RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1883. Andra Kammaren. N:o 24.
Tisdagen den 10 April.
Kl. 7 e. ii).
Herr vice Talmannen ledde i början af detta sammanträde Kam¬
marens förhandlingar.
§ 1.
Justerades protokollet för den 3 i denna månad.
§ 2.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-IItskottets Memorial
N:o 30, angående uppläggande af en tredje emission af 1880 års
statslån in. in.
§ 3.
Föredrogs och lades till handlingarne Bevillnings-Utskottets
Memorial N:o 5, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut i af¬
seende å Utskottets Utlåtande N:o 3 i anledning af återremiss af
2:dra punkten af samma Utskotts Betänkande N:o 1 angående vil-
koren för försäljning af bränvin.
§ 4.
Föredrogs och bordlädes för andra gången Lag-Utskottets Ut¬
låtande N:o 23.
§ 5-
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12 a,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudiitel.
I ordningen förekom
Punkten 30, hvaruti Utskottet hemstält, att Herr C. E. Caspars- Om anslag
sons inom Första Kammaren afgifna motion N:o 5 — innehållande till n>v
förslag derom, att Riksdagen ville till uppförande af stall och ridhus firande «f
vid Upsala akademi med dertill hörande expeditionsbyggnad samt stfJ och.
värme-, vatten- och gasledningar för år 1884 anvisa ett anslag af ’Vasall
65,100 kronor icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. akademi.
Andra Kammarens Prut. 1883. N:o 24. i
N:o 24.
2
Om anslag
till upp¬
förande af
stall och
ridhus vid
Upsala
akademi.
(Forts.)
Tisdagen den 10 April.
Efter uppläsning af denna hemställan, mot hvilken Herrar Fri¬
herre F. von Essen, Grefve C. Beclc-Friis, Friherre II. M. Palm-
stierna, J. Widén, Friherre G. Tamm och C. E. Casparsson inom
Utskottet reserverat sig under yrkande, att 55,000 kronor måtte
beviljas för uppförande af stall och ridhus med dertill hörande värme-,
vatten- och gasledningar vid Upsala akademi, anförde
Herr Hedlund: Då jag anhåller att få fästa Kammarens upp¬
märksamhet på denna punkt, är det icke för att yrka bifall till
motionärens framställning och afslag å Stats-Utskottets betänkande,
utan endast för att få beröra några synpunkter i fråga om detta
ridhus och ridkonsten i allmänhet, som jag nu vill uttala, enär det
väl är föga troligt att jag, om frågan återkommer till en kommande
riksdag, då får tillfälle att deri yttra mig.
Stats-Utskottet • har med allt fog omnämnt vigten af ridkonsten
ur helsans synpunkt och det finnes också en rik erfarenhet, som
talar derför. Sä kan t. ex. en person, som sitter här icke långt
från mig, vitsorda betydelsen häraf, då hans son dermed räddats från
svårt lidande, och en ledamot af Första Kammaren, nemligen erke-
biskopen och prokansleren för universitetet i Upsala har såsom sin
erfarenhet omtalat att han anser den omständigheten, att han i sin
ungdom hade tillfälle till ridning, varit eu orsak till räddande åt
hans lif. Åtskilliga sådana exempel kunna anföras och särdeles
vigtig blir denna ridning till motverkande af den svaghet, som följer
med hjernans öfveransträngning genom läsning. ^ Detta är en ålder¬
domlig institution i Upsala; den är mer än 200 år gammal och utgör
nära nog den sista lemningen af de öfningar, som vid lärdomssko-
lorna voro förenade med bokstudierna. Vid den tid, då jag tillhörde
universitetet, fans ännu ridhuset qvar. Man hade också ritlärare, rid¬
lärare, ja, till och med dansmästare och åtskilligt annat, som skol-
fuxeriet, jag vågar säga det, nu jagat bort från universitetet. Eu
god ersättning har dock lyckligtvis vunnits i den svenska gymna¬
stiken, åt hvilken jag skänker all ära.
Men ridkonsten har icke blott ett sanitärt ändamål; den är till
gagn för ungdomen äfven i moraliskt och intellektuel! hänseende.
Förmågan att beherska den ädle tjenare, som menniskan eger i hästen,
att kunna styra honom på det sätt han bör styras, med förening åt
vänlighet och allvar, med sjelfbeherrskning och lugn, så att man icke
låter sig af hästen öfvervinnas, utvecklar hos den unge ryttaren
egenskaper, som äro behöfliga äfven i lifvet för öfrigt. Jag tror icke
att det är ovigtig! för ungdomen, som annars är ofta tafatt och
olämplig för det praktiska lifvet att, om han icke lärt sig något
annat praktiskt, han åtminstone kan använda sina lekamliga krafter
i det afseendet, att han kan sköta eu häst. Men jag anser att rid¬
huset ej bör stå enstaka. För universitetet skulle jag vilja hafva
ett ridhus i förening med gymnastik och badanstalt. Jag får i detta
afseende erinra om att t. ex. i Göteborg har man utan tanke på
vinst inrättat ett utmärkt ridhus i förening med ett badhus. Ett
dylikt badhus bör dock icke innefatta allenast dusch och varmbad,
utan äfven en bassin, der öfning i den vigtiga konsten simning kan
Tisdagen den 10 April.
3 \:o 24.
ega ruin både sommar och vinter. Dessa simbassiner äro något, Om anslag
som man icke ännu känner till i vårt land, men förekomma der- *ilt
emot på åtskilliga ställen i Tyskland, der de äro så inrättade, att f°Xiii e0eh
kallt och varmt vatten i dem vexelvis inledes, hvarigenom en jemn ridhus vid
sommarvärme uppehälles. I sådana simbassiner pläga ända till 50 Upsala
personer på en gång bada. Ett så inrättadt ridhus i förening med a,l*dcmi.
badanstalt behöfves ganska väl vid våra högskolor, för att hos de (Forts.)
tusentals unge män, som der samlas, bevara och utveckla den kropps¬
liga energi, som genom studierna lätt går förlorad. Ensidiga studier
föda lätteligen allehanda kroppsligt ondt, då de icke motvägas af
omsorgen om kroppens utveckling.
Men det föreliggande företaget lider af eu stor brist, hvilken
förorsakar att jag, detta allt oaktadt och fastän Första Kammaren
redan beviljat anslag för ändamålet, icke kan godkänna detsamma.
Här saknas nemligen fullständig utredning i afseende å sakens kost¬
nadsförslag, byggnadsplats m. m. Konsistorium academicum har
heller icke, så vidt jag känner, åtagit sig att, för den händelse den
här ifrågasatta summan beviljas, för densamma uppföra detta ridhus
på ett tillfredsställande sätt. Vid sådant förhållande tror jag att
för närvarande icke annat återstår än att afslå det föreliggande för¬
slaget, men jag vill på samma gång, med den verkan mina ord
kunna ega, varmt lägga Kammaren denna fråga på hjertat till en
kommande riksdag.
Herr O. B. Olsson: Herr vice Talman! Min mening är den,
att de ynglingar vid universiteten, som vilja öfva sig i ridning,
böra sjelfve bekosta sig den, ty det kan icke gerna komma i fråga
att andre än rika ynglingar skola något mera allmänt begagna denna
ridning. Jag har visserligen hört sägas inom Utskottet att priset föl¬
en ridlektion endast skulle uppgå till 75 öre i timmen, men det finnes
säkerligen vid universitetet i Upsala en massa ynglingar, som icke
hafva råd att uppoffra dessa 75 öre, och sålunda blir förhållandet,
som jag sagt förut, att blott de mera bemedlade genom ett bifall
till förslaget skulle sättas i tillfälle att erhålla denna njutning på
ett billigare sätt, än om de skulle sjelfve nödgats bekosta sig den¬
samma. Jag vill också fästa uppmärksamheten på att vid det andra
universitetet, vi hafva i vårt rike, har aldrig funnits någon ridanstalt,
som åtnjutit understöd af staten, utan der har det fått gå till på
det sätt att den, som velat skaffa sig denna fördel eller njutning,
måst sjelf bekosta sig densamma. Detta anser jag också vara det
enda rigtiga. Att under ett par sekler ett ridhus vid Upsala uni¬
versitet existerat som eu statsinstitution, utgör icke för mig något
skäl för att det allt framgent skall fortgå på samma sätt. Om allt
hade kunnat få stå qvar på samma punkt som hittills, hade det väl
emellertid kunnat gå an. Men nu skola både stall och ridhus för¬
svinna till följd af den nya universitetsbyggnaden. Således är det
nu fråga om att bygga ett nytt kostbart ridhus samt stall m. m.
och detta skulle staten betala. Till ett så onyttigt ändamål som detta
kan jag dock icke lemna min röst. Man säger att ridningen skall
vara så nödvändig för den studerande ungdomen. Nåja, ä la bonheur;
N:o 24.
4
Tisdagen den 10 April.
Om anslag men då måste man på samma gång antaga att den skall vara lika
till upp- nödvändig för elementarläroverken, der lärjungarne få läsa lika
^staiflok mycket och lika träget som universitetsungdomen. Det skulle då
ridhus"vid blifva nödvändigt att af principiella skäl bestå stallmästare, ridhus
Upsala och hästar vid dessa elementarläroverk. Nu kommer härtill att det
akademi. jc]ie gr första gången som denna fråga är å bane. Universitets-
(Forts.) styrelsen eller det akademiska konsistoriet, såsom det egentligen
heter, inkom redan 18(52 till Kong!. Maj:t med en anhållan att denna
institution måtte upphöra. 1878 förnyades denna anhållan. Också
då anhöll konsistoriet hos Kong! Maj:t, att det måtte blifva befriadt
från detta onus. När nu det akademiska konsistoriet kunnat hysa
en sådan åsigt, så är det enligt mitt förmenande en auktoritet, som
man i detta hänseende måste fästa sig vid. Det akademiska konsi¬
storiet måste antagas stå på den vid universitetet studerande ung¬
domens bästa, och, då konsistoriet kunnat tillstyrka att denna institution
skall upphöra, sä är det för mig en auktoritet, som väger mycket.
Då nu härtill yttermera kommer, att till denna stall- och ridhus-
byggnad, som är ifrågasatt, ritningarna och kostnadsförslag^ icke
blifvit granskade, lika litet som man vet hvarest detta ridhus och
stall skall vara beläget, tror jag det skulle vara oklokt af Kammaren
att nu lemna sitt bifall till ett så lösligt förslag som detta.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Schenström: Den, som med uppmärksamhet genomläst
de skäl, som blifvit framlagda i Herr Casparssons motion, äfvensom
hvad den medicinska fakulteten i Upsala yttrat, lärer väl icke kunna
underlåta att, lika med Stats-Utskottet, erkänna att »beredandet af
tillfälle till kroppsöfningar för den akademiska ungdomen är af den
stora vigt att staten icke torde böra undandraga sig att medverka
till ett sådant ändamåls vinnande». Deremot kan jag för min del
icke finna det vara nödigt att följa Stats-Utskottet i det beslut, hvar¬
till det kommit. De skäl, som Stats-Utskottet i detta hänseende an¬
fört, anser jag icke vara fullt tillfredsställande. Man har här i be¬
tänkandet anmärkt, att några i behörig ordning granskade ritningar
icke förefunnes. Detta kan väl icke utgöra något hinder för att bi¬
falla motionen. Författningarne skola naturligtvis efterlefvas, och det
är gifvet att en byggnad för allmänt behof icke kan uppföras, utan
att ritningarne till densamma blifvit gillade och stadfästade. Seder¬
mera har man sagt, att något fullständigt kostnadsförslag icke blifvit
framlagdt. Afsigten med den afgifna reservationen, hvilken blifvit
af flere bland Första Kammarens ledamöter understödd, och som jag
äfven vill förorda, är också den att statsverket icke skall komma
att utgifva ett enda öre utöfver hvad reservanten, Friherre von Essen,
föreslagit nemligen 55,000 kronor, och då vet jag icke hvad det ligger
för värde i det felande kostnadsförslaget eller fara uti att antaga
denna reservation. Tvärt om förekommer det mig som om Riksdagen,
till följd af det löfte, som synes vara antydt i Stats-Utskottets ytt¬
rande, ifall frågan en annan gång åter förekommer, får utgifva mycket
högre anslag till detta behof, hvilket behof, enligt min tanke, kan
tillfredsställas, om Riksdagen nu lemnar sitt bifall till reservationen.
Tisdagen den 10 April.
N:o 24.
förande af
stall och
ridhus vid
Upsala
akademi.
(Forts.)
Jag anser derför ett sådant beslut innebära en åtgärd af sparsamhet, Om anslåg
ty derigenom äfventyras icke för framtiden någon ytterligare utgift tai UPP'
för ändamålet.
Herr Hedlund yttrade, att det vore förträffligt att hafva en stor¬
artad badinrättning, stäld i samband med ridanstalten. Detta! kan
visserligen vara både nyttigt och nödvändigt, men, om man sålunda
framkommer med det ena förslaget efter det andra, för fullständigan-
det af denna institution, så kommer man till oändliga utgifter. Detta
är enligt min tanke de obotfärdigas förhinder. Frågan är helt enkelt
den: har den medicinska fakulteten rätt i sitt yttrande? I sådant
fall förekommer det mig, som om det vore så mycket mera nödvän¬
digt att efterkomma hvad nu ifrågasatts. Af det yttrandet framgår
nemligen bland annat, att »det knappast gifves kraftigare medel att
motverka de hotande skadliga följderna af hjernans ensidiga ansträng¬
ning än väl ordnade kroppsöfningar».
En annan talare har sagt, att, om vi bifalla detta förslag, äfven¬
tyra vi att få bygga ridhus vid hvarje elementarläroverk. Detta sy¬
nes in ig vara att gå alldeles för långt. Ty naturligtvis är och kan
här icke vara fråga om att uppföra en dylik inrättning annat än vid
universitetet, der ett ridhus kan hafva någon betydelse.
Ehuru jag hyser ganska ringa förhoppning att denna Kammare
skall biträda min nu uttalade önskan, kan jag likväl icke undgå att
hos Herr vice Talmannen begära afslag på Stats- Utskottets betänkande
och bilall till den af Friherre von Essen afgifna reservation.
Herr Hörnfeldt: Som herrarne finna, har Stats-Utkottet icke
underkänt behofvet och nyttan af kroppsöfningar för den studerande
ungdomen vid universiteten, men det har icke uttalat sig om det
skall anses nödvändigt för uppehållande af dessa kroppsöfningar att
uppföra ett ridhus. Det kan synas, som skulle kroppsöfningar kunna
vinnas tillräckligt genom gymnastik, utan att man behöfde bygga
jemväl ridhus. Härsk ild t ber jag att få fästa uppmärksamheten på
en. sak, som redan blifvit berörd af eu annan talare, eller att vid
universitetet i Lund finnes icke något af staten understöd! ridhus, och
jag kan icke inse, hvarför icke jemväl i Upsala, hvarest de studeran¬
des antal dock är ^ mycket större än i Lund, skulle kunna bildas
t. ex. ett bolag för åstadkommande af ett sådant ridhus, som nu är i
fråga. Jag ber att få instämma med Herr Ola Bosson Olsson deri
att, om det skal! anses nödvändigt för ungdomen vid universiteten
att rida eller att för dem ridning ingår bland kroppsöfningarna, så
bör behofvet vara enahanda vid gymnasierna, och icke blott vid
gymnasierna, utan äfven vid andra skolor och seminarier. Vidare
förefinnas åtskilliga omständigheter, som göra att jag tror det vara
mindre lämpligt att bifalla motionärens förslag. Först och främst
äro ritningar och kostnadsförslag icke pröfvade och godkända. Der¬
till kommer den omständigheten, att universitetsstyrelsen ännu icke
kommit öfverens om, hvarest och på hvilken tomt huset skall upp¬
föras, och då frågar jag, om det under sådana omständigheter kan
vara lämpligt att så brådskande bevilja anslag till ifrågavarande
ändamål. För min del tror jag det icke.
N:o 24.
6
Tisdagen den 10 April.
Om anslag
till upp¬
förande af
stall och
ridhus vid
Xlpsala
akademi.
(Forts.)
En föregående talare anmärkte, att i motiveringen till Utskottets
betänkande funnes en antydan om att ritningar icke funnes. Det är ett
fullkomligt misstag, ty ritningar och kostnadsförslag finnas, men de hafva
icke blifvit af vederbörande pröfvade. Han har vidare sagt, att han icke
visste hvad det skulle vara för fara att bevilja detta anslag. Jo, faran
ligger deri att börjar man den ena gången efter den andra att be¬
vilja anslag, utan att hvarken ritningar eller kostnadsförslag äro
pröfvade och utan att man ens vet hvarest huset skall ligga, så blir
följden den att, när en annan gång något liknande kommer i fråga,
så kommer det att heta: »Då och då gjorde Andra Kammaren så
och beviljade anslag till Upsala universitet för ett ridhus, utan att
ritningar och kostnadsförslag voro pröfvade, hvarför skulle man då
icke kunna göra så äfven nu». Häri är det, som faran ligger.
Vidare yttrade samme talare, att medicinska fakulteten på det
amplaste vitsordat behofvet af ett ridhus. Jag har också läst medi¬
cinska fakultetens utlåtande, men icke har jag kunnat se att behofvet
af ett ridhus der särskild! förordats. Det heter blott att kropps-
öfningar i allmänhet äro oundgängligen nödvändiga för den stude¬
rande ungdomen vid universiteten. Men deraf följer icke att rid¬
ning är nödvändig för kroppens utveckling,
' Med anledning häraf och då jag heller icke hört några andra
och vigtigare skäl anföras än dem Stats-Utskottet redan varit i till¬
fälle att pröfva, tager jag mig friheten, Herr vice Talman, att an¬
hålla om bifall till Stats-Utskottets förevarande hemställan.
Herrar J. Andersson i Jönvik och C. J. Bengtsson instämde med
Herr Hörnfeldt.
Herr Hers lo w: Äfven denna Kammare skall, Herr Talman,
säkerligen icke underskatta kroppsöfningars stora betydelse och deras
nödvändiga-plats i hvarje godt uppfostringssystem. Kammaren skall
således, vågar jag hoppas, framdeles, när fråga uppstår att anskaffa
gymnastiklokaler, fäktsalar etc. vid universiteten, genom att dertill
bevilja anslag visa sin åsigt om att för en menniskas harmoniska
utbildning erfordras äfven kroppens normala utveckling. Om jag
för min del i fråga om det nu föreslagna ridhuset står tveksam, så
är det till en början derför att endast de förmögnare klasserna skulle
komma att tillgodogöra sig denna sida af den uppfostran staten vid
universiteten lemnar. Ty om också staten anskaffade ridhus, så
är klart att kostnaden för hästar och ridlektioner skulle komma att
bestridas af ynglingarne sjelfva, och detta är ganska dyrt. Det blir
således endast en liten del af den akademiska ungdomen, hvars
behof af kroppsöfning skulle genom förslaget tillgodoses; den större
delen af samma ungdom finge i alla fall fortfarande såsom hittills
nog åtnöja sig med gångsporten.
