RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1883. Första Kammaren. N:o 37.
Lördagen den 12 Maj.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollen för den 5 i denna månad.
Upplästes ock lades till handlingarna följande skrifvelse och pro¬
tokoll :
Till Ofverståthållare-embetet.
Såsom svar å Öfverståthållare-embetets skrifvelse af denna dag får
Kungl. Statistiska Centralbyrån härmed meddela, att enligt prester-
skapets hit inkomna uppgifter utgjorde folkmängden i Stockholms stad
vid 1882 års åtgång 185,325 personer.
Stockholm den 20 April 1883.
Elis Sidenbladh.
Karl Sidenbladh.
Protokoll, hållet inför Herr Stats¬
rådet och Chefen för Kongl. Justitie¬
departementet den 12 Maj 1883.
Justitierådet m. m. Claes Albert Lindhagen hade aflemnat en för
honom den 10 innevarande månad utfärdad, af Stockholms stadsfull¬
mäktiges ordförande jemte två af stadsfullmäktige undertecknad full¬
makt att för en tid af nio år från nämnde dag vara ledamot af Riks¬
dagens _ Första Kammare; och sedan berörda fullmakt funnits vara i
föreskrifven form utfärdad samt vidare granskats af vederbörande full¬
mäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret utan att desse mot full¬
makten framstält någon anmärkning, blef samma fullmakt nu godkänd
och skulle på anmälan till Justitierådet Lindhagen återställas; hvar¬
jemte protokoll öfver hvad sålunda förekommit skulle Första Kam¬
maren meddelas.
In fidem
A. V. Abergs sm.
Första Kammarens Prof. 1883. N:o 37.
1
N:o 37. 2
Lördagen den 12 Maj.
Anmäldes oeli bordlädes Lag-Utskottets utlåtande Ko 43, i anled¬
ning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning an¬
gående förändrad lydelse af 30 oeb 148 §§ i Strafflagen för krigsmakten
den 7 Oktober 1881, dels ock enskild motion om ändring i punkterna
20 ock 21 i 148 § af nämnda lag.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats-Utskottets den 9 och 11 inne¬
varande Maj bordlagda utlåtande Ko 43, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående öfverlåtande på Vesterviks stad och lägenheten
Stegeholm eller Slottsholmen i Lotta socken och Tjusts härad af
Kalmar län.
Föredrogs å nyo Bevillnings-Utskottets den 9 och 11 i denna månad
bordlagda betänkande Ko 9, angående bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter.
På framställning af Herr (Trefven och Talmannen beslöts, att be¬
tänkandet skulle punktvis företagas till afgörande, dervid Utskottets
hemställan i 5 punkten skulle förekomma, sedan det af Utskottet fram¬
ställa förslag till förordning i ämnet blifvit genomgånget.
1 punkten.
Lades till handlingarna.
2 och 3 punkterna.
Biföllos.
å punkten.
Lades till handlingarna.
5 punkten.
Utskottets förslag till förordning angående hevillningsafgifter för
särskilda förmåner och rättigheter.
Afdélningarna A och B.
Godkändes.
Herr Wajrn, Carl Fredrik: Het torde för hvar och en vara
handelsexpe- uppenbart, att det för allting, som skall bedrifvas med någon fördel.
Bevillnings- Afdelningen C.
afgift af ut¬
ländske hand'
diter.
Lördagen den 12 Maj.
3
H:o 37.
fordras sakkunskap. Med afseende på de affärer, som af dem man Bevillnings-
kallar utländska handelsresande förmedlas, är det tydligt, att denna sak- af9ift af ut~
kunskap vexlar med hvarje år. Det är andra moder, nya produktions-^^nde^ch'
sätt, nya produktionsorter, med ett ord, variationer i det oändliga, som uandelsexpe-
göra, att den, som drifver handel med utländska produkter, måste för diter.
hvarje år inhemta ny sakkunskap om huru förhållandet är med de (Forts.)
varor, med hvilka han handlar. Detta ombesörjes nu af de utländska
handelsresande, och om de icke gjorde det eller i den mån de icke
göra det, måste den inhemske importören resa ut sjelf och har då na¬
turligtvis mycket svårare att i alla ämnen, som kunna förekomma, in¬
hemta sakkunskap, och det blir honom äfven mycket kostsammare.
Följden blir den, att ett försvårande för de utländske handelsresande
att komma hit måste lända till förmån jemförelsevis för de stora handels¬
husen, men till nackdel för de mindre, som icke hafva tillfälle att på
nämnda sätt inhemta den sakkunskap, som de genom dessa handels¬
resande kunna få. Mig förefaller det derför, som deras göromål vore
ett för oss ganska vigtig! göromål, som vi icke borde försvåra eller be¬
tunga med eu skatt, hvilken, såsom den nu föreslagna, är synnerligen
hög. Om man beräknar den inkomst, som denna rörelse motsvarar, är
det åtminstone för mig tydligt, att dessa handelsresande aldrig kunna
sjelfva förtjena något, likt den summa, hvarför den afgift, som skall
erläggas, motsvarar bevillningen. Den drabbar icke de resande expe-
diterne utan deras principaler, hvilka naturligtvis hafva att bära be¬
skattning i sitt eget land, och i hvarje fall icke borde i Sverige betala
högre skatt än bevillning för vinsten af de göromål, som af de resande
besörj es, och dessa göromåls värde mätes af deras aflöning. Allt hvad
som är derutöfver är enligt min uppfattning en orättvis beskattning.
Men nu kommer dertill just den omständigheten, att den ökade skatten
kan mer än något annat bidraga till det missbruk, som har gjort de
utländske handelsresandena så förhatliga, nemligen att de, för att för¬
tjena igen denna afgift och möjligen derutöfver få en vinst, slå sig på
hvad de icke borde göra, nemligen att här uppsöka konsumenten di¬
rekte och idka minuthandel, hvarigenom de kunna erhålla så mycket
att deras resa lönar sig och någon vinst för principalen uppstår. Detta
är ett missbruk, så mycket förhatligare, om handeln sker med vin,
konjak o. d. Men jag hemställer till Kammaren, om det kan vara skäl
att för missbrukets skull betunga och försvåra handelsresandenas verk¬
samhet äfven i de afseenden, då den är loflig och nyttig. Nu har
Frankrike begärt, ' att afgiften skulle nedsättas till hälften, och derom
gjorde Kongl. Maj:t proposition vid sistlidne riksdag. Men denna blef
egentligen icke behandlad af Riksdagen, emedan Bevillnings-Utskottet
föreslog, att man nu icke skulle göra något, enär bevillningsförordnin-
gen skulle underkastas en större omarbetning, och det bifölls af Kam¬
maren. Det är således egentligen nu, i sammanhang med omarbet¬
ningen af bevillningsförordningen, som frågan förekommit. Det synes
mig derför falla åt sig sjelf att nu göra den af Frankrike föreslagna
nedsättningen äfvensom att detta i sjelfva verket skulle vara utbytet
och handeln till nytta. Jag hemställer för den skull om bifall till
Kongl. Maj:ts proposition.
N:o 37.
4
Lördagen den 12 Maj.
Bevillnings- Herr Dahl: I motsats mot den föregående talaren tillåter jag
afgift af ut- mjg uft.a|a m|n synnerliga tillfredsställelse med Utskottets förslag i
alande och denna del. Det måste väl förefalla orimligt att sätta i fråga att ned-
handehexpe- sätta beskattningen för utländska handelsresande på samma gång man
dit er. ur synpunkten af statsfinansernas framtida betryggande anser sig böra
(Forts.) uppleta alla tänkbara utvägar att lägga ökad beskattning på den af¬
färsverksamhet, som bedrifves af landets egna, förut högt beskattade
invånare. Så mycket orimligare synes mig detta vara, då man er¬
inrar sig, att skatteregleringskomitén på särdeles vägande skäl har
föreslagit denna beskattnings fördubblande. Det slags affärsverksam¬
het, som utöfvas af utländska handelsresande, har här i landet på
senare tider mycket tilltagit i omfattning och i samma mån blifvit
besvärande för svenske handlande, hvarjemte densamma mer än något
annat har bidragit att ända ned till de djupaste lagren af befolkningen
sprida tystnader efter detta glittrande och värdelösa kram, som i växande
mängd inströmmar i vårt land. Högst anmärkningsvärdt synes det
mig vara, att Frankrike hos vår regering har ifrågasatt en så betyd¬
lig nedsättning i beskattningen icke blott för handelsresandena af dess
egen nationalitet, utan äfven för alla andra utländska expediter, ehuru
af vår handelsstatistik för sistlidne året har inhemtats, att endast 10
franske handelsagenter hedrat vårt land med sina besök, men deremot
idkare af tyskt geschäft uppgått till ett antal af mera än 150, och det
dock är allmänt känd!, att just desse senare låtit sig kännas så¬
som en verklig landsplåga. Det torde icke behöfvas att för Kammaren
utförligare framhålla de olägenheter, som den sunda affärsrörelsen måste
lida af detta utländska handelsskoj, som fått utveckla sig just på den
grund, att den beskattning, som utländske handlande hittills måst vid¬
kännas, varit för låg. Det skulle derför vara en högst angenäm
öfverraskning för alla svenske handlande, om nu genom en nedsättning
i beskattningen en ytterligare utveckling skulle gifvas åt detta oskick,
som redan på flere orter i landet hårdt öfverklagas. Då, enligt mitt
förmenande, Utskottet har angifvit fullkomligt giltiga skäl för sitt för¬
slag, får jag inskränka mig till att yrka bifall till Utskottets hem¬
ställan i den nu föredragna punkten.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först på godkännande af förevaran¬
de del utaf Bevillnings-Utskottets förslag och sedan på godkännande
af motsvarande del utaf Kongl. Maj:ts förslag i ämnet, och förklarades
den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
De återstående delar ne af den föreslagna förordningen.
