskottet visser- m-
ligen uteslutit en mängd af de framställningar, som af den ärade mo- (Forts.)
tionären hafva blifvit gjorda, men derigenom har dock icke Utskottet
förmenat, att det icke för den komité, som Kongl. Maj:t behagar till¬
sätta, skulle stå öppet att taga i betraktande alla de kombinationer,
som kunde blifva beroende af utredningen utaf denna fråga. Om det
t. ex. skulle förekomma, att komitén funne lämpligt att förlägga riks¬
dagshuset på Stora Operans tomt, så blir deraf följden, att samma
komité måste söka utreda huru med teatern skall förfaras i ett sådant
fall. Likaså om för riksdagshuset skulle användas en tomt, som äf¬
ven varit ifrågasatt, nemligen Artilleriplanen, hvilken tomt står till
Kongl. Maj:ts disposition. Jag skall icke behöfva uppräkna alla dessa
förhållanden, som äro kända af Kammaren, och dessutom kunde ju
flere förslag uppställas i den vägen, hvilka samma komité bör hafva
tillfälle att undersöka. Derför synes det mig, att Utskottet ingalunda
saknar anledning att i detta fall föreslå Riksdagen att hos Kongl.
Maj: t begära en sådan utredning, som nu är föreslagen.
Hvad å andra sidan angår att återremittera detta ärende för att
vänta på lösningen af teaterfrågan, så tror jag snarare, att teaterfrågan
borde vänta på afgörandet af denna fråga, ty teaterfrågan ligger för
närvarande på Stats-Utskottets bord, och jag kan icke neka till, att
icke Stats-Utskottet eller åtminstone dess afdelning afvaktat lösningen
af denna fråga. Ty det kunde ju hända, att ett uppslag derigenom
yppade sig för en framtida lösning af teaterfrågan, och att en antydan
i denna rigtning således kunde gifvas Stats-Utskottet, om den förelig¬
gande frågan först blefve afgjord, hvarigenom det för teatern kunde beredas
en ny plats,om medel beviljades för en ombyggnad,genom ersättning för den
högst värdefulla tomten, hvilket nu blifvit ifrågasatt och i synnerhet fram¬
hållits af den teaterkomité, som för några år sedan tillsattes att behandla
denna fråga. Skulle åter Herr Liss Olof Larssons reservation vinna
framgång, att Riksbankens hus skulle sammanbyggas med riksdagshuset
och således förläggas på samma plats, så är det också bekant, att
bankofullmäktige hafva ansett, att Riksbanken skulle kunna för en sådan
plats betala högst betydligt. Det var också första tanken inom det
Sammansatta Utskottet att så skulle ske, men under öfverläggningarne
kom dels till Utskottets kunskap ett betänkande från bankofullmäktige,
dels lemnades upplysningar från Banko-Utskottets ledamöter, hvilket
allt gjorde, att Utskottet icke ansåg sig böra föreslå att sammanbygga
Riksbankens hus och riksdagshuset. Sådant afslogs icke heller; men
behofvet att ombygga Riksbankens lokaler ansågs icke så nödvändigt,
att man hade skäl att sårskildt framhålla det i Utskottets betänkande,
och detta derför, att Utskottet ansåg dels att utrymme icke saknades
i Riksbankens nu varande lokaler, dels ock att eldfaran der skulle
kunna minskas genom att vidtaga åtskilliga ändringar i byggnadsväg,
t. ex. att förlägga sedeltryckeriet, hvilket är det mest eldfarliga, på
Jf:o 47.
26
Onsdagen den 23 Maj.
Om utred ning annan plats — hvaremot det ansågs mindre lämpligt att flytta sjelfva
beträffande Riksbanken, då densamma för den stora affärsrörelsen vid Skeppsbron
ihttnil *'och ^§8er sa nara till hands, och dessutom den enskilda affärsrörelsen kunde
'anskaffande tillgodoses genom anläggande af afdelningskontor. På detta sätt kunde
■af riksdagshus det ju vara öfverflödigt att tänka på att ombygga Riksbankens hus.