Men det finnes äfven eu annan sida af saken, som gör mig
tveksam om förslagets behöflighet och nytta, en sida som en talare
redan framhållit, den nemligen, att samma ändamål kan nås utan
statens åtgörande och att vid en universitetsstad på enskild väg
redan uppstått ett‘ridinstitut. Jag är benägen att tro, att det är på
Tisdagen den 10 April.
7 N:o 24.
denna väg, som ett ridinstitut och dess affärer allra bäst ordnas och Om anslag
upprätthållas, ty i fråga om affärer har jag i allmänhet icke stort pn uvv
förtroende till statens administration. $um och
Men, mine herrar, jag skulle antagligen ej af dessa grunder ridhus vid
känt mig uppkallad att särskildt begära ordet för att yrka utslag å Upsala
motionen; att jag gjort det, har vida mer sin grund i den egendom- akademi.
liga sammanställning, hvari denna motion kommit med ett föregående (F°rts.)
förslag, och af min upprigtiga önskan att Andra Kammaren icke må
komma att intaga samma hållning som Första Kammaren gent emot
den vetenskapliga uppfostringens olika behof. Yi hafva nyligen,
likasom Första Kammaren, afslagit väckt fråga om att bereda ett
af våra allra vigtigaste vetenskapliga institut tillfälle att tillgodogöra
sig några af sina allra värdefullaste samlingar och samtidigt skapa
ett lämpligt verksamhetsområde och en behöflig existens åt en af de
få män, som redan under ett blott 10 å 12-årigt forskningsarbete
lyckats göra sitt och svenska vetenskapens namn hedradt i Europa
och verlden. Omedelbart derefter har Första Kammaren beviljat ett
mycket större anslag än det nyss i frågasatta, för att åt några yng¬
lingar i en universitetsstad, hvilka skola bereda sig till inträde på
det vetenskapliga området, lemna tillfälle att öfva sig i talangen att
rida. Jag kan icke förstå, huru dessa båda frågor kunnat sättas i
en slik ställning till hvarandra. Det ser ut som om vårt ärade
öfverhus från medeltiden bibehållit så mycket af sina, för öfrigt blott
indirekta, traditioner från riddarelifvet, att det för att uppskatta
talangen fordrar att se den beriden och ej ens anser vetenskapen
hafva sitt rätta värde utan till häst.
Den formella sidan af sakens behandling gifver mig anledning-
till lika stor förvåning. I det ena fallet var det en vetenskaplig
institution som genom en af sina främsta ledamöter begärde ett
anslag för ett vetenskapligt syfte å ett område, som Er förlagdt under
denna akademies styrelse och vård, till en tjenst, hvilken af denna
institution tillsättes, och för en man, hvars kompetens denna akademi
kunde bäst och ensamt bedöma. Ur synpunkterna såväl af platsens
behöflighet som mannens förtjenst, var frågan i allo utredd.
Här gäller det ett anslag, som utan verklig utredning i ämnet
begäres af en enskild person för ett universitets räkning, som ej
derom gjort hemställan. I allmänhet hafva vi hittills förutsatt — och
vi få väl hoppas att äfven för framtiden få förutsätta — att måls¬
manskapet för universitetens behof tillkommer och utöfvas af regerin¬
gen; tills jag blir fullt öfvertygad om denna förutsättnings ohåll¬
barhet, ser jag derföre helst, att regeringen först tager alla universi-
tetslifvet rörande förhållanden under sin direkta pröfning.
Antag om jag pröfvar sak eller pröfvar sätt, måste jag derför finna 1
behandlingen af de begge frågorna förvånande, och vill icke att
denna Kammare skall i uppskattningen af vetenskapliga kraf ådaga¬
lägga en så skärande inkonseqvens. Jag beklagar vårt beslut i
lördags, men jag skulle ändå mera beklaga om det åtföljdes af ett
beslut i dag sådant som Första Kammaren fattat. Yi äro inne på
att reglera budgeten för en hufvudtitel, som omfattar vår andliga
odlings stora intressen. Då vi icke hafva råd att på denna hufvud-
N:o 24.
8
Tisdagen den 10 April.
°m anslag titel för eu af våra få störa vetenskapsmän bereda tillfälle att lefva,
förande11 af ^a^vao yi sannerligen icke råd att af samma hufvudtitels medel
stall och bereda några sportidkande ämnessvenner tillfälle att rida.
ridhus vid Jag hemställer om bifall till Utskottets förslag.
Uttala
akademi.
(Forts.)
Häruti instämde Herr L. Jönsson.
Herr C. A. Andersson från Malmö: Af alla de motioner, som
vid denna riksdag framkommit, har ingen öfverraskat mig så myc¬
ket som den förevarande.
Att gymnastiska öfningar äro nyttiga för det uppväxande slägte!,
derom torde icke vara mera än en mening; men att de nödvändigt
skola ske på hästryggen, det kan jag icke tänka mig. Det är redan
ganska vackert att staten bereder ungdomen tillfälle att till afgiftsfri
undervisning så väl vid de allmänna läroverken som vid universi¬
teten. _ Dessutom torde de flesta ynglingar, som bevista högskolorna,
vara i den ekonomiska ställning, att, om de nödvändigt vilja rida,
de sjelfva kunna bekosta sig detta nöje. Bifaller nu Riksdagen den
föreliggande motionen, så kommer kanske ett annat år en annan
motionär och begär att Riksdagen skall bevilja en lika stor summa
som nu ifrågasättes för inköp af arabiska ston.
Här vore nog åtskilligt mer att anföra för afslag ä motionen.
Men som jag tror att majoriteten i denna Kammare redan fattat sitt
beslut i frågan och då de, som före mig uppträdt mot förslaget, bättre
än jag motiverat sin åsigt, likasom antagligen äfven de komma att
göra, som _ för samma ändamål begära ordet efter mig, så inskränker
jag mig till att yrka afslag å motionen och bifall till Stats-Utskottets
hemställan.
Grefve Björnstjerna: Lika mycket som min ärade vän, Herr
Herslow, beklagar jag det beslut, som så väl denna som Första Kam¬
maren fattat i (le af honom omnämnda punkterna. Lika som han
tillhörde äfven jag vid omhandlade tillfälle minoriteten; men inga¬
lunda kan jag finna, att, derför att Kammaren, enligt vår åsigt, då
begick ett misstag, den bör göra sig skyldig till ett nytt sådant nu.
Jag ber dessutom få fästa uppmärksamheten på, att det i dessa tvenne
frågor afsågs att ordna något helt nytt, hvaremot det här endast
gäller ^ att söka bevara en redan sekelgammal institution, som man
är i färd med att döda. Det är nu mera än 200 år sedan Carl XI
med den statsmannablick, som i nästan allt utmärkte honom, fann
nödvändigt att vid universitetet anordna kroppsöfningar såsom mot¬
vigt mot den andliga och lekamliga förslappning, som framkallas af
allt för träget arbete vid boken. Fn frisk själ i'en frisk kropp ville
kungen gifva Sveriges ungdom; och lian hade rätt deri.
Man har sagt att i afseende på kroppens utveckling ridning
intager endast en^ underordnad plats. I det fallet ber jag, att herrarne
ville taga reda pa den diskussion i ämnet, som förts i Första Kam¬
maren, der den ene talaren efter den andre anförde exempel på huru¬
som personer, af läkarne öfvergifna, genom ridning återvunnit helsan,
deribland sjelfva erkebiskopen. Enligt min öfvertygelse finnes också
Tisdagen den 10 April.
9 N:o 24.
ingen för kroppen nyttigare och mera stärkande öfning än ridning;
att den äfven ger mod och spänstighet åt sinnet erkännes allmänt.
Då sålunda otvifvelaktigt är att ridskolan i Upsala gjort mycken
nytta och att den fortfarande gör det, att döma af det ganska stora
antal elever, som begagna sig af densamma — ett antal som efter
hvad det blifvit upplyst, skulle vara ändå större, om utrymmet sådant
medgifver — kan jag icke finna det välbetänkt att nu helt simpelt
stryka denna institution. Att deremot gå så långt i sin motvilja mot rid¬
konsten som talaren här framför, hvilken påstod, att,om vi nu skulle
bevilja detta anslag, man snart skulle komma och fordra ridhus
äfven för elementarläroverken, det var verkligen att drifva saken
till det orimliga. För eu gosse kunna gymnastiköfningar vara fullt
tillräckliga för bibehållandet af kroppens helsa och sinnets liflighet;
men så är icke förhållandet med den till åren komne studeranden,
som önskar att förskaffa sig nödig rörelse på helt annat sätt än att
hoppa öfver rep och klättra på stång. Ganska egendomligt var
visserligen, att konsistorium 1862 ingick till Kong!. Maj:t med förslag,
att ridundervisningen skulle upphöra. Det räckte dock icke länge
förr än akademiens drätselnämnd korn på bättre tankar och inlem-
nade ett förslag om byggandet af ett nytt ridhus, som skulle kosta
50,000 kronor. Förslaget föll på den grund, att tomten ansågs för
liten. Följden blef dock den, att Kongl. Maja anbefalde konsistoriet
inkomma med kostnadsförslag till ett fullständigt nytt ridetablisse-
ment. Detta har nu skett.
Kostnadsförslag är uppgjordt och ritningar framlagda. Jag för¬
står icke hvad mera utredning som erfordras. Om ridhuset ligger
på den ena eller andra tomten i staden, kan väl komma på ett ut;
fullständig utredning om kostnaden är i alla fall gjord.
Jag kan mycken väl inse, att det kan vara mindre lämpligt att
hafva en stallmästare på stat vid universitetet; stallmästare liksom andra
menniskor blifva gamla, och när de åldras, blir det dem slutligen omöj¬
ligt att rätt sköta sin tjenst. Men icke är det derföre skäl att förstöra
hela ridskolan. På stat behöfves ingen stallmästare, endast en till¬
förordnad, genom att anskaffa yngre krafter på rörligare fot och
dermed är den olägenheten hjelp!.
Att icke ridskolan kan komma att kosta staten mer än bygg¬
nadens uppförande, det kan man vara säker på. De hästar, som
behöfvas der, komma från stuterierna, och lektionerna betalas af
lärjungarne sjelfva. Det är således endast fråga om att bygga sjelfva
huset.
Jag har slutligen hört den invändning göras, att, då Kongl.
Maj:t ännu icke hunnit yttra sig öfver konsistoriets förslag, kan Riks¬
dagen gifva sig till tåls med det vackra vitsord, som från Stats¬
utskottets sida. kommit behofvet af en ridinstitution till del. Jag-
får med anledning af en sådan invändning hänvisa till ett gammalt
ordspråk, som säger: medan gräset växer, dör kon. Derest ridhuset
om hägra månader rifves och hästarne bortföras, så blir det icke lätt
att åter få saken ordnad. Jag förnyar hvad jag redan en gång sagt,
att här endast är fråga om att bibehålla hvad man har, icke att
skapa något nytt. Här gäller att bibehålla något, som är för den
Om anslag
till upp¬
förande af
stall och
ridhus vid
TJpsala
akademi.
(Forts.)
Nso 24.
10
Tisdagen den 10 April.
Om anslag
till upp¬
förande af
stall och
ridhus vid
Upsala
akademi,
(Forts.)
uppväxande ungdomen ytterst nyttigt, och som derjemte fås för ett
jemförelsevis mycket billigt pris.
Jag anhåller om bifall till Friherre von Essens reservation.
Herr Fredenberg: Då ingen torde kunna bestrida, att kropps-
öfningar äro särdeles behöfliga för den akademiska ungdomen, som
till följd af sina studier är tvungen att föra ett stillasittande lif, och
då vidare bland dessa öfningar ridning är en af de mest uppfri¬
skande och stärkande för helsan, så kan det icke vara rigtigt, att
ridinstitutionen vid Upsala universitet, som egt bestånd i öfver 200
år, måste upphöra med detta år, om icke staten välvilligt lemnar
bidrag till uppförande af ett nytt stall och ridhus i stället för de
gamla, som måst rifvas för att lemna öppen plats för den nya uni¬
versitetsbyggnaden. Denna institution grundlädes af konung Carl XI,
och då han, hvilken vi alla veta var en stor rikshushållare, likväl
ansåg, att deri studerande ungdomens kroppsliga och intellektuella
utveckling borde gå i jemnbredd med hvarandra, så är detta ännu
mera nödvändigt i vår tid, då man med skäl klagar öfver de långa
studiekursernas allt mer och mer öfveransträngande själsarbete. Att
detta arbete skall förlora i uthållighet och styrka, om icke kropps-
öfningar stärkande mellankomma för att återställa den ofta störda
jemnvigten emellan den studerande ungdomens kropps- och själs¬
utveckling, är helt naturligt, och hvem blir väl derpå förlorande, om
icke staten sjelf, som för sina egna vigtiga ändamål lemnat universi¬
tetet i Upsala ganska stora anslag. Vi böra derför icke förglömma
hvad motionären så sant säger, att, då ett lands utveckling icke
oväsentligt beror derpå, knru man vårdar sin ungdom, och då den
akademiska ungdomen otvifvelaktigt utgör en ganska vigtig länk i
framtidsutvecklingens störa kedja, så kan det icke vara väl betänkt
i vår tid, der så stora anspråk göra sig gällande på det intellek¬
tuella området, att indraga en anstalt, som just afser att stärka ung¬
domens krafter vid landets största och äldsta högskola.
Det har yttrats här, att vid universitetet i Lund finnes icke något
ridhus i likhet med det i Upsala, utan har ett bolag der bildat sig
och åstadkommit en sådan anstalt, och på samma sätt kunde göras
i Upsala. Ja, jag tror visserligen också, att man icke allenast kunde,
utan äfven kommer att så göra i Upsala, men då blir det rike mans
söner allenast, som komma att begagna anstalten, då deremot, om
staten lemnar anslag till ridhusets uppförande, de fattigare bland de
studerande kunna likasom hittills erhålla en mängd gratislektioner.
En talare yttrade, att, då icke kostnadsförslaget pröfvats af
Kongl. Maj:t, ville han icke bifalla motionen. Jag tror dock, att,
när ett visst belopp blifvit begärdt för uppförande af både stall och
ridhus, och akademien bidrager med det belopp, som möjligen kan
komma att derutöfver erfordras, den omständigheten, att Kongl.
Maj:t nu icke pröfvat det af sakkunnig person uppgjorda kostnads¬
förslaget, icke kan vara af någon synnerlig vigt.
Det är på dessa skäl, mine herrar, som jag vågar yrka bifall
till den af Friherre von Essen afgifna reservation.
Tisdagen den 10 April.
11
N:o 24.
Herr Rydin: Då denna fråga rör universitetet i Upsala, vill Om anslag
jag med några ord göra reda för dess ställning. tlU v/p'f
En talare bär har nämnt, hurusom universitetet åtskilliga gån- egc^
ger hos Kongl. Maj:t skulle hafva anhållit, att ridinstitutionen der- ridhus vid
städes skulle få upphöra. Detta är också öfverensstämmande med Upsala
verkliga förhållandet och har skett derföre, att universitetet icke akademi.
anser de å dess stat uppförda så kallade exercitiemästarne längre be- (Forts.)
höfliga, emedan man hållit före, att undervisningen i dans, ridning
och teckning med mera vid universitetet borde ordnas på annat sätt än
genom fasta lärareplatser. Just till följd af det oegentliga, som ligger
deri, att universitetet, för att få en ordnad och utvecklad ridinstitu¬
tion, skulle af egna medel bekosta denna institution, som i allt fall
för universitetet är af mera underordnad betydelse, har akademiska
konsistoriet vid åtskilliga tillfällen uttalat den åsigt, att ridinstitutio¬
nen borde såsom akademisk institution upphöra. Detta innebär dock
endast ett skiljande af denna institution från universitetet, men inga¬
lunda ett uttalande i den retning, att den borde alldeles upphöra.
Man har alltid tänkt sig såsom en nödvändighet vid universitetet
att, likasom man förr derstädes öfvade sig i alla ridderliga öfningar
och idrotter, det kunde vara af vigt för utbildandet af officersämnen
bland den studerande ungdomen, att man egde tillfälle att der kunna
utbilda sig till ryttare.
Man har ansett detta vara så vigtigt för vårt försvarsväsen, att
man trott det till ordnande af en ridskola vid universitetet borde
anslås medel under fjerde bufvudtitelns anslag, och detta af det skäl,
att, på det sätt ridinstitutionen vid Upsala akademi förut varit ord¬
nad med en på lifstid anstäld stallmästare, den ingalunda har varit
lämplig, hvaremot man hållit före, att man genom ditkommenderande
för hvarje år af kavalleriofficerare skulle erhålla en bättre och tids¬
enligare undervisning.
Behofvet och nyttan af en sådan institution lärer väl ingen be¬
strida, äfvensom ej heller att det för den studerande ungdomen är
af synnerlig vigt att ega tillfälle till öfningar af denna art, ty, på
sätt här förut framhållits och som jag af min erfarenhet kan vits¬
orda, är det icke få åt den i Upsala studerande ungdomen, som fått
sin af studier undergräfda helsa genom ridning restituerad. Detta
har skett på det sättet, att universitetet beviljat ett visst anslag till
ridinstutionen emot det, att vissa frielever fått öfva sig i ridning,
och till dessa friplatser har man utsett sådana, som deraf varit mest
i behof.
Institutionen är således i och för sig gagnelig, men icke någon
universitetsinstitution, och det är också skälet, hvarföre universitetet
icke tagit någon närmare befattning dermed förr än på sista tiden,
då universitetet af Kongl. Maj:t fått sig iorelagdt, att i samman¬
hang med ordnandet af gymnastik- och kroppsöfningar äfven in¬
komma med förslag öfver de kostnader, en omorganisation af rid¬
institutionen skulle betinga.
Jag vill nu också fästa uppmärksamheten på ett förhållande,
som jag sett framhållas uti pressen, nemligen, att ridinstitutionen fått
maka åt sig för den nya universitetsbyggnaden. Men detta är icke
N:o 24.
12
Tisdagen den 10 April.
Om anslag förhållandet. Platsen är gifven af drottning Christina, för att derå
förande 'af s'ul^e uppföras en universitetsbyggnad och samma drottning bestämde
Hall och också, huru materialier dertill skulle anskaffas samt huru byggnaden
ridhus vid skulle verkställas. Af brist på penningar förföll dock sedermera det
Upsaia. ursprungliga förslaget, men då ett ridhus ovilkorligen behöfdes för
akademi. (|c ridderliga öfningar, som der bedrcfvos och Indika då hade vida
(Forts.) större betydelse än nu för tiden, beslöt man sig för att ordna rid-
institutionen på denna plats. På så sätt har det gamla ridhuset till¬
kommit och derföre kan man ej påstå, att universitetet varit skul¬
den till att det blifvit borttaget från den plats, det förut haft och der
den nya universitetsbyggnaden nu reser sig.