Godkändes.
Utslcottets i 5 pimsten gjorda hemställan.
Bifölls.
Lördagen den 12 Maj.
5 N:o 37.
Herr Stråle, Wilhelm: Det kan icke falla mig in att göra
någon erinran mot den afstyrkande framställning rörande Friherre
Stackelbergs motion, som Utskottet har gjort. Det förekommer mig
likväl, som deraf icke skulle följa, att all åtgärd i denna fråga borde
uppskjutas. Lag-Utskottet yttrar sjelf i sitt betänkande: »Utskottet
vill visserligen icke förneka, att vår gällande lagstiftning om äkta
makars egendomsförhållanden kan tarfva ändringar i syfte att åt den
gifta qvinnan inrymma större sjelfständighet, befogenhet och trygghet
i förmögenhetsrättsligt afseende iin den hon för närvarande eger, och
för sådana ändringar kunna flere olika vägar väljas; men Utskottet
vill betona, hurusom dessa ändringar, derest de skola lända till båtnad,
måste vidtagas med varsam hand och vara ett utvecklande af det be¬
stående, ej ett brytande dermed.» I denna åsigt instämmer jag till
alla delar. Men jag tror, att dermed är förenlig en vigtig ändring i
den närvarande lagstiftningen. Genom Kong! förordningen den 11
December 1874 har en väsentlig förbättring redan skett i fråga om
gift qvinnas eganderätt. Den innehåller nemligen: »År genom äkten
skapsförord stadgadt, att hustrun tillhörig egendom skall från mannens
förvaltning undantagas, eller är sådant stadgande meddeladt angående
egendom, som genom gåfva eller testamente till hustrun gifven är, med
vilkor att den henne enskildt tillhöra skall, då ege hustrun öfver den
egendom och afkomsten deraf råda, der ej annorledes blifvit om för
valtningen föreskrifvet. Kan hustrun genom eget arbete något för
värfva, deröfver må hon ock råda.» Erfarenheten visar emellertid att
förord vid äktenskaps ingående sker blott undantagsvis, och det är
äfven undantagsvis som uti testamenten eller gåfvobref sådant vilkor
inflyter, som lagen förutsätter.
Om den lagbestämmelse nu kunde tillvägabringas att gällande före
skrift utsträcktes, åtminstone hvad fast egendom angår, äfven till de
fall då förord eller testamentsvilkor icke förefinnas, så vore eu ganska
betydande förbättring i lagen vunnen.
Det förslag till skrifvelse, som motionären har framstält, är väl
icke sådant, som jag skulle vilja förorda. Jag hemställer dock till Kam¬
maren, huruvida icke en skrifvelse i den rigtning, som nu antydts,
borde till Kongl. Maj:t aflåtus, och vill för min del, med afseende å
frågans lika vigtiga som grannlaga beskaffenhet vördsamt hemställa
om återremiss till Lag-Utskottet för att förbereda en sådan skrifvelse
Att här genast formulera ordalydelsen synes mig icke vara lämpligt
Herr Nordenfelt: Då Lag-Utskottet har erkänt, att åt den gifta
qvinnan bör inrymmas en större frihet i förmögenhetsrättsligt afseende
än hon nu eger, synes det mig, att deraf hade bort följa, att Utskottet
antingen framlagt något förslag till en sådan ändring eller ock bifallit
motionärens förslag att aflåta en skrifvelse i det syfte, som Utskottet
sjelft angifvit vara det rätta. Men så har icke händt, och då må det
icke väcka undran att den, som är intresserad för att den gifta qvinnans
bordlagda utlåtande JN:o 4A i anledning af väckt motion om ändradmakan moor-
lagstiftning angående äkta makars inbördes egendomsförhållanden. ^förhållanden
des egendoms¬
förhållanden.
(Forts.)
N:o 37.
6
Lördagen den 12 Maj.
Om älta sjelfständighet och rätt att råda öfver sitt skall vinna den utveckling,
makars ml w-som, u^an störande af tredje mans rätt, kan eg a rum, icke är nöjd
förhållanden. me(^ det slut, hvartill Utskottet kommit. Jag vill fästa uppmärksamhet
(Forts.) på en i hög grad märkvärdig omständighet i vårt lands lagstiftning
rörande giftorätten. Om nemligen en qvinna gifter sig och icke har
förstånd att göra förord eller inbördes testamente, och hennes man dör,
utan att barn finnes efter honom, då förlorar hon hälften af sin
egendom, som går till mannens arfvingar. Det är ju ganska upp¬
rörande. Det är vidare fallet, att den lag, som infördes år 1874, icke
tolkas lika, ej heller i öfverensstämmelse med de motiv, som lågo till
grund för sjelfva lagen. Man säger nemligen: den gifta qvinnan, som
gjort förord, har väl rätt att råda öfver sin egendom, men icke att
förvandla eller sälja den, då inträder mannens rätt att taga vara på
penningarne. Hon medgifves icke heller att sjelf använda afkast-
ningen, ty den hör till boets gemensamma egendom. Detta är en
tvetydighet, som bör undanrödjas. Det går i alla fall någorlunda an
för dem, som hafva haft mod och förstånd att göra förord, ty det kan
med skicklighet verkligen ställas så, att hon får den förvaltningsrätt,
som med rätta tillkommer henne. Men alla de, som icke haft detta
mod eller detta förstånd, äro med afseende å sin förmögenhet rättslösa.
Mannen kan göra hvad han vill med sin hustrus egendom. Då nu
det har kunnat medgifvas för de qvinnor, som vid äktenskapets in¬
gående särskildt önskat att få rättighet att förvalta sin egendom, och
detta har egt rum i nära tio år, utan åt t hafva medfört några olägen¬
heter, så synes mig tidpunkten vara inne att utsträcka en sådan rätt
äfven till alla de öfriga. Det är naturligt, att, om förord blifva mera
allmänna, det skulle komma att blifva ganska kinkigt för lag-
skipningen och allmänheten att hålla reda på dessa förhållanden
och då måste förändring göras, så att förr eller senare kommer
den att ske, derom torde icke meningarne vara delade. Seden
eller bruket har i denna fråga gått långt framom lagstiftningen, då
hustrun utan förord ofta medgifves att sköta sin egen kassa. När man
med så utvecklade rättsförhållanden som i Frankrike och England
kunnat åstadkomma lagstadganden, som skydda tredje mans rätt under
det att qvinnan har full rätt att förvalta sitt, så borde det också kunna
ske i Sverige. Det är inom vissa klasser händelsen att fruktan för att
förlora dispositionsrätten öfver sina sparade medel eller sin lilla egen¬
dom föder en motvilja för äktenskapet, som icke är helsosam för sam¬
hället. Jag har erfarit flere sådana fall. Qvinnans uppfostran har
gjort stora framsteg, och hennes förmåga att räkna och skrifva är inom
vissa klasser öfverlägsen mannens, så att från den synpunkten bör icke
hinder möta att förläna henne utsträckt rättighet. Jag hade ämnat att
på grund af Utskottets egen framställning yrka, att Riksdagen ville
anhålla det Kongl. Maj:t till nästa riksdag täcktes aflåta förslag till
ändring i giftermålsbalken i syfte att, såsom Utskottet säger, »åt den
gifta qvinnan inrymma större sjelfständighet, befogenhet och trygghet
i förmögenhetsrättsligt afseende än den hon för närvarande eger».
Men då en talare nu yrkat återremiss, och det kanske är möjligt att der¬
igenom vinna ändamålet, skall jag förena mig med honom i detta
yrkande.
Lördagen den 12 Maj.
7
N:o 37.
Herr Wallenberg: En ärad talare, med hvilken jag "(hstämmer Om äkta
hufvudsak, har föreslagit återremiss. Jag hemställer likväl, om ået™akars
kan vara lämpligt att vid denna tid af riksdagen återremittera någon
fråga till Lag-Utskottet. Det är ju icke fråga om att begära, att Lag- (p0rts.)
Utskottet skall göra något lagförslag, utan återremiss skulle endast
afse att begära det Lag-Utskottet skulle formulera en skrifvelse till
Kongl. Maj:t. Jag tillåter mig vördsamt anhålla hos Herr Talmannen
om proposition att Kammaren besluter följande: att Riksdagen ville i
underdånig skrifvelse begära, det Konungen täcktes till en kommande
riksdag aflåta förslag till sådan ändring af Giftermålsbalken med hit¬
hörande lagrum, att, utan äktenskapsförord, man och hustru komme
till all den rätt, som nu genom sådant kan dem beredas att,
råda hvar öfver 'sin före eller under äktenskapet ärfda eller för-
värfda egendom.
Herr Bergström: Det förefaller mig, som om den alltför stora me¬
ningsskiljaktighet, hvilken mellan de tre föregående talarne och Lag¬
utskottet förefinnes i fråga om hvad som egentligen utgjort eller bort
utgöra föremål för Lag-Utskottets utlåtande i förevarande ärende, beror
på ett missförstånd å nämnde talares sida. Motionären har föreslagit
en sådan förändring i den nu gällande familjerätten, att all egendoms-
gemenskap mellan äkta makar måtte upphöra. Han har vidare hem¬
stält, attj för den händelse Lag-Utskottet icke skulle hafva^ tid att in¬
låta sig i närmare granskning af hans formulerade ändringsförslag,
Lag-Utskottet ville tillstyrka en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
af innehåll att Kongl. Maj:t måtte på den'grund, som motionären för¬
ordat, framlägga erforderligt förslag till lagförändring. Derom är frå¬
gan och endast derom. Det vore skäl att i detta fall låta »detta
vara detta». ......