m. m. Men det må vara möjligt, att en komité, som tager denna fråga i be-
(Forts.) traktande,, finner skäl att föreslå en sådan ombyggnad, och i så¬
dant fall möter intet hinder för den saken, då den kommit under
komiténs behandling. Men Herr Liss Olof Larsson i sin reservation har
föreslagit, att äfven detta, nemligen ombyggande af riksbankshuset,
skulle ingå i komiténs uppdrag, och det trodde sig Utskottet icke kunna
tillstyrka. Med Riksgäldskontoret är förhållandet i ännu högre grad
detsamma, nemligen att det icke i och för sig skulle anses behöfva er¬
sättas af någon- annan byggnad. Men äfven har varit ifrågasatt, om
det icke, så vidt jag minnes, blifvit skriftligen och offentligen framstäldt,
så har man ofta talat derom, nemligen att Riksgäldskontorets och Riks¬
arkivets tomt skulle användas till eu byggnad för Riksdagens ändamål,
nemligen så, att Riksdagens Kamrar skulle förläggas dit, men Utskotten
och öfriga arbetsrum lemnas qvar i denna lokal. Men denna mening
har Utskottet icke kunnat omfatta, enär, som sagdt, Riksgäldskontoret
icke behöfver ombyggas. Riksarkivet är deremot i högsta grad i behof
af ombyggnad, och, som kändt är, ligger Kongl. propositionen angående
nybyggnad för Riksarkivet och väntar på sitt afgörande i Ståts-
Utskottet. Det har blifvit framhållet i Herr Björnstjernas motion, att
Riksarkivet skulle kunna förläggas i nu varande riksdagshuset. Om
en sådan skrifvelse till Kongl. Maj:t blifver beslutad som den här
ifrågavarande, så kan det ju hända, att, då frågan om Riksarkivet före¬
kommer, det kan hafva inflytande på det beslut, som kommer att fattas
angående den skrifvelse till Kongl. Maj:t, som skulle förutsätta en för¬
flyttning af riksdagshuset. Det är också af detta skäl, som Stats¬
utskottet ännu icke har slutbehandlat frågan om Riksarkivet. Dessa
frågor hafva nu blifvit så sammanbundna, att det synes mig vara många
skäl, som tala för att nu afgöra föreliggande fråga, och hellre än jag
skulle vilja deltaga i en återremiss, skulle jag underkasta mig bifall
till reservationen, ehuru jag föreställer mig, att icke något annat re¬
sultat deraf vunnes, än att en blifvande komité i alla fall toge frågan
om hand. Jag tycker det vore underligt, om Riksdagen skulle fram¬
ställa en särskild önskan angående ombyggnad af Riksbankens hus,
ehuru sådant icke är fullt behöflig!. Det är väl sant, att staten i all¬
mänhet synnerligen väl behöfver utrymme för sina embetsverk, så att
hvarje tillfälle att öka detta utrymme är välkommet. Utskottet upp¬
lyser nemligen, att hyresbeloppet för lokaler i Kongl. Maj:ts embets¬
verk i Stockholm, för hvilka utrymme icke finnes i statens hus, för
närvarande uppgår till 23,000 kronor årligen, och hvilka embetsverk
måst söka sig utrymme i enskilda hus. Derför vore det mera ekono¬
miskt klokt af staten att söka bereda så mycket utrymme som möjligt
för sina embetsverk.
Jag skall icke längre uppehålla Kammarens tid utan ber endast
att på grund af det sagda få anhålla om bifall till Utskottets förslag.
Onsdagen den 23 Maj.
27
N:o 47.
Herr vice Talmannen: Då i detta betänkande det vill synas, Om utredning
som om det Sammansatta Utskottet hade uttalat sig _emot behofvet af
ett nytt riksbankshus, så kan jag icke annat än redan på den grund förena ^t^ge‘ch
mig om det yrkande om återremiss, som Friherre Akerhielm framstälde. anskaffande
Nämnda behof har nemligen af Riksdagen flere gånger blifvit erkändt, af riksdagshus
och icke torde det skälet, att man hittills icke funnit en fullt passande “• ™-
lokal för ett riksdagshus, vara tillräckligt att afstå från tanken på ny- (Forts.)
byggnad.
Jag hemställer derför för min del att få, i likhet med Friherre
Akerhielm, anhålla om återremiss.
Herr Hammarhjelm: Då jag är ledamot af det Sammansatta
Utskottet, anhåller jag att få yttra några ord. Jag tror icke, att det
Sammansatta Utskottet har på något sätt underkänt vigten och be¬
hofvet af ett nytt riksbankshus. Behofvet deraf är så erkändt, att det
icke gerna kan ifrågasättas. Men hvad Utskottet har velat säga är,
att det främsta behofvet är af ett nytt riksdagshus, och jag vädjar till
hvar och en af Eder, mine herrar, som sitta i denna Kammare, om
icke vi måste erkänna det. Den stora trängsel, som råder, då man
skall votera, svårigheten för personer af något större volym än den
vanliga att passera genom gångarne vittna om att lokalen är otill¬
räcklig, för att icke tala om den luft, som vi nödgas befinna oss uti,
i synnerhet om aftnarne. Jag tror således att hvar och en måste er¬
känna, att det är alldeles nödvändigt att få ett nytt riksdagshus. Hvad
nu Utskottets förslag beträffar, så är det naturligt, att frågan löses
bäst, om man väljer afhjelpandet af det mest trängande behofvet. Har
man väl lyckats att få platsen bestämd till ett nytt riksdagshus och
få alla de saker, som höra dit, utredda, så tror jag att alla de andra
frågorna med mycket större lätthet skola lösas, än om man skall sam¬
manbinda dem, riksdagshus, riksbankshus, riksgäldskontoret, teatern och
Gud vet hvad allt mera. På de skäl, som jag nu har anfört, och då
jag tror att den ende, som möjligen kan lösa denna fråga, är Kongl.