Jag vill dessutom nämna, att såväl det ännu qvarstående stallet
som det ridhus, som funnits, verkligen länge varit af den beskaffen¬
het, att ganska vidlyftiga reparationer derå erfordrats, om de skulle
kunna anses vara i tidsenligt skick. Det var just med särskild!
fäst afseende å dessa förhållanden, som universitetet åren 1862 och
1878 sökte blifva befriadt från de kostnader, som voro förenade med
uppbyggandet! af ett nytt ridhus samt underhåll af de ännu befint¬
liga stallarne. Men universitetet har tänkt sig, att på samma sätt,
som med ritöfningarne nu sker, skulle bestämmas ett årligt arfvode
för meddelande af undervisning i ridning och att hvem som helst
dertill skulle få anmäla sig. Det anslag, som nu utgår till ridinstitu¬
tionen i Upsala, utgör 3,500 kronor, deraf 750 kronor äro den kon¬
tanta lönen för exercitiemästaren i ridning.
Det är just till följd af dessa förhållanden, som universitetet
icke ansett sig böra binda anslaget med åtföljande icke ringa kost¬
nader till reparationer och förbättringar vid akademiens utgiftsstat,
enär dess medel val behöfvas för andra ändamål.
Men att sjelfva institutionen är af vigt, ja, att dess upprätthål¬
lande är till viss grad en nationens angelägenhet, detta torde Kam¬
maren finna helt naturligt, och att en sådan institution bör finnas
just på en sådan plats som ett universitet, der en betydlig mängd
ungdom är samlad, torde vara lika så naturligt. Dä emellertid mo¬
tionärens förslag lär hafva en särdeles kompakt majoritet emot sig
inom denna Kammare, är det väl icke värdt att yrka bifall till det¬
samma, utan inskränker jag mig till att uttala den förhoppning, att
frågan måtte en annan gång återkomma och då vinna framgång.
Herr Sven Nilsson: Jag har tyckt mig märka af den diskus¬
sion, som försiggått om denna punkt, att åtskilliga talare vilja tolka
Utskottets motivering så, som om Utskottet skulle hafva uttalat sig
särdeles välvilligt om motionärens förslag. Läser man likväl betän¬
kandet rätt, tror jag att man der icke skall kunna spåra någon sådan
välvilja. När frågan först inkom från utdelningen till Utskottet,
innehöll verkligen motiveringen åtskilligt, som man kunde kalla
nästan något mera än välvilja, men detta ströks af Utskottet efter
eu ganska lång öfverläggning, och om någonting uti den nuvarande
motiveringen finnes, som kan tydas på nämnda sätt, så ber jag få
säga, att detta icke varit Utskottets mening.
Denna fråga har dessutom, synes det mig, efter dess slutbehand-
Tisdagen den 10 April.
13
ti:o 24.
ling i Utskottet fått eu vändning, som man knappt hade kunnat
vänta. Under öfverläggningen inom Utskottet funno sig reservan¬
terna nöjda med Utskottets afstyrkande förslag, men hörde icke att
det var så brådskande med det begärda anslaget, så länge den utaf
afdelningen föreslagna välvilliga motiveringen fans qvar; men allt¬
ifrån den stund som denna ströks, hafva reservanterna kommit till
den åsigten, att ifrågavarande anslag nödvändigt måste beviljas redan
innevarande riksdag. För min del kan jag dock icke finna, att just
den omständighet att nyssnämnda motivering ströks skulle nödvändig¬
göra anslagets beviljande redan nu, utan synes mig denna sak val
kunna anstå, till dess en fullständigare utredning af frågan blifvit
förebragt. Men jag antager att man fruktar för en sådan utredning,
och en sådan finnes äfven i verkligheten, för hvilken jag nu skall
redogöra.
Af motionen finner man att konsistorium redan år 1862 ingick
till Kong!. Maj:t med begäran om ifrågavarande ridinstitutions in¬
dragning. Kong!. Maj:t förklarade, såsom svar härå, sig vilja låta
med frågan anstå, till dess dåvarande stallmästaren afgått från sin
befattning. Sedan detta år 1877 skett, tillsattes af konsistorium en
komité för att utreda frågan, och sedan denna komité algifvit sitt
utlåtande, beslöt konsistorium den lo April 1878 att till Kongl. Maj:t
aflåta en ny skrifvelse med anhållan om akademiens befriande från
ridinstitutionen. Nu har den siste talaren upplyst oss om att orsaken,
hvarföre akademien vid dessa tillfällen önskade institutionens indrag¬
ning, var att den kostade rätt betydligt, och att akademien icke ville
göra några uppoffringar på densamma. Jag föreställer mig dock att,
om akademien ansett institutet vara så nödvändigt, som nu påstås,
så skulle nog af akademiens tillgångar lemnats medel för detsammas
uppehållande i ett bättre skick än som skett, och om akademien
saknat medel härtill, skulle man nog äfven då från universitetet hittat
vägen till Riksdagen såsom den källa, derur dock alla behof måste
fyllas. Såsom svar på den senare skrifvelsen ålade emellertid Kong].
Maj.-t konsistorium att inkomma med alternativa förslag, dels till
uppförande endast af de för ridinstitutionen erforderliga byggnader
och till de för institutionens underhåll nödiga kostnader, och dels
för de samma i förening med gymnastik och lekplan. Rörande mo¬
tiveringen i de begge förutnämnda af konsistoriet aflåtna skrivelser
har jag mig ingenting närmare bekant, men deremot skall jag taga
mig friheten att anföra åtskilligt ur det utlåtande, som konsistorium
till fullgörande af sistnämnda åläggande till Kongl. Maj:t afgaf. Så
vidt jag kunnat finna, innehåller detta utlåtande icke ett enda ut¬
talande, som motiverar ridinstitutionen vid universitetet såsom nöd¬
vändig, utan synes motiveringen i den delen af utlåtandet hafva
tillkommit endast i följd af den omständighet, att nämnda institution
funnits i 200 år, samt derför att Kongl. Maj:t genom nådig befall¬
ning infordrat ett utlåtande i saken. Hela detta utlåtande går derpå
ut att bevisa, det kroppsöfningar, på sätt ju äfven Utskottet medgifvit,
äro för den vid universitetet studerande ungdomen af behofvet på¬
kallade. För närvarande är emellertid förhållandet, att universitetet
icke eger någon lokal, der dylika öfningar kunna bedrifvas, utan
Om anslag
till uppfö¬
rande af
stall och
ridhus vid
TJpsala
akademi.
(Forts.)
N:o 24.
14
Tisdagen den 10 April.
Om anslag hafva studenterna under de senare åren för sådant ändamål måst
UrandePa°f begagna elementarskolans gymnastiklokal, och det synes mycket tyd-
\tair och ligt; som det varit önskan att för universitetet få ett eget gymnastik-
ridhus vid bus, som företrädesvis legat konsistorium om hjerta! För att göra
Upsala detta klart her jag att få uppläsa en del af utlåtandet i fråga. Det
akademi, heter nemligen der: »Det större konsistoriet tror det vara obestridligt,
(Forts.) universitetets studerande ungdom, af hvilken ofta fordras större
ansträngningar vid studiearbetet än inom undervisningsverkets lägre
afdelningar, också är i behof af val ordnade öfningar för sina kropps¬
krafters upprätthållande och utveckling samt af tillräckliga och tjen-
liga institutioner för dessa öfningars anställande.» Konsistoriet talar
här sålunda alldeles icke om några särskilda öfningar i ridning.
Sedan fortsätter konsistoriet: »Slutligen bör icke lemnas utan afse¬
ende, att de studerande vid universitetet hafva sin tid mycket upp¬
tagen af både offentliga och enskilda lektioner, samt att under den
del af dagen, då kroppsöfningar på institutionslokalerna kunna komma
i fråga, ingen tid tinnes, som kan anses ledig för alla eller ens de
flesta, hvadan det är af behofvet påkalladt, att lokalerna äro till¬
gängliga under så stor del af dagen, att hvarje studerande kan för
deras begagnande välja den tid, som han har ledig, och att äfven
ledning och undervisning meddelas under flere timmar hvarje
dag.» Det större konsistoriet anser sålunda att, om en gymnastik¬
lokal för universitetet skall finnas, bör den vara sådan, att den kan
vara för den studerande ungdomen ständigt tillgänglig och icke be¬
höfva användas för något annat ändamål. Vidare heter det: »Skulle
det emellertid blifva nödvändigt att åtminstone för någon tid in¬
skränka ifrågavarande institutioner till det mest oumbärliga, anser sig
det större konsistoriet böra uttala sin öfvertygelse, att en ändamåls¬
enlig och till universitetets fria och oinskränkta förfogande stöld
gymnastikbyggnad i främsta rummet är behöflig.» Alltså uttalar sig¬
net större konsistoriet här i första rummet för erhållande af en gym¬
nastiklokal, men talar icke ett ord om den så kallade ridskolan. Att
konsistoriet hufvudsakligen velat framhålla vigten af att få en gym¬
nastiklokal, framgår äfven af fortsättningen, der konsistoriet uttalar
sig om olägenheten af att icke hafva eu egen gymnastiklokal. »Denna
olägenhet», säger konsistoriet, »är så mycket större, som den all¬
männa undervisningen i gymnastik och vapenföring såsom medförande
antingen alldeles ingen eller blott ringa kostnad för de studerande
borde och kunde begagnas af det ojemförligt största antalet, hvilket
dock under nuvarande förhållanden alldeles icke sker och icke heller
kan ske. Men häraf blifver följden, att den största delen af univer¬
sitetets studerande ungdom, af hvilken blott ett mindre antal har
råd att skaffa sig kostsamma kroppsöfningar, icke begagnar sig af
några sådana, hvilket förhållande medfört väl kända menliga verk¬
ningar. Utan att på något sätt vilja underkänna vigten och värdet
af de öfningar, som ridskolan och lekplanen hafva att erbjuda, måste
dock det större konsistoriet anmärka, att ridskolan icke kan blifva
tillgänglig för någon synnerligt stor del af universitetets talrika stu¬
derande ungdom och att lekplanen endast under eu mindre del af
den allmänna undervisningstiden vid universitetet kan vara fullt
Tisdagen den 10 April.
15
N:o 24.
användbar, samt framhålla, att det endast är gymnastiken och vapen¬
föringen, som under större delen af läseterminerna kunna utgöra öf-
ningsämnen för ett mycket stort antal studerande. På grund af detta
förhållande och emedan det större konsistoriet väl känner be-
hofvet för de flesta studerande af lämplig och tillräcklig kropps¬
rörelse, anser sig det större konsistoriet, derest det icke skulle vara
möjligt att för närvarande erhålla nödiga medel till allt hvad som
nu föreslås, såsom enligt det större konsistoriets öfvertygelse behöf¬
lig! i första rummet, i djup ödmjukhet anhålla om utverkande af de an¬
slag, som fordras för gymnastikbyggnaden och efter dennas fullbordande
för utvidgning af undervisningen i gymnastik och vapenföring.» Jag
har ganska noga genomläst hela detta utlåtande, men deri icke kunnat
finna någon enda punkt, der konsistoriet särskilda framhållit vigten
af ridöfningar. Tvärt om framgår af utlåtandet, att det är gymnastik-
öfningarne och vapenföringen som konsistoriet företrädesvis önskat
att få tillgodosedda. Men då Kongl. Maja anbefalt konsistorium att
afgifva utlåtande särskildt angående behofvet af ett ridhus, måste ett
sådant jemväl afgifvas. Deröfver uttalade konsistoriet den åsigt, att
då ridinstitutionen funnits vid universitetet i öfver 200 år, vore det
önskligt, att den fortfarande kunde bibehållas, och att alla för de
studerandes kroppsöfningar erforderliga byggnader kunde förläggas
på ett ställe, hvarigenom kostnaden skulle blifva billigare. När kon¬
sistoriet afgifvit sitt utlåtande i denna del, endast derför åt t det i
följd af Kongl. Maj:ts befallning ansåg sig dertill nödgadt och tvunget,
är det äfven lätt förklarligt att inga andra skäl anfördes för bibe¬
hållande af ridinstitutet, allra helst då man känner de uttalanden,
som från konsistorium vid tvenne föregående tillfällen egt ruin.
En annan märklig omständighet i detta utlåtande är, att åtmin¬
stone en del af konsistorii ledamöter synas hafva varit ense om, att
den ifrågasatta nya stallbyggnaden borde förläggas i parken nere
vid det så kallade Flustret. Här i Stockholm har man nu i en lång
följd af år sträfva! för att få bort en stallbyggnad från en afhufvud-
stadens vackraste platser, men i Upsala synes man icke draga i be¬
tänkande att förstöra en vacker park genom att dit förlägga en ny
stallbyggnad. Äfven detta anser jag innebära ett vigtig! skäl att
icke bevilja det begärda anslaget.
Redan af föregående talare har det blifvit anmärkt, att de i
motionen afsedda ritningarne och kostnadsförslagen icke blifvit af veder¬
börande myndighet granskade; detta har äfven blifvit af Utskottet
påpekadt, och jag skall derföre icke nu pröfva herrarnes tålamod
med att vidare uppehålla mig vid den saken. Men då motionären
åberopar ofvannämnda utlåtande som stöd för sin framställning, vill
jag fästa uppmärksamheten på ytterligare en omständighet, som för¬
tjena!' att lägga märke till, och jag beklagar, att den föregående
talaren, som naturligtvis vida bättre än jag känner till dessa för¬
hållanden, icke ansåg sig derom böra lemna Kammaren någon
upplysning. Protokollet för den 25 September 1880, hvilket motio¬
nären i sin motion åberopar, innehåller att af universitetets profes¬
sorer aderton varit närvarande, då beslut i denna fråga fattades.
Men om jag går till sjelfva utlåtandet, så iinner jag att icke flere
Om anslag
till uppfö¬
rande af
stall och
ridhus vid
Upsala
akademi.
(Forts.)
N:o 24.
Om anslag
till uppfö¬
rande af
stall och
ridhus vid
XJpsala
akademi.
(Forts.)
16 Tisdagen den 10 April
än sju af dessa aderton professorer underskrifvit det utlåtande, som
afgifvits till Kong!. Maj:t, och att således de öfriga elfva profes¬
sorerna måste antagas icke hafva gillat detsamma. Men det tinnes
ännu en omständighet, som förefaller mig anmärkningsvärd, nem¬
ligen att fem professorer, som icke varit närvarande vid frågans be¬
handling eller deltagit i beslutet, likväl undertecknadt utlåtandet.
Handlingen var sålunda undertecknad af tolf ledamöter, deraf sju
som varit närvarande och fem som varit frånvarande, då beslutet
tattades. Jag vet icke hvarföre man gått tillväga på detta sätt, men
det ligger nära till hands att tro, att man varit angelägen om att få
så många underskrifter som tolf för att, då elfva af de vid ärendets
afgörande närvarande professorerna undandragit sig undertecknandet
och således icke gillat beslutet, för förslaget få majoritet. Jag vet
icke, om jag har rätt i min uppfattning, i detta fall, men om så är,
har jag tyckt mig finna att enigheten icke varit särdeles stor inom
konsistorium för förslaget, och man har i så fall föga ledning af det¬
samma att hämta.
Då det således är utredt, att Upsala universitets konsistorium
tvenne gånger ingått till Kongl. Maj:t med begäran att slippa ifrån
denna ridinstitution, och då samma konsistorium på befallning af
Kongl. Maj:t inkommit med ytterligare ett förslag, om hvilket man
kan saga, att det är mer än tvifvelaktigt, huruvida det större kon¬
sistoriet tillstyrkt en dylik institution, då för densammas bibehållande
icke anförts andra skäl, än att den funnits vid universitetet i öfver
200 år, så är det icke underligt att Kongl. Maj:t icke gjort framställ¬
ning derom till Riksdagen. Jag föreställer mig ock, att ett Kongl.
Maj ds förslag icke heller skulle hafva med en sådan utredning, som
den förevarande vunnit synnerligen stora sympatier inom Riksdagen,
och jag håller i allt fall Kong!. Magt räkning för att icke hafva
framlagt något förslag i denna fråga.
Jag tror mig härmed hafva lemna! så goda skäl för Htats-Ut-
skottets hemställan, att något vidare icke behöfver tilläggas. Jag
vill blott nämna, att, då svenska staten gör så stora uppoffringar för
den högre undervisningen i vårt land, så har jag tänkt mig' att
frågan om statsanslag till en institution, sådan som denna, hvilken
företrädesvis skulle komma den förmögnare delen af universitetets
ungdom och sålunda endast ett fåtal till godo, icke skulle blifva
väckt inom Riksdagen med något hopp om framgång. Jag tror, att
man väl icke har skäl att påstå annat, än att vi visat stor frikostig¬
het mot universiteten; men det skulle väl gå bra långt, om vi till
och med nödgades bevilja anslag till sådana inrättningar som rid¬
skolor. Hvad skulle nemligen konseqvensen deraf blifva? Jo, om
man skulle tillgodose alla behof för kroppsöfningar vid universiteten,
som önskas, då få vi väl icke allenast lemna anslag till ridskolan,
utan äfven till kägelbanor, biljarder, danslokaler och flickor att dansa
med och sfi. vidare ty nog kan man få rätt bra kroppsöfningar äfven
af sådana tillställningar.
Jag skall icke längre upptaga Kammarens tid, emedan jag före¬
ställer mig att domskäl, som hlifvit anförda, äro mer än tillräckliga
för antagande af Utskottets förslag, till hvilket jag således anhåller
17 Sf:o 24.
tisdagen den 10 April.
om bifall; och om jag skulle hafva den allra ringaste tvekan om att
man skulle kunna tro sig hafva anledning att tolka Utskottets motive¬
ring såsom innefattande en uttalad välvilja för hvad motionären före¬
slagit, så skulle jag yrka obetingadt ogillande af denna motivering,
men så kan den omöjligen tolkas, då Utskottet endast förordar kropps-
öfningar vid universiteten såsom nödvändiga, hvilka, på sätt äfven
konsistorium framhållit, bäst kunna tillgodose behofvet genom gymna¬
stik och vapenöfning^’.
Herr Talmannen, nu anländ, lemnade derpå ordet til!