Lag-Utskottet har alldeles icke förhållit sig likgiltigt till denna
motion. En hel session egnades åt öfverläggningen om hvad för den
gifta qvinnan bäst kunde göras. Der framkastades, än af den ene, än
af den andre, förslag, hvilka alla kunde vara förtjenta att taga vara
på; men anledningen, hvarföre icke i betänkandet dessa förslag omför-
mälas, var den, att, om sådant skett, skulle Lag-Utskottet dymedelst,
så att säga, hafva gifvit på hand att, om vid en kommande riksdag
motioner i ämnet i föreslagen syftning väcktes, skulle sådana obetin¬
gadt varda tillstyrkta. Det rådde nemligen skiljaktighet rörande lämp¬
ligheten af hvarje särskildt förslag, jag skall dock tillåta mig att nämna
några af de förslag, som i Utskottet framkastades, och hvilka i mer
eller mindre mån syntes vara af beskaffenhet att kunna leda till en
praktisk lösning på nationel grund, utan att man behöfde, såsom motio¬
nären ifrågasatt, kasta nu gällande bestämmelser öfver bord.
Först var fråga om något lämpligt sätt att undanrödja den in¬
vändningen, som man vanligen förspörjer, att rättigheten att göra äkten¬
skapsförord har ingen betydelse, derför att qvinnan eller hennes måls¬
man i regeln undviker väcka förslag derom, af farhåga att sådant skulle
upptagas såsom vittnande om misstroende mot den blifvande maken.
Med anledning deraf menade en ledamot att man kunde tänka på att
stadga, att upprättande af äktenskapsförord skulle vara obligatoriskt, så
N:o 37.
8
Lördagen den 12 Maj.
Om älta att vedeAörande presterskap icke finge utfärda lysning till äktenskap
des egendoms-^ mind1re styrktes, att äktenskapsförord vore upprättadt. Innehållet
förhållanden. detta äktenskapsförord kunde lemnas åt hvar och. en af de blifvande
(Forts.) kontrahenterna att bestämma. De kunde till och med inskränka sig
till att helt enkelt förklara, att med egendomsgemenskapen och för¬
valtningen af boet borde förhållas efter gällande rätt. Vidare framka¬
stades den tanken att, för att öka gruppen af egendomsföremål, Indika icke
skulle falla under egendomsgemenskap, det kunde vara lämpligt stadga, att
jord eller hus i stad, som gift qvinna egt före äktenskapet eller får ärfva un¬
der äktenskapet, vore hennes enskilda egendom i likhet med jord på landet.
Vidare föreslogs, att, för att inrymma qvinnan en större rätt med afseende
på egendomsförvaltningen, man borde stadga, att mannen icke såsom nu
enligt gällande lag skulle ega rättighet att försälja, förpanta eller annor¬
ledes abalienera boets fasta egendom utan hustruns samtycke. Man
tvekade m mycket mindre att gå in på detta förslag, som något dylikt
redan haller på att i form af sedvänjerätt utbilda sig; det är nemligen
kändt, att hypoteksföreningarne icke bevilja lån i fastighet, med min¬
dre än att hustruns samtycke till pantsättningen är gifvet. Vidare
talades om, att det kunde vara önskligt att i någon mån inskränka den
prsesumtio juris, den rättsförmodan, som lagen innebär derom, att all
skuld, som mannen under äktenskapet åsamkar, är boets gemen¬
samma skuld. Vi veta att var svenska lag bjuder: »hvar egersinsak
ensam bota och icke annars lott förverka», och att således den skuld, som
mannen genom sin förgörelse eller vangömmo åsamkar sig, blir hans
enskilda gäld. Men omförmälda rättsförmodan är så stark, att i många
fall mannen med stöd åt densamma kan förvandla sin enskilda gäld
till boets gemensamma gäld. Nu kunde det icke undgå Lag-Utskottet,
att ifrågasatta inskränkning af omförmälda rättsförmodan icke läte sig
verkställa, hvad angick sådana äktenskap, der mannen bedrifver affä-
rer, ty ingen lär väl vilja inlåta sig med en affärsman, som icke har
den myndigheten öfver sin affär, att han kan ingå transaktioner utan
hustruns samtycke. Men många andra äktenskap gifvas, der hustruns
medverkan lämpligen kunde kräfvas såsom vilkor för att åsamkad
gäld skulle häfta vid boet. Det talades vidare om önskvärdheten af
att föröka de fall, då gift qvinna har rättighet att söka boskilnad, så
att tillfälle till vinnande deraf blefve för henne lättadt.
Jag vill vidare nämna, att Lag-Utskottet vid behandlingen, af före¬
varande ärende alldeles i förnäm likgiltighet icke slutit sig inom sig
sjelf. _ Tvärt om har jag å Utskottets vägnar förhandlat med en leda¬
mot i föreningen för gift qvinnas eganderätt, och det är mig en till¬
fredsställelse att kunna säga, att, enligt hvad jag under dessa förhand¬
lingar erfor, flere af denna förenings medlemmar icke obetingadt gillade
Friherre _ Stackelbergs motion, utan ansågo, att han gått för långt.
Så vidt jag hört rätt, har icke heller någon af de ärade talare, h vil ka
här uppträdt, vågat understödja ett så radikalt förslag och derpå är
icke att undra. Skulle verkligen, som motionen tyfckas innebära, den
svenska folkanden vara så steril, att den icke kunde på nationel grund
utveckla ifrågavarande lagstiftning, utan man vore nödgad att importera
modeller och mönster från .England? Har man förstått den engelska
lagstiftningen och hvad den innebär? Jag skall tillåta mig påpeka hvad
Lördagen den 12 Maj.
9
Ji:o 37.
en bestämmelse i den vägen förmår. Der står nemligen, att, derest gift Om äkta
qvinna lånar sin man kapital, utgör detta en tillgång i hans bo, om'desegendoms-
han blir försatt i konkurstillstånd, och att hon må utfå sin fordran, dock förhållanden.
först efter öfriga borgenärer, således med sämsta rätt. Hvad nytta har (Forts.)
hustru af en sådan bestämmelse?
Motionärens förslag innebär vidare, att alla möjliga transaktioner
mellan äkta makar skulle blifva tillåtna och medgifna. Deremot erkän¬
ner den svenska lagen icke någon giltighet åt d}dika aftal mellan makar
i lefvande lifvet; och jag tror, att denna grundsats är rigtig och före¬
kommer många svekfulla afhandlingar.
Jag kan icke fatta annat än att både hvad Herr Stråle och Herr
Nordenfelt i sak föreslagit, i grunden är eu ny motion. Tiden för
väckande af sådan har länge sedan förflutit; och en återremiss af ären¬
det, på det Utskottet må komma i tillfälle utlåta sig deröfver, bör icke
ifrågakomma. Icke heller kan jag finna, att det vore Riksdagen vär¬
digt att aflåta en skrifvelse till Kong! Maj:t af det sväfvande innehåll,
som Herr Wallenberg har föreslagit. Vi hafva ett färskt exempel på, huru
obehagligt det är för regeringen att få en skrifvelse, hvaraf hon icke
klart kan se hvad Riksdagen egentligen vill. En sådan skrifvelse var
nemligen den om beredande af större säkerhet för fordran å utflytt-
ningsbidrag m. m., och Kammaren torde erinra sig, huru den slog
sig ut. Kong! Maj:t framlade ett förslag, som kunde anses stå i öfver¬
ensstämmelse med denna skrifvelse, men Riksdagen ogillade detta och
antog ett helt annat förslag.
Herr Nordenfelt omnämnde, att, om mannen dör först, och den
gemensamma egendomen består endast af lösören, som hustrun i boet
infört, mannens arfvingar komma och dela lika med enkan. Ja, det
är mycket sant. Men något dylikt inträffar ock, om en man, som in¬
fört i boet hela den kommunikabla förmögenheten, dör före sin hustru;
och det är lika obehagligt för man som för qvinna att nödgas till den
aflidne makens arfvingar afstå hälften af sin förmögenhet. Dylika
exempel bevisa ingenting i denna sak.
Så vidt icke något tal i denna fråga skulle ytterligare förekomma,
vill jag för närvarande inskränka mig till att yrka bifall till Lag-
Utskottets förslag.
Herr Berg: Att den närvarande äktenskapslagstiftningen är af
den beskaffenhet, att den gifver åtskilligt öfrigt att önska, det äro vi
väl alla ense om; men att gå in på motionärens föreliggande förslag,
det skulle icke heller jag för närvarande våga. Om man tänker på,
huru det är förhållandet i vårt land i afseende på äktenskapsförord och
egendomsgemensamheten mellan äkta makar, så bör man med allvar tänka
på att göra en ändring i denna sak. Äfven om motionärens förslag
skulle gå igenom, tror jag icke att dermed skulle vara så stor våda,
men att det väl skulle skipas en väsentligen större rättvisa än hvad
nu är fallet, ty nekas kan icke, att det i närvarande stund icke står
bättre till i vårt land i denna fråga, än att den gifta qvinnan i sjelfva
verket är snart sagdt rättslös, och det kan icke vara bra. Det kan
icke heller vara rätt. Derför skulle jag för min del verkligen önska,
att så fort som möjligt några allvarliga åtgärder vidtogos för att få
N:o 87. 10 Lördagen den 12 Maj.