Maj:t, och då man icke kan begära, att de aktade män, hvilka hafva
till uppgift att sköta statens finanser, äfven skulle hafva tid att egna
åt sådana saker, anser jag, att det icke finnes någon annan utväga än
att, såsom Utskottet föreslagit, hos Kongl. Maj:t anhålla, att han måtte
taga frågan om hand och framlägga en proposition i ämnet till en
kommande Riksdag. Jag anhåller således om bifall till Utskottets förslag.
Friherre Klinckowström: Innan Herr Björnstjerna mlemnade
sin motion uti ifrågavarande ämne till Riksdagen, tog jag mig friheten
i denna Kammare yttra att, för att en gång för alla få slut på dessa
kombinerade byggnadsfrågor, den enda utvägen vore att anhålla, det
Kongl. Maj:t ville tillsätta en komité, som behandlade alla dessa frå¬
gor tillsammans. Herr Björnstjernas motion går i alldeles samma syfte,
och då synes det mig eget nog, att det Sammansatta Utskottet liar
föreslagit en skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om en komites
tillsättande ensamt för att välja en lämplig byggnadsplan för ett nytt
riksdagshus, och undanskjutit alla de andra lika vigtiga frågorna. Det
förfelar helt och hålet ändamålet, och resultatet af en sådan komité
Jf:o 47.
28
Onsdagen den 23 Maj.
Om utredning skulle blifva, att alla frågorna undanskötos, och vi komma att stå på
^hofstaiiets samma Punlit som hittills. I det fallet finner jag Herr kiss Olof Lars-
fiyttning6och s0?s reservation mycket mera rigtig och öfverensstämmande med Herr
anskaffande Björnstjernas motion, och derför gillar jag den i alla hänseenden, och
af riksdagshus det är för att få denna hans reservation framhållen i det Sammansatta
rn. rn. Utskottets blifvande utlåtande, som äfven jag ber att få förena mig
(Forts.) med herrar af Kammaren, hvilka nu yrkat återremiss.
Herr Björnstjerna: Det har varit mig en fägnad att se, att så
väl banko- som riksgäldsfullmäktige icke haft något att anmärka mot
denna motion, och att äfven Utskottet har till väsentliga delar till¬
styrkt den genom att bifalla den ifrågasatta utredningen af hvad äfven
jag anser vara det förnämsta, nemligen frågan om riksdagshuset. Det
är oneklig^, att, såsom Utskottet yttrar, under vanliga förhållanden
bör en fråga vinna på, att utredningen icke omfattar alltför många
föremål, på en gång. Men här inträffar likväl det, som jag sökte tyd¬
ligen påpeka i min motion, att en samtidig utredning af dessa flerfal-
diga byggnadsfrågor och ett företagande af ombyggnaderna i ett sam¬
manhang och efter ett system, otvifvelaktigt skulle medföra en högst
betydlig besparing mot i fall hvarje byggnad skall utan sammanhang
med de öfriga beslutas och utföras. Jag skulle likväl kunna vara nöjd
med Utskottets tillstyrkande hemställan, derför att det förefaller mig
som om det skulle blifva så godt som omöjligt för denna komité att
finna någon obebyggd plats för att uppföra detta riksdagshus, utan att
komitén skulle komma till det resultat, att någon redan i kronans ego
befintlig och af kronans byggnader intagen plats skulle vara den lämp¬
ligaste, och då måste det i alla fall komma till en utredning, huru
man skall ersätta dessa byggnader. En omständighet, som jag icke
vid motionens väckande hade iakttagit, får jag väl framhålla såsom
förtjent af uppmärksamhet, nemligen den, att om Riksbanken flyttas
till någon annan plats, skulle det ena af bankhusen, det norra, sär¬
deles väl lämpa sig för den institution, som man nu arbetar på att få,
nemligen för frilager, hvartill behöfs en större byggnad helst i när¬
heten af tullen, och dertill skulle det gamla fula huset sannolikt vara
särdeles lämpligt.
Som emellertid flere talare yrkat återremiss, och jag naturligtvis
gerna skulle se, om min motion kunde blifva i vidsträcktare mån än
nu af Utskottet tillstyrkt, skall jag förena mig med dem i anhållan
om återremiss.
Herr Wallenberg: Denna stora och vidtutseende byggnadsfråga
anser äfven jag förtjent af utredning. Jag tillåter mig likväl vid detta
tillfälle erinra derom, att före byggandet af ett nytt riksdaghus borde
grundlagen ändras, så att antalet riksdagsmän i hvardera Kammaren
blefve begränsadt enligt samma utgångspunkt, som ursprungligen var
gällande, då antalet var 120 ledamöter i Första och 180 i den Andra
Kammaren. Det är en alldeles nödvändig sak att bestämma dessa
siffror och icke låta dem bero på fluktuationerna inom folkmängden;
ty när eu gång emigrationonen, såsom jag hoppas, kommer att upphöra,
och landets befolkning tillväxa, blifva Riksdagarne rigtiga folkvandrin-
Onsdagen den 23 Maj.
29
N:o 47.
gar. Sådant kunde gå an, när vi hade riksdagar blott hvart tredje
eller hvart femte år. Men nu, när Riksdagen sammanträder hvarje år,
är det alldeles onödigt att hafva en öfver höfvan talrik representation.