Herr Dahn, som yttrade: Att ridkonsten är helsosam och nyttig,
är jag den förste att erkänna, och i den provins, jag tillhör, idkas
den mycket. Men att staten skulle komma att bestå fiolerna till ett
ändamål, sådant som detta, kan jag icke finna lämpligt. Skulle
staten göra detta, så borde en dylik fördel äfven komma Lunds
universitet till godo, likasom jag ock anser att elementarläroverken
och folkskoleseminarierna i ty fall vore af en sådan anordning i lika
stort behof; för öfrigt kan ju litet hvar sägas vara i behof af denna
stärkande sport. På den tid, då prester och tjensteman nödgades
begagna klöfsadel för att ridande färdas mellan de särskilda tjenst-
göringsorterna, kunde det vara på sin plats att vid universitetet en
dylik ridskola fans tillgänglig för studenterna, och jag tror att det
från början var mycket af sådan anledning som den blef inrättad i
Upsala. Men numera och med de förbättrade kommunikationer, vi
erhållit nästan öfverallt i landet, förefinnes detta behof icke längre.
Beträffande den nytta, som enligt Herr Bydins yttrande, en ridinsti¬
tution skulle medföra särskildt för de studenter, som ämna utbilda
sig till officerare, så medger jag att de, liksom andra, skulle hafva
nytta deraf, men får jag på samma gång erinra, att dessa officers-
ämnen vanligen icke stanna länge qvar i Upsala, utan öfvergå till
krigsskolan.
För öfrigt hafva vi ett surrogat, hvilket, så vidt jag kan förstå,
lemnar den ypperligaste ersättning för ridningen, nemligen använ¬
dandet af Lings gymnastik. Äfven studenterna i Upsala kunna hafva
behof deraf.
Jag tror för öfrigt, att då man icke försport någon klagan att
Lunds studenter vore fysiskt svagare än studenterna i Upsala, så
borde äfven dessa senare kunna reda sig förutan en så beskaffad
institution, som den ifrågasatta.
Jag får derföre yrka bifall till Utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, biföll Kamma¬
ren Utskottets hemställan.
Punkterna 31 och 32.
Om anslag
till upp¬
förande af
stall och
ridhus vid
Upsala
akademi.
(Forts.)
Blefvo jemväl bifallna.
Andra Kammarens Prof. 1883. N:o 24.
N:o 21. 18
Tisdagen den 10 April.
'Punkten 33.
Om anslag Utskottet både hemstält, att Riksdagen måtte, på sätt Kongl.
au isneför- Maj:t föreslagit, för beredande af löneförbättring åt lärarne vid de
bättring åt allmänna läroverken enligt samma grunder, som vid 1882 års riks-
“aiimänna dag bestämts, på extra stat för år 1884 anvisa ett belopp af 336,975
läroverken, kronor.
Enligt anteckning å utlåtandet, var reservation vid denna punkt
inom Utskottet afgifven af Herrar Piss Olof Larsson, O. B. Olsson,
Nils Petersson, J. Andersson i Jönvik, C. A. Larsson, Sven Nils¬
son, Aug. Peterson, P. Pehrsson i Törneryd och J. M. Sjölund,
h vilka yrkat afslag å Kongl. Maj:ts framställning i förevarande
ämne.
Ordet begärdes af
Herr’ Aug. Peterson, som yttrade: Herr Talman! En af våra
svenska författare, som äfven både varit riksdagsman och ansågs
för att vara mycket qvick, men äfven mycket envis, yttrade, dåban
en gång blef af någon tillsagd att han i en vigtig fråga, der ban
höll fast vid sin åsigt, borde taga reson: »Ja», sade ban, »väl kan
jag taga reson, men att taga reson det är detsamma som att frångå
sin öfvertygelse och detta anser jag vara mindre hederligt». Der¬
före ville han icke taga reson.
Jag röstade i fjor för reservanternas förslag i denna fråga, och
i år är jag sjelf reservant. Jag vet nog att mången af herrarne
skall anse reservanterne för, såsom ofvanbemälde författare säger,
oresonliga, och elementarlärarne skola finna oss ännu svårare än så.
Jag skall bedja att få nämna för herrarne hvilken afskedskelsning en
riksdagsman från landsorten vanligen får af sina kommittenter, när
ban begifver sig till riksdagen. Den lyder så här: »låt oss nu se,
att ni väl hushållar med statens medel och att ni icke utan att det
är alldeles oundgängligt nödvändigt beviljar några anslag». Det är
för kommittenterna val bekant att vid de under sista decenniet be¬
slutade löneregleringar för stater och corpser man gått till väga så,
att tjenstemännen i allmänhet fått allt för höga löner; och det är
derföre icke underligt om en dylik uppmaning ställes till folkombu¬
den, när de begifva sig till riksdagen.
Eu eforus vid en lärdomsskola yttrade en gång vid en termins-
afslutning, jag tror 1844, i afseende på en sådan fråga som denna,
några beaktansvärda ord. Denne man, som icke var någon mindre
än Sveriges störste skald, yttrade ungefär följande: »En af de an¬
gelägenheter, som rör läroverket, är löneförhöjning åt lärarne, men
jag får fästa uppmärksamheten på, att lärarnes löner hafva på en
20 år blifvit mer än fördubblade. Vi böra ej glömma att vi lefva
i ett fattigt land med ringa tillgångar.»
Och vidare: »Man måste ovilkorligen misstänka den lärare, som
ideligen ropar på löneförhöjningar, och sedan staten härför gjort
hvad ban kunnat, ändå alltjemt visar sig missnöjd och obelåten.
19
N o 24.
Tisdagen den 10 April.
Det är ej för att föra ett beqvämt lif utan alla näringsomsorger, Om anslag
som vi valt skolvägen. Det synes mig som ni borde hafva nå-til1 lönef'6r.•
got bättre ändamål för eder ärelystnad, nemligen att utbilda eder p}Urmi> at
sjelfva på samma gång. ni utbilda andra, att befordra lnensklighetens ^Umänna
stora angelägenheter, just derigenom att ni till kunskap och dygd läroverken.
uppfostra ett yngre slägte. Detta borde vara edert egentliga syfte- (Forts.)
mål långt angelägnare än lönevilkoren». Detta yttrades på 1840-
talet och sedan dess hafva lönerna till lärarne betydligt blifvit höjda,
men. äfven hafva lefnadskostnaderna i samma män något stigit och
möjligen älven fordringarne, hvarefter lönerna nog blifvit höjda till¬
räckligt. Det yttrades i fjor i denna Kammare, när denna fråga af-
handlades, att lärarelönerna voro så små, att lärarne nästan blifvit
sätta på svältkur. Jag medger villigt, att lärarelönerna, synnerligast
i de lägre graderna, äro små, men så små tror jag icke att de äro,
att man med fog kan säga, det lärarne blifvit satta på svältkur.
Det är ju icke längre sedan än 1874 som lönerna höjdes. Riksda¬
gen beviljade då hvad Kongl. Maj:t begärt, och man fann att lärarne
voro belåtna dermed. Nu så kort tid efteråt äro lönerna emellertid
otillräckliga, säger man. Jag vill dock erinra att vid den förhöj¬
ning, . som... 1874 försiggick, fästes icke det vilkor, som vid löne¬
reglering för öfriga stater och corpser blifvit bestämdt eller att med tjen-
sten icke finge förenas annan tjenst med lön på stat eller enskild
tjenst, som kunde anses hinderlig för tjensten på stat.
Elementarläraren bär således rätt att under de 17 veckor af året,
då han icke är. skyldig att göra något i statens värf, skaffa sig för¬
tjenst på enskilda .uppdrag eller privatläsning och dylikt, hvarmed
han kan förbättra, sin inkomst. I den petition, som dessa lärare för
några år sedan ingåfvo till Kongl. Maj:t, synes tydligt, att deras
mening var, att de skulle få löneförhöjning, utan afseende å fram¬
gången af den .reform i läroverksfrågan, som denna Kammare önskat
och. önskar; vid denna reform hafva de icke fäst mycken vigt i
petitionen, ty deri uttalades den andemeningen, såsom vi minnas:
»hvad bry vi oss om reformen, blott vi få löneförhöjning».
Slutligen skall jag bedja att få fästa Kammarens uppmärksamhet
på, huru denna, fråga afgjordes vid senaste riksdagen den 6 Maj
1882. Samma Riksdags Stats-Utskott':hade i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition i ämnet för ändamålet tillstyrkt beviljande af ett anslag
å 346,975 kronor. För bifall till denna Utskottets hemställan röstade
40 af Kammarens ledamöter, och för afslag å så väl Utskottets för¬
slag som Kongl. Maj:ts proposition röstade 148, i enlighet med en af
Herrar Emil Key, Carl . Ifvarsson, L. O. Larsson, P. 0. Hörnfeldt,
J. E. Johansson, Sven Nilsson, Ola Anderson, Jan Andersson, C. A.
Larsson, Nils Petersson, Sven Andreasson och C. Magni i frågan af-
gifven, mycket utförlig reservation, och vid sådant förhållande har
jag förhoppning att denna Kammare skall häfda sitt i frågan förut
fattade beslut.
Jag får med anledning af hvad jag nu yttrat yrka afslag å Ut¬
skottets hemställan i nu förevarande punkt.
N:o 24.
20
Om anslag
till löneför¬
bättring åt
lärarne vid
allmänna
läroverken.
(F orts.)
Tisdagen den 10 April.
Herr Axel Key: Jag bär icke begärt ordet för att kasta mig
in i en debatt rörande behofvet eller lämpligbeten af det bidrag,
som Kong!. Maj:t föreslagit för förbättrande af elementarlärarnes lö¬
ner. Den frågan underkastades ju vid förra riksdagen en grundlig
debatt och några skäl för eller emot hafva sedan dess ej tillkommit.
Jag bar endast velat uttala mitt beklagande af, att man nu återigen
vill rifva upp frågan, och då vi alla, som förra riksdagen deltogo i
debatten om henne, och vi alla, som då nedlade vår röst i den urna,
ur hviken beslutet framgick, gjorde detta i den på Riksdagens tradi¬
tioner grundade öfvertygelsen, att hvad då beslutades, skulle blifva
beståndande, intill dess frågan kunde få en definitiv lösning, har
jag tillika velat uttala den förhoppningen, att denna Kammare, och
detta icke blott för sakens egen skull, denna dag ej må bryta med
traditionerna, stryka ett svart streck öfver konseqvenserna af förra
Riksdagens beslut och rycka från våra barns lärare den hjelp, som
förra Riksdagen räckte dem och som ju icke var mera än hälften
af hvad Kong!. Maj:t funnit lämpligt att för ändamålet begära.
Herr Talman! Jag yrkar bifall till Stats-Utskottets förslag.
I detta anförande instämde Herrar Friherre Nordenskiöld, Sand¬
vall, Helander, LundUad, Angel, af Trolle, Ekdahl och Friherre
Leijonhufvud.
Grefve Sparre: Då jag senast hade ordet i Kammaren, stod
jag på sparsamlietsifrarnes sida, och herrarne måste göra mig den
rättvisan, att jag i allmänhet icke uppträder för befordrande af
öfverdrifna löner åt tjenstemännen. Jag är vanligen af den menin¬
gen, att staten genom att bevilja åt sina tjensteman alltför höga
löner blott bidrager till den lyx, som jag icke kan neka i allmänhet
gör sig gällande i vårt land; och det var också i. det syftet jag
yrkade utslag å då föreliggande förslag.
Om jag i dag måste yttra mig i annat syfte, är det hufvudsak¬
ligen på samma grund som den nästföregående talaren, att. nemligen
jag icke vill förmoda, att Kammaren vill upprifva ett af nästföre¬
gående Riksdag fattadt beslut. Under min fyratioåriga ^ riksdags¬
mannabana har jag visserligen en och annan gång sett sådana för¬
sök, men lyckligtvis hafva de alla misslyckats, och jag hoppas, att
det skall blifva fallet äfven med detta. Man skall tilläfventyrs säga
mig, att bär icke är fråga om uppridande af en:föregående Riksdags
beslut, derföre att förra Riksdagen beviljade detta anslag blott för ett
år och att det således beror på Riksdagen att återkalla det. Men,
mine herrar, om Kong! Maj:t ingår till Riksdagen med en proposi¬
tion om eu lönetillökning och Riksdagen svarar: »vi vilja icke ingå
på denna lönetillökning sådan den föreslagits; vi vilja vänta och
hafva en utredning af frågan genom eu komité och vi bevilja emel¬
lertid hälften af den af Kongl. Maj:t begärda lönetillökningen», är
icke detta ett så beskaffadt beslut, som alla menniskor i Sveriges
rike hafva ansett skola bestå, till dess den ifrågasatta komitén kom¬
mit till stånd och afgifvit sitt utlåtande? Har väl någon menniska
tänkt på, att denna löneförhöjning, som är gifven för ett år, året
derpå skulle återkallas? Jag fattar mycket val, att inom denna
Tisdagen den 10 April.
21 >;o 24.
Kammare, hvarest man med ganska stor majoritet i fjor afslog det Om anslag
ifrågasatta anslaget, ehuru det vid gemensam votering gick igenom, tlU.
kan finnas någon liten harm häröfver, men en sådan revanche, mine i^arne vid
herrar, som här är ifrågasatt, tager man dock icke gerna; det har allmänna
dåliga följder med sig. Riksdagens begge Kamrar, då de i gemen- läroverken.
sam omröstning afgjort en fråga, hafva dock gemensamt fattat ett (Forts.)
beslut, och det tillkommer sannerligen icke följande årets Riksdag
att rifva upp detsamma. Hvad helst man må säga om ett lands
representation, den bör framför allt siska i folkets ögon bibehålla den
aktning och intaga den hållning, att folket vet livad det har att
rätta sig efter, och tro herrarne verkligen ej, att det skall göra ett
intryck, som blir en blandning af löje och bitterhet, om man erfar,
att en följande Riksdag återtager hvad den förra Riksdagen gaf. Som
sagdt är, jag har åtskilliga gånger varit med om sådana försök, men
de hafva aldrig lyckats, och jag skulle djupt beklaga, om detta skulle
blifva första gången.
Detta om den principiella delen af frågan. Om jag nu skulle
tillåta mig att i sjelfva saken, yttra några ord, må herrarne icke till¬
räkna mig det. Jag skall icke blifva lång. Jag yttrade mig för
några dagar sedan mot en allt för stor tillökning af folkskolelärarnes
löner. Jag vill nu söka bevisa, att den lön, som den lägsta klassen
af elementarlärare hafva, icke är större än folkskolelärarnes. Dessa
senare hafva nu 600 kronor i lön jemte fri bostad. Om jag jemför
den fria bostaden med en sådan förmån i elementarlärarens ställ¬
ning, vill jag säga, att denna förmån motsvarar minst 300 till 400
kronor. En lärare vid ett elementarläroverk, äfven i en småstad,
kan icke, åtminstone om han är gift, bo för mindre hyra än 500
kronor, men jag vill emellertid icke beräkna denna förmån till mera
än 300 kronor. Vidare har folkskoleläraren ved och jag vill säga,
att för en familj, som bor i en stad, man icke kan beräkna den
årliga åtgången af ved till mindre än 10 famnar, hvilket efter något
mera än 20 kronor famnen gör 200 å, 250 kronor. Om jag således
beräknar den fria bostaden till 300 kronor och veden till 200 kronor,
uppgå folkskolelärarens löneförmåner till värde af 1,100 kronor.
Sedermera har han kofoder, och om man antager, att en ko mjölkar
600 kannor om året, motsvarar detta efter 25 öre kannan 150 kronor.
Alltså uppgå hans löneförmåner, om de jemföras med elementarlärar-
nes, till mellan 1,200 och 1,300 kronor. Lägger man nu dertill, att
lärarne vid elementarläroverken hafva afgifter till pensionsskassa
och kommunalutskylder, som i vissa småstäder kunna vara rätt be¬
tydliga, skola herrarne finna, att 1,500 kronor för en elementarlärare
ungefär motsvara hvad en folkskolelärare har. Och vi måste väl
ändock erkänna, att de anspråk vi ställa på elementarlärarne äro
något högre än dem, som vi ställa på folkskolelärarne. Blott af den
omständigheten, att han först måste genomgå icke allenast en kurs
vid ett elementarläroverk, utan derefter eu flerårig kurs vid ett uni¬
versitet och slutligen ett profår, torde herrarne finna, att en ung
man, som icke har synnerligen stora tillgångar, har måst sätta sig
åtskilligt i skuld, innan han kommer till en fäst anställning. Af det
betänkande, som afgafs af den komité, som Kongl. Maj:t för några
N:o 24. 22
Tisdagen den 10 April.
Om anslag
till löneför¬
bättring åt
lärarne vid
allmänna
läroverken.
(Forts.)
år sedan tillsatte för att utreda behofvet af höjning i elementarlärar-
nes löner, visade det sig, att i allmänhet man icke komme till den
lägsta adjunktsgraden vid våra elementarläroverk förr än vid 30,7
års ålder. Detta var medeltiden, då man komme till den lägsta
graden; vid gymnasium var samma ålder i allmänhet 33 år. Då
en person, som har varit tvungen att under expektanstiden sätta
sig i skuld, vid nära 31 års ålder kommer till en lön af 1,500 kronor,
hvaraf något afgår till ränta på hans skuld, hvad tro herrarne att
han har qvar att lefva på? Och ändå vilja vi, att dessa män skola
följa med sin tid och vetenskapens fordringar, icke lägga sig på
latsidan, utan alltid hålla sig i nivå med tidens anspråk. Kan man
begära, att sådana personer skola lefva och betala räntan på sina
skulder med en lön af 1,500 kronor? Jag skulle vilja jemföra dem
med vaktmästaren vid mitt länskansli. Hau har 800 kronor i fast
lön, fri bostad, hvilken man kan värdera till 200 kronor, och dess¬
utom några biinkomster vid landstinget med mera, sä att jag är öfver-
tygad om, att han uppbär en årlig inkomst af omkring 1,300 kro¬
nor. År det då billigt att våra lärare vid elementarläroverken skola
lefva och uppehålla sig i nivå med tidens fordringar för 1,500 kronor
om året ? Men härtill kommer att de få denna lön först när de äro
öfver 33 år gamla eller vid den tid, dä menniskor vanligen önska
ingå äktenskap, och det är, på sätt af komitén yttrats, nyttigt att de
göra det, emedan de derigenom undvika källarelifvet, hvarifrån man
vill, att de skola afhålla eleverna och hvilket det för den skull är
af mycken nytta att de först sjelfva kunna undvika. Jag skall bedja
att få läsa upp några ord af en af dem, som var ledamot i denna
komité. Han säger: »Ser man på den lön, som nu erbjudes den
unge mannen,-så finner man, att nära nog den sämsta bana han kan
välja är skollärarebanan, och det skall naturligtvis hafva till följd,
att, med högst få undantag, också de sämsta krafterna komma att
egna sig åt det hållet. Annorlunda var det i forna tider; då kunde
lärarne nöja sig med mindre löner, ty då slutade de flesta vid ett
godt pastorat.» Det är en sanning, att våra elementarlärare länge
nöjt sig med små löner, men det var på den tiden, då de fingo räkna
prcsterliga tjenstår och hade utsigt att slutligen komma till ett pa¬
storat. Hvad hafva de nu för utsigter? Jo, efter fem års tjenst tade
en lön af 2,000 kronor, efter tio år 2,500 kronor, efter femton år
3,000 kronor och efter tjugo års tjenstgöring — om de vid 33 års
ålder kommit till tjensten, äro de då 53 år gamla — 3,500 kronor.
