Motioner i Andra Kammaren, N:o 39.
13
N:o 39.
Af Herr F. G. Sandwall: Om åtgärders vidtagande för bättre
ordnande af landets patentväsende.
Många anledningar finnas till det så ofta hörda påståendet, att i vart
land hittills varit allt för litet sörjdt för näringslifvets kraftiga utveckling.
Tvärtom hafva ej sällan vidtagits åtgärder, hvilka på åtskilliga sätt varit
egnade att motverka och tillbakasätta det nationella arbetets väl förstådda in¬
tressen. Sålunda torde såväl de nyligen utfärdade bestämmelserna om min¬
derårigas användande i det industriella arbetets tjenst, som ock förslaget om
inmutningsrättens upphäfvande, att ej tala om senast beslutade lättnader för
utländska arbetsalsters fortsatta beherrskande af vår egen marknad, vittna i
mängas tanke om allt annat än ett nitiskt öfvervakande af svenska industri-
idkarnes berättigade intressen. Vårt lands tillgångar pa förträffliga natur¬
alster af flera slag, på riklig mekanisk kraft i våra talrika vattenfall, i före¬
ning med befolkningens ovanliga fallenhet och begåfning för 'storslöjd i åt¬
skilliga rigtningar, borde kunna tillförsäkra oss en beaktansvärd plats bland
de industriidkande folken, synnerligast sedan landets kommunikationer under
senaste årtionden utvecklat sig på ett sätt, som nära nog saknar motstycke
i öfriga kulturländer, och en långvarig freds välsignelse mer än allt annat
bort skänka stadga och fasthet åt näringslifvet. När emellertid många före¬
teelser i våra dagar tyda på snarare ett försvagande än ett stärkande af
vårt folks ekonomiska ställning — hvaribland allenast torde få erinras om
den på ett hotande sätt tilltagande utflyttningen af alla slags yrkesidkare
— så frågar sig hvarje upprigtig vän af fosterländsk industri, hvar orsa¬
kerna till en sådan sakernas ställning torde vara till finnandes.
Att utförligare ingå på en utredning häraf är ingalunda afsigten med
denna min framställning, utan vill jag allenast tillåta mig att hånvända upp¬
märksamheten på hvad som enligt mitt förmenande är att betrakta såsom
14
Motioner i Andra Kammaren, Å:o 39.
en af de flera utvägar, som både böra och kunna anlitas, för att bringa
till rask utveckling en i verklig mening stor industri här i landet, med led¬
ning af den erfarenhet, hvilken redan i sådant hänseende är att hemta från
så många andra kulturländer.
Hvar och en, som gjort sig förtrogen med industriens utvecklingsgång
annorstädes, skall villigt medgifva, att ett kraftigt fortskridande på det indu¬
striella området är på det allra närmaste förbundet med uppfinnandet af nya
och förbättrade tillverkningssätt, äfvensom med framställlandet af nya alster
af inhemska råämnen.
Uppfinningsväsendets lämpliga ordnande torde derföre jemväl hos oss
vara af största vigt och betydelse, och detta desto mera, ju tydligare det
visat sig, att hittills uppfinningsandan i vårt land nått en allt för ringa ut¬
veckling, mindre dock på grund af någon vårt folks ringare andliga begåf¬
ning, än till följd af ogynsamma vilkor för denna begåfnings verksamhet
och lifskraft^ utveckling. På industriens fält, ej mindre än på andra om¬
råden för mensklig verksamhet, kräfver skördens mognad tillgång på ljus
och värme. Ju senare man inser och behjertar denna sanning, desto längre
hämmar man utvecklingen af storslöjdens bästa frukter.
För många af vårt lands kikare af storslöjd har det derföre sedan
länge stått klart, att oss göres behof af en ändamålsenligare patentlagstift¬
ning. För att vara tillfyllestgörande torde en patentlag böra byggas på den
rättsgrundsats, hvilken “Föreningen för reform och kodifiering^ af den mel-
lanfolkliga rätten“, velat uttrycka med dessa ord: “Uppfinnarens rätt öfver
sitt alster är en egendomsrätt; lagen skapar den icke, utan endast reglerar
den.“ Yår ännu gällande patentförordning af den 19 Augusti 1856 har
länge varit föremål för högst befogad! klander. Så väl många enskilde
som de mera betydande föreningarne af sakkunnige i vårt land hafva en¬
stämmigt uttalat förkastelsedomen öfver sagda förordning. Redan den 11
Maj 1877 tillsatte Kongl. Maj:t en komité för patentfrågans utredning, och
denna komité hade den 6 November 1878 sitt utlåtande färdigt, men ine¬
mot tva ar, eller till den 21 Juli 1880, dröjde det, innan Kommerskollegium
afgaf sitt yttrande öfver komiterades förslag. Snart äro nu ytterligare tro
år förlidna, utan att hittills försports något resultat utaf denna omständliga
pröfning af en fråga, hvilken dock torde få betraktas såsom en lifsfräga för
svenska industrien.
Häröfver bör dock må hända ej så synnerlig klagan föras, enär bland
sakkunnige och i denna fråga intresserade endast en mening torde råda der¬
om, att omnämnda komitéförslag ingalunda motsvarar de anspråk, som man
med kännedom om patentlagstiftningen i andra länder kan hafva rätt att
ställa på en svensk lag i ämnet, ej heller fyller det trängande behofvet hos
vårt lands uppfinnare att vinna ett i lag stadgadt skydd för sin egendom.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 39. 15
Ått få utarbeta^ ett nytt förslag till patentlag utgör alltså ett önsknings-
mal för vart lands industriidkare, och tillåter jag mig antyda ett och annat,
som dervid synes, mig vara af uppmärksamhet synnerligen förtjent. Fram¬
för allt synes nödigt, att en uppfinnares eganderätt till sin uppfinning bättre
betryggas, än i förslaget skett, men att derjemte äfvenledes det för erhål¬
lande af patentskydd utaf komiterade föreslagna förfaringssätt förenklas och
göres mera verksamt; att vidare patentafgifterna nedsättas och för öfrigt ord¬
nas på ett med uppfinnarnes betalningsförmåga förenligare sätt; att patent¬
tiden bestämmes till minst 15 år, oberoende af huruvida utöfning af den
patenterade uppfinningen eger rum, eller i utlandet till äfventyra erhållet pa¬
tent å samma uppfinning förfallit; att för handhafvande af patentärendena
inrättas en särskild patentbyrå, för hvilken omkostnaderna beräknas varda
bestridda af inflytande patentafgifter; samt slutligen att åtgärder må vid¬
tagas, så skyndsamt sadant låter sig göra, för att med grannländerna Korge
och. Danmark kunna få öfverenskommelse träffad om en för de tre skandi¬
naviska länderna gemensam patentlagstiftning.
Dessa nu åt mig endast flyktigt angifna synpunkter för ett förnyadt
upptagande af den så ytterst maktpåliggande frågan om patentlagstiftningens
ordnande hos oss torde dock inför sakkunnige ledamöter inom representatio¬
nen få gälla såsom tillfyllestgörande grund för framställande af vördsamt
förslag,
att Riksdagen ville besluta till Kongl. Maj:t aflåta
skrifvelse, med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes åt sak¬
kunnige män uppdraga utarbetandet af nytt förslag till
patentväsendefs ordnande, med ledning af redan vunnen
utredning och med beaktande af här ofvan i korthet an¬
gifna grunder, samt derefter till Riksdagen aflemna nådig
proposition såväl till patentlag som till patentemhetaver-
kets ordnande och förseende med förslagsanslag. *
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 27 Januari 1883.
F. G. fåqnclwqU,