Besluten blifva icke bättre sofrade af en talrikare än af en riks¬
församling bestående af t. ex. 300 ledamöter.
Jag behöfver här icke upprepa hvad som är allmänt kändt, nem¬
ligen att de större nationerna slagit fast eu viss siffra, inom hvilken
antalet representanter är begränsadt, och de tillåta icke antalet bero
af rena tillfälligheter som hos oss, der folkmängden på somliga orter
ökas och på andra minskas.
Och dessutom —• huru stort skall ett blifvande nytt riksdagshus
byggas? Huru stora skola samlingssalarne blifva? Skall man anse nog
att beräkna dem för 540 personer i Andra Kammaren och 360 i Första?
Jag kan icke se att man kan antaga mindre siffror, om man ock
i nästa mansålder skall få tillbygga huset, hvilket illa lämpar sig för
en monumental byggnad.
Hvad beträffar de andra frågorna, är jag ense med Friherre Aker-
hielm, att teaterfrågan bör lemnas i fred till en kommande riksdag
och att detsamma kan med allt skäl sägas angående ombyggnad af
riksbankshuset. När den frågan senast var före, så var det ganska
säkert, att den skulle hafva vunnit mycket större framgång och till
och med medgifvits att bygga det nya bankhuset på Helgeandsholmen,
så vida man icke der jemväl velat anlägga sedeltryckeriet, hvilket till
och med i bankofullmäktiges utlåtande förklarats vara »en högst eld¬
farlig inrättning». Det var naturligt att, om Riksbankens nybyggnad
nödvändigtvis skulle förenas med sedeltryckeriet, man icke ville förlägga
andra offentliga byggnader invid densamma. Nu är det emellertid så
långt kommet, att man ändtligen talar om att skilja sedeltryckeriet
från Riksbankens lokaler. När en sådan åtgärd en gång blifvit gillad
af Riksdagen, då är, enligt min tanke, tiden inne att bygga ett nytt
riksbankshus. Skälet hvarför jag anser att detta icke bör beslutas
förr än efter nästa år är, att vi då hafva att förvänta bankkomiténs
utlåtande om Riksbankens omgestaltning till en centralbank; och blifver
det då denna centralbank, som skall vara den allena bjudande och be¬
fallande, för att tillfredsställa och beherska hela rörelsen i landet,
måste den hafva helt andra lokaler, än om banken blifver fortfarande
en riksbank, företrädesvis för statens ändamål. Detta är en omständig¬
het, som är att beakta, och det beslut, som Riksdagen fattar i anled¬
ning af en sådan framställning, kommer naturligtvis att inverka på
hvilka dimensioner Riksbankens hus bör komma att erhålla.
För öfrigt vill jag fästa uppmärsamheten på, att Riksbanken bör
om möjligt vara belägen vid någon strand; ty vi hafva riksdagsbeslut
på, att Riksbankens fullmäktige skola vara beredde på att kunna
sända Riksbankens metalliska kassa till det inre af landet i händelse
af fiendtligt anfall eller annan stor olycka. Och då känner jag icke
någon lämpligare plats än enkedrottningens f. d. hofstall. Det är en
plats, som har fördelen att ligga på Norrmalm och nära så väl central¬
bangården som sjön. För öfrigt är platsen icke så vigtig med hänsyn
till rörelsen; ty om en centralbank skötes utmärkt väl, och fungerar
såsom en verklig sådan bör göra, går man mycket gerna några steg
Om utredning
beträffande
hofstallets
flyttning och
anskaffande
af riksdagshus
m. m.
(Forts.)
N:o 47.
30
Onsdagen den 23 Maj.
Om utredning
beträffande '
liofstallets
ffyttning och
anskaffande
af riksdagshus
m. m.
(Forts.)
längre för att få begagna sig af densamma; och genom afdelnings-
kontor kan den mindre rörelsen betjenas utan afseende på hvar hufvud-
kontoret är beläget.
Men, mine herrar, då vi tala om så många byggnadsföretag, så
tillåter jag mig nämna ett, som är omförmäldt i förbigående, och det
är det stora behofvet af nytt hus för statsdepartementen. Man skall
tänka sig, att det huset ursprungligen var afsedt för Kongl. myntverket
och har "sedan blifvit inredt för embetsverken. Huset har sedan dess
undergått så många förändringar, att man med kostnaderna för dem
skulle hafva hunnit ett långt stycke väg på ett nytt hus för stats¬
departementen. Vidare behöfs ett nytt riksarkiv. Väl föreligger nu
särskild proposition om den saken; men jag hoppas, att den icke kom¬
mer att af Riksdagen gillas, utan att, när ett riksarkiv skall byggas,
det får ett mera centralt läge och helst äfven det vid någon strand
för transporternas skull.
Jag har velat uttala dessa åsigter i de stora byggnadsfrågorna och
anser för min del, att det enda, som Kammaren nu kan besluta, är
en återremiss, hvarom jag anhåller att få framställa yrkande.