Då har äfven försynen ibland hugnat dem med en barnskara, som
de skola underhålla och uppfostra, men vid den tiden börja de att
gå tillbaka. Kan det verkligen vara vår mening, mine herrar, att
aflöna lärarne vid våra elementarläroverk, livilka skola lägga grun¬
den till den bildning, som den uppväxande ungdomen i vårt laud
skall få med en lön, som närmar sig den inkomst, en vaktmästare
erhåller — och som det är omöjligt att lefva på. Ty huru sparsam
jag än vill vara, och jag är ju ganska sparsam, mine herrar, påstår
jag dock, att en menniska med en lön af 1,200 å 1,500 kronor, hvilken
har räntan på några tusen kronors skuld att betala, som skall er¬
lägga sina krono- och kommunalutskylder och slutligen bekosta sig
23
N:o 24.
Tisdagen den 10 April.
bostad, får nätt och jemnt så mycket qvar, att han kan lifnära sig;
men det är omöjligt för honom att uppehålla en familj på denna
återstod, om han 'skulle vilja inträda i det äkta ståndet.
Nu säger man, att dessa lärare kunna hafva extra förtjenst^-.
1 allmänhet läsa adjunkterna sex timmar om dagen. Sedan hafva
de elevernas temaböcker och krior att justera. Aro de klassföre¬
ståndare, skola de derjemte hafva en viss uppsigt öfver klassen, och
man begär äfven, att de skola utöfva ett visst moraliskt inflytande
och en viss tillsyn öfver elevernas hållning och uppförande. Skola
de då dessutom, något som är alldeles nödvändigt, åtminstone för den
unge läraren, preparera sig till sina lektioner, hafva de icke mycken
tid öfrig för sina andra göromål. Jag är inspektor vid ett läroverk
och jag har sagt åt iärarne der, att det icke är önskvärdt att de
skaffa sig andra förtjenster, ty det ligger i sakens natur, att de,
som hafva en sysselsättning bredvid de göromål, deras fasta anställ-
ning medför, lägga sig mera vinn om denna och tjensten får stå
efter. Om herrarne hade någon, om än aldrig så ringa kännedom
om de försakelser, de umbäranden, som dessa lärare med sin nuva¬
rande lön äro underkastade, sä försäkrar jag, att det icke skulle
finnas någon inom denna Kammare, som skulle hafva hjerta att rösta
emot den obetydliga tillökning i deras lön af 500 kronor, hvarom här
är fråga. Vi böra derjemte noga besinna, att Kong! Maj:t föreslog
i fjor en tillökning på ordinarie stat i den lägsta lönegraden al
1,009 kronor, men Riksdagen gaf endast och på extra stat 500 kro¬
nor. Jag har varit i temligen nära beröring med dessa_ elementar-
lärare och mången gång varit nödsakad att hjelpa dem. i deras för¬
lägenhet. Jag skulle derför illa uppfylla min pligt, om jag icke inför
Kammaren intygade, att det för dem är fysiskt omöjligt att lefva
på sina löner. Det är helt annat med folkskolelärarne på landet.
För dem är det möjligt att genom barnens föräldrar eller målsmän
bereda sig eu och annan förmån. Detta kunna icke Iärarne i stä¬
derna, utan de måste underkasta sig umbäranden af mångahanda
slag. Kort före jul träffade jag en elementarlärare, som berättade
för mig, att vår Herre hade välsignat honom med sex pojkar. Den
ifrågavarande läraren hade endast 2,000 kronors lön, ty han hade
ännu icke kommit till andra lönegraden. Tänker man sig nu, att
han med denna lilla lön måste uppfostra sex pojkar, så förefaller
det så ohyggligt, att håren vilja resa sig på ens hufvud, och man
inser att det ligger sanning i det påståendet, att lärarebanan år den
sämsta bana, man kan välja. Ty, mine herrar, den väntan, läraren
genom sina långvariga studier och profåret måste underkasta sig, är
ganska dryg, och när han i allmänhet icke förr än vid 30 års ålder
kommer till en tjenst, så borde han väl kunna hafva förhoppning om
att vid den tiden få eu någorlunda anständig lön. Den lön elemen-
tarläraren nu har motsvarar, såsom förut blifvit upplyst, icke på
långt när den lägsta gradens lön vid statens embetsverk. Nu skola
herrarne invända, att embetsmännens löner i allmänhet äro för höga.
Ja, det är sant, men detsamma kan man då åtminstone icke säga
om elementarlärarnes löner. Man må bestämma dessa löner till
hvilket belopp som helst, men icke kan man säga att eu man, som
Om anslag
till löneför¬
bättring åt
Iärarne vid
allmänna
läroverken.
(Forts.)
Ao 24.
24
Tisdagen den 10 April.
m löneför- j*1' * ,^eQ ^s'61 ^au s'&> kan ^e^va Pa 1)500 kronors in-
båttring åt *i0mSl °™ 31 ®t-,
lärare vid «a_S bär ^ofvat att icke allt för länge upptaga tiden ock inskrän-
aiimänna ker mig derföre nu till att yrka bifall till Utskottets förslag.
läroverlceti. °
(Forts.) rr t rr
Herr Lönegren: Herr Talman! Vid de föregående tillfällen
under min riksdagsmannatid, då det varit fråga om löneförbättring
åt elementar!ärarne, har jag alltid stält mig i deras led, som sökt
bereda framgång åt sådana förslag, ock jag kommer att göra så äfven
nu. Jag vet allt för val att det anslag, som Riksdagen förlidet år
beviljade såsom löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken,
gais på extra stat och för endast ett år, men jag tror mig utan att
säga för mycket kunna påstå, att enda orsaken härtill var den att
frågan om våra elementarläroverks omorganisation redan då stod på
dagordningen och att man derför icke ville, ej heller borde binda sig
vid ett ordinarie anslag. Jag säger också för visso, att ingen af de
ledamöter inom Riksdagen, som då röstade för denna löneförbättring,
hade någon tanke på att den skulle räcka endast för ett år och att
det gamla förknappningstillståndet skulle återinträda med år 1884.
Man gaf förlidet år så mycket man kunde, ehuru betydligt under det
belopp, som af Kongl. Magt föreslagits, och under det vilkor, som då
vår det enda möjliga, under förhoppning att en ny lönereglering för
elementarläroverken snart skulle tillfredsställa lärarnes rättmätiga an¬
språk på löneförbättring. De skäl och grunder, som vid förra riks¬
dagen anfördes och som föranledde Riksdagens beslut, voro talande
och öfvertygande, men det torde icke vara nödigt att nu upprepa
dem, tv säkert har Kammaren dem i godt minne. Då dessa skäl
och grunder fortfarande ega fullt gällande kraft och icke något blifvit
anfördt, som eldigt mitt förmenande kan föranleda ett återtagande af
det beslut, som Riksdagen i fjor fattade, kan jag icke föreställa mig
att Riksdagen skulle kunna vara så inkonseqvent och så grymt orätt¬
vis mot dessa lärare, att Riksdagen afslår Kongl. Majås förslag om
löneförbättring för dem under nästa år och nu återtager hvad som i
beviljades.
Jag yrkar bifall till Kongl. Majås förslag, som af pluraliteten
inom Utskottet blifvit tillstyrkt.
Herrar Hasselqvist, F. G. Boström, Fredenberg, Schenström och
Beijer förenade sig med Herr Lönegren.
Chefen för Kong], Ecklesiastikdepartementet Herr Statsrådet
Hammarskjöld: Herr Talman! Mine herrar! Den fråga, som nu
utgör föremål för Kammarens öfverläggning, blef sistlidet år så vid¬
lyftigt behandlad, att nu icke kan vara skäl eller behof att mycket
derom tala.
Jag tror icke att många af Kammarens medlemmar kunna för¬
neka att det vid senaste riksdag blifvit utredt att ett behof af löne¬
förbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken då verkligen före¬
låg. Äfven ganska många af dem, som vid nämnda riksdag yrkade
Tisdagen den 10 April.
25 N:o 24.
afslag å Kong!. Maj:ts proposition, ja, afslag äfven å en tillfälig-
löneförbättring, erkände likväl uttryckligen att elementarläroverks-
lärarnes ställning vore tryckt och att det vore skäl att, om också icke
vid 1882 års riksdag, dock ganska snart lätta deras ställning. Hvad
som gälde 1882, det gäller naturligtvis äfven 1883. Ty någon för¬
ändring i de ekonomiska förhållanden, som inverka på elementar-
läroverkslärarnes ställning, har, såsom hvar och en vet, icke inträda
åtminstone icke någon förändring i den rigtning, att behofvet af en
löneförbättring skulle vara mindre nu än sista året. Förra året hade
jag visserligen varmt önskat bifall till Kongl. Maj:ts då framlagda
proposition, hvarigenom en löneförbättring åt elementarläroverks-
lärarne hade blifvit uppförd på ordinarie stat. Ehuru jag för min
del ansåg och anser att någon fara i ett sådant tillvägagående icke
kunde föreligga, så kunde jag likväl sätta mig in i deras stånd¬
punkt, som menade att, då fråga vore om en omorganisation af ele¬
mentarläroverken, genom hvilken icke blott pedagogier och treklas-
siga läroverk, utan kanske äfven ett eller annat af de öfriga läro¬
verken, skulle blifva öfverflödiga, det under sådana förhållanden
hade vådor med sig att uppföra en löneförbättring på ordinarie stat.
Jag kunde äfven förstå — ehuru jag just från Andra Kammarens
ståndpunkt beklagar denna försigtighet — att Kammaren hyste be¬
tänklighet mot att slå in på den nya banan af förhöjda afgifter af lär-
jungarne i de offentliga läroverken. Men att nu, sedan en gång en
tillfällig löneförbättring på extra stat kommit till stånd, ett allvarsamt
motstånd reser sig mot dess fortvara, tills reformfrågan vunnit sin
slutliga lösning, det har, jag måste erkänna det, varit för mig
smärtsamt.
Jag kan icke upptäcka något verkligt skäl till ett sådant till¬
vägagående. En löneförbättring, uppförd på extra stat, kan på intet
sätt ligga i vägen för de förändringar i afseende å elementarläro¬
verkens antal eller organisation, som äro ifrågasatta.
Det förhåller sig vidare så, att i enlighet med de grunder, som
Kongl. Maj:t föreslagit och jemlik!, hvilka Riksdagen beviljat, om
också blott hälften af hvad Kongl. Maj:t begärt, denna löneförbättring
är att betrakta och har af Kong!. Majrt blifvit betraktad såsom ett
slags tjenstgöringspenningar, hvilka endast utgå vid verklig tjenst¬
göring. Deraf följer att, om en eller annan lärare till följd af den
ifrågasatta reformen sättes på indragningsstat, löneförbättringen för
honom, såsom utgörande endast på extra stat uppförda tjenstgörings¬
penningar, icke skulle komma att fortfarande belasta statsverket.
Jag kan då icke alls fatta hvad frågan om eu löneförbättring på
extra stat har att göra med den föreslagna Iäroverksreformen. Man
har visserligen sagt mig att meningen, hvarföre man motsätter sig
en löneförbättring på extra stat, skulle vara att man derigenom ville
tvinga olika tänkande att mot sin öfvertygelse gå in på reformer,
som de eljest skulle motsätta sig.
Jag vet icke hvem det är man ämnar tvinga, om det är Kongl.
Haj as regering eller Riksdagens Första Kammare eller händelsevis
lärarne.
Om anslag
till löneför¬
bättring åt
lärarne vid
allmänna
läroverken.
(Forts.)
N:o 24.
26
Tisdagen den 10 April.
Om anslag
till löneför¬
bättring åt
lärarne vid
allmänna
läroverken.
(Forts.)
Hvad Kong!. Maj:ts regering beträffar, liar den sin villighet till
reformer och äfven vidtagit åtgärder för att åvägabringa en under¬
sökning om och i hvad män' reformer kunna vara önskvärda och
genomförbara. Hvad Första Kammaren vidkommer, har jag svårt att
begripa huru den kan träffas deraf att lärarne sättas på förknapp¬
ning. Det är endast lärarne sjelfva, som deraf lida, men icke Första
Kammaren, ty Första Kammarens, eller åtminstone största delens
deraf, ekonomi eller'“inkomster lida icke deraf att lärarne icke få
löneförbättring. Jag kan således icke sluta mig till något annat än
att det är just lärarne somjman vill tukta och straffa, för att på
detta sätt framtvinga en reform. Men jag ber Kammaren tänka på
hvad ett sådant tillvägagående innebär. Huru liten tilltro och öfver¬
tygelse om det rättfärdiga och rigtiga i ens egna åsigter måste det
icke visa, om man anser sig behöfva tillgripa sådana medel för att
tvinga — hvilka? Jo, just dem, som i följd af sina studier och sin
vaksamhet hafva erfarenhet i skolfrågor. Tror man sig verkligen
hafva till den grad orätt, att just de, som särskildt vinnlägga sig
om och förstå dessa frågor, skola, i stort sedt, vara ens motståndare?
Har Andra Kammaren så ringa tro på sina åsigters rigtighet i detta
fall, att den anser sig behöfva tillgripa sådana medel? Men vidare
— om’ man verkligen anser sig behöfva tillgripa desamma, hvad
innebär detta? Jo," det förutsätter att, lärarne, som hafva sin öfver¬
tygelse i dessa frågor, skulle genom att sättas i en dålig ekonomisk
ställning kunna tvingas att arbeta för motsatsen af hvad de tänka
och tro? Hvad kallar man ett sådant handlingssätt, då en menniska
handlar tvärt emot hvad hon anser vara lägligt och detta för enskild
fördels skull? Jag behöfver knappast säga Kammaren att det kallas
samvetslöshet. Skall det nu vara meningen att tvinga lärarne att
handla samvetslöst? Tänkom oss att de falla för frestelsen. Hvad
gagn skall det hafva för fäderneslandet, om man på detta sätt mo¬
raliskt förnedrar lärarne och drifver dem till att föraktande sig sjelfva
för bröds skull sälja sill öfvertygelse. Tänkom oss hvilket inflytande
det skall utöfva på landets bildningssökande ungdom att man mo¬
raliskt förderfvat lärarne! Jag är öfvertygad att ingen i denna Kam¬
mare, som närmare tänker på denna sak, vill tillgripa sådana medel
för att få fram den åsigt, som man bär anser rigtig.
Då nu så är och då litet hvar erkänner att ett behof af löne¬
förbättring åt elementarlärarne fortfarande förefinnes och då ett bi¬
fall till det framlagda förslaget icke kan ligga i vägen för genom¬
förande af den reform, som må vara rigtig och utförbar, så hem¬
ställer jag till Andra Kammaren om det icke är rätt, ädelt och nöd¬
vändigt att Kammaren vidhåller det beslut, som Riksdagen i fjor
fattade, hvarigenom den tillfälliga löneförbättring, som då gafs ele-
mentarlärare, skulle komma att fortfarande bestå.
Ofverlägguingen var slutad. I enlighet med de yrkanden, som
derunder blifvit gjorda, gaf Herr Talmannen propositioner så väl på
bifall till Utskottets hemställan som ock på utslag derå; och fann
Herr Talmannen den förra propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad. Votering blef emellertid begärd samt företogs, enligt en
Tisdagen den 10 April,
27
2t';o 2i.
nu uppsatt och af Kammaren godkänd, så lydande omröstningspro-
position:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 33:de punkten
af Utlåtandet N:o 12 a, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren afslagit Stats-Utskottets förevarande
hemställan.
Röstsedlarne sammanräknades och visade 95 Ja mot 92 Nej;
varande alltså Utskottets hemställan bifallen.
Punkterna 34 och 35.
Biföllos.
Punkten 36.
Mom. a) och l).
Biföllos.
Mom. c.
Utskottet hade i detta moment yttrat sig öfver eu af ledamoten
af Andra Kammaren Herr A. J. Lyth väckt motion, N:o 50, hvari
framstälts förslag derom, att tilKKongl. Maj:ts disposition måtte ställas
ett belopp af 4,000 kronor, att användas till löneförbättring under
innevarande år åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinnesemina¬
riet; och hade Utskottet hemstält att berörda förslag icke måtte vinna
Riksdagens bifall.
Herr Lyth anförde: Då jag nu går att yttra mig öfver denna
punkt, ber jag att på samma gång få säga några ord rörande 39:de
punkten i betänkandet.
Då min - motion angående lönetillökning för innevarande år åt
lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet blifvit af Stats-
Utskottet afstyrka ber jag att få nämna för hvar och en af Kam¬
marens ledamöter, som genomläser min motion, att jag med den¬
samma icke afsett någoting annat än att sätta Riksdagen i tilhälle
att få rätta ett begånget misstag eller, rättare, godtgöra eu orättvisa,
Sony förliden riksdag begicks mot lärarena vid högre lärarinne¬
seminariet, i det att då löneförhöjning bereddes åt elementarläroverkens
lärare, en dylik förmån nekades dessa semiuarielärare. För att
Om anslag
till löneför¬
bättring åt
lärarne vid
allmänna
läroverken.
(Forts.)
Om löneför¬
bättring för
lärareperso¬
nalen vid
högre
lära rinne-
seminariet.
i\:o 24.
28
Tisdagen den 10 April.