Om äkta denna sak ändrad till ett bättre. Man tanke sin nu, huru det vanligen
dZ%endoZ-?f tj1L.. Det mången ung man, som säger till sig sjelf: »jag kan
förhållanden.^ke försörja mig sjelf och sa har jag skulder till på köpet; den enda ut-
(Forts.) vägen jag har är att fiska upp någon rik flicka; har jag bara lyckats vinna
hennes bifall och farsgubben gifvit med sig, så blir det första jag gör att
jag reglerar alla mina skulder och sedan lefver jag så länge jag kan
med hvad min hustru fört med sig i hoet.» Hon har då ingenting
att saga, huru han förvaltar ^hennes egendom, hon är fullkomligt rätt¬
lös i det fallet. Det fins många exempel, att unga döttrar, som kom¬
mit från förmögna föräldrahem, sedan de blifvit gifta, på några år
blifvit utfattiga och fått framsläpa sitt lif i försakelse och nöd. Men
hade den gifta qvinnan fått sjelf råda öfver sitt, då skulle både mannen
och det gemensamma boet hafva haft nytta deraf. Jag vet äfven andra fall,
då man sett qvinnor, som haft förmögenhet och gift sig med män, som
varit giriga och snåla och icke velat gifva sina hustrur, hvad de be-
höfde tor ett anständigt underhåll. Under sådana förhållanden, och
när man vet, huru det i allmänhet går till inom vissa kretsar, der man
får lof att, som det heter, lefva efter sitt stånd, så bör man önska en
ändring i lagstiftningen. Men ännu svårare ter sig förhållandet, om
man går ned till var arbetande befolkning. Der är förhållandet verk-
ligen sådant, att man kan rysa, när man tänker på de arma q vinnornas
lott. Jag vet särskildt ett exempel, som jag tror mig ega rätt att an¬
föra, huru en qvinna, som är gift med en man, hvilken kommit på
arbetsinrättningen, der han är ett hälft år. Sedan kommer han ut och
äi ute ett hälft år, under hvilken tid han aldrig gör ett dugg för att
lemna bidrag till familjens underhåll, under det att hustrun får knoga och
arbeta liksom hon fått göra de fem eller sex månader han varit borta,
och de få ören hon derunder måhända inbespart, de gå till krogen’
när mannen kommit hem. Hade hon fått råda öfver sitt, så skulle
icke mannen hafva kunnat förstöra hennes tillgångar. Så ser man
öfverallt, att den gifta qvinnans ställning för närvarande här i landet
är rättslös. Hon har ingenting att saga, ingenting att råda öfver; man-
nen får deremot gorå, hvad han vill, både med hennes förvärfda och
ärfda egendom; hon får tiga och lida. För att nu i det fallet komma
till någon lycklig förändring, så och då jag icke kan eller vågar yrka
bifall till motionärens förslag, anhåller jag att få yrka bifall till den af
Herr Wallenberg föreslagna skrifvelsen till Kong! Maj:t.
Herr Samzelius: Det kan ju icke nekas, att den närvarande
lagstiftningen i afseende på äkta makars egendomsförhållanden icke är
tillfredsställande, och att den gifta qvinnans rätt i många fall dels är
alldeles för obestämd och^ dels alltför liten i förhållande till qvin¬
nans ställning inom familjen. Vid behandlingen af lagen om post¬
sparbanken äflades man att finna åtskilliga små oegentligheter, som
innefattades i förslaget, och några påstodo, det åtskilliga bestämmelser
deri stredo mot den allmänna civilrätten. Det förekom t. ex. en före¬
skrift, att minderårige, som uppnått 15 års ålder, egde disponera öfver
de medel, som de genom eget arbete sig förvärfvat; men dervid an-
märktes och icke utan skäl, att denna föreskrift i allmän lag endast
gälde gossar. Det föreskrifves nemligen i 19 kap. 1 § ärfdabalken
Lördagen den 12 Maj.
11
N:o 37.
att- den som ej häfver fylt tjuguett år, ege icke makt att sjelf förestå Om huta
sitt arf. Kan han sig något förvärfva, deröfver må lian sjelf råda^TnendoZ'-
sedan han femton år gammal är,» och § 2 lyder ursprungligen: »mförhållanden.
af hvad ålder hon vara må, stånde under förmynderskap.» I detta (Forts.)
stadgande har visserligen skett den ändring att »ogift qvinna, som
fyllt tjugufem år, är 'myndig att sig och sin egendom sjelf råda och
förestå, men derigenom har icke ändrats föreskriften i 19 kapitlet 1 §
ärfdabalken, och den rättighet, som der tillagts gosse, tillkommer strängt
tolkadt icke en flicka. En flicka, som arhetar t. ex. i en fabrik, skulle
icke hafva rätt att disponera öfver de medel, hon derigenom kan för¬
tjena. Detta är ju orimligt. Om hon förvärfvat medel, bör hon väl
också hafva förtroendet att förvalta dem. Vidare ^finnas äfven andra
föreskrifter i vår lag, som äro likaså olämpliga. Sådan den nu tilläm¬
pas, gifver den anledning till åtskilliga orimligheter, hvilka dock icke
kunna anses afhjelpta genom hvad Herr Wallenberg i sitt skrifvelse-
förslag nämnt, nemligen att det skulle betraktas såsom om äkten¬
skapsförord vore gjordt, utan att sådant upprättats. Jag har vid många
tillfällen sett att äktenskapsförord upprättats och att giftomannen tänkt
på allt sätt skydda sin dotters framtid, men det har varit omöjligt.
Mannen har haft betydliga skulder, som han ofta nog förtegat. Han
har haft dem hos en procentare eller i en enskild bank, men efter
äktenskapet har han flyttat skulderna t. ex. till skandinaviska banken.
Det har då icke varit kändt på hvad sätt skulderna uppkommit; men,
när de uppstått efter äktenskapets ingående, presumeras de som ge¬
mensamma skulder, och för gemensam skuld skola bada makarne svara
med sin gemensamma egendom, så långt den räcker. Ku har den
gemensamma egendomen varit ganska ringa, så att den icke förslagit
till mer än några få procent. Sedermera har hustrun fått betala efter
sin andel i boet, d. v. s. i vanliga fall 50 procent af gälden. Efter
uttagande af dessa 50 procent har den egendom, hon berättigats att
med ena handen undanskifta, måst med den andra handen lemnas
såsom betalning för mannens enskilda gäld. Jag har sett många fall,
der mannen vid köpenskap gjort dåliga affärer. Hustrun har icke
känt till det, hon har litat på sitt äktenskapsförord^ men när mannen
o-jort konkurs, har det visat sig att boet varit på sådant obestånd, att
lian icke kunnat betala mer " än 20 eller 25 procent, och sedan har
hon med den egendom, hon genom boskilnad berättigats undanskifta,
fått betala sin andel i mannens skulder, hvilka, såsom uppkomna un¬
der äktenskapet, betraktats såsom boets gemensamma, ehuru hustrun i
sj elfva verket af de misslyckade spekulationsaffärerna, som skett utan
hennes vetskap, icke haft någon nytta. Jag tror således icke det kan
lijelpas på det sättet Herr Walienberg tänkt sig, utan det är helt andra
åtgärder, som måste vidtagas, men då Lag-Utskottet icke har någon
motionsrätt och Lag-Utskottet efter mitt förmenande, — och jag finner
mig deri understödd af samtlige talare — icke bort bifalla den här
framstälda motionen, som i min tanke är alltför radikal, vet jag icke
till hvilket annat resultat Utskottet skulle kommit än att afstyrka bi¬
fall å motionen. Utskottets uttalande, att den närvarande lagstiftningen
ingalunda är tillfredsställande, bör vara uppmuntrande för den, som
vill motionera i detta ämne, att icke mötas af ett bleklagdt nej från
N:o 37.
12
Lördagen den 12 Maj.
S’/ Vida hftrM?gin°m måttHga gränS6r ^
de» egendom»- bryta njed de närvarande forhallandena. .
förhållanden. jVlan har talat om att qvinnan har så ofantligt stora rättigheter, i
(Forts.) andra länder,_ men jag tror att den, som så talat, icke tagit närmare
reda på förhållandena. Huru stora den engelska qvinnan har, finna
vi af den der nyligen utkomna lagen. Jag medgifver gerna att den sven¬
ska qvinnan förijenar att sättas lika högt som den engelska, ja, nästan
högre, ty hos engelska qvinnor förekommer det icke så sällan en last,
som lyckligtvis här icke är vanlig bland qvinnor, nemligen drycken¬
skapslasten. Den finnes i England mest hos den lägre befolkningen,
men undantagsvis äfven hos qvinnor i bättre samhällsställning. Hos
oss är detta lyckligtvis ytterst sällan förhållandet. Med allt erkän¬
nande af det berättigade för qvinnan att komma i en bättre ställning,
kan_ man dock enligt mitt förmenande icke bryta med den svenska
familjerätten, hvilken utvecklat sig såsom nationel, och hvilken i många
fall skiljer sig från den utländska. Man kan icke importera ett nytt
system I Frankrike gjorde man försök att, vid stiftandet af den nu
gällande lagen, sammanföra lagstiftningen för hela landet, som af ålder
vant olika i olika delar. I den södra delen hade man den romerska
rätten och för. det norra Frankrike gälde den germaniska. Äfven efter
den nya lagstiftningen, som medgifver en viss frihet i afseende på af¬
tal och bestämmelser vid äktenskapskontrakt, är ändå seden så stark,
att man hufvudsakligen förfar på samma sätt som före stiftandet af
denna lag, som nu verkat i öfver 70 år. Detta enkla faktum utvisar
att äfven andra folk, så ombytliga de än må vara i andra afseenden,
dock strängt hålla på familjerätten, och jag tror icke heller att svenska
folket skulle med glädje mottaga en lagstiftning, som alldeles kull¬
kastade det bestående. . Oaktadt man i Frankrike velat bereda qvin¬
nan en stor frihet och sjelfständighet, är denna dock icke på långt när
sa
stor som en talare här förestfilt sig.. Hon har icke rätt att kära
och svara inför råtta, icke ens angående sin enskilda egendom utan med
mannens bemyndigande. Hennes förhållande till mannen är icke hel¬
ler så 1 1 m " ‘
gerliga
men i
L 1 IP 1 ------- --------------- iu.tua.iiuu tv L 1V1\C UCI
beskaffad! som man tror. Hos oss förekomma icke i den bor-
lagstiftningen de pligter, som grundas på den etiska lagen,
Frankrike kar man försökt att, då den etiska lagen kanske
icke är nog verksam inom familjen, i den borgerliga inrymma bestäm-
-m PIRAT nm 1 o-r»rl on -----_____ ___ 1 _ . .1 • Pi n
melser
komst
*°rhallanden, soni bast regleras utan lagstiftarens mellan-
Sålunda står det exempelvis mycket tydligt i den franska
lagen att hustrun befinner sig i lydnadsförhållande till mannen. Hen¬
nes skyldighet att följa honom, hvarest han än må välja sin bostad
är hos oss omtvistad, men står alldeles uttryckligen nämnd i den
franska lagen.