Herr Norden felt: Då Riksdagen icke varit i stånd att eftersa
många års arbete öfverenskomma om platsen för ett nytt riksdagshus,
och behofvet deraf är oafvisligt, och då det synes mig vara ett stats¬
ändamål att skaffa representationen tak öfver hufvudet, så tror jag att
den förste talarens betänkligheter mot att vända sig till Kongl. Maj:t
med en skrifvelse af förevarande innehåll borde kunna falla. Vi hafva
visserligen fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret, hvilka kunna
ombestyra Riksdagens ekonomiska angelägenheter. Men vi kunna icke
skäligen begära, att dessa fullmäktige skola befatta sig med, huruvida
under Rongl. Maj:ts vård stående byggnader skola nedrifvas och om¬
byggas till riksdagshus, eller icke. Vi kunde eljest komma till samma
förhållanden som i Norge, der representationens fullmäktige tillsätta
komitéer. Deremot tror jag icke, att man kan taga upp frågan om
förändrad lokal för statsdepartementen på Riksdagens initiativ; ty det
är väl Kongl. Maj:t, som skall i första rummet bedöma, om ny plats
behöfves för dem. Att, såsom den siste talaren önskade, dröja med
denna fråga, tills antalet representanter uti Riksdagen hunne blifva en
gång för alla i grundlagen bestämdt, tror jag vore att skjuta upp sa¬
ken längre än vi kunna stå ut att vänta. Ty det^är icke tänkbart
att vi snart skulle kunna komma öfverens om den frågan.
Jag var verkligen inom Utskottet af den åsigten, att frågan om
riksbankshus likaledes skulle inryckas i klämmen, och gjorde ett för¬
slag i sådant syfte. Men Utskottets majoritet fann detta vara öfver¬
flödigt. Och då jag icke kunde förena mig med Herr Liss Olof Larsson
derom att riksdags- och riksbankshusen borde sammanbyggas, hvilket
han i sin reservation förordat, men hvarmed påtagligen flere olägen¬
heter vore förenade, såsom eldfara, fara för inbrott in. m., utan att
dermed någon väsentlig besparing kunde vinnas, så lät jag mig nöja
med att få denna fråga om riksbankshus införd i motiveringen till
Utskottets betänkande, i hvilken form den sålunda kommer till Kongl.
Maj:ts och komiterades kännedom. Det heter nemligen i motiveringen
Onsdagen den 23 Maj.
31
N:o 47.
mot slutet på följande sätt: Utskottet har alltså ej funnit sig ega skäl Om utredning'
tillstyrka Riksdagen att i sin anhållan om en utredning inbegripa fri- beträffande
gan om nya lokaler för Riksbanken och Riksgäldskontor; hvilket na- nunln^ock
turligtvis ej utesluter möjligheten af att vid eu sådan utredning fråga 'anskaffande
kan uppstå om förflyttning, i händelse sådant finnes erforderligt, af af riksdagshus
dessa likasom till äfventyrs andra verk, äfvensom deraf att all hänsyn m■ m-
kan tagas till det tillfälle, som i sammanhang med riksdagshusfrågans (Fort3-)
lösning må kunna erbjuda sig, att bereda en ny, fullkomligt ändamåls¬
enlig lokal för Riksbanken.
Denna mening synes innebära allt, hvad man kan önska för den
andra byggnaden, så att, om en tomt erbjuder sig, som är lämplig att
fylla båda behofven, och komitén får en sådan skrifvelse, som här är
föreslagen, komitén då naturligtvis kommer att taga denna omstän¬
dighet i betraktande och beräkna de fördelar, som deraf kunna vinnas.
Men deremot bör komitén kunna vara befriad från att gå ut och söka
särskild plats för Riksbanken, hvilket enligt min uppfattning lämpligast
tillkommer bankofullmäktige i första hand. Jag tror således att denna
skrifvelse, sådan den nu är affattad, uppfyller allt hvad som kan be¬
gäras; och då det är af nytta för behandlingen af frågorna om nytt
rikarkiv och om Kongl. teatrarne, att denna sak derförinnan är afgjord,
skall jag anhålla att få yrka bifall till Utskottets framställning.
Med eu återremiss kunde man icke vinna annat, än att få
Herr Liss Olof Larssons förslag, möjligen med någon liten förändring.
Och detta säger icke mycket mer än det nu förevarande. Skulle åter
Andra Kammaren besluta sig för Herr Liss Olof Larssons förslag, så
blifver en sammanjemkning icke svår att åstadkomma, sannolikt på det
Sätt, att denna Kammare går in på Herr Liss Olof Larssons förslag,
men med särskiljande af de båda byggnaderna. Jag yrkar bifall till
Utskottets förslag.
