Motioner i Första Kammaren, N:o 23.
i
N:o 23.
Af Herr CftWallili: Om befrielse från fyr- och baka/'gifter för
svenska fartyg vid resor mellan inrikes orter eller mellan
inrikes orter och Norge.
Härmed tillåter jag mig föreslå,
»att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täckes, med
ändring af Kongl. förordningen af 15 Februari 1881
och Kongl. kungörelsen af 17 November 1882 angående
lotsverket, befria svenska fartyg af alla slag från er¬
läggande af fyr- och båkafgift, l:o när de göra
resor emellan inrikes orter; 2:o när de göra resor
emellan inrikes orter och Norge.»
Skälen för en sådan åtgärd liksom den synbara olämpligheten af
dessa afgifters återinförande, sedan de från och med år 1870 varit af¬
lasta, äro för hvar dag allt skarpare i ögonen fallande, och det oklara
sätt, hvarpå ofvannämnda förordningar äro uppsatta och skrifna, låter den
misstanken ligga nära till hands, att det embetsverk, på hvars förslag
de tillkommit, ingalunda förstått att uppfatta verkningarne af desamma
på den ytterst betungade del af sjöfartsnäringen, hvarom här är fråga.
Allt har lemnats å sido vid bemödandet att öka inkomsttiteln »fyr-
och båkmedel,» under det, så vidt man kan se, dessa medel för när¬
varande inflyta till vida större belopp än som med någon slags rimlig
hushållning kunna användas för det ändamål, för hvilket alla dessa medel
uppbäras.
8 Motioner i Första Kammaren, N:o 23.
Det är sant, att vår Lotsstyrelse de sista 6 å 7 åren funnit utväg
att disponera de rika inkomsterna genom att använda största delen
deraf till lotsverket, allt under det att samtidigt de ar efter år höjda
lotspenningar^ allmänneligen uppbringat lotsames inkomster för de
6 å 8 månader af året, då de tjenstgöra, till en så hög siffra, att det är
alldeles otänkbart att en persoh med den inkomsten — på många ställen
cirka 300 kronor i månaden under arbetstiden — skall kunna egna sig åt
lotsens yrke med den försakelse af beqvämlighet och med de enkla
vanor, som skola dana honom till en kunnig, skicklig och oförskräckt
ledare i våra skärgårdar. Mindre delen hafva ändock lotsande fått, för
det mesta endast understöd på de platser, som hafva minsta lotspen¬
ningarne; lejonparten går till de högre graderna, hvilka till allra största
delen kunna sägas vara sinekursysslor. Denna uppfattning har ock
delats af sistlidne års Riksdag, ty innehållet af den vid gemensamma
omröstningen 18 Mars 1882 med stor majoritet segrande nej-proposi¬
tionen, i Stats-Utskottets memorial N:o 25, torde icke härutinnan tillåta
något missförstående af ord.
Det kan icke vara landet värdigt att år efter år lata fortvara ett-
sakernas tillstånd, hvarigenom, efter min beräkning, näppeligen hälften
af de inflytande )>fyr- och båkmedleno användes till det dermed afsedda
ändamål. Vi hafva i detta afseende, synes mig, såväl hederns förbin¬
delser att fylla emot de utländska fartyg, som trafikera på våra kuster
och betala dessa afgifter, som en absolut skyldighet att icke onödigt¬
vis betunga vår inrikes sjöfart.
Det är ett kapitel' för sig att tydliggöra den ytterst brydsamma
belägenhet, hvari denna sistnämnda just nu befinner sig hos oss genom
den oafvisliga öfvergången från träfartyg och segel till jernfartyg och
ånga; det kan ej vara lämpligt att nu närmare betrakta dessa för¬
hållanden, men jag hoppas att det Utskott, som får att behandla denna
min motion, skall låta desamma sin rätt vederfaras.
Om remiss till behörigt Utskott anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1883.
G. F. Cdwallin.