Det kan vara öfverflödigt att vid detta tillfälle längre sysselsätta
Hammaren med denna fråga, oaktadt den är ofantligt vigtig. Jag
troi icke, att Lag-Utskottet i frågans närvarande stadium kunnat göra
något vidare än hvad det gjort. Lag-Utskottet har ingen motionsrätt,
och de framställningar, som här blifvit gjorda, äro egentligen nya mo¬
tioner, med Indika Lag-Utskottet icke haft att befatta sig. Jag är för¬
vissad om, att . till en kommande riksdag de, som äro intresserade för
qvmnans ställning, skola finna några förslag som mer kunna leda till
13
N:o 37.
Lördagen den 12 Maj.
målet än den närvarande framställningen, hvilken är af den beskaffen-
het att den enligt mitt förmenande alldeles icke bör bifallas. Jag aegendoms-
håller derför om bifall till Utskottets förslag. förhållanden.
• (Forts.)
Herr Wallenberg: Jag skall icke ställa mig på motionärens
ståndpunkt, utan med Utskottet instämma deri, att hans förslag icke
är antagligt, men deremot skall jag söka fotfäste på precis samma
ståndpunkt, som motionären och Utskottet intagit. Först säger motio¬
nären att skälet, hvarför han väckt sin motion, är det, att nuvarande
förhållanden tarfva ändring. Så säger Utskottet, att »Utskottet vill
visserligen icke förneka, att vår gällande lagstiftning om äkta makars
egendomsförhållanden kan tarfva ändringar, i syfte att åt den gifta
qvinnan inrymma större sjelfständighet, befogenhet och trygghet i för-
mögenhetsrättsligt afseende än den hon för närvarande eger, och för
sådana ändringar kunna flere olika vägar väljas.» Detta är Utskottets
egna ord, som Herr Talmannen har tillfälle att se i betänkandet, deri¬
från de äro ordagrant återgifna, Detta är precis den grund, på hvilken
äfven jag ställer mig. Men hvarför öfvergifver Utskottet så skyndsamt
denna ståndpunkt? När man inser och erkänner, att förändrade för¬
hållanden hafva inträdt, som tarfva en förändrad lagstiftning, hvarför
då med ett bleklagdt nej bemöta alla framställningar derom? Hvarför,
på sätt ordföranden i Lag-Utskottet gjort, inför Kammaren utveckla
en stor lärdom i lagen och 'kännedom om förhållandena, utan att vilja
tillämpa denna lärdom, utan att vilja använda densamma till att för¬
bättra en sådan lag, som erkännes behöfva förbättras? Utskottet säger
här i betänkandet, att man skall »med varsam hand» beröra bestående
förhållanden och icke bryta dermed. »Med varsam hand» betyder
icke, att man icke skall göra något alls, utan det betyder, att man
skall göra något, men varsamt. Hur behandlade Lag-Utskottet det
varsamma förslag, som jag tillät mig framställa om fideikommissens
öfvergång till följd af ändrade förhållanden? Det var en föråldrad in¬
stitution, men jag ville dock icke bryta med den, utan jag föreslog att
[Riksdagen med varsam hand skulle vidtaga sådan lagförändring att
fideikomissen kunde under ett par generationer afvecklas. Men Lag¬
utskottet afstyrkte förslaget. År det att med varsam hand förbättra
vår lagstiftning, att med baksidan af handen slå till hvarenda fram¬
ställning, som går i framåtskridande rigtning?
Man har sagt att det är ett så radikalt förslag, som motionären
här framstält. Det, vore ju väl, om det varit radikalt, så vida det varit
ett godt förslag. Är det ett dåligt förslag, som framställes, då är det
rätt att säga nej; men det är icke rätt att ställa sig på en ultra konser¬
vativ ståndpunkt och göra ingenting förr, än man blir af omständighe¬
terna tvungen, då man icke har i sin hand att utöfva lagstiftnings¬
kallet med den betänksamhet och den värdighet, som tillkommer en
Första Kammare.
Hvad min framställning beträffar, så ber jag få fästa uppmärksam¬
heten derpå, att skrifvelseförslaget icke innehåller någon våldsammare
eller häftigare påtryckning på regeringen. Utskottet har förklarat sig
iche kunna göra något, och då har Riksdagen icke att göra annat än
vända sig till regeringen, som icke behöfver svara derpå till näst-
N:o 37. 14 Lördagen den 12 Maj.
Om äkta kommande riksdag, utan när regeringen finner tiden vara inne eller
des egendoms-när den hinner behandla frågan med all möjlig eftertänksamhet och
förhållanden, varsamhet. Detta är det enda Riksdagen kan göra och det enda jag
(Forts.) begärt.
Yi hade här för några dagar sedan under behandling ett betän¬
kande från Utskottet under N:o 41, angående en motion om revision
af strafflagen i vissa delar. Hela Sverige känner den bedröfliga tilldra¬
gelsen om sex månaders fängelse för att försona tillgreppet af ett ägg,
och motionären hade framstält förslag till ändring i straffbestämmel¬
serna för tjufnadsbrott och för återfall deri.
Utskottet svarade derå precis på samma sätt som i det nu före¬
liggande betänkandet: »Utskottet vill icke förneka att gällande straff¬
lag företer, ej minst i sitt tjugonde kapitel, åtskilliga brister, men Ut¬
skottet anser för sin del, att dessa icke kunna med bibehållande af
det sammanhang och den konseqvens, som ovilkorligen måste fordras
mellan de olika bestämmelserna i en strafflag, afhjelpas annorlunda
än genom en allmän revision af strafflagen i dess helhet», och en så¬
dan, säger Utskottet, är icke under den närmaste framtiden lämplig,
derför att Nya lagberedningen nu är sysselsatt med processlagstiftnin¬
gen. Man skall således lemna till en kommande generation att af¬
hjelpa sådant, som hela verlden redan nu anser vara en himmelsskri¬
ande orättvisa, som utöfvas i rättvisans namn.
Den nu föreliggande . frågan gäller icke endast, som Herr Berg
antydde, dem som gifta sig med rika flickor, utan i vida högre grad
arbetsklassen, der det är ganska lätt att råka i fattigdom och nöd, i
händelse mannen skulle urarta i sedligt afseende. Det är derför jag
anser frågan så vigtig. Den kan icke falla, ty det måste vidtagas en
förändring i den nu gällande lagstiftningen.
Jag ber att få erinra derom att, när Riksdagen först beslöt att
tjugufemårig qvinna skulle få åtnjuta myndighetsålderns rättigheter,
skedde det på det sättet att qvinnan blef myndig blott i händelse »hon
om sin önskan gjorde anmälan». Sedermera kom lagen att utveckla
sig derhän, att en qvinna, som hade sitt fulla förstånd, var myndig vid
tjugufem ^års ålder. Nu frågas: skulle det icke vara lämpligt att gå
tillväga på samma sätt i denna fråga? Här har länge varit tillåtet att
göra förord, men det är en. lag, som kan tillämpas för de förmögnare
klasserna,, och icke i de mindre bemedlade, der faran likväl är störst
för den gifta qvinnan att se sina ringa tillgångar skingras af en oordent¬
lig man. Den siste ärade talaren fälde ett yttrande, som står i öfver¬
ensstämmelse med Lag-Utskottets betänkande. Han sade, att man,
äfven med allt erkännande af det berättigade för den gifta qvinnan att
komma i en bättre ställning, dock icke kan rubba någonting. När
man erkänner det berättigade i denna sträfvan, så är det också ens
skyldighet att underhjelpa den. Vore den oberättigad, då kunde jag
förstå Lag-Utskottets förfaringssätt. Lag-Utskottets ordförande har sagt,
att Utskottet icke varit likgiltigt för frågan, ty Utskottet har egnat
»en hel session» åt frågan om den gifta qvinnans ställning. Sveriges
hundra tusentals gifta qvinnor böra känna sig djupt rörda öfver detta
tillkännagifvande, att Lag-Utskottet egnat en hel session åt deras vigti-
15
N:o 37.
Lördagen den 12 Maj.
gaste angelägenhet. Jag finner att Lag-Utskottet aldrig velat göra något akta
för frågan och aldrig behandlat den som en lagreform borde behandlas. ““ “
En ledamot af Lag-Utskottet har sagt: »att i det läge, frågan nu förhållanden.
befinner sig, kan icke något göras». Jag tillåter mig då att säga, att (Forts.;
i det läge, Lag-Utskottet nu befinner sig, kan ingenting i reformväg
derifrån förväntas, utan derför kan och bör Riksdagen ingå till Kongl.
Maj:t med en skrifvelse i ämnet och det är på grund deraf jag fram-
stält mitt skrifvelseförslag.
Herr Bergström: Det må tillåtas mig att ännu en gång uttala
några ord i frågan.
Jag vet val, att med den böjelse, Herr Wallenberg städse lägger
i dagen att alltid hafva sista ordet, han ännu en gång kommer att
yttra sig efter mig; men det skall icke förhindra mig att nu begagna
tillfället att något vidare utveckla saken.
Herr Wallenbergs formsinne, jag menar hans sinne för form, då
fråga är att behandla Riksdagsärenden, är icke synnerligen starkt ut-
veckladt. Jag tror mig hafva visat detta, då fråga var om behandlingen
af hans motion rörande upphäfvande af familj efideikomissen.
Han återkom nyligen sjelf till denna motion och då må det äfven
tillåtas mig att ånyo vidröra densamma.