Herr Lindhagen: Det förefaller mig, såsom om det sätt för lös¬
ning af de förevarande frågorna, som i motionen afses, icke skulle leda
till annat än att försvåra deras slutliga afgörande. Det kan väl vara
sant att, såsom i motionen sägs och den förste talaren äfven yttrade,
frågorna om ^ uppförande af nytt riksdagshus och af åtskilliga andra
byggnader stå i samband med hvarandra; men detta samband är så¬
dant, att frågan om de öfriga byggnaderna väl kan vara beroende af
hvad man besluter i afseende på riksdagshuset, men ej tvärt om. Jag
kan icke föreställa mig, att svenska representationen någonsin skall gå
in på att uppföra ett nytt riksdagshus annorledes än på en plats och
på ett sätt som äro riket värdiga, oberoende af framkastade frågor
att i sammanhang dermed bygga riksbank, riksarkiv eller annan bygg¬
nad. Det förefaller mig derför klart, att frågan om rätta platsen för
riksdagshus bör afgöras först, innan de andra frågorna komma i be¬
traktande. Blandar man in det ena med det andra, så löses ingen¬
ting väl; men deremot vållar man tidsutdrägt och förstör riksdagshus¬
frågan så mycket som möjligt.
För min del saknar jag tillräcklig erfarenhet för att kunna rätt
bedöma den formella fråga, som af den förste talaren angafs, eller
huruvida det kan vara lämpligt, att Riksdagen begär Kongl. Maj:ts
N:o 47.
Om utredning
beträffande
hofstallets
Jlyttning och
anskaffande
■af riksdagshus
m. m.
(Forts.)
32 Onsdagen den 23 Maj.
mellankomst, på sätt Utskottet föreslagit. Att sådant icke är nöd¬
vändigt, är gifvet; men å andra sidan kan det väl icke ligga något
nedsättande för Riksdagen uti ett dylikt förfarande. Åtminstone har
jag svårt att utleta hvad ondt skulle ligga deruti. Jag begagnar till¬
fället, medan jag har ordet, att bestämdt uttala mig emot hvarje tanke
på att sammanblanda frågan om ett nytt riksdagshus med teaterfrågan.
Jag anhåller om bifall till Utskottets förslag.
Grefve Hamilton: Det är utom allt tvifvel, att alla dessa bygg¬
nader, som varit på tal under så många år, äro nödvändiga och
behöfliga för det fortsatta arbetet inom Riksdagen lika så väl som inom
åtskilliga andra områden. Men att så många omfattande byggnads¬
frågor blifvit sammanblandade, är enligt min tanke en stor olycka. Så
snart det blifver fråga om uppförandet af en ny byggnad, så svarar
man genast, att man först måste bygga en annan; och så går det
undan för undan. Derigenom omintetgöres hvarje möjlighet att komma
till ett godt resultat. Då jag deltagit i Utskottets behandling af denna
fråga, har jag äfven velat uttala min åsigt i ämnet, nemligen att det
är alldeles nödvändigt att söka ut en plats för den af de föreslagna
byggnaderna, som är mest nödvändig, och att för denna erhålla en
plats, som icke för närvarande upptages af någon annan byggnad.
Den byggnad, som, enligt hvad jag tror att vi alla måste erkänna,
är den mest nödiga för närvarande, är ett nytt riksdagshus. Jag har
trott, att man här i Stockholm skulle kunna finna flere tjenliga platser
för en sådan byggnad. I sådant hänseende har jag företrädesvis fäst
mig vid den stora vackra plats, som kallas Artilleriplanen. Om riks¬
dagshuset skulle läggas der, vinnas många nyttiga ändamål. Så t. ex.
finge man hela den tomt, der det nuvarande riksdagshuset ligger, ledig
för andra behof, såsom för ett riksarkiv eller för ett nytt hus för stats-
departementen. Jag vill fästa uppmärksamheten på att staten för när¬
varande utbetalar i hyror för embetslokaler årligen 20 å 30 tusen kro¬
nor. Det kunde vara lämpligt att få använda dessa medel för andra
ändamål. Om man, på sätt en talare anmärkt, skulle vänta med denna
frågas afgörande, till dess att grundlagen hunne ändras, komme helt
visst detta att uppskjutas till en allt för aflägsen framtid.
Hvad som inom Utskottet mycket bidragit att diktera mitt beslut
i denna fråga har varit fruktan för att, om man blandar tillsammans
denna fråga med teaterfrågan, resultatet deraf kan blifva sådant, att
teatern helt och hållet undantränges, byggnaden tages bort och tomten
användes till annat ändamål. Riksdagen kan möjligen resonera sa,
att denna tomt kan tagas ändå, med Konungens bifall naturligtvis.
Derför kan detta ju blifva en anledning för Riksdagen att helt odh
hållet slopa teatern för att sålunda få tomten ledig. Derför anser
jag det vara nödvändigt att undanskjuta teaterfrågan. Hvad nytt riks-
bankshus beträffar, så är det äfven en nödvändig och nyttig byggnad;
men den saken kan anstå tills vidare. Der finnas i det nuvarande
riksbankshuset så stora lokaler, att hela rörelsen mycket väl kan in¬
rymmas der, blott desamma på ett lämpligt sätt anordnas för den¬
samma.
Här har blifvit yrlcadt återremiss särskilt af det skäl, att det
Onsdagen den 23 Maj.
