12
Motioner i Andra Kammaren,'N:o.SI.
N:o <>1.
Af Herr A. V. ÅbcrgSSOlK Angående understolI åt tonsättaren
Fredrik Vilhelm Ludvig Norman.
Då jag nu går att hos Riksdagen väcka förslag om ett årligt
understöd åt Förste Hofkapellmästaren Ludvig Norman för att sätta
honom i tillfälle att uteslutande egna sig åt musikalisk komposition,
sker detta i den förhoppning, att Riksdagen skall, med behjertande af
tonkonstens betydelse såsom allmänt bildningsmedel, vilja med ett så¬
dant understöd uppmuntra eu konstnär, som alltid fattat konsten ur
högre synpunkt och alstrat musikaliska verk, hvilka städse varit af äd¬
laste art. Jag är öfvertygad att, då Kongl. Maj ds regering funnit af
Kong!. Musikaliska akademien gjord enahanda framställning för när¬
varande icke föranleda någon åtgärd, skälet härtill icke varit bristande
intresse för saken, utan sparsamhetshänsyn. Erkännande, att sparsam¬
heten bör vara den ledande tanken i hvarje förvaltning och utan att
således vilja på något sätt klandra regeringens afslag på Musikaliska
akademiens framställning, har jag, då jag erinrat mig att Riksdagen
förut vid några tillfällen ansett sig kunna bevilja anslag, som icke
varit af Kongl. Majd begärda, trott, det icke vara förmätet att i denna
fråga, som ligger mig varmt om hjertat, påkalla Riksdagens välvilliga
pröfning.
Det är allmänt bekant, att konstens utöfvare i vårt land i all¬
mänhet hafva svårt att med sitt arbete försörja sig. För den musika¬
liske konstnären inträffar i de flesta fall, att ju högre han ställer sitt
mål, desto svårare har han att ernå sin bergning. Den, som börjar
13
Motioner i Andra Kammaren, N:o 61.
sin bana med att spela i småteatrarnes och kaféernas orkestrar eller
med att gifva musiklektioner åt minderåriga o. s. v., nödgas kanske
sålunda . begrafva sin konstnärliga begåfning, men njuter dock den
sanna tillfredsställelsen att. genom eget arbete vinna en tarflig berg¬
ning. Den, som komponerar oratorier, symfonier eller musik för stråk-
qvartetten, har, äfven om lian derigenom lemnat det mest värderika
bidrag till den högre konstodlingen, dock åstadkommit arbeten, som i
den allmänna marknaden hafva ringa värde och hvilka till hans eko-
miska bergning icke lemna något väsentligt bidrag. Kanske först
efter hans död har hans rykte vunnit sådan stadga, att ett eller
annat af hans partitur kan inbringa någon penning åt sterbhuset. I
dessa förhållanden ligger utan tvifvel förnämsta orsaken dertill, att
det musikaliska kompositionsarbetet i den högre stilen här i Sve¬
rige, med få undantag, helt och hållet legat nere. Så är det ock
min bestämda öfvertygelse, att den svenska musiken skulle exempelvis
efter August Söderman tätt öfvertaga ett vida rikare arf af sköna ton-
skapelser, om icke denne ovanligt begåfvade kompositör i förtid dukat
under i striden för sin ekonomiska existens.
1 de öfriga skandinaviska landen hafva statsmakterna redan för
längesedan behjerta! de skapande tonkonstnärernes behof af allmänt
understöd.
Sålunda uppbär Danmarks främste tonsättare, Niels W. Gade, eu
»livsvarig Ha-dersgave» af 2,500 kronor, af senaste »Finansudvalg» före¬
slagen att höjas till 3,000 kronor. Den nyligen aflidne musikern Pro¬
fessor A. P. Berggreen åtnjöt ett dylik! förfatfarehonorarium af 2,000
kronor. Gebauer och Bavnkilde uppbära ett årligt understöd af 800
kronor hvardera. Den gamle framstående kompositören Hartmann har
till följd af sin enskilda ekonomiska ställning vant i tillfälle att afstå från
ett offentligt erkännande i denna form, men äfven åt honom har Finans-
udvalget nu föreslagit ett årligt apanage af 3,000 kronor, liksom åt Josepli
G beser, A. Winding och Emil Hornemann 1,000 kronor hvardera,
Äfven i Norge äro liknande anslag beviljade åt framstående ton¬
konstnärer. Så ega komponisterne Johan Svendsen, Edvard Grieg och
Johan Selmer hvardera ett årligt »gage» af 1,600 kronor samt organisten
professor Lindeman ett understöd af 1,200 kronor årligen, särskild! af-
sedt att underlätta hans arbete med samlande och utgifvande af norsk
folkmusik.