Han både föreslagit, att Riksdagen skulle hos Kongl. Maj:t an¬
hålla, att en bestående författning, hvars upphäfvande han icke ifråga¬
satt, icke skulle tillämpas så som författningen lemnade utrymme till,
utan efter Riksdagens behag. Detta utmärkte, enligt hvad jag ådaga-
lade, icke någon hög grad af sinne för formen vid behandlingen af
offentliga ärenden.
Herr Wallenberg har här vidrört Lag-Utskottets utlåtande i an¬
ledning af väckt motion om revision af strafflagen i vissa delar; men
han förbigick med tystnad Lag-Utskottets förnämsta skäl för dess
afstyrkande, eller, att det icke förelåg någon motion om en allmän re¬
vision af strafflagen; Lag-Utskottet både nemligen uttalat den åsigten,
att en partiel revision af denna lag icke vore lämplig. Lag-Utskottet
kunde derför icke främja saken, helst under den närmaste framtiden
det förelåge ett så stort lagstiftningsarbete som den nya processlagstift¬
ningen.
Hvad nu förevarande fråga beträffar, har den ärade talaren sjelf
erkänt, att Friherre Stackelbergs motion är för radikal; och det har
ock Lag-Utskottet sagt. Vi hade icke att pröfva något annat än om
motionen kunde bifallas eller om den skulle föranleda till en under¬
dånig skrifvelse till Kongl. Maj:t af sådant innehåll jag förut nämnt.
Det hade varit att handla emot öfvertygelse, om Utskottet, efter att
hafva underkänt den af Friherre Stackelberg föreslagna grund för lag¬
förändring, tillstyrkt Riksdagen att hos Kongl. Maj:t förorda till an¬
vändning samma grund. Hvarje förslag, som nu framkommit, är, såsom
Herr Samzelius visat, en ny motion; och jag hemställer, om det är
klokt att på det viset behandla ärenden.
Hvad jag utvecklade här rörande förhandlingarne inom Lag¬
utskottet skedde verkligen icke för att visa någon lärdom. Jag är
föga angelägen att för Herr Wallenberg söka lägga prof på sådan i
N:o 37. 16 Lördagen den 12 Maj.
Om äkta dagen, isynnerhet som lian, hvad lagkunskap beträffar, saknar nödiga
des egendom'.'förutsättningar för att derom fälla någon dom. Min framställning
förhållanden, skedde deremot för att lemna blifvande motionärer en anvisning på
(Forts.) den väg man kunde gå, om man ville på ett praktiskt sätt reformera
lagstiftningen i detta ämne och bereda den gifta qvinnan varaktiga
fördelar.
Om man inläte sig på en rättsfilosofisk undersökning om äkten¬
skapets väsen ^ och natur, vet jag att en sådan skulle leda dertill, att
man ansåge såsom önskligast att emellan äkta makar lifsgemenskap
rådde i alla afseende!!, således äfven på det materiella området; ty
det heter, att »de tu äro ett» och det är endast menniskornas hjertans
hårdhet, som föranleder till att man behöfver sådana lagbestämmelser,
hvarom talats; men der det råder full harmoni och full samstämmighet
emellan makarne, der behöfvas de icke.
Jag bestrider fortfarande, att bifall lemnas till hvad här föreslagits.
Lag-Utskottet har icke kunnat göra och kan icke göra annat än
det gjort på grund af den motion i ämnet, som blifvit väckt.
Herr Hasselnöt: Lika enhälliga som meningarne synes vara
derom, att motionärens förslag gatt för långt i den rigtning, som han
ifrågasatt, lika^ enhälligt synes man vara ense derom att, såsom Lag¬
utskottet också framhållit, vår nu gällande lagstiftning om äkta ma¬
kars egendomsförhållanden tarfva!’ ändring i syfte att åt den gifta
qvinnan inrymma större sjelfständighet, befogenhet och trygghet i
förmögenhetsrättsligt afseende än den hon för närvarande eger. Om
nu så är, så är frågan den: huru skall en sådan ändring bäst och for¬
tast vinnas? Efter min tanke skulle sådant i frågans nuvarande skick
lämpligast ske genom en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, deri
Riksdagen begärde den ändring i nu bestående förhållanden, som kunde
finnas lämplig och nödig.
Att här på^ rak arm godkänna Herr Wallenbergs förslag till
skrifvelse vågar jag likväl ej tillstyrka och finner sålunda frågan lämp¬
ligast kunna lösas genom en återremiss, såsom Herr Stråle föreslagit.
Häremot har Lag-Utskottets ärade ordförande visserligen anmärkt, att
ett skrifvelseförslag, innefattande någonting annat än just hvad motio¬
nären begärt, borde anses såsom ett nytt förslag och alltså icke kunna
komma under Lag-Utskottets behandling. Men deremot vill jag invända,
att en del måtte val innefattas i det hela; och då motionären föreslagit
upphäfvande af all egendomsgemensamhet makar emellan, så frågar
jag, om icke detta förslag innebär äfven förslag om de mindre ändrin¬
gar i gällande lagstiftning, hvilka kunna anses ledande till större eller
mindre inskränkade af mannens förvaltningssätt öfver hustruns egendom.
I afseende på dylika ändringar nämnde ordföranden i Lag-Utskottet
flere förslag, som efter mitt förmenande voro beaktansvärda. Främst
bland dem och det som kunde sättas i verket utan att väsentligt bryta
med de nuvarande förhållandena, vore det att lemna gift qvinna full
förvaltningsrätt öfver sin enskilda egendom. Dermed vore icke så
litet vunnet, hufvudsakligen enär allmänna föreställningssättet såmedelst
kunde vänjas vid att gift qvinna sjelf förvaltade egendom och denna
icke sällan af rätt betydande omfattning och värde. Om alltså Lag-
Lördagen den 12 Maj.
17
N:o 37.
Utskottet antingen på denna grund eller på någon annan, som möjligen Om äkta
kunde befinnas lämpligare, skulle vilja framlägga ett förslag till under- ntakaninbSr
dånig skrifvelse till Kong!. Maj:t om en fortsatt utveckling af lagstift-fZ/uUiand"l
ningen till skydd för gift qvinnas rätt, vore, efter min åsigt, icke så (Forts.)
litet vunnet. Jag tillåter mig derför instämma i Herr Stråles förslag
om återremiss.
Herr Wallenberg: Ordföranden i Lag-Utskottet bar försökt gen¬
drifva hvad jag yttrade om Lag-Utskottets afstyrkande i dess betän¬
kande N:o 41 med det motiv, att man skulle icke kunna ändra kapitel
ocb paragrafer i strafflagen utan att omskrifva kela strafflagen. Jag-
vill bara säga, att det är mycket beqvämt att skylla på, att man skall
vänta till dess bebofvet af reformer blir så stort, att allt kommer att
stå stilla. I andra fall kan man mycket väl ändra kapitel ocb para¬
grafer. Det bar många gånger skett. Men på samma sätt utvecklade
lian sin fyndighet, då han ville misstyda min motion om familjefideikom-*
missens upphäfvande derhän, att den skulle innefatta eu särskild
bestämmelse om juveler och dylikt, om hvilket jag likväl aldrig, hvar¬
ken i min motivering eller i sjelfva framställningen, sagt ett enda ord;
men det var derför att den ärade ordföranden icke ville saken, och
derför skulle den affärdas på det sättet.
Hans målande idyll öfver äktenskapet och att det grundades på
hjertans öfverensstämmelse — allt detta veta vi; men jag tror, att det
icke är för sådana fall, som man behöfver stifta lagar, utan det är för
helt andra fall, der donna öfverensstämmelse antingen slocknat eller
alls icke funnits, och det är just der, som man behöfver lagstifta. Jag-
tro:!- för resten, att de omständigheter, han upplyste oss om, icke gälde
mig ensam; men då lian sade, att det var till ledning för kommande
motionärer i ämnet, så frågar jag: — hvarför känner sig icke ordfö¬
randen i Lag-Utskottet sjelf manad att göra något för lagstiftningens
förbättrande i detta afseende?
Jag vidhåller mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade Herr
Grefven och Talmannen, att derunder yrkats: l:o att Utskottets i före¬
varande utlåtande gjorda hemställan skulle bifallas; 2:o af Herr Wal¬
lenberg, »att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse begära, det Konun¬
gen täcktes till kommande Riksdag aflåta förslag till sådan ändring
af Giftermålsbalken med dithörande lagrum, att, utan äktenskapsförord,
man och hustru komme till all den rätt, som nu genom sådant förord
kan dem beredas att råda hvar öfver sin, före eller under äktenskapet,
ärfda eller förvärfda egendom»; samt o:o att utlåtandet skulle återför¬
visas till Utskottet.
Härefter gjorde Herr Grefven och Talmannen propositioner enligt
dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen på bifall till Ut¬
skottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf Herr Grefven och Talman¬
nen hemstälde, huruvida Kammaren ville såsom kontraproposition der¬
vid antaga yrkandet om återremiss, samt förklarade sig finna de härå
afgifna svaren hafva utfallit med öfvervägande ja.
Första Kammarens Prat. 1883. N:o 37.
2
N:o 37.
18
Om äkta
maltan inbör
des egendoms
förhållanden
(Forts.)
Lördagen den 12 Maj.
Då Herr Wallenberg äskade votering jemväl angående kontraproposi¬
tionens innehåll, uppsattes, justerades och anslogs eu omröstningspro-
. position af följande lydelse:
Den, som vill, att vid blifvande votering om bifall till Lag-
Utskottets utlåtande N:o 42 kontrapropositionen skall innehålla åter-
remiss, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har såsom kontraproposition vid nämnda votering-
antagits bifall till Herr Wallenbergs i ämnet gjorda yrkande.
Omröstningen företogs, noll vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja—30;
Nej—39.
Uppsattes, justerades och anslogs följande omröstningsproposition
för hufvudvoteringen:
Den, som bifaller Lag-Utskottets utlåtande N:o 42, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles Herr Wallenbergs i ämnet framstälda vr-
kande.
Vid denna omröstnings utgång utföllo rösterna sålunda:
Ja—48;
Nej—22.
Föredrogs, men bordlädes å.nyo på flere ledamöters begäran Stats¬
utskottets under gårdagen bordlagda memorial N:o 44, med förslag till
voteringspropositioner i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut an¬
gående låneunderstöd för odling af sänka trakter m. m.
19
N:o 37.
Lördagen den 12 Maj.
Föredrogs Första Kammarens Tillfälliga Utskotts under gårdagen Ifrågasatt
bordlagda utlåtande N:o 11, i anledning af Herr Adel sk öl ds motion,
N:o 30, angående skrifvelse till Kongl. Maj:t om Sveriges neutrali- om Sveriges
Sei'in°'. neutralise¬
ring.
Herr Adelsköld: Då jag först i dag käft tillfälle att se Till¬
fälliga Utskottets betänkande angående min motion, kan jag nu icke
närmare inlåta mig i frågan om motiveringen för det anslag, hvartill
Utskottet kommit. Motionen innehöll, såsom herrarne minnas:
■ ii,It Tiil'sdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ■uttalar den önskan;
att Kongl. Magt täcktes hos de främmande stater, med hvilka Sverige
slår i diplomatisk, förbindelse, inleda underhandlingar, åsyftande Sveriges
fortfarande neutralitet i öfverensstämmelse med den moderna folk¬
rättens grundsatser.»
I ingressen förekommer visserligen också ordet »neutralisation»,
men min afsigt med motionen har icke varit neutralisering, utan ett
förklarande af ständig neutralitet, hvilket ock fram ga r_ af sj elfva kläm¬
men i motionen, ehuru jag föreställer mig att neutralisering, om den
kunde åstadkommas, skulle vara fördelaktig. Hvad innebär nu detta ?
Jo, att Kongl. Maj:ts regering hos de utländska makter, med Indika
Sverige står i diplomatisk förbindelse, skulle förklara, att vi under kom¬
mande krig ämnade iakttaga neutralitet, och tillika uttala den förhopp¬
ning, att denna förklaring skulle af makterna godkännas och respek¬
teras. Och jag föreställer mig att, om ett sådant uttalande gjordes af
våra skickliga diplomater, i ordalag som endast diplomater kunna välja
—_ skulle ingen finna sig sårad af en sådan framställning, utan sva¬
ret antagligen blifva afgifvet i lika väl valda uttryck, och tillfredsstäl¬
lande.
Saken vore nemligen ingenting annat än ett repeterande åt hvad
som passerade år 1854, fast detta nu synes vara bortglömdt, hvarför
jag vördsammast anhåller få återföra i minnet hvad somt då passerade.
I riksdagshandlingarne från åren 1853 och 1854 förekommer
nemligen under N:o 61 »Kongl. Maj:ts Kådiga skrifvelse till Rikets
Ständer, angående den å de förenade rikenas vägnar afgifna neu-
tralitets-förklaring samt de, med anledning deraf, från främmande
makter ingångne svar; gifven Stockholms Slott den 15 Mars 1854.»
I ingressen, som är temligen lång, så att jag icke vill trötta her¬
rarne med densammas uppläsande, yttrar Konungen, att han af omtanke
för landets väl funnit sig manad förklara Sverige neutralt, samt ville
meddela Riksdagen den skrifvelse, som afgift till makterna med neu-
tralitetsförklaringen, uti hvilken skrifvelse Hans Maj :t Konungen bland
annat vttrar:
»Bet, system, .som hans Majs Konungen af Sverige och Norge
har för afsigt, att oförändrad! följa och tillämpa, är det af en sträng
neutralitet, grundad på öppenhet, opartiskhet och en fullkomligt lika
aktning för ed,la makters rätt. Denna neutralitet stadie ålägga Kam
Maj:t'Konungens af Sverige och Norge Regering följande förbindel¬
ser samt tillförsäkra denna regering följande fördelar:
l:o Ätt vid de stridigheter, hvillca möjligen kunna uppstå, afhålla
N:o 37.
20
Lördagen den 12 Maj.
ifrågasatt sig från allt deltagande i desamma, vare sig medelbart eller omedelbart,
Ko'm7l*VaH ^ förmån för den ena af de hd g förande makterna, och till skada för
om. Sveriges
neutralise¬
ring.
(Forts.)
Vidare förekomma en
hel del stadganden i afseende å
men slutligen säges det i skrif-
sjöfarten och dylikt, som icke hör hit
v elsen till Riksdagen:
»Sådana äro de allmänna grunderna för den neutrala ställning,
hvilken Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge har för afsigt
att intaga, för den händelse att, krig skulle utbryta i Europa. Kanal.
Magi gör Sig förvissad, att de skola erkännas såsom öfverensstämmande
med folkrätten, samt att deras noggranna och opartiska tillämpning skall
gorå det för Kong1, Maj: t möjligt att fortfarande med de ra »skapligt
sinnade och förbundne magierna underhålla de förbindelser, som Ilongl.
Maj:t, för Dess folks väl, så högeligen önskar värna från hvarje af¬
brott.»
»Å detta meddelande hafva tillfredsställande svar, inne felt. ande god¬
kännande af, del utaf Kong),. Majs lillkännagifna beslut, från de 'sär¬
skilda regeringar blifvit uti följ ande ordning afgifne, nemligen:
från Senaten i Hansestaden Hamburg, af den 5 sistlidne Januari;
Kongl. Belgiska Regeringen, af den 7 Januari;
Kejserliga Österrikiska Regeringen af den 10 Januari;
Senaten i Hansestaden Lubeck, af den 10 Januari;
Kejserliga Franska Regeringen, af den 12 Januari;
frän Kongl. Nederländska Regeringen, af den 14 Januari;
från Kongl. Stor-Britanniska Begeringen, af den 20 Januari;
Stor-Hertigliga Mecklenburg- Strelikska Regeringen, af den 22
från
från
från
från
Kongl. Preussiska Regeringen, af den 23 Januari;
Kongl. Sardinska Regeringett. af den 24 Januari;
Senaten i Hansestaden Bremen, eif (ten 24 Januari;
Kong!. Hannoveranska Regeringen. af den 25 Januari:
från
Januari;
från
från
från
från
från, Kongl. Neapolitanska Regeringen, af den 26. Januari;
från Stor-Hertigliga Mecklenburg-Schiverinska Regeringen, eif den
30 Januari;
från Kongl. Portugisiska Regeringen, eif den 31 Januari;
från Kongl. Spanska Regeringen,, af den O Februari:
från Stor-Hertigliga Oldevburgska Regeringen, af den 10 Februari;
från Förenta Staterna i Norra Amerika, eif den 14 Februari;
från Ottomanisk» Porten, af den 17 Februari; samt
från Kejserliga Ryska Regeringen, af den 7 dennes.
Kongl. Grekiska och Stor-Hertigliga 'Fiska aska Regeringar ne hafva
inskränkt sig till att erkänna emottagandet eif den till dessa hof aflåtna
förklaring.
Från Kejserliga Brasilianska Regeringen har svar ämna ej hit
ingått,»
»Kongl. Majs har om detta, för dt ostördt fortsättande af våra
fredliga yrken, samt för vår handels och sjöfarts oaf brutna gång så till¬
fredsställande! måls uppnående velat lemna Rikets församlade Ständer
kännedom, så mycket hellre, som derigenom Sveriges och Norges poli¬
tiska förhållanden till alla främmande makter för närvarande kunna
anses fullt tryggade, Kongl. Majs erkänner med tacksamhet, att den
Lördagen den 12 Maj.
21
K:o 37.
fosterlandskänsla och det, förtroende till Kongl. Maj:tv landsfaderliga Ifrågasatt
afsigter, hvithet Rikets Ständer vid detta tillfälle så enhälligt
höra anses Imf vet till det ås gftade ändamålets vinnande i väsentlig män om?Sverige»
bidragit. Kongl. Maj:t, som till Rikets Ständer hembär uttrycket af neutraiue-
Sin upprigtiga tillfredsställelse, skall fortfarande egna Sina oaflåtliga f «»?•
omsorger åt alla de åtgärder, som blifva erforderliga till neutralitetens v* orts.)
upprätthållande, i enlighet med de af Kong!. Maj:t stadgade och fill-
kännagifna grundsatser. Kong!. Maj:t förblifver Rikets Ständer med
all Konungslig Nåd och ynnest städse välbevågen.»
Vidare ber jag få anföra följande efter ofvanberörda nådiga- skrif¬
velse i riksdagshandlingarne intagna:
■ Afskrift af Protokollet ifver Utrikes-
Departementets Ärende, hållet inför
Hans Majs Konungen i Stats Rådet å
Stockholms Slott den 15 Mars 1854.
Närvarande:
Hans Exc. Herr Justitice-Stcds-Ministern Grefve,. Sparre,
Hans Exc. Herr Ståts-Ministern för Utrikes Ärendeva Friherre
Stjerneld,
Stats-Råden: Herr Friherre Palm stjerna, Fäbroms, Wallensteen,
Grefve Mörner, Viner, Reulerdahl, Grefve Gyldenstolpe.
Stcds-Ministern för Utrikes Ärendena anmälde i, underdånighet,
att sedan nu svar från alla främmande makter, hviska erhållit med¬
delande af dem å Kongl. Majds höga vägnar ((flatna neulralite/sför-
Tclaring ingått, med undantag afl det från Kejserliga Brasilianska
Regeringen förväntade, hvithet, i avseende, till det långa, af ståndet, ej
ännu hd hunnit avkomma. Kong!. Maj:t i Nåder täckts anbefalla ho¬
nom att uppsätta förslog till en Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer,
med, underrättelse om det erkännande, som de Förenade Rikenas neu-
tralitets-förklaring vunnit, hvithet underdåniga förslag nu af Stats-
Ministern upplästes; Och behagade Kongl. Majs, jemlikt Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, berörde förslag i Nåder gilla, och befallde
att i enlighet, dermed, Nådig Skrifvelse, sådan den finnes närvarande
Protokoll Inlagd, skulle till, Rikets Ständer afgå.
In fidem protocolli:
G. Albert Ehrensvärd.»
Med anledning af dessa Kongl. skrifvelse!' beslutade 1853— 1854
årens riksdag följande, i riksdagshandlingarne under N:o 42 i 10:de
samlingen intagna tacksamhetsadress, hvilken genom Landtmarskalken
och Ståndens Talmän frambära till Kongl. Maj:t Konungen:
«Sedan elev af E. K. M:t å de Förenade rikenas vägnar, i, sam¬
råd med H. M. Konungen af Danmark, afgifne neutralitets-förhlaring
Sso 37.
22
Lördagen den 12 Maj.
(Forts.)
Ifrågasatt blifvit af de Europeiska makterna äfvensom af de Förenade Staterna
KonY^Ma^-t1 ^ord-Amerika godkänd, hav E. K. M:t behagat lemna Rikets Ställ-
om1 Sveriges ^er kännedom om uppnåendet af delta, för ett ostördt fort säd tände af
neutralise- våra fredliga yrken, samt för vår handels och sjöfarts oafbrutna gång
ring. så tillfredsställande mål. E. K. M:t har dervid jemväl täckts ut¬
trycka Sitt Nådiga välbehag öfver den fosterlandskänsla och det till
E. K. M:ts landsfaderliga af sigte)- hysta, förtroende, hvilka Rikets Stän¬
der vid ifrågavarande tillfälle enhälligt ådagalagt.
Svenska Folkets Ombud, bevarande i erkännsam hågkomst dessa ut¬
tryck af E. K. M:ts höga tillfreds ställds e, utbedja sig att hos E. K. M:t
få i underdånighet betyga den djupa och vanm tacksamhet, fosterlandet
är skyldigt E. K. M:ts oafbrutna och, osparda omsorger för betryggande
af de Förenade Rikenas vänskapliga för hälla) ide till utländska Makter
under de stridigheter, i hvilka eu stor del af Europa för närvarande
är invecklad. Rikets Ständer egna, eu uppriktig hyllning åt den be¬
slutsamhet, och det visa, förutseende, hvarmed E. K. M:t i dessa
bri/dmmtm förhållanden rardal de Förenade Rikenas fördelar,
sjelfständighet och ära. Genom ett fast förtroende mellan Konung
och folk, genom bådas samverkan för befrämjandet af det älskade foster¬
landets sanna, val, skall ock detla, under den Högstes beskydd, framgent
hägna,s. Det, lugn, vi åtnjuta, är oss dyrbart, jemväl derföre, att det
är ett vedermäle af den huldhet, hvarmed landets vigtiga,ste intressen af
E. K. M:t omfattas. Färdigt att sin ädle Konung i alla silf len trofast
följa, nedkallar det Svenska folket Försynens välsignelse öfver den vak¬
samma faderskärlek, hvars oajtåtliga omsorger för folkets val ega i dess
åter-kärlek sin belöning.
Rikets Ständer framhärdar etc.
Stockholm den 8 April 1 85 1.
Så uppfattades neutralitetsfrågan af 1854 års Riksdag.
ålen äfven Konung Oscar I har vidtagit åtgärder för landets neu¬
tralisering, ty, såsom herrarne veta, innehöll jiovembertraktaten be¬
stämmelser i den rigtningen; Och jag skall med anledning af denna
senare fråga bedja att få uppläsa följande ur Konung Oscars tal å Riks¬
salen vid riksdagens öppnande den 23 Oktober 1856 rörande denna
neutralisering:
»Jag befinner Mig i vänskaplig/ förhållande till edda främmande
makter. Den 21 November sistlidet år har Jag med England och
Frankrike af slut åt särskilda fördrag, hvilka gifva, en ny helgd åt fordna
ärofulla förbund samt, ännu, närmare tillknyta de band af vänskap och
förtroende, som förena Mig med Drottningen af England och Frank¬
rikes Kejsare.»
Således var det enahanda sak, hvarom här är fråga och som nu 1883
så mycket klandrats, som då 1854 ansågs vara för de förenade rikena
gagnelig och befordrande dess ”sjelfständighet” och ”ära”,
Och jag tror, att de anmärkningar och det hån, hvarför frambäraren
Lördagen den 12 Maj.
23
N:o 37.
af denna motion under de tre månader Tillfälliga Utskottet haft den under Ifrågasatt
behandling, varit utsatt, således äfven i viss mån gälla en af de ädlaste shfifvdse till
regenter, som suttit på Sveriges tron, hans rådgifvare, bestående af så-
dane män som en Sparre, Stjerneld, Palmstjerna, Fåhraeus, Wallen- neutralise-
steen, Mörner, Ulner, Reuterdahl och Gvldenstolpe, samt den Riksdag, ring.
som afgaf ofvannämnda tacksamhetsadress, och af hvilken Riksdag jag (Forts.)
ser flere högt ärade ledamöter här närvarande i detta rum.
Ingen vill väl emellertid saga, att dessa statsmän handlat mot sitt
lands ära. Och hvad mig sjelf beträffar, ber jag Första Kammaren
vara öfvertygad, att om jag ansett så vara förhållandet eller om jag
ansett saken vara nedsättande för Sveriges ära, hade jag förr bitit
tungan af mig än jag framlagt denna motion för Kammaren. Med
förut anförda exempel för ögonen, anser jag fortfarande att Sveriges ära
icke lägger hinder i vägen för proklamerande af ovilkorlig neutralitet
under kommande krig, äfven om Hans Excellens vår nuvarande Utrikes
Minister å egna och sina kollegers vägnar i Andra Kammaren uttalat
sig häremot.
Om man nu tillser hvilka det är som uppträdt ifrigast och skar¬
past mot motionen, så blifver saken klarare, ty man skall finna, att det
just företrädesvis voro de, som »per fas et nefas» vilja genomdrifva det
föreliggande Kong!, härordningsförslaget. Man har nemligen ansett,
att motionen skulle verka som en sprängbomb och till och med kunna
vara en »spik i likkistan» för detta förslag.
För min del vill jag icke förneka möjligheten häraf, och det må
gerna anses troligt, att detta äfven i viss mån varit afsigten med mo¬
tionen — detta kan jag ju gerna medgifva efter de uttalanden, som
jag haft tillfälle göra i tidningarne rörande ett härordningsförslag, som
skulle blifva ruinerande för landet och mot hvithet hela svenska folket
rest sig som en man. Och med de åsigter, jag der uttalat, må Första
Kammaren visserligen ej undra öfver att jag icke ogerna skulle vilja
vara hammaren, som finge slå in spiken i den likkistan.
Men det finnes äfven andra, som varmt och ifrigt önska ett be¬
tryggande försvar, och bland dessa är äfven jag, ehuru på andra grun¬
der än Kongl. Maj:t föreslagit. Äfven sådane män hafva yttrat sig
ogillande om motionen, men deras uppmärksamhet får jag fästa på det
förslag till landets försvar, bygd! i första rummet på att hålla fienden
från våra kuster, som jag framlagt i Dagligt Allehanda och som vunnit
bifall af vår fräjdade och erfarne landsman Kapten John Ericsson i
Newyork. Och jag tror, att om de närmare genomtänka hvad detta
förslag innebär, skola de finna, att, om jag önskat neutralitet, så är det
åtminstone en starkt väpnad, och jag tror, att med en fördomsfri
uppfattning man skall finna, att ett sådant försvarssystem bör vara mera
betryggande än det, som af Kongl. Maj:t framlagts och som nästan
uteslutande grundats på en landtarmé, lemnande kusterna öppna. Mitt
förslag kan ju hafva sina brister, och ett fel har det att icke vara så
kostsamt och betungande som det kungliga. Men är det ett fel, då
hoppas jag, att det svenska skattdragande folket skall hafva undseende
med detsamma.
Motionen är nu förfallen — men om ej något annat dermed vun¬
nits, så har den dock åtminstone föranledt att regeringen och tidnin-
If:o 37.
24
Lördagen den 12 Maj.
Ifrågasatt garne fatt tillfälle uttala sina fredliga åsigter, samt landet och Kiks-
XotuI^VaH “aSens Andra Kammare att vi under inga förhållanden, utan att tvingas
om9Sverige» dertill, vilja inblandas i krig — och »det är ju vackert så».
neutralitet
ring. Öfverläggningen ansågs härmed slutad, och det föredragna ut-
(Koris.) låtandet godkändes.
Justerades fyra protokollsutdrag för detta sammanträde.
På framställning af Herr Grefven och Talmannen beslöts, att
det denna dag första gången bordlagda ärendet skulle uppföras främst
på föredragningslistan till nästa sammanträde.
Herr Törnehladh: Jag anhåller att, för åstadkommande af tids¬
besparing och förenkling, få föreslå, att det i dag bordlagda Stats¬
utskottets memorial K:o 44 med förslag till voteringspropositioner i
anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut angående odlingsfonden måtte
uppföras å föredragningslistan näst efter Lag-Utskottets utlåtande N:o 43,
som nyss blifvit beslutadt att uppföras främst på föredagningslistan till
nästa sammanträde.
På gjord proposition beslöts, att Stats-Utskottets memorial K:o 44
skulle på föredragningslistan till nästa sammanträde sättas omedelbart
efter Lag-Utskottets utlåtande N;o 43.
Kammaren åtskildes kl. 1 e. m.
In fidem
A. von Krnsensljerna.
Stockholm, P. A. Nymans tryckeri, 1883.