33
H:o 47.
skulle vara mindre rigtigt att hos Kongl. Maj:t begära tillsättande af
en komité för det ifrågavarande ändamålet. Det är möjligt att det
kan finnas vissa betänkligheter i det hänseendet; jag delar dem dock
icke. Ty huru än komitén arbetar för utredning af frågan, måste
den alltid komma att röra vid åtskilliga byggnader, som disponeras af
Kongl. Maj:t. Och då är man ju inne i den svårlösta delen af frågan.
Funnes det eu plats, hvaröfver Riksdagen kunde fritt disponera, skulle
jag anse den föreslagna åtgärden onödig. Nu deremot, då så icke är
förhållandet, finner jag Utskottets förslag leda till sakens befrämjande,
och yrkar derför bifall till detta.
Friherre Akerhielm: Endast några få ord med anledning deraf
att den nyvalde representanten för Stockholms stad särskildt beha¬
gat fästa sig vid hvad jag förra gången yttrade. Jag ber att, eme¬
dan jag af honom blef missförstådd och Kammaren må hända lå¬
nade ett välvilligt öra till hvad han yttrade, få upprepa de skäl, som
synas mig tala mot bifall till Utskottets förslag och företrädesvis för
ärendets återförvisande till Utskottet för ny behandling.
Mot bifall till Utskottets förslag talar, enligt min uppfattning, den
omständighet, att det är första gången, som man föreslår Riksdagen
att besvära Kongl. Maj:t med tillsättandet af eu komité särskildt för
utredande af frågan, hvar ett nytt riksdagshus bör läggas, och att man
för bestridande af kostnaderna för denna komités arbete anvisar medel
från Riksgälskontoret att såsom riksdagskostuad utbetalas. I formelt
hänseende är alltså den af Herr Liss Olof Larsson afgifna reservation
klarare och bättre. Och på samma gång som man kan förvänta sig,
att denna reservation i Andra Kammaren kan vinna bifall, finner jag
goda skäl tala för att afvakta det beslut, som Andra Kammaren i
denna fråga fattar, innan Första Kammaren fattar ett definitivt beslut.
Dessutom — på sätt äfven i reservationen påpekas — torde det vara
skäl, att de öfriga i Herr Björnstjernas motion berörda byggnadsfrå-
goma blifva af Riksdagen slutbehandlade, innan Riksdagen bestämmer,
huru den underdåniga skrifvelsen skall komma att se ut. Formen för
denna skrifvelse är icke möjligt att nu med visshet bestämma.
I sammanhang med detta ber jag att få nämna, att min afsigt
icke varit att man skulle sammanbygga riksbanks- och riksdagshus,
utan att man skall söka att utfinna någon passande tomt, der plats
för båda dessa hus kunde beredas. För min del anser jag fortfarande
skälen öfvervägande för att Kammaren icke nu fattar ett definitivt be¬
slut, hvilket i sådan händelse företrädesvis borde öfverensstämma med
reservationen. Jag anhåller fortfarande att fä yrka återremiss.
Friherre von Essen, Fredrik: Hyllar Kammaren den åsigt,
som af den siste talaren blef framhållen, nemligen att riksdags- och
riksbankshus skulle byggas hvar för sig, förefaller det mig, att Kam¬
maren gerna kan derom besluta. Hyllar Kammaren åter Utskottets
mening, så kan Kammaren besluta derom. Blott dessa två yrkanden
hafva blifvit framstälda. En återremiss, på det att den ena Kamma¬
ren måtte kunna invänta den andras beslut, kan jag icke finna lämplig.
Andra Kammaren kan då lika gerna vilja invänta Första Kammarens
Första Kammarens Prof. 1883. N:r 47. . 3
Om utredning
beträffande
hofstallets
flyttning ock
anskaffande
afl riksdagshus
m. m.
(Forts.)
S:o 47.
34
Onsdagen den 23 Maj.
Om utredning beslut; och då skulle frågan icke kunna lösas derför att båda Kam-
beträffande rarne intaga denna afvaktande ställning gent emot hvarandra. Jag
minin^ock han rahna UL hvad med en återremiss skulle vinnas; ty dermed
anskaffande får Utskottet icke någon upplysning om hvad Kammaren verkligen vill
af riksdagshus i saken. Något yrkande om afslag har icke blifvit framstäldt. Så¬
ra- m• ledes har Utskottet att välja emellan antingen sitt eget nu framlagda
(Forts.) förslag eller ock Herr Liss Olof Larssons reservation. I hvilket fall
som helst måste då Utskottet rätta sig efter Andra Kammaren. För
min del anser jag skäl att nu fatta ett afgörande beslut; och jag delar
fullkomligt de åsigter, som af representanten på stockholmsbänken ut¬
talades, att nemligen frågan om nytt riksdagshus vore utgångspunkten,
efter hvilken de andra byggnadsfrågorna i sin ordning skulle afgöras.