Om löneför- bevisa detta anhåller jag att få för Kammaren uppläsa några ord
bärare9 rV nr ^en skrivelse, som Riksdagen år 1863, då folkskoleläraresemina-
Zalen^id r’erna inrättades, aflat till Kongl. Maj:t. Det heter der bland annat:
högre »Första vilkoret för att folkskolan skall kunna uppfylla sin stora
lärarinne- bestämmelse är otvifvelaktigt det, att läraren är fullt vuxen sitt
temmanet. maktpåliggande kall, och att han erhållit den grundliga bildning,
(Forts.) som erfordras både för en fullgod insigt i de läroämnen, hvari honom
åligger undervisningsskvldighet, och för kännedom af det mest ända¬
målsenliga sätt att åt lärjungarne meddela dessa kunskaper. Staten
kan icke på ett kraftigare sätt höja folkbildningen, än om den sörjer
derför, att de läroanstalter, vid hvilka lärarne skola förvärfva sin
bildning, äro ändamålsenligt ordnade och försedda med de bästa
lärare.» På grund af dessa åsigter ville Riksdagen bestämma, hvad
som står längre ned på samma sida, att nemligen dessa lärare till
sina lönevilkor skulle likställas med elementarläroverkens lärare och
komma i åtnjutande af samma tjensteårsberäkning som de. Dessa
åsigter rörande icke blott folkskolelärareseminarierna, utan också
seminarierna för bildande af folkskolelärarinnor äfvensom det högre
seminariet här i Stockholm, uttalades i en Riksdagens senare skrif¬
velse till Kong]. Magt. När nu så är fallet, är det väl påtagligt att
en orättvisa blifvit begången mot dessa läroverks lärare, då de icke
kommit i åtnjutande af det lönetillskott, som dock är dem i deras
af regeringen utfärdade fullmakter tillförsäkrad!. Jag ber herrarne
komma ihåg, att det finnes många lärare, som från de allmänna
läroverken öfvergått till folkskoleseminarierna. Jag frågar då om
det icke för dessa lärare, som icke blifvit förvunna till att hafva
begått någon försummelse i tjensten, skall kännas smärtsamt att
blifva bedragna på de löften, som uttalats så väl af regering som
Riksdag, löften om likställighet i lönevilkor med elementarläroverkens
lärare.
Frågar jag nu åter, huru Utskottet behandlat min motion, så
har Utskottet sagt att orsaken, hvarför motionen icke kunnat till¬
styrkas, varit den, att Utskottet ansett det vara oegentligt att upp¬
rifva ett beslut, som vid sistlidne riksdag fattades i denna fråga.
Enligt min åsigt kan det väl icke vara oegentligt att »upprifva» en
sak, som är origtig; jag anser det tvärt om vara mera oegentligt att
vidblifva något, som man ovilkorligen måste anse vara orätt eller
ett misstag.
Vidare säger Stats-Utskottet att det icke anser något verkligt
behof här föreligga till att öka dessa lärares löner. Jag påstår dock,
att dessa lärare och lärarinnor äro fullt ut lika berättigade till löne¬
förhöjning som elementarlärarne, isynnerhet sedan nu mera semi¬
narierna blifvit förlagda till de stora städerna, der lefnadskostnaderna
äro högt uppdrifna. Det. är ett gammalt ordspråk, som säger: »quidquid
delirant reges plectuntur Achivn, det är: »hvad konungen försyndar,
det får folket lida för», och som, tillämpadt på förevarande fråga,
skulle kunna öfversättas så här: det misstag som Riksdag och Stats¬
utskott begått, det tå seminarielärarne och lärarinnorna lida för.
Som jag icke vill vara med om något sådant, anhåller jag att Kam¬
maren ville bifalla min motion. Sparsamhet är visserligen en god
29 X:o 24.
Tisdagen den 10 April.
och nyttig sak. Men skulle den betingas af ouppfylda löften och Om löneför-
åtaganden, så vill jag icke vara med derom. Jag anhåller derföre ^ttrina för
att Kammaren måtte uppfylla sitt en gång gifna löfte och redan för l<1na'unZid
detta år tilldela dessa seminarielärare och lärarinnor löneförhöjning, högre
på sätt förut lärarne vid allmänna läroverken blifvit medgifvet. lärarinne-
seminariet.
Häruti förenade sig Herrar Wieselgren, Östling, Granlund och (Forts.)
TVinkrans.
Herr Aug. Peterson: Utan att vilja ingå i bemötande af
hvad motionären andragit, hemställer jag endast att Andra Kamma¬
ren måtte på de skäl, som af Stats-Utskottet anförts, bifalla Utskottets
hemställan.
Herr A hr. Rundbäck: Ett par ord ber jag att få säga af in¬
tresse för saken. Som bekant, äro genom lag seminarielärarne lik-
stälda med elementarlärarne. Genom hvad nu inträffat, eller att de
senare redan fått tillgodonjuta löneförhöjning, men icke de förre,
har emellertid i detta hänseende likställigheten blifvit förryckt till
förmån för elementarlärarne. Det kunde icke annat än verka men¬
ligt, om den uppfattning, som hittills varit gällande om fullständig
likställighet de begge lärarekategorierna emellan, skulle blifva rubbad,
ty följden blefve att de kraftigaste och dugligaste personerna öfver-
ginge till elementarläroverken i stället för att egna sig åt semina¬
rierna. Men då dessa lärare hafva till uppgift att dana dugliga
folkskolelärare, så hafva de icke allenast att verka genom sin skick¬
lighet och sina kunskaper, utan äfven att genom sin personlighet
utöfva ett helsosamt inflytande på seminarieeleverna. Det är derföre
som denna sak är af stor vigt i folkskolans och folkupplysningens
intresse.
Herr Lovén: Jag förenar mig med Herr Rundbäck och hem¬
ställer till den ärade ledamoten af Stats-Utskottet, huruvida han icke
i en fråga så utredd som denna ville taga reson, utan att han der¬
före behöfde frångå sin öfvertygelse.
Herr Sven Nilsson: Uti behandlingen af 33:dje punkten i detta
betänkande var man angelägen om att respektera ett föregående års
riksdagsbeslut.
Jag hemställer huruvida icke Kammaren bör göra sammaledes
äfven vid denna punkt och icke upprifva detsamma genom ett bifall
till motionärens förslag. Samma skäl som i fjor anfördes mot då
ifrågastäldt lönetillägg för år 1883 åt de omhandlade lärarne och
lärarinnorna och som då godkändes, måtte väl» äfven i år i ännu
högre grad gälla med hänsyn till en framställning i enahanda syfte.
Men det lärer förhålla sig så, att när man i ett beslut bifaller löne¬
förhöjningar, så yrkas från vissa håll att de skola respekteras; men
om motsatsen inträffar, då passar det icke att respektera ett sådant
beslut.
N:o 24.
30
Tisdagen den 10 April.
Om löneför¬
bättring för
lärareperso¬
nalen vid
högre
lärarinne¬
seminariet.
(Ports.)
Om löneför¬
bättring för
lärarno vid
de en- och
tvåklassiga
pedagogierna
Jag hemställer likväl om bifall till Stats-Utskottets förslag i den
föredragna punkten.
Herr Aug. Peterson: Jag vill blott till svar å Herr Lovéns
yttrande säga, att, som jag icke kan gå ifrån min öfvertygelse, så
kan jag icke heller i denna fråga taga reson.
Herr Jöns Rundbäck: Ehuru jag finner motionärens förslag
rättvist, så ber jag likväl de herrar, som instämt deruti, att frångå
sin mening och något tänka på saken. Den rör väl folkskoleunder-
visningen, men man bör icke förglömma, att de förhandlingar, som
i lördags egde rum, gifva stöd åt den uppfattningen att majoriteten
inom denna Kammare är allt annat än gynsamt stämd mot denna
del af vårt undervisningsväsende, och derföre torde man icke böra
begära något nu för denna i min tanke goda sak, hvarföre jag ber
motionären att icke anstränga sig öfver höfvan, ty det tjenar ingen¬
ting till, utan vi måste afvakta bättre tider och män med bättre af-
sigter. Något yrkande i frågan kan jag alltså icke göra.
Ofverläggningen var härmed slutad. Sedan propositioner gifvits
enligt de gjorda yrkandena, biföll Kammaren Utskottets hemställan.
Punkten 37.
Bifölls.
I punkten 38 hade Utskottet afgifvit utlåtande öfver dels Kong].
Maj:ts förslag om beviljande af ett extra anslag för år 1884 af 8,750
kronor för tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de en- och två¬
klassiga pedagogierna, dels ock ledamoten af Andra Kammaren
.Herr S. Wieselgrens i motionen N:o 19 gjorda framställning derom,
att Riksdagen för beredande äfven för innevarande år af sådan löne¬
förbättring åt nämnde tjensteman, som Kongl. Maj:t ifrågasatt, måtte
på extra stat för år 1884 anvisa 17,500 kronor; och hade Utskottet
i anledning af dessa förslag gjort följande hemställanden:
a) att Riksdagen för beredande af tillfällig löneförbättring åt
lärarne vid de en- och tvåklassiga pedagogierna måtte för år 1884
ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett extra anslag af 8,750 kro¬
nor; och
b) att Herr Wieselgrens framställning, i hvad den skiljer sig
från Kongl. Maj:ts förslag, måtte lemnas utan afseende.
Efter föredragning af mom. a) blef Utskottets deri gjorda hem¬
ställan bifallen.
I fråga om mom. b) yttrade:
Herr Ekdahl: Jag anhåller om bifall till Herr Wieselgrens
motion. Utom de skäl, som vid behandlingen af 36 paragrafen anförts
31 N:o 24.
Tisdagen den 10 April.
till bifall för motionärens förslag och som jag nu åberopar, ber jag Om WnefSr-
få ytterligare påpeka att lärarne vid ifrågavarande pedagogier i af- ha}tnno f°r
seende på kompetensvilkoren äro likstälda med elementarläroverks- och
lärare. Flere af lärarne vid pedagogierna kafva äfven förut varit tvåhiassiga
anstälda vid elementarläroverken, men derifrån öfvergått till peda-pedagogierna.
gogierna. Det skulle derföre vara mycket kårdt för dem, om de icke (Forts.)
i afseende å löneförhållanden blefve lika berättigade som lärarne
vid de allmänna läroverken.
På dessa grunder yrkar jag bifall till motionärens förslag.
Herr Granlund instämde med Herr Ekdahl.
Herr Sven Nilsson: På de skål, som blifvit af mig anförda
under debatten om 36 punkten i förevarande betänkande, yrkar jag
bifall till Utskottets förslag. Jag gör det så mycket hellre som lä¬
rarne vid pedagogierna äro mycket mindre berättigade till löneför¬
bättring än de lärare, hvarom förut varit fråga, och jag förundrar
mig af sådan anledning, att Kammaren lemnade sitt bifall till mom.
a) i den föredragna punkten.
Herr Schen ström: Ehuru jag för min del önskar bifall till
Herr Wieselgrens motion, emedan jag finner densamma skipa full
rättvisa, så vill jag likväl icke framställa något yrkande. Första
Kammaren har redan bifallit Utskottets förslag och vid sådant för¬
hållande torde någon framgång för motionen icke vara att förvänta
i denna Kammare.
Efter det öfverläggningen förklarats slutad, biföll Kammaren
Utskottets hemställan.
Punkten 39.
Mom. a) och b).
Biföllos.
Beträffande mom. c9 — deruti Utskottet afstyrkt bifall till Herr Angående
A. J. Lyths i motionen N:o 50 framlagda förslag derom, att sådan Ooneforlätt-
löneförbättring, som vid sistlidne års riksdag bereddes åt lärarne Jina fär
vid de allmänna läroverken för innevarande år, jemväl måtte till - nate» vid
erkännas lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna icke foiskoieiä-
allenast, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, för nästkommande, utan äfven raresemi-
för innevarande år — yttrade: nariema.
Herr Lyth: Ehuru jag icke har någon förhoppning att vinna
Kammarens understöd, får jag likväl på de skäl, som jag vid de¬
batten om 36 punkten i betänkandet anfört, yrka bifall till min
motion.
Vidare anfördes icke. Utskottets hemställan bifölls.
N:o 24.
32
Tisdagen den 10 April.
Punkten 40.
Angående * Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folk-
understöd »Högskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, hade Kongl. Maj:t be-
arUm‘foit- gärt ett extra anslag för år 1884 till samma belopp, som vid sist-
hOgsloior. lidne års riksdag beviljades, eller 15,000 kronor; och hade Utskottet
tillstyrkt, att det begärda anslagsbeloppet 15,000 kronor måtte af
Riksdagen beviljas.
Herr Ola Andersson i Burlöf anförde: Med anledning af
Riksdagens beslut sistlidne år har Kongl. Maj:t till understöd åt min¬
dre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag
af statsmedel, begärt ett extra anslag för 1884 till belopp af 15,000
kronor. Sedan den Kongl. propositionen afgafs, har Kongl. Maj:t
utdelat det anslag, som förra Riksdagen beviljat. Men dervid bär
Kongl. Maj:t af ordalagen i Riksdagens beslut funnit hinder möta
att af anslaget tilldela understöd åt qvinligt elever vid folkhög¬
skolorna. Då jag är förvissad om att denna Kammare, i likhet med
Första Kammaren, anser, att äfven dessa senare höra kornmal åtnjutande
af understöd från anslaget, anhåller jag att Andra Kammaren måtte
fatta samma beslut som Första Kammaren redan fattat, nemligen:
»att till understöd åt mindre bemedlade, vare sig manliga eller
qvinliga lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af
statsmedel, må af Riksdagen på extra för år 1884 beviljas ett belopp
af 15,000 kronor.»
Såsom herrarne finna, är den enda ändringen ett tillägg, hvar¬
igenom Kongl. Maj:t icke skall finna sig för hindrad att utdela anslaget
till både manliga och qvinliga elever.
Herr Folke Andersson instämde med Herr Ola Andersson.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, bifölls Herr Ola Anders¬
sons yrkande; i följd hvaraf Kammaren beslutit, att till understöd
åt mindre bemedlade, vare sig manliga eller qvinliga lärjungar vid
sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, skulle på
extra stat för år 1884 beviljas ett belopp af 15,000 kronor.
Punkten 41.
Bifölls.
Angående I punkten 42 både Utskottet hemstält, att Riksdagen, med bi-
Jäneför- fa]] till derom af Kongl. Maj:t gjord framställning, måtte på extra
pwZcial- stat för år 1884 anvisa 20,000 kronor, att användas för beredande
p läkare, af tillfällig löneförbättring såsom tjenstgöringspenningar för provin-
cialläkare.
Efter uppläsning af denna hemställan anförde
Herr Wieselgren: Det är icke min mening att rifva upp den
gamla frågan om provincialläkarne och deras ställning; men jag har
Tisdagen den 10 April. 33
icke kunnat underlåta att fästa uppmärksamhet vid ett förhållande,
som förefaller mig vara uppmärksamhet värdi
År 1882 begärde Kong! Maj:t af Riksdagen ett belopp af 20,000
kronor i ändamål att bereda skälig lönetillökning åt provincial-
läkarne i sådana distrikt, »hvarest, till följd af befolkningens gleshet
eller fattigdom och distriktens vidd eller besvärlighet i afseende å
sjukvårdens handhafvande, svårighet vid inträffade ledigheter upp¬
stått att finna sökande till tjensterna, eller der läkarues inkomster be¬
finnas alltför knappa i förhållande till deras lefnadsbehof.» Det står
nu i den Kongl. statsverkspropositionen angifvet att Medicinalsty¬
relsen inkommit med förslag till fördelning af »denna summa,» det
vill säga att styrelsen inkommit med förslag till fördelning af de
20,000 kronor, Indika Kong]. Maj:t äskat; men det står vidare upp¬
gift, att Kongl. Maj:t, vid pröfning af detta styrelsens förslag, icke
utdelat mer än 17,000 kronor, men förklarat sig vilja »framdeles
bestämma» om användandet af återstoden af ifrågavarande anslags¬
summa. Detta beslut fattades dock den 1 December 1882 eller i
slutet af året. Det förefaller mig litet egendomligt, att sedan Kongl.
Maj:t, efter mogen pröfning af behofvet, icke funnit skäligt använda
mer än 17,000 kronor för dess afhjelpande, Kongl. Magt det oaktadt
i alldeles samma dagar å ny o äskat 20,000 kronor för samma ända¬
mål. Jag resonnerar som så: antingen hade Kongl. Maj:t rätt förra
året deri, att det behöfdes ett anslag af 20,000 kronor — och då
undrar jag, hvarför han icke utdelade hela detta belopp; eller också
om Kong]. Maj:t funnit sig endast hafva behöft 17,000 kronor, hvarför
begär Kongl. Maj:t då 3,000 kronor mer än som funnits för ända¬
målet tillräckligt? Det kan ju icke vara meningen, att Kongl. Maj:t
skall samla några fonder åt provincialläkarne för kommande tider,
utan meningen är väl, att hela anslaget skall utdelas för ett visst år.
Jag undrar således om icke det anmärkta förhållandet utgör
en »dunkel» fråga; och jag skulle vara tacksam om jag kunde vänta
få den belyst från statsrådsbänken.
Chefen för Kongl. Ecklesiastikdepartementet Herr Statsrådet
Hammarskjöld: Någon tarhåga att Kongl. Magt .skulle begagna
detta anslag till att samla fonder, bör icke kunna finnas, alldenstund,
om något öfverskott uppstår å de på extra stat uppförda anslagen,
detta, såsom Kammaren väl känner, återgår till statsverket. Hvad
det nu särskilt omtalade förhållandet angår, att icke hela anslags
beloppet blifvit utdeladt år 1882, så har detta sin grund deri, att det
läns anledning antaga att några provincialläkaredistrikt, synnerligast i
de nordligare delarne af riket, väl vore i behof af understöd från detta
anslag, ehuru Medicinalstyrelsen, i den utredning, den afgaf i slutet
af föregående år, icke upptog dem på sina förteckningar af det skal,
att platserna voro vakanta. Kongl. Maj:t har icke velat beröfva sig
möjligheten att bispringa dessa distrikt, som syntes, kanske mest af
alla, vara i behof af understöd.
Andra Kammarens Prof. 1883. N:u 24.
N:o 24.
Ang åen de
löneför¬
bättring för
provineial-
läkare.
(Forts.)
3
N:o 24.
34
Angående
löneför¬
bättring för
provincial-
läkare.
(Forts.)
Tisdagen den 10 April.
Herr Hedin: Jag ber att få fästa Kammarens uppmärksamhet,
icke endast på det egendomliga förhållande, den talare, som nyss
öppnade diskussionen i denna fråga, nyss påpekat, utan äfven på,
huruledes Kongl. Maj it i denna sak funnit för godt att underkänna
vitsordet af Medicinalstyrelsen, provincialläkarnes närmaste målsman,
som likväl torde böra känna såväl provincialläkarne som provincial-
läkaredi,strikten bättre än Herr Statsrådet och Chefen för Kongl.
Ecklesiastikdepartementet.
Jag anhåller dessutom att få fästa uppmärksamheten på hvilken
egendomlig roll den 20-åriga frågan om ny instruktion för provincial¬
läkarne numera spelar med hänsyn till lönereglering för samme pro-
vincialläkare. Det synes mig ganska antagligt, att denna fråga, för
ett alldeles nytt ändamåls skull, kommer att räcka ännu i många
år, innan den blir slutligen löst.
Medicinalstyrelsen afgaf sitt utlåtande angående ny instruktion
för distriktsläkare, stadsläkare och andra, som utöfva läkareyrket,
den 19 Juni 1881, d. v. s. att Medicinalstyrelsen då fattade sitt be¬
slut härom, ehuru utlåtandet icke till regeringen inkom förr än den
12 derpå följande Juli. Detta utlåtande remitterades sedan till
Konungens Befallningshafvande i länen, och af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition, angående statsverkets tillstånd och behof, erfar man, att
dessa Befallningshafvandes yttranden, i anledning häraf, icke lycka¬
des fullständigt inkomma förr än några dagar, innan denna Kongl.
proposition till Biksdagen afgafs. Ja, uttrycket är nog rigtigt, ty
»fullständigt inkomna» voro de verkligen icke förr. Jag tillåter mig
dock upplysa, att mera än hälften af dessa utlåtanden inkommo redan
år 1881 och under de fyra första månaderna 1882 inkommo de flesta
af de återstående. Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs län
afgaf sitt utlåtande den 19 Juni 1882, och derefter återstod endast
utlåtande från eu Befallningshafvande, hvilken sålunda verkligen be¬
redde Chefen för Ecklesiastikdepartementet tillfälle omtala att de in¬
fordrade utlåtandena icke fullständigt inkommit förr. Det var nem¬
ligen Konungens Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län, som
icke medhann att insända sitt utlåtande förrän den 2 Januari 1883.
Nu föreställer jag mig att, om intresset för frågan om ny instruk¬
tion för provinciailäkarne och den deraf beroende frågan om löne¬
reglering för dessa läkare, hos vederbörande i någon män varit lifligt,
skulle det icke varit svårt att påskynda Konungens Befallningshaf-
vandes i Stora Kopparbergs län verksamhet, i synnerhet som denna,
efter hvad jag har mig bekant, under detta år icke tagits i anspråk
i någon svårare mån åtminstone af någon arbetarestrejk eller af några
teateroroligheter i länsresidenset. Någon sådan åtgärd synes dock
icke hafva blifvit vidtagen, utan Kongl. Maj:t har väntat mycket lugnt
på Konungens Befallningshafvandes i Stora Kopparbergs län utlåtande,
hvithet för öfrig! är helt kort och betydelselöst samt icke åtföljdt af
några bilagor, som utvisa att Konungens Befallningshafvande aktat
nödigt inhemta några uttalanden af fackmän. Detta synes mig så
mycket egendomligare, om man jemför dessa några och 20 månaders
hvila, från den dag Medicinalstyrelsen afgaf sitt utlåtande, med den
raskhet, som utvecklades i en annan fråga. Den 19 December 1882
Tisdagen den 10 April,
35
X:o 24.
afgaf Landtullksakademien utlåtande öfver bildandet af en odlings- Angående
fond, och redan den 6 Mars 1883 afgaf Kongl. Maj:t proposition här-
om till Riksdagen. Deu frågan var uppenbarligen mera intressant,
ty der gick det med fart — ja, med en fart, som ställer den berömde läkare.
sportsmannen och snabblöparen Jehus raskhet alldeles i skuggan. (Forts.)
Ofverläggningen förklarades slutad, hvarefter Utskottets hem¬
ställan bifölls.
Punkterna 43 och 44.
Biföllos.
Punkten 45. *
På derom af Vetenskapsakademiens astronom, Professoren J. A. Angående
U. Gyldén, gjord och af akademien förordad framställning, hade Kongl. andag till
Maj:t föreslagit, att, till aflönande af räknebiträden för numerisk till- rah^l%a'
, lämpning af eu af Professoren Gyldén utarbetad teori för himlabröd-professor J.
parnes rörelser, ett extra anslag af 12,000 kronor måtte beviljas ochA. //. Gyldén,
deraf till utgående under år 1884 anvisas 3,000 kronor.
Utskottet hade hemstält, att Riksdagen för ifrågavarande ända¬
mål måtte bevilja ett anslag af 12,000 kronor samt deraf på extra stat
för år 1884 anvisa en fjerdedel eller 3,000 kronor, att efter akade¬
miens förfogande tillhandahållas Professoren Gyldén.
Sedan föredragning skett af denna hemställan, lemnades ordet,
på begäran, till
Herr P. Pehrsson i Törneryd, hvilken jemte Herrar Piss Olof
Larsson, O. B. Olsson, J. E. Johansson i Forneby och Aug. Peter¬
son inom Utskottet reserverat sig vid förevarande punkt och som nu
yttrade: Då jag reserverat mig mot Utskottets förslag i denna del,
har jag icke gjort det derför, att jag velat bestrida nyttan med de
af Professor Gyldén ifrågasatta astronomiska beräkningar, för hvil-
kas åstadkommande penningarne afsetts och äskats, utan jag har i
stället utgått från eu annan sida af saken nemligen den, att Veten¬
skapsakademien, som här förordat Professor Gyldéns framställning,
eger så betydande medel till sitt förfogande, att nämnda akademi
säkerligen kunnat sjelf bestrida dessa utgifter. Jag vill icke närmare
redogöra för denna akademis inkomster, men af statsrevisorernas
senaste revisionsberättelse kan hvar och eu taga reda på, icke alle¬
nast huru stora årliga inkomster akademien förfogar öfver, utan
äfven hvilka medel hon i sin helhet eger till sin disposition, äfven¬
som att dess fondmedel årligen stiga. Endast under det år, som revi¬
sionen sist omfattar, hafva dessa behållningar ökats med belopp, som
gå löst på 10,000-tals kronor. Vid sådant förhållande synes det mig
vara ganska besynnerligt, att akademien hos Riksdagen förordar
anslag för ett sådant ändamål, som här är i fråga, då akademien
N:o 24.
36
Tisdagen den 10 April.
Angående mer än val har råd, att af egna, tillgångar bestrida kostnaden för
anslag till ifrågavarande beräkningars verkställande.
>a deri It På grund af hvad jag nu tagit mig friheten i korthet anföra,
Professor j. anhåller jag om afslag på Utskottets hemställan i den föredragna
a. b. 6tyWe«.pnnkten.
(Forts.)
Herr Låss Olof Larsson: Jag begärde icke ordet vid föredrag¬
ning af den föregående punkten af detta betänkande, emot hvilken jag-
reserverat mig, enär jag trodde, att efter den vidlyftiga diskussion,
som förlidet år i den frågan fördes här i Kammaren, saken kunde
anses fullständigt utredd, och jag tog för gifvet att Kammaren skulle
vidhålla sitt då i frågan fattade beslut, utan att saken behöfde vidare
diskuteras. Här är deremot fråga om ett alldeles nytt anslag, en
s. k. anslagsunge, som na visserligen ser ut att vara ganska oskyl¬
dig, men som nog kommer att växa till och blifva ganska betydlig, om
vi nu göra början och bifalla hvad som här begäres. Åtminstone
får man derom en antydan i den Kongl. propositionen. Vare det
långt ifrån mig att vilja bestrida vigten och betydelsen af de beräk¬
ningar, som här äro i fråga; derom vågar jag icke tvista, då veten¬
skapsmännen påstå, att de äro nödvändiga. Men anledningen hvar¬
före jag reserverat mig är den, att jag är öfvertygad, att akademien
har så mycket medel till sitt förfogande, att den deraf kunde anslå
dessa 3,000 kronor under fyra år, utan att behöfva dermed besvära
Riksdagen. Jag vågar för min del hysa något tvifvel om — och ett
sådant tvifvel synes berättigad!, då man läser den Kongl. proposi¬
tionen — att dessa 12,000 kronor, som bär äro i fråga, skola blifva till¬
räckliga för ändamålet. Herr Professor Gyldén säger sjelf i sin fram¬
ställning till Kongl. Maj:t, enligt hvad man kan läsa på sidan 45 af
bilagorna till Sate hufvudtiteln, att han »anser temligen säkert att
med ett sådant anslag en betydlig del af arbetet skall kunna utföras
och tror det vara möjligt, att han dermed skall kunna utsluta dess
förra del». Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartemen¬
tet säger äfven i sin motivering: »med afseende å hvad sålunda blii-
vit anfördt och sedan jag inhemtat, att den arbetets förra del, hvar¬
för anslaget egentligen afses — — skulle utgöra ett afslutadt helt
för sig, hvarföre det alls icke vore nödvändigt, att de tabellariska
arbeten, som sedan återstode, skulle af Professor Gyldén verkställas,
tillstyrker jag etc.» Det synes sålunda som det alldeles icke vore gifvet,
att det blir Herr Gyldén, som kominer att fortsätta arbetet, men nog
kan man taga för gifvet att vi få fortsätta att gifva pengar till ändamå¬
let, om vi nu börja med att gifva hvad som här begäres. Här har af
någon beställsam person, jag vet icke hvilken, utdelats en promemo¬
ria angående de medel, öfver hvilka akademien årligen disponerar.
Deraf kunna herrarne finna, att de tillgångar, akademien har att för¬
foga öfver, äro ganska betydliga. De siffror, som här förekomma,
återfinnas äfven i statsrevisorernas senaste berättelse; visserligen äro
några poster der något olika, men hufvudsakligen äro de desamma.
Bland annat förekommer i den här utdelade promemorian på sid. 3
under 9:de punkten en post: »beslutad årlig tillökning af akademiens
kapital, 3,000 kronor.» Samma post återfinnes äfven i revisionsberättel-
Tisdagen den 10 April.
37 N:o 24.
sen, men der kallas den »öfverföring till grundfonden». Nu vet jag Angående
åtminstone icke, hvarest det står föreskrifvet, att Vetenskapsakade- ^siag till
mien skall ega en grundfond eller att denna fond skall ökas med radneen
.‘5,000 kronor om året. Men derjemte förekommer i revisorernas deråt- Professor ,/.
telse äfven en annan post: »öfverföring till reservfonden: 4,!Hj9 kronor^.//. Oyldén.
84 öre». Sålunda har akademien under år 1880 afsatt till grundfonden (Forts.)
och reservfonden tillhopa nära 8,000 kronor. Jag tror icke. att Riksdagen,
åtminstone på sista liden, varit böjd att uppmuntra bildande af några
nya fonder, utan har man tvärt om sökt att få bort dem, som redan
funnos, så att Riksdagen bättre blefve i tillfälle att kontrollera med¬
lens användning och finge i sin hand att bestämma såväl inkomster
som utgifter. Jag tror derföre att här icke behöfves någon vidlyf¬
tigare utredning, utan bör akademien, då den har så stora inkom¬
ster — endast almanacksprivilegiet inbringar årligen 62,000 kronor —
sjelf kunna komma ut med dessa 12,000 kronor. Om den eljest anser
dessa beräkningar vara så alldeles nödvändiga, så kan ju till deras
bekostande användas de belopp, som nu afmattas till grund- och re¬
servfonderna. Något, hvartill akademien äfven gifver ut icke så litet
penningar hvarje år, är prägling af medaljer. Jag vet nu icke, om
det är något vetenskapligt ändamål att prägla medaljer, men det
måtte väl vara det, efter som eu vetenskapsakademi befattar sig med
det; men nog kunde väl någon del af de penningar, som nu gå åt
till medaljer, användas till det ändamål, hvarom här är fråga. Erfa¬
renheten visar hvad det betyder att bevilja dylika tillfälliga anslag
på extra stat. Det var ju en talare här i närheten, som för en stund
sedan förklarade, att, då Riksdagen förlidet år beviljade ett anslag
på extra stat, så skulle det vara en skam, om icke Riksdagen också
beviljade anslaget i år. Så kommer det nog att gå med det här
anslaget också; om vi nu bevilja det i år och en tre gånger till, så
få vi nog höra, att det vore en skam att icke fortsätta. För min
del tror jag för öfrigt, att det i allmänhet förhåller sig så med dessa
anslag för särskilda ändamål, att det icke så mycket är saken som
man vill befordra, utan fastmera någon viss person, som man vill
gifva ett understöd. Här finnas under åttonde hufvudtiteln åtskilliga
från början s. k. tillfälliga anslag, men som utgått, så länge jag kan
minnas tillbaka, och de komma nog äfven fortfarande att utgå, så
länge den eller de personer lefva, som man afser att understödja.
Som sagdt, om akademien är öfvertygad att anslaget icke behöfver
utgå för mera än fyra år, kan den nog skaffa medel dertill på annat
håll, och det är derföre som jag, utan att på ringaste sätt betvifla
nyttan och nödvändigheten af dessa beräkningar, anser, att Andra
Kammaren med godt samvete kan afslå det begärda anslaget, hvarom
jag hos Herr Talmannen anhåller om proposition.
Friherre Nordenskiöld: Jag skall först nämna några ord om
ändamålet, hvartill det begärda anslaget är afsedt, och sedan söka
gendrifva hvad Herr låss Olof Larsson yttrade om Vetenskapsakade¬
miens förmåga att bestrida de utgifter, hvarom här fråga är.
Det problem, som det nu gäller att försöka bringa ett steg när¬
mare sin fullständigare lösning, är ett af de äldsta problem, hvarmed
N:o 24.
38
Tisdagen den 10 April.
Angående raenniskosnillet bär sysselsatt sig, ty vi få gå flera årtusenden till-
ansiag till bafca för att finna de första försöken i denna retning. Det gäller
‘åt ''professor nemligen att på förhand noggrant beräkna planeternas rörelser på
a j/a. h. himlalivalfvet. Redan de gamla cliakleernas, egypternas, grekernas
Gyidén. och romarnes »Vise» sökte lösa detta problem. Men emedan dessa
(Forts.) ansågo jordklotet vara centrum i universum, så blef deras arbete
ytterst svårt, och oändligt mycken tankekraft slösades bort, utan att
man lyckades föra problemet så synnerligen närmare sin lösning.
Kom så Copernicus med läran att jorden endast var eu drabant till
solen och Iveppler med sina »lagar» och ryckte problemet ett jette-
steg framåt. Ännu närmare kom frågan sin lösning, då .Ncwton
uppfann gravitationsteorien ocli man sålunda fick reda på den lag,
hvilken planeternas rörelser lyda, och när sedan de store tänkarne
Euler, d’Alembert, Lagrange och framför allt Laplace på grund åt
Newtons teori utvecklade de matematiska formler, efter hvilka dessa
rörelser kunde beräknas, hade redan problemets lösning så långt fram¬
skridit, att man med temlig säkerhet kunde för eu längre följd af år
förutsäga de företeelser på himlalivalfvet, hvarom här är fråga.
Men fullständigt är detta problem ännu i denna stund icke löst.
De matematiska formler, man har, äro svåra att lägga till grund
för verkliga siffertabeller. Under detta århundrade hafva derför de
skarpaste tänkare sysselsatt sig med formlernas förbättring. Man
har dock här stött på nästan oöfvervinneliga hinder, beroende på
den egendomliga naturen hos de formler, från hvilka man härvidlag
utgått. Men nu har ett nytt uppslag gifvits i denna gamla fråga
genom ett snillrikt teoretiskt arbete åt Professor Gyidén, för hvars
principer jag naturligtvis icke här kan redogöra. Jag vill blott
nämna att de, som äro hemmastadda i dylika slags beräkningar,
vänta sig särdeles mycket af den af Professor Gyidén framställa,
på nya principer beroende beräkningsmetoden. Men den måste
prötvas genom räkningar. Dessa räkningar äro emellertid så vid¬
lyftiga och besvärliga, att det är omöjligt för en person att med¬
hinna dem. Dertill behöfvas flera personel-, som under mästarens led¬
ning på en gång sysselsätta sig med arbetet och göra kontrollräk¬
ningar, så att man lör hvarje steg, som tages framåt, är säker på
att icke något enda af de föregående är olägligt.
Det är för att underlätta detta arbete, som Vetenskapsakademien
har begärt ifrågavarande anslag. Icke ett öre deraf skulle komma
Professor Gyidén personligen till del och mycket litet torde komma
framstående astronomer, som gått långt i sin vetenskap, till godo.
Det mesta kommer att användas till aflöning åt några yngre biträden,
som förmodligen komma att arbeta ocli räkna under Professor Gyldéns
ledning. Det är möjligt att detta arbete i sin helhet icke kan af-
slutas på 4 är, och det är äfven möjligt, att det icke kommer att
afslutas i Sverge, utan att när det en gång blifvit påbörjadt, Europas
och Amerikas öfriga kulturländer skola taga problemet om hand.
Men säkert är att det skall lända vårt land till heder att hafva satt
sig i spetsen för ett företag af stor betydelse som här ifrågavarande
och af så stora, så urgamla anor.
Hvad akademiens finansiella ställning beträffar, så skötes, såsom
Tisdagen den 10 April,
39 N:o 24.
jag redan sagt, akademiens ekonomi mönstergilt. Akademien har Angående
aldrig besvärat Kamrarne med begäran om anslag på grund deraf, a.nsl“?
att dess tillgångar icke varit tillfyllestgörande till följd af att någon^”professor
brist uppkommit i akademiens stat. Sjelfva de fonder, som stå under j. a, ii.
akademiens förvaltning, sönderfalla i två afdelningar. Den ena af- Gyldén.
delningen omfattar de medel öfver Indika akademien disponerar för (Forts.)
de under hennes inseende stälda tvenne statsinstitutioner, nemligen
Naturhistoriska Riksmuseum och Statens Meteorologiska Centralanstalt.
Användandet af dessa medel är i de minsta detaljer bestämdt af Kong!.
Maj:t och Riksdagen gemensamt; och så vidt jag vet, hafva reviso¬
rerna aldrig gjort anmärkning mot det sätt, hvarpå dessa fonder
hlifvit använda och aldrig heller att de blifvit använda till andra
ändamål än dem, till hvilka de varit beviljade. Af dessa medel
hvarken kan eller vill akademien således disponera ett enda öre
för det ändamål, som nu föreligger.
Sedan komma vi till akademiens egen stat, akademiens egna
medel. Jag har studerat revisorernas berättelse öfver granskningen
af akademiens stat, jag har studerat den flitigt och länge. Som jag
emellertid icke kunnat tå det der begagnade bokföringssättet klart
för mig, enär jag funnit akademiens och de nämnda statsinstitutio¬
nernas fonder än skilda, än sammanblandade, och likaledes, att
akademiens donationsmedel inblandats med de medel, öfver hvilka
akademien direkt förfogar, har jag af akademiens sekreterare begärt
en klar utredning öfver akademiens ekonomiska ställning. Denna
utredning har nu kommit mig till banda och äfven blifvit utdelad i
Kamrarne. . Och så vidt jag förmodar, visste Herr Kiss Olof Larsson
detta, synnerligast som jag samtidigt lemnade honom en liten bok,
uti hvilken akademiens fonder finnas upptagna. I denna utredning
redogöres, bland annat, för akademiens inkomster. Dessa utgöras,
dels af l:o ett gammalt statsanslag af 960 kronor, dels almanacks-
arrendet, som så småningom ökats, så att det för närvarande uppgår
till 62,000 kronor. Vidare förekommer bland inkomsterna ett af
Riksdagen beviljadt anslag på 6,000 kronor för planscher till akade¬
miens skrifter. Med detta anslag bestrides, så vidt möjligt är, kost¬
naden för tryckning af de flesta med planscher försedda vetenskap¬
liga arbeten i Sverge. Anslaget räcker emellertid sällan till, hvadan
akademien ofta måste göra tillskott, på det att förtjenta vetenskap¬
liga arbeten måtte så fort som möjligt kunna offentliggöras. Och. slut¬
ligen har akademien från statsverket ett till 1,050 kronor uppgående
bidrag till aflöning af akademiens fysiker,, hvilken använder en stor del
af sin för vetenskapen dyrbara tid till besvarande af den ena remissen
efter den andra från regeringen. Detta är ett försvinnande litet
anslag i jemförelse med de tjenster, innehafvaren af denna befattning
under den långa tiden af 30 år gjort staten. Med dessa inkomster
bestrider akademien följande utgifter, nemligen underhåll afobserva-
toriet och aflöning till akademiens astronom, lön till akademiens
sekreterare och bibliotekarie, inköp af böcker för biblioteket, under¬
håll af akademiens hus och slutligen, hvilket kanske är det dyraste
af allt, _ tryckningen af sina skrifter, d. v. s. af alla vetenskapliga
afhandlingar, som inlemnas till akademien och anses värda att blifva
Nso 24.