Icke heller här i Sverige innefattar tanken på offentligt understöd
åt det intellektuella arbetets målsmän något helt och hållet nytt, ehuru
den musikaliska konsten härutinnan blifvit styfmoderligt behandlad.
14
Motioner i Andra, Kammaren, N:o 61.
Svenska akademien eger till sitt förfogande ett årligt anslag af 6,000
kronor att dermed understödja framstående vitterhetsidkare. Till de
bildande konsternas befordran finnas resestipendier, hvilka åtminstone
för någon tid betrygga åt sina innehafvare ett ostördt arbete i kon¬
stens tjenst, hvarjemte staten bidrager till afsättning af dessa konst¬
närers * arbeten genom anslag till Nationalmuseum för inköp af deras
konstverk.
Hvad nu beträffar de egenskaper, som utmärka den af mig med
denna framställning åsyftade tonkonstnären, får jag åberopa hvad Kong].
Musikaliska akademien härom i den underdåniga skrifvelsen till Kongl.
Maj:t yttrar. Vårt land har, säger akademien, i närvarande stund den
lyckan att bland många framstående musici, hvilka på olika områden
utöfva en framgångsrik verksamhet, kunna räkna en, hvars konstnärs-
individualitet särskilt kallat honom att egna sig åt den högre instru¬
mentalmusiken, och hvilken inom dess konstfulla former lagt i dagen
ett mästerskap, som icke heller jäfvas af talrika arbeten på andra om¬
råden. Ludvig Normans tonskapelser höra i sitt slag till det yppersta
samtidens konst har att uppvisa, och de hafva förskaffat honom ett
namn, hvars berömmelse gå vida utöfver fäderneslandets gränser. Idé¬
ernas sjelfständighet, deras följdrigtiga och väl afvägda utveckling,
stilens renhet, uttryckets ädelhet, den äkta konstnärliga takt och sans,
som genomgå det" hela, skänka åt hans arbeten ett bestående värde,
oberoende af vexlande tycken för dagen, och låta dem framstå som ett
mönster och en efterföljansvärd förebild för den yngre generationen af
tonkonstnärer i vårt land.
Ehuru Hofkapellmästaren Norman till följd af tilltagande sjuk¬
lighet är förhindrad att bestrida de af honom förut innehafda, med an¬
strängande arbete förenade befattningarna såsom ledare af Kongl. Ope¬
rans arbeten och lärare vid Musikkonservatorium, är denna sjuklighet icke
af beskaffenhet att hafva något menligt inflytande på hans verksamhet så¬
som musikalisk författare. Musikaliska akademien uttalar också i den
underdåniga skrifvelsen den säkra öfvertygelse, att svenska konsten
ännu kan vänta månget betydande verk af Normans hand. För min
egen del tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten derpå, att me¬
ningen med mitt förslag icke är att bereda pension åt en man, som
slutat sitt arbete, utan att förskaffa Hofkapellmästaren Norman ett
understöd, som kunde befria honom från ekonomiska bekymmer och
från underordnadt arbete och sätta honom i tillfälle att odeladt egna
sig åt sin egentliga kallelse såsom författare, ett understöd, som skall
/
Motioner i Andra Kammaren, N:o 62.
15
lemna motsvarande valuta i de konstnärliga alster, Indika jag hoppas
skola häraf blifva eu frukt.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra vågar jag vörd¬
samt föreslå,
att Riksdagen måtte bevilja tonsättaren Fredrik
Wilhelm Ludvig Norman ett ärligt understöd af 2,000
kronor.
Stockholm den 27 Januari 1883.
o
A. V, Aberg sson.
N:o 62.
Af Herr A. H. SftlldstrÖlli: Om ändring af 17 § i reglementet
för folkskolelärarnes pensionsinrättning.
Kongl. Maj ds nådiga reglemente för folkskolelärarnes pensions¬
inrättning innehåller uti § 17 följande bestämmelser:
»Såsom tjensteår räknas icke blott den tid, under hvilken
lärare såsom ordinarie bestridt folkskolelärarebeställning, utan äfven
den tid utöfver fem år, som han, efter att hafva blifvit i behörig
folkskolelärare-examen godkänd, varit såsom extra lärare vid folk¬
skola anstäld.»