Jag upprepar således, att nu föreligga två Kongl. propositioner, som i
viss mån äro beroende på utgången af denna fråga och som enligt min
tanke icke böra komma under behandling, förr än denna fråga blifvit
afgjord, nemligen frågan om riksarkiv och de Kongl. teatrarne. Om nu
Utskottet skulle för sin del tillstyrka hvad Kongl. Maj:t föreslagit i
afseende å den Stora teaterns utarrendering åt ett konsortium på 50
år, då vore all möjlighet förbi för en blifvande komité att tänka på
riksdagshusets förläggande på denna teatertomt, Hvad som är säkert,
det är att Kongl. operans ekonomiska ställning är sådan, att det icke
längre kan få fortgå på samma sätt hädanefter som hittills, utan att
en förändring måste ske.
På alla dessa skäl yrkar jag bifall till Utskottets förslag och af~
styrker på det kraftigaste frågans återremitterande.
Rop hördes nu på proposition.
Friherre von Kram er: Jag har egentligen begärt ordet blott för
att få accentuera den nya framdykande tanke, som för mig innebär
något särdeles tilltalande, att nemligen bland de platser, som skulle
tagas i öfvervägande för uppförande af ett nytt riksdagshus, äfven
måtte räknas den nuvarande Artilleri planen. Mig syntes detta vara en
särdeles lycklig lösning af den svåra frågan, hvar det vore lämpligast
att förlägga Riksdagens hus. Det finge då ett fritt och monumentalt
läge. Den omgifvande stadsdelen är stadd i stor utveckling. Den är
icke längre att anse såsom en fjerran belägen mindre betydande del
af hufvudstaden, utan tvärt om allt mer såsom en eftersökt hufvuddel af
densamma. En ej obetydlig del af Riksdagens ledamöter är dessutom
redan der boende, och den öfriga delen af desamma skulle naturligtvis
lätt der finna bostäder. Riksdagshusets förflyttande till denna stadsdel
skulle sålunda efter mitt förmenande ej möta några svårigheter.
Hvad angår det mycket omtalade förslaget om att sammanbygga
Riksdagens hus med något annat, t. ex. Riksbanken, så må det tillåtas
mig i förbigående derom uttrycka den åsigt att det synes mig vara en
småstadstanke, för hvilken Stockholm numera är alldeles för stort.
Riksdagshuset bör otvifvelaktigt vara ett för sig; och de öfriga bygg¬
naderna hvar för sig tagas i betraktande. Genom att åt riksdagshuset
utse den plats, som jag nyss vågade påpeka, skulle äfven vinnas ett
önsknings in ål, som säkerligen omfattas med förkärlek af en stor del
Onsdagen den 23 Maj.
35
N:o 47.
utaf Stockholms befolkning, nemligen att allt belamrande af Helgeands¬
holmen med större byggnader skulle kunna undvikas.
För öfrigt instämmer jag helt och hållet med de herrar som anse,
att en återremiss endast skulle inveckla frågan och att derför Ut¬
skottet haft full rätt uti att tillstyrka tillsättandet af en komité ute¬
slutande för utseende af lämplig plats för ett nytt riksdagshus. Får
man väl den saken klar, nog reda sig de öfriga frågorna sedan. Jag
yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Wallenberg: För den händelse att den blifvande komitén
skulle komma att läsa Första Kammarens protokoll rörande denna
fråga, skall jag bedja få antecknadt, att, enligt min åsigt, samman¬
byggande af riksbanks- och riksdagshus vore högst olämpligt, emedan
riksdagshuset är näst teater klassificeradt såsom ett af de mest eld¬
farliga inrättningar. Deremot kan riksbankshus utan sedeltryckeri
byggas tillsammans med riksarkiv, ty ingendera af dem anses eldfar¬
lig. Med anledning af hvad den nästföregående talaren behagat yttra
om teatern, får jag erinra, att jag visserligen läst någonstädes om ett
förslag att uthyra den Kongl. operan på 50 år till ett konsortium af
mycket hyggliga personer; men detta är ännu lyckligtvis icke Riks¬
dagens beslut.
Slutligen vill jag hemställa till de herrar, som yrkat än bifall till
Utskottets utlåtande och än bifall till reservationen, om det icke kunde
vara skäl att, då sjelfva motionären förklarat sig önska återremiss,
besluta i öfverensstämmelse med hans önskan.
Efter härmed slutad öfverläggning upptog Herr vice Talmannen,
som nu öfvertag^ ledningen af Kammarens förhandlingar, de under
öfverläggningen framstälda yrkandena och gjorde enligt dem proposi¬
tioner, först på bifall till Utskottets i utlåtandet gjorda hemställan och
sedan derpå att utlåtandet skulle återförvisas till Utskottet, samt för¬
klarade sig finna den senare propositionen besvarad med öfvervägande ja.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som bifaller Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets ut¬
låtande N:o 2, röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Vinner Nej, återförvisas utlåtandet till Utskottet.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 36;
Nej — 58.
Om utredning
beträffande
hofstallets
flyttning och
anskaffande
afl riksdagshus
m. in.
(Forts.)
Jf:o 47.
36
Onsdagen den 23 Maj.
Justerades ett protokollsutdrag för den 16, 22 och 23 i denna
månad och fyra protokollsutdrag för detta sammanträde, hvarefter Kam¬
maren åtskildes kl. J/43 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Stockholm, K. L. Beckman, 1883.