8
Motioner i Första Kammaren, N:o 18.
såsom maximum bestämda understöd af 3,000 kronor, men ett icke obetydligt
antal skolor det ringa beloppet af 500 kronor.
Då jag genom nu anförda förhållanden vunnit en ökad öfvertygelse
om det verkliga behofvet af den förhöjning uti ifrågavarande anslag, hvarom
jag vid sistlidne riksdag gjorde framställning, får jag, med hänvisning till
ofvan omförmälda motion och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med min
deri gjorda hemställan, äran föreslå,
att det ordinarie anslaget till högre skolor för qvinlig
ungdom höjes till 100,000 kronor, deraf, i händelse Kong].
Maj:t finner sådant erforderligt, någon mindre del må
användas till bekostande af inspektion öfver skolorna eller
en del af desamma.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1883.
Alb. Anderson.
N:o 18.
Af Herr Manke!!: Angående bränvin stillverhningsafgift en m. m.
Det har varit en glädjande företeelse, att statsinkomsterna under de
senaste åren så rikligen influtit, att de icke allenast räckt till att bestrida
de beslutade utgifterna, utan äfven att öka statsverkets grundfond, samt
dessutom lemna ett betydande öfverskott till fyllande af statsverkets extra
behof af utgifter under nästkommande statsreglering.
Belåtenheten med denna företeelse måste dock i någon mån minskas,
när man erinrar sig, att skatterna till staten till större delen utgöras af för-
Motioner i Första Kammaren, N:o 18.
9
brukningsskatter, som företrädesvis drabba de obemedlade klasserna, bvilka
således i främsta rummet fått bära de ökade bördor, som statsverkets växande
behof nödvändiggjort. Nämnda skatter torde lägst kunna beräknas till två
tredjedelar af skatterna till staten. Må hända uppgå de, när öfverskotten
öfver de beräknade beloppen medtagas, till närmare tre fjerdedelar deraf.
Vid sådant förhållande skulle man kunnat vänta att, med anledning af
statsverkets nyssnämnda lyckliga ställning, någon nedsättning i dessa för-
brukningsskatter af regeringen blifvit föreslagen, motsvarande åtminstone de
förhöjningar i afseende på tullarne och bränvinsbränningsafgiften, som under
senare år blifvit gjorda. Att så icke skett, må dock kunna förklaras deraf
att statsverkets behof under den närmaste framtiden blifva ovanligt stora
med anledning af jordskatternas ifrågasatta afskrifning och de ökade kost¬
naderna för försvaret, hvadan icke någon af de gamla inkomstkällorna kunnat
undvaras.
Men hvad man ur synpunkten af de obemedlade klassernas intressen
skulle kunnat fordra, hade dock varit, att icke någon af förbrukningsskatterna
blifvit höjd. Detta har dock blifvit ifrågasatt genom regeringens förslag
att under nästkommande statsreglering öka bränvinstillverkningsafgiften med
2 öre på litern, hvarigenom 500,000 kronor beräknats inflyta, samt seder¬
mera vidare under eu tid af tio år ända till 10 öre på litern, motsvarande
en höjning till 1,90 öre på kannan, hvarigenom slutligen, äfven med ett
antaget ganska lågt tillverkningsbelopp, 3,500,000 kronor beräknats skola
inflyta.
Såsom skäl för denna åtgärd finnes uti statsrådsprotokollets inkomst¬
beräkning i statsregleringspropositionen bland annat angifvet, att regeringen
icke velat acceptera den af skatteregleringskomitén föreslagna delvisa öfver-
flyttningen af bränvinsförsäljningsmedlen till statsverket, att den icke ansett
lämpligt fylla den härigenom uppkomna bristen genom ytterligare anlitande
af den direkta inkomstskatten, och att den förmodat förhöjningen i tillverk-
ningsafgiften ej så mycket skola drabba förbrukaren, som icke mera försäl¬
jaren i parti in. in., hvarföre regeringen ej heller för närvarande velat före¬
slå någon förändring i afseende på försäljningslagen, utan i stället ifrågasatt
nyssnämnda förhöjning af tillverkningsafgiften.
Utan att för tillfället vilja ingå i någon slags granskning af dessa
åsigter, vill jag blott nämna, att jag ej kan dela dem, utan måste anse
lämpligare, att försäljningsafgiften åtminstone delvis öfverflyttas till stats¬
verket, och att, om ej detta sker, inkomstskatten hellre bör anlitas än till-
verkningsafgiftens förhöjning, hvilken sistnämnda åtgärd enligt min uppfatt¬
ning sannolikt på ett eller annat sätt slutligen dock alltid måste drabba för¬
brukaren.
Bih. till Rissel. Prof. 1883. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft.
2
10
Motioner i Första Kammaren, N:o 18.
Inträffar detta, då uppkommer den obilligheten, att de obemedlade
klasserna, redan förut utsatta för flere förhöjningar, ytterligare komma att
drabbas af sådane och deraf följande högre pris på varan. Detta måste
synas så mycket obilligare, som de bemedlade klasserna icke under den senast
förflutna tiden varit utsatta för likartade förhöjningar å de utifrån införda
viner och spirituösa, som af dem företrädesvis förtäras, samt ej heller af
dylika förhöjningar hunna drabbas under den tid af tio år, som den franska
handelstraktaten varar.