Tisdagen den 10 April.
40
Angående offentliggjorda. Dessutom använder akademien årligen, enligt ett
anslag till beslut, fattadt för en längre tid sedan, 3,000 kronor till förstärkning
'åt ^rofenor^ grundfonden, hvilken för närvarande uppgår till omkring 143,600
j. A. h. kronor. Dessa medel hafva hufvudsakligen erhållits genom enskildas
Gyldén. gåfvor, Indika icke stå under Riksdagens kontroll, och detta är det
(Forts.) enda kapital, af hvilket akademien kan draga någon ränta att an¬
vända för bestridande af sina utgifter. Hvar och en vet att penninge-
värdet minskas år från år, och vi måste derföre anse det välbetänkt
att akademien genom att så småningom öka sin grundfond söker
att se till, att hon icke behöfver komma in till Kamrarne med anhållan
om anslag för betäckande af brister i hennes budget. Den af akade¬
mien beslutade ökningen af grundfonden är derför en klok och
välbetänkt åtgärd, som landets representanter böra prisa, ej klandra.
Hvad särskild! beträffar reservfonden, som tyckes hafva väckt ett
visst uppseende, så har jag hört efter, huru med den sig förhåller,
och erhållit den upplysning att den icke finnes till. Den är ett
orätt namn på akademiens kassa för de löpande utgifterna. Med
de stora fonder akademien har att förvalta och de stora utgifter,
hon har för sina byggnader och dylikt, måste man se till att icke
hennes kassa blir tom. När det under ett år uppkommer bespa¬
ringar, då lägger man litet dit, när det ett annat år blir brist, tager
man litet derifrån. Något öfverflöd finnes här icke; derom kunna
kerrarne vara öfvertygade, och intet år går förbi utan att det till
akademien inkommer ansökningar om anslag för vetenskapliga ända¬
mål, hvilka ansökningar akademien måste afslå på grund af brist
pa medel.
Om det derföre skulle inträffa, att Riksdagen icke beviljar det
nu ifrågavarande obetydliga anslaget, så: skulle den skammen hända
oss, att detta vigtiga vetenskapliga arbete icke skall komma att ut¬
föras i vårt land, utan i andra länder.
På grund af hvad jag anfört, ber jag attfå yrka bifall till Ut¬
skottets förslag.
Herrar Hedin, Axel Key, Freäenberg, Bydin och Lindmark
förenade sig med Friherre Nordenskiöld.
Chefen för Kong!. Ecklesiastikdepartementet Herr Statsrådet
Hammarskjöld: T ekonomiskt hänseende är den nu föreliggande
frågan temligen obetydlig; 3,000 kronor om året i 4 år är ingen ut¬
gift, som för statsverket har synnerligen stor betydelse, och jag tror
icke heller, att de skattdragande i landet skola känna sig deraf be¬
tungade. Val har blifvit sagdt, att man kan frukta, det anslaget
kan återkomma under mer än 4 år och, då jag icke kan ikläda mig
någon garanti för att förra delen af Professor Gyldéns arbete blir färdig
om 4 år, så kan nog hända att så blir. I statsrådsprotokollet har
jag dock meddelat hvad som kan sägas, att Professor Gyldén, som
ansett temligen säkert, att med ett anslag af 12,000 kronor en be¬
tydlig del af arbetet skulle kunna utföras, trott det vara möjligt att
han dermed skulle kunna utsluta dess förra del; men jag kan natur¬
ligtvis icke bestämdt påstå att så sker. Men efter de upplysningar,
Tisdagen den 10 April.
41 N:o 24.
jag skaffat mig, kan jag säga, att, sedan första delen blifvit färdig,
vi hafva fullkomligt fria händer att gå längre eller icke, enär denna
del kan anses utgöra ett afslutadt helt för sig, äfvensom att det alls
icke är säkert, att Professor Gyldén ens skulle vilja besvära sig
med det vidlyftiga tabellariska arbete, som andra delen är afsedcL
att omfatta. Jag tror således icke, att frågan har så stora dimen¬
sioner, som en förgående talare ville låta påskina.
Skälet, hvarför Kong!. Maj:t framlagt ifrågavarande proposition,
är mycket enkelt. Professor Gyldén är eu inom sitt fack synnerli¬
gen framstående vetenskapsman, med ett rykte, som sträcker sig
långt utom Sveriges gränser. Med de kunskaper och den begåfning,
som han besitter, har han arbetat flitigt och träget i sitt kall och
har derunder lyckats att uttänka en teori, som inom den lärda verl-
den vunnit synnerlig uppmärksamhet. Men fullkomlig visshet om
teoriens värde för det ändamål, för hvilket den är afsedd, kan man
icke vinna utan genom anställande af synnerligen vidlyftiga kontroll¬
räkningar, hvilka kräfva biträde af åtskilliga personer. Nu kan man
väl icke begära, att Professor Gyldén skall ur egen kassa betala
den för en enskild person ganska betydliga kostnad, som erfordras
för att pröfva, huruvida hans nya teori verkligen har det praktiska
värde, som vetenskapsmännen tro att den har. Men när eu fram¬
stående svensk vetenskapsman, som flitigt arbetar i sift kall för ett
vigtigt vetenskapligt ändamål, ovilkorligen behöfver ett understöd,
särdeles af det måttliga belopp, som bär ifrågasatts, synes mig det
vara statens uppgift att utan knussel träda emellan för att sätta
honom i stånd att göra det gagn, han såsom vetenskapsman kan och
bör göra.
Detta har varit skälet till det förslag, Kongl. Magt framlagt,
och jag hemställer, att Kammaren måtte, med behjertande deraf,
bifalla Utskottets förslag.
öfverläggningen var slutad. Herr Talmannen gaf propositioner
så väl på bifall till Utskottets hemställan som ock på afslag å den¬
samma och förklarade sig anse svaren hafva utfallit med öfvervägande
ja för den förra meningen. Votering blef begärd, i anledning hvaraf
följande omröstningsproposition uppsattes, justerades och anslogs:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 45:te punkten
af Utlåtandet N:o 12 a, röstar
Ja;
Den, det cj vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren afslagit Stats-Utskottets förevarande
hemställan.
Andra Kammarens Prof. 1883. N:o 24. 4
Angående
anslag till
räknebiträ-
den åt
Professor J.
1. H. Gyldén.
(Forts.)
>;o 24.
42
Tisdagen den 10 April.
Voteringen försiggick och utföll med 79 ja mot 98 nej, hvadan
Utskottets hemställan afslagits.
Om anslag till liten 46.
en byggnad för
Vetenskaps- i Friherre A. E. Nordenskiölds inom Andra Kammaren afgifna
akademien. motion> n.-o 27, var föreslaget, att Riksdagen måtte, med godkän¬
nande för dess del af den af Vetenskapsakademien i underdånig
skrifvelse till Kong!. Maj.-t den 14 September 1881 framstälda plan
för uppförande af en byggnad till beredande af ökadt utrymme för
det naturhistoriska riksmuseet, hvilken byggnads hela kostnad är
beräknad till 240,000 kronor, för första byggnadsåret anvisa å extra
stat en summa af 39,000 kronor.
Rörande denna motion hade Utskottet hemstält, att densamma
ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Friherre Nordenskiöld anförde: Herr Talman! Mine herrar! Den
fråga, som här föreligger, har redan fallit i Första Kammaren och
jag är icke nog förmäten att tro, det jag skall kunna förmå Andra
Kammaren att bifalla min motion. Jag har derför endast begärt
ordet för att tacka Stats-Utskottet för de välvilliga ord, med hvilka
det beledsagat sitt afslag, och konstatera, att Utskottet tyckes er¬
känna, att här finnes ett mycket behjertansvärdt behof. Tillika vill
jag rätta ett misstag i Stats-Utskottets utlåtande. Der står nemli¬
gen i kanten såsom rubrik: »Angående anslag till uppförande af en
byggnad för Vetenskapsakademien.» Detta är icke rigtigt, ty jag-
föreslog i min motion ett anslag för uppförande af eu nybyggnad för
riksmuseum, och det är två alldeles skilda saker. Vidare måste jag
också protestera mot några ord i sjelfva utlåtandet. Utskottet säger
nemligen: »Då emellertid behofvet af en nybyggnad härför ej torde
vara för ögonblicket så trängande, att icke den vanliga vägen för
behandling af frågan om statsanslag till dy lika ändamål, eller fram¬
ställning i ämnet från Kongl. Maj;t efter skedd utredning genom ve¬
derbörande myndigheter, skulle äfven i detta fall kunna följas.» Då
det begärda anslaget väl icke nu beviljas, så vill äfven jag hoppas,
att denna anslagsfråga skall behandlas »den vanliga vägen», och att
vi således skola få emotse eu framställning i frågan från Kongl.
Maj:t nästa år. Jag vill dock nämna, att behofvet af ökadt utrymme
för riksmuseum är så trängande, att äfven denna väntan kan blifva
ganska svår. Såsom ett bevis derpå vill jag anföra den omständig¬
heten, att inom Vetenskapsakademien på sista tiden yrkats på att
föreläsningssalen skulle stängas och inredas till magasiner för museet
för att derigenom bereda ökadt utrymme för de delar af Naturhisto¬
riska riksmuseet, som framför andra äro illa lottade i ifrågavarande
hänseende, ett förslag, som jag dock förmodar att Vetenskapsakade¬
mien icke kommer att godkänna.
Herr Anders Persson: Då den ärade motionären icke fram-
stält något yrkande, skall jag för min del icke göra något annat
yrkande än eu hemställan om bifall till Utskottets förslag. Jag vill
Tisdagen den 10 April.
43 N:o 24.
blott fästa uppmärksamheten på några omständigheter, som skull&Om anslag till
kunna utgöra ett ytterligare skäl för Utskottets hemställan. 'förveten-
Om man ser på den åt' senaste statsrevisionen afgifna berättelse, IZapsåkaäe-
skall man finna, att Vetenskapsakademiens egna medel vid 1880 års mim.
början uppgingo till en summa af 1,976,878,6? kronor. Vid samma (Forts.)
års slut både detta belopp vuxit till 2,075,872,6?. Jag antager att
dessa siffror äro rigtiga och anser mig också hafva rätt att begagna
mig af dem. Om jag nu drager den behållning, som akademien egde
vid 1880 års början, från det belopp, hvartill denna behållning hade
stigit vid 1880 års slut, så visar det sig att akademiens tillgångar
under årets lopp ökats med 98,994 kronor. Nu är det visserligen
sant att den Letterstedtska fonden under 1880 ökats med 7,563,2 2
kronor, men deremot har den s. k. Linnéfonden under samma
år minskats med 2,625, ir> kronor. Om jag drager skilnaden mellan
dessa belopp, 4,938,07, från summan 98,994, så visar det sig’ att aka¬
demiens tillgångar under 1880 likväl ökats med icke mindre än
94,055,9 3. Hvarifrån denna stora tillökning kommit framgår icke
egentligen af dessa siffror, ty det är, tror jag, första gången, som
de intagits i revisionsberättelsen. Nu säger motionären att kostnaden
för den byggnad, som nu till någon del skulle uppföras med det af
motionären begärda anslaget, i det förslag, som Vetenskapsakademien
1878 framlade inför Kong!. Maj:t, beräknades uppgå till, om jag-
minnes rätt, 736,000 kronor, och i sin motion yttrar motionären:
»Derjemte framlade akademien en utförlig skildring af tillståndet vid
museum i afseende på utrymme». Jag vill icke förneka, att utrymme
må hända saknas vid akademien, men jag ber att der vid lag få fästa
uppmärksamheten på en omständighet, som kanske af Riksdagen
också bör tagas i öfvervägande. För åtskilliga af Riksdagens leda¬
möter torde det vara bekant, att en stor del af det utrymme, som
finnes i Vetenskapsakademiens hus, är upptaget af bostadsvåningar.
Jag vet dock icke, om dessa boställsvåuingar inskränkts något sedan
1878, då akademien till Kong!. Maja afgaf sitt förslag om beredande
af ökadt utrymme för riksmuseet.
Jag har, såsom jag från början nämnde, icke något annat yr¬
kande att göra än hemställan om bifall till Utskottets förslag. Men
jag bar velat fästa uppmärksamheten på dessa siffror, allra helst
som Vetenskapsakademien är en institution, som väljer sig sjelf och
sjelf tillsätter sina tjensteman utan den ringaste kontroll från statens
sida och, såsom jag förmodar, äfven sjelf bestämmer lönestaten för
dessa tjensteman.
Friherre Nordenskiöld: Jag ber om ursäkt, att jag ännu eu
gång uppträder, men när jag hör de tokerier, här nyss uttalats, kan
jag icke underlåta att inlägga ett genmäle mot dem, på det herrarne
må få reda på, huru det förhåller sig med de siffror, här citerades.
Här är för det första icke någon fråga om ett Vetenskapsakademiens
hus. Vetenskapsakademien är eu enskild institution, som sjelf samlat
sina medel hufvudsakligast genom donationer, utan det är här fråga
om medel till en statsinstitution, nemligen riksmuseum, som är skildt
Jdo 24. 44
Tisdagen den 10 April,
Om anslag tält rån Vetenskapsakademien, ehuru riksmuseum lyder under Veten-
Tör VVeten- skapsakademien på sä sätt, att akademien är så att säga dess kon-
skapsabade- sistorium. Hvad de i revisorernas berättelser anförda stora fonderna
mien. beträffar, bestå dessa i fastigheter, som tillhöra dels riksmuseum, dels
(Forts.) akademien, vidare i penningedonationer, hvarmed icke någon leda¬
mot i denna Kammare har att skaffa, äfvensom i stora och dyrbara
samlingar, som icke lemna ett öres inkomst, men väl kosta mycket
i underhåll. Att de ifrågavarande fonderna ökats så mycket beror
till en stor del derpå, att riksmuseum har ett årligt anslag för upp¬
köp af samlingar, hvilkas värde uppförts i kapitalkonto, men det
lemnar naturligtvis icke någon ränta. Den anförda tillökningen är
ett bevis på, att de medel Riksdagen anslagit till riksmuseum icke
bortslösats eller ens användts till löner, om de icke varit dertill sär-
skildt anvisade, utan begagnats på ett omsorgsfullt sätt, hvarigenom
kapitalet, om äfven icke på ett fruktbringande sätt, likväl ökats.
Om man ej gör afseende på de donationsmedel, hvilka akademien
endast förvaltar, ej disponerar, så utgöres akademiens hela räntebärande
kapital af endast 143,000 kronor. Denna summa är akademiens
enskilda egendom, likasom den föregående talarens hemman är hans
enskilda tillhörighet. Detta akademiens kapital ökas årligen med en
summa af 3,000 kronor, hvilken den besluta att årligen af sina in¬
komster reservera för att fortfarande ega en god ekonomisk ställ¬
ning. Det är lika ©berättigad! af Riksdagen att för fyllande af
riksmusei behof anvisa på akademiens kassa som att anvisa på en
enskild persons förmögenhet.
Hvad uppgiften om bostadsvåningar beträffar, är densamma all¬
deles Oläglig. I hela riksmusei hus bebos endast fem rum och kök
åt eu professor. Det är de enda rum i riksmusei hus, som användas
till boställsvåning, med undantag af den till konservator och betjening
upplåtna lägenhet. Nämnda fem rum har af riksmuseum lemnats
till akademien för en akademiens tjensteman i utbyte mot den stora
våning, som sträcker sig utmed Adolf Fredriks plan och eu del af
Drottninggatan, i hvilken riksmusei botaniska och entomologiska af-
delningar inrymmas. På detta af det ringa utrymmet riksmuseet
betingade byte har riksmuseum vunnit ofantligt mycket, så att der
vid lag står statsinstitutionen i skuld till akademien, icke tvärtom.
Om akademien anser för .sitt ändamål nödvändigt och nyttigt att
upplåta någon del af sitt hus åt någon af dess enskilda ledamöter,
hvilket är fallet med tvenne, är detta akademiens ensak, emedan det
sker icke i ett staten tillhörigt, utan i akademiens eget hus. För
min del tror jag, att hon har goda skäl för denna sin åsigt. Jag
har sjelf eu rik erfarenhet vid musei arbeten och sett huru önskligt
det är att vetenskapsmännen hafva en bostad nära sitt arbetsfält.
Riksdagen kan besluta att icke vidare utvidga riksmuseum, utan
låta det vara en afslutad institution, under det att alla bildade länder
i hela verlden handla tvärtom och i synnerhet kulturländerna i den
nya verlden. Vi kunna afvika från de traditioner, vi i detta hän¬
seende förut följt, men jag tror icke att det är oss värdigt eller
gagneligt för fosterlandet.
45
N o 24.
Tisdagen den 10 April.
Efter det öfverläggningen härmed förklarats slutad, biföll Kam¬
maren Utskottets hemställan.
Punkterna 47 och 48.
lilefvo äfven bifallna.
1 anseende till den långt framskridna tiden uppsköts den vidare
föredragningen af Stats-Utskottets föreliggande utlåtande till nästa
sammanträde.
§ 6.
Föredrogs och godkändes Bevillnings-Utskottets förslag till Riks¬
dagens skrifvelse till Konungen i anledning åt Kong!. Maj:ts nadiga
proposition angående förändringar i postbetordringsafgitterna för tid¬
ningar och tidskrifter m. in.
§ 7.
Justerades protokollsutdrag.
§ 8.
Herr A. Hedin anmälde en motion, om ändring i förordningen
den 6 Augusti 1881 angående förbud mot lotterier.
Denna motion, som erhöll ordningsnummer!! 10b, bordlädes.
Kammarens ledamöter åtskiljdes kl. 11 e. m.
In fidem
H. A. Kolmodin.
Andra Kammarens Prof. 1883. N:o 24.