Motioner i Ändra Kammaren, K:o 47. 15
af det skäl, att innehafvaren ovilkorligen bör hafva sig ålagdt att meddela
offentlig undervisning i sitt ämne, livilket ej är fallet med öfrige innehafvare
af fasta docentstipendier, alldenstund deras ämnen tillika äro af en eller flere
professurer representerade. •
Jag får derför föreslå,
att Riksdagen ville bevilja ett anslag å 2,500 kronor
årligen till ett fast docentstipendium i slaviska språk vid
Upsala universitet med skyldighet för innehafvaren att
offentligen undervisa och under de vilkor i öfrigt, Kongl.
Maj:t kan finna lämpligt att bestämma.
Stockholm den 26 Januari 1883.
Adolf Hedin.
N:o 47.
Af Herr Hans Andersson i Nöbbelöf: Om ändring af § 15
i Kongl, förordningen den 24 Augusti 1877 angående
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
destillerade spirituösa drycker.
Enligt 15 § i gällande förordning af den 24 Augusti 1877 angående
försäljning af bränvin, skola rättigheterna för andra tillåtna utskänknings-
ställen än gästgifverier äfvensom minuthandelsställena i kommunerna af
kommunalnämnden på offentlig auktion utbjudas för den af Konungens Be¬
fallningshafvande utsatta tid, åt den eller dem, som åtaga sig afgift för högsta
kannetal, med rättighet för kommunalnämnden att pröfva de anbud, som dervid
göras, och dem med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och tjen¬
lighet än äfven å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller förkasta;
meningen med den åt kommunalnämnden sålunda uppdragna pröfningsrätt
lärer väl, såsom mig synes, icke vara annan än den, att vid valet mellan
flere bjudande nämnden bör antaga den person, hos hvilken de i nämnda
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 47.
förordnings § 6 omförmälda egenskaper företrädesvis anses förenade och i
hvilkens hand följaktligen mer än i de andras ntöfningen af försäljnings¬
rätten icke kommer att störande inverka på sedlighet och allmän ordning,
äfven om den af samme person erbjudna afgift är mindre än hvad en eller
flere bjudit.
Nu tillgår emellertid, enligt hvad till min erfarenhet kommit, ej sällan
så att, vid sidan af hvad som sker offentligen, en spekulant gör aftal med
kommunalnämnden, att han skall till nämndens förfogande ställa antingen
visst, stundom rätt betydligt belopp penningar eller ock viss andel af blif¬
vande vinsten, hvarefter, utan hänsyn dertill att annan eller andra lika
behöriga eller lämpliga personer åtagit sig afgift för vida högre kannetal,
nämnden antager anbudet af den, med hvilken, på sätt nämndt blifvit,
aftal skett.
Nämndens beslut grundas sålunda icke på samvetsgrann pröfning af
de bjudande personernas större eller mindre lämplighet, utan på utsigt till
vinst för kommunen, hvilken vinst blir större i samma mån som det allmänna
förlorar på den erbjudna ringare afgiften. Med mera utbredd kännedom om
det af mig beskinna förfarandet, skall det utan tvifvel snart nog inträffa,
att inom flertalet af kommuner på landet man begagnar den kommunal¬
nämnden tillerkända pröfningsrätt såsom medel att bereda kommunen en
penningevinst, som alldeles icke varit af lagstiftaren afsedd och som helt
visst icke kan annat än leda till en ökad förbrukning af spritdrycker.
Jag föreställer mig, att denna origtiga tillämpning af kommunalnämndens
pröfningsrätt, som, efter hvad jag tagit mig friheten anföra, ej sällan före¬
kommer, icke bör tillåtas fortfara, och får jag derför anhålla,
att Riksdagen för sin del beslutar sådan förändring af
lydelsen af 15 § i ifrågavarande förordning, att kommunal¬
nämnden vid pröfning af der omförmälda anbud icke må
antaga sådant af dem, som åtagit sig anbud för lägre
kannetal, i annan händelse än att den eller de, Indika
gjort högre anbud, befinnas icke vara behöriga eller tjenliga
i enlighet med hvad 6 § nämnda förordning omförmäler.
Om remiss till behörigt Utskott anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1883.
Hans Andersson,
Nöbbolöf.