Skulle det deremot visa sig, att de obemedlade klasserna försöka un¬
dandraga sig följderna af den föreslagna förhöjningen genom en minskad för¬
brukning, då vinner statsverket icke den med åtgärden åsyftade tillökningen
i statsinkomster. Att sådant kan komma att inträffa, ådagalägger erfaren¬
heten under den senast förflutna tiden, hvarigenom framgår, att förbruknin¬
gen ständigt minskats, i den mån priset på varan öfver ett visst belopp blifvit
förhöjdt. Från och med år 1855, då den nya bränvinslagstiftningen först
tillämpades, till och med år 1874 ökades tillverkningen med åtskilliga vex-
lingar efter goda och dåliga år, från 11,444,000 kannor till 17,876,000
kannor. Sistnämnda år infördes af enskild person dessutom 3,133,000 kannor,
Indika torde kunna fördelas på de tvenne följande årens förbrukning. Seder¬
mera tillverkades
år 1875
» 1876
» 1877
» 1878
» 1879
» 1880
» 1881
» 1882
kannor 19,330,000
» 19,525,000
» 16,442,000
» 16,440,000
» 13,763,000
» 15,170,000
» ■ 16,447,000
» 13,457,919.
Men hvad de båda sistnämnda åren beträffar är att märka, det år 1881
en export af 2,560,000 kannor och år 1882 af 470,000 kannor egde rum.
Resultatet blir då, att, under det åren 1875 och 1876 en verklig förbruk¬
ning af 20 till 21 millioner kannor förekom, samma förbrukning år 1881
hade nedgått till knappa 14 millioner kannor och år 1882 till knappa 13
millioner, hvadan äfven Statskontoret med afseende på nästkommande års
statsreglering föreslagit, att förbrukningen under detta år blott skulle beräk¬
nas till 12,900,000 kannor. Denna minskning i förbrukningen är så mycket
betydelsefullare, som under tiden inga särdeles dåliga år förekommit, men
deremot befolkningen icke obetydligt ökats.
Motioner i Första Kammaren, N:o 18.
11
Anser man denna minskning af 8 millioner kannor under 8 år icke
såsom en följd af det höjda tillverkningspriset allena, utan äfven såsom resul¬
tatet af senare tiders nykterhetssträfvanden, och vill man till nykterhetens
vidare befrämjande ytterligare höja tillverkningsafgiften för att minska för¬
brukningen, då är den af regeringen föreslagna åtgärden otvifvelaktigt sär¬
deles lämplig. Då träder det sedliga syftemålet i förgrunden, och då blir
bränvinsmedlens bibehållande vid sitt nuvarande belopp det fördelaktigaste
resultat man ur finansiel synpunkt kan påräkna. Men önskar man skaffa
statskassan en efter hand inträdande, ökad inkomst af 3 V2 million kronor,
då synes nödvändigt, icke allenast att bibehålla tillverkningsafgiften vid dess
nuvarande belopp, utan äfven att må hända sänka den. Det är en ingalunda
sällsynt företeelse, att förbrukningsskatter lemna mindre inkomster i den mån
de höjas och större inkomster i den mån de sänkas. Inom vår bränvins-
lagstiftning förefinnas tvenne motsatta sträfvanden, det ena att höja priset
å varan för att befrämja nykterheten, det andra att bibehålla eller sänka
priset för att skaffa inkomster åt staten eller kommunen. En gång måste
man afstå från detta haltande och välja mellan de båda motsatta sträfvan-
dena, hvilka näppeligen kunna förlikas.
Med afseende på den ofvan antydda obilligheten mot de ohemedlade
folkklasserna skulle man kunna anmärka, att densamma ingalunda inträder
under nästkommande statsreglering, emedan enligt regeringens proposition å
ena sidan en nedsättning af närmare 1 million — hvartill skyddsafgiftens
afskaffande och existensminimums höjande torde kunna beräknas — kommer
att ega ruin, då å andra sidan den åsyftade höjningen af tillverknings¬
afgiften för nämnda klasser blott medför en ökad börda af 3/2 million. Med
anledning häraf må dock erinras, att nedsättningen sannolikt blir den enda
lättnad i afseende på skatterna till staten, som under den närmast förestå¬
ende framtiden kommer dessa klasser till del, men att under samma tid genom
den ständigt fortgående höjningen af tillverkningsafgiften, om den medför
åsyftad verkan, en ökad börda af 3 1/2 million pålägges samma klasser.
Då jag sålunda är öfvertygad om, att en ytterligare höjning af brän-
vinstillverkningsafgiften är stridande såväl mot en billig hänsyn till de obe-
medlade klassernas intresse som mot statens sanna fördel i finansielt hän¬
seende, ber jag vördsamt få föreslå,
att Riksdagen måtte besluta, det den af regeringen
under nästkommande statsreglering ifrågasatta förhöjningen
af bränvinstillverkningsafgiften icke må ega rum, utan att,
derest det belopp af en half million kronor, som derigenom
skulle erhållas, icke genom anslagsnedsättningar kan blifva
12
Motioner i Första Kammaren, N:o 18.
obehöflig!, de felande medlen måtte anskaffas ettdera genom
bränvinsförsäljningsmedlens delvisa öfverflyttande till stats¬
verket eller också genom ett motsvarande tillägg till 2: dra
artikelns bevillning.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 27 Januari 1883.
J. Mankéll.
Stockholm, Aasociations-Boktryckeiiet, 1883.