Motioner i Första Kammaren, N:o 30.
1
N:o 30.
Af Herr Adelsköld: Angående skrifvelse till Kongl. Maj:t om
Sveriges neutralisering.
Sedan de europeiska staterna vunnit sin nuvarande konsolidering,
kar stormakternas materiella öfvervigt mot de mindre landen mer och
mer minskat möjligheten för de senare att med militärisk'makt allena
värna sin yttre frihet och sjelfständighet.
Det gifves stater, hvilkas hela manliga befolkning icke uppnår
eller föga öfverstiger den numerär, som en stormakt kan gifva sin
fullt rustade krigshär.
I forna tider kunde ett litet modigt folk med framgång upptaga
striden mot eu större och mäktigare granne. Med staternas dåvarande
svaga inre organisation, ringa sammanhållning och outvecklade krigs¬
konst var sådant möjligt.
Den nya tiden har ändrat dessa förhållanden. Som regel gäller
nu, att de europeiska staternas militära maktställning står i ett direkt
förhållande till deras folkmängd och materiella tillgångar.
Följden häraf har också varit den, att de mindre staterna i verk¬
ligheten upphört att vara krigförande makter. Sådana fall som Tysk¬
lands uppträdande mot Danmark 1864 och Englands i Egypten 1882 —
eller i allmänhet då den mäktigare staten endast har att beräkna, huru
stor del af sin makt han bör använda för att uppnå sitt mål — äro
att betrakta icke såsom krig, utan såsom militäriska exekutioner.
Hvad särskildt vårt land beträffar, så eger det visserligen jemte
Norge uti sitt läge ett företräde framför de öfriga småstaterna i Europa.
Bill. till Riksd. Prot. 1883. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 13 Höft.
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 30.
Men det gäller att i rätt tid och med klokhet göra oss detta företräde
till godo. Icke sker det genom att förvandla Sverige till en militär¬
stat; ty om vi ock göra detta i största möjliga omfattning, så varda
vi, lemnade åt oss sj elfva, likväl oförmögne att på längden värna oss
mot mäktiga grannar.
I samma mån som ett folk genom militära rustningar uttömmer
sina tillgångar, nedsättes ock dess motståndskraft mot en öfvermäktig
fiende. Våra dagars krigföring fordrar nemligen icke blott stora och
väl öfvade härskaror, den kräfver i lika hög grad stora materiella till¬
gångar. Mellan ett folk på 4 till 5 millioner och ett annat på 40 till
80 millioner varder förhållandet detsamma som mellan dvergen och
jetten.
Det är förklarligt, att fosterlandskänslan kan vilseleda omdömet;
att vårt folk med dess lysande krigiska minnen icke utan svårighet
skall inse denna enkla sanning och motvilligt foga sig efter de ändrade
förhållanden, som den nyare tiden skapat.
Under antagande emellertid, att vi nu stode vid skiljovägen, och
under förutsättning att vi hade att välja mellan å ena sidan en må¬
hända gagnlös och ruinerande försvarsbörda och å den andra att söka
vårt värn i en af samtliga makterna garanterad neutralitet, som gör
det möjligt för oss att ordna vårt försvar utan allt för stora svårig¬
heter och i enlighet med en sålunda tryggad ställning.
Det förra alternativet skulle i vårt af naturen jemförelsevis min¬
dre gynnade land ytterligare nedsätta vår nationella lifskraft och i hög
grad inskränka vår förmåga att såsom kulturfolk hålla jemna steg med
större och rikare nationer; det senare skulle sätta oss i stånd att hålla
våra militära bördor inom måttliga gränser och använda derigenom
sparade krafter och tillgångar som medel till upplysningens, näringar¬
nas, handelns, konstens, vetenskapens och det allmänna välståndets
Uppblomstring.
Den klarsynte 1 fosterlandsvännen skulle, då han ser landets be¬
folkning i allt jemt växande skaror lemna fädernejorden för att i en
främmande verldsdel söka ett nytt fosterland, här säkerligen icke tveka
i sitt val.
Man torde säga, att ett sådant val icke föreligger nu. Derom
äro meningarna delade. Men i en sak skola de kanske kunna enas, i
den nemligen att Sveriges ständiga neutralitet är ett eftersträfvansvärdt
mål. Här kunna måhända alla fosterländska intressen mötas.
Om eu sådan neutralitet af mången icke anses vara ett tillräck¬
ligt fredsvärn under alla förhållanden, lärer ingen på hållbara grunder
Motioner i Första Kammaren, N:o 30. 3
kunna bestrida, att den i hvarje fall ökar landets trygghet gent emot
främmande makter.
_ Erkännes denna uppfattning vara rigtig, återstår att finna ett
lämpligt sätt att göra henne fruktbar. Om hinder dervid möta, skola
de vid närmare skärskådande visa sig icke vara större än att de med
god vilja och uthållighet kunna öfvervinnas.
Detta är min öfvertygelse. I öfrigt får jag äran erinra derom,
att det europeiska krigsfältet minskas i samma mån som de ständigt
neutraliserade staternas antal ökas, hvilket förhållande småningom måste
komma att väsentligen bidraga att försvåra eller hindra uppkomsten af
krig; att ingen af de nuvarande neutraliserade staterna blifvit kränkt i
denna sin rätt; att Sveriges afskilda läge (ett företräde framför t. ex.
Belgien och Schweiz) helt naturligt skall underlätta landets neutralise¬
ring; att slutligen den här åsyftade neutraliteten icke behöfver stå i
vägen för vårt försvarsväsendes ordnande, utan fastmera — i händelse
af Riksdagens afslag på Kongl. Maj:ts förslag till ny härordning m. m.
— är egnad att kraftigt medverka till en god lösning af försvars¬
frågan, så mycket hellre som alla misstankar att denna gamla strids¬
fråga tilläfventyrs afser något annat och mera än landets försvar deri¬
genom skulle häfvas.
Alltså — och då vi här icke böra vänta, att de andra makterna
skola taga första steget och tillbjuda oss hvad vi icke hafva begärt —
vågar jag vördsamt föreslå,
att Biksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t uttalar
den önskan, att Kongl. Maj:t täcktes hos de främmande
stater, med hvilka Sverige står i diplomatisk förbindelse,
inleda underhandlingar åsyftande Sveriges fortvarande
neutralitet i öfverensstämmelse med den moderna folk¬
rättens grundsatser.
Stockholm i Februari 1883.
C. Adelsköld.
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 30.
Bilaga.
Grundsatser ur den moderna positiva folkrätten.
(Nedan stående regler äro väsentligen hemtade från Bluntschlis
»Das möderne Völkerrecht der civilizirten Staaten», Nördlingen 1872;
åtskilliga fördragsbestämmelser och uppgifter stödja sig på »Recueil des
traités, conventions» etc. par Ch. de Martens & F. de Cussy, Leipzig 1846,
samt Archives diplomatiques).
Neutrala kallas de stater, som hvarken sjelfva deltaga i krig eller
under krig ställa sig på någon af de krigförande parternas sida.
Neutraliteten innebär afböjande och undvikande af all delaktighet
i krig. — En neutral stat är hvarken domare eller part. — Den neu¬
trala staten förblifver i fred, under det de krigförande staterna bekämpa
hvarandra.
Det gifves en genom folkrättsliga akter och fördrag garanterad
fortfarande neutralitet och en tillfällig på fritt beslut beroende neutralitet.
Exempel på den fortvarande och garanterade neutraliteten äro:
a) Schweiz neutralitet. Alltsedan de olyckliga italienska krigen i
början af det 16:de århundradet har det Schweiziska edsförbundets po¬
litik gått ut på att tillförsäkra landet den trygghet, som neutraliteten
gifver.
Denna neutralitet har af Europas stormakter blifvit erkänd och
garanterad på Wienkongressen 1815 (genom art. 84 och 92) och sedan
ytterligare högtidligen bekräftad genom makternas särskilda akt af Paris
den 20 November samma år, ur hvilken följande moment här må an¬
föras :
»Makterna förklara.... genom närvarande akt, att Schweiz’ neu¬
tralitet och otänkbarhet (inviolabilité), likasom dess oberoende af hvarje
främmande påverkan (influence), harmonierar (est conforme) med den
europeiska politikens väl förstådda (véritables) intressen.» (Se angående
denna akt »Recueil des traités, conventions» etc., Ch. de Martens & F.
de Cussy, T. 3, p. 243, Leipzig 1846).
b) Belgiens neutralitet. I kraft af fördraget i London af den 15 No¬
vember 1831 (art. VII), af makterna ytterligare bekräftadt den 19 April
1839, vardt konungariket Belgien tillerkändt en fortvarande neutralitet.
I
Motioner i Första Kammaren, N:o 30. 5
Detta land, som århundraden igenom måst tjena till krigsskåde¬
plats för främmande makter, företrädesvis Frankrike och Tyskland, vardt
härigenom skyddadt för sådana faror och det europeiska krigsfältet dy¬
medels ytterligare begränsadt.
Londonfördragets art. VII har följande lydelse:
»Belgien skall inom de i art. I och IV fixerade gränser utgöra
ep sjelfständig och ständigt (perpetuellement) neutral stat. Konunga¬
riket förpligtas att iakttaga samma neutralitet mot alla andra stater.»
(Jfr de Martens & de Cussy i ofvan anf. samling, sid. 575, T. 4).
Under fransk-tyska kriget 1870—1871 vardt den af Frankrike
hotade Belgiska neutraliteten tillerkänd ytterligare garantier genom nya
fördrag, föreslagna af England.
c) Serbiens neutralitet i kraft af fördraget i Paris den 13 Mars 1856.
d) Storhertigdömet Luxemburgs neutralitet, enligt Londonfördrasret
af den 11 Maj 1867.
Såsom ett bevis på de ingångna neutralitetsfördragens kraft och
betydelse i våra dagar må här anföras följande:
Under fransk-tyska kriget 1870—71 klagade preussiska regerin¬
gen hos garantimakterna öfver neutralitetsstridigt förhållande å Luxem-
burgska sidan samt hotade att icke vidare akta storhertigdömets neu¬
tralitet. (Depesch af furst Bismarck af den 3 December 1870). I an¬
ledning häraf anmärkte österrikiske rikskansleren grefve Beust i ett
utlåtande af den 22 December samma år, att pröfningen och afgöran-
det, huruvida en kränkning från den neutrala statens sida egt rum, på
grund af den »europeiska garantien)) principielt tillkomme de makter, som
undertecknat neutralitetsakten, och icke en af de krigförande staterna.
(Angående notvexlingen i denna fråga, se för öfrigt Archives di-
plomatiques 1871—72.)
Dä faktisk afhållelse från krig är den naturliga förutsättningen för
neutraliteten, så är neutral stat förpligtad att icke understödja krigförande
makt för krigsändamål.
Tillåter neutral stat uteslutande eller företrädesvis en af de krig¬
förande parterna att värfva trupper inom dess område, så innebär dylikt
6 Motioner i Första Kammaren, N:o 30.
medgifvande hjelp till krigets förande och följaktligen kränkning af neu¬
traliteten.
Neutral stat må ej allenast icke sjelf lemna krigsfartyg åt krigfö¬
rande part; han är ock förpligtad att vaka öfver, att icke enskilda personer
mom hans område utrusta och lemna krigsfartyg åt krigförande stat.
Neutral stat må icke förhjelpa att utrusta krigförande makt med
vapen och annan krigsmateriel.
Afyttra enskilda personer i form af handelsvaror krigsmateriel till
krigförande makt, löpa de väl fara, att dessa föremål af motparten tagas
i beslag såsom krigskontraband; men den neutrala staten anses icke genom
att fördraga handel med krigskontraband kränka neutraliteten.
Neutral stat är pligtig att, om möjligt, förhindra större vapenförsän¬
delser, som efter omständigheterna kunna få utseende af krigshjelp.
Tillåtelse att fritt uppköpa lifsmedel, äfven för krigförande makts räk¬
ning, anses icke inrymma något företräde åt denna makt, förutsatt att till-
låtelsen gäller allmänt och lika för båda parterna.
Neutral stat må icke försträcka penningelån åt krigförande stat, i
syfte att bereda densamma erforderliga medel till krigets förande. Det stri¬
der mot neutralitetsgrundsatsen, om neutral stat tillåter att inom landet lan
upptages eller eljest penningar offentligen insamlas för krigförande part.
7
Motioner i Första Kammaren, N:o 30.
Neutral stat må icke tillåta krigförande makters örlogsfartyg att in¬
löpa i dess hamnar eller (för annat än uppköp af lifsmedel, vatten och kol-
hemtning o. s. v.) genomfara dess strömmar, floder och kanaler.
Neutral stat eger rätt att under alla förhållanden upptaga förföljda
truppafdelning ar, som fly in på hans område, att förse dem med lifsmedel
och i öfrigt lemna dem nödigt bistånd.
Neutral stat får likaledes i sina hamnar upptaga och lemna skydd
åt i nöd stadda krigsfartyg.
Neutral stat må likväl tillse att dessa af humaniteten föreskrifna
handlingar icke missbrukas af de flyktande trupperna eller krigsfartygen och
begagnas som medel att fortsätta kriget.
Krigförande makter äro pligtiga att fullständigt akta de neutrala
staternas fredsrätt och afhålla sig ifrån hvarje intrång på deras områden.
Uppnå flyktande trupper neutralt område, är det den neutrala sta¬
tens rätt att skydda dem för förföljelse och tillbakavisa förföljarne. Han
får inom sitt område frigifva krigsfångar och utlemna krigsbyte.
Krigförande makts fartyg, som flyr till neutral stats hamn, må icke
förföljas inom den neutrala statens farvatten.
8
Motioner i Första Kammaren, N:o 30.
Har i neutral hamn krigsfartyg af den ena af de krigförande tagits
från den andra, så har den neutrala staten rätt att fordra fartygets utlem¬
nande och att frigifva detsamma.
Derest kränkning af neutralt område uppstått allenast af okunnighet
om gränsen, icke af argt uppsåt, har den sålunda kränkta neutrala staten
att äska omedelbar rättelse, skadeersättning och erforderliga åtgärders vid¬
tagande, att dylik öfverträdelse icke för framtiden upprepas.
Neutral stat eget att utfärda pass och andra handlingar, hvilka hos
de krigförande parterna hafva anspråk på full giltighet.
Neutral flagga skyddar icke blott neutral stats fartyg, utan äfven
fiende tillhörig last, med undantag för krigskontraband.
(På Pariskongressen 1856 antagen såsom en allmänt erkänd folk¬
rättsgrundsats.)
Neutralt gods är äfven å fiendtligt fartyg skyddadt för kaperi, så¬
vida det icke utgöres af krigskontraband.
Stockholm, Nya Tryckeri Aktiebolaget